Page 1

Ett magasin om livet

i den engelska industristaden 2017

TRAGEDI. Terrordådet som

skakade Manchester och världen

ERFARNA. Glenn Strömberg och

Niklas Holmgren berättar om jobbet som sportkommentator TRYGGHET. Nattens änglar

gör stadens gator säkrare

1


Innehåll Manchester vill inte lämna EU Majorieten av Manchester-invånarna ville stanna i EU, men så röstade inte resten av landet. Åsikterna är många i staden och en oviss framtid väntar, enligt de lokala toppolitikerna.

Fotbollsklubben som går sin egen väg Långläsning om FC United of Manchester - supporterklubben som prioriterar gemenskap framför dagens pengastyrda fotboll. Trots detta är de fortfarande fans till storklubben Manchester United.

Storbritanniens största gaykvarter Träffa de färgstarka människorna på Gay Village - enligt många ett av Europas mest lyckade gaykvarter. Där möts lesbiska, bisexuella och transpersoner och festar natten lång. 4.Ett United City efter dådet Helena Johansson

34. Vår livsviktiga, surrande framtid

stadens shoppinggator

6.Manchester vill inte lämna EU

36. FC United of Manchester

62. Ett litet Jerusalem i Manchester

Herish Naseri

14.Migration lyft för jämlikhet Afsaneh Andersson

18. Suffragetterna - en kamp mot rättigheter Afsaneh Andersson

24. I Manchester arbetade barnen ihjäl sig Anna Hernström

26. Samarbetets Mekka Ina Sollander

30. Mitt i hjärtat av kooperationen Ina Sollander

2

Ina Sollander

Eric Forsberg, Olle Elfgren & Fredrik Finnebråth

47. Väntade sju år på säsongskort Jiyan Behrozy

Jiyan Behrozy

Herish Naseri

64. Flytten räddade honom från våldet Jiyan Behrozy

48. Pusha, skrika och lirka

66. Skottlossningarna minskar men brottsligheten ökar

52. “Pengar och homofober styr rika klubbar”

68. Street art överallt i Northern Quarters

56. Rutinerat radarpar reser runt

70. Hemlösa utan hopp

Olle Elfgren

Anna Hernström

Fredrik Finnebråth, Eric Forsberg & Olle Elfgren

60. Markerade aktivister på

Helena Johansson

Ina Sollander

Anna Hernström

Chefredaktören har ordet

På återseende, Manchester Kontraster. En stad där sprillans nya glashus ligger vägg i vägg med otroligt vackra gamla byggnader. Där en katolsk kyrka med äkta guld på taket ligger på samma gata som ett högsäkerhetsfängelse för vuxna män. Där unga män i kostym står och röker med ett glas bubbel i handen utanför klubben och en hemlös sitter två meter bort. Gator fyllda med skräp och skit. Manchester är ju en stad som oftast förknippas med fotboll och skrikande engelsmän på pubar. Det fanns det också gott om men det är en stad som även har så mycket historia. När vi mitt under redigeringen av detta magasin får reda på att ett terrordåd har skett exakt där vi har varit och gått varje dag blir vi chockade. Vi som har grottat ner oss i denna underbart fina stad under så många veckor. Borgmästaren lyfter i sitt tal att det oftast pratas om Manchester City mot Manchester United men att de efter denna hemska händelse är en city united. En omvänd ordföljd som har så fin mening. Den vackra staden i norra England har haft mycket inflytande på världen. Manchester hade stor betydelse för industriella revolutionen och all världens kooperation började här. Den berömda Suffragettrörelsen som kämpade för kvinnlig rösträtt föddes här på 1800-talet. Vi svenskar fick nog upp ögonen lite extra för staden när Zlatan Ibrahimovic började spela i Manchester United. Följ med oss på vår resa genom denna härliga stad. Läs om Brexit, sporten och om levnadsstandard och industriernas framgång. Ina Sollander Chefredaktör

Manchester magasin Ett magasin av Multijournalistlinjen på Molkoms folkhögskola 2017.

