STAD 29 – Stad i rörelse by Tidskriften STAD

STAD TIDSKRIFTE N

Debatt och reflexion om urbana landskap 29

M AJ 2020

Pris: 99 kr

rö

Sta

relse

DESSUTOM: Detaljplanen kan mer | Konst för publika rum | Närodlat får ny betydelse

Djurgården i nytt ljus!

Folke Bernadottes bro är en alldeles ny gång- och cykelbro över Djurgårdsbrunnsviken. Men här har funnits en bro tidigare. Under Stockholmsutställningen 1930 skapades en gångbro av Gunnar Asplund som sammankopplade utställningen på Djurgårdsbrunnsvikens norra sida med den södra. Nattetid var bron upplyst med 1000 glödlampor som en del av utställningens koncept, ”ljuset i natten”. Och nu har vi äntligen fått en bro igen. Denna gång visar HLS vägen genom 100 ljuspuckar längs brons båda handledare.

tel: 08–440 85 40 info@foxbelysning.se www.foxbelysning.se

INNEHÅLL

STAD #29 LEDARE: Allt liv är rörelse……………………………………………… 6

Detaljplanen kan mer…………………………………………… 44

Notiser………………………………………………………………………………… 8

Hur står det till med lekgatan?…………………………… 48

SAMTALET: Med det offentliga rummet som arena… 14

Ekonomiska argument för utevistelse……………………52

TEMA: Stad i rörelse ………………………………… 20 Rörelseglädje………………………………………………………………22

Närodlat får ny betydelse i kristider………………………54 Recension………………………………………………………………… 60 REFLEXION: ”Ghettona måste helt försvinna”…………62

Till fots………………………………………………………………………26 Peak utegym………………………………………………………………29

Umeå planerar för rörelserikedom…………………………34 DEBATT: Idrotten behöver plats…………………………………39

Barn i rörelse…………………………………………………………… 40 DEBATT: Radikalt nytänkande krävs…………………………42

13 54

STAD TIDSKRIFTEN

Tidskriften STAD – debatt och reflexion om urbana landskap fångar upp trenderna, speglar utvecklingen och lyfter fram forskning och praktik för håll bar stadsutveckling. Tidskriften STAD ges ut av Tankesmedjan Movium som arbetar med stadsutvecklingsfrågor och finns vid SLU. movium.slu.se

CHEFREDAKTÖR

Titti O lsson, 040-41 52 13 titti.olsson@slu.se ANSVARIG U TGIVARE

Caroline Dahl caroline.dahl@slu.se REDAKTION

Karin Andersson Caroline Dahl Kolbjörn Guwallius Lena Jungmark Anna Lenninger OMSLAGSILLUSTRATION

Caroline Axelblom

Följ oss!

Utgivning 2020

Du har väl inte missat Tanke smedjan Moviums nyhetsbrev?

STAD nr 30 Det bortglömda land

Här publicerar vi krönikor, debatter och intervjuer och berättar om våra projekt, publikationer och arrangemang.

STAD nr 31 Urbanism – Ruralism

skapet – 21 september

GRAFISK FORM OCH PRODUKTION

Tomas Rudström, Södra tornet ANNONSER

Mediarum Sverige AB 08-644 79 60 annons@mediarum.se PRENUMERATION

movium.slu.se, klicka vidare till Tidskriften STAD, eller mejla movium-prenumeration@slu.se eller ring 040-41 52 11

Teckna dig här för att följa oss kontinuerligt! movium.slu.se/ nyheter/nyhetsbrev

– 7 december På movium.slu.se och på Facebook berättar vi mer om innehåll och gäster på våra tidningssläpp. Välkommen!

HELÅRSPRENUMERATION

Fyra nummer 396 kr Utlandsprenumeration Europa 596 kr ADRESS

Tankesmedjan Movium Box 54, 230 53 Alnarp TRYCK

TMG Öresund, Malmö 2020 ISSN

2001-631x

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

Vi gör STAD! Tidskriften STAD är en av Tankesmedjan Moviums profilprodukter. Movium finns vid SLU och agerar utifrån mottot urban natur – human stad. Forskning, planering, design och förvaltning av urbana landskap står i fokus för vårt arbete. Utgångspunkten är att se utemiljön som en oumbärlig resurs i ska pandet av attraktiva och hållbara städer.

Ett industriellt hantverk för nästa århundrade. Och nästa. GR AND PUBLIC FOTO SA M SYLVÉN

På Byarums Bruk ser vi saker på lite längre sikt. Det gäller såväl våra produkters framtid som vår tillverknings historia. Vi gjuter enbart i återvunnen aluminium – ett material som kan återanvändas gång på gång, generation efter generation. Tidsrymder som ger perspektiv på tillvaron och sätter sin prägel på våra produkter.

VÄ X T K Ä R L N ÄV E R

F O R M G I VA R E

Mårten Cyrén

www.byarumsbruk.se

LEDARE

Allt liv är rörelse Jag ska just befria öronen från snäckhörlurarna en bit in i nyhetssändningen när radiorösten säger: Vi vet inte när detta är över. Vi befinner oss mitt i en global kris när STAD ska gå till formgivning och vi ska vara klara med alla texter som ska publiceras först i slutet av maj. Vilken utma ning. Det är ännu inte ens mitten av april. Vad kommer att gälla då, i ert nu? tänker jag när jag försöker före ställa mig vad ni ska läsa in i det jag skriver. Radiorösten ekar: Vi vet inte när detta är över. Nej, det vet vi inte. Vet vi någonsin när någonting är över? Kan vi någonsin säga någonting om framtiden? Svaret är nej. Jag läser i en intervju med en docent i psykologi att motsatsen till rädsla är tröst. Jag tänker att mot sats kanske är fel ord – bättre med pendang. Som ett balanserande par på en gungbräda. Det gäller att hålla jämvikten så att ingen dunsar i backen och får den andra att fara högt i skyn. Men om. Utifall att. Om rädslan tar över, som nu i skrivande stund, när en global rädsla behärskar värl den, ja då gäller det att fördjupa sig i begreppet tröst. Det vill jag göra.

Tröst. När en förälder tröstar ett barn sker det ge nom att den tröstande antar ett ömmande tonfall och söker efter orden som lindrar. Sen går det över, när barnet känner sig förstått.

ILLUSTRATION: CAROLINE A XELBLOM

Ett ledord till tröst är förståelse. Så här skriver poeten Gunnar Ekelöf i dikten »Färjesång«: Det som är botten i dig är botten också i andra. Svårt att vänja sig vid sig själv. Vi är kännande varelser, vi är ingenting utan varan dra. Det är svårt att vara ensam. Vi delar samma käns lomässiga erfarenheter även om vi inte delar samma upplevda situationer. Att trösta är att visa förståelse. Jag citerar Wikipedia: »Tröst avser att ge styrka, hopp eller känslomässig lindring åt människor med existentiell smärta, sorg eller förlust. Ordet förekommer i fornsvenskan då det användes i betydelsen hugsvalelse, trygghet, hugnad och förtröstan. Tröst innefattar fysiska, psykospiri tuella och sociokulturella upplevelser, och leder till förbättrad hälsa.« En tröst som gjorde stort intryck var den som steg från balkongerna i flerfamiljshusen i Italien i mitten av mars, när människor plötsligt och abrupt tvingades hålla sig inomhus på grund av den sjukdom som ja gade alla. Då spreds en rörelse över och genom det offentliga rummet. Då klev några människor ut på sina bal konger och sjöng över kvarteret, över stadsdelen, över staden. De gick ut och förmedlade tröst på urmänni skans sätt: genom rösten. Den instängda ville inte vara ensam, hon fann sig inte vara tillfreds inomhus, utan öppnade balkongdörren för att nå ut i det större, publi ka uterummet, och hon gjorde som en sann vuxen som tröstar ett barn: Hon sjöng, inte sällan en känslosam aria – även detta i ett ömmande tonfall, en tröstande skönsång, som för att bekräfta för alla andra, små, rädda och sociala varelser, att du är förstådd, att min bottenklang är denna, samma som din. Sången botade inte, men det gör inte tröst. Den stillar. Allt liv är per definition rörelse. När rörelsen i kroppen, i staden, stannar – då är livet slut. Men rörel sen har inte stannat, den har stillnat. Det finns en rö relse som också leder inåt, till reflexion, till ett övande i att vara med sig själv, i att vara människa. Stanna hemma, vara hemma, i sin stad, i sitt hem, i sig själv. Det är en sann utmaning. Vart det leder världen åter står att se. T I T T I O L S S O N , C H E F R E D A K T Ö R S TA D

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

DESIGN TANK PHOTO IVAN BRODY

Code Design: Johan Verde & Hong Ngo-Aandal

vestre.se

NOTISER FOTO: JEAN-GUY BOUDREAU

»Vandring är den medvetna handling som är mest lik kroppens automatiska rytmer, andningen och hjärtats slag. Det är den perfekta medelvägen mellan arbete och overksamhet, mellan att vara och att göra.

Säsong året runt God infrastruktur underlättar.

REBECK A SOLNIT

TRAFIK Enligt Stockholms stads mätningar ökar antalet personer som cyklar även på vintern för varje år. Antalet vintercyklister är nu 70 procent högre än fyra år tidigare, uppger kommunen. Mätningarna har skett i innerstaden, i närförorter och i ytterstadsområden. – Investeringar i bättre cykel infrastruktur har gjort det enklare att välja cykeln. Jag tror också att stockholmarnas vilja att bidra i kli matomställningen påverkar, säger trafikborgarråd Daniel Helldén (MP).

U R WA N D E R L U S T – AT T G Å T I L L F O T S

K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

Cyklister och fotgängare drabbas Långsam minskning av dödsolyckor.

FOTO: ROL AND TANGL AO (CC BY 2.0).

TRAFIK I Europa minskar dödsfallen i trafikolyckor med oskyddade trafikanter långsammare än dödsolyckor där personer färdats i motorfordon. Mellan 2010 och 2018 minskade dödsfallen i motorfordon med 3,1 procent medan antalet dödade cyklister bara minskade med 0,4 procent. Det visar statistik som rapporteras av den europeiska trafiksäkerhetsorganisationen ETSC, där svenska VTI är medlem. Mellan 2010 och 2018 dödades totalt 51 300 fotgängare och 19 450

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

cyklister. Sammantaget utgör grupperna 29 procent av alla dödade i trafiken. De allra flesta dödsfallen inträffade som en konsekvens av en kollision med ett motorfordon. Lägre hastighetsbegränsningar och minskad privatbilism i kombination med åtgärder för att prioritera gång- och cykeltrafik anses kunna få ner dödstalen, enligt rapporten. K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

NOTISER

Arenastaden, Solna. Foto: Per-Olof Forsberg (cc by 2.0).

Komplicerat pussel Arenaområden blir bostadsområden. STADSPLANERING Med bland stad som honnörsord i växande städer tittar flera kommuner på hur områden kring arenor för fotboll och andra evenemang, som ofta ligger nära men ändå något utanför befint liga stadscentrum, kan exploateras. Men det är ett inte alldeles enkelt pussel som ska läggas.

Porten till paradiset? Drömmen om det som är annorlunda. TRÄDGÅRD Ordet paradis kommer från gammaliranskans pairi-daeza och betyder ”ett inhägnat mark stycke”, ofta en kunglig djurpark. För de flesta idag betecknar nog paradi set en dröm, det som är något annat än det vardagliga.

I Växjö ska området intill bland annat Myresjöhus Arena exploate ras med bostäder och kontor under namnet Arenastaden, men bostäder na lokaliseras till en del av området snarare än att blandas med idrotts anläggningarna. Tidigare planer har fått arbetas om på grund av befarat buller från fotbollsmatcher.

I Malmö stads föreslagna planpro gram för Stadionområdet behandlas svårigheterna med att kombinera bostäder med stora evenemangsan läggningar. Buller från fotbollsare nan kommer sannolikt att överskrida riktvärden för bostäder, ljusstör ningar från anläggningarna kommer att förekomma och man behöver förhålla sig till tunga transporter, återkommande avspärrningar och säkerhetskrav. Därför föreslås per manentbostäder placeras utanför områdets centrala delar medan så kallat konceptboende kan placeras inne i vissa delar av området. Det handlar då om vandrarhem, idrotts hotell eller elevboende för idrotts grundskolan. Arenastaden intill nationalarenan Friends i Solna kommer fullt utbyggd att ha cirka 900 bostäder. Dessa marknadsförs med att man hör ”jublet från Sveriges största inom husarena”, så målgruppen är kanske både högst specifik och väl förbe redd. Om det är rätt väg att gå lär framtiden utvisa. I den fördjupade översiktsplanen tas i huvudsak bul ler från den intilliggande bangården och järnvägen upp. K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

Författaren Mircea Eliade har be skrivit paradiset som drömmen om ett totalt annorlunda land: de som bor i staden vill se paradiset som en idyll på landet – en gyllene träd gård – medan de på landet längtar till ”den gyllene staden”. Det står att läsa under bokstaven P som i Paradis i Sven och Katarina Dunérs praktverk Den gyllene trädgården, som kom ut för nästan 20 år sedan. TITTI OLSSON

Foto: Fredrik Jergmo, som undrar om detta kan vara porten till paradiset på jorden? S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

NOTISER

Underbart är kort Minns i november … PARK Magnolia biondii är vanlig

FOTO: BOB DMY T

Skate – inte bara för killar.

