STAD 34 – Tid för omställning by Tidskriften STAD

STAD TIDSKRIFTE N

Debatt och reflexion om urbana landskap 34

SEP 2021

Pris: 99 kr

Tid för omställning Hur kan vi hushålla med det vi har?

DESSUTOM: Till allmän nytta | Hurra för hundraåringen! | Estetik grunden för kvalitet

I solen, i skuggan, invid ett vattendrag, under ett träd, i en park, på en takterrass eller innergård. Vi har möblerna för att sitta länge och bekvämt och produkterna för stadens grönska. För uteplatser. Och platser ute. Läs mer på www.nola.se Långbordet Design White Arkitekter Four Seasons & Loj Design Thomas Bernstrand Alltid tillverkat i Sverige.

Nola Industrier AB Produktutveckling: Stockholm +46 (0)8—702 19 60 Order, offert & export: Malmö +46 (0)40—17 11 90

INNEHÅLL

STAD #34 LEDARE: Sitt inte still………………………………………………………… 6

SAMTALET: Estetik är grunden för kvalitet………………… 40

Notiser…………………………………………………………………………………… 8

Dags att fira en hundraåring………………………………………… 44

TEMA: Tid för omställning……………………

Våga göra annorlunda……………………………………………………… 48 17

Till allmän nytta – annars kan det kvitta………………… 54

När allt tar slut………………………………………………………………… 18

REFLEXION: Relationer är ovärderliga resurser………… 58

Batterifabriken får staden att växa…………………………… 22

Recension…………………………………………………………………………… 60

De nya energilandskapen……………………………………………… 26

REFLEXION: Vem kan byta parfym mot myggspray?… 66

Det lagande skiftet…………………………………………………………… 30 Risk för greenwashing?………………………………………………… 34

40 12

STAD TIDSKRIFTEN

Till dig som är prenumerant:

Tidskriften STAD – debatt och reflexion om urbana landskap fångar upp trenderna, speglar utvecklingen och lyfter fram forskning och praktik för håll bar stadsutveckling. Tidskriften STAD ges ut av Tankesmedjan Movium som arbetar med stadsutvecklingsfrågor och finns vid SLU. movium.slu.se

Under pandemin skickar vi en länk där du kan läsa STAD digitalt.

CHEFREDAKTÖR

Titti O lsson, 040-41 52 13 titti.olsson@slu.se ANSVARIG U TGIVARE

Caroline Dahl caroline.dahl@slu.se REDAKTION

Karin Andersson Caroline Dahl Kolbjörn Guwallius Lena Jungmark Anna Lenninger OMSLAGSILLUSTRATION

Caroline Axelblom

Följ oss!

Utgivning 2021

Du har väl inte missat Tanke smedjan Moviums nyhetsbrev?

– 6 dec

GRAFISK FORM OCH PRODUKTION

Tomas Rudström, Södra tornet ANNONSER

Mediarum Sverige AB 08-644 79 60 annons@mediarum.se

Här publicerar vi krönikor, debatter och intervjuer och berät tar om våra projekt, publikationer och arrangemang.

STAD nr 35 Klimat – stadsgrönska

På movium.slu.se och på Facebook berättar vi mer om innehåll och gäs ter på våra tidningssläpp. Välkommen!

PRENUMERATION

movium.slu.se, klicka vidare till Tidskriften STAD, eller mejla movium-prenumeration@slu.se eller ring 040-41 50 16

Teckna dig här för att följa oss kontinuerligt! movium.slu.se/ nyheter/nyhetsbrev

HELÅRSPRENUMERATION

Fyra nummer 396 kr Utlandsprenumeration Europa 596 kr ADRESS

SLU Alnarp Tankesmedjan Movium Box 190 234 22 Lomma TRYCK

TMG Öresund, Taberg, 2021 ISSN

2001-631x

S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

Vi gör STAD! Tidskriften STAD är en av Tankesmedjan Moviums profilprodukter. Movium finns vid SLU och agerar utifrån mottot urban natur – human stad. Forskning, planering, design och förvaltning av urbana landskap står i fokus för vårt arbete. Utgångspunkten är att se utemiljön som en oumbärlig resurs i ska pandet av attraktiva och hållbara städer.

GR AND PUBL IC

Domino

BÄN KBO RD D O M IN O FO RM G IVARE J ES PER STÅH L , 2020 1 0 0% ÅTERVU N N EN ALU M IN I U M O L JAD MAH O G NY

Ett industriellt hantverk för nästa århundrade. Och nästa.

byarumsbruk.se

LEDARE

Sitt inte still Det blir värre men det är inte kört. Så sa klimatforskaren professor Johan Rockström i en TT-intervju apropå de extremväder som under sommaren brutit ut på olika håll i världen. Intervjun med Rockström var publicerad den 31 juli, dagen efter att The overshoot day inföll i år, alltså det datum då världen hade överskridit sina förnybara resurser, enligt de nyckeltal som organisationen Global Footprint Network tar fram för att visa gapet mellan livsstil och bruket av resurser; ett gap som bara växer, i princip årligen sedan 1970talet, då siffrorna började tas fram. Om detta nyckeltal hade varit ett finansiellt nyckeltal skulle vi nu leva på vårt sparkapital, det som skulle räcka till pensionen och barnen. Avkastningen på kapitalet har vi redan använt, skrev TT i en pedagogisk artikel publicerad i samband med The overshoot day. Alla förbrukar givetvis inte lika mycket resurser, men hade hela världen levt som vi i Sverige hade datumet infallit den 6 april, enligt beräkningsmodellen. Vi som bor i Norden hör alltså till dem som lever högst över våra tillgångar, men vi drabbas sällan av extremväder. Det brukar ske någon annanstans, långt borta. Men inte nu längre. De regn och översvämningar som drabbat den norra halvklotet överskrider forskarnas värsta scenarier vad gäller den ökade styrkan i extremväder, säger Rockström. Och vi vet att allt detta – hetta, jordskred, översvämningar och värmeböljor – har med den globala uppvärmningen att göra. Med oss.

ILLUSTRATION: CAROLINE A XELBLOM

Vad ska vi göra med vår klimatångest? Frågan är fel ställd, skriver författaren Kristoffer Leandoer i en krönika i Svenska Dagbladet. Det är som att stå med handen på en varm platta och känna hur det svider och ändå stå kvar och fråga sig vad man

ska göra åt smärtan, skriver han och utbrister: Ryck bort handen! Ja, reagera! Agera! Välj väg! vill jag själv ropa. Vi har alla en valmöjlighet. Välj det goda före det som leder fel. Lär dig att känna skillnaden, det är det enda som kan föra världen in på rätt väg. När Karl Ove Knausgård i sin andra roman En tid för allt, på svenska 2004, gestaltar några av Gamla testamentets berättelser och låter dem utspela sig i den norska fjällvärlden framstår händelserna på ett säreget sätt. Här går Noak på sluttningarna, en solitär, en människa som är född utan pigment och därmed redan från början speciell och på ett sätt utvald, som inte kan leva i solen utan vandrar i skogen nattetid bland skuggorna, omgiven av naturens ljud. Han blir förtrogen med spår och tecken, sitter på dagarna och tecknar av fossil i stenarna han finner. Men det är inte han som är huvudpersonen i berättelsen, utan hans syster Anna: När katastrofen kommer seglar Noak förbi dem i sin ark, han är ju förbjuden att ta med sig några andra personer än sin egen familj. Det regnar, havet stiger, tar sig in mellan bergen och driver iväg människorna. Mitt i dramatiken föds ett nytt barn, ett barn som aldrig kommer att få leva vidare. Vågor väller in. Till sist kan den lilla flocken av människor inte ta sig högre upp. De blickar ut över bergstoppar som reser sig som öar i havet. Till slut är det ingen idé att söka skydd för natten; det kommer inte att bli någon mer natt. Havet når dem till midjan. Den nyblivna mamman skiljer sitt nyfödda barn från sin famn och trycker ner det under vattnet. Hon ser på sin egen mor, Anna, och säger: Jag är så ledsen för det här. Jag slår ihop boken. Dagen efter läser jag om katastrofala översvämningar i Tyskland. Jag tror knappt det är sant. Det blir värre men det är inte kört, säger Johan Rockström. T I T T I O L S S O N , C H E F R E D A K T Ö R S TA D

S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

NOTISER FOTO: TITTI OLSSON

Urban grönska viktig Stad utan grönska missgynnar barns utveckling.

Belukta ditt landskap! Vilken är ditt landskaps doft? LANDSKAP När jag för några år sedan började cykla landsvägs cykel och tog mig utanför Malmös stadsgränser så slogs jag av de dofter man får uppleva när man transporterar sig i det fria. Den mest anslående doften i Skåne, för utom naturgödslade åkrar, är den honungsaktiga från de blommande rapsfälten. Rapsens gula färg an vänds som symbolfärg för Skåne och syns exempelvis på våra region bussar, vilket fick mig att tänka att rapsdoften borde vara att betrakta (belukta?) som Skånes landskaps doft. Sedan 1908 har vi haft land skapsblommor och 1988 röstades landskapsdjuren fram, men jag får inga träffar när jag googlar ordet landskapsdoft. Borde vi inte bejaka luktsinnet mer och införa land skapsdofter, sådana som blivit så självklara att man känner dem utan att behöva stoppa näsan i en specifik blomma och som har koppling till en landskapskaraktär? Och så sist men inte minst, här kommer en efterlysning: Hur doftar ditt eget landskap? Hör av dig till mig på adressen harald.klein@slu.se. HAR ALD KLEIN

HÄLSA Idag lever ungefär 55 pro

S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

TITTI OLSSON

FOTO: TITTI OLSSON

cent av världens barn i städer. Det är nästan 1,5 miljarder, en siffra som stiger. År 2050 beräknas siffran ligga närmare 1,9 miljarder och då kom mer hälften av barnen att vara bo satta på den afrikanska kontinenten söder om Sahara och i södra Asien, ofta i områden som är trångbodda – och som ofta saknar gröna områden. Allt detta kan man läsa i rapporten The Necessity of Urban Green Space for Children’s Optimal Development, ut given av Unicef. Staden är knappast skapad för barn. Det är hög tid att agera, slår Unicef fast. Rapporten larmar om

städers negativa inverkan på barns utveckling, från tidig ålder och ge nom hela barndomen. Risken att drabbas av depression, till exempel, är 40 procent högre för barn i urbana miljöer än för barn som lever i mer lantliga omgivningar. Rapporten ger råd om hur man kan öka tillgången till gröna miljöer för barn i städer och definierar också vad gröna mil jöer kan vara där – skolgårdar och lekplatser, privata och allmänna trädgårdar och parker liksom ruf siga och tufsiga miljöer där vegeta tionen själv fått ta över. Sök rapportens titel på unicef.org. På doftjakt.

NOTISER FOTO: ANNA LENNINGER

Skadlig bullermatta Kan man lära sig att stå ut med oljud? HÄLSA Att förutsätta att den mo

på bristen på hänsyn till miljöstör ningar som har direkt påverkan på människors hälsa. Buller påverkar inte enbart trivsel (som i sig är en viktig indirekt hälsofaktor), allt fler studier ser direkta kopplingar mel lan buller och hjärt-kärlsjukdom, vissa ämnesomsättningssjukdomar och skadligt störd sömn. Enligt Folk hälsomyndighetens uppskattning är ungefär var femte svensk utsatt för trafikbuller. Källa: DN 23/6-2021

Vad krävs i cykelplane ringen? TRAFIK I den nya temarapporten Cykelplanering i Sverige från Natio nella cykelrådet beskrivs de styrme del som finns för cykeltrafik i form av regler, planering och finansie ringsmöjligheter. Syftet är att bidra till ökad och säkrare cykling genom att beskriva utmaningar och behov i cykelplaneringen. Rapporten räknar upp allt från uppdaterade trafikreg ler till tips om stadsmiljöavtal och andra sätt att finansiera cykelåtgär der. Nationella cykelrådet är ett samverkansforum där Trafikverket är ordförande. K O L B J Ö R N G U WA L L I U S FOTO: STAN PETERSEN

derna stadsmänniskan anpassats till buller och därmed inte tar skada är inget som Jenny Salander, docent i arbets- och miljömedicin vid Karo linska Institutet, tror på – så anpass ningsbar är inte människan. – Ibland när man bygger städer så glömmer man bort att människor ska bo där. Så drastiskt uttalade hon sig i som ras i en intervju i Dagens Nyheter. Hon tar i intervjun förskolor och skolor i bullerstörda lägen som exempel

Säkrare cykling

ANNA LENNINGER

Cykeln gynnar hälsan

Cykling räddar liv och sparar miljarder. HÄLSA Cyklandet har ökat på

FOTO: TITTI OLSSON

många håll under pandemin och en ligt en ny rapport från Sweco innebär det miljardvinster för samhället. Bara i Göteborg beräknas det mins kade stillasittandet kunna värderas till en samhällsekonomisk vinst på en miljard kronor under 2020. Uträk ningen är baserad på att det mins kade stillasittandet också minskar de förtida dödstalen.

– Pandemin har bidragit till att resor med cykel ökar, vilket får stora effekter på människors hälsa. Det i sig skapar en samhällsekonomisk vinst. Det handlar dels om trans porter till och från jobbet, dels om att människor utforskar det lokala närområdet mer, säger Björn Sax Kaijser, cykelplanerare på Sweco, i ett pressmeddelande. Uträkningen beaktar endast döds fall och rapportförfattarna menar att ytterligare vinster finns inom mins kade sjukvårdskostnader samt när det gäller uteblivet produktionsbort fall till följd av sjukskrivningar. K O L B J Ö R N G U WA L L I U S S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

NOTISER

Ekodukten fungerar Tillgänglighet skapar säker passage. TRAFIK För två år sedan invigdes södra Sveriges största ekodukt över väg E65 som går mellan Malmö och Ystad och den har nu utvärderats av Trafikverket, bland annat med hjälp av rörelsestyrda kameror. Utvärde ringen visar att den fungerar som tänkt framför allt för klövvilt, men även vildsvinspassager har observe rats. Bland hjortarna är dovhjortar vanligare än kronhjortar. – Att ekodukten inte nyttjats i så stor utsträckning av kronhjortar speglar förekomsten av kronhjort i området. Men förhoppningsvis kan

Dovhjort är den vanligaste gästen på ekodukten över E65.

vi se en ökning framöver, säger An nelie Rossander, miljöspecialist på Trafikverket i Region syd, i ett press meddelande. Utvärderingen visar också att djuren uppfattar miljön som lugn då många inte har bråttom över utan tvärtom stannar och letar föda längs passagen över bron. En ekodukt är en avskärmad, bred bro som är helt täckt av en växtbädd och resultatet liknar hur det ser ut när en väg har dragits genom en tun nel under befintlig natur. Syftet är att minska vägens barriäreffekt för växter och djur och på så sätt bidra till den biologiska mångfalden samt till att minska antalet trafikolyckor när djuren väljer en säkrare passage för att den är mer tillgänglig.

Planområdet för projektet Mallbo, en förkortning för Malmö Allemansrätt Boende. Illustration: Malmö stad.

Rätt till bra bostad Malmö vill bygga för alla. BOSTAD Malmö stad har utlyst en

K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

FOTO: TRAFIK VERKETS RÖRELSEST YRDA K AMERA

markanvisningstävling för en ny del av utbyggnadsområdet Hyllie där kravet är att hyrorna ligger på max 1 400 kronor per kvadratmeter och år. Enligt kommunens uträkning kommer då en trea att kosta 8 400 kronor i månaden. Kommunens bi drag till projektet är en längre tomt rättsavgäld än vanligt samt att färre parkeringsplatser än vanligt behöver byggas om andra mobilitetsåtgär der görs. Bostäderna i området kommer att ligga intill en park och på 600–900 meters promenadavstånd till Hyl lie järnvägsstation. Dessutom går en stadsbusslinje längs området. Mindre attraktivt är att området även gränsar till en trafikled och järn vägsinloppet till Citytunneln. – Markanvisningstävlingen är unik för Malmö och sätter ytterligare fokus på människors rätt till en bra bostad, som är så grundläggande. Med Mallbo ser vi till att skapa för utsättningar för att bygga bostäder som alla har råd med och ge den trygghet som ett eget hem bidrar till, säger Sofia Hedén (S), stads byggnadsnämndens ordförande, i ett pressmeddelande. K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

NOTISER

FOTO: KRAFTRINGEN/ ESLÖVS KOMMUN

Vi ser vad du gör! Övervakningskameror allt vanligare.

rer från Sverige och andra länder. En del av programmet är den europe iska konferensen Urban Future som bland annat väntas locka tusentals beslutsfattare som arbetar med att göra städer i olika länder mer håll bara. Mässan äger rum den 30 maj– 3 juli 2022.

STADSRUM Borås stad har under sommaren installerat övervaknings kameror på några centrala platser som en trygghetsskapande och brottsförebyggande åtgärd samt för att underlätta utredning av begång na brott. Kamerabevakning kommer att finnas vid Resecentrum och vid Södra torget. − Det är ett viktigt komplement till andra åtgärder, som stadsdelsvär dar, samarbete med näringsidkare – och förstås polisens närvaro, sä ger Peder Englund, säkerhetschef i Borås stad, i ett pressmeddelande.

K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

upp historiska platser eller berät telser, säger Pernilla Conde Hell man, kulturdirektör i Malmö stad, i ett pressmeddelande. Ett redaktionsråd för skyltarna har bildats och allmänheten kan

skicka in sina egna förslag på min nesskyltar via kommunens hemsida. Målsättningen är att 10–15 nya min nesskyltar ska sättas upp varje år.

Planering pågår Tusentals beslutsfattare väntas till H22. STADSMÄSSA Planeringen pågår för fullt för stadsmässan H22 City Expo i Helsingborg nästa sommar, där staden ska visa exempel på det man kallar ”innovativa välfärdslös ningar” för framtidens hållbara och smarta städer. Programmet som presenteras under hösten inkluderar förutom kommunen ett 70-tal aktö

FOTO: GÖRAN L ARSSON/MALMÖ STAD

Lär om din stad Skyltar berättar Malmös historia. STADSRUM Vad vet du om din stads historia? Ett nytt samarbete mellan Malmö stad och Malmö Försköningsoch Planteringsförening ska leda till att staden kontinuerligt förses med historiska minnesskyltar på olika platser. De elva första skyltarna i projektet sattes upp i maj månad. Syftet är att lära Malmöbor och be sökare mer om stadens historia. – Många Malmöbor kan sin histo ria utan och innan, och har också en egen stark relation till stadens histo ria. Men det finns också många som är intresserade av Malmös historia men som kanske inte själva söker

K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

NOTISER ILLUSTRATION: SARA GRANÉR

Begrepp på resa Kan visuellt berättande främja rättvisa?

