Karolina Sahlin Na 13
Hur tvättmedel blir till en fånges bästa vän Journalisten Magnus Falkehed och fotografen Niclas Hammarström kidnappades och togs tillfånga i krigets Syrien under en reportageresa i november 2013. De tillbringade 46 långa dagar och nätter i en mörk källare där livet hos de båda kollegorna ständigt låg i händerna hos gisslantagarna. En grym vardag blev till verklighet. Hopp, rädsla och undran om vad som skulle ske härnäst byttes om vartannat. I Magnus Falkeheds program i “Sommar i P1” är det tiden i Syrien som är i fokus, något han beskriver som en omvälvande tid som har förändrat honom som person. Han inleder med att tala om tvättmedel, hur det för honom i fångenskapen blev mycket mer än bara ett vitt kemiskt pulver. För Magnus Falkehed blev det en symbol för frihet och renhet, en värdighetshöjare. Den konstlade doften av tvättmedel väckte ett hopp till liv. I fångenskapen var varenda minut dyrbar. Där fick de uthärda mycket. Fruktan, tortyr, en miljon tankar om livet liksom omvärderingar av livsprioriteringar är kortfattat vad som cirkulerade hos Magnus Falkehed och hans kollega. Trots detta passerade inte en enda dag utan att Magnus Falkehed var fast besluten om att han inte skulle dö. Gång på gång lovade han sig själv att han skulle hem igen med livet i behåll för att återse sina två döttrar och sin fru Florence. Mitt bland all eländighet, smärta och förfärlig kyla uppstod även vissa absurda stunder i källaren. Det är först i efterhand som Magnus Falkehed nästintill kan småle åt dessa stunder. Han berättar hur de försökte lätta upp stämningen genom att spela Chicagopoker och prata om fotbollshjälten Zlatan med gisslantagarna. Programmet rullar på när Magnus Falkehed berättar om de hemska historierna. Vardagslivet i Paris finns med på sina hörn och det går inte att undvika att Magnus Falkehed har en viss anknytning till Frankrike. Mellan berättandet spelas sköna melodier med franska låtrader upp. Programmet råkar dessutom sändas på Frankrikes nationaldag. Det berättas även kort om hans lugna och trygga uppväxt i Sverige. Han frågar sig själv vad det var som fick honom att vilja ta sig ut i världen. Kan det ha varit nyfikenhet om hans mamma som tvingades fly till Sverige från Finland under andra världskriget? Vad skulle han i Syrien att göra är en mycket populär och återkommande fråga, inte minst ställd av honom själv. Han påstår att journalister fungerar på det viset. Stänger någon dörren tar de sig in ändå. Magnus Falkehed påminner om att sätta värde på det lilla i livet. Med allvarsam ton berättar han om tiden i fångenskapen. Det är en spännande och fängslande historia som inte kan lämna någon oberörd. Trots tiden som gått sedan Syrien, minnen som bleknat och en vanlig vardag som rullar på igen återstår ändå doften av tvättmedel, hur det för honom blev en fånges bästa vän.