Mer jämlikt i skejtparken Kan ny design bjuda in fler? RÖRELSE Skateboardåkande ökar i popularitet och förväntas öka mer i och med att skateboard nu har välkomnats som en olympisk idrottsgren. Samtidigt lockar spor ten fortfarande till övervägande del killar, som utgör 78 procent av med lemmarna i Sveriges skateboardför eningar. I en ny forskningsrapport har White arkitekter och Sveriges ska teboardförbund undersökt hur skejtanläggningar kan gestaltas för att bli mer inkluderande så att icke

K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

Nybyggen klimat deklareras Nytt regelverk på gång. FOTO: KOLBJÖRN GUWALLIUS

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

FREDRIK JERGMO

FOTO: FREDRIK JERGMO

normativa skejtare ska känna sig välkomna. Enligt rapporten exkluderar da gens anläggningar ofta de redan underrepresenterade grupperna. Genom att arbeta med variationer i utformning, snällare åkytor, till gänglighet och trygghet kan fler per soner känna sig välkomna och våga prova att skejta. – De flesta skejtparkerna är idag enfunktionsanläggningar, gjorda i betong med tydlig kant och hög svå righetsgrad. Jag är övertygad om att en kreativ och normmedveten utformning av skejtanläggningar kan bidra till att skejt blir en mer jäm ställd aktivitet som fler vågar pröva på, säger Fredrik Angner, ansvarig landskapsarkitekt på White.

i naturen i centrala Kina och upptäcktes av den kände växtjägaren Ernest Wilson i slutet av 1800-talet, men enligt uppgifter infördes den först på 1970-talet till vår del av världen. Blommorna slår ut tidigt om våren – i Alnarp, där Tankesmedjan Movium huserar i slottet och STAD blir till – ofta redan i mitten av mars, vilket nästan alltid straffas av natt frosten och resulterar i bruna, häng ande blommor. 2015 gavs den namnet kine sisk vårmagnolia av den svenska SKUD-gruppen, vilket rimmar väl med kinesiska och poetiska ”wan chun hwa” som kan översättas till ”blomman med en förhoppning om vår”. Det stämmer väl med verk ligheten, Magnolia biondii ger inte upp utan blommar varje år förhopp ningsfullt och först av alla magnolior i Alnarpsparken.

STADSBYGGNAD Nybyggen ska klimatdeklareras från och med 2022 och Boverket har fått i uppdrag att utveckla informationsmaterial, databas, register och annat som be hövs när regelverket träder i kraft. Bygg- och fastighetssektorn står

för ungefär en femtedel av Sveriges inhemska utsläpp av växthusgaser utan att importerade byggprodukter har räknats med. – Klimatdeklarationen kommer ge information om var och när utsläp pen sker i byggprocessen och det gynnar alla, inte minst bostadskö pare, upphandlare och byggherrar, säger bostadsminister Per Bolund i ett pressmeddelande. K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

NOTISER

Det hållbara samhället finns redan. RÖRELSE Några få generationer tillbaka var arbete lika med muskel kraft. Det vi idag försöker planera för, fysisk aktivitet och rörelse, fanns i överflöd i vardagens slit. När ar betsdagen var slut behövde kroppen vila. Det finns platser som ligger så avigt till att modern infrastruktur inte nått fram. Som Hanö i Blekinge skärgård. Bebyggelsen trängs runt hamnen. På de två asfalterade vä garna har inga bilar någonsin rullat, krävt svängradier eller parkerings platser. Informella gångstigar löper tvärs över tomterna. Ön är bullerfri, luften ren, grannkontakterna goda i ett vardagsliv som bygger på fysisk aktivitet: man hjälps åt vid färjan,

släpar mat och skräp med gemen samma krafter i dragkärror. Ett utegym här? Inte aktuellt. Inte heller en vision om ett framtida bilfritt och socialt hållbart sam hälle. Här är det tydligt hur kort men omvälvande fossileran varit sett ur ett historiskt perspektiv. Vi slipper mycket slit i våra moderna och indi vidualiserade liv, men har samtidigt förlorat vardagsrörelse och gemen skap. Kanske har dessa ”omoderna” platser framtiden för sig? De som kom på efterkälken kanske plötsligt står i främsta ledet? Ön upplevs re dan idag som ett hälsosamt reservat med ett unikt lugn. LENA JUNGMARK

FOTO: STOCKSNAP/PIX ABAY

Hälsosamt reservat

Cykla så fort du vill Inte meningsfullt begränsa cykel hastighet.

FOTO: LENA JUNGMARK

TRAFIK En studie från VTI avråder från hastighetsbegränsningar och hastighetsdämpande åtgärder för cyklister utöver vad som annars gäl ler på väg. Mätningar som gjordes vid en sträcka som på försök be gränsades till 20 kilometer i timmen visade att en hastighetsgräns är svår att upprätthålla eftersom cyklar i allmänhet inte har hastighetsmäta re. Inte heller hastighetsdämpande åtgärder som hinder och avsmal ningar anses meningsfulla. – Dessa hinder är dels riskåtgär der som bidrar till högre olycks- och skaderisk. Samtidigt kan uppmärk samhetseffekten av dem klinga av vid en överanvändning. I de situatio ner det ändå är motiverat att dämpa cyklisters hastighet, vid till exempel vägarbeten eller cykelbanor förbi skolor eller äldreboende bör infor mation i form av varningsskyltar och vägmarkeringar användas, säger Anna Niska, forskningsledare vid VTI i ett pressmeddelande. Hamnen på Hanö, Blekinge skärgård.

K O L B J Ö R N G U WA L L I U S S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

NOTISER

Stort parkprojekt startar I tider av förtätning satsar Lund. PARK Lund får en ny, stor park i och med att Kunskapsparken på Brunns hög nu har börjat anläggas. Parken är enligt planbeskrivningen 21 hektar, vilket är omkring dubbelt så stort som Lunds befintliga stadspark och därmed ett av Sveriges största pågående parkprojekt. Anläggnings arbetena påbörjades i april och par ken ska stå klar 2023 till en kostnad av 87,5 miljoner. Parken inkluderar bland annat en naturlig höjd och anlagda ytor för fördröjning av dagvatten, inklusive en större damm som också blir en av parkens attraktioner. Kunskapsparken ska fläta sam man stadsmiljön i den nya stadsde len Brunnshög med odlingslandska pet. Förhoppningen är att den både ska bli den självklara platsen för rekreation i området och ett utflykts mål för invånare i hela regionen. Ett betydligt större område på hela 170 hektar har ursprungligen satts av som rekreationsområde un der samma namn och kan bli verklig het på längre sikt. En konceptidé för detta har tagits fram i ett samarbete mellan Lunds kommun och Manda works. Fullt utbyggt skulle området ansluta till Natura 2000-området Kungsmarken. K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

Kunskapsparken i Lund. Illustration: Mandaworks.

Denna trädgård drivs av föreningen Quartier Saint Bernard i Paris 11:e arrondissement. Det är den första odlingen (2003) inom programmet Main Verte. Fotot är från 2013 när man firade sina första tio år. Foto: Pierre-Emmanuel WECK

Paris satsar grönt

Staden har idag över 135 stadsodlingar. STADSODLING Paris startade 2003 Main Verte (Gröna fingrar) för att stödja olika projekt och un derlätta tillgången till kommunala medel genom markavtal med odlar föreningar. Under borgmästare Anne Hidalgos mandatperiod (2014–2020) lanserades också gatuplantering arna. Med insatsen ”Tillstånd att göra grönt” kan boende föreslå plantering runt träd eller ha od lingslådor i gaturummet. Paris har här följt städerna Rennes och Lyons exempel som gjort detta med stor framgång. Förslaget kan också gälla en hel gata och innehålla flera slags gröna inslag. Elva av dessa ”Gröna gator” ställs iordning under 2020. De har inspirerats av ”Gröna gränder” i Montreal. Samtidigt som Main Verte sattes igång erbjöd parkförvaltningen ett pedagogiskt kit till skolor och fritids gårdar för att få dem att odla upp en bit mark med sina elever och besö kare i olika stadsodlingar. Parallellt satte staden igång flera grönsaks odlingar på skolgårdar. Trottoarodling i Paris. Foto: Silvère Doumeyrou

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

I början av 2000-talet var det mil jökunskap som stod på agendan. Nu prioriteras insatser för klimatet. Att få skolgårdar att grönska fortsät ter med programmet ”Stadsoasen”. Med sina 70 hektar grönska blir den ett viktigt inslag i staden för barnens hälsa. Paris stad visar stora ambitioner för stadsodling. Man kan bara be klaga att personalresurserna inte växt i takt med efterfrågan vilket innebär en risk för utmattning i för valtningarna och för besvikelse hos invånarna som vill sätta igång sina projekt. L AURENCE BAUDELET

en av grundarna till stadsodlingsrörelsen i Frankrike, medlem i kulturministerns kom mission för grönytor i staden. Översättning: Annette Larsson

NOTISER FOTO: FREDERIK TAUCHNITZ

Hälsan i fokus

Konferens planeras till september. KONFERENS Den 8 september ar rangerar Tankesmedjan Movium och SLU en konferens med temat Den hälsosamma staden. Konferensen i Stockholm kommer även att erbju das digitalt på grund av osäkerheten med coronaviruset så att alla som vill kan medverka. Flera intressanta partnerskapsprojekt kommer att presenteras, till exempel Minnes trädgården i Malmö. Det är också slutredovisning av Vinnova-projektet

Restorativa arbetsplatser med plats besök för praktisk tillämpning av verktyget i anslutning till konferen sen. Dessutom flera intressanta föreläsningar inom området staden och hälsa. FREDRIK JERGMO

Underlag för debatten Ny skrift om social housing. BOSTAD Tankesmedjan Fores har nyligen publicerat en rapport i bok form om så kallad social housing av Anna Granath Hansson, doktor i fastighetsvetenskap vid KTH, där hon presenterar modeller för hur en social bostadssektor skulle kunna fungera i Sverige. Boken En social bostadssektor i Sverige? är tänkt att fungera som ett underlag för debat ten, som ofta är starkt ideologiserad. – Sverige ser ökande kommunala kostnader för dem som står allra längst från bostadsmarknaden, samtidigt som det finns starka in tressen för att behålla bostadspo litiken i stort som den är. Den mest realistiska modellen i Sverige är därför en mycket begränsad modell som främst har till syfte att minska hemlösheten, säger Anna Granath Hansson i Fores pressmeddelande. Fores har gett ut fler böcker om bostadspolitik. 2019 kom professorn i fastighetsekonomi Hans Linds bok

Hyreshus i USA. Foto: Montgomery County Planning Commission (cc by-sa 2.0).

Förslag till bred bostadspolitisk uppgörelse som tar upp svårigheter för personer med låga inkomster, som unga vuxna och nyanlända, att hitta en fast bostad i områden där arbets marknaden är god. I boken föreslås flera reformer. K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

FOTO: SARA STIBER

Speciell lekplats Bygglekplatsen får ny betydelse. LEK Barnkonventionen som blivit svensk lag 2020 ställer krav på att vuxna beaktar barnets bästa och skapar förutsättningar för mångsidig utveckling, lärande och hälsa. Barn har rätt till lek och att få påverka i frågor som berör dem. Bygglekplat ser, som var vanliga i Sverige under flera decennier, har kvaliteter som är viktiga för att uppfylla barnkonven tionen, slår författarna till Movium Fakta nr 2/2020 fast. Bygglekplatsen, skriver de, är en särskilt intressant typ av lekplats som ger barn möjlighet att leka och verka genom att skapa och påverka sin egen lekmiljö. Även om ordet bygglekplats på svenska för tan karna till brädor, hammare och spik, har ofta annat löst material sin plats på bygglekar. En varierad miljö med natur, odling, djurhållning och andra inslag och aktiviteter innebär ett möte med den verkliga världen. Läs mer: Movium Fakta nr 2 / 2020. Bygglekplatsen – en möjlighet idag, av Sofie Berg, Märit Jansson, Mimmi Beckman och Anna Litsmark. S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

SAMTALET

Konstnären Åsa Maria Bengtsson vid skulpturen av Kal P. Dals skor, som är hennes favorit i verket Way to go på Davidshallsbron i Malmö.

Med det offentliga rummet som arena

Vad betyder det offentliga rummet för en konstnär som valt det som sin arena? Kolbjörn Guwallius samtalar med Åsa Maria Bengtsson. T E X T O C H F O T O : K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

sa Maria Bengtsson tar emot i sin ateljé i Mellers ta Hamnen i Malmö. Den gamla industribyggnaden rymmer ett femtiotal atel jéer och hyrs ut på 20-års kontrakt till en förening. När vi möts i mitten av mars har sprid ningen av coronaviruset precis börjat accelerera och vi undviker att ta i hand. Virusutbrottet är det självklara samtals ämnet överallt. – Det har ju vissa positiva effekter, och många negativa, naturligtvis, säger Åsa Maria Bengtsson. Nu får vi se hur sam

hället vi har byggt upp fungerar. Man ser hur sårbart allt är. Men det kan ju vara bra för miljön i alla fall. När färre är ute och kör blir koldioxid utsläppen lägre, resonerar konstnären. Kanske blir även vattnet mindre förore nat. – Jag har ju mer tänkt på klimatkrisen som den stora krisen. Nu kom den här krisen plötsligt.

Tror du att den kommer att påverka konsten?

– Det gör den säkert. Allting påverkas ju, både människor och konsten. Det är > S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

SAMTALET

En skulptur i vardande – »sjungande blomma« – som ska stå utomhus på en för skolegård. I den kan barnen sjunga eller läsa in sagor.

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

en fascinerande tid, det är mycket som händer. Mer än för tio år sedan. Det har hänt mycket med miljön, vi börjar nå tipping points när man kan se ett annat scenario. Det var mycket längre bort tidigare. När nästan alla isolerar sig blir det också färre och kortare besökare på of fentliga platser en period – en arena Åsa Maria Bengtsson har arbetat med under nästan hela sin konstnärskarriär. För det är som konstnär i det offent liga rummet hon är mest känd. Sedan tidigt 1990-tal har det blivit ett flertal utsmyckningar av offentliga miljöer runt om i Sverige och i andra nordiska länder. – Jag gör bara grejer ute, säger Åsa Maria Bengtsson och skrattar. Ibland kan jag känna att det vore kul om någon gav mig ett uppdrag inomhus. Det är som med skådespelare, man hamnar i ett fack. Mitt första verk var utomhus, i Trollhättan.

Vad betyder det offentliga rummet för dig?

– När man får ett uppdrag så tänker jag att det är ett rum. Man måste ta hänsyn till allt som finns i det här rummet. Bygg nader, markbeläggning, folk, bilar, bus sar. Allt som händer måste man på något sätt ta in. Jag vill integrera andra saker med verken. Förr var det ofta så att man gjorde en skulptur som sattes ut. Nu vill många kommuner att man ska vara med i processen som kan pågå flera år när man gör ritningar. Det är bra, men det är också mer jobb. Man måste ha kontakt med arkitekter och alla möjliga andra.

Blir det tjafsigt?

– Nej, tvärtom, det är oftast jättekul. De tycker att det är roligt när man jobbar ihop. Men man måste behärska väldigt mycket i dag när man håller på med of fentlig utsmyckning. Man ska ha koll på budget och ekonomi, ta in offerter, man måste ha en idé om hur det ska monteras.

