Flytten räddade honom från våldet FÖRÄNDRAD. De flesta brotten i Manchester ökar i statistiken, även
våldsbrotten. Kimaathi Spence har en våldsam bakgrund som ung på slutet av 70-talet. En misshandelsdom fick honom att tänka om. – Hur kriminaliteten ser ut nu och hur myndigheterna ser på det i dag är ingenting jämfört med hur det var när jag var ung, säger Kimaathi Spence, och skrattar. Kimaathi är en frilansande videoredigerare, bosatt i Manchester, en sprudlande glad man med många historier från sina ungdomsår. I dagsläget hjälper han en vän i Manchester att utveckla verksamheten The Robert Street Hub. Kimaathis liv hade kunnat gå åt helt fel riktning som ung, om han inte hade tagit det snabba beslutet att flytta till London efter en misshandelsdom han fick vid 18-års ålder. – Min bakgrund som ung var väldigt våldsam. Jag njöt av att slåss på slutet av 70-talet och början på 80-talet. Men jag greps som 18-åring och blev dömd i tingsrätten på andra sidan här, som numera är ett fängelse, säger Kimaathi och pekar. KIMAATHIS VÄN KÖPTE lokalen och gav honom i upp-
drag att göra något ”sött” av det. Han valde att prägla sin arbetsmiljö med stora målningar, porträtt och citat från välkända boxare och andra våldsutövande yrkesmän när lokalen var under renovering. Mohammed Ali, Bruce Lee och andra kända namn smyckar alla fyra våningar. Våldet i Kimaathis ungdomsår har format honom till att älska freden istället. Han lever kvar med minnena av våldet, och ser på dem med ett leende.
Trots att Kimaathi hade inbrott på högsta våningen i företaget under natten tar han händelsen med en nypa salt. Man kan inte tyda på varken hans humör eller kroppsspråk att det faktiskt varit inbrott här. En TV och en dator stals. – En man sköts i området förra veckan. Men det känns ändå som att det är mycket lugnare nu. Förr var det minst en skottlossning i veckan, berättar Kimaathi.
66
Foto: Jiyan Behrozy
INBROTTSTJUVARNA HADE KLÄTTRAT upp på taket,
och böjt fönsterstången med verktyg när de tog sig in. – Polisen ändrade sina strategier och metoder för att enklare sätta fast brottslingar. De punktmarkerade gängen och hade span. De grep människor för småbrott och gjorde det svårare för dem att begå stora brott, berättar Kimaathi. The Robert Street Hub känns som en lyxig tomteverkstad på fyra våningar där ett trettiotal medarbetare sitter och sysslar med olika uppdrag. Några designar hemsidor åt butiker, en del redigerar foton och andra klär på modeller och fotar nya klädkollektioner. På ena sidan av området finns nybyggda höghus med nya lägenheter, och på andra sidan finns fängelset och spår av misären som många lever i. I kvarteren runtom Kimaathis arbetsplats finns inhängande områden. Spåren av kriminalitet visar sig i uppeldade små skedar med droger i längs trottoarkanterna, endast trettio meter The Robert Street Hub. KIMAATHI VISAR RUNT i alla våningarna, även inne
Kimaathi Spence visar en bild från fängelseupproret.
HARMONISK. Kimaathi Spence älskar fred och kärlek. Han har ett ständigt leende på läpparna.
på toaletterna. På väggen längst in i ena toaletten har man satt upp bilder på Donald Trump. Den andra toaletten, som han kallar för sitt kontor, har prytts med bilder på välkända artister och kriminella gäng. – Tingsrätten där jag dömdes för misshandel som 18-åring är ett högriskfängelse för män nu. Men jag
ville inte att mitt liv skulle innehålla kriminalitet. Därför flyttade jag till London istället och funderade över vad som skulle vara roligt att jobba med. Jag åkte till ett TV-bolag, serverade kaffe och gjorde andra småjobb. Men jag fick aldrig utvecklas eller göra något nytt, så jag började studera på ett universitet, säger Kimaathi. Sedan utbildningen i London har Kimaathi arbetat som frilansande videoredigerare på flertalet olika mediabolag och kanaler. – Jag har jobbat för BBC, Channel 4, Channel 5, Discovery Channel och många andra kanaler i över 26 år. Jag älskar BBC, men jag avskyr att jobba på bolaget. Det är för institutionellt och fyrkantigt. Sticker man ut litegrann känner man sig inte välkommen. Kimaathi känns som en väldigt upptagen man. Han får samtal efter samtal på mobiltelefonen. Vi sitter i ett litet pianorum och in kommer en 24-årig kille, Tay Kamene, som också jobbar på företaget. Kimaathi vänder sig mot Tay och frågar om han tycker att det är mycket våld bland hans vänner. Tay tittar lite förvånat på Kimaathi och svarar. – Nej, det är nog inte så mycket som det var på din tid. Det blir en del bråk på fyllan men inte så mycket
mer i de kretsar jag rör mig. Det är mer missbruksproblem nu än våld. – Det är mycket svårare att bråka nu, det finns kameror överallt. Jag skulle inte vilja att min son växte upp i samma miljö som jag växte upp i. På min tid stod vi kvar när poliserna ingrep i ett bråk. Nuförtiden springer ungdomarna iväg från polisen, säger Kimathi med en glimt i ögat. PÅ TOALETTVÄGGEN FINNS också en bild på Strang-
eways Prison Riot från 1990. Det var ett 25 dagars fängelseupplopp i Manchester. Upproret började den 1 april 1990 när fångarna tog kontroll över fängelsekapellet, och det spred sig snabbt i större delen av fängelset. Upproret och protesterna på taket upphörde när de fem sista fångarna avlägsnades från fängelsetaket som ligger ett kvarter bort. Det kom att bli det längsta fängelseupploppet i brittisk straffhistoria. 147 fängelsearbetare och 47 fångar skadades, två dog. Kostnaden för reparationer av fängelset kostade mot 50 miljoner pund. Jiyan Behrozy 67