Nattlig upplevelse Installation uppmärk sammar dold park. PARK När ögonen så sakta vänjer sig vid mörkret, efter att vi klivit in från cykelstigen i den ljusa sommar natten och hamnat i Holmbergska parken i Lund, ser vi gestalter som vilar i hängmattor bland trädstam marna, en del vilar tysta på liggun derlag på marken. Ett ljusspel leker med mörkret härinne, ett mystiskt ljud letar sig fram i vegetationen. Detta är en konstinstallation ut formad som en sleep-in, av Emelie Carlsson Graz och Otto Vretare, som en del av stadens sommarprogram. – Det är ett sätt att göra folk upp märksamma på den här parken, som nog få känner till, säger Emelie

Carlsson Graz, som är direktör för Lunds årliga arkitekturfilmfestival, ArchFilmLund. Hon har gjort flera installationer för att sätta ljuset på offentliga rum i Lund, bland annat med en utomhus visning av den färgsprakande musi kalfilmen Paraplyerna i Cherbourg på ett av stadens torg under en mörk kväll i december. Holmbergska parken ligger cen tralt i stadens västra del men få rör sig härinne. Parken, som är en gam mal tomt och som en gång i tiden hyste en handelsträdgård, sköts som en naturpark. En blå matta av scilla brer ut sig här på våren, sen sluter sig lövmassorna och bildar en hem lighetsfull skog. Det är nästan omöj ligt att förstå att vi är mitt i staden. 40 hängmattor gungar lätt, i natten kommer en varelse att leta sig fram mellan träden men det är det ännu ingen som vet. Vi säger god natt och tassar ut i ljuset. TITTI OLSSON

PLANERING I Movium Partner

HAR ALD KLEIN S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

FOTO: TITTI OLSSON

skapsprojektet Att skicka begrepp på resa – för att öka social rättvisa inom stadens gröna allmänningar har Topia landskapsarkitekter tillsammans med SLU-forskare gett sig ut på en utforskande expedition kopplat till gröna allmänningar och rättvise aspekter i det urbana rummet. Den 28 september berättar de involverade om hur de under pro jektets gång beslutade sig för att pröva en visuell och alternativ metod tillsammans med serietecknaren, konstnären och mångsysslaren Sara Granér i förhoppningen att finna nya utgångspunkter kring social rättvisa. Sara Granér kommer också att göra en betraktelse av det egna arbetet med exempelvis bilder och teater föreställningar och sin strävan att få människor att reflektera över sina beteenden, samtid och omvärld. Deltagarna får sedan själva fun dera ut kreativa lösningar utifrån sina egna behov. Den mest kreativa återrapporteringen kommer att få ett pris. Håll utkik på movium.slu.se.

NOTISER

Dagvattendammen vid Heffners bro park, Sundsvall.

FOTO: KLOCK AR JENNY NÄS

Stadens vatten, vegetation och skog Seminarium i Sundsvall ännu öppet för anmälan. STADSRUM På uppdrag av dag vattenrådet i Sundsvall arrangerar SLU Movium Partnerskap den 6 ok tober ett seminarium med rubriken Vatten och vegetation som värden i stadsmiljö där bransch och akademi

delar kunskaper och erfarenheter kring smarta och vackra grönblå lösningar. Förutom inspiration och möjlighet att ventilera egna erfaren heter och funderingar kan man ta del av praktisk kunskap och aktuella

forskningsresultat. Även framtida forsknings- och utvecklingspro jekt presenteras. – Seminariet kommer att hållas som ett webbinarium, men om re striktionerna tillåter finns det också möjlighet att vara på plats i Sunds vall och att delta i stadsvandring och middag på kvällen, säger Harald Klein, koordinator för SLU Movium Partnerskap, och tillägger: – Det går fortfarande att anmäla sig – sista dagen är den 28 septem ber. Dagen därpå, den 7 oktober, kan man delta i ännu ett seminarium, Tätortsnära skog – utveckling och skogsskötsel med många mål. Seminariet om skogen är ett sam arrangemang mellan Sundsvalls kommun, SLU Movium Partnerskap och SLU:s miljöanalysprogram Skog, och handlar om den tätortsnära skogens värden, hur man kan skapa dem samt möjligheterna med an passad skötsel i ett föränderligt klimat. Seminariet tar sitt avstamp i samverkansprojektet Framtidsanalys för skötsel av tätortsnära skog och dess flermålsanalyser och dialog processer. – Syftet med projektet är att med skogliga hållbarhetsanalyser hitta en balans mellan ekonomiska, ekologiska och sociokulturella värden på lång sikt genom en håll bar skötsel av tätortsnära skogar. Detta inbegriper minskade risker för brand- och stormskador samt ökad kolinlagring, rekreation och kultu rella värden, säger Harald Klein. Läs mer på movium.slu.se. TITTI OLSSON S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

NOTISER FOTO: MARTIN MEEUWISSE

Med Lewerentz själv som guide Vandringsteater inledde jubileum. ARKITEKTUR Vid närmare 40 till fällen i somras återvände arkitekten Sigurd Lewerentz från sin vilostad på Östra kyrkogården i Malmö för att under en och en halv timmes vand ring ta med besökarna på en rundtur och visa sin skapelse, en plats som sysselsatt honom i ett halvt sekel. Nu är han en gammal man. Där står han och vilar sig på sin käpp. Han delar sina tankar, gör oss uppmärk samma på kyrkogårdens olika rum och element och låter oss möta någ ra av de personer som vilar på olika platser på kyrkogården. Levande står de framför oss, i olika tablåer får vi ta del av deras liv och öden och får samtidigt en glimt av Malmös historia. Alla personer i denna före ställning gestaltas av Malmö Latin skolas teaterelever, klass ES19D. När vi går längs en av de långa grusgångarna med våra klappstolar under armen står vitklädda gestalter framför sina gravstenar och talar

rakt ut till oss, presenterar vilka de en gång var. En kör av röster följer oss. Vita gestalter kommer också fladdrande som vinden mellan trä den, en boxningsmatch pågår på en gräskulle mellan de båda delarna av kyrkogården, och vinnaren, vars liv kommer att besegras av sjukdomen ALS, berättar för sin arbetskamrat om sin fasansfulla insikt, där de sit ter i en skogsslänt i nästa scen och delar några pilsner efter arbetsda gen. Det är en gripande upplevelse. Sigurd pekar ut kyrkogårdens olika delar, han uppmärksammar oss på att vi nu går genom Europas längsta, sammanympade lindallé, och vi tittar förundrat in mellan kronbladen för att få se grenarna som bildar tre våningar. Sigurd pe kar med käppen. Sätt er här! Han är bestämd; en mild auktoritet. Eleverna har fått göra teater på riktigt, spelat närmare 40 före ställningar, de har under våren övat

Benjamin Lamppu leder vandringsteatern som Sigurd Lewerentz. Amelie Ottertun spelar Malmöfotografen Otto Ohm.

FOTO: MARTIN MEEUWISSE

utomhus på just den plats de ska gestalta, på sitt vis en ännu levande historia, så som det är att berätta om en begravningsplats. Och detta är inte vilken plats som helst: Östra kyrkogården firar i år 100 år och vandringsteatern var en del av invig ningen av jubileet som pågår under hösten (läs mer på sidan 44). – Det är mäktigt, säger Benjamin Lamppu om att få spela rollen som Sigurd Lewerentz, mäktigt eftersom det är en sådan mäktig historia här. Att repetera och sedan få spela ute på kyrkogården har skapat re spekt, både hos honom och hans medspelare, både för arkitekten, platsen och för livet och döden och de historiska gestalter som lyfts fram. – Och nu drar jag mig tillbaka. Med de orden avslutar Sigurd Lewerentz föreställningen och til� lägger: – Ni kan träffa mig senare på min grav där borta. Men den är inte lätt att finna eftersom stenen aldrig hann bli klar. TITTI OLSSON

S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

NOTISER

Tänker du sitta på bänken? Trådlös övervakning ska samla in data.

ett unikt underlag när vi planerar förändringar och ombyggnader till bästa nytta för medborgarna. Vi ge nomför just nu ett projekt för att lära

oss mer om tekniken, säger Petra König, utvecklingsstrateg på Eslövs kommun, i ett pressmeddelande. K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

FOTO: KRAFTRINGEN/ESLÖVS KOMMUN

STADSRUM Ett nätverk av trådlösa sensorer har under våren börjat samla in data i centrala Eslöv om hur offentliga platser används. Övervak ningen är begränsad på så sätt att det inte är frågan om kameror eller annan utrustning som kan identifiera brukarna, men uppgifterna tros kunna ge tillräckligt med informa tion för att förbättra och optimera den offentliga miljön. Till en början handlar det om att med fem sensorer utveckla kunska pen om sensortekniken, men genom att mäta passagerna på en viss plats, användningen av en parkbänk och om en parkeringsplats är ledig är tanken att bland annat underhål let ska kunna planeras bättre. – Om vi i framtiden kan använda sensortekniken på rätt sätt har vi



 



  

www.tmi-produkter.se

S TA D Tel. 3 4 |08-530 S E P 2 0668 21

TEMA: TID FÖR OMSTÄLLNING

INNEHÅLL: När allt tar slut.......................................................... 18 Batterifabriken får staden att växa...........................22 De nya energilandskapen..........................................26 Det lagande skiftet.....................................................30 Risk för greenwashing?............................................34

TEMA:

Tid för omställning Vi vet att vi lever över våra tillgångar. Vi vet att hållbarhet förutsätter omställning. Nya deklarationer utfärdas, nya former av energiproduktion för oss in i en ny epok av industrihistoria. Hur påverkar allt detta vår relation till landskapet? T E M A I L L U S T R AT I O N E R : C A R O L I N E A X E L B L O M

S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

När allt tar slut

De är så mångbottnade – resonemangen om resurser. Å ena sidan talas det väldigt mycket om resurser, å andra alldeles för lite, menar Caroline Dahl. T E X T: C A R O L I N E D A H L

en vedertagna definitionen av hållbar utveckling kommunicerades i rapporten Vår gemensamma framtid utarbetad av Brundtlandkommissionen 1987. Enligt rapporten är en hållbar utveckling ”en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”. Här är tankarna om resursanvändning centrala. Brundtlandrapporten och -kommissionen följdes av FN:s konferens i Rio 1992, som med handlingsprogrammet Agenda 21 blev mycket betydelsefull för miljöarbetet världen över. Det är ungefär vid tiden för Rio-konferensen som diskussionerna kring resurshushållning och miljörättvisa börjar att bli allt mer konkreta. Miljöaktivisten L. Hunter Lovins, forskaren Amory Lovins

S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

och chefen för det tyska hållbarhetsinstitutet Wuppertalinstitutet Ernst von Weizsäcker utvecklade var för sig och i dialog konceptet Faktor 4, som också kom att bli namnet på deras gemensamma bok med titeln Factor Four: Doubling Wealth, Halving Resource Use som publicerades 1997.

Dubbel utmaning

Bakgrunden till konceptet var insikten om att merparten av världens resurser används av en mycket liten andel av jordens befolkning. Om återstående delar av befolkningen skulle kunna öka sin levnadsstandard förutsatte det en massiv resurseffektivitet och omfördelning av resurser. Argumentet blev därför en slags dubbel utmaning: välståndet i världen skulle kunna fördubblas samtidigt som resursförbrukningen skulle halveras. Boken om faktor 4 problematiserade inte bara utmaningarna utan gav också flera goda exempel på hur ”enkelt” detta faktiskt skulle kunna göras. Ganska snart dök dock nya argument upp som pekade på att kraven på effektivisering av resursförbrukning behövde skärpas ytterligare, till en faktor 10. I resonemangen ingick också det faktum att de resurser som användes hämtades från andra delar av världen än där de användes, vilket drev på en orättvis utveckling.

Befolkningsökning, något som sällan diskuteras idag, löper som en röd tråd genom dessa diskurser från 1980- och 90-talen. Nyliberala krafter hävdade att en reglerad resurshushållning inte var nödvändig eftersom marknaden skulle balanseras utifrån tillgång och efterfrågan. Resonemangen utgick från att en resurs som blir allt mer knapp också automatiskt blir mer kostsam eftersom den är svårare att utvinna och tillhandahålla. Med den ökade kostnaden förväntades efterfrågan på resursen sjunka och därmed bidra till att alternativa resurser istället efterfrågades. På så sätt antogs beståndet av den sällsynta resursen vara skyddat innan allt förbrukats.

Mängden resurser

Att förhålla sig till hur mycket resurser som förbrukas är fortfarande aktuellt inom miljöarbetet. I sådana diskussioner skiljer man ofta mellan förnyelsebara resurser och ändliga resurser. Skillnaden är väsentlig i allt miljöarbete, men man bör nog se upp så att en övergång till förnyelsebara resurser inte blir till ett försvar för en fortsatt överkonsumtion. När de förnyelsebara resurserna förbrukas så snabbt att de inte har möjlighet att återskapas i samma takt kan resursanvändningen knappast betraktas som hållbar. Peak everything är ett uttryck som samlat beskriver en förväntad global resursbrist och de geopolitiska, sociala och ekonomiska effekterna det innebär för samhället.

Intressanta modeller

”Ekologiskt fotavtryck” respektive ”planetära gränser” är intressanta modeller för att beskriva just relationen mellan samhällets förbrukning och tillgängliga resurser. Ekologiskt fotavtryck uttrycks i jordklot, det vill säga hur många jordklot som behövs för att upprätthålla vårt levnadssätt och fortsätta tillhandahålla resurser och ta hand om de utsläpp som genererats. Beräkningen baseras på konsumtion och produktion. För Sveriges del beräknar man att det idag krävs fyra jordklot för att vi ska kunna fortsätta leva som vi gör. Sverige är vid en global jämförelse inte på något sätt sämst. Ett genomsnitt för höginkomstländer som WWF har räknat fram visar att det ekologiska fotavtrycket räknat i jordklot legat strax >

TEMA: TID FÖR OMSTÄLLNING

»Det ironiska är att hållbarhet tyvärr ofta är det framträdande argumentet för en ökad konsumtion. över fem för höginkomstländer och mellan ett och två för låg- eller medelinkomstländer alltsedan 1970-talet. Det är väsentliga skillnader som man bör reflektera noga över. Men den historiska tillbakablicken som också WWF:s beräkning visar är nedslående även på andra sätt – den pekar på att 1980- och 90-talens intensiva diskussioner kring resurseffektivisering inte tycks ha påverkat vårt sätt att förbruka resurser och påverka ekosystemen, varken med utsläpp från konsumtion eller produktion. Nivån är tvärtom relativt konstant sedan 1970-talet. Möjligen kan man glädjas åt slutsatsen att vi försörjer fler människor med mindre resurser eftersom kvoten är konstant. Men det går ändå inte att bortse från att världens rika länder lever högt över jordens tillgångar.

Nio miljöprocesser

Denna situation bekräftas också genom Stockholm Resilience Centers arbete med konceptet planetära gränser. Konceptet som presenterades första gången 2009 beskriver nio miljöprocesser som

S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

är avgörande för jordens stabilitet. Om människans påverkan kan hållas inom de planetära gränserna kan livet fortgå, men om dessa överskrids innebär det väsentliga risker för samhället. Vad som skiljer detta koncept från tidigare är att det inte enbart beräknar förbrukning av resurser och naturens möjligheter att ta hand om negativ miljöpåverkan utan även hur dessa processer hänger samman och är beroende av, och påverkar, varandra. Fyra av planetens gränser bedöms redan vara överskridna, däribland förlust av biologisk mångfald, klimatförändringar, förändrade biogeokemiska flöden av kväve och fosfor samt förändrad markanvändning. Ännu fler anses vara nästan överskridna. Som orsak anges människans ökande påverkan på klimat och miljö samt en ohållbart hög resursförbrukning.

21 Vad går då att göra? Larmrapporter om begränsade resurser eller en orättvis global fördelning tycks inte påverka våra vanor i någon högre utsträckning. Varför har vi så svårt att relatera till det faktum att vissa resurser håller på att ta slut eller att vi behöver minska takten rejält i fråga om viss, om inte all, resursanvändning? Peak det ena och peak det andra har varit närvarande i hållbarhetsdiskussionen under minst ett par decennier. Ändå fortsätter samhället inklusive samhällsbyggnadssektorn att slänga, byta ut och ersätta fullt fungerande saker och ting. Det ironiska är att hållbarhet tyvärr ofta är det framträdande argumentet för en ökad konsumtion.

Ekonomiska parametrar

Jenny Price, konstnär, författare och historiker, som Tidskriften STAD samtalade med i förra numret (STAD 33), lyfter fram just det faktum att miljöarbetet måste integreras med ekonomiska parametrar. Vi måste fråga oss hur vi förändrar miljön när vi tillverkar grejer och hur vi förändrar den när vi skapar välstånd eller rikedom. Att se vår egen roll i dessa processer och inte betrakta miljön som något som vi inte är en del av är avgörande för genomgripande omställning av samhället, menar Jenny Price.

Storskaliga förändringar

Hur åstadkommer vi då detta? Hur får vi oss själva att reflektera över de resurser som förbrukas för vårt välstånd och vår livsstil? Edward Burtynskys fotoreportage om en antropocen värld, som skildrar storskaliga landskapsförändringar som effekter av materialutvinning och masskonsumtion, berör nog de flesta som sett dem. Skalan av landskapsförändringarna kan verka skrämmande och insikten om att dessa landskap är förlorade och inte går att återställa förlamande. Även fotojournalisten Xingzhe Lius reportage från landsbygdens Kina är tankeväckande. Liu finner gigantiska serverhallar instoppade i ett ruralt landskap där betesdrift fortfarande försörjer delar av befolkningen. Kontrasten och känslan av materialitet hos detta som vi vanligtvis betraktar som ”osynligt”, det vill säga digital molnlagring, är slående. Hallar med meter efter meter av högteknologiska maskiner i rum fyllda av insekter och med läckande tak, där serviceteknikerna sover på golvet. Det är mycket långt från visionerna om ren energi och en hållbar och smart digital verklighet eller stad. Är det inte dags att se dessa visionsbilder i hela sitt sammanhang och på allvar prata om på vilka premisser vi driver på samhällets omställning till ”hållbarhet”?