17 På ett stort bord i mitten av den vitmå lade ateljén står två skulpturer som är under utveckling. Den ena är ett mellan ting mellan en gammaldags ”trattgram mofon” och en blomma som ska placeras på en förskolegård i Uppsala och där bar nen ska kunna spela in och sedan spela upp egna ljud. – Den heter ”sjungande blomma”. Den kommer att stå utomhus på förskolegår den och barnen kommer att själva kunna sjunga eller läsa in sagor. Den andra modellen föreställer en stiliserad skrivmaskin ur vilken ett pap per reser sig och utvecklas till en hög röd fana. I stor skala ska den om några år placeras på Tummens torg, som blir en del av nya kvarter på östra Södermalm i Stockholm med gatunamn inspirerade av Per Anders Fogelströms romanfigurer. Skrivmaskinen blir relativt abstrakt och kommer att representeras av en trappliknande form. – I marken nedanför kommer jag att göra skrivmaskinstangenter som kom mer att bilda en mening, förmodligen en mening ur Per Anders Fogelströms böck er. Det är ett spännande projekt. Med formen på trappan och tack vare tangen terna i marken kommer man kanske att tänka på att det är en skrivmaskin. Eller så ser man den varje dag och plötsligt kommer man på att det är en skrivma skin, att man får en aha-upplevelse. Det tycker jag vore ett plus. Verket behöver inte säga allt på en gång, men tiden gör att man kanske hittar andra grejer.

Brukar du ha fria händer när du jobbar?

– Det är lite olika beroende på hur man får uppdragen. Ibland blir man kontak tad och tillfrågad, ibland kan det vara en tävling. Vardagsföremål är återkommande i Åsa Maria Bengtssons konst. De är så pass konkret föreställande att betrakta ren ofta kan identifiera dem, dessutom förmedlar de vid en första anblick inte sällan en lekfullhet. Men ett underlig gande allvar kan också anas, ett allvar som framträder för den som ger verken lite mer tid. – Jag tänker att offentlig konst måste vara hållbar, materialmässigt men också

mentalt. Man ska kunna gå förbi varje dag utan att tröttna. Någonstans har jag det estetiska i tanken, det ska vara fint att titta på, men det kan handla om någonting som är smärtsamt också. Jag gillar när det engagerar på flera plan.

– Jag tänker att offentlig konst måste vara hållbar, materialmässigt men också mentalt, säger Åsa Maria Bengtsson.

Det verkar ofta göra det i dina verk. – Ja, det kan vara lättillgängligt men det har också en annan botten.

Hur tänker du när du avbildar var dagliga föremål, som stolar, mattor och resväskor?

– Jag tror att det är viktigt med igenkän ning eftersom det skapar ett intresse. Jag tänker på Gunnar Ekelöfs textrad, ”det som är botten i dig är botten också i andra”. Ofta gör jag väldigt privata saker som alla ändå kan relatera till. Jag kan tycka om abstrakt konst, den måste inte vara föreställande för att jag ska bli intresserad. Men jag tycker att det föreställande är en bra ingång. Det finns olika sätt att närma sig publiken. > S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

SAMTALET

»Jag tänker att offentlig konst måste vara hållbar, materialmässigt men också mentalt.

Hur tänker du kring tillgänglighet i gestaltningen i och med att du arbetar i det offentliga rummet?

– Jag tror på en viss tillgänglighet, det får inte vara för svårt. Det kan också handla om att det bara är vackert. Men det kan även vara tillgängligt på så sätt att man jobbar med utgångspunkt från – en skrivmaskin, till exempel. Även fast det är lätt att relatera till Åsa Maria Bengtssons verk kan hon inte an klagas för att stryka publiken medhårs. Flera projekt de senaste åren har till exempel handlat om frågor som väcks av tankar kring flyktingsituationen i värl den. Under 2019 invigdes Mölndals torg, där det bärande temat är mattor – mest iögonfallande är flera orientaliska mat tor som kan föra tankarna till att sam hället får allt mer influenser från andra länder. – Det var ett kul projekt eftersom jag fick ett helt torg. Det är inte så ofta man får. Jag jobbade tillsammans med en landskapsarkitektfirma och delade in torget i fält. Tanken på fält kom sig av att Mölndal betyder mjölnarnas dal. Reaktionerna på invigningen var po sitiva, men bland annat en insändarskri bent i Mölndals-Posten var negativ: ”Jag är inte alls imponerad och förstår inte varför vi som torghandlar eller tar kaffe på serveringen ska kolla på en stenlägg ning som inte ser svensk ut.” I själva verket har torget en blandning av orien taliska mattor och klassiska svenska trasmattor. – Trasmattorna är kanske inte lika tydliga. Men sedan är det är väl de som klagar som hörs mest. Många tycker ju det är fint. Jag har gjort dem på många olika sätt. Jag tänker ju dels på flykting situationen men jag tänker också på vad som händer när man tar någonting som brukar vara inne och placerar det ute.

Verket Way to go på Davidshallsbron i Malmö består av 29 små skulpturer av skopar som symboliserar en känd Malmöartist som gått ur tiden. Konstverket utökas successivt med några års mellanrum. Det finns plats för 40 par skor. S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

19 Trodde du att det skulle vara kon troversiellt med orientaliska mat tor?

– Nej, det trodde jag nog inte. Men jag visste ju att man kan föreställa sig att det blir det med tanke på den rådande poli tiska utvecklingen. Kommuner är också ofta lite försiktiga. Det är stadens pengar som man använder till offentlig konst. Just kostnader är ofta en fråga som diskuteras när nya offentliga utsmyck ningar ska placeras ut. Åsa Maria Bengtsson talar visserligen i egen sak, men hon tycker att det är viktigt att man fortsätter satsa på konst i offentliga mil jöer. – Jag tror att det spelar stor roll. Den behöver finnas där men den behöver inte märkas jättetydligt. Det kan vara som med arkitektur, en vacker fasad eller så. Det är inte så att man går och tänker på den utan den finns där. Hela staden är sådan att det finns platser, mönster, parker utan att vi tänker på det. Men det

är någon som har suttit och tänkt ut allt. Så är det med konsten också. Den kan vara mer eller mindre påtaglig, men den är viktig.

Varför?

– Människor behöver den. Vi behöver stimulans för våra ögon och öron, för hjärnan. Annars tror jag att vi dör men talt. Det kan ju vara stimulans på många olika sätt, något som retar eller gör så att man blir arg. Bara något som gör att man reagerar.

Hur tänker du kring att andra måste förhålla sig till dina verk?

– Jag tycker att det är viktigt att folk har sina egna tolkningar. Det är väl därför jag också anstränger mig för att inte bara vara entydig. Det ska finnas möjlighet att lägga in sin egen tolkning i verken. Sedan jobbar jag utifrån min egen verklighet. Vad jag känner, ser och engagerar mig i.

 



www.tmi-produkter.se

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

Tel. 08-530 668 05

TEMA: STAD I RÖRELSE

TE M

S RÖ TA RE D I LS E

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

Rö et re st t ny lse De ads tt rik av t ä utv be edo so ph r e ec gre m ”fö m ys n f kli pp är rö rm kan ica örs ng i M rel åg öv l lit ve en. m en ser an er era nsk Ve an vem na att sät cy ni m ifr s s e ku tas , ng s r ån k ge n m ör i rop t a na e d el pla p lfa se n u b m er tg et ön in år ”. st ge er n? ?

21 INNEHÅLL: Rörelseglädje ............................................................................................... 22 Till fots ............................................................................................................. 26 Peak utegym ................................................................................................. 29 Umeå planerar för rörelserikedom...................................................... 34 DEBATT: Idrotten behöver plats ............................................................ 39 Barn i rörelse ................................................................................................ 40 DEBATT: Radikalt nytänkande krävs ................................................... 42 T E M A I L L U S T R AT I O N E R : C A R O L I N E A X E L B L O M

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

TEMA: STAD I RÖRELSE

Rörelseglädje Genomtänkt planering sägs kunna främja rörelse. Men vems kropp och vilka rörelser handlar det om? T E X T: A N N A L E N N I N G E R

järtat slår, blodet pulse rar, bröstkorgen hävs och sänks vid varje andetag, celler föds och dör, tankar flödar – och stillnar. Hur stilla vi än tycker oss vara är kroppen i ständig rörelse, från det finstämt subtila till det tydligt märkbara. Och detta utan att vi ens med viljans hjälp satt igång de stora och kraftfulla musklerna.

ntusiasmen är den mäktiga kraft som får ungdomen att klättra upp i träden – de vet inte varför, de bara gör det. Läkaren och hjärnforskaren Matti Bergström lånade detta citat från Goethe som en illustration över hur bar nets förhöjda medvetandekraft tar sig fysiskt uttryck. Det lilla barnet har samma kraft i sina viljeyttringar som den vuxna men kan inte rikta viljan mot speciella mål. Ihärdig och långvarig träning krävs för att med entusiasmens hjälp samordna rörelser och utveckla jämviktsorgan och muskulatur, för att bli stark, stadig och behärska finmotoriken, men också kognitiva förmågor och begreppsupp fattning. Matti Bergström använde i sina po pulärvetenskapliga framställningar begreppsparet kaos och ordning för att skildra skeenden under hjärnans utveck ling från spädbarn till vuxen. Kaos betecknar de impulser som från hjärnans evolutionärt äldsta delar väck er och driver medvetandet. Det beteck nar människans kreativa ådra, förmågan att föreställa sig det tidigare otänkta, att se oändliga möjligheter. Ordning stammar ur yngre delar av hjärnan. Det bidrar med kunskaper hämtade från förmågan att anpassa sig till yttre om ständigheter. I mötet mellan kaos och ordning uppstår leken. Enligt Matti Bergström kommer med vetandekraften bäst fram i de lekar som driver barnet att själv finna kreativa lösningar (som i vuxnas ögon ofta är stö kiga och allt för kaotiska).

Barn behöver kunna springa, hoppa, snurra, rulla, åla, gunga, slå kullerbyt tor och dansa. Då mognar de delar av hjärnan bäst som orienterar oss i det tredimensionella rummet, som ger upp fattning om höjd, djup och rymd. Vi får ett sinne för jämvikt i kroppsställningar och rörelser. Även talorganen utvecklas under fysiskt aktiv lek. Mer och mer medvetet lär sig barnet att använda rös ten för att styra rörelser och riktningar i lekar och för att beskriva karaktärer i rollekar. Det finns tillstånd, känslor och verk lighetsuppfattningar som barn besitter men som de allra flesta vuxna inte läng re kan uppleva eller ens minnas. De har normalt förmågan att se oändligt många möjligheter. Det barn som drar sig undan i en vrå kan vara någon helt annanstans och alls inte ensam. Fantasins rörelse är oändlig. Matti Bergström uttryckte inga åsikter om lekmiljöns utformning, det överlät han åt andra. Hans budskap till vuxenvärlden var att förstå hur livsvik tigt det är för barn att leka – och att ac ceptera den oordning som det kreativa lekandet för med sig. >

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

TEMA: STAD I RÖRELSE

et finns de som behåller ett utforskande förhållnings sätt till kropp och rörelse livet igenom – och som för den icke initierade kan tyckas ha en dragning åt det extrema. Ulf Rönnell ägnade sig åt gymnastik som liten. Med åren kom han att lockas allt mer av den mångfald av uttryck som ryms inom cirkuskonsten. Detta ledde vidare till en treårig cirkusutbildning. På Stockholms konstnärliga högskola (SKH) undervisar han studenter inom mim och teater i rörelse och akrobatik. Rörelse tar sig olika uttryck och tillmäts olika betydelse beroende på konstform. Mycket förenklat beskriver Ulf Rönnell det så att inom cirkusen har den komplicerade rörelsen – tricket – ett egenvärde. Inom dans arbetas det med rörelsens form, och inom teatern för medlar eller förstärker rörelser en berät telse. Mimen kan sägas röra sig över och mellan alla dessa fält.

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

Bland skådespelare finns de som likt flertalet vuxna utanför scenkonstens värld säger: Jag är inte en sådan som är fysiskt utlevande, jag står stilla och ta lar. Ulf Rönnells uppgift är då att få den personen att få syn på sin verkliga po tential i stället för att låta sig begränsas av rädslor eller falska föreställningar om vad kroppen inte kan. Ute på stan noterar han sceniska för lopp snarare än enskildas rörelser. Han noterar hur människor följer vissa möns ter – när någon tydligt tittar på någon ting gör de som går förbi likadant. Han uppmärksammar hur vi på olika vis pas serar tiggare – somliga gör en cirkelfor mad rörelse för att öka avståndet, andra går demonstrativt och närmast aggres sivt rakt förbi och vissa går generat fram och ger en slant. Och det är tydligt hur lätt eller svårt det är att behålla en be kväm sfär runt sin integritet vid trängsel i kollektivtrafiken. Han lägger också märke till hur vi med olika åtgärder försöker stoppa oöns kade rörelsemönster, som när staket sätts upp för att hindra spontant upp komna men oönskade genvägar. Eller när människor inte följer anvisningar om att byta sida vid tillfälligt avspär rade trottoarer utan hellre traskar på rad i körfältet. Att de konstigaste platser duger att sitta på när vårsolen äntligen värmer. Det är en blick på människors bete ende och rörelsemönster i relation till en given plats, en blick som präglas av arbe tet med scenisk gestaltning där rummet inte får ställa sig i vägen för samspelet mellan skådespel och publik. Det kroppsliga och fysiskt spektaku lära har en förmåga att fängsla där ord inte förmår väcka intresse. Ulf Rönnell berättar om en föreställning som gjor des på demensboenden. Initialt var den sjuka publiken ofokuserad och rummet fyllt av prat. Allt eftersom föreställning en blev mer spektakulär tystnade sorlet. När akrobaterna stod på varandras axlar i en levande pyramid blev det helt tyst. Artisterna fångade dem vars uppmärk samhet i vanligt fall är så svår att nå.

