Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio
Johan Olssons Sommarprogram Johan Olsson är skidåkaren som varit nere på botten av det djupaste hav, bara för att sedan vända tillbaka uppåt och överträffa alla förväntningar som ställts på honom. Han är skidåkaren som, så som han själv utrycker det, varit uträknad på grund av skador och sjukdomar men rest sig på 9 och vunnit. Men främst är han skidåkaren som har vunnit en alldeles egen liten vrå i många svenskars hjärtan. I Johan Olssons sommarprat får vi följa med på en resa som innehåller både misslyckanden och förtvivlan men framförallt vinster, lycka och kärlek. ”Alltså hur kunde jag tacka ja till det här?”. Med den meningen börjar Johan Olssons Sommarprogram. Det första som slår mig när jag hör hans stämma är hur välbekant den känns. I hur många intervjuer har jag inte lyssnat till denna stämma? Stämman är visserligen inte den som har vanan inne när det gäller berättande, men på något sätt lyckas den ändå rycka mig med i dess framfart. Johan Olsson berättar om hur han växte upp i Västerås men sedan flyttade till Östersund där han också genomförde sitt allra första skidlopp. Naturligtvis i tron om att han skulle vinna. Därefter fortsätter livets resa att utspela sig i Olssons sommarprat och kommer att handla om alla hans sjukdomar, kampen för att försöka tillhöra den absoluta värdesliten och vinsterna som varit värda allt slit. Inte minst handlar berättelsen om hur han träffade sitt livs kärlek Anna och hur hon har stöttat honom i vått och torrt. Johan Olsson vann inte sitt första skidlopp. Han kom visserligen i mål överlägsen, men på en överlägsen sistaplats. Efter loppet var Olsson övertygad om att skidåkning inte var något för honom, pojken som drömde om att göra mål i en VMfinal i fotboll. Men skidloppet förblev inte det sista för Olsson. Hans pappa lyckades övertala honom om att fortsätta kämpa, fortsätta slita och framförallt fortsätta att inte ge upp. Exakt ett år senare ställde samma Johan Olsson upp i samma skidlopp. Denna gång vann han. En sak etsar sig fast i minnet när jag lyssnar på Johan Olsson och det är just hans förmåga att aldrig ge upp. Olsson pratar mycket om det i sitt sommarprogram, hur han gång på gång fått se sig nedslagen av sjukdomarnas och skadornas storslägga. Han berättar om hur nära det egentligen var att han gav upp, hur han kände att nästan ingen trodde på honom och hur han själv till slut började tro på det alla sa om honom. Att han aldrig skulle lyckas. Men det fanns en person som