S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

TEMA: TID FÖR OMSTÄLLNING

Batterifabriken får staden att växa

Skellefteå vann tävlingen om att få anlägga Europas grönaste batterifabrik. Omställningen ger staden växtkraft och inleder en ny era i svensk industrihistoria. T E X T: K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

å en presskonferens i oktober 2017 meddelade batteriutvecklaren Northvolt att man hade bestämt sig för att förlägga sin första fabrik till Skellefteå i Västerbotten. Ett utvecklingslabb skulle samtidigt byggas i Västerås. Northvolts vd Peter Carlsson flankerades på presskonferensen av kommunalråd från de båda orterna och dåvarande näringsminister Mikael Damberg (S). Beslutet hade föregåtts av ett intensivt kampanjande. Företaget gick ut med förfrågningar till omkring 20 kommuner i Sverige och Finland men fick svar av dubbelt så många. 40 kommuner ville ha den framtidsinriktade fabriken som målades upp som en viktig pusselbit i en hållbar omställning av samhället och skulle kunna bli såväl ett grönt platsvarumärke som en chans till mängder av arbetstillfällen.

Northvolts affärsidé är att tillverka marknadens mest miljövänliga batterier, framför allt till elbilar men också till elektriska lastbilar, elsparkcyklar, motorcyklar och motorsågar. Företaget arbetar även på att ta fram batterier för att lagra sol- och vindenergi så att den kan användas vid andra tillfällen än när den produceras.

Vann kapplöpningen

Att Skellefteå vann kapplöpningen om fabriken var således allt annat än småpotatis. På presskonferensen talade man om minst 2 000 arbetstillfällen i Skellefteå och 300–400 jobb i Västerås. Till det kommer alla kringtjänster i form av underleverantörer, reparatörer, bygg- och anläggningsfirmor men också alla jobb som har med livet i övrigt att göra – i livsmedelsaffärer, på restauranger, skolor, vårdcentraler och kulturinrättningar med mera.

Det stod klart att om fabriken i Skellefteå bara blev av skulle staden växa explosionsartat. Men många tvivlade. Företaget hade investerare och potentiella kunder, men det lät nästan för bra för att vara sant. – Det var en del som var lite skeptiska i början och undrade vad det här var för bluff. Men nu när folk ser den enorma fabriken torna upp sig är de väldigt bejakande. Det är lätt att gå runt med en Northvolt-logga på kläderna i Skellefteå, man möts av en glad och välkomnande stämning, säger Anders Thor, ansvarig för samhällsrelationer på Northvolt.

Samlade faktorer

Visionsbild av fabriken Northvolt Ett i Skellefteå.

ILLUSTRATION: NORTHVOLT

Att valet föll på Skellefteå berodde på ett antal samlade faktorer. Kommunen hade redan före Northvolts etablering beslutat om en strategi för att locka nya företag efter att tillväxten hade stagnerat sedan decennier med en befolkning på omkring 72 000 invånare. – Skellefteå kommun hade som många andra Norrlandskommuner haft en negativ befolkningsutveckling i 20 års tid. Vi hade tappat 4 000 invånare. Vi hade vänt trenden redan omkring 2013 men med Northvolts besked gav det rejäl fart till den positiva utveckling vi redan hade satt igång, säger kommunstyrelsens ordförande Lorents Burman (S). Hans parti har styrt kommunen norr om Umeå oavbrutet sedan 1942. Just nu styr Socialdemokraterna i koalition med Vänsterpartiet, men oftast har de haft egen majoritet.

fem största elproducenter. Kommunen kunde garantera Northvolt tillgång till närproducerad, 100 procent förnybar el till den energiintensiva batteriframställningen. Andra viktiga pusselbitar var att industrimark redan fanns utpekad och att möjligheterna till bra transporter fanns på plats, inte minst genom hamnen vid Bottenviken. – Det som sker här nu saknar motstycke i svensk industriell historia. Med den hastighet det går och med den enorma investeringsvolymen innebär det otroligt många arbetstillfällen. Det är en del av den gröna omställningen av industrin. Vi räknar med att ha ökat till 90 000 invånare om nio år, säger Lorents Burman. Den norrländska industriella expansionen just nu gör att arbetslösheten i landsdelen är mycket låg. Utöver batteriproduktion kräver bland annat satsningar på fossilfritt stål arbetskraft, ofta högutbildad. En nyckelfaktor i sammanhanget har varit möjligheten att locka >

Bland de största

Det helägda kommunala elbolaget Skellefteå Kraft är med sina många vattenkraftverk i Skellefteälven en av Sveriges S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

TEMA: TID FÖR OMSTÄLLNING

ILLUSTRATION: NORTHVOLT

arbetar med uppförandet av fabriken hjälper kommunen Northvolt genom att annonsera efter inackorderingsrum på sin webbplats. Man arbetar för fullt med fördjupade översiktsplaner för flera orter i kommunen.

Stadskärnan förtätas

Visionsbild över fabriken Northvolt Ett i Skellefteå.

FOTO: NORTHVOLT

Byggarbetsplatsen för fabri ken Northvolt Ett i Skellefteå så som den såg ut i juni 2021. Åt vänster utanför bild ligger stadskärnan och vid horisonten anas Bottenviken.

rätt kompetenser att flytta norrut. Northvolt räknar med att hämta medarbetare från hela världen.

Bostadsbyggandet ökar

Bostadsbyggandet har tagit fart. Från att ha stått helt stilla i decennier ska nu 5 000 nya bostäder vara färdigställda till år 2025. Mycket handlar om lägenheter i centrum, men också villatomter planeras. De som släppts till försäljning har tagit slut mer eller mindre omgående, enligt kommunen. – När marknaden begrep att Northvolt var på riktigt snurrade det igång. Vi hade tidigare en lista på fem intresserade byggherrar och nu har vi 70 som vill bygga. Vi gör detaljplaner i en intensiv takt för att uppfylla den nya översiktsplanen. Vi ser ut att fylla den på några år, berättar Lars Hedqvist, planeringschef i Skellefteå kommun. I väntan på färdiga bostäder men framför allt som ett sätt att lösa bostadssituationen för de byggarbetare som

Det sker också en förtätning av stadskärnan där markparkeringar och parkområden som bedöms vara av lägre kvalitet bebyggs med flerfamiljshus medan andra parkområden utvecklas. Man planerar in breda cykelbanor och planterar fler gatuträd i ombyggda sektioner som även har plats för uteserveringar. Skellefteå följer på så vis en internationell trend mot tätare och mindre bilorienterade städer. – Vi kan förtäta i ett antal år innan vi behöver breda ut staden geografiskt, men vi har också prioriterat närhet till naturen. Vi ska vara en 10–15-minutersstad med nära till olika funktioner. Vi har fina grönstråk som följer älven men vi ska också ha goda möjligheter att nå naturen, säger Lars Hedqvist. Det är en utmaning att locka invånare med mer än bara en anställning. Folk ska vilja bo och leva i Skellefteå, säger Lorents Burman. – När vi träffade Northvolt första gången i maj 2017 pratade vi om förutsättningarna. Vi hade förmågan, energin och marktillgångarna. Problemet var kompetensförsörjningen. De människor som behövdes fanns inte här. Vad skulle locka dem hit?

I startgroparna

Kommunen låg redan i startgroparna inför att bygga ett nytt kulturhus och ett stort hotell som man menade skulle förstärka besöksnäringen även när det gäller utbudet för de bofasta. Men man marknadsför sig även som en naturkommun. Skellefteå är Sveriges största kustkommun och det finns dessutom mängder av sjöar. Möjligheten till naturupplevelser anses kunna locka många. – De utländska medarbetare vi anställer söker kvaliteter som Skellefteå i mångt och mycket redan har. Man söker naturupplevelser, plats att leva på och närhet till allt. Man kanske är fascinerad

25 av midnattssol, natur, riktig vinter eller den svenska modellen med jämlikhet. Ibland är det nästan lättare att attrahera folk från övriga Europa och USA, för där finns inte samma fördomar om Norrland som finns i delar av Sverige, säger Anders Thor på Northvolt.

Spännande stad

Han hoppas att Northvolt ska bidra till att göra Skellefteå till en mer spännande stad. – Vi känner redan nu att vi hjälper till att locka restauranger, hotell och andra företag. Vi kommer att de facto bidra till att göra staden mer internationell. Vi har redan över 80 nationaliteter inom företaget. Men även Anders Thor ser trots allt kompetensförsörjningen som ett av de svåraste problemen att lösa. Northvolt har 1 700 anställda i hela företaget och behöver anställa omkring 50 i månaden bara i Skellefteå. Själva fabriken kommer att behöva anställa över 3 000 anställda ungefär fram till 2025. – Det finns inte en stor pool av arbetslösa industriarbetare att ta av. Vi behöver personer som har ett intresse av att gå in i industrin och bygga på sin batterikompetens. För det behöver vi en generell expansion av utbildningssystemet, inte bara i Skellefteå utan också i andra kommuner så att man kan utbilda sig på hemorten och sedan flytta dit, säger Anders Thor.

Avancerad nivå

Det behövs också utbildning på avancerad nivå för att ha personer som kan ta fram framtidens batterier. Anders Thor ser ett behov även för andra företag inom framför allt transportsektorn och elbranschen. För Skellefteås del innebär den kraftiga expansionen fler nya utmaningar. Batterifabriken byggs norr om Skellefteälven och de transporter söderut som inte går via fartyg i Skelleftehamn måste i dagsläget genom stadskärnan på lastbil. Den nationella pulsådern E4 skär rakt igenom stadskärnan. Kommunen vill skynda på de planer på en ny E4 öster om centrum som har diskuterats under lång tid utan att förverkligas. Pla-

neringen för Norrbotniabanan mellan Umeå och Luleå via bland annat Skellefteå pågår också för fullt och en första delsträcka anläggs just nu. Den kommer att underlätta både person- och godstransporter. Trafikverkets prognos är att trafiken mellan Umeå och Skellefteå kommer att vara igång om nio år.

Fortsatt expansion

Northvolts expansion ser ut att fortsätta. Efter hand som planerna på fabriken har gått från konkreta till påbörjat bygge har även allt större beställningar trillat in. Flera av världens största bilmärken har beställt batterier. Volkswagen är en av storkunderna och sommaren 2021 meddelades att ett stort samarbete med Volvo Cars inleds. Men det får inte ens plats i Skellefteå trots att man har beslutat om utbyggnad av fabriken redan innan den är färdig. I stället ska ytterligare en fabrik anläggas på annan ort, i skrivande stund oklart vilken. Expansionstakten både i företaget och i batteribranschen som helhet är under alla omständigheter hög.

»Det stod klart att om fabriken i Skellefteå bara blev av skulle staden växa explosionsartat.

S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

TEMA: TID FÖR OMSTÄLLNING

De nya energi landskapen Framtidens energiförsörjning kräver nya landskap. Men vem har tolkningsföreträde när det gäller att definiera vad landskap är och finns till för, frågar sig tankesmedjan Lablab i sin debatterande artikel.

örnybar energi är avgörande i den omställning samhället måste genomgå för att motverka klimatkrisen. Parallellt med en kraftigt ökad energianvändning kommer denna omställning att skapa nya energilandskap för att kunna säkra vår energiförsörjning. Energiproduktionen kommer att bli mer lokal och synlig i människors vardag – och därmed beröra fler. Förändringen innebär inte bara att vi får tillgång till mer fossilfri energi utan väcker också frågor kring vad landskap är eller bör vara, och vem som har tolkningsföreträde och därmed rätt att definiera vad landskap är och finns till för. Vi har alla någon slags relation till landskap. Detta gör energiomställningen till en kommunikativ angelägenhet. Landskapen är platser för minnen, kultur och historia. En förlängning av det vi påstår oss att vara. Denna kontinuerliga interaktion med landskapen är med andra ord en förutsättning för kultur, samtidigt som kulturen också blivit en förutsättning för de kulturlandskap

vi återskapar genom personliga berättelser, gemensamma föreställningar och landskapsvård.

Ständig förhandling

I den ständiga förhandlingen mellan natur och kultur har ”bilden” kommit att spela en avgörande roll för våra gemensamma och känslomässiga föreställningar om dessa platser. Ett exempel på detta är den berömda bilden på Vandraren över dimhavet från 1818 som målades av den tyskfödde Caspar David Friedrich. Detta är en bild som ständigt varit i förhandling mellan det föreställda landskapet och betraktarens blick, bestående av erfarenheter, känslor och självklart dess sociala kontext. Men trots denna förhandling så sker det ändå inom institutionaliserade ramar som bidrar till att begränsa horisonten för tolkningsföreträdet. Bilden – landskapet, bergen, dimhavet – förblir en plats för beundran, nostalgi, själsligt sökande och tillhörighet. Det är detta historiska, känslomässiga och kollektiva register som gör att landskap berör! De historiska bildregistren

27 i våra samhällen är och förblir kommunikativa angelägenheter som aktivt och tidigt bör inkluderas i samtalen och analyser om energiomställningen.

Global angelägenhet

Energiomställningen är en global angelägenhet av planetära skäl. Delvis på grund av det akuta behovet av förnybar energi som en följd av vår förbränning av fossilbaserade energikällor, men också för att det globala energibehovet väntas öka med hela 37 procent fram till år 2040, enligt de globala målen. Det handlar med andra ord om två omställningar. Den ena fokuserar på att generera förnybar energi och den andra fokuserar på att generera och säkra mer energi till den globala ekonomin, förhoppningsvis från förnybara energikällor. Men utesluter inte att det också kan komma från fossila energikällor. Inför omställningen kommer många av oss att ta del i en efterfrågad utveckling i form av lokalproducerad el, bland annat i form av hustak täckta med solpaneler, mindre solpanelsparker, vindkraftparker och bioenergi. Men andra platser står inför större förändringar eftersom omställningen inte bara handlar om att generera ”grön el” utan också ”mer” grön el till samhällen vars energiaptit bara tycks växa och växa.

Ökad energianvändning

Bara i Sverige förväntas energianvändningen öka från dagens cirka 140 TWh till cirka 210 TWh under tiden fram till år 2045, enligt en prognos från Energimyndigheten hösten 2020. Andra röster i den svenska energibranschen gör mindre försiktiga analyser och kalkylerar en energianvändning upp till 500 TWh år 2050. De stora energislukande och ekonomiskt vitala industrierna i Sverige kommunicerar sina egna kalkyler för framtida behov av ”grön el”. Bara LKAB säger sig behöva 55 TWh fram till 2050 för att klara av en total omställning för

produktion av ”grönt stål”. En ofantlig siffra som kan jämföras med de 50–75 TWh som vattenkraften idag producerar totalt i Sverige. Ett annat sätt att läsa dessa siffror är ur ett landskapsperspektiv som inkluderar vår historiska och nuvarande relation till en definierad plats eller ett givet landskap. Vi människor hyser platsspecifika eller situerade känslor till platser och landskap som vi identifierar oss med eller relaterar till. Hur mycket energiomställning ryms i ”mitt” landskap? Svaren kommer att formas av hur vi läser och relaterar till landskapen och därmed kommer tolkningen att skifta beroende på vem som ges möjlighet att besvara frågan.

Olika tolkningsföreträden

Energiomställningen är av monumental betydelse, den berör oss alla och de framtida generationer som kommer att leva med konsekvenserna av våra beslut. Men det monumentala handlar inte bara om tekniska utmaningar som tacklas med nya tekniska innovationer utan också om perspektiv- och beteendeförändring. En sådan är hur vi planerar och brukar landskapen i jakt på energikällor. Men för att möjliggöra detta måste vi kartlägga och förstå de tolkningsföreträden som regerat över landskapen sedan industrialismens intåg fram till idag. Det är nämligen tolkningsföreträdet som reglerar och avgör vad och vem land skapen är till för. Idag pågår en kamp mellan olika tolkningar gällande landskapen och hur vi nyttjar dem för att generera den energi samhället behöver. Ett vackert kustlandskap kan vara en adekvat placering för vindkraft, men också en strategisk plats för det svenska luftförsvaret som därför inte tillåter vindkraftparker längs den svenska Östersjökusten. Här har luftförsvaret det än så länge dominerande tolkningsföreträdet. >

TEMA: TID FÖR OMSTÄLLNING ILLUSTRATION: CHLOÉ TIZIANI/L ABL AB

Intressant kapital

»Energi produktionen kommer att bli mer lokal och synlig i människors vardag – och därmed beröra fler.

S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

En annan situation uppstår när vi blickar mot de kommuner som har en liten befolkning men som är stora till ytan. Från ett energiomställningsperspektiv besitter dessa kommuner ett mycket intressant kapital, nämligen gott om yta för bland annat vindkraftparker och solpanelsparker. Ytan eller platsen tolkas mer som ett kvantitativt och mätbart rum som erbjuder stora möjligheter för produktion av förnybar energi. Men samma plats tolkas också som ett landskap där minnen, kultur och historia är djupt inbäddade, många gånger i samklang med ekologiska värden, men dock inte per definition. Mötet mellan dessa olika tolkningar har inte alltid varit friktionsfritt. Samtidigt kan vi bland annat se att vindkraft etablerat sig både som vital energikälla och som en visuell komplettering i landskapen. Idag står vindkraften för cirka tolv procent av Sveriges energiproduktion, en siffra som förväntas växa för att vi ska klara av klimatmålen och en ökad energianvändning från industri och hushåll.