en gamla kvinnan på bän ken i New Delhi drar smi digt och till synes obesvärat upp sina ben och sätter sig i skräddarställning. Kanske är hon en av alla de människor som be håller sin rörlighet upp i hög ålder tack vare sitt sätt att leva sitt vardagsliv. Som de mytomspunna japanska åldringarna på Okinawa. Kost, sociala sammanhang och låg stressnivå är några faktorer som framhålls för att uppnå en hög ålder med god livskvalitet – samt att vara i rörelse på ett sådant sätt att det inte sliter ut el ler skadar kroppen. Irene Stegell är lärare i friskvård, psy kologi och filosofi och leder vandrings kurser genom PRO:s folkhögskola i Gy singe och PRO Solna. Under 15 tillfällen möts grupper med deltagare mellan 60 och 90 år för vandring och upplevelser i och av natur. Eftersom vissa deltagare är spänstiga medan andra rör sig med svå righet erbjuds separata kurser för raska och långsamma. Social gemenskap och att bryta isolering är minst lika viktigt som att stärka fysiken. Den med smärtande höfter och knän kan inte gå fort och långt eller i utma nande terräng; plats och aktivitet anpas sas efter deltagarna. Men alla behöver annat än stadsmiljöns hårda underlag. Att vandra i natur är att möta olika former av underlag och lutningar som stärker motorik och balans. Irene Stegell uppmanar dessutom deltagarna att bli uppmärksamma på mängden av sinnes förnimmelser som skog och vattendrag

erbjuder, det är i sig hälsofrämjande. Hon ser sinnesförnimmelserna som gå vor vi fått, men att dessa också tas ifrån oss en dag. Att skärpa uppmärksam heten förlänger den tid då vi klarar oss utan hjälpmedel. Den som av någon anledning ramlat eller upplevt balansrubbningar blir oer hört försiktig och rädd för att röra sig. En sådan person börjar lätt stirra på sina fötter i stället för att rikta blicken framåt och då blir balansen sämre – rädslan biter sig fast. Men det går att hjälpa den drabbade med detta. Irene Stegell ser hur stöd och enkla rörelser får effekt un der kursens gång. Kanske är samhället allt för snabbt med att erbjuda hjälpmedel, till exempel i form av rollatorer? Personligen är hon övertygad om att så ofta är fallet, men påpekar att den tid och det tålamod som krävs för att återskapa kraft och självför troende inte ses som värd att uppmärk samma eller lägga resurser på. Att ha en god hållning gynnar balan sen, att släppa axlarna minskar spän ningar och att andas rätt påverkar orken. Det är enkel kroppskännedom som inte enbart gynnar den som är gammal. Irene Stegell ser dock hur många unga idag tyvärr bäddar för framtida problem. Den friheten det innebär att kunna röra sig på egen hand är en stark drivkraft. Irene Stegell konstaterar att den också finns hos många med starka smärtor. Och hon som dansat i hela sitt liv stäl ler sig frågan: Vilka är vi annars, om vi inte rör oss?

TEMA: STAD I RÃ&#x2013;RELSE

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

Till fots Trafikplaneringen styr inte enbart var och hur fort fordon kör – den påverkar hur staden upplevs. Snabb eller långsam? Vem känner sig prioriterad? T E X T: A N N A L E N N I N G E R

ransportsystemets ökade hastighet under 1900-talet bidrog till att stora bostads områden byggdes långt ut anför stadskärnorna. Med bil blir avståndet kort, med kollektivtrafik acceptabelt. Att betrakta gående som ett sätt att transportera sig fanns inte riktigt på kartan. På övergripande nivå anpassades stadsutvecklingen definitivt till bilismens behov. Historiskt sett har trafikplaneringen ofta utförts av väg- och vatteningenjö rer, men detta är på väg att förändras när samhällsplaneringen ställs inför nya uppgifter som anpassningar till miljömål, ny teknik eller skiftande stads byggnadsideal. Yrkesgrupper med andra metoder och synsätt deltar i trafikplane ringen, något som uppskattas av David Lindelöw, trafikplanerare på Sweco i Göteborg och dessutom styrelseledamot i Fotgängarnas förening, en ideell med lemsförening som startades på 1980talet för att tillvarata gåendes intressen inom planeringen. Paralleller finns till det mer kända Cykelfrämjandet.

Visar intresse

Hans doktorsavhandling från 2016, Walking as a transport mode: Exam ining the role of preconditions, planning

aspects and personal traits for the ur ban pedestrian, visar hans intresse för gående. David Lindelöw har medverkat i arbetet med att ta fram ett fotgängarpro gram för Göteborgs stad. Motsvarande planeringsunderlag har tagits, och tas, fram i flera svenska städer för att inte tappa bort fotgängarna i processen. – När vi börjar tala om vad det innebär att tusentals fotgängare förlorar tid vid dåligt anpassade trafikljus, eller i närhe ten av stationer och hållplatser, är det ett sätt att visa att även gående företar resor jämförbara med de som sker med bil el ler kollektivtrafik, till exempel till och från arbetet, säger David Lindelöw.

Skilda beteendemönster

Även om gång är ett långsamt sätt att ta sig fram jämfört med cykel och mo toriserade fordon finns inom fotgängar kollektivet många skilda hastigheter och beteendemönster. I ett uppdrag för Stockholms stad studerade han ett parti av stadens tätt befolkade trottoarer. Snabba personer sicksackade sig ledigt fram mellan de långsammare. Barn, föräldrar med barnvagn, äldre med el ler utan gånghjälpmedel navigerade mellan träd, uteserveringar, skyltar, människor och varor på väg in i eller ut ur entréer, eller människor som gör halt >

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

TEMA: STAD I RÖRELSE

»Gående människor uppvisar med andra ord ett elegant sätt att förhålla sig till trängsel. för telefonens skull. Gående människor uppvisar med andra ord ett elegant sätt att förhålla sig till trängsel. Gatans balett kallade den amerikan ska arkitekturkritikern Jane Jacobs människors befolkande av trottoarer (och betonade att de ska vara breda för att rymma mångt och mycket). Att rikta uppmärksamheten mot fotgängare är att rikta uppmärksamheten mot en stor och uppskattad arena för mellanmänskligt samspel.

Påverkar samspelet

Införandet av teknik påverkar detta sam spel. David Lindelöw tar elsparkcykeln som ett aktuellt exempel på hur ett nytt, tyst men snabbt redskap blandas med fotgängare. Nya produkter kommer att lanseras och myndigheterna behöver ta fram strategier för styrning. Utvecklingen mot självkörande bilar ser dock David Lindelöw som ett långt större orosmoment. Helautomatiska sys tem som i hög grad överlåter ansvaret till tekniken minskar det sociala samspelet radikalt. Det bidrar till en mindre civiliserad stad. Att lära sig att gå är en av den lilla människans stora erövringar och det är en stor förlust att förlora förmågan senare i livet. Att ta sig fram till fots är så fundamentalt för oss som tvåbenta varelser att det inte skulle behövas sär skilda planeringsdokument för att upp märksamma möjligheterna. – Visst är det så, instämmer David S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

Lindelöw, men vi ska absolut inte ta det för givet att samhällsplaneringen tar hänsyn till detta.

Levande folkliv

Fotgängarvänlighet kan ses som ett slags lackmustest på hur bra en byggd miljö är, menar han. Att planera för dem som tar sig fram till fots stimulerar ett levande folkliv. I modernistisk trafikplanering har dock fotgängare framför allt betraktats ur en säkerhetsaspekt. Bilistens hastig het och smidiga framkomlighet priorite rades. Fotgängare skyddades med hjälp av övergångsställen, under- respektive övergångar, eller med trafikljus, metoder som i mycket stammar ur ett ingenjörs tekniskt sätt att lösa problem på. Hur lösningarna påverkar gåendes tid, be kvämlighet eller trivsel var i detta sam manhang underordnat. Separation av olika trafikslag är an vändbart på sträckor där olika trafik slags hastighet blir tydliga, enligt David Lindelöw. Han betonar vikten av att se parera fotgängare och cyklister från var andra eftersom färdsätten har så skilda rörelsemönster och hastighet. Eftersom separering av trafikslag traditionellt har gynnat högre hastigheter bör planering en för kvarters- eller stadsdelsnivå utgå från gående eller cyklister.

Tveksamt begrepp

David Lindelöw tvekar dock inför be greppet shared space, det vill säga trafikytor utan gängse markeringar mel lan körfält och trottoar och där samma villkor gäller för alla trafikantslag. Om de är väl gestaltade kan de fungera, men fortfarande är många grupper av fot gängare beroende av tydlig zonering för orientering och för att behärska trafiksi tuationen. – Jag skulle föredra planeringsfiloso fin shared speed eftersom hastigheten är så pass viktig för möjligheten till sam spel.

Peak utegym De har poppat upp som svampar ur jorden – och fått ny aktualitet under våren. Men vad är utegymmet för en plats egentligen? > T E X T: K A R I N A N D E R S S O N S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

TEMA: STAD I RÖRELSE

e har poppat upp som svam par ur jorden de senaste åren. Plötsligt ligger de där längs promenadslingan och lyser i olika primärfärger. Utegymmen har haft medvind under 2010-talet. Både medborgarförslag och tjänstemän verkar positiva. De är ett synligt statement som signalerar att kommunen gör en insats för bättre folk hälsa. Men hur påverkar utegymmen egentligen stadslivet? Vad är det för fe nomen som byggs in i våra stadsrum? Anna Krook, landskapsarkitekt, idag processledare på White, jobbade tidigare på gatukontoret, Malmö stad. Som en del av ett långsiktigt strategiskt arbete med att skapa platser för fysisk aktivitet i staden ritade hon Malmös första spe cialdesignade utegym. Det var 2013. Då såg Anna Krook och hennes kollegor gymmens potential för att locka en bred

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

målgrupp användare, till skillnad från de spontanidrottsplatser som staden tidigare anlagt, dit mest killar och unga män går. De ville skapa aktivitetsplatser som attraherade ett brett spektrum vad gäller kön och ålder. För att göra det in såg de att de måste rita egna gym, inte använda dem som fanns att tillgå hos vanliga produktleverantörer.

Gedigen dialog

Ett gediget dialogarbete med befintliga motionärer, allt från löpare och gymfan taster till folk som går promenader med hunden, ledde till en förståelse för vilka behov som fanns. De gjorde också en analys av Pildammsparken i Malmö för att förstå var gymmen bäst skulle kunna byggas. – Vi insåg att det är bra att placera utegym nära en plats där människor re dan är fysiskt aktiva. Då ser man andra människor som rör på sig och gymmet får ett sammanhang, säger Anna Krook. Men hon understryker också att det handlar om fysisk aktivitet i ett väldigt brett perspektiv, som även inkluderar bland annat odling och lekplatser. – Ett utegym precis bredvid en fot bollsplan skulle troligtvis bara användas av dem som redan är vana vid att träna

31 på den platsen; det kommer att domine ras av unga killar. Men om vi la gymmet vid en lekplats skulle gruppen som an vänder gymmet breddas. De unga killar na skulle också vara där, men de skulle samsas med småbarnsföräldrar. För Anna Krook och hennes kollegor var utegymmet ett verktyg för att skapa en mer jämlik stad.

Ökat snabbt

Under de senaste åren har antalet ute gym i Sverige ökat snabbt. Marianne Hansson är landskapsarkitekt på Lil jewall arkitekter och har gestaltat ett flertal offentliga platser som innehåller träningsutrustning. Hon menar att den största utmaningen för en gestaltande landskapsarkitekt som ska rita ett nytt gym är att få det att rent estetiskt bli en del av platsen och sammanhanget – pre cis som alla andra element som ritas in. >

»Idag verkar få ha problem med att svettas offentligt och träna utan att bry sig om hur man ser ut.

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

TEMA: STAD I RÖRELSE

»Ofta har det inte ens varit en landskapsarkitekt med i dialogerna.

– De kräver lika mycket analys av en plats som vilken annan funktion som helst som vi placerar i våra offentliga rum. Men tyvärr ser processen inte alltid ut så. Marianne Hansson menar att utveck lingen av utegym har varit produktdri ven. Beställare har hört av sig till en produktleverantör och helt enkelt fått ett gym levererat och monterat på plats. – Ofta har det inte ens varit en land skapsarkitekt med i dialogerna. Utegym met har ju väldigt länge varit, och kan ske fortfarande är, en funktionsinriktad plats. Man har i princip grusat eller gjort en gummiasfaltyta och ställt produkter på den. Det har inte handlat om gestalt ning.

Hög tröskel

Prototyp-gymmen har ofta en hög trös kel som den som vill använda dem måste ta sig över. Gymmaskinerna utstrålar att du måste vara van gymmare eller så ser de väldigt tunga och otympliga ut. Mari anne Hansson påpekar också att de inte har haft ett estetiskt uttryck som varit lätt att integrera i stadsmiljön – det klas siska friluftsgymmet med stockar och stenar utstrålar ju knappast urban miljö. Men att det har ändrats de senaste åren. Utbudet har märkbart breddats.

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

33 FOTO: KOLBJÖRN GUWALLIUS FOTO: KOLBJÖRN GUWALLIUS

Det har alltså hänt mycket på 20 år. Väldigt få människor skulle då fått för sig att träna utomhus i ett stadsrum där andra personer har picknick eller sitter och vilar på en närliggande bänk. Då var det på sin höjd Friskis&Svettis som anordnade gratisjympa i parken. Idag verkar få ha problem med att svettas of fentligt och träna utan att bry sig om hur man ser ut. Men visst finns det olika ty per av användare på utegymmen. Anna Krook pratar om att uppvisningsträna och menar de personer som gärna tar av sig tröjan och inte räds att vänligt berät ta för andra hur man egentligen ska göra den övning de håller på med.

Plats för fulträning

I Pildammsparken samarbetade Malmö stad med ett nätverk av träningsentusi aster som kallade sig ”Träna i parken” för att göra utegymmen till platser också för dem som inte är vana gymmare. De arrangerade gratis instruktionspass för alla som ville vara med. Och många ville vara med. Det första året hölls 300 gratispass av Träna i parken. – Så fort vi sätter en instruktör på plats, oavsett om det är på en basketplan eller i skateparken, så får vi mycket bre dare användargrupp. Då behöver vi inte ens säga ”tjej-skate” för resultatet blir detsamma. Sammanlagt vid instruktörstillfällena var det 60–70 procent kvinnor och ett åldersspann på 15–85 år. Både Anna Krook och Marianne Hans son betonar vikten av att utegymmen gestaltas. Att de inte kan behandlas som ett undantag från den gestaltade livs miljö som stadens urbana rum är. Anna Krook ser utegymmen som ett insteg. Hon tycker att det roligaste vore om människor började träna i hela sta den. Att en trappa och ett räcke mycket väl kan fungera som träningsredskap om man lär sig tänka så. – Jag har en vision om att utegymmen ska avskaffa sig själva när folk börjar våga använda stadsrummet självt som en träningsplats, säger hon.

