behövde besegras eftersom alla de vita fläckarna på kartan var ifyllda. Nu skulle i stället de vita fläckarna i människans psyke fyllas med mening. I boken ”Vägmärken” återfinns bland annat Dag Hammarskjölds religiösa tankar. Han var FN:s generalsekreterare från 1953 fram till sin död i en flygolycka 1961. Boken, som gavs ut postumt, kom till under hans många vistelser i den svenska fjällvärlden som han älskade. Hans Lidman flackade runt från den ena laxälven till den andra på Nordkalotten för att stilla sin plågade själ och leverera texter till sina alltmer populära böcker. Men med ökade prestationskrav och en förtvivlan över klimatförändringar och hur människan i hans ögon våldförde sig på naturen blev allt till slut för mycket och han avslutade själv sitt liv 1976. Tore Abrahamsson och Svante Lundgren. De vandrade och observerade. Förundrades över soluppgången över fjället eller ripans flykt i skymningen. De hade som Hans Lidman inga stora prestationskrav på sig då de hade vanliga jobb, Tore var arkitekt och Svante lärare. Deras drivkrafter verkar inte ha varit prestation eller hjältemod. Svante kokade sin röding med vännen Sigurd Länta och Tore tog med sig familjen och förundrades i Lunndörrspasset. Omslaget till Tore Abrahams bok om Kebnekaise. Den kom ut i flera upplagor och ansågs när den kom som banbrytande med sitt personliga tilltal.
vid förra sekelskiftet. Hur vi än i dag kan läsa om att förstabestigarna på Sarektjåkkå heter Charles Rabot, G.W. Bucht och Axel Hamberg. Men varför nämns inte Pava Lars? Han återfinns som vinnare av Nordenskiöldloppet. Men att han drog upp det tre första gubbarna på Stortoppen saknas i många av historiebeskrivningarna. Sådana är texterna och tidens melodi under den första halvan av förra seklet. Axel Hamberg, fotografen Borg Mesch och de andra gubbarna i De Lappländska Fjällkarlarnas Klubb. Det var
Livets enda nödvändighet i sin mest exklusiva utformning. mycket macho och handlade om vem som vandrat längst och högst. Det var cigarrer och punch på toppen. Sprit som burits upp på fjället av någon Sarri från Nikkaloukta. Det dröjde till efter andra världskriget innan de lite mer filosofiska och existentiella grubblerierna kring människan och naturen hittade sin plats i fjällitteraturen. Nu dyker namn som Dag Hammarskjöld, Hans Lidman, Svante Lundgren och Tore Abrahamsson upp. Kanske var sökandet efter inre upplevelser och meningen med allt en motreaktion efter de eländiga krigsåren. En förundran över fjället och naturen som inte längre 32 sommar 2020
FÖRTROLLAT ÖGONBLICK
Alla hade de egna ingångar till sina upplevelser. Precis som du och jag har i dag. Någon vill springa hela Kungsleden, medan en annan vill sitta i sin STF-stuga några veckor och är nöjd med att plocka lite blåbär och se molnen sakta dra in över fjället. Som Lisa Zetterström, som fick tillstånd att bygga sin lilla stuga i Vistasdalen. Där kunde hon komma bort från allt och alla och sitta nere vid älven och spela luta. ”Livets enda nödvändighet i sin mest exklusiva utformning”, så beskriver Tore Abrahamsson den lilla stugan i Unna Reiddavaggi. Stugan ligger luftigt vid kanten av ett stup och bakom tronar Knivkammen och Pyramiden upp sig. Där tillbringar han en stormnatt i februari som han beskriver i sin bok ”Fjällvärld: tidlöshet och trygghet”. Han har gått dit från Nallo ”i hård motvind och med isande snödrev i ansiktet” och hyllar komforten att få ta skydd i den lilla stugan under ett dygns storm. På andra dagens morgon går han upp i gryningen och ställer sig utanför stugan och inväntar gryningen. ”Det var ett överjordiskt förtrollat ögonblick då tid och rum inte existerade, en känsla av tankens totala frihet. Det var en skönhetsupplevelse utan frågor om hur och vad och varför. Som fanns vid sidan av förnuftets rationella ord och förklaringar.” 365 naturkompaniet