ADRESS Molkoms Folkhögskola Mejerivägen 3, 660 60, Molkom Tfn 0553-10004 molkom@regionvarmland.se HEMSIDA www.molkomstidning.se KONTAKT redaktion@molkomstidning.se REDAKTIONEN Chefredaktör: Ina Sollander Textansvarig: Fredrik Finnebråth Layoutansvarig: Olle Elfgren Bildansvarig: Eric Forsberg Skribenter och fotografer Afsaneh Andersson Anna Hernström Herish Naseri Helena Johansson Jiyan Behrozy OMSLAGSFOTO På bilden: Pete the badge - välkänd City-supporter Foto: Fredrik Finnebråth TRYCKERI ÅkessonsBerg ANSVARIG UTGIVARE Helena Söderqvist Stf Bo Levin Manchester är en bilaga till molkomstidning.se TACK TILL... ...alla som har hjälpt oss i förberedelserna inför resan och med att slutföra magasinet. Anders Lagerdahl, redigering Linn Malmén, foto Malin Stegmann McCallion, research

72. Änglarna som säkrar upp gatan Anna Hernsröm

3


Ett United City efter dådet SAMMANHÅLLNING. Borgmästarens tal om ett United City stämmer väl in

med klimatet i Manchester efter det terrordåd som inträffade den 22 maj. Överallt, speciellt vid den centrala parken Piccadilly Garden, ses lekande barn och föräldrar av olika nationaliteter. – Alla är som en stor familj, alla tar hand om varandra och är lite vänligare, säger Kristin Engström, bosatt i West Disbury i Manchester. Hon och hennes man hade precis gått och lagt sig den måndagskvällen när sirener började skrika högt ute på gatan. – Jag bor bredvid en stor väg och därför är det inte ovanligt att man hör sirener från ambulans och polis titt som tätt. Men det här var annorlunda, sirenerna tog liksom aldrig slut.

Det var först när Kristin Engström och hennes man satte på nyheterna på TV:n som de förstod allvaret. EN BOMB HADE exploderat utanför Manchester arena

klockan 22.30, mitt i havet av människor som befann sig på plats efter popstjärnan Ariana Grandes konsert. Känslan var fruktansvärd. – Jag mår extremt dåligt av det som hänt. Det är så hemskt, säger hon sorgset. Majoriteten av de som var på konserten var

minderåriga och det fanns också många barn på plats. Det gör att känslan blir ännu värre. – Det blev liksom riktat till tonårstjejer och deras föräldrar, och jag tror att de flesta känner någon som var där. MANCHESTER ÄR EN stad där många är stolta över den stora blandningen av nationaliteter. Sammanhållningen syns överallt. Det som hållit människor isär verkar vara de två stora, konkurrerande fotbollslagen Manchester City och Manchester United. Kanske innebar attentatet att Manchester tagit ett kliv mot

ett United City istället. Till exempel öppnade fotbollslaget Manchester City sin arena för de drabbade efter dådet. Säkerhetsnivån har höjts dramatiskt sedan händelsen. – Poliser och militär är synliga överallt, och det är väldigt skönt, säger Kristin Engström. Hon berättar att stämningen är som vanligt just nu. – Man fortsätter att leva. Man måste nog det. Jag tycker inte att man ska gömma sig och inte våga gå ut, det blir värre då, säger hon.

Helena Johansson

Kristin Engström, Manchester

4

5


Manchester vill inte lämna EU BREXIT. I Manchester röstade 60 procent av väljarna för att

Storbritannien skulle stanna i EU. Därför har politiker i Manchester särskilda önskemål när Storbritannien förhandlar med EU. Men inom arbetarpartiet Labour finns en stor spricka.

London, men ingen har sagt någonting speciellt om Manchesterområdet. Vi har egentligen olika industrier och olika servicestrukturer, säger Tony Lloyd. Han påpekar också att Manchester är en arbetarstad. Där startade de första industrierna och området är beroende av handel och utbyte med andra länder. Om den brittiska regeringen och EU inte kommer överens om fortsatt frihandel, då kommer Manchester att påverkas negativt av Brexit. − Det största bekymret för Manchester är osäkerhet om hur situationen kommer att bli. För att skapa säkerhet höjde vi vår röst. Den brittiska regeringen ska inte tillåtas glömma våra behov i debatten med EU. INGEN VET VAD som kommer att hända med fri