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

TEMA: STAD I RÖRELSE

Umeå planerar för rörelserikedom Flera stadsdelar i landet planeras i dag för fysisk aktivitet, men det är hittills bara i Umeå man har valt att så uttalat använda begreppet rörelserikedom. T E X T: K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

et är något med Umeå. Staden som etablerades på norra sidan av älven och växte ihop med byarna på sydsidan har en lucka i mit ten som inte bara utgörs av vatten. Nära stadens centrum ligger den stora Ön, som från älvstränderna och den intill liggande Kyrkbron mestadels ser ut att vara täckt av skog, även om landskapet innanför träden är halvöppet. Öns nästan poetiska historia är också anmärkningsvärd. Tack vare landhöjningen steg den ur älven under medeltiden. Under 1500-talet etablera des jordbruk här, senare användes den smalare delen av älven, på Öns sydsida, som skiljeställe för timmerflottning. I dag har den drygt 600 meter breda ön en befolkning på omkring 300 personer, mestadels fördelad på trähus i ett par mindre byar. Men någon urbanisering har alltså aldrig skett, trots läget. Länge ledde en dast en smal bilbro – knappt med plats för två mötande bilar – från det södra fastlandet till Ön. Sedan två decennier är E4 dragen över Öns sydspets. När politikerna som i andra större stä der har velat integrera ett hållbarhets tänkande i ny bebyggelse har blickarna fallit på Ön. Läget är perfekt eftersom alla viktiga punkter skulle kunna nås till fots eller med cykel, bara man byggde nya broar. Därmed skulle man även kunna ta fasta på frågor om folkhälsa och rörelsebehov. Inga andra lika stora ytor finns centralt och platser längre ut riskerar tvärtom att låsa fast invånarna i ett bilberoende. – Umeå växer. Staden har fördubblats i storlek de senaste 50 åren och befolk ningstillväxten har legat på i genomsnitt 1 800 personer i några år nu. Varje gång vi planerar en ny stadsdel ska vi satsa på täthet och att vi ska ha tillväxt nära kol lektivtrafik, säger Nelli Flores Nilsson, planarkitekt på Umeå kommun. En av strategierna för ny bebyggelse kallas för femkilometersstaden. Tillväxten ska i huvudsak ske inom en radie på en halvmil från stadskärnan och

universitetsområdet. Kommunen ska växa från 129 000 invånare till 200 000 år 2050. Så långt är valet att exploatera Ön enkelt. Skog, mindre jordbruk, igenväx ande hagar och en brukshundsklubb får lämna plats åt 2 500–3 000 bostäder och verksamheter när stadsdelen är fullt ut byggd och blivit ”Norrlands mest efter traktade bostadsmiljö”, för att citera den fördjupade översiktsplanen. – Ön är lite isolerad i dag. Det är nära, men ändå inte eftersom det saknas kopplingar till stadskärnan. Det är inte många som använder Ön för rekreation, till exempel, fastän den ligger strategiskt lokaliserad med närhet till centr um – det är cykelavstånd till flygplatsen, Botnia banans station och många arbetsplatser, berättar Nelli Flores Nilsson. Kritiker har hävdat att Ön skulle kun na reserveras som en park och att den är svårbebyggd eftersom stranderosion är ett potentiellt problem. Att bevara viss växtlighet som binder jorden utmed strandlinjen anses nödvändigt. De få befintliga anslutningarna till Ön ses som en möjlighet snarare än ett problem när det gäller fokus på hållbar het. Alla nya broar utom en kommer nämligen att utesluta biltrafik. Närheten till övriga staden kommer därmed bara att existera i praktiken för dem som går eller cyklar. I den fördjupade översikts planen för Norra Ön från 2008 talas om att göra stadsdelen ”bilsnål”. Håll barhetsplanerna har möjliggjort statlig medfinansiering via stadsmiljöavtal, där staten går in med halva kostnaden för broarna, 264 miljoner. De ska vara på plats 2026, när den första inflyttningen planeras. De planerade broarna står i bjärt kontrast till dagens älvbroar. En saknar cykelbana, en annan har en mindre in bjudande cykelbana i mitten som därför även börjar och slutar i underfarter. Båda har smala, oskyddade trottoarer. – Det är viktigt att de vägar som är attraktiva, gynnar hållbart resande och ger det kortaste avståndet finns redan från början, säger Nelli Flores Nilsson. >

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

TEMA: STAD I RÖRELSE

»Den mentala bilden av fysisk aktivitet är ofta att man joggar och flåsar.

och med planeringen av den nya stadsdelen har idén om bilsnålhet kompletterats med ett nytt modeord: rörelseri kedom. Rörelserikedom är en försvenskning av physical literacy, ett begrepp som myntats av den kanaden siske forskaren Dean Kriellaars. Det förklaras som ”förmågan att kunna rö relsernas eget alfabet”. Ju bättre man känner sin kropps förmåga till rörelser, desto större valmöjligheter har man i livet när det gäller allt från sport- och fritidsaktiviteter till yrkesval, menar Kriellaars. Man är också säkrare i olika situationer och kan undvika skador. Rörelserikedom är även en genusfråga. Enligt Kriellaars diskrimineras flickor när det gäller fysisk aktivitet på ett sätt som gör att de tidigt börjar röra sig min

dre än pojkar, vilket i förlängningen leder till både fysisk och psykisk ohälsa. Sandrine Rivoire är mark- och exploa teringsingenjör och en av projektledarna för Norra Ön. Hon och ett par kollegor har varit drivande bakom att lyfta in be greppet i planarbetet. – Det initierades för att vi är med i nät verket för nya stadsdelar som är en del av den statliga utredningen ”Samord ning för bostadsbyggande”, berättar hon. Nätverket är tänkt som ett utbyte mel lan kommuner som bygger nya, hållbar hetsorienterade stadsdelar. Det är också meningen att kommunerna ska få hjälp med innovationer. – Vi började brainstorma kring inno vationer och i samband med det kom vi kontakt med föreningen Change the game, som hade ett evenemang om rö relserikedom som mest var riktat till idrottslärare. De hade även ett pass om offentliga miljöer. Vi blev inspirerade och kände att vi kanske borde göra nå gonting av det här. Att ett sådant tänk fungerar för idrottslärare är en sak – men inom stads byggnad? – Det var en del som blev förvånade först när vi hoppade på det här. Vi tyckte att det passade bra med tanke på att vi hade gång- och cykelbroarna samtidigt som vi inte kunde dra en busslinje rakt över Ön utan måste dra den i en slinga. Vi tänkte att vi kan vända det till något positivt och se hur långt vi kan ta det. Den största förändringen efter att aspekten rörelserikedom tillkom är att det planerade vägnätet har anpassats så att det tillsammans med broarna skapar

37 tydligare genvägar till olika målpunkter. – Det måste verkligen bli attraktivt att gå och cykla. Vi har tittat på hur vi bygger vägnätet för att gång och cykel ska bli ännu mer prioriterat än vad som först var tänkt. Körbanorna för bilar kommer inte att bli särskilt breda och det kommer inte att bli höga hastigheter. Vi lägger ett bilstråk rakt upp från bil bron medan gång- och cykelstråken går på tvären. Bilarna kommer inte att ha så många målpunkter. Man arbetar också med ett kvalitets program för rörelserikedom. – Det handlar om att titta på vad rörel serika kvarter kan innebära, hur olika rum kan se ut. Hur man kan röra sig längs vattnet och i skogen, vilken typ av rörelser man bjuder in till. Vägarna som dras förbi skola och förskolor och kopplar till de nya gång- och cykelbroarna kommer att ha extra breda gatusektioner. Det ska finnas ett stråk som kan möbleras med olika element för att röra sig. Det kan vara allt från sådant som stubbar att hoppa på, saker att klänga i. Det ska bli så pass brett att det ska kännas säkert att leka och röra sig där. Samtidigt som stadsdelen ska plane ras för rörelse blir det höga exploate ringstal och det mesta av den befintliga naturen inom planområdet kommer att försvinna. Den anses dock inte ha så höga rekreativa värden i dag eftersom den inte är särskilt tillgänglig eller ut nyttjas. Det som bevaras kommer att bli mer parklikt än det är nu även om den del som anses ha högst naturvärden kommer att få behålla sin skogskaraktär.

– Det är en utmaning att ha kvar naturfunktionen. Självklart blir den mindre till ytan, det går inte att komma ifrån. Man måste få upp exploateringen ganska mycket för att projektet ska bli ekonomiskt rimligt, men vi vill i största möjliga mån ha kvar en känsla av att man är nära naturen, säger Sandrine Rivoire. Man hoppas även kunna lyfta in kon ceptet rörelserikedom när markanvis ningarna kommer igång om ett par år. Förhoppningen är att exploatörerna ska kunna bidra till rörelserikedom på bo stadsgårdarna eller intill fasaderna. >

Visionsbild över Norra Ön sedd från söder. Den byggnation som planeras för närvarande skiljer sig något från skissen. I förgrunden på fastlandet syns stadsdelen Teg och på andra sidan älven ligger centrum. Illustration: Umeå kommun.

TEMA: STAD I RÖRELSE

ungerar det verkligen att ta ett koncept som rörelserikedom och bygga stad utifrån det? – Ser man på definitionen och försöker föra in det i stads planering blir det kanske inte helt lätt. Det krävs samarbetspartners som är med och pushar för det, säger Ulrika Åkerlund, landskapsarkitekt på Bover ket. Hon menar att det krävs en kombina tion av fysiska förutsättningar och ett socialt sammanhang som stöttar fysisk aktivitet. – Men begreppet är bra, att rörelse inte bara handlar om att vara fysiskt ak tiv, att bli svettig och få upp pulsen utan också om en kroppslig kompetens, att kunna röra sig på ett visst sätt. Ulrika Åkerlund var för sju år sedan projektledare när Boverket tog fram vägledningen Planera för rörelse, en kunskapssammanställning om hur den byggda miljön kan stimulera till fysisk aktivitet i vardagen som STAD upp märksammade (nr 2). – När vi skrev vägledningen handlade det mycket om kondition, att få upp flå set. Den mentala bilden av fysisk aktivi tet är ofta att man joggar och flåsar. Men fysisk aktiv handlar även om balans, styrka och olika förmågor. Jag tycker att frågorna har tagit mer skruv sedan dess. Hur lite barn och unga rör sig har fått mer uppmärksamhet. Kroppen har ett stort register av förmågor som vi är ofta för snåla med att utveckla. Flera stadsdelar i landet planeras i dag för fysisk aktivitet, men det är hittills bara i Umeå man har valt att så uttalat använda begreppet rörelserikedom. Ofta har fokus legat på att minska bilbero endet och gynna miljömässigt hållbart resande medan fysisk aktivitet och hälsa har följt med när frågor om utsläpp, bul

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

ler och utrymme på vägarna har adres serats. Ulrika Åkerlund tror att tankegång arna som ligger till grund för exploate ringen av Ön ligger rätt i tiden. – Det finns en potential i yngre gene rationer. Unga skaffar körkort och bil senare, om de alls gör det. Stadsbyggnaden kan vara ett stöd i ut vecklingen, men det krävs att man tän ker på flera olika sätt. Ulrika Åkerlund efterlyser en variation av möjligheter för rörelse. – Marken är i dag så värdefull att man sällan vågar ha oplanerade ytor eller par ker. Jag tror att det är en förutsättning för att få rörelserikedom. Är det då någon skillnad på att planera för rörelserikedom och att planera för rörelse? Ulrika Åkerlund tycker inte att skillnaden är så stor. – Rörelserikedom är inte så etablerat som begrepp än. Det betonar variatio nen i rörelser, det är lite mer utmanande och ett lustfyllt och positivt laddat ord. Fokus skiftas från folkhälsoperspektivet till att planera för fysisk aktivitet. Det är bra, för vi behöver röra på oss och få in det i vardagen på ett naturligt sätt. Och där har gaturummet en stor potential. Det kan användas på så många andra sätt än bara för transporter.

39 FOTO: FOND & FOND

DEBATT

Idrotten behöver plats Agenda 2030-målen innebär att vi tillsammans ska arbeta för hälsa och jämlika samhällen. Idrottsrörelsen behövs mer än någonsin, skriver Björn Eriksson, ordförande Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna. Jag skriver det här någon dag före påskhelgen 2020 och Stockholm som jag bor i väntar sig stormstyr kor av coronavinden. Jag hoppas att när du läser det här att vi pas serat toppen och kurvan är på väg nedåt. Det är en speciell tid. Det absolut viktigaste nu är att bekäm pa pandemin. Idrottsrörelsen gör vad den kan genom att förändra sina träningar, ställa in tävlingar med mera. Om allt hade varit som vanligt hade jag skrivit om att barn och unga behöver röra på sig mer. Det ökade stillasittandet och den ökade psykiska ohälsan måste stoppas. Vi vet att föreningsidrot ten gör befolkningen mer aktiv, minskar stillasittandet och bidrar till att minska hälsoklyftorna.

ohälsa, brottslighet och så vidare. Men också det som kanske är allra svårast att mäta – idrotten som ett samhällskitt. Och idrottsrörelsen behövs nu till och med mer än tidigare. Det jag ser ske runt om i landet är fantastiskt. Idrottsföreningar som har träning på annorlunda sätt ut omhus eller i mindre grupper. Som fortsätter vara en trygg och fast punkt i en turbulent omvärld. Om allt varit som vanligt hade jag skrivit om att det behövs fler idrottsanläggningar, fler idrotts ytor och att staten behöver skapa en nationell anläggningsfunk tion. Plats för idrott är inte bara en idrottsfråga utan en fråga om att skapa ett hållbart samhälle.

