Judon ger barnen glädje Skratt, glädje och gemenskap, men också en del allvar. Molkom Judoklubb hoppas möjligheten att testa på sporten tidigt ska få barnen att ta nästa steg. Hos judoklubben i den lilla lokalen på Stationsgatan 16 är det bara några personer där. Men det är inte så konstigt. Träningen börjar inte förrän om 20 minuter. En av dem som är där är tränaren Mikael Olsson iklädd en mörkblå judodräkt. – Jag brukar komma hit en
halvtimme innan för att förbereda och lägga upp hur träningen ska se ut, tillsammans med min hjälptränare. Några minuter före träningen kan börja har det vällt in barn. Mammorna, som gjorde sina barn sällskap till träningen, passar på att träna i det lilla gymmet bredvid, medan andra slår sig ner i fikarummet med en kopp kaffe. Därifrån ser de stora delar av den matta som barnen tränar på.
Nybörjarkurs
Den grupp som tränar kallas för nybörjarkursen, där barn mellan 6-12 år får chansen att träna judo en gång i veckan. Den här
onsdagen är inget undantag. – De får köra nybörjarkursen tills de fått gula bältet, då får de gå över till vår tävlingsgrupp som tränar på måndagar. Vi har en gradering en eller två gånger per år, beroende på bälteskrav, sen pratar jag och den andra tränaren, Robin Andrén, ihop oss ifall vi ska ta upp dem till den andra gruppen. Stämningen är på topp när träningen börjar. Det pratas, skrattas och busas. Mikael Olsson är noggrann med att hålla igång dem hela tiden för att hålla kroppen varm. – Vi börjar med en uppvärmning för att få igång kroppen. Efter det
fortsätter vi med kast, nedgång och vätskepaus. Sen gäller det att få igång dem igen. De får inte bli stela. Vi kör igång dem så att de får upp pulsen, då kan vi börja med lite fasthållning, matteknik och sen mot slutet avsluta med någon lek för att få dem att lugna ner sig. För Mikael Olsson har judo alltid stått honom varmt intill hjärtat. Som ung höll han på med judo fram till 14-15 års ålder då han tog ett uppehåll. För tjugo år sedan hittade han tillbaka till sporten och har varit aktiv sedan dess. – Jag gillar att leka och busa med barnen, men jag försöker också få in det här allvaret. Det tror jag de förstår också, de kommer successivt dit. Både Mikael Olsson och Robin Andrén är aktiva genom hela träningen. De tar varje chans
som går att dela med sig av sina kunskaper och barnen försöker genast ta efter. Vissa mer än andra, men alla barn uppmärksammas av tränarna.
Olsson tar en dag i sänder. – Det är inte så många som pratar om judo, det går i vågor. Nu har vi stor grupp. Men inför nästa termin vet vi inte. Inför sommaren brukar det bli en liten nedgång på grund av att fotboll och allt sådant Hög ljudnivå kommer igång, men efter skolan Mattan som de tränar på är relativt liten. Ibland kan ljudnivån börjat till hösten så börjar det komma igång. bli väldigt hög när 15 barn När träningen är slut ser tränar samtidigt på liten yta. Vid några trötta ut, medan andra upprepande tillfällen tvingas springer runt med samma energi Mikael Olsson höja sin röst för som förut. Men en sak har de att dämpa ljudvolymen. Fullt gemensamt – de lämnar mattan normalt, menar han själv. – Ibland blir det högt tonläge, men med ett stort leende på läpparna. det kvittar nog vad man gör så blir tonläget högre. Det är sådant man tar ner för att få dem att förstå att det inte funkar om man skriker.
Osäker framtid
Hur framtiden ser ut för Molkom Judoklubb får tiden utvisa. Mikael
Text och bild: Fredrik Finnebråth