− Vi kan inte förutspå det som kommer att hända i framtiden. Men vi kämpar för att regeringen inte bara förhandlar utifrån huvudstadens perspektiv, säger Tony Lloyd, arbetarpartiet Labour, tidigare borgmästaren i Manchesterregionen. Politikern Sir Richard Lesse, i samma parti, håller med borgmästaren om vikten av att ha fortsatta goda relationer med EU. Lesse är kommunordförande i Manchester. − I städer som Manchester, där ekonomin och de nya industrierna går bra, röstade man för att stanna, för man vet att vi inte har bättre alternativ, säger han. I SISTA MÖTET bland europeiska representanter

kom man överens om hur EU ska förhandla med den brittiska regeringen. Men det finns ingen enighet i Storbritannien om hur förhandlingarna ska gå till. Den brittiska regeringen har inte heller förklarat för de olika regionerna i Storbritannien vad konsekvenserna kommer att bli för till exempel Manchesterområdet. − Vi är ett industriområde och vi är inte lika som London. Det är vanligt att alla pratar om 6

rörlighet eller frihandel med andra europeiska länder efter Brexit. Många inom den brittiska regeringen anser att för många migranter skapar bekymmer för människor som jobbar i England. Däremot tror en del av Manchesters makthavare att landet behöver migranter. − De menade att Brexit skapade bekymmer för människor som jobbar i vårt land eller studerar på våra universitetet. Dessutom blev det bekymmer för våra utländska investeringar, säger Tony Lloyd. Även Richard Leese anser att landet behöver migranter efter Brexit. − I det nationella sjukvårdssystemet finns det cirka 125 000 människor som är europeiska invånare. De arbetar som läkare, sjuksköterskor och så vidare. Risken är att det kommer att bli personalkris, om inte Brexit-överenskommelsen tillåter dessa invånare att stanna i England. Manchesters före detta borgmästare vill också att handeln fortsätter mellan Manchester och EU på samma sätt som nu efter att Storbritannien lämna EU. − Jag jobbar intensivt för att den brittiska regeringen ska förstå vår situation. Det är därför vi vill att regeringen ska föra fram våra förväntningar. Det är tydligt och klart att vi i Manchester vill fortsätta handeln med EU. Richard Leese hoppas på både fortsatt handel med EU och resten av världen. − Ett argument för fortsätt handel är att vi just nu köper mer av EU än vad vi säljer till dem. Det är alltså bra för EU att fortsätta handla med Manchester. TROTS FÖRHANDLINGARNA MELLAN EU och Stor-

britannien kommer hårda uttalanden från olika EU politiker om att Storbritannien ska ”straffas” och få

Tony Lloyd, 67, är medlem i arbetapartiet Labour sedan 1983. Han var palamentsledamot mellan 1983 och 2012. Han är ansvarig för polisen i Manchesterregionen sedan 2012. Han var Manchesters borgmästare från maj 2015 till maj 2017.  Foto: Fredrik Finnebråth

Sir Richard Leese, 66, är medlem i arbetapartiet Labour sedan 1984 och valdes till Manchester kommunordförande för näringsliv och ekonomi 1994. Han är nyvald biträdande borgmästare sedan maj 2017.  Foto: Fredrik Finnebråth

7


ett besvärligt Brexit. Det kommer också röster från andra EU-politiker som däremot talar om vikten av goda relationer med britterna i framtiden. − Om EU på något sätt tänker straffa England så kommer vi att ha en jättesvår situation. Men i själva verket är idén om att de ska straffa oss en destruktiv process och jag tycker inte att det är rätt, säger Tony Lloyd. Efter Bexit kom olika rapporter om att de rasistiska rörelserna blivit fler. Medier pratar om ett delat samhälle i hela Storbritannien. Tony Lloyd tror inte på det. − Man ska vara försiktig och inte säga att rasismen har blivit starkare. Jämfört med andra länder som Frankrike och Tyskland har vi inte samma nivå av rasism. Men vi har vissa hatbrott och jag tror att det beror på brist på kunskap. Han tror inte på ett delat samhälle. − Människor dödar inte varandra för att de röstade olika. Folk har olika åsikter och jag tror inte att hatbrotten beror på just det. STATISTIKEN KRING RÖSTERNA visar på en stor

BREXIT: Boris Johnson Storbritanniens utrikesminister. Inför folkomröstningen om landets medlemskap i EU var han en av de mest framträdande förespråkarna av ett utträde. Då var han Londons borgmästare.