I gränslandet

Det är inom ramen för denna nya kontext – acceleration av omställningen, ökad energianvändning och behov av ytor – som vi lär se en ökning av friktionsytor mellan olika tolkningar, det vill säga i gränslandet mellan landskap och strategiska ytor. Och det är sådana situationer som gör att energiomställning är en kommunikativ angelägenhet. Olika tolkningsföreträden ska inte bara hanteras utan också forma en gemensam väg framåt.   Industrialiseringen och urbaniseringen har i många avseenden betraktat och nyttjat landskap för att tillgodose våra behov. I takt med att vår förståelse om klimatförändringar förflyttar sig från (o)medvetenhet till erfarenhet så ser vi ett allt större lapptäcke av diskurser som indikerar att människor tankemässigt förflyttar sig från att kontrollera naturen till att vilja vara en del av den. Den här sortens tankeförskjutningar

är väsentliga att förstå och anamma för både politiken och samhällsplaneringen eftersom de skapar en grund för systemförändringar.

Nya relationer

Från ett landskaps- och energiomställningsperspektiv kan den här sortens tankeförskjutningar innebära möjligheter att skapa nya och situerade relationer till landskapen som sträcker sig bortom värna och (för)bruka. För det finns en icke förhandlingsbar faktor – de planetära begränsningarna. Det är dessa begränsningar som har aktualiserats och blivit akut synliga på grund av de förändringar vi ser i klimatet. Det är dessa begränsningar som tvingar oss till insikt, oavsett hur landskap har beskrivits historiskt och oavsett hur du och jag väljer att förhålla oss till och beskriva dem. Morgondagens energilandskap behöver kommunicera en framtid som synliggör, förstår och respekterar de planetära begränsningarna. L ABL AB

Lablab är en transdisciplinär tankesmedja med fokus på forskning och design i skärningspunkten mellan samhällsplanering, arkitektur, kommunika tion och tvärsektoriell samverkan.

TEMA: TID FÖR OMSTÄLLNING

Det lagande skiftet

Odlingsmark är en livsnödvändig resurs, men har förvandlats från brokigt och vackert landskap till en maskin för matproduktion. Harald Klein målar upp en vision för jordbruksmark som gestaltad livsmiljö. T E X T: H A R A L D K L E I N

i börjar bli vana vid larmrapporter om klimatförändringar, utarmning av den biologiska mångfalden, insektsdöd, övergödda vatten och fragila livsmedelssystem. Jordbruket spelar en roll i alla dessa utmaningar. Vad som sällan belyses är det otillgängliga och intrycksfattiga landskapet i odlingsbygden. Brukandet av jordbruksmarken ifrågasätts sällan, men det finns många tecken i tiden för att en omställning borde kunna ske om man ser potentialen i visioner, ny kunskap och ny teknik. Sedan skiftesreformerna inleddes i Sverige år 1749 har jordbruket, med ny kunskap och teknikens hjälp, blivit mer och mer storskaligt, och effektivt. Människan har, i ett historiskt perspektiv, fört en kort men intensiv kamp mot det mer ursprungliga landskapet. Miljöforskningen visar vad vi förlorade genom att ”vinna” över naturen, som djur- och insektsliv, biologisk mångfald, och jordhälsa. Istället har vi fått erosion,

översvämningar och problem med pesticider och koldioxid- och kväveläckage. Och vi har förlorat kontakten med de brokiga, och i de flestas ögon vackra landskapen samt vår anknytning till dem. Rationaliseringen av jordbruket har inte bara stöpt om landskapet utan också landsbygden. Från att ha varit en arbetsintensiv produktionsform, till hur jordbruket blivit till en effektiv och mekaniserad industri. Exempelvis tog det i mitten av 1800-talet en hel dag för tjugofem personer att skörda och tröska ett ton säd. I dag kan en enda person med en modern skördetröska göra samma arbete på sex minuter. Den agrara revolutionen var en språngbräda till det moderna samhället. Innan dess odlade man framförallt till husbehov. Effektivisering och specialisering innebar att mat blev en handelsvara med ett fåtal producenter i ett gigantiskt och delvis sårbart livsmedelssystem där småskaliga producenter har svårt att konkurrera.

31 Strax efter att den agrara revolutionen inleddes startade den industriella revolutionen och landsbygdens befolkning behövdes i städernas fabriker istället för inom lantbruket. Ett fåtal människor har i dag någon koppling och anknytning till marken och de flesta av oss känner därför inga större känslor eller något ansvar för den. Vår syn på odlingsmarken har också förändrats från att ha varit en del av vår livsmiljö till att bli någon slags maskin, eller monofunktionellt industriområde, som bara producerar mat. Och det är inget vi ifrågasätter för vi ser inga alternativ. Mat måste vi ju ha. Jordbruksmarken erbjuder ingen natur eller rekreation, och där gäller inte allemansrätten. Den är otillgänglig för djur och förbjuden att beträda för oss människor. Eftersom den har få värden för oss, annat än som produktionsyta för mat, värdesätts den enklast i pengar vilket gör den lätt att exploatera med bebyggelse, eller låta växa igen. Mark ägaren får på kort sikt oerhört mycket mer pengar för att sälja marken för exploatering än att odla den. Att exploatera jordbruksmark är både byggtekniskt och juridiskt rationellt. Som ett tabula rasa, med få fysiska hinder och få juridiska sakägare som protesterar, eftersom den inte har några större värden för allmänheten. Maten fortsätter ju att komma, bara någon annanstans ifrån. Den goda jorden i fullåkersbygden utnyttjas till max, medan den mindre produktiva planteras med exempelvis produktionsskog och växer igen. Båda delar är artfattiga då det är ont om ytor

för andra växter än de odlade att etablera sig. Åke Berg, professor emeritus, vid Centrum för biologisk mångfald vid SLU, skriver i en rapport att det största hotet mot biologisk mångfald i odlingslandskapet är det intensiva jordbruket i slättbygderna i kombination med att jordbruk upphör i skogs- och mellanbygderna där det inte ger samma avkastning som i slättbygderna.

arknaden har pressat priserna på spannmål och premierat specialisering. Det är både enklare att producera och sälja tio ton vete än att producera och sälja två ton av fem olika sorter. Fler sorter hade skapat en högre biologisk mångfald och ett brokigare landskap. Specialiseringen, och en ensidig efterfrågan, har lett till att det, även globalt, är mycket få grödor som odlas, vilket gör matförsörjningen känslig för torka och sjukdomsangrepp. Det är en häpnadsväckande utveckling som skett inom jordbruket de senaste 270 åren. Den har givetvis fört mycket gott med sig som ökat välstånd och billigare mat. Utvecklingen är logisk men utifrån den kunskap vi nu har om konsekvenserna måste vi sträva efter att försöka komma till rätta med dem och göra en omställning. Det forskas förstås mycket inom området och teknikutvecklingen sker i hög takt men någon större förändring har inte skett, vilket är synd för det finns faktiskt lösningar som pekar både bakåt >

TEMA: TID FÖR OMSTÄLLNING

i tiden mot äldre metoder och landskap, och framåt i tiden med ny teknik och utveckling. Tittar man bara på vad som gynnar större skördar är det kanske främst de positiva resultaten som forskare har sett vid samodling av grödor som är intressanta. Odling av olika grödor bredvid varandra skapar en större mångfald på åkrarna. Forskare vid SLU rapporterar att ett jordbruk med flera olika grödor har fler nyttoinsekter samt att ett mer varierat brukande av jordbruksmarken ökar ekosystemtjänsterna och upprätthåller skördarna. Många grödor är beroende av pollinatörer som bin och humlor som behöver en hög biologisk mångfald för att kunna leva. Odlingar där skadliga pesticider inte används gynnar pollinatörer och är långsiktigt bra för avkastningen. Perenna grödor som vetegräset kernza bygger upp kraftiga och djupa rotsystem som dels skapar större motståndskraft mot torka, dels binder kol(dioxid) i marken. Perenna grödor gynnar automatiskt jordhälsan eftersom plöjning inte behöver ske så ofta. Plöjning är dessutom mycket bränslekrävande och i dag finns det i princip bara fossildrivna traktorer som kan dra moderna plogar. Tyvärr är skördarna från perenna grödor ganska låga men inom växtförädlingen jobbar man hårt för att göra dem mer marknadsmässiga.

enerellt finns det i samhället ett växande intresse för kopplingen mellan livsmedel, hälsa och hållbar utveckling, och många är villiga att betala mer för exempelvis ekologiska produkter. Bland allmänheten ökar intresset för kött från naturbetesdjur. Man vet att köttet ofta är mer etiskt framställt eftersom djuren får gå ute i det fria plus att betande djur gynnar den biologiska mångfalden. Fler och fler människor i Sverige blir också vegetarianer eller flexitarianer som drar ner på köttkonsumtionen. För att ersätta det animaliska proteinet vänder forskning och livsmedelsbranschen ögonen mot protein från växtriket. Exempelvis pågår

S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

det i skrivande stund en reklamkampanj för en av de stora matproducenternas vegetariska delikatessbullar av ärtor och vete, som substitut för traditionella köttbullar. Ökat intresse för vegetariskt protein kommer också att introducera mer baljväxter på våra åkrar. Baljväxter fixerar även kväve i marken vilket minskar behovet av gödning för framtida odling. Den enskilda gröda som odlas absolut mest på svenska åkrar är vallgräs vilket främst används som foder till djur som står i stall. Ett minskat behov av vallgräs skulle öppna upp för andra sorters grödor. Att odla foder till djur för produktion av animalieprotein är ineffektivt utnyttjande av odlingsmarken då en stor del av näringen går till spillo. Vegetarisk kost kan alltså mätta fler människor än animalisk kost. Det finns en uppskattning om att vi med den befintliga åkermarken skulle kunna mätta tolv miljarder människor utifrån att vi äter vegetariskt och att alla resurser används så att matsvinnet är noll. Så egentligen skulle det inte vara nödvändigt att odla upp större ytor eller effektivisera jordbruket om man ser till behovet av att mätta munnar. Vi skulle till och med kunna krympa ytan, men jag förstår att det är en utopisk tanke så jag fortsätter mitt resonemang utifrån att vi behöver effektivisera jordbruket. En effektivisering kan förstås leda till att odlingsmarken skulle kunna krympa och öppna upp för ett delvis annat nyttjande av denna mark. Något som verkligen håller på att effektivisera jordbruket är precisionsodling. Dock tror jag att få har förstått vilka framsteg för både effektiviteten, den biologiska mångfalden och landskapens utformning de teknikerna skulle kunna innebära. I dag använder progressiva lantbrukare precisionsodling främst för att detektera var någonstans på en åker som tillväxten är sämre för att på just den platsen tillföra gödning. Detektionen kan ske genom sensorer på traktorer eller genom analys av högupplösta satellitbilder. Detta minskar drastiskt användningen av gödning och därmed näringsläckaget. Man kan också med

33 kort varsel detektera utbrott av växtsjukdomar och bekämpa dem lokalt innan de hinner sprida sig. Allt detta är precisionsodling, men om man granskar definitionen av precisionsodling som lyder ”växtodling med precision, för att optimalt utnyttja varje del av en viss åker” så borde man kunna uppmärksamma de mikrolokala förutsättningarna som jordarter, höjdskillnader, grundvattennivå, fuktighetshalt i de grundare jordlagren, ljus- och värmeförhållanden och på detta sätt ståndortsanpassa vilka grödor man använder. Då skulle inte åkrarna se ut som de gör i dag. Om man började utnyttja befintliga karteringar av jordmån och fjärr- och markbundna sensorer så skulle man med ståndortsanpassade grödor kunna få en effektivare tillväxt. Åkrarna skulle då vara mer småskaliga och ha mer organiska former. Detta är dock inte stora konventionella maskiner, som gör sig bäst i storskaliga landskap, anpassade för. De ska helst kunna köra så långa sträckor som möjligt rakt fram utan att behöva väja för hinder. Men den utveckling som håller på att ske är mot mindre, förarlösa maskiner som kan styras med exceptionell precision. De kan lika gärna programmeras för att köra slalom som att köra rakt fram. Ett exempel är de små självkörande ogräsrensare som använder AI-tekniken bildigenkänning för att avgöra vad som är ogräs och vad som är odlad gröda. En sådan produkt banar också vägen för ett ekologiskt jordbruk där man inte kan använda konventionella växtskyddsmedel för att hindra tillväxt av ogräs.

ar man hotet mot den biologiska mångfalden och klimatförändringen på allvar, och beaktar att jordbruksmarken i viss mån borde vara tillgänglig för människor och djur samt vara estetiskt tilltalande, så bör man påbörja återetableringen av landskapselement. Exempelvis vattenansamlingar med en viss kantzon som kan fungera som vattenbuffert vid torka, och läplanteringar som skulle kunna utvecklas till bioträdor, som permanenta multifunktionella natur- och kulturstigar ute i åkern och en form av grön infrastruktur. Läplanteringarna skulle kunna vara fruktträd och bärbuskar som också kan ge en skörd, och vara noggrant utformade för att skapa biologisk mångfald och så höga rekreativa värden som möjligt. Dessa landskapselement skulle också minska erosionen, gynna djurlivet och kunna förbättra jakten, vilken är en viktig inkomstkälla för många markägare. Tar man miljöproblemen på allvar och ser möjligheterna i ny kunskap och teknik så kan man också se tillfället att skapa en helt ny sorts landskap där man, trots en effektivisering av matproduktionen, skulle kunna skapa en gestaltad livsmiljö med tillgänglighet för både människor och djur. En sådan utveckling skulle göra fullåkersbygden mer attraktiv för människor. Det skulle också gynna landsbygdsutvecklingen och få fler människor att ta ansvar för och känna anknytning till marken. Det är dags för en omställning av jordbruksmarken med ett socialt, ekologiskt och ekonomiskt perspektiv. Det är dags för ett lagande skifte.

TEMA: TID FÖR OMSTÄLLNING

Risk för greenwashing? Bygg- och fastighetssektorn står för omkring en femtedel av Sveriges inhemska utsläpp av växthusgaser. Kan klimatuppropet Architects Declare göra skillnad? T E X T: K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

en svenska delen av klimatuppropet Architects Declare fyller två år. Uppropet lanserades i Storbritannien våren 2019 och nådde Sverige ett halvår senare. Det fullständiga namnet är Architects Declare Climate & Biodiversity Emergency – det handlar alltså om både klimat och biologisk mångfald. Det brittiska uppropet har undertecknats av drygt 1 100 arkitekt-

S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

kontor medan det svenska har drygt 300 underskrifter. Flera av de största svenska arkitektkontoren var med på tåget från början liksom Sveriges Arkitekter och arbetsgivarorganisationen Innovationsföretagen. Ett av de grundande kontoren var Wingårdhs, vars hållbarhetsansvarige, arkitekten John Helmfridsson, intervjuades av tidningen Arkitekten i samband med lanseringen. Han hävdade då att initiativet skulle göra stor skillnad. – Det är så spännande här på kontoret och det skapar ett stort engagemang hos folk som känner att de gör något viktigt. Jag tror verkligen på det här, det känns som att vi lever i en brytningstid, sa han i september 2019. Två år har gått sedan initiativet kom till Sverige. I december 2020 fick det brittiska ursprungsuppropet sitt första stora avhopp när Foster + Partners och Zaha Hadid Architects lämnade det. De hade då fått kritik för att de ritade storflygplatser, vilket inte ansågs förenligt med ett klimatinitiativ. Kontoren menade att även flyget behöver hållbara byggnader. John Helmfridsson har hunnit lämna Wingårdhs för att satsa helhjärtat på sitt eget företag, där han jobbar med att säkerställa hållbarheten i byggprojekt åt uppdragsgivarna. Han är också ordförande för Föreningen för Byggemenskaper. När STAD når honom har han precis avslutat en kurs han leder för arkitektstudenter på Chalmers om hållbar design.