Bygger broar

Agenda 2030-målen innebär att vi tillsammans ska arbeta för bland annat hälsa, jämlika samhällen, jämställdhet samt hållbara städer. Sverige har under flera år haft den högsta bostadsbyggnads takten sedan 1970-talet. Vi ser en stor risk i att idrottsytor glöms bort när fokus ligger på att bygga bostäder. Det riskerar att bygga in segregation och ohälsa när vi

Föreningsidrotten skapar nätverk och bygger broar över gränser. Gemenskapen och tillhörigheten skapar ett skydd mot psykisk ohälsa. Forskaren Ola Segne stam Larsson har försökt mäta idrottsrörelsens ideella insatser i pengar. Det motsvarar mer än 20 miljarder kronor. Till det ska läggas minskade kostnader för

Hållbara städer

Björn Eriksson

egentligen behöver bygga för vår hälsa. Idrotten både ger hälsa och är en gränsbrytande mötesplats som vårt samhälle behöver fler av. Därför måste idrotten komma med tidigt i kommunernas planering både kring nya idrottsytor men också i planer för upprustning av befintliga idrottsytor. Ingen idrott utan en plats att vara på. Det är på planen, i hallen, skaterampen eller spåret som idrott utövas. Det är där vi möts, kämpar, skrat tar och bygger relationer. Har vi ingenstans att vara blir det ingen idrott och ingen gemenskap. Det är viktigt nu och det kommer vara än viktigare framöver. Samtidigt som jag får alla rap porter om föreningar som lägger om sin verksamhet under denna tid så finns där också en oro över att barnen och ungdomarna kan ske inte kommer tillbaka när coro nastormen har mojnat. Då behöver vi orka tänka framåt och planera långsiktigt tillsammans. För ett starkare Sverige. BJÖRN ERIKSSON,

ordförande Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

TEMA: STAD I RÖRELSE

Barn i rörelse Att barn kan röra sig tillräckligt mycket i vardagen är en fråga om jämlikhet. En jämlik stad planeras med tillräckligt utrymme för fri lek, skriver Lena Jungmark.

kämtsamt brukar man säga att en vuxen person som försöker röra sig som en tvååring orkar hänga med i tio minuter. Att barn är i ständig rörelse och utmanar sin kropp i varje stund är up penbart i mötet med en tvååring. Tvåår ingen undersöker omvärlden i samspel med den egna kroppen, rum och ting undersöks och ger impulser till nya rö relser. Inom idrottsforskningen har man länge sökt svar på frågan varför barn orkar så mycket mer än vuxna, trots att de har kortare ben, och muskler som får jobba hårdare då de har sämre koordina tion. Svaret är att musklerna hos barn kan arbeta aerobt i högre grad än hos vuxna. Det ger snabbare återhämtning

och mindre energiförlust. Barns kapa citet att syresätta musklerna kan liknas vid en vältränad maratonlöpares. Barn i Sverige rör sig generellt för lite. Det slår Folkhälsomyndigheten fast efter att ha undersökt 11-, 13- och 15-åringars aktivitetsnivåer. Alla åldersgrupperna rör sig för lite och känner samtidigt ökad stress. Anledningarna till den minskade rörelsen är flera, där skärmtid, organise rad fritid och ökad oro hos föräldrarna är viktiga faktorer. Tillgång till spännande lekmiljöer lockar ut barn på äventyr. Lek och spring behövs i barns vardagsmiljö; på gårdar vid skola och förskola, på bostadsgår dar, längs skolvägar och i parker. Finns tillräcklig yta, variation och vegetation kommer leken av sig själv. Det är en viktig jämlikhetsfråga, vistelse i natur och grönska har enligt forskning störst betydelse för barn ur socioekonomiskt utsatta förhållanden. I familjer med högskoleutbildning och god ekonomi uppmuntras ofta barn och unga att delta i organiserad idrott på sin fritid. I en över 20 år lång studie över flickors och pojkars idrottsutövande på fyra orter i Sverige konstateras att famil jernas ekonomi och utbildningsnivå är avgörande. Bland 15-åringar med lågut bildade föräldrar är 30 procent medlem mar i en idrottsförening, jämfört med 80 procent i familjer med högutbildade föräldrar. Men idrottsträning ger bara god rörel seförmåga i den enskilda sporten. Det är inte nog, menar Dean Kriellaars, profes sor vid Manitoba University i Kanada.

41 Han föreläser om physical literacy, ett begrepp som syftar på den repertoar av rörelser kroppen behöver för att hålla sig frisk och stark. God rörelserikedom påverkar i sin tur både hjärna och själv förtroende, särskilt hos flickor. Vid 10–12 års ålder tappar flickor tilltron till för mågan att klara fysiska utmaningar, och förlorar sedan även tron på att rörelse ger glädje. En ond cirkel sluts som bidrar till ojämlikhet, och det även på lång sikt, eftersom exempelvis benstomme byggs upp tidigt. Dean Kriellaars framhåller vikten av såväl barns som vuxnas lek ut omhus, att vi alla leker, busar, misslyck as och trillar. Då bidrar vi till att rörelse associeras med lust och glädje och inte med prestation. När städerna förtätas steg för steg förvinner de där platserna som kan få vara lite rufsiga, utmanande och opla nerade – som barn uppskattar. Den täta staden ställer högre krav på ”snygghet”. Bortglömda kantzoner, obebyggda tom ter, naturpartier och planteringar utan särskilt syfte hamnar i sökarljuset när staden finkammas i jakten på exploa teringsbar mark. De ytor som blir kvar städas upp, för nu är de kanske plötsligt någons utsikt från vardagsrumsfönstret. Det oplanerade och igenvuxna trängs bort, och kvarterets barn förlorar sin fristad, kanske välvilligt ersatt med ett utegym eller en designad lekplats. Den jämlika staden är planerad så att alla barn och unga erbjuds utelek och rörelse i tillräcklig mängd. Alla flickor och pojkar, oavsett familjens bättre el ler sämre ekonomi, behöver mångsidig, spontan rörelse. Argumenten finns. I barns vardagsliv är skolväg, förskoleoch skolgård, bostadsgård och närmiljö viktig. Plats måste finnas, och vi bör arbeta hårt för att argumentera för alla barns rätt att växa upp till friska vuxna.

Nästa nummer: I STAD NR 30 spanar vi efter bortglömda landskap – vem bryr sig egentligen om dem?

LENA JUNGMARK

Lena Jungmark är nationell koordinator för barns och ungas utemiljö, Tankesmedjan Movium vid SLU

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

42 FOTO: ASTA BÅTSHAKE

DEBATT

Radikalt nytänkande krävs Är asfalt en rolig, inspirerande, inbjudande, motoriskt utvecklande och behaglig lekmiljö? Svaret är nej, skriver Helene Båtshake, Odla lärandet.

Inte sällan är det bilar och maski ner som sätter gränser och bildar standard för hur vår utemiljö ska anläggas och sedan skötas. I det rationella tänkandet ingår även en evig strävan efter att få ner kost nader. Denna strävan efter skötseloch anläggningsrationalitet verkar vara synnerligen djupt rotad när det gäller skolnära miljöer. Både forskning och förnuft be tonar de positiva effekterna av att vistas i naturlik miljö. Vi vet att goda rörelsevanor och respekt för både natur och närmiljö formas i unga år. Vi vet att många barn idag växer upp i storstäder och har liten tillgång till riktiga naturområden och att dessa barn – och många an dra – spenderar sina skolår med ra tionellt anlagda skolgårdar. Asfalt är platt och därmed lätt att sköta. Lätt att sopa rent, lätt att snöröja, lätt att överskåda. Förvisso lättill gängligt och tillgänglighetsanpas sat. Dessutom enkelt att anlägga, det finns speciella maskiner för det. Rationellt och kostnadseffek tivt helt enkelt.

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

Bristfällig stimulans

Brist på motoriskt stimulerande miljöer vid skolor löses ofta genom att en klätterställning eller moto rikbana anlagd i en öde sandmiljö ”slängs in” på skolgården. Att gå armgång någon enstaka gång (el ler aldrig, för att du är rädd för att göra bort dig inför klasskamrater) i en steril sandöken där solen steker är säkert bra för kroppen men det ger inte den där spontana vardagsrörelsen med balans- och koordinationsutmaningar som vi behöver. Den enkla och vardagsnära rörelseutmaningen behöver inte vara så komplicerad. Genom att anlägga en balansbana längs med skolgårdens huvudstråk eller gångvägar ges ett alternativ: Det gör det möjligt att få kliva upp och ner från låga höjder, balansera på en stock och ta några bautakliv. För några stockar och större ste nar är egentligen allt som behövs. Att tänka mer i termer av hur vegetation kan användas som en del i lekmiljön är också ett långsik tigt och bra sätt att enkelt skapa lockande miljöer. Buskar och träd som växer ändrar med åren form och skapar nya utmaningar. Den

Helene Båtshake

lilla tujan växer sakta och blir ett spännande klätterträd som man dessutom kan gömma sig i. Perfekt i kombination med motorikbanan anlagd i sandöken som då också får lite skugga.

Kräver visserligen mer

Visst kräver fler växter mer sköt sel, men det är välinvesterade pengar. Med ett radikalt nytän kande inom anläggning och sköt sel av skolnära utemiljö skulle asfaltgårdarna kunna förvandlas till en trivsam, grönskande, inspi rerande och lustfylld utemiljö som blir en del av den biologiska mång falden och hjälper till att hantera stora mängder regnvatten. Gröna oaser som dessutom kan användas som pedagogiska lärmiljöer. Vad som behövs är ett para digmskifte både på anläggningsoch skötselsidan. Det måste läggas mer medel och omsorg på barns dagliga utemiljö – det kom mer löna sig på både kort och lång sikt. H E L E N E B ÅT S H A K E

landskapsingenjör, fil dr i pedagogik, pedagogisk utvecklare, Odla lärandet, odlalarandet.se

Citykross utmanar begreppet jord

I takt med att klimatet förändras blir det allt mer viktigt att ta hand om både dagvatten och värmeböljor. Citykross är en produkt som har flera klimatsmarta fördelar.

Citykross går att använda till alla typer av växter. Rekommenderas dels för hårdgjorda ytor i stadsmiljöer samt där man vill hantera dagvatten. CITYKROSS GROVA PORSYSTEM ger goda möjligheter för rötterna att utvecklas väl. Jorden är en blandning av krossad sten, biokol och kompost.

GRÖNKOMPOSTEN ÄR VIKTIG i och med att den innehåller både växtnäring och mikroliv. Komposten är en del i kretsloppet att återföra växtnäring från stadens biomassa tillbaka till grönytorna. EFTERSOM YTAN INTE kompakteras och blir tät kan växtbädden enkelt ta emot regnvatten. Vattnet renas från föroreningar och förs vidare ner i växtbädden.

För mer information om Citykross och våra andra jordar kan du kontakta kundcenter på 020-50 50 70 eller gå in på vår hemsida.

hasselforsgardenpark.se

Detaljplanen kan mer

Arkitekturpolitiken manar till experiment. Är det möjligt i en stelbent praktik? T E X T: A N N A L E N N I N G E R

rkitekt Per-Johan Dahl, LTH, pekar i förra numret av STAD på hur den av riksdagen antagna pro positionen ”Politik för ge staltad livsmiljö” ger mandat för ett ökat experimentellt förhållande till stads byggnation (Fritt fram för experiment i STAD 28). Hur möter ambitionerna om experiment och innovation de styrande regelverken och den praktiska uttolk ningen av dem? Vad kan detaljplanen? Jubileumsparken i Göteborg upp märksammas som en för svenska förhål landen okonventionell gestaltningspro cess. Det är ett spektakulärt projekt som sker inom ramen för ett gigantiskt stads utvecklingsprojekt och kan förhopp ningsvis komma att bilda någon form av skola. Men hur ser möjligheterna ut för aktörer som är involverade i mindre om fattande projekt? Enligt arkitekt Victor Marx finns ett gryende intresse på plan- och stads byggnadskontor för alternativ till en praktik som upplevs som stelbent. Han är väl insatt i kampen för att få tillgång till mark i Stockholm efter föreningen Kulturkampanjens vilja att bygga och driva kulturhuset Cyklopen på egna pre misser 2013. Inom detaljplanelagt område var det – och är fortfarande – närmast omöjligt att få permanent bygglov för kulturändamål

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

för den som inte kan bekosta en ändring av detaljplanen. Cyklopen byggdes till slut på tillfälligt bygglov på icke detalj planelagd mark. När föreningen sedan sökte om permanent bygglov kom nästa dust med regelverket; staden ger som princip aldrig permanent tillstånd för byggnad utanför planlagt område. – Räddningen blev att plankontoret i Stockholm är så överhopat med ar betsuppgifter att bygglovsavdelningen ombads att, i strid med praxis, bevilja tillstånd, säger Victor Marx. Baserat på de egna erfarenheterna från Cyklopen arbetar Victor Marx på en ansökan om medel till ett forskningspro jekt kring hur detaljplanen skulle kunna tillämpas för att ge byggemenskaper och kulturverksamheter rimliga förutsätt ningar. Han menar att det är fullt möjligt inom ramen för PBL, men att handläg garna på kommunerna behöver hjälp med att lämna uppkörda spår. Patrik Faming är planeringsarkitekt på Boverket och ordförande i Nordiska ministerrådets arbetsgrupp för Hållbara städer. Han delar uppfattningen om att det är praxis snarare än lagen i sig som bidrar till en stelbent process på många håll. – Flera utredningar de senaste åren har sökt en plannivå mellan den alltmer strategiska översiktsplanen och den alltför detaljerade detaljplanen, likt de

Stadsdelen Svartlamon i Trondheim har den unika planbe teckningen ”Bevaring av kulturmiljø/ byøkolo gisk forsøksområde”.

45 stadsplaner som föregick nuvarande de taljplaner, säger han. Stadsplanerna hade ett större fokus på övergripande kvaliteter i stads- och livs miljön, men ingenting i nuvarande PBL hindrar enligt Patrik Faming att detalj planerna utformas på motsvarande vis. Snarare är det en ökad ”projektise ring” av planprocessen som format en ny praxis. När byggföretagens möjlig heter att styra över planen ökar minskar handläggarnas inflytande – och med det också den arkitektoniska kompetensen. Från många av landets kommuner kommer därför önskemål till Boverket om att ta fram argument för en långsik tigt god kvalitet och gestaltning som kan hävda sig mot ekonomiskt snäva projektkalkyler. >

»Här finns en verkligt experimentell tillämpning av detaljplanen, något som få verkar känna till i Sverige.

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

46 – Vi jobbar med detta för fullt inom vårt utökade uppdrag för politikområdet Gestaltad livsmiljö, bland annat med vägledningar för arkitekturstrategier, säger Patrik Faming.

