ErikN NA15
23/08/2017
Sommarpratare i P1
SVE3
Henrik Dorsin
Programmet som sändes för första gången i augusti 2012 var Henrik Dorsins debut som sommarvärd. Reprisen kunde vi lyssna till den 11 augusti i år. Det som gör programmet speciellt är att Dorsin väljer att göra allt, från att sjunga melodin ”Sommar, sommar, sommar” och alla andra sånger till ett liveband i studion, till att berätta om sitt liv som gubbe. Henrik Dorsin är komiker och lustigkurre ut i fingerspetsarna men att han även är sångare med kuplett som specialitet var något nytt. Musiken i programmet är helt anpassad till det han pratar om och känns som en naturlig fortsättning på det han berättar. Det blir dessutom oftast mycket roligt. Han gör utläggningar om när han som liten gick till sin morfar och lyssnade på gamla LP skivor där Karl Gerhard men även dragspelsmusik var favoriter. Mormor och morfar var från Småland men bodde i Vällingby. Jante hade slagit sina klor i dem och Dorsin reflekterar över detta fenomen. En strimma jante är bra men oftast är jante hämmande och kan till och med leda till bitterhet konstaterar han. Programmet går vidare i kronologisk ordning där Dorsin berättar om sin uppväxt på Lidingö i ett höghusområde mittemot reningsverket. Alla är inte rika på Lidingö säger han. Han sjunger en sång på tyska för sin farmor som flydde till Sverige under andra världskriget och beskriver sin polske farfar som en bitter gammal man. Komikern skildrar sin väg till var han är idag och pratar om föräldrar, lärare och personal på skolor och fritidsgårdar och konstaterar att utan dessa eldsjälar hade han inte varit något idag, förutom eljest. En udda och konflikträdd person som som var gammal redan som liten. Vuxen har han aldrig blivit påstår han. Dorsin ifrågasätter om man får skämta om vad som helst, eller finns det några tabun? Vem drar gränsen undrar han och berättar om när de blev polisanmälda efter att ha framfört sången ”Det är bögarnas fel” på Allsång på Skansen. I programmet har han gjort om texten och nu har kriget i Afghanistan plötsligt blivit krögarnas fel istället. Vi har sett Dorsin i Solsidan och i humorprogram på tv och visst är han lika rolig som förväntat. Att han också tar ton i programmet gör det hela ännu bättre. Formatet blir annorlunda och mer personligt än ett traditionellt sommarprogram. Henrik Dorsin är rolig, klurig och ärlig om hur han är. Han försöker inte göra sig själv bättre än vad han är utan tar ett steg tillbaka i sin självgranskning. Hur blev jag så här? Hur kunde jag hitta min plats? Jante har Dorsin fått i blodet och just här känns det uppfriskande att inte behöva lyssna på någon som vill sälja in sig själv genom att tycka att han är bäst. Vi slipper alla superlativ för som Dorsin konstaterar ”varför ska man tro att man är något, om man nu är något, så är det väl det man är?”.