35 Han tycker att Architects Declare har flyttat fram positionerna. – Frågan är om skillnaden kom före eller efter att vi på Wingårdhs skrev på. Vi hade redan ett år före Architects Declare en stor intern process när det gällde behovet av att ta tag i klimatkrisen och hur vi skulle reagera på den. En sak som diskuterades var om vi skulle försöka rita alla nya projekt i trä. I samband med att vi skrev på togs beslutet att göra så.

nligt John Helmfridsson är omställningen nödvändig för att som kontor vara relevant även i framtiden eftersom den krävs för att deras kunder ska vara relevanta. – Väldigt många av våra beställare förstår i dag att om de ska vara relevanta om fem år krävs att de är beredda att göra stora omställningar. Men det är svårt att göra det ur ett ekonomiskt perspektiv. Vissa omställningar är raka vinster för dem, andra måste tänkas igenom. Jag ser en väldig förändring bland beställarna bara de senaste två åren. De inser att de behöver ställa om sin produktion och undrar hur de ska göra. John Helmfridsson pekar också på vikten av att arbeta med biologisk mångfald och att inte stirra sig blind på vad som händer konkret på projektets tomt utan också vad som händer ”uppströms” i produktionskedjan och ”nedströms” när det gäller restprodukter. Ofta kan man göra större skillnad på annat håll för samma pengar som kanske investeras i ett grönt tak, menar John Helmfridsson. Problemet är att det då kanske inte syns lika mycket för kunder och brukare och därför blir svårare att motivera. – Om vi till exempel kunde ge en liten del av det vi betalar för trämaterialet till en skogsbonde som jobbar med åtgärder på sin mark skulle det kunna bli mycket mer effektivt, säger John Helmfridsson. En annan av initiativtagarna till den svenska delen av Architects Declare var landskapsarkitekten Mattias Gustafsson på Urbio. – Jag hade ingen plan från början för vad det kunde resultera i än att frågeställningarna kändes viktiga för

branschen att ta tag i. Engagemanget för frågan har väckts, det fanns inte före Greta-effekten och det här uppropet. Man har ju inte diskuterat koldioxid så mycket i byggbranschen tidigare. Nu tycker han att diskussionerna har kommit igång. – Jag upplever ett stort engagemang bland landskapsarkitekter att vilja göra skillnad. Men det finns en självbild av att man gör gott fastän man är del av en bransch som är en av de stora utsläppsbovarna. Det är som att vi har börjat skrapa på ytan i en process som kan bli väldigt jobbig. Så fort vi transporterar saker blir det koldioxid. Det minst dåliga är att inte göra någonting alls. Men hela branschen går ut på att göra saker. Har det gjort skillnad för er? – Internt har det gjort skillnad. Vi har sett över våra mallar och råden vi ger till våra beställare. Vi har tagit fram en guide om vilka som är de största koldioxidbovarna. Jag tror också att det finns en större eftertänksamhet kring vad vi håller på med, även om det nog är ganska mycket business as usual i projekten. Det är svårt att koldioxidbanta projekten. Även fackförbundet Sveriges Arkitekter gick in som en av värdarna för Architects Declare. Nätverket riktar sig i första hand till arkitektkontor, så det var ingen självklarhet att man skulle medverka. Sveriges Arkitekter var tillsammans med några arkitektkontor drivande bakom att sätta igång plattformen och underlätta för kontor som ville skriva under. Man spred budskapet om nätverket i sina kanaler och nådde därmed merparten av den svenska arkitektkåren. – För att kunna starta en nationell sida behövdes grundande underskrifter. Vi som organisation tillsammans med arbetsgivarorganisationen Innovationsföretagen kontaktade ett första antal arkitektkontor som tidigare hade varit engagerade i olika klimatprojekt i samarbete med oss, berättar Tove Dumon Wallsten, producent och projektledare på Sveriges Arkitekter. Att Sveriges Arkitekter har undertecknat uppropet kan ha haft effekt för > S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

TEMA: TID FÖR OMSTÄLLNING

genomslaget i branschen. Internationella jämförelser blir inte alltid rättvisande, men i de andra nordiska länderna har fackförbunden inte skrivit på och antalet underskrifter per land är också färre. Sådant som ländernas storlek och branschstrukturen kan påverka siffrorna. I Norge finns 126 underskrifter och i Danmark 79. I Finland har Sveriges Arkitekters systerorganisation inte skrivit under men står med som stödjande partner för uppropet. Där har 145 kontor skrivit under. – Jag hade den diskussionen med dem i Finland. De menade att uppropet var riktat till kontoren. Vi är ju inte ett kontor, men vi tycker att det är viktigt att man jobbar på det här sättet. Vi gör vår del, men på ett annat sätt än i projekten, säger Tobias Olsson, förbundsordförande för Sveriges Arkitekter. Blir det normerande att förbundet skriver på? – Kanske. Att vi har kanaler för att nå ut kan också påverka, vi når ju nästan alla arkitekter. Till Sveriges Arkitekters verksamhet hör bland annat att opinionsbilda för minskade koldioxidutsläpp, implementering av livscykelanalyser, skriva remissyttranden med mera. En del av detta arbete har manifesterats genom skriften Vägen framåt som presenterades i november 2020. I Vägen framåt slår man fast att hållbart byggande inte längre är ett tillval utan ett krav med hänvisning till Parisavtalet och målen i Agenda 2030. Man konstaterar även att en omställning är ekonomiskt nödvändig eftersom det

S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

kommer att bli dyrt att inte bygga hållbart när utsläppen av koldioxid beskattas och beläggs med straffavgifter i allt högre utsträckning. – Tanken med Vägen framåt är att den ska vara så konkret som möjligt för att den ska kunna användas av yrkesut övare. De ska kunna ha den framme. Den viktigaste uppgiften som vi ser det är att höja incitamenten hos beställaren att arbeta mer hållbart, säger Tobias Olsson.

ygg- och fastighetssektorn står för omkring en femtedel av Sveriges inhemska utsläpp av växthusgaser. Till det kommer utsläppen som härrör från importerat byggmaterial. Utöver hållbart byggande poängteras vikten av att grönytorna utvecklas och att ekosystemtjänster i den byggda miljön säkerställs i stället för att man slentrianmässigt anlägger hårdgjorda ytor. Den 1 januari träder den nya lagen om klimatdeklaration för byggnader i kraft. Den innebär att varje nytt byggprojekt måste beräknas utifrån klimatpåverkan såväl under själva bygget som när det gäller uttag av råvaror och tillverkning och transporter av byggprodukter. Syftet är att minska utsläppen av växthusgaser samt öka kunskapen om byggnaders klimatpåverkan och om livscykelanalyser. Deklarationen blir obligatorisk och den som inte har gjort en får inte heller börja bygga. Sveriges Arkitekter ställde sig i sitt remissyttrande bakom lagförslaget men påpekade samtidigt att det var otillräckligt för att byggsektorn skulle klara av att nå upp till målen. Därför menade förbundet att kraven direkt efter att de införs måste utvidgas till bland annat mer omfattande livscykelanalyser. I remis�svaret påpekas också att möjligheten till återbruk av befintliga byggnader måste prioriteras före nyproduktion. Det finns inga gränsvärden för hur hög klimatpåverkan en byggnad får ha. Boverket, som är handläggande myndighet, konstaterar att sådana kan komma att införas i ett senare skede. Men från start kommer en ”dålig” klimatdeklaration kanske bara att ha ett slags skam

37 effekt i den mån slutkunder och brukare alls tar till sig av konceptet. Lagen om klimatdeklarationer, Vägen framåt och Architects Declare innebär alla steg mot ungefär samma mål, liksom nätverket Architects for Future och det av EU-kommissionen initierade miljöanpassningsprojektet ”ett nytt europeiskt Bauhaus” som håller på att koordineras under 2021. Både i Vägen framåt och i Architects Declare finns dessutom tydliga skrivningar om vikten av att värna biologisk mångfald. Ett av de tydligaste målen i Architects Declare är att kontoren ska dela kunskap och forskning som ”öppen källkod”, ett begrepp lånat från datorprogrammering som innebär att kunskap ska spridas fritt för att kunna användas och byggas vidare på av andra som i sin tur delar med sig. Detta mål har dock visat sig vara svårt att nå. – Öppen källkod är både viktig och möjlig men jag hade svårt att se framför mig att en del större kontor skulle dela med sig av sådant som ligger inom det mer affärsstrategiska området som handlar om hållbarhet, säger Tobias Olsson. Tove Dumon Wallsten tror att ett problem även kan vara att det inte finns någon tydlig gemensam plattform för delad kunskap. Architects Declare är just ett upprop, inte en organisation. Det finns ingen som har ett utpekat ansvar för att följa upp eller organisera gemensamma verksamheter. – Den punkten är därför lite svår att uppfylla. Hur man delar, med vem och för vilket syfte kan behöva förtydligas, säger Tove Dumon Wallsten. Mattias Gustafsson berättar att Urbio till en början försökte ta initiativ till delning av kunskap. Ett seminarium med flera mindre kontor arrangerades och det skapades ett molnutrymme på internet där deltagarna kunde dela på digitalt material. – Tanken med det var att dela erfarenheter och se hur vi kunde ta oss fram snabbare. Vanligtvis visar man gärna upp det man gör, men man vill ofta inte dela med sig av kunskapen som ligger bakom. Vi lade upp våra mallar för in-

ventering och analys av vad som kan tas tillvara och återbrukas i ett tidigt skede. Det var ingen stor sak, men en gest i alla fall, säger han. Men utbytet har inte riktigt tagit fart. Mattias Gustafsson tror att coronapandemin har spelat stor roll för att det inte har blivit mer kontakt kontoren emellan kring kunskapsutvecklingen. – Den har lagt sordin på utbytet och man jobbar på i det lilla. Det finns företag som har skrivit under men samtidigt utvecklar sina egna redskap utan att dela med sig. Det saknas också en plattform där man kan dela med sig av kunskap, säger Mattias Gustafsson. Före pandemin fanns ett helt annat tryck i klimatfrågan, enligt Tobias Olsson. – Många medlemmar ville att vi skulle gå ut i klimatstrejk, men det var inget vi gjorde eftersom det inte är så strejkvapnet ska användas. Vi har i stället haft en hel del diskussioner på nordisk nivå, med våra systerorganisationer och med Nordiska ministerrådet om hur arkitektur kan bidra till omställningen.

tt det i byggbranschen finns en stor vilja att ställa om för klimatets och den biologiska mångfaldens skull råder det inget tvivel om. Insikten finns också om att dagens produktionsmodeller för stål och betong innebär att de är bland de värsta klimatbovarna – material som arkitekternas uppdragsgivare använder sig av hela tiden. Så går de högt ställda målen i Architects Declare att uppnå? Tobias Olsson tror att mycket går att uppnå, men att det återstår mycket arbete på vägen. – Potentiellt kan det ha en stor effekt. Det är en rad ganska enkla principer som man vill ska följas för att åstadkomma förändring. Samtidigt har det nu gått två år. Det var en ganska stark rörelse initialt med att många skrev under och det fanns en energi, sedan kom pandemin. Det är svårt att säga vad som har med vad att göra. Men det är tyvärr inte samma energi i frågan, trots att läget är allvarligare än vad det var för två år sedan, säger han. > S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

TEMA: TID FÖR OMSTÄLLNING

John Helmfridsson tror att klimatanpassat byggande rentav blir en konkurrensfaktor både när det gäller privata hus och kontor. – Jag ser att engagemanget för de här frågorna bland våra kunder, men ännu mer allmänheten, exploderar. Väldigt många värderar sina arbetsplatser på helt andra sätt utifrån miljöfrågor. Ett kontor som byggs lite dyrare i trä får man lätt igen i form av högre hyror för att det är mer attraktivt, säger han. Kan arkitektur bli klimatneutral? – Absolut. Men vi måste prata om det som nettoutsläpp. Man släpper ut och återbetalar. Det är väldigt viktigt att vi som bransch kommer fram till vad som är en rimlig återbetalning. Landskapsarkitekten Mattias Gustafsson tror att mycket av det som står i Architects Declare går att uppnå. – Det är visionärt och ska väl vara det för att skapa en vilja till att spänna bågen. Men jag upplever att frågorna har fått ett stort genomslag inom till exempel trähusbyggande och mobilitetstänkande, att man börjar fasa ut bilar mer och mer. Det är stora ord, men jag tror att det kanske behövs. Visionsdokument är ofta väldigt uppvevade, men så vattnas det ur under processens gång. Men är de satta målen tillräckligt höga kanske någonting blir kvar.

Finns det en risk att man hänvisar till Architects Declare som något slags greenwashing? – Ja. Det är en baksida med allt hållbarhetsarbete, att det används i reklamsyfte. Jag skulle säga att greenwashing är en integrerad del av det. De stora byggherrarna sysslar ofta med miljö arbete för att få till nästa affär. Det vore bättre om man kan visa att man har gjort lyckade förändringar och sedan marknadsföra dem, säger Mattias Gustafsson. Även Tobias Olsson på Sveriges Arkitekter tror att Architects Declare kan riskera att användas för greenwashing av projekt. – Om ett kontor skriver under utan att ha en plan att förhålla sig till och använder det i sin marknadsföring utan att göra någonting finns självklart en sådan risk, att man säger att man gör något som man inte gör. Men kan ni motarbeta det? – Nej, vi ser inte att vi kan ha en roll att utföra revision på det här. Men det är inte heller så Architects Declare är uppbyggt, säger Tobias Olsson. Arkitekten John Helmfridsson är trots allt optimistisk om utfallet. – Jag trodde nog att det skulle bli en större diskussion om det här arkitektkontor emellan, men jag tror att det trots allt har tydliggjort för många vad man behöver göra, säger han.

Nästa nummer: Hur påverkas det urbana livet av klimatanpassningen? Hur ser framtidens stadsgrönska ut? Det är frågor vi ställer i STAD 35.

S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

En liten värld med stora möjligheter.

FILT Design: Blank Arkitekter Se filmen om FILT på smekabcitylife.se/filt-lansering

S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

ESTETIK ÄR GRUNDEN FÖR KVALITET Det var landskapsarkitekturens domäner och material som lockade bebyggelseantikvarien Lina Lo Gillefalk att sadla om. Men samtalen om estetik saknades i utbildningen. T E X T: A N N A L E N N I N G E R

E Det är viktigt att skapa för utsättningar för att människor ska kunna uppleva naturen med alla sinnen, oavsett var man bor, påpekar Lina Lo Gillefalk, här på en favoritplats, fickparken vid Saluhallen Briggen i centrala Göteborg. Foto: Pia Schmidtbauer

stetik är överhuvudtaget inget självklart begrepp inom svensk landskapsarkitektur eller stadsplanering, säger Lina Lo Gillefalk, utbildad bebyggelseantikvarie, som under några år arbetade med byggnadsminnesutredningar och kulturmiljöprogram innan hon bestämde sig för att påbörja en ny utbildning – på landskapsarkitektprogrammet vid SLU. – Kulturmiljöfältet är spännande men jag ville arbeta inom ett yrke som gav möjlighet till ett friare skapande och som hanterar fler sidor av stadsmiljön, säger hon. Att välja byggnadsarkitektur var inte aktuellt för Lina Lo Gillefalk, trots att detta kan tyckas ligga närmre till hands för en byggnadsantikvarie. Det var landskapsarkitekturens domäner och material som lockade. Att arbeta med miljöer som är mer föränderliga än vad byggnaderna är. S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

TEMA: TID FÖR OMSTÄLLNING

FOTO: PIA SCHMIDTBAUER

Det är dags att sluta urskulda sig i fråga om estetik – upplevelser med alla sinnen har en självklar plats i alla planerings- och gestalt ningssammanhang. Det har ingenting med flummighet att göra, säger Lina Lo Gillefalk.

S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

– Tid finns naturligtvis som en parameter hos allt som är byggt och anlagt, men sättet som vegetation och landskap förändras över tid är speciellt, säger Lina Lo Gillefalk. Hon fängslas av hur det levande växtmaterialet – ett stycke natur – talar till våra sinnen på ett väldigt påtagligt sätt. En landskapsarkitekt ska lösa en rad uppgifter så att en plats ges förutsättningar att fungera så som uppdrags givaren tänkt sig. Men bakom tillsynes rationella beslut finns mer eller mindre reflekterade ställningstaganden kring varför en planerings- eller gestaltningsuppgift löses på det vis det görs. Det handlar om estetik – det vill säga om grunderna för ens kriterier för kvalitet. Av en tillfällighet fann Lina Lo Gillefalk boken To Design Landscape: Art,

Nature & Utility av den brittiska konstnären och landskapsarkitekten Catherine Dee. Detta möte ledde till att hon ägnade sitt kandidatarbete vid SLU åt att fördjupa sig i begreppet estetik och dess förhållande till ett praktiskt utövande av landskapsarkitektur. Catherine Dee skiljer på estetisk upplevelse (experience) och estetiskt omdöme (judgement). Estetisk upplevelse handlar om det vi erfar genom våra sinnen, det som vi spontant antingen gillar eller ogillar. Det estetiska omdömet utvecklas genom att reflektera över dessa erfarenheter. Uppfattningen om vad som är kvalitet ur ett professionellt perspektiv skulle kunna tolkas som ett resultat av ett vitalt estetiskt reflekterande. Kathryn Moore är ännu en brittisk landskapsarkitekt som liksom Catherine Dee undervisar blivande landskaps arkitekter. Hennes bok Overlooking the visual. Demystifying the art of design är ytterligare en skrift som Lina Lo Gillefalk refererar till. Att estetik kommit att ses som överflödig lyx och något som kan bantas bort ur projekt bygger på en missuppfattning om vad estetik är, enligt Kathryn Moore. Vilka kvaliteter önskar vi att vår vardagsmiljö ska innehålla? Detta är ett estetiskt förhållningssätt. Avsaknaden av kvaliteter i omgivningen är även det ett estetiskt ställningstagande.

är vi blir berörda av ett landskap är det för att det fyller ett syfte eller en funktion för oss. Detta är något som sker på ett personligt plan. Den estetiska erfarenheten är enligt Kathryn Moore relaterad till den kunskap som individen besitter. Det är därför angeläget att dessa frågor ges plats under utbildningen och att de också fortsätter att finnas med under yrkesutövandet. Det går att dra en parallell mellan att reflektera över estetik och hur skissande med penna i handen utvecklar förståelsen för en gestaltningsuppgift. – Landskapsarkitektur är ett formbaserat hantverk. Det är givande att pendla mellan praktik och teori, mellan att skissa och att resonera kring varför

43 vissa lösningar fungerar medan andra väljs bort, säger Lina Lo Gillefalk. – Men, tillägger hon, detta är svårt att hinna med under arbetsdagen. Hur är det då med ”smak”? Var går gränsen mellan kvalitet byggd på erfarenhet och reflektion och det tydligare subjektiva ”snyggt – fult”? – Smak är nog det som kommer till uttryck genom olika trender, som när ett visst material, formspråk eller färg samtidigt syns i många olika anläggningar.

atherine Dee skriver om ett antal så kallade formelement som ingår i landskapsarkitekturens sfär. Vatten, vegetation, topografi, strukturer/ möblering, jordart och lokalt väder är alla bekanta element. Också himlen är ett formelement, enligt Catherine Dee – en ofta förbisedd aspekt som borde bli allt mer relevant i samband med förtätning. – Månen liksom natthimlen skulle absolut kunna utgöra underlag för planering, till exempel som argument för att avstå från att placera belysning på vissa platser utmed gångstråk, säger Lina Lo Gillefalk. Sättet som hon och hennes inspirationskällor förhåller sig till estetik på framstår som högst relevant när det handlar om att beakta sociala aspekter inom ramen för en planeringskontext, där det som ska formas måste förhålla sig till olika tekniska och tydligt funktionella måttstockar. I planeringskontexten råder ett allt igenom rationellt förhållningssätt och Lina Lo Gillefalk har nästan reflexmässigt oroat sig för att framstå som flummig. Men detta sker allt mer sällan. – Det är dags att sluta urskulda sig. Estetik har en självklar och berättigad plats i gestaltnings- och planeringssammanhang som inte alls har med flummighet att göra, säger hon, men tillägger: – I fallet med natthimlen är det troligtvis lättare att få gehör för nedtonad belysning genom att hävda nyttan för fladdermöss än för det subtila värdet av en mångata. Hon älskar att begreppet ekosystemtjänster börjar ta plats inom planeringen.

