31 Strax efter att den agrara revolutionen inleddes startade den industriella revolutionen och landsbygdens befolkning behövdes i städernas fabriker istället för inom lantbruket. Ett fåtal människor har i dag någon koppling och anknytning till marken och de flesta av oss känner därför inga större känslor eller något ansvar för den. Vår syn på odlingsmarken har också förändrats från att ha varit en del av vår livsmiljö till att bli någon slags maskin, eller monofunktionellt industriområde, som bara producerar mat. Och det är inget vi ifrågasätter för vi ser inga alternativ. Mat måste vi ju ha. Jordbruksmarken erbjuder ingen natur eller rekreation, och där gäller inte allemansrätten. Den är otillgänglig för djur och förbjuden att beträda för oss människor. Eftersom den har få värden för oss, annat än som produktionsyta för mat, värdesätts den enklast i pengar vilket gör den lätt att exploatera med bebyggelse, eller låta växa igen. Mark ägaren får på kort sikt oerhört mycket mer pengar för att sälja marken för exploatering än att odla den. Att exploatera jordbruksmark är både byggtekniskt och juridiskt rationellt. Som ett tabula rasa, med få fysiska hinder och få juridiska sakägare som protesterar, eftersom den inte har några större värden för allmänheten. Maten fortsätter ju att komma, bara någon annanstans ifrån. Den goda jorden i fullåkersbygden utnyttjas till max, medan den mindre produktiva planteras med exempelvis produktionsskog och växer igen. Båda delar är artfattiga då det är ont om ytor
för andra växter än de odlade att etablera sig. Åke Berg, professor emeritus, vid Centrum för biologisk mångfald vid SLU, skriver i en rapport att det största hotet mot biologisk mångfald i odlingslandskapet är det intensiva jordbruket i slättbygderna i kombination med att jordbruk upphör i skogs- och mellanbygderna där det inte ger samma avkastning som i slättbygderna.
M
arknaden har pressat priserna på spannmål och premierat specialisering. Det är både enklare att producera och sälja tio ton vete än att producera och sälja två ton av fem olika sorter. Fler sorter hade skapat en högre biologisk mångfald och ett brokigare landskap. Specialiseringen, och en ensidig efterfrågan, har lett till att det, även globalt, är mycket få grödor som odlas, vilket gör matförsörjningen känslig för torka och sjukdomsangrepp. Det är en häpnadsväckande utveckling som skett inom jordbruket de senaste 270 åren. Den har givetvis fört mycket gott med sig som ökat välstånd och billigare mat. Utvecklingen är logisk men utifrån den kunskap vi nu har om konsekvenserna måste vi sträva efter att försöka komma till rätta med dem och göra en omställning. Det forskas förstås mycket inom området och teknikutvecklingen sker i hög takt men någon större förändring har inte skett, vilket är synd för det finns faktiskt lösningar som pekar både bakåt >