***

Trondheim tillämpas den norska plan- och bygglagen sedan 2006 på ett unikt vis. Här finns en verk ligt experimentell tillämpning av detaljplanen, något som få verkar känna till i Sverige. Stadsdelen Svartlamon i Trondheim skiljer sig markant från andra delar av en i övrigt ordnad och proper norsk stad. En planlagd omvandling till industri verksamhet väckte så starka protester från boende och ungdomsgrupper att områdets bostadshus bevarades istället för att rivas. Betraktat utifrån ett admi nistrativt perspektiv blev stadsdelens fortlevnad möjlig på grund av en mycket speciell detaljplan. – Kloka byråkrater förstod allvaret bakom kampen för bevarande av billiga bostäder i kulturhistoriskt värdefulla byggnader, säger planarkitekt Øyvind Sørbøl på Trondheims stadsbyggnads kontor. Förutom juridiskt bindande delar som direkt refererar till paragrafer i Plan- og bygningsloven (PbL) innehåller de taljplanen långtgående förtydliganden kring intentionerna med Svartlamon som ”byøkologisk forsøksområde” – ett stadsekologiskt försöksområde. Huvudmålen är att bidra till att skapa underlag för nya idéer inom hållbar bostads- och verksamhetsutveckling, bevara och utveckla existerande kultur miljö, hålla nere boendekostnaderna och ge gynnsamma villkor för nyetablering av verksamheter, samt att utvecklingen bygger på principer från Agenda 21 om medinflytande som försäkrar att lokal kompetens och lokala resurser utnyttjas och att samhörigheten inom området stärks.

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

Planen var kontroversiell och före gicks av många och långa diskussioner, men ansågs dock överensstämma med PbL och fastslogs 2006. Hela processen ses som nyskapande på grund av invå narnas höga grad av medverkan. Øyvind Sørbøl är övertygad om att ex isterande planeringsverktyg ger möjlig heter att experimentera och skapa mer flexibla stadsplaner än vad som nu sker – något som är nödvändigt för att konkret kunna bidra till den hållbara utveckling som alla talar om. Men planerare måste bli bättre på att våga testa alternativa tolkningar av regelverken. I Trondheim har bland annat frågan väckts om det går att åberopa planens intentioner om billigt boende för att förhindra de få privata fastighetsägarna som finns i Svartlamon från att renovera med avsikt att höja hyrorna. Svartlamon är föremål för forsknings projekt som involverar både kommunen och forskare på Norges Teknisk-Natur vitenskaplige Universitet. Både planin strumentet och stadsdelens utveckling ur ett samhällsperspektiv studeras.

Fotnot: Läs mer om Cyklopens tillkomst i STAD nr 4 (2014), och om Svartlamon i STAD nr 20 (2018).

»Men planerare måste bli bättre på att våga testa alternativa tolkningar av regelverken.

Bevattning & Fontän

Vatten inbjuder till lek för alla men vatten är också en resurs vi har till låns så det gäller att använda den rätt. Välkommen kontakta oss för att prata bevattning & fontän.

BVK

BEVATTNINGSKONSULT AB

Box 740 , 182 17 Danderyd 010-179 40 00 , info@bvkab.se , www.bvkab.se

Hur står det till med lekgatan? S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

För drygt tio år sedan kom en idékatalog för stadsförnyelse och moderna lekgator. Vad har hänt sen dess? STAD:s Titti Olsson sökte upp författaren, kultursociologen Benny Schytte.

49 Minigolf på Sønder Boulevard i Köpenhamn. Golfutrustning kan lånas på ett kafé i närheten.

FOTO: BENNY SCHY TTE

tgångspunkten för kultur sociolog Benny Schyttes projekt, som resulterade i rapporten Mere bevægelse i byens rum (Mer rörelse i stadsrummet), var att det danska Social departementet ville samla in idéer och erfarenheter kring stadsrum som kunde ge plats för biltrafik samtidigt som de erbjöd möjligheter till fysiska aktiviteter. Detta koncept ville man utveckla för ga tor, torg och andra platser. Den danska regeringen önskade å ena sidan att be folkningen skulle röra sig mer och gärna i staden – jogging och parkour var nya trender. Samtidigt fanns önskemål om att bevara den existerande biltrafiken.

Hade man ställt sig liknande frågor på annat håll?

– Det visade sig att det i både Neder länderna och i Danmark i mitten av 70-talet fanns en motståndsrörelse som bekymrade sig för den växande bil trafiken. De önskade etablera lekgator i syfte att reglera trafiken och skapa områden för vistelse och lek, särskilt i bostadsområden där lekmöjligheterna var kraftigt begränsade. I dag använder vi begreppet shared space för platser där man tar hänsyn till både mjuka och hår da trafikanter.

Och vad hände sen?

– Resultatet blev att Danmark 1977 antog en ny paragraf i Vägtrafiklagen (Færdse loven) som gjorde det möjligt att etable ra så kallade lekgator där bilar som mest fick köra i 15 kilometer i timmen. Denna paragraf, eller idén med lekgator, har jag sedan sett implementerad i många andra länder och städer. Generellt måste man säga att lekgator blivit ett mycket begränsat fenomen i förhållande till den dominans som bilen fått överallt. Dock är det glädjande att det då och då uppstår nya motståndsrörelser jorden runt i syfte att återerövra gatan, t ex Reclaim the Streets. Med mitt synsätt är en ”lekgata” i dag en gata, ett gathörn, ett torg, en fickpark, ett stadsrum med långsamt körande trafik (eller ingen alls), där det samtidigt finns ett antal rörelsefrämjande installationer. Det kan handla om både permanenta och tillfälli ga installationer.

CYKLA MED BENNY SCHYTTE … I september planerar Tankesmedjan Movium att erbjuda studieturer på cykel i Köpenhamns nya stadsrum. Kultur sociolog Benny Schytte är vår guide. Läs mer på movium.slu.se

Hur har utvecklingen gått i Danmark?

– I Danmark finns det precis som i andra länder en större förståelse för och lust till att tänka in mer rörelse i staden. Att göra våra städer mer människovänliga. Den största utmaningen för att skapa goda stadsrum och lekgator handlar om

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

1: Gata för lek och vistelse, radhuskvarter i Köpenhamn. 2: Bollbur/pannabana på trottoar, bostadsområde i Lyon. 3: Bostadsområde på Vesterbro, Köpenhamn – bilfri gata. 4: Lekgata i Berlin – bilfri gata. 5: Gatukorsning i Amsterdam.

att reglera trafiken. Jag ser också många exempel på bra åtgärder och goda idéer på flera håll i Danmark, och även i andra länder. Men jag blir samtidigt förstämd och nedslagen över att se att så många stadsutvecklingsprojekt realiseras utan tanke på ”plats för lek och rörelse”. Det byggs allt för högt och tätt utan tanke på ”livet mellan husen” som vår danske stadsplanerare Jan Gehl och flera sven ska barndomsforskare ju har pekat på under många år, säger Benny Schytte.

Vad tror du om framtiden?

– För det mesta är jag optimist och har under de senaste åren besökt många goda och inspirerande platser både i Köpenhamn, där jag bor, och på andra håll i världen. Så jo, det finns många goda exempel på nya platser för lek och rörelse i stadens rum. Men det skulle kunna finnas fler! Man kan hoppas att S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

kampen för klimatet och motståndet mot luftföroreningar i våra städer kan bidra till att begränsa biltrafiken. Det tror jag skulle kunna innebära att fler lekgator skulle kunna poppa upp.

Men du är inte enbart optimistisk?

– Mitt största bekymmer och pessi mism gäller framtida bostadsområden. Redan nu ser vi att man i de nya bo stadsområdena med många barn och unga inte planerar för platser för lek och rörelse i närmiljön. Det är oroväckande att myndigheter – stat, kommun och förvaltningar – inte i högre grad slår fast riktlinjer och kräver av dem som plane rar och utvecklar våra städer att det SKA finnas mer plats för ”livet mellan husen” och därmed fler lekgator! TITTI OLSSON

Översättning: Anna Lenninger

Konsten att träna i staden.

CITY ART GYM® Design: City Art Gm Sweden AB

FOTO: ANNA LENNINGER

Ekonomiska argument för utevistelse Finns det samband mellan gårdens storlek och barns hälsa – och går det att mäta i ekonomiska termer? T E X T: A N N A L E N N I N G E R

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

ill vilken nytta är ytterligare en rapport som visar att det är bra med rymliga förskole gårdar? Den som arbetar med stadsplanering har under årens lopp kunnat ta del av rapporter och projekt som belyser värdet av att gårdar i skola och förskola ger barnen bra förutsätt ningar för olika aktiviteter. I praktiken har de dock haft begränsat genomslag. Daniel Berglind är forskare vid Centrum för epidemiologi och samhälls medicin, CES, vid Karolinska Institutet, KI. Han och hans kollegor vid CES har genomfört en ännu inte slutredovisad studie av barns fysiska aktivitet på förskolor på Södermalm i Stockholm. Mätningarna visar att barn är mer aktiva utomhus än inomhus och mer aktiva på större gårdar än på mindre. Dessutom

53 är de utomhus under längre tid på större gårdar. – Men av erfarenhet vet vi ju att upp gifter om barns bristande fysiska aktivi tet väger lätt när det kommer till fördel ning av mark i staden, säger han.

Ekonomin styr

Tunga argument handlar nästan alltid om ekonomi. I ett försök att se om det är möjligt att finna konkreta ekonomiska argument för att gynna fysisk aktivi tet har forskarna analyserat data över barnens fysiska aktivitet i relation till sjukfrånvaron under en sexmånaders period. Och det visade sig att det finns ett samband. – Den fjärdedel av barnen som var minst fysiskt aktiva under förskoleda gen hade ungefär dubbelt så mycket sjukfrånvaro jämfört med den fjärdedel av barnen som rörde sig mest, säger Da niel Berglind. Förutom att barnens aktivitet mättes med accelerometer har förskolornas per

sonal redogjort för om det finns tydligt formulerad och kommunicerad strategi kring uteaktiviteter. Lämning och hämt ning utomhus, schemalagda utflykter, organiserade lekar och aktiv personal är faktorer som är kopplade till barnens rörlighet oavsett gårdens storlek.

Samband finns

Resultaten indikerar att det finns sam band mellan pedagogiskt förhållnings sätt, förskolans miljö och barns fysiska aktivitet. Daniel Berglind är dock noga med att påpeka att materialet inte räcker för att dra långtgående slutsatser kring möjliga orsakssamband. Men resultaten är tillräckligt intres santa för att utbildningsförvaltningen medverkar i en omfattande uppföljning som kommer att omfatta närmare 4 000 barn på förskolor i alla stadens stads delar. I en stad där marken är dyr är det naturligtvis av högsta intresse om stra tegier för fysisk aktivitet i förskolan kan kompensera för brister i miljön.

Vilken roll spelar gårdens kvalitet för att barn ska hålla sig friska?

wesp.no POST@WESP.NO TEL. +47 67 17 75 00

Möbler för att umgås, trivsel och levande rum – både ute och inne.

Närodlat får ny betydelse i kristider I kristider kan urban odling bli viktig för matförsörjningen. Jessie Banhazl, grundare av Green City Growers i Boston, hjälper andra att komma igång med småskalig, kommersiell odling. T E X T: K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

Stadsodling i anslutning till en restaurang vid basebollÂarenan Fenway Park i Boston. Foto: Maureen White.

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

56 Skördade bladgrönsaker från Green City Growers odlingar. Foto: Maureen White.

Odling på taket till matvaru kedjan Whole Foods Markets butik i Boston. Foto: Green City Growers.

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

rban odling börjar bli ett etablerat koncept, kanske främst som en social aktivi tet. Men i kristider kan det också innebära en viktig del av matförsörjningen. Det tror Jessie Banhazl från Boston, USA, som nyligen besökte Europa och Sverige tack vare ett stipendium. Visionärer har länge pratat om att odlingslådor i städerna med lök och zuc chini faktiskt skulle kunna bli en del av matförsörjningen i framtiden, men än så länge har få exempel synts på att man kan komma särskilt mycket längre än vad odling för husbehov i villaträdgår dar redan har gjort i åratal. Jessie Banhazl har gått från ord till handling. I spåren av finanskrisen 2008 hade hon märkt hur allt fler pratade om hållbarhet samtidigt som hon själv hade lämnat en karriär inom tv-branschen i

New York och kände att hon ville göra någonting mer konstruktivt. Hon grun dade företaget Green City Growers, GCG, som ett sätt att hjälpa andra att komma igång med småskalig odling.

Ny kristid

När intervjun görs ska det visa sig att världen snart återigen står inför stora utmaningar, denna gång i form av en pandemi. Kanske blir de ekonomiska följderna långt större än den förra fi nanskrisen. GCG hjälper främst företag som vill ha en aktivitet för de anställda, men också skolor, äldreboenden och restauranger. – Barnaktiviteterna bygger ofta på sti pendier, medan äldreprogrammen byg ger på att vi hyrs in av fastighetsägarna till äldreboenden som en del av utbudet till hyresgästerna. De märker att deras hyresgäster älskar sådant här, men vet

också att de inte kan erbjuda det på egen hand, berättar Jessie Banhazl för STAD.

Gynnar medarbetarna

Företagsaktiviteterna är ofta koncentre rade till omkring en timme i veckan hos arbetsgivare som ser en poäng med att medarbetarna kommer ut och påtar i jor den. De anställda får kanske en förlängd lunchrast av arbetsgivaren, som har odlingslådor från GCG på ett tak eller på en gårdsyta. Resten av tiden fungerar odlingarna tack vare automatiserad bevattning. – Vi tar ansvar för platsens kvalitet och ser till att allt ser bra ut men de flesta projekt är samarbeten med en grupp av människor. Vi kommer till ett företag med plantor och annat trädgårdsmate rial och så kommer de anställda ut, vi visar hur de ska göra och vi handleder

dem. Vi underlättar, men det är inte all tid vi underhåller det. Det är tänkt att vara en aktivitet. Under de tolv år som har gått har verk samheten vuxit från ingenting till ett 20-tal anställda och verksamhet i flera städer längs USA:s östkust, från Wash ington DC i söder till delstaten New Hampshire i norr. Verklig produktion Men det som gör GCG extra intressant är att företaget har tagit steget från so cial aktivitet till verklig matproduktion. Rätt förutsättningar, material och kom petens gör att man kan odla upp till 15 kg grönsaker per kvadratmeter och säsong. Man jobbar med odlingslådor, drivbän kar och växthus samt växelbruk där olika grödor avlöser varandra, allt för att göra säsongen så lång som möjligt. All

– Folk måste börja tänka mer i lokal och decentralise rad skala när det gäller hur mat kan produceras, menar Jessie Banhazl. Foto: Kolbjörn Guwallius.