»Vilka kvaliteter önskar vi att vår vardagsmiljö ska innehålla? – I praktiken har landskapsarkitekter alltid arbetat utifrån innebörden av ”ekosystemtjänster”, och nu finns ett accepterat – om än otillräckligt – begrepp att luta sig mot, säger hon. Men kanske är en förändring på gång? Lina Lo Gillefalk har med intresse läst den danske landskapsarkitekten Stig L Anderssons texter om vikten av att skapa förutsättningar för att människor ges möjlighet att uppleva natur med alla sina sinnen. Även stadsbon har ett grundläggande behov av denna kontakt. – Och inte bara sådant som upplevs som behagligt och njutbart! Natur är också material som bryts ner, som är stökigt och ibland till och med obehagligt – allt detta har också ett berättigande.

iologisk mångfald är nödvändig för att väcka upplevelsen av natur i oss, men denna upplevelse kan inte uppstå om vi inte vistas i en miljö som erbjuder en rikedom av sinnesintryck. På så vis hänger en estetisk natursyn utifrån ett mänskligt perspektiv samman med biodiversitet. Tolkar vi enbart biodiversitet ur ett rationellt nyttoperspektiv riskerar vi trots all välvilja att misslyckas med att rädda utrotningshotade arter. Lina Lo Gillefalk uppskattar det holistiska synsätt som framförs av Stig L Andersson och som hans Köpenhamnsbaserade kontor SLA strävar efter att tillämpa. – Medvetenheten om att naturen inte ”bara” förser oss med mat och vatten, utan att upplevelsen av naturen påminner oss om att vi också ÄR natur själva. Det tycker jag är inspirerande.

S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

44 Via QR-koden kan du gå en virtuell tur.

DAGS ATT FIRA EN HUNDRAÅRING S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

45 Arkitekten Sigurd Lewerentz var sysselsatt med Östra kyrkogården i Malmö under femtio år – han planlade allt från de stora omgivande bokridåerna till handtagen på dörrarna. Helene Båtshake leder jubileet när Östra kyrko gården nu firar hundra år. T E X T: H E L E N E B ÅT S H A K E

stra kyrkogården i Malmö är en speciell plats. Det är inte en begravningsplats vilken som helst; det är Malmös största och en av Sveriges största begravningsplatser med flera olika religioners begravningstraditioner representerade. Här finns Sveriges första muslimska begravningsplats, anlagd 1973 liksom Europas längsta sammanympade lindallé. Dessutom är Östra kyrkogården ritad av den internationellt kände arkitekten Sigurd Lewerentz. Östra kyrkogården kom att bli hans livsverk från det att han 1916 lämnade in sitt tävlingsbidrag ”Ås” till den tävling som Malmö stad utlyst för stadens nya begravningsplats, tills det att Blomsterkiosken byggdes 1969. Ända in under tidigt 1970-tal var han delaktig i komplettering av personalutrymmena vid tvillingkapellen. Det är över femtio års arbete med en och samma plats, där en och samme arkitekt fått utrymme att ta ett helhetsgrepp både över byggnader och grön miljö.

Förvånansvärt okänd

Den södra delen av Östra kyrkogården är gestaltad med raka linjer och strikt kvar tersindelning som sammantaget blir till en mosaik. Foto: Jann Lipka

Sigurd Lewerentz har planlagt allt från de stora omgivande bokridåerna till de små detaljerna som handtag på dörrar. Platsen är storslagen, extra vacker blir den i sommarkvällens ljus. Detta är en plats som används för promenader, motion och naturligtvis för att minnas döda. Trots sin storslagenhet är platsen – liksom arkitekten bakom – förvånansvärt okänd bland Malmöborna. Detta kan bero på läget i ytterkanten av staden och de anonyma ingångarna som varken är inbjudande eller på något sätt skvallrar om vad >

S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

46 Blomsterkiosken. Sigurd Lewerentz ritade den 1969.

FOTO: JENS C HILLNER

FOTO: JANN LIPK A

Minneslunden, Östra kyrkogården.

»Trots sin storslagenhet är platsen – liksom arkitekten bakom – förvånansvärt okänd bland Malmöborna. som finns innanför. Att begravningsplatser är förknippade med död och sorg kan också vara en faktor som hindrar potentiella besökare. Den 6 november 1921 invigdes Malmös nya begravningsplats i närvaro av 5 000 besökare – det är hundra år sedan i år. Att fylla jämnt är en anledning att uppmärksamma och att fira. I detta fall har Malmö kyrkogårdsförvaltning gjort en satsning på Östra kyrkogårdens hundraårsjubileum. En välbehövlig sådan. Förutom att det finns anledning att få fler att upptäcka Östra kyrkogården finns det även behov av att utforska hur offentliga platser kan uppmärksammas, hur det går att skapa förståelse och intresse för kulturmiljöer, kulturarv, arkitektur, växter och samspelet dem emellan. Särskilt outforskat – och kanske även känsligt – är hur begravningsplatser kan användas till annat än huvudsyftet att begrava och hedra döda. S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

Uppmärksamma platsen

Tanken med hundraårsjubileet av Östra kyrkogården är således att uppmärksamma platsen så att fler hittar dit och kan uppleva alla de olika delar och dimensioner den erbjuder. Primärt är Malmöborna målgrupp men även andra besökare, både nationella och internationella, är välkomna. För att kunna uppleva och bevara platsen måste man skapa förståelse för den. En del i uppmärksammandet blir då att förklara vad som finns att se och uppleva, allt från det uppenbara att läsa på gamla gravstenar till det platsspecifika som kan bli synligt genom att till exempel beskriva arkitektens tankar bakom gestaltningen: hur åsen delar av platsen och skapar två olika karaktärer. Den södra med sina raka linjer och strikt kvartersindelning blir sammantaget till en mosaik som kanske gör sig bäst betraktad ur ett fågelperspektiv. Den norra delen är mer fri. Tanken var att där återspegla det skånska landskapet.

Naturlig skog

Bokridån som omsluter stora delar ter sig idag som en naturlig skog men är planterad för hundra år sedan. Just trädens olika funktion och roller på begravningsplatsen är en annan del som kan lyftas fram. Träden fungerar som arkitektoniska block; som avgränsare,

Stadens historia

Neutral logga

Ny tävling?

2026 är det 110 år sedan Malmö stad utlyste arkitekttävlingen för stadens nya begravningsplats. Den som Sigurd Lewerentz i konkurrens med 20 andra bidrag vann. Tänk om Malmö stad år 2026 skulle utlysa en ny arkitekttävling, denna gång för ett kombinerat museum, lärandecenter och labb för kulturarv och

Centralt i detta jubileum har därför varit att hålla arrangemanget neutralt och fritt från religiösa symboler. Därför har en jubileumslogotyp tagits fram och det finns även en egen jubileumshemsida som står fri från huvudmannens. Hemsidans funktion är att samla och tillgängliggöra information om Östra kyrkogården och Sigurd Lewerentz arbete med den, där finns information om pågående och avslutade evenemang och det är också möjligt att ta en virtuell tur både utomhus och inne i kapellen. Det görs även en särskild satsning på Barnens Östra. Barn är en förbisedd grupp i begravningsplatssammanhang. De ges sällan varken plats på eller utrymme att påverka begravningsplatser och kyrkogårdar. Om inte annat så borde det åtminstone anläggas en temalekplats i anslutning till kyrkogården, varför inte med temat brutalism och begravning, med Blomsterkiosken i miniatyr som klätterställning? På Östra kyrkogården i Malmö finns det numera i den östra bokridån en yta med stockar där barn kan få härja fritt och springa av sig. Det har även tagits fram barn- och familjeanpassade aktiviteter i form av promenadrundor med information och kluriga uppgifter relaterade till platsen. Alla ska känna sig välkomna till Östra kyrkogården! H E L E N E B ÅT S H A K E

FOTO: TITTI OLSSON

Östra kyrkogården hyser hundra år av stadens historia genom alla dem som är gravsatta där. Varje enskild grav och gravsatt har något att berätta; ett livsöde. Här finns också större berättelser som de som förmedlas genom flyktinggravarna från andra världskriget, från alla dem som kom med de vita bussarna men inte överlevde friheten. Malmö har en lång tradition som migrationsstad. I dagsläget har 43 procent av Malmös invånare utländsk bakgrund, det vill säga är utrikes födda eller inrikes födda med två utrikes födda föräldrar (motsvarande siffra för Sverige är 24 procent). Jubileet blir därför också ett tillfälle att presentera olika begravningstraditioner, både historiska och samtida. Sverige som ett av världens mest sekulära länder möjliggör att vi också är ett av världens mest mångreligiösa länder. Död och begravning är något som förenar oss och begravningsplatsen blir en utmärkt plattform där det går att närma sig olika religioner och olika begravningstraditioner för att på så sätt även skapa förståelse, tolerans och integration.

FOTO: JENS C HILLNER

begravningstraditioner, med särskilt fokus på Östra kyrkogården och Sigurd Lewerentz. En plats som lyfter den mångreligiösa och sekulära begravningsplatsen, arkitekturen och växternas betydelse. Ett museum över liv och död. Placerat i anslutning till Blomsterkiosken och framtaget i Sigurd Lewerentz anda. Utmaningen med hundraårsjubileet är, som oftast, att nå utanför den genomsnittliga kulturevenemangsbesökaren, att få hela mångfaldens Malmö att komma till Östra kyrkogården. Att anstränga sig och faktiskt presentera platsen med ett normkritiskt öga kanske kan hjälpa till att bredda besöksunderlaget.

FOTO: GABRIELL A ÜNAL

rumsbildare och som stöd för orientering. Enskilda träd med hängande karaktär inne i gravkvarteren är så kallade sorgeträd och har en kulturell funktion. Träden är också, som en del av den biologiska mångfalden, hem åt insekter, fåglar, fladdermöss och andra djur. Träden fungerar som luftrenare och syrealstrare, de balanserar markvatten och skänker skugga. Visst går det både att njuta av och uppleva platsen utan att veta att man går i Europas längsta sammanympade lindallé och att denna ihopympning gör att stammarna blir jämntjocka. Men det tillför en extra dimension att känna till det.

Östra kyrkogården i Malmö fyller hundra år i år, arki tekten Sigurd Lewerentz var sysselsatt med den i femtio år och gestaltade såväl byggnader som landskap. Från översta till nedersta bild: Birgittakapellet, mötet mel lan den norra och den södra delen av kyrkogården där den friare delen symboliserar det skånska landskapet, samt Europas längsta sammanym pade lindallé.

Projektledare, Kyrkogårdsförvaltningen Malmö S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

VÅGA GÖRA ANNORLUNDA Från att vara ett problem blev berget och lutningen en tillgång. Landskapet liksom själva processen blev en resurs. Ett hållbart sätt att bygga, ändå betraktas det av en del som exklusivt. T E X T: A N N A L E N N I N G E R

astbil efter lastbil körs i skytteltrafik med sprängt berg till kross eller deponi från en påbörjad exploatering. Efter avslutad sprängning vänder lastbilsflottan och kör i stället till bygget med stenkross i sorterade fraktioner. Så ser det ut på många håll i städer som i samband med förtätningar bygger bostäder på mark som tidigare ansetts som allt för kostsam att exploatera. Även stora delar av landskapsplaneringen runt byggnaderna utgår från att det mesta som tidigare funnits på platsen raderas och ersätts med tillfört material. Fastigheten Guldheden 65:15 på Guldheden i Göteborg har bebyggts genom en process som kan sägas ligga mycket långt från det gängse förfarandet vid förtätningar med flerfamiljshus i kuperad terräng. Det är annorlunda avseende planering, projektering, upphandling, entreprenadformer samt tillvägagångssätt vid byggnationen.

Annorlunda process

Annorlunda är även kontinuiteten bland de medverkande från idé till genomförS TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

ande, i hur man gått tillväga för att få nya aktörer att inse att deras moment utgör en del av en helhet, liksom i möjligheten att finna lösningar på detaljnivå tillsammans med entreprenörer på plats under arbetets gång. – Vi hade ett uttalat förtroende från beställaren under processen som gjorde det möjligt att ta tillvara platsens kvaliteter, säger landskapsarkitekt Sabina Richter från 02Landskap. Bebyggelsen är mer känd som Bostadsrättsföreningen Viva. Fastigheten har utvecklats inom ramen för ett tvärvetenskapligt projekt där Chalmers, Göteborgs universitet, Göteborgs stad och näringsliv medverkar på olika vis. Riksbyggen, som uppfört Viva, har ambitionerna att utveckla stads- och bostadsbyggandet mot miljömässig, social och ekonomisk hållbarhet. Riksbyggens projektansvarige Mikael Ahlén beskriver Viva som ett projekt i full skala inriktat på innovation och kunskapsutveckling.

Extremt svår

Tomten som Riksbyggen fick byggrätt till var extremt svår att ta sig an enligt arkitekt Andreas Norrman från Malmström Edström Arkitekter – en östvänd sluttning med en jämn och kraftig lutning ner mot ett uppvuxet skogsparti. Längre ner i terrängen ligger en mosse vars tillflöde av dagvatten inte får strypas av exploateringen. Standard vid nyproduktion är att bygga parkeringsplatser under bostäderna vilket automatiskt innebär sprängningar och terrasseringar i kuperad terräng –

Bäställa bilder: DJI_0536.jpg DJI_0499.jpg DJI_0472.jpg

FOTO: ULF CEL ANDER

och vars konstruktion delvis styr placering av bärande väggar och därmed även utformningen av lägenheterna. – En sådan lösning hade varit närmast omöjligt att kombinera med de hållbarhetsambitioner som formulerats inom projektet, säger Andreas Norrman.

Förslaget antogs

Istället utformades ett koncept kring cykelförvaring, lånecyklar och elbilspool. Förslaget om att inte erbjuda parkeringsplatser för lägenheterna antogs efter viss tvekan av Göteborgs stad. Förutom att motivera beslutet med argument kring att främja en mindre miljöbelastande mobilitet kunde planerarna också hänvisa till en utredning som visat att det i grannskapet redan fanns outnyttjad parkeringskapacitet. – Det var ett modigt och viktigt beslut av dem att våga sätta parkeringstalet till noll, säger Andreas Norrman.

Utan krav på parkering för egna bilar kunde arkitekterna arbeta vidare efter visionen om att byggnaderna skulle upplevas som att de ställts på berget med minsta möjliga åverkan. Berget och lutningen som från början setts som ett stort problem kom allt tydligare att framstå som platsens största tillgång. – För oss landskapsarkitekter har det mesta kretsat kring berget och dess topografi, säger Sabina Richter och til�lägger: – Viva är ett bra referensobjekt för hur uppskattade bostadsgårdar kan skapas även på mycket utmanande tomter.

Stora förändringar

Bostadsrättsföreningens tre gårdar skiljer sig i dag stort från sluttningen så som den såg ut innan exploatering. Sabina Richter beskriver det som en brant med mycket tunt jordlager över berg och bevuxet med lövsly med dåligt fäste. Där > S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

TEMA: TID FÖR OMSTÄLLNING

FOTO: ULF CEL ANDER

låg sprängsten som troligen tippats i samband med någon äldre byggnation, men även fina stenbumlingar. Vegetation utanför byggplatsen var av betydligt större värde än den var på de ytor som kommit att utgöra bostadsgårdar. Trots att sluttningen på gårdarna fullständigt ändrat karaktär har material från den ursprungliga slänten i största möjliga mån återanvänts. Det tunna jordlagret har tagits tillvara tillsammans med dess fröbank. Stenbumlingar och sprängsten har använts i de stödmurar som behövs för att hålla nya planteringsytor på plats. Den sprängsten som uppstått vid sprängningar för ledningsschakt och viss grundläggning har även den återanvänts i gårdsuppbyggnaden.

Nya planteringsytor

Där det varit möjligt att skapa tillräckligt jorddjup har nya planteringsytor anlagts och nytt växtmaterial planterats. Växtval och skötselplaner har utformats med tanke på att berget åter kommer att täckas med vegetation, nu med större artrikedom än tidigare. Japandalen i Göteborgs botaniska trädgård där exotiska arter möter svensk natur har varit en inspirationskälla. Gångvägar och trappor som binder samman byggnaderna, gårdarna och den omgivande staden är av perforerat stål så att regn och snö ska kunna sippra igenom och dagsljus nå ner till marken.

»Det var ett modigt och viktigt beslut av dem att våga sätta parkeringstalet till noll. S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

Täta besök och möten med markentreprenören på plats har varit en förutsättning för att lyckas med gångvägar, trappor och planteringar. Landskaps arkitekterna tog fram traditionella handlingar men anläggarna har på plats tillsammans med landskapsarkitekterna på 02Landskap haft möjlighet att anpassa det praktiska arbetet.

Kräver engagemang

Ett sådant tillvägagångssätt kräver engagemang och kunskap hos alla inblandade. – Detta borde vara ett självklart sätt för landskapsarkitekter och anläggare att samarbeta på, säger Sabina Richter. Är då bostadsrättsföreningen Viva ett exklusivt undantag, som det ibland har formulerats i debatten? Mikael Ahrén svarar att Riksbyggen ofta har utvecklingsprojekt i samband med nybyggnationer och att kostnader för den långa tid som lagts på workshoppar, metodutveckling och forskning kring bland annat byggnadsmaterial och energiförsörjning inte belastat lägenheterna. Priset per kvadratmeter låg i nivå med annan nyproduktion i jämförbara områden.

Har betalat sig

Mikael Ahlén bekräftar arkitekternas uppfattning om att den extra tid som lagts ner under projekteringsfasen och i det täta samarbetet mellan olika aktörer betalar sig under arbetets gång. Noggrannhet under projektering bidrar till att hitta miljömässigt bättre lösningar – som till exempel att minska sprängningar och transporter – och att uppfylla de mål för hållbarhet som alla projekten ska förhålla sig till. I arbetet med Viva har både byggnadsarkitekter och landskapsarkitekter lagt tid på att inrätta hus och gårdar på ett sätt som främjar kontakt mellan de boende och andra som rör sig i området. Staden ställde även krav på att en ny förbindelse mellan gatan och parkmarken nedanför bostadsområdet skulle ingå i exploateringen. – Diskussionen om att detta är ett exklusivt projekt är konstig i ljuset av att utvecklingsriktningen är mycket

53 tveksam på andra håll, säger Andreas Norrman med udden riktad mot den så kallade typhusutredningen. Att godkänna typhus för flerbostadshus utan hänsyn till den plats som ska bebyggas anser han vara förödande för utvecklingen av bra bostadsmiljöer. Det kommer att innebära slentrianmässigt dålig hantering av mark och befintliga naturvärden och motverka klimat- och miljömål. – Att vissa projekt får möjligheten att utvecklas och visa på hållbara lösningar som många andra projekt kan ta efter kan inte ses som exklusivt, det ska ses som en stor tillgång. FOTO: 02L ANDSK AP

FOTO: 02L ANDSK AP FOTO: 02L ANDSK AP

Entreprenaden planerades och genomfördes med målet att minimera ingrepp och skador på omgivande berg.