uppdelning mellan vilka som röstat för att stanna och lämna. Man ser en skillnad mellan mindre och större städer, och även en massiv skillnad mellan unga och gamla. Richard Leese tycker att både samhället och deras parti Labour delades i vissa frågor när det gällde politiken och Storbritanniens medlemskap i EU. − De flesta unga röstade för att stanna, och äldre människor för att lämna. Stora skillnader ser man även på utbildning. Ju högre utbildning folk har desto fler röster för att stanna. Det finns även en geografisk skillnad, speciellt en skillnad mellan större städer som Manchester och London. Det finns även många inom arbetarpartiet Labour som röstade för Brexit. − En tredjedel av arbetarpartiernas följare röstade för att lämna. Det är återigen för att människorna från industriella områden känner att de blivit lämnade utanför, säger Richard Leese. Redan nu letar Manchesters politiker efter andra alternativ för att förhandla med EU efter Brexit. Både borgmästare och rådgivare i Manchester har rest till olika delar av världen för att hitta utländska investeringar.

Människorna från industriområden känner att de blivit lämnade utanför. << Sir Richard Leese, kommunordförande arbetarpartiet

första globala städerna i världen. − Vi försöker som stad att fortsätta vara ett kommersiellt centrum för hela världen. Vi har också skapat ett mångkulturellt samhälle, säger Tony Lloyd. HÄR BOR OLIKA människor vars rötter är till exempel

från Indien och Kina. Det är bra för vår ekonomi, säger Tony Lloyd. Richard Leese anser att den mest intressanta frågan handlar mer om de andra länderna i världen som investerat i Manchester. Till exempel är USA den största utomstående investeraren i Manchesters ekonomi. − Vi hoppas att det kommer att fortsätta att vara så även med president Trump, säger Richard Leese Tony Lloyd tror inte att Storbritannien kommer att förlora mycket ekonomiskt efter Brexit. Men de tror att situationen kommer att bli svårare för den brittiska handeln. − Storbritannien är den fjärde största ekonomin i hela världen. Vi har utbyte med Kina, USA, Australien och resten av världen, men vi vill också handla med övriga europeiska länderna. Vi vill ha en bra och välmående relation med EU, säger Tony Lloyd. Richard Leese tror att det blir dåligt för ekonomin när landet lämnar EU. − Människor kommer att förstå att vi är beroende av relationen med resten av världen, och vår ekonomi kommer att förändras för alltid. De gamla industrierna kommer aldrig tillbaka. På sikt kan det här skada Manchester, men vi kan inte veta någonting säkert förrän Brexit-förhandlingarna är över, säger Richard Leese.

STORBRITANNIEN HAR ALLTID varit en global

handelsnation och speciellt Manchester är en av de 8

>>

Herish Naseri

Britterna och Brexit David Cameron, den dåvarande brittiska premiärministern lovade att utlysa folkomröstning om de konservativa vann parlamentsvalet 2015. Hans löfte föregicks av en stark minoritetsopinion mot det brittiska medlemskapet i EU. Det blev stor seger i parlamentsvalet för de konservativa. Opinionsmätningarna inför folkomröstningen visade att det var jämnt mellan de som ville stanna och de som ville lämna. Folkomröstningen hölls i juni 2016. Lämna-sidan vann med 51,9 procent av rösterna. Källa: Europaportalen Resultat Storbritannien:

Lämna EU

Stanna i EU

51,9% 48,1%

Valdeltagande: 72,2 procent. Resultat Manchester:

Lämna EU

39,6%

Stanna i EU

60,4%

Valdeltagande: 68 procent Källa: BBC

9


”Jag hade röstat för Brexit” MIGRANTER. Många

utomeuropeiska invandrare i England tycker att Brexit har flera fördelar.

Joan Garner, 74 år och pensionär röstade för att lämna EU.

