nybyggare I Gafsele trivs hundspannsförare som Klaus Starflinger såväl som de som har bott här hela sina liv, såsom Berith och Erik Oderståhl.
När fotografen Nicklas Blom och jag parkerar bakom Jonna Jintons Volvo i mars 2012 har hon hunnit bli en lokal kändis. Hennes blogg har över 2 000 besökare om dagen. Hon bloggar också för Örnsköldsviks Allehanda, har röstats fram till överlägsen vinnare av Norrmejerierstipendiet i Västernorrland, intervjuats i Göteborgs-Posten, Sveriges Radio och andra medier och fått besök av två filmare och flera entusiastiska bloggläsare. Alla – liksom jag – ställer frågan som hon har lagt överst på sidan med ”vanliga frågor” på bloggen: Varför lämnade du storstaden och flyttade till en stuga i Norrland? – De som undrar mest är faktiskt de som bor här, säger Jonna Jinton när vi hälsat på henne och hunden Nanook och satt oss vid köksbordet. Sedan berättar hon om hur hon ville bort från staden, med trängsel, asfalt, stress och så vidare, och hur hon älskar att bara kunna kliva rakt ut i naturen, och leva ett enkelt, jordnära liv – varvat med att vara uppkopplad mot internet via mobilt bredband. – I somras började jag odla potatis. Den räckte bara till två middagar, resten tog sorkarna. Men jag gillar att behöva kämpa i vardagen, att gräva i jorden och stå på vedbacken. På bloggen visar hon massor av bilder från Grundtjärn, där man får se norrsken, mörka skogstjärnar, gulnande ängar i motljus – och oftast även Jonna själv. – Jag brukar ha med mig stativ och har blivit bra på att fota med självutlösare, säger hon. På bilderna ser hon förälskad och lycklig ut, och att döma av kommentarerna har många av hennes läsare också blivit smått förälskade i Grundtjärn. Även fast vi bara stannar en eftermiddag hinner
I somras började jag odla potatis. Den räckte bara till två middagar, resten tog sorkarna.
40 vinter 2012
jag få en liknande känsla. Byn i slänten ned mot Storsjön och skogarna omkring andas rofylldhet. Jag kan inte låta bli att läsa lapparna om hus till salu på byns anslagstavla. När vi sagt hej då och åker vidare mot Junsele säger Nicklas: – Jag sätter hundra spänn på att hon har flyttat inom ett år. Det där är en ungdomsgrej. Medan vi kör igenom barrskogen funderar jag på om Nicklas har rätt. Jag kommer fram till att det inte spelar någon större roll. Det intressanta med besöket hos Jonna Jinton är inte ifall hon kommer att bo i Grundtjärn resten av sitt liv, eller inte. Det intressanta är att en ung människa väljer mellan att resa till Sydamerika, eller flytta till en ouppvärmd stuga i en halvt öde norrländsk by. Och kommer fram till att Grundtjärn är ett större äventyr än Machu Picchu. Lika intressant är uppmärksamheten som hon väcker. Om det inte fanns en utbredd längtan efter något som Jonna Jinton fångar i sin blogg, så skulle den inte ha över 2 000 läsare om dagen. Till och med bloggrecensenterna på nöjes- och shoppingsajten Stureplan.se tipsar om den, trots att hon står för ett liv som är raka motsatsen till deras.
2
Draghundarnas eldorado
Sommaren 1674 begav sig en av Grundtjärns familjer norrut längs Ångermanälven. Nils och Ella Andersson, deras barn (och en ko) slog sig ner vid Gafsele, ett sel mellan forsarna två mil innan Åsele. De var de första nybyggarna i Åsele lappmark, som området hette då. ”Lappmarkerna” var nästa steg i kolonisationen av Norrland. Kronan hade lovat 15 års skattefrihet åt nybyggare som begav sig dit. Till en början ville svenska staten inte stöta sig med samerna, som betalade skatt för jakten och fisket i Lappmarkerna. Nybyggarna fick inte bruka mark som samerna använde. Genom århundradena skulle detta kontrakt brytas gång på gång. I takt med att svenska staten insåg att den kunde få större intäkter genom jordbruk, gruvor, skogsbruk och annat, tog man över samernas landområden. Nybyggarna fick däremot behålla sin mark. Men sommaren 1674 välkomnades familjen Andersson av den samiska familjen Zakrisson, som höll till i samma område. Ingen av dem kundenog gissa att Gafsele skulle växa till en hel by – och finnas kvar nästan 350 år senare. En by som inte är på väg att tyna bort, tvärtom. I dag är inga av Gafseles 80 bostadshus till salu, och 24 av dem ägs av inflyttade européer. Jag hörde talas om Gafsele när jag 2006 intervjuade den tyske hundspannsföraren Klaus Starflinger, en av världens bästa förare inom 365 naturkompaniet