S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

54 Allmännyttans framtid står på spel. Hur upprätthåller den sitt existensberättigande? Karin Andersson möter Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö universitet, i ett samtal utifrån hans nya bok Samhällsbygget Gårdsten – allmännyttans framtid?

TILL ALLMÄN NYTTA – ANNARS KAN DET KVITTA T E X T: K A R I N A N D E R S S O N

Hur kommer det sig att du började intressera dig för just Gårdsten? – Jag har länge varit engagerad i bostadssociala frågor, ända sen 80talet. Gårdsten i Göteborg kom jag i kontakt med i mitten på 90-talet. Jag blev kontaktad av Stina Fransson, vd på nybildade Gårdstensbostäder. Hon var väldigt driftig och karismatisk men kom inte från bostadssektorn utan från folkrörelsen och hade därmed ett helt annat synsätt på vad bostadsföretag ska vara. Hon återvände till allmännyttans rötter så som de var vid tiden efter andra världskriget. Tapio Salonen berättar att han hade förmånen att själv bilda sig en uppfattning om Gårdsten som då var statt i förfall. Området andades övergivenhet. En tredjedel av alla lägenheter stod tomma – 800 stycken. Vissa trapphus var helt tömda. Offentliga och privata aktörer liksom service försvann från området. Att riva hela eller delar av området diskuterades. Kommunen fattade då det modiga beslutet att ge det nybildade S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

allmännyttiga bostadsföretaget Gård stensbostäder ett långtgående uppdrag med fokus på de boendes vardagsvillkor och välfärd. Tapio Salonens studie av Gårdstensbostäder är unik så till vida att den följer ett helt område under en lång tid, 25 år, och att den ser till helheten och inte enbart studerar enskilda insatser eller projekt. – Studien har ett brett anslag för att visa på att det inte är enskilda projekt eller snabba beslut som avgör hur man utvecklar ett utsatt bostadsområde utan att det handlar om ett långsiktigt arbete utifrån de befintliga verksamheter och resurser som man har till förfogande. Varför fick Gårdstensbostäder en så ambitiös social agenda? – Jag tror att man hade nått vägs ände. Man hade inga fler idéer om vart man skulle ta området – istället behövde man vända på frågan. Inte tänka ut någonting på förhand utan starta en långsiktig utvecklingsprocess som på riktigt utgick

Varför jobbar så få, i princip inga, and ra allmännyttiga bostadsbolag på detta vis? Med långsiktighet, utifrån värde grunder? – Detta är den absolut viktigaste frågan. Jag tror man måste förstå den historien som allmännyttan har, framförallt under den besvärliga tiden då allmännyttan var ifrågasatt under 90-talet och början av 2000-talet. Många allmännyttiga bostadsbolag i kommunerna började då efterlikna de privata bostadsföretagen med fokus på kortsiktig affärsmässighet. En företagskultur slog igenom i det svenska samhället under dessa årtionden. Gårdstensbostäder gick tidigt emot den strömmen. Detta skifte kräver att de allmännyttiga bostadsföretagen nu funderar igenom sin egen roll, menar Tapio Salonen. – Jag vill uppmana och utmana allmännyttiga bostadsföretag att seriöst fundera på sin egen roll. Jag tycker att

allmännyttan har sitt existensberättigande ifall den är just en lokal samhällsbyggare och att den är till allmän nytta som namnet säger. Är den inte det så är den ju som vilket bostadsföretag som helst. Att förvalta bostäder är inte den primära uppgiften för allmännyttan.

FOTO: EMIL MALMBORG

ifrån de boendes vardagsvillkor. Det är själva nyckeln. Värdegrunden ska genomsyra hela bostadsföretagets arbete och ska tränga ut i varje möte med de boende. Vilket har fungerat, menar Tapio Salonen – Gårdstensbostäder fick fria händer att bygga upp ett nytt slags allmännyttigt bostadsföretag. De gjorde noggranna rekryteringar och verksamheten organiserades utifrån huschefer som fick en långtgående delegation i sina hus med cirka 300–400 lägenheter per huschef. Varje huschef finns i en lokal i sitt område och går rundor i området två gånger om dagen. Tidigt insåg Gårdstensbostäder att det mesta i ett bostadsområde händer utanför kontorstid och de startade trygghetsgruppen som nu har fungerat i nästan 20 år. Sex, sju heltidsanställda personer befinner sig i området under kvällstid och på helger. De har alla befogenheter och nycklar. De både hanterar störande grannar, umgås med barn och unga i området och ordnar aktiviteter. – Trygghetsgruppen fungerar på ett väldigt integrerat sätt i bostadsföretagets organisation. Det är heller inget projekt, utan detta är ordinarie verk samhet.

Du skriver att det inte är något pro blem att förena affärsmässighet och samhällsansvar och menar att dessa två ambitioner inte står i kontrast till varandra. – Precis, men det handlar såklart om vilket perspektiv man anlägger. Har man bara ett kortsiktigt bostadscentrerat perspektiv kan de vara svåra att förena. Samhällsansvar kostar. Men definierar man det på ett bredare och mer långsiktigt sätt så är det oftast inget problem att uppfylla affärsmässigheten såväl som att ta sitt samhällsansvar. Det visar Gårdstensbostäder på ett tydligt sätt. Det finns inget annat allmännyttigt bostadsföretag där marknadsvärdet har ökat så mycket som på Gårdsten. De har fyrdubblat sitt marknadsvärde i reala termer de senaste femton åren, trots att de gjort omfattande investeringar, trots att de inte har höjt hyrorna. >

Tapio Salonen vandrar i sin egen trädgård i Malmö och konstaterar att han i Gård sten, Göteborg, har funnit ett framgångsrikt exempel på hur en socialt inriktad värde grund kan leda till långsiktig förändring.

S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

»Om inte allmännyttan särskiljer sig från de privata bostads bolagen – vad har de då för existens berättigande? När Gårdstensbostäder lyssnade in de boende var hyra och hyresnivåer väldigt viktigt, berättar Tapio Salonen. De till och med sänkte hyran vid ett akut läge i början för att de insåg att folk inte har råd att bo där annars. Nu ligger hyresnivån på runt 1100 kr/kvm, vilket är tämligen lågt, både i ett Göteborgs- och ett riksperspektiv. Är det just långsiktigheten som är kär nan för att både kunna jobba med so ciala frågor och ha en affärsmässighet? – Ja, jag tror att det är nyckeln. Att inte se dem som separata företeelser utan integrerade, och att lyssna och ta allmännyttans uppgift att vara med och utveckla inflytandet för de boende på största allvar – det är en god affärsprincip. Det kommer att visa sig när man uppnår stabilitet och nöjda hyresgäster. Men det är en lång väg att gå och det förutsätter många möten och mycket dialog. Det är ingenting man kan skriva fram i planer som man sitter och tänker ut på förhand, det sker i den interaktion man har i området. Det finns runt 300 allmännyttiga bostadsföretag i Sverige. Gårdstensbostäder är det enda där de boende själva är i majoritet i styrelsen. Sex av sju ledamöter är boende i området. Det ger en legitimitet och förankring i de beslut som tas, eftersom de lokala ledamöterna lyssnar på sina grannar och för dialoger i olika fokusgrupper. S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

Vad är den största utmaningen med att jobba så här? – Att ha en tilltro till att det kommer att fungera. Det kommer att bli röda siffror, det kommer att vara jobbigt i början. Sen, efter tre, fem, kanske åtta år kommer det att bli väldigt bra. Har politiker svårt med långsiktighe ten? Påverkar korta mandatperioder och krav på snabba resultat? – Absolut. Att kommunalpolitiker sitter i de allmännyttiga bostadsföretagens styrelser tycker jag att man kan ifrågasätta. Vad är det som är värdefullt med det? Internationellt finns helt andra lösningar, även i det som liknar allmän nyttan, påpekar Tapio Salonen, till exempel i Danmark där boende ofta sitter i styrelserna. – Det är konstigt att de boende inte själva har beslutanderätt över sitt eget boende eller sin närmaste boendemiljö i den här upplåtelseformen. Vad är det för skillnad mellan bostadsrätt och hyresrätt – jo, det är själva ägandeformen. Men det innebär inte att den demokratiska styrformen behöver vara annorlunda. Det är ett mindset, säger Tapio Salonen sedan. Och han tror att detta kan komma att förändras. – Jag tror att Gårdsten visar på en framtida möjlighet för allmännyttan att utvecklas för att ha ett existensberättigande. Om inte allmännyttan särskiljer sig från de privata bostadsbolagen – vad har de då för existensberättigande? Boende har engagerat sig mycket i Gårdsten. Det kräver tid och ork och kunskap om hur och vad man kan på verka. Det kräver mycket av de boende. – Absolut. Det här är att bygga ett demokratiskt samhälle underifrån i vardagsfrågor. Och det är inte lätt gjort. Det finns en massa spänningar och konflikter och okunskap och fördomar. Det måste hanteras. Min hypotes är att den här typen av deltagande och demokratisk uppbyggnad i hyresrätten också stärker den representativa demokratin. Du skriver att ”vinster med blandstad tas ofta för givet av politik och för valtning men forskning visar på dess

57 inneboende utmaningar och begräns ningar”. Man stöter ofta på detta just när det rör miljonprogramsområden, en önskan om att få in blandade upplå telseformer och därmed en mer blan dad befolkning med föreställningen om att det skulle gynna dem som har det sämre ställt. – Det är en vacker tanke. Forskning i Sverige och andra länder visar att det inte är så enkelt. Det beror på vad man menar med blandning och hur man blandar. Och för vem är det bra, på vilka sätt? Det finns olika studier som pekar på begränsningar men som också visar att för vissa är det bra att man bor mer blandat. Framförallt om man tittar på flyttkarriärer, att man ska kunna bo kvar i sitt område om man kommer upp sig en bit. Det är en ganska sympatisk tanke som de flesta politiska partier tycker är tilltalande. Tapio Salonen poängterar att Gård stensbostäder inte har sålt ut några av sina billiga hyresrätter i en ambition om att uppnå mer blandning och understryker att de behövs för hushåll med svag ekonomi.

det som Gårdstensbostäder har byggt upp ska komma till nytta och vara tillgängligt också för övriga boende i området, som områdeslokaler, fritidsaktiviteter och annat. Det är så man bygger ett integrerat lokalsamhälle. Är du hoppfull inför allmän nyttans framtid? – Jag hoppas att min bok ska tydliggöra de vägval som allmännyttan står inför. Jag hyser en förhoppning om att allmännyttan ska våga odla sin ursprungliga särart. Att just vara till allmän nytta. Om de inte lyckas? – Då kan man lika bra sälja ut, säger Tapio Salonen och tillägger: – Jag tror att det är viktigt att det finns värdemässiga och ideologiska ställningstaganden hos allmännyttan så att det är tydligt hur allmännyttan skiljer sig från privata hyresbolag, att dess uppdrag som samhällsbyggare träder fram.

Allmännyttan står inför ett vägval, menar Tapio Salonen, som anser att vägen framåt finns i att odla sin särart.

FOTO: EMIL MALMBORG

Går det att se att en mer blandad be folkning gynnar dem som har det sämst ställt eller står längst från arbetsmark naden? – Det finns lite empiriskt stöd som pekar på det. Men man kan inte utesluta det. Det är klart att om man får in mer köpstarka grupper så gynnar det den lokala servicen. Men det är väldigt långsiktiga och ganska subtila mekanismer. Just nu byggs 1 500 nya bostäder i Gårdsten. Egnahem och villor, radhus, bostadsrätter – och det blir en blandstad inom några få år. Gårdstensbostäders hyresbestånd kommer gå från att idag vara dominerande till 80–85 procent till cirka 60 procent. Det är den nya utmaningen. Hur ska området kunna hålla samman och dra nytta av de olika bestånden och hur ska området styras framöver när det inte längre finns en ensam dominerande bostadsaktör? – Jag tror att man kommer att behöva hitta överenskommelser om att till exempel nyttja varandras faciliteter och service på ett självklart sätt. Mycket av S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

58 REFLEXION

Relationer är ovärderliga resurser

Lena Jungmark

Genom att vara medmänniskor är vi själva ovärderliga resurser. Pandemin har satt fingret på en hunger efter mänsklig kontakt, skriver Lena Jungmark. Under en kaffepaus på en konferens om barns och ungas utemiljö samtalade jag med en deltagare från ett annat land. Där, berättade deltagaren, fick skolbarn rika kontakter med vuxna i lokalsamhället. När jag hörde det utbrast jag indignerat: ”Det är som att vi i vårt land strävar efter så få närvarande människor som möjligt. Allt ska vara underhållsfritt och utan personal!” Ett generaliserande påstående, men där och då väcktes en tanke som sedan dess legat och skavt och gnagt. Det ekonomiska system vi lever i styr oss mot att köpa prylar – inte att skapa kontakt mellan människor. Bakgrunden till vår konsumtion är illusionen om en obegränsad tillgång på råvaror och ett kolonialt beteende som säger att det är okej att sko sig på andras bekostnad bara vi slipper se (barnarbete i gruvor, till exempel). Ett färskt exempel från min egen arbetsplats är ett möte med insamling av idéer för att ställa om till miljövänligare parkskötsel. Det visade sig vara fritt fram att köpa nya ”miljövänliga” maskiner men tvärstopp för att anställa en arbetslös person för att göra jobbet med handkraft – trots att det vore en vinst både för miljön, samhällsekonomin och den anställda – och därutöver en tillgång i parken med en närvarande trygg person. Detta förhållningssätt påverkar barn och unga mer än vuxna. Många har erfarenhet av den längtan unga människor kan ge uttryck för när det gäller kontakt med närvarande vuxna. Så snart man slår sig ner på en skolgård söker barn nyfiket kontakt för att få nya pusselbitar till att förstå världen och sin plats i den. Långa samtal kan utspinna sig där allt är intressant, även sådant som mina familjeförhållanden och vilken lön mitt arbete ger. Jag är inte ensam om att tolka det S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

som brist på vuxenkontakter. En lärare berättade att många barn i hennes klass endast träffade sin familj, förutom de kvinnliga lärarna på skolan. De vuxna hemma hade ofta inget jobb att gå till. Det är ett magert nätverk. Vi är många som vill involvera barn och unga men oftast stannar det vid ett avgränsat projekt. Kanske bjuds de unga in att vara med och utforma en plats, men när projektet är slut är även relationerna det. Kvar står den fysiska platsen med nya prylar. Blev det bättre? Eller var den stora vinsten att relationer skapades med andra vuxna under processen, att man togs på allvar och fick påverka? Vi är själva resurser genom att vara medmänniskor. Delandet av tid, lek och arbete är möjligt om vi har ett överskott att dela med oss av. Under pandemin har vi gjort en kollektiv erfarenhet av vad det betyder för oss, var och en, att vara avskurna från varann. Vi vet nu allihopa vad brist på mellanmänskliga kontakter gör med oss och vilken hunger som uppstår. De förändringar i livsstil som pandemin tvingat fram behöver fasas in i ett mer hållbart samhälle, ekonomiskt, ekologiskt och socialt. 2020 gjorde Tankesmedjan Movium en framtidsspaning i samband med vårt 40-årsjubileum. I spaningen målar vi upp en bild av hur samhället kan se ut om ytterligare 40 år, en framtid med delande av tid, arbete och resurser. När tid frigörs i våra liv kan vi åter vända oss mot varann och använda våra inneboende resurser för att engagera oss i frivilliga aktiviteter, hantverk, lek och omhändertagande av våra egna och varandras liv. Det är en vacker vision som jag helt delar. Har du missat den hittar du den på Moviums Youtubekanal: Movium spanar framåt.

Soffor, bänkar och bord ur vår möbelserie Line.

blidsbergs.se

RECENSION

Dödens och livets arkitekt Under ett fyra år långt projekt som avslutas med en utställning om arkitekten Sigurd Lewerentz har ArkDes skapat den hittills mest omfattande monografin om hans liv och verk. Harald Klein har läst. Trots att boken är stor som en gammeldags bibel är Sigurd Lewerentz gärningar så omfattande att formatet är begränsande om man vill förstå och veta allt om Lewerentz. Det vill man gärna, för han upphör aldrig att vara relevant för samtiden med sitt egensinniga arkitektoniska gehör för plats, funktion och känslor. Lewerentz föddes 1885 och skolades som arkitekt innan disciplinerna delades upp i inredning, typografi, möbeldesign, byggnader, konstruktion, planering och landskap. Han utövade och behärskade alla disciplinerna mästerligt under ett arbetsliv som spände över sju årtionden. Hans breda kunskaper, konstnärliga sinne och stora engagemang gör ofta hans projekt mycket komplexa och de spänner från helhetsprojekt kring begravningsverksamheten till reklamskyltar, allt utfört med stort allvar. Inget av hans projekt går egentligen att sortera in som någon renodlad ism. Han var inte heller intresserad av att bli känd som person. Komplex arkitekt Det är således svårt att porträttera Sveriges mest respekterade och komplexa arkitekt. Den första av bokens fyra delar är en introduktion av ArkDes överintendent Kieran Long. Till stora delar är den en genomgång av tidigare litteratur som ger en överblick över vad som skrivits om Lewerentz. Att arkitekturkritiker ofta motsäger varandra visar hur öppna hans skapelser är för tolkningar. Den andra delen, skriven av arkitekturhistoriker och kritiker Mikael Andersson, är en kronologisk beskrivning av verk och karriär, och ger en inblick i vilka miljöer och sammanhang Lewerentz befann sig. De långa processerna S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

SIGURD LEWERENTZ DÖDENS OCH LIVETS ARKITEKT … ArkDes, 2021

utmynnade inte alltid i byggnadsverk men bidrog till hans ständiga lärande. Exempelvis tror jag inte att han hade kunnat prestera sina mest komplexa verk, kyrkorna i Björkhagen och Klippan, utan att ha ägnat tio år åt ett renoveringsprojekt av Uppsala domkyrka som aldrig genomfördes. Svårfångad i bild Den tredje delen består av nytagna fotografier som visar några av hans mest betydande verk, tagna av arkitekten och arkitekturfotografen Johan Dehlin. Eftersom Lewerentz var en universal arkitekt, intensivt upptagen med allt från att skapa en intressant komposition och stadsbild till cementbrukets blandning och varje tegelstens varsamma placering i detta, är upplevelsen av hans arkitektur svår att fånga på bild. Den sista och mest omfattande delen av boken består av arkivmaterial i form av skisser, ritningar och bilder. Det ger en inblick i Lewerentz noggrannhet och förmåga att kunna ompröva sina idéer. Han var mån om att det skulle bli som han ville och processerna fick ta tid. Att han förlorade flera uppdrag på grund av sitt arbetssätt är sorgligt. Hade han, trots sin begåvning, fått producera någonting alls om han verkat i dagens byggbransch? Jag hade gärna läst mer om hans roll som landskapsarkitekt då denna gärning ofta är närvarande både utanför och inuti de byggnader han är mest känd för. Sättet han arbetade med vegetation, markbearbetning och hans sagolika användning av olika mark- och golvmaterial hade förtjänat en lika tjock bok. HAR ALD KLEIN

STRANDSPÅNG, HÖGANÄS Återvunnen plast

SMART ANVÄNDNING AV ÅTERVUNNEN PLAST

Återvunnen plast kan med fördel användas både kreativt, allsidigt och funktionellt. Detta hållbara material möjliggör projekt med mycket lång livsläng, kräver inget underhåll och i samspel med övriga material skapas spännande lösningar.