Foto: Herish Naseri

”Bryssel respekterar inte våra lagar” GENERATIONSKROCK. De flesta

brittiska invånarna som röstade för att Storbritannien skulle lämna EU var äldre än 50 år och pensionärer. Deras tydligaste argument för att Storbritannien skulle lämna EU var att EU-medlemskapet orsakar ekonomiska problem och migrationskris. EFTER BREXIT SA den högerpopulistiske partile-

daren Nigel Farage att ”solen har gått upp över ett självständigt Storbritannien.” Idén att Storbritannien blir självständigt efter Brexit var populärt hos majoriteten av det brittiska folket som röstade för att landet skulle lämna EU. De tyckte inte att 10

Bryssel skulle bestämma över England. Joan Garner är pensionär och 74 år gammal. Hon bor i norra Manchester. − Jag röstade för att England skulle lämna EU. Därför att det kändes som om byråkraterna i Bryssel inte respekterar våra engelska lagar, säger hon. I Europaparlamentet sitter representanter från alla EU-medlemsländer och de bestämmer om olika lagar, till exempel miljö, migration och jordbruk. Det finns också vetorätt för alla europeiska länder. I EUROPAS GRUNDLAG ger EU ibland bestämman-

derätt över de nationella parlamenten. − Jag vill inte att andra europeiska politiker ska bestämma över oss. Vi har egna politiker och ett

demokratiskt system som bestämmer nya lagar, säger Joan Garner. De sista fem åren kom miljontals flyktingar till Europa. Det oroade många europeiska politiker och medborgare att de inte skulle kunna hantera situationen. Tiotusentals flyktingar tog sig till Storbritannien. Det finns redan hundratusentals europeiska migranter i Storbritannien. Många i England, bland annat högerpopulistiska partier tyckte att EU medlemskapet orsakade massinvandring till Storbritannien. − Jag var ganska orolig för många migranter som kommer hit. Det skapade arbetslöshet bland våra invånare, säger Joan Garner.   Herish Naseri

Invandrare från andra delar av världen tror inte att de kan konkurrera på arbetsmarknaden. Just nu jobbar hundratusentals europeiska migranter i England och en stor del av dem i Manchester. Saber Mohammad är ursprungligen från Irak. Han bor med sin familj i Manchester och tycker att Brexit är bra för flyktingar. − Jag hade inte rösträtt. Om jag hade haft det skulle jag röstat för Brexit. Det är bra för både mig och mina barns framtid, säger Saber Mohammad. Europeiska migranter i England behöver inte gå samma väg som andra invandrarna för att lära sig språket och utbilda sig till ett speciellt jobb. De flesta av dem har med sig någon typ av arbetserfarenheter. De kan språket och de har ett nätverk i alla engelska städer och genom det kan de hitta ett jobb snabbt. − Efter Brexit kommer migranter från europeiska länder att åka tillbaka till sina hemländer och det blir lättare för oss att hitta jobb, säger Saber Mohammad. En del av de euroepiska migranterna jobbar inom vård eller NHS, National Health Service. Deras arbete är viktigt för det brittiska folket. NHS var en av de myndigheter som fick mycket kritik av oppositionspolitiker Saber Mohammad före Brexit, både för dålig service och personalbrist. De utomeuropeiska flyktingarna håller med om kritiken. − Om antalet europeiska migranter minskar i Storbritannien, så blir nog service inom vården bättre för flyktingar. Till exempel kan vi bli anställda på NHS och kan vi slippa den långa kön, säger Saber Mohammad.

11


Varför röstade du för att Storbritannien skulle stanna i EU?

Gracie Fields

Storbritannien och migrationen

Gracie Stansfield, också känd som Gracie Fields eller Vår Gracie, föddes i Rochdale utanför Manchester.

Icke brittiska medborgare 5,3 miljoner

Vid tio års ålder började hon jobba halvtid som vävare i en bomullsfabrik. Hon började hon sjunga för de andra flickorna och försummade sitt jobb. Inte så långt efter det fick hon sparken.

EU-migranter 2,9 miljoner

Helen Carter, 20, student, Manchester university - Jag är mest orolig för rasismen. Jag tror att den kommer att förstärkas och det är ett hot mot människor som kommer från andra delar av Europa. Dessutom så har Brexit stor negativ effekt på vår ekonomi. Vi kommer att få se hur vår ekonomi försämras.

Storbritanniens folkmängd

65,6

miljoner EU-migranter med arbete 2,2 miljoner

Migrationen september 2015 till september 2016

Patricia, 46, Cheetham hill -Jag tycker att våra politiker skulle ha bättre plan både politiskt och ekonomiskt. Jag tror att om vi skulle stannat, så skulle vi ha en bättre framtid. Jag tror också på fri rörlighet i Europa, samtidigt skulle vi ha satsat på att begränsa eller kontrollera kriminalitet.