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

58 Jessie Banhazl på besök i stadsodlingarna vid Botil denborg i Malmö, guidad av projektledaren Cyrille Gaubert. Foto: Kolbjörn Guwallius.

STIPENDIUM FÖR LOVANDE FÖRETAGSAMHET … Jessie Benhazl emottog 2019 det amerikanska Eisenhowerstipen diet, som delas ut till lovande personer inom företagsvärlden. I sam band med detta om bads SLU av riksdagens internationella kansli att ta emot Jessie Banhazl som gäst och arrangerade en heldag med forskarmöten och studiebesök inom SLU:s verksamhet. Ett av studiebesöken gick till det kommersiella odlingsföretaget Stads bruk, Botildenborg i Malmö, från början ett Vinnova-projekt med SLU som en av initiativtagarna. Mötet med Jessie Benhazl var strategiskt viktigt för SLU som hoppas att det ska leda till fördjupade kontakter mellan Green City Growers och SLU:s forskare.

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

odling är ekologisk och man jobbar utan någon särskild uppvärmning. Maten som odlas kan de anställda ta med hem, på en skola kan den användas i skolköket och på en restaurang kan den användas i utbudet. En deltagande restaurang i Boston odlar en tredjedel av hela råvarubehovet på mindre än 500 kvadratmeter. Enligt Jessie Banhazl kan odlings projekt av det slag som GCG bedriver visserligen inte ersätta alla grönsaker som konsumeras i städerna, men hon är övertygad om att de kan täcka en ansen lig del av behoven. – Det finns olika system för urban odling och de ger olika avkastning. Men man kan odla mer än vad man kanske tror. Många av ytorna är dessutom så dana som inte användes tidigare. Det handlar om tak eller ytor som är formade så att de inte går att exploatera.

Större skala

Att projekten bidrar till social hållbar het genom kontaktytor och hälsoef fekter av fysisk aktivitet för deltagarna står klart. Om småskalig, ekologisk odling inom städerna blir vanligare kan man öka hållbarheten i odlandet även i större skala. Det spelar mindre roll att avkastningen kanske är lägre än i ett konventionellt storjordbruk eftersom man kan få vinster i form av till exempel lägre koldioxidutsläpp. – Många förstår inte hur mycket mat

som importeras eller transporteras långt och vilken miljömässig kostnad det innebär. Genom att odla så här i liten skala kan man bidra till att en stor andel av den mat som konsumeras också pro duceras lokalt. Man kan spara oerhört mycket energi och andra resurser, säger Jessie Banhazl. Odlingar på tak bidrar dessutom liksom andra gröna tak till att kyla ner byggnader, fördröja dagvatten och öka den biologiska mångfalden i staden.

Utmaningar finns

Lyssnar man på Jessie Banhazl verkar välplanerad stadsodling bara ha förde lar. Men det finns också utmaningar. Mycket mark i städerna är kraftigt förorenad. Det gör att man inte bara kan gräva upp gräsmattorna och börja odla, vilket även projekt i Sverige visat. Od lingslådor är därför nästan en nödvän dighet även när man kommer ner från taken. Luftföroreningar skulle kunna vara ett problem, men enligt CGC:s tes ter finns inga mätbara halter av farliga ämnen i grönsakerna. Tvärtom är de dessutom helt fria från bekämpnings medel. Så är städer fulla av små odlingar en viktig del av framtiden för matpro duktionen? Kanske. Jessie Banhazl ser optimistiskt på utvecklingen och tror att det är något av ett paradigmskifte vi kommer att se. – Folk måste börja tänka mer i lokal

och decentraliserad skala när det gäller hur mat kan produceras. Många som är lite äldre har vuxit upp med att vi kan konsumera gränslöst utan att tänka på konsekvenserna. Dagens yngre gene rationer är mycket mer öppna för att vi måste gå en mer hållbar väg, säger hon.

A I R A Transparent och tidlös design Passar i alla miljöer

Otillräcklig självförsörjning

Efter Jessie Banhazls besök i Sverige börjar det nya coronaviruset sprida sig över världen och en ekonomisk kris värre än den 2008 ser ut att stå för dör ren när samhället stänger ner för att begränsa smittspridningen. I mars rapporterade Sydsvenskan att Sverige bara är självförsörjande på 50 procent av baslivsmedlen, en uppgift som lan det klarade i sin helhet så sent som på 1980-talet. Risken att länder som expor terar till Sverige sätter sina egna behov främst om produktionskapaciteten sjun ker måste beaktas. Inför publiceringen av den här arti keln kontaktar STAD Jessie Banhazl hemma i Boston för att fråga hur hon ser på behovet av lokalt producerad mat un der en kris som den en pandemi skapar. – Det är avgörande i ett krisläge att allmänheten har tillgång till mat. I USA har jordbruket pekats ut som en samhällsviktig funktion som behöver upprätthållas. Lokal och hållbar matpro duktion är mindre känslig för system krascher som livsmedelsburna sjukdo mar eller förlamade distributionskedjor. Ju närmare man har till sin matkälla, desto bättre. GCG kan i skrivande stund fortsätta med sina odlingsprojekt trots en omfat tande smittspridning i USA. Hur läget är när STAD kommer ut vet ingen då läget förändras snabbt. – Vi arbetar på genom krisen. Vi har alltid tagit mat- och arbetsplatssäker het på allvar och har utrustning för att hantera de ökade riskerna. Vi har ökat renhållningsinsatserna på kontoret och tillämpar social distansering, men sättet vi odlar på är opåverkat.

selux.com

RECENSION

Det tänkta och det levda Det blir sällan som vi tänkt oss. Det gäller också utformningen av våra städer, konstaterar Mikael Andersson som läst Den öppna staden.

DEN ÖPPNA STADEN En etik för byggande och boende

…

Richard Sennett

…

Daidalos, 2019

Den tänkta och levda verkligheten skiljer sig nästan alltid från varandra. I Den öppna staden. En etik för byggande och boende (Daidalos, 2019, 396 s) an vänder sociologen och stadsplaneraren Richard Sennett franskans båda ord för stad, ”ville” och ”cité”, för att beskriva dessa verkligheter. Planen för staden, arkitekternas och stadsplanerarnas hus, kvarter, stadsdelar, gator och torg, mot svarar Sennetts förståelse av ville. Livet som utspelas i staden, i dess arkitekto niska miljöer och urbana rum, kopplar han samman med cité. I Sennetts stad ska det finnas ett sam spel mellan ville och cité, mellan staden som en sammansättning av materiella strukturer och staden som social gemen skap. Den genomplanerade staden kan dock inte möta det sociala livets inne håll och krav.

Friktionsfria städer

Sennett ställer sig kritisk till stadspla nering som enbart vilar på evidensba serade uträkningar, simuleringar och föreställda scenerier. Stadsplanering som genererar friktionsfria och, i förlängningen, tråkiga städer. Fastig hetsutvecklarnas, storföretagens och bankernas städer, anpassade för en liten privilegierad del av befolkningen. En stad som med anspelning på en rad av poeten Anne Carson kan beskrivas som en ”funktion av gränser”. Den historiska bakgrunden till bo kens huvudargument hittar Sennett

S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

i Ildefonso Cerdás Barcelona, baron Haussmanns Paris och Frederick Law Olmsteds Central Park i New York, tre planeringsprojekt som genomfördes med ett mål men som delvis har blivit någonting annat. Olmsteds tanke om att Central Park skulle bli en ”plats för social blandning” blev aldrig verklighet. Istället ramades grönområdet snart in av bostäder för samhällets rikaste.

Alltid läsvärd

Sennett är som vanligt läsvärd (även om översättningen har många slarviga kor rekturfel). Han rör sig ledigt och elegant mellan stadsplanerings- och arkitek turhistoria, sociologi, filosofi, skönlit teratur och programmering och väver dessutom in sina egna erfarenheter i tex ten: minnen från stadsplanerings- och forskningsprojekt som han har deltagit i, möten med gatusmarta barn i Columbias slumområden och en försäljare av stulna mobiltelefoner i Indien, dagliga prome nader på Kantstrasse i Berlin. Sömlöst förs vi fram och tillbaka mellan forska rens och flanörens värld. Kanske är det just erfarenhetsper spektivet som saknas i våra genompla nerade städer. Kroppens rörelser, män niskans sinnliga upplevelser och vår förmåga att känna förundran inför vår omgivning.

Svårt att utläsa

Exakt hur Sennetts etik för en öppen stad ser ut är svårt att utläsa av hans innehållsrika bok. Men ibland är det viktigare att formulera frågor och pro blem än att leverera glasklara svar. Ett större problem med Den öppna staden är författarens föråldrade referensbank (Jane Jacobs, Lewis Mumford) och bristen på intressanta arkitektur- och stadsplaneringsexempel från vår samtid (sådana finns!). Ibland känns det som att tiden har sprungit ifrån Richard Sennett. MIK AEL ANDERSSON

Mikael Andersson är arkitekturhistoriker och kritiker

GRY

Ny serie i enkel och klassisk design Vi är stolta över att kunna presentera vår nya möbelserie GRY, som kan fås i olika färger och med olika träslag. I serien ingår utöver parksoffan även bord, stol och bänk.

Läs mer och bli inspirerad på www.g9.se STAD_2020_halvside_GRY_v0.indd 1

Quattro pergola med inbyggd ljudanläggning som uppmuntrar både barn och vuxna till lek, dans & rörelse.

LL AA N D S K A B P PARK PARK& STADSRUM & BYRUM

05-05-2020 12:34:40

blidsberg.se

62 REFLEXION

”Ghettona måste helt försvinna”

Karin Andersson

Hur kan en lag som bygger på diskriminering göra ett samhälle tryggare? undrar Karin Andersson. Har ni hört om Danmarks ghettoplan? Har ni läst om kriterierna för att ett område ska klassas som ett ghetto i Danmark? Har ni sett lösningarna, hur det ska gå till att uppnå visioner om ett land utan så kallade ghetton 2030? Danmarks ghettoplan lanserades 2018. På de in ledande sidorna står det att ”detta kan vara vår sista chans”. Det står att man ska sätta in massiva insatser för att stoppa utvecklingen mot ”ghetton och ingrodda parallellsamhällen” innan problemen blir omöjliga att lösa. ”Ghettona måste helt försvinna.” Ett ghetto, enligt den danska ghettolagens defini tion, är ett område med allmännyttiga bostäder med över 1 000 invånare, där andelen boende som är in vandrare från icke-västliga länder, samt deras efter kommande, överstiger 50 procent. (Västliga länder definieras som EU-länder och länder i ESS-samarbetet samt Schweiz, Andorra, San Marino, Vatikanstaten, Australien, Nya Zeeland, USA och Kanada.) Sedan finns det fyra kriterier som rör sysselsätt ningsgrad, genomsnittlig inkomst, andel dömda för brott och andel som endast har grundskoleutbildning. Om ett område uppfyller kriterierna men har färre än 50 procent ”icke-västliga” invånare är det inte ett ghet to utan kallas då för utsatt område. Det är alltså – med denna logik – invandrare som gör ett bostadsområde till ett ghetto i Danmark. Det finns en rad lösningar på ghettoproblemet i Dan mark. Flera av dem rör bostäder, och de allra flesta inskränker människors möjligheter att göra egna val. Om statistiken i ett område inte förbättras ska områ det avvecklas. Det kan göras på två sätt: Sälja allmän nytta. Eller riva byggnader. S TA D 2 9 | M A J 2 0 2 0

Strategin är alltså att utradera ett helt bostadsom råde för att ändra områdets statistik. Splittra relationer, människors vardagsliv, deras trygghet. I senaste numret av tidskriften Expo besöks Mjöl nerparken i Köpenhamn, ett av Danmarks 28 ghetton. 76-åriga Lisbet Saugmann bor i en byggnad som nu ska säljas till privata hyresvärdar. Boende tvångsför flyttas om de inte självmant går med på en flytt. ”Det känns som ett övergrepp. Man blir fråntagen det fria valet att bestämma var man ska bo”, beskriver Lisbet Saugmann sin situation. Tingbjerg brukar beskrivas som Danmarks största ghetto. I området stiger utbildningsnivån, samtidigt som kriminaliteten och arbetslösheten minskar. Amina Safi intervjuas och säger att det är jättebra om fler etniska danskar vill flytta till Tingbjerg. ”Men jag förstår inte hur det ska gå till när politikerna pratar illa om Tingbjerg och kallar det för ett hårt ghetto.” Hösten 2019, skriver Expo, fick Danmark kritik från FN:s råd för mänskliga rättigheter. Rådet uttryckte oro över att ghettoplanen inskränker rätten till att förflytta sig och välja bostadsort samt sa att lagen är diskriminerande eftersom den kategoriserar områden som ghetton på grund av de boendes etnicitet. När man hör om Danmarks ghettoplan låter det som att den baseras på en uppfattning om att man kan lösa problem som uppstått av orättvisor genom att jämna människors hem med marken. Att segregationen upp hör om platser, där de som drabbats värst av samhäl lets orättvisor bor, upphör att existera. Men att skapa otrygghet kan väl aldrig vara en väg mot ett mer stabilt och rättvist samhälle?

FOTO: TORBEN ESKEROD

TERÄS är en serie som inkluderar bord, soffa, stol och loungestol. Serien har ett enkelt och somrigt utseende och en bra robusthet för utomhusbruk i urbana rum. Det lätta uttrycket på möblerna står i kontrast till det starka stål de är tillverkade av. TERÄS är avsedd för stadens torg och parker, där de ger en hemtrevlig känsla i det offentliga rummet.

www.vekso.se Ring i dag och beställ på: T 08 1213 0499

Följ oss på LinkedIn och Instagram

RAL 7016

RAL 1023

RAL 3009

Design för träning 2100 1720 1190

900 450

2100

1400

Turning space 1500

2100

1400

2100

1400

KEBNE UTEGYM design Kauppi & Kauppi Turning space 1500

Turning space 1500

Unit 1 Unit 2 Unit 3 Unit 4 Unit Malmö 5 Nola Industrier AB Huvudkontor/press/design: Stockholm 08 702 19 60 headoffice@nola.se Order/offert/showroom/export: 040 17 11 90 Ö72-10

Ö72-11

Ö72-12

Ö72-13

Ö72-14

STAD 29 – Stad i rörelse

Articles inside

STAD 29 – Tema: Stad i rörelse