70 METERS BÄNK, ALFRED NOBELS BRO, KÖPENHAMN, Hårdträ SPÅNG, SKOLA I MALMÖ Återvunnen plast

PI BÄNK, Återvunnen plast

TAKTERASS, HYLLIE, MALMÖ Återvunnen plast

SKRÄDDARSYDDA LÖSNINGAR & HÅLLBARA MATERIAL G9 erbjuder lösningar i både landskapsprodukter och stadsrumsinventarier med fokus på en hållbar utveckling och minimalt underhåll. Vi använder noga utvalda material såsom hårdträ, underhållsfri EV-plast och inte minst återvunnen plast. Dessutom erbjuder vi vägledning inom projekt och löser specifika kundönskemål.

LANDSKAPSPRODUKTER

STADSRUMSINVENTARIER

G9.SE

PROJEKTREALISERING

RECENSION

Diskussion om estetik nödvändig Caroline Dahl drabbas av upptäckarglädje vid läsningen av en bok som förutspår en ny syn på staden. Fler ismer behövs knappast, däremot en diskussion om estetiska kvaliteter.

MINDING THE CITY: Field Notes on Neuro science and the Poetics of Sustainable Public Space

…

Harrison Fraker, Peter Siöström & Atanaska Foteva

…

ORO Editions 2021

Arkitektskolan vid Lunds universitet driver sedan ett drygt decennium ett masterprogram i hållbart stadsbyggande, SUDes. Peter Siöström och Harrison Fraker har varit tongivande namn och Atanaska Foteva är före detta student. Boken Minding the City: Field Notes on Neuroscience and the Poetics of Sustainable Public Space är deras gemensamma bok, tätt sammanflätad med programmets framväxt. Två inledande kapitel tjänar som bokens teoretiska grund. Det ena kapitlet kartlägger begreppet ”stad” utifrån olika stadsbyggnadsdiskurser. Författarna menar att vi nu står inför ett avgörande skifte. Med referenser till flera av 1900-talets fenomenologiskt inspirerade arkitekter som Neutra, Pallasmaa och Scarpa samt filosofer som Merleau-Ponty och Norberg-Schulz argumenterar författarna för att kulturella och sensoriska betingelser kommer att revolutionera vår syn på staden. Det efterföljande kapitlet fördjupar de fenomenologiska resonemangen utifrån aktuell forskning inom neurovetenskap men också utifrån personliga och kollegiala reflexioner kring rumsupplevelse.

Sensorisk urbanism

Författarna väljer att lansera denna förutspådda ”revolution” inom stadsbyggandet med konceptet sensorisk urbanism, vilket bygger vidare på Mirko

S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

Zardinis betydande artikel Sense of the City: An Alternative Approach to Urbanism. Författarnas förhoppning tycks vara att vi, genom att lägga större vikt vid sensoriska kvaliteter, kan skapa en större mening och förhöjd upplevelse i stadsrummen. Detta uppnås främst genom en urban formalism inspirerad av Sitte, Krier, Rossi och Gehl, något som också resulterat i den bitvis omdiskuterade stadsbyggnadsdiskursen New Urbanism. Efter de två inledande teoretiska kapitlen följer bokens mest omfattande del som innehåller fältrapporter från åtta platser. Rapporterna utgår från ett analytiskt ramverk som listar konventionella aspekter som kontext, mikroklimat och ljud men också mer ovanliga perspektiv som empati, lukt och upplevelsen av tid. Platserna som studerats på detta sätt återfinns nästan uteslutande i USA och södra Europa. Bo01 i Västra Hamnen i Malmö är den enda nord europeiska platsen. Fältrapporterna är rikt representerade med fotografier, ritningar, skisser och diagram. Texterna är korta och stringenta och kompletterar väl det visuella materialet.

Användbart ramverk

Det analytiska ramverket som skisseras för platsanalys är absolut användbart, både för studenter och professionella. Däremot ställer jag mig tveksam till om stadsbyggandet behöver fler ismer. Den för mig intressanta frågan som uppstår i läsningen av boken är hur vi förhåller oss till estetik. Jag tror att detta är en oerhört angelägen fråga som kräver många svar och diskussioner. Personligen vänder jag mig mot bokens uppfattning att estetisk kvalitet är generaliserbar – jag tror att estetik i högsta grad är kulturellt betingat. Därför återvänder jag inte till bokens teoretiska delar. Där emot inspireras jag av fältrapporterna och den mångfald av uttryckssätt som krävs för att återge rumsliga och sensoriska kvaliteter. Här kommer också arkitektens särskilda kompetens fram på ett övertygande sätt; att forma och materialisera människans livsmiljöer. CAROLINE DAHL

Bevattning & Fontän

Välkommen kontakta oss för att prata bevattning, fontäner och andra vattenanläggningar

BVK

BEVATTNINGSKONSULT AB

Box 740 , 182 17 Danderyd 010-179 40 00 , info@bvkab.se , www.bvkab.se

RECENSION

Skön konst att skapa stadsrum Mikael Andersson läser en bok om stadsplanering – en lika skön konst som arkitektens. Boken är i många stycken skissartad men har flera ingångar. Det är inte ett av bokens huvudargument, men i min läsning är det ändå centralt: ”Arkitektfaget er et fag, der beskæftiger sig med at skabe skønne, sansemættede og oplevelsesrige rum. Faget beskæftiger sig med at raffinere rumlig sans og skaben i al sin kompleksitet.” Stadsplanering, däremot, uppfattas ofta som så ”firkantet, at det på en måde er mindre raffineret i sin rumopfattelse, og at denne mangel på raffinement fører til, at der skabes rum med færre kvaliteter”. Så skriver Brian Strandbygaard i boken Territoriel produktion, ett indirekt försvar för stadsplanekonstens estetiska, sinnliga och rumsliga dimensioner. Stadsplanerare skapar ”skønne, sansemættede og oplevelsesrige rum” i lika stor utsträckning som arkitekter. Men det är bara en läsning.

Skarp kritik

Boken kan också läsas som en grov skiss av stadsplaneringens idéhistoria, förskjutningen från land till stad, natur till kultur, samt urbaniseringens följder, framför allt i en dansk kontext. En skarp kritik mot privata och semiprivata fastighetsutvecklares makt över samtida stadsplaneprojekt och, i förlängningen, våra urbana rum. Ett försök att förklara såväl själva disciplinens – stadsplaneringens – som det urbana landskapets utveckling på en teoretiskfilosofisk nivå. Att det går att hitta flera ingångar till Strandbygaards text är både positivt och negativt. Territoriel produktion är – och det bör framhållas – stimulerande att läsa. Texten är välformulerad, associativ och uppslagsrik. Samtidigt går det inte att komma ifrån att författaren stundtals sätter krokben för sig själv. Strandby-

S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

TERRITORIEL PRODUKTION … Brian Strandbygaard

… Bogværket, 2021

gaard är både praktiker och teoretiker. Han har erfarenhet från stadsplanearbetets ”maskinrum” och en utbildning i idéhistoria. Förutsättningarna och förmågan att ta sig an stadsplanekonstens komplexitet har han alltså. Ändå blir vissa avsnitt – som så ofta när stadsplanekonstens historia, teori och praxis behandlas – alldeles för detaljerade och tekniska. Som arkitekturhistoriker – min utgångspunkt är inte oviktig i sammanhanget – hade jag önskat att Strandbygaard följt de idéhistoriska linjerna längre, djupare. Hans resonemang saknar ibland ett led eller två och stannar vid rena observationer (förvisso relevanta).

Socialt producerade

Strandbygaard använder begreppet ”territoriel produktion” för att beskriva hur ”stater påvirker og kontrollerer” gestaltningen av våra stadsrum, rum som, enligt honom, alltid är socialt producerade av människor och mänskliga aktiviteter. Det är ett välfunnet begrepp som vecklas ut via tänkare som John Agnew, Edward Soja, Henri Lefebvre och Hannah Arendt, men i slutändan förblir det oklart i hur hög grad det verkligen präglar Strandbygaards framställning. Kanske beror det på att hans begreppsliga och teoretiska diskussion är för svepande. Till exempel är Lefebvres teori om hur rum produceras mer komplex än vad som här beskrivs. Denna kritik är ändå mest av allt ett bevis på hur originell och tankeväckande Brian Strandbygaards Territoriel produktion är. MIK AEL ANDERSSON

Arkitekturhistoriker och kritiker

RECENSION

Tänkvärda krusningar Personliga reflektioner i all ära, men blir det för privat försvinner djupet. Caroline Dahl har tagit del av den spanske arkitekten Josep Lluís Mateos reflexioner. Josep Lluís Mateo är en, åtminstone för mig, ganska okänd spansk arkitekt vars praktik omfattar såväl torg och offentliga platser som byggnadsverk av olika slag. Men det är Mateos intellektuella tankearbete som får ta plats i denna lilla bok med titeln Footprints. Boken innehåller sex delar: ”On Nature”, ”On the City”, ”Values”, ”Designing and Building”, ”Teaching and Learning” och ”Dialogues” som alla är ganska så olika till innehåll och stil. I den första och inledande delen diskuteras relationen mellan arkitektur och natur utifrån de fyra elementen jord, vatten, luft och eld. Egna gestaltade projekt belyses i en slags dialog med ansedda land artprojekt där just elementens materialitet kommer till uttryck. Referenserna till land art tillför inte så mycket utan det är reflektionerna kring de egna projekten och jämförelsen av hur de förändrats över tid från tillblivelsen till samtiden som väcker mitt intresse. Den andra delen ”On the City” är en tunn del där stadsrummet betraktas utifrån relationen mellan byggda objekt och de mellanrum som uppstår. Det är en vedertagen förståelse av urban form som inte känns så spänstig, men här finns annat tankegods, bland annat i form av landskapsarkitekturens bidrag till stadsbyggandet, som pekar på en omprövning av denna förståelse. Mateo tecknar bilden av hur stadsbyggandet förändrat sitt fokus från ekonomiska parametrar till morfologiska aspekter kring urban form, därefter följt av en tid av neoliberala drivkrafter. Framtidens stadsbyggande, menar han, bör ses som en slags territoriell urbanism där landskapsarkitekturen bidrar till att staden

ses tydligare i relation till natur. Det är synd att dessa tankar inte är mer utvecklade i boken.

I bokens mitt

Den tredje delen ”Values” kan nästan liknas vid en kompassnål, liksom placerad mitt i boken. Här finns mer utvecklade tankegångar om arkitektens och arkitekturens roll och om samtida stadsbyggnadsdiskurser som är mer nyanserade än övriga delar av boken och lockar till eftertanke. Ett avsnitt med reflektioner kring hur pandemin kan tänkas påverka framtiden återfinns också här. Återstående delar är i stora stycken återgivna intervjuer med Mateo. Flera av dessa är intressanta och här finns fina reflektioner kring relationen mellan arkitektens intellektuella tankearbete och det faktiska byggandet. Intervjuerna, liksom övriga texter, är skrivna under en femtonårsperiod. De hänger förvånansvärt tight ihop och speglar säkert väl Mateos livslånga inriktning och intressen inom arkitektur och stadsbyggande. Jag uppskattar personliga reflektioner som kommer ur mångårig erfarenhet och ett ständigt prövande kring vad disciplinen och professionen är, men när reflektionerna blir i det närmaste anekdotiska och privata som i denna bok blir det tyvärr inte särskilt intressant. Det är inte alls så att boken saknar kvaliteter men det hade troligtvis behövts en mer stringent redaktör som kunde pekat på vilka delar som kunde gå mer på djupet och vilka delar som eventuellt kunnat strykas. Nu blir det mesta tankegodset inte mer än krusningar på ytan, om än tänkvärda sådana.

FOOTPRINTS: WRITINGS 2005– 2020 … Josep Lluís Mateo

… Park Books 2021

CAROLINE DAHL

S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

REFLEXION

Vem kan byta parfym mot myggspray?

Karin Andersson

Under sommarmånaderna sker en förflyttning från städer ut på landet. Men alla gator ekar inte tomma, skriver Karin Andersson. Har du tillbringat sommaren i en sommarstuga? Var du en av de stadsbor som satte sig i bilen med badringar och frysväskor för att byta asfalt mot trädäck och parfym mot myggspray? Då är du precis som alla andra, eller väldigt ovanlig – beroende på var du bor. Segregationen i svenska städer visar sig på många vis. Under pandemins år har det med all tydlighet visat sig hur boende i vissa områden drabbats hårdare än andra, beroende på om man har ett arbete som til�låter en att jobba hemifrån, om man har möjlighet att undvika kollektivtrafik (det vill säga har bil, kan jobba hemifrån eller bor nära sin arbetsplats) och hur många som bor i och hur trångt det är i ens hushåll. Under sommarmånaderna varje år framträder en annan tydlig markör för segregation: möjligheten att be grannen vattna dina växter under några varma veckor medan du själv drar till sommarstugan. Statistiska Centralbyrån, SCB, publicerade i juli en jämförelse av barns* tillgång till fritidshus**. Vid en nationell jämförelse har 35 procent av alla barn tillgång till fritidshus. Men uppdelningen skiljer sig drastiskt mellan olika regioner och kommuner. Störst skillnader finns förstås inom de större städerna. I Malmö har mindre än en procent av barnen i Rosengård tillgång till fritidshus medan motsvarande siffra i Limhamn-Bunkeflo är över hälften. Samma mönster återfinns i Göteborg och Stockholm. Bergsjön, Hammarkullen och Lövgärdet i Göteborg – runt en procent. Rinkeby, Tensta och Husby i Stockholm – mellan en och tre procent. Långedrag i Göteborg – 65 procent, och områden i Bromma och Djurgården, Stockholm – 75 procent. Tar man med barnens bakgrund i beräkningen blir skillnaderna stora, enligt Fredrik W Andersson, S TA D 3 4 | S E P 2 0 2 1

nationalekonom och analytiker på SCB. Av barn med minst en förälder som är född i Sverige har 46 procent tillgång till ett fritidshus i Sverige. Bland barn födda utomlands, eller med båda föräldrarna födda i ett annat land, är motsvarande andel fyra procent. Den digitala medieplattformen Kontext beskrev detta skeva förhållande på ett träffsäkert vis förra sommaren i en artikel rubricerad Arbetarklassommar: Så blir du bjuden till din vita kompis lantställe. ”Scrollade du i dina flöden under midsommarhelgen och förbluffades över alla vita personers sjuka tillgång till olika Emil i Lönneberga-miljöer vid vatten, skog och ängar? Satt du där på din balkong eller filt i parken och snopet kollade på när dom stojade på badbryggor, hade blommor i håret och anrika träskor som gått i arv sedan Dackefejden?” Sedan följer i artikeln en satirisk beskrivning av hur du ska klä dig för att passa in i majoritetssamhället, exempelvis genom att skaffa en Fjällrävenryggsäck och bära ett beige eller blått plagg över axlarna. Själv börjar jag tänka på förtätning. För de bostadsområden där knappt någon låser lägenhetsdörren till förmån för sommarstugan sammanfaller med de områden där förtätningen är som mest påhejad. De områden där boende är som mest beroende av fina och bra utemiljöer under sommarmånaderna, just där anses förtätning ofta som mest lämpligt. Just där anses öppna och gröna utemiljöer kunna byggas bort.

* Alla barn i åldersgruppen 0–15 år som är folkbokförda i Sverige. ** Småhusbyggnader på fastigheter inom Sverige som saknar folk bokförd befolkning. Källa: Skatteverkets fastighetstaxeringsregister, definitionen bygger på Skatteverkets typkoder.

SPACE

tel: 08–440 85 40 info@foxbelysning.se www.foxbelysning.se

STÖDMUR MED UNIKA FORMER OCH FUNKTIONER

C3C Wonderwall skapar många möjligheter för er att styra över form, färg och funktion. Ta hand om terrasseringar för stora laster, skärma av ytor och bullerdämpa i en samlad eller enskild funktion. Välj utseende med släta eller reliefmönstrade murar med unika geometriska utryck. Addera växtlighet, trä, solpaneler eller vad som passar – låt behov och kreativitet styra utformningen!

INSEKTSHOTELL Även insekter ska ha det bra!

UTSMYCKNING Smycka muren med vackra detaljer som sätter prägel!

WONDERWALL är en produkt från C3C Engineering AB. C3C.SE

ÅTERBRUKBART Utförd med upp till 100 % återvunnen betong och muren är återbrukbar!