Invandring

268 000

Utvandring

103 000

Ali Khan, 54, affärsman, Chitham - Jag har affärer med andra europeiska länder, framförallt Tyskland och Frankrike. Jag märker redan nu hur negativt det är för min business när vi lämnar EU. Det har blivit väldigt svårt att handla med andra länder. Så därför var jag emot att Storbritannien lämnar EU. 12

Foto: Ina Sollander

Oroad över ökad hemlöshet Fader Jerret från katolska kyrkan i Manchester är oroad över den ökade hemlösheten. Han menar att regeringen i England började ändra sina lagar efter den ekonomiska krisen. Många förmåner och bidrag försvann. De som redan hade det knapert kunde inte betala räkningar och hamnade ute på gatan. – Vi har aldrig haft en sådan här kris och så många matbanker sedan andra världskriget. En arbetarfamilj får inte alltid räkningarna att gå ihop utan får komplettera med matbanker. – Vi i katolska kyrkan försöker hjälpa till så gott vi kan. Vi kan till exempel bistå med kläder, fylla på elektricitet eller gaskort. Vi bistår aldrig med pengar för att försäkra oss om att de inte används till droger.

NETTOINVANDRING

165 000

Gracie var en sångerska, komiker och på senare tid skådespelerska. Hon blev en legend under sin livstid och år 1979 adlades hon. Gracie blev den första att gestalta Agatha Cristies deckarhjältinna miss Marple på film.

Foto: Anna Hernström

Källa: BBC

13


Migration lyfter jämlikheten 14

15


RÄTTIGHETER. Gzing Noorani är 30 år

och bor i Manchester. Hon kom från södra Kurdistan (Irak). – Kvinnors villkor är bättre här än i Kurdistan. Jag vill fortsätta kämpa för kvinnornas rättigheter där, säger hon. Hennes familj var medlemmar i ett kurdisk motståndsparti mot regimen i Iran, Kurdistan demokratisk parti (PDKI). Tillsammans med sin man Rambod har de en femårig son och ett till barn är på väg. Gzing och sonen kom till England och bodde där som en familj tillsammans med sin man. – Min man kom däremot hit på ett illegalt sätt. Han kom hit med hjälp av smugglare från Turkiet, eftersom han var sjuk och behövde opereras hastigt. Det var ett förslag från hans kollegor inom partiet att han skulle ta sig till England. DET HAR INTE varit sär-

skild svårt för honom eftersom han var medlem i partiets styrelse. Under en månads tid fick han bo i Istanbul medan de andra ordnade hans resa hit via Brasilien. Tanken var alltså inte att han skulle stanna här. – Han kom hit endast på grund av sin sjukdom. Men eftersom behandlingen tog så lång tid var han tvungen att stanna kvar. Han är inte helt frisk än men ständigt under behandling, säger hon. Gzing berättar 16

>>

Jag och min man tror att migrationen kan ge oss nya möjligheter att f ortsätta den politiska aktiviteten. <<

FAMILJ. Gzing Noorani tänker inte til�låta att sonen Manisht ska växa upp och bli en dominant manlig typ.   Foto: Afsaneh Andersson

att det finns en hel del skillnader mellan Kurdistan och Manchester. – Med tanke på att Kurdistan också ligger i Mellanöstern så har man fortfarande ett mansdominerat samhälle och många kvinnor gör fortfarande hemmasysslor, men skillnaden märks mer nu, jämfört med tidigare, säger hon. IDAG ÄR KVINNORNA mer medvetna och många tjejer utbildar sig, tar examen, blir självständiga och fler har till och med förtroendetjänster i samhället. – Men det finns ändå skillnader mellan olika områden. Till exempel kan man hjälpa flickor att utbilda sig där partierna har sina läger. Där blir tjejer mer självständiga. Lägrena ger dem mer samhällskunskap med mera, men de kan inte hjälpa alla, säger hon. Hon tycker att kvinnorna i England är väldig självständiga och självförsörjande. – De får mycket offentligt stöd och förtjänar all respekt och de kan faktiskt nå långt med tanke på alla de kvinnor som sitter i den politiska toppen. Det som skiljer sig här från nordiska länder, till exempel Norge, där hon var på besök, är att man måste försörja sig själv samtidigt som att få allt annat att gå ihop. Där får man ingen hjälp att utvecklas utan måste klara sig på egen hand, säger Gzing. Hon berättar även att det inte är lätt att lära sig engelska kostnadsfritt, och därför är det svårt att få arbete. Ofta behöver man anmäla sig på olika institutioner då kapaciteten inte är så stor. Gzing har ändå haft tur, det fanns en ledig plats på ett arbete där en deltagare var gravid. Det finns många människor som fortfarande väntar på att få ett arbete. GZING ÄR GRAVID i sjunde månaden och därför är

sjukvården i Manchester viktig för henne. – Här får man inte så mycket vård eller kontroller. Efter sju månader har jag inte hunnit med ett enda ultraljud, till skillnad från en regelbunden kontroll redan från fjärde månaden. Det finns heller ingen möjlighet för tolk för vi har inte råd med sådant, men

i vissa akuta lägen kan en telefontolk bokas. Gzing tror att dessa problem är mycket färre här än i Kurdistan. Och hon tillägger att här hanteras allting bättre och är enklare. Hur ser då Gzing på frågan om jämlikhet mellan kvinnor och män och om feminismen? – Jag är inte feminist i den meningen, men jag tror på jämställdhet och att män och kvinnor ska ha lika rättigheter och lika möjligheter. De ska även dela på ansvaret om barn och för allt i hemmet. Hon vill absolut inte att hennes son ska växa upp och bli en manlig, dominant typ. Att låta sonen växa upp med den patriarkala kulturen tillåter hon inte. Hon är övertygad om att en man och en kvinna är lika och själva fattar besluten för sina liv. Men hon gillar inte extremfeminister. Det håller inte, menar hon. Gzing har nästan aldrig upplevt, att hon blivit diskriminerad. Hon menar att England har lång erfarenhet av migranter. Här förstår de vikten av dessa krafter och deras bidrag till ekonomin, till skillnad från andra nordiska länder. HON VILL GÄRNA att hennes barn ska växa upp med

engelsk kultur. – För mig är det viktigast att mina barn ska växa upp som kurder, men självklart ska de också lära sig de positiva sidorna av båda kulturerna. Speciellt vad gäller språket. Vi vill uppfostra våra barn med lika mycket av båda kulturerna. När hon lärt sig engelska bättre vill hon starta politisk karriär. Hon vill också börja samarbeta med kvinnors politiska och sociala organisationer som är verksamma i Manchester eller hela Storbritannien, för att försöka att förbättra kvinnornas ställning i Kurdistan. Hon har för avsikt att hjälpa kvinnor med utbildning och hälsa där. GZING ÄR ORDFÖRANDE för partiets kvinnoorgani-

sation i Storbritannien och hon deltar i många olika aktiviteter inom partiet. – Jag och min man tror att migrationen kan ge oss nya möjligheter att fortsätta den politiska aktiviteten.    Afsaneh Andersson 17


Suffragetterna -en kamp om rättigheter Foto: Afsaneh Andersson

18

19


KVINNOKAMP. När några kvinnor i Manchester vid förra sekelskiftet gick ut

på gatorna i kamp för kvinnors rättigheter visste de inte att de skulle skriva historia. Det var början på en rörelse som kom att påverka hela Europa och världen. Suffragetterna är de militanta kvinnorna som kämpade mot det patriarkala samhället i England. Ett samhälle i en tid då kvinnor kunde arbeta utanför hemmet, men inte hade rösträtt och inte var myndiga. De hade heller inte rätt att ärva. Kvinnorna kämpade hårt för jämställdhet och fick ibland ta till hårdare tag för att försöka få sin vilja igenom. Suffragetterna i Manchester var kvinnor från medelklassen och ibland även överklassen. Deras rörelse började utan våld, men de kvinnor som verkligen gick in för att nå sina mål började senare att ta till våld. De hade bara en enda tanke med sin rörelse, att Englands kvinnor skulle få rösträtt. Idag skulle suffragetterna klassas som militanta. De inspirerades av kvinnorörelsen i USA. EMMELINE PANKHURST, GRUNDAREN av suffragett-

dog när han var runt 20. Christabel gick på Manchesters universitet och var först med sin juridikexamen, men eftersom hon var kvinna kunde hon inte arbeta med det. Hon stod politiskt väldigt nära sin mor, och jobbade hårt tillsammans med henne för kvinnlig rösträtt. Det gjorde även de andra två, men de hade en annan synvinkel på det hela. – Adele var yngst, hon var väldigt aktiv i Suffragett-rörelsen, men hade en annan uppfattning om det än sin mor och syster, Christabel. Adele reste därför till Australien, berättar Catherine, som är volontär på museet. 1944 reste Sylvia till Etiopen och stöttade hungrande människor. Hon var en av kvinnorna vars kampanjer, som innefattade hungerstrejker, ledde till att brittiska kvinnor fick rösta i början av 1900-talet, berättar Catherine.

rörelsen, var en politiskt engagerad läkarhustru från Manchester, som tidigare varit aktiv inom arbetarrörelsen. När hennes make dog började Emmeline EMMELINE BÖRJADE KÄMPA för kvinnliga rättigheter ett nytt liv som militant feminist. Hon tog även med tillsammans med sin man. Det var en svår strid. sina döttrar Christabel, Sylvia och Adele i kampen och Hennes man dog när han var 59 år. rörelsen, som snart lämnade Manchester för London. Hon var ensam med barnen. De hade inte mycket Richard Pankhurst, hennes make, känd som ”Red pengar så de var tvungna att sälja sitt stora hus och Doctor”, kandiderade för parlamentet 1883, likaså flytta till ett mindre. Här levde familjen från 1898 1885, båda gånger framgångsrikt. Hans kontroversiel- till 1907, och sedan flyttade familjen till London, la åsikter vann inte många röster, men tillräckligt för eftersom den politiska Suffragett-rörelsen var mycket att han skulle få en plats i det oberoende arbetarparmer aktiv där. tiet. Även långt efter sin plötsliga död, av magsår, vid – I det här rummet höll man Suffragett-rörelsens 64 års ålder, var han respekterad. Han jobbade med första möte. Vi tror att rummet såg ut som när de att hjälpa fattiga människor. Han var FEMINIST. I det här rummet socialist och trodde på kvinnors rösträtt. SUFFRAGETTERNAS MUSEUM ÄR

huset där Emmeline bodde under nio år. Det var här hon började kämpa med kvinnorörelsen. Väggarna är täckta med svartvita bilder av rörelsen. Familjen Pankhurst var inte fattig. Emmeline spenderade tonåren i Paris. Familjen var radikal och intresserad av politik. När hon var 21 gifte hon sig med Richard Pankhurst. De hade tre döttrar och två söner, en son dog när han var väldigt ung, fyra år och en annan son 20

startade suffragette-rörelsen   Foto: Afsaneh Andersson

ARRESTERADE. Polisen slog till hårt mot kvinnorna som gick ut på gatan och demonstrerade.   Foto: Suffragettemuséet  Emmeline Pankhurst arresterades 1913 av polisen och sattes i fängelse.

hade det första mötet. Suffragett-rörelsen ville kämpa för kvinnliga rättigheter, men de visste att de inte hade någon framgång via att bara prata om det. De ville ha mer direkta reaktioner. – De blev involverade i demonstrationer och civil olydnad. Till exempel gick de till Manchesters konstgalleri och attackerade bilderna och konsten, hade demonstrationer på gatorna, krossade fönster och butiker, säger Catherine med stor entusiasm.

flera blev tvångsmatade. Catherine visar en tavla som speglar eländet av tvångsmatning. Hon läser texten under ”Två av kvinnorna tog tag i min arm, en höll i mitt huvud och en i mina fötter”. – Det var väldigt obehagligt att bli tvångsmatad. Anledningen till det här är att när kvinnor blev satta i fängelse vägrade de flesta att äta så de tvingades. Det var ren tortyr. När de var redo att släppas från fängelset blev de omedelbart återtagna till fängelset. Vi vet inte hur hon fick tag i bilden, men det här är bilden av henne i fängelset, säger Catherine.

MANCHESTER VAR EN radikal stad. Enligt Catherine

är det inte förvånande att Emmeline kom härifrån. Många av suffragetterna blev satta i fängelse och

 

Afsaneh Andersson & Helena Johansson

Emmeline Pankhurst: Född 15 juli 1858, Moss Side, Manchester, Storbritannien. Död 14 juni 1928, Hampstead, Storbritannien.

Nya Zeeland var det första landet i värden att erkänna kvinnors rösträtt 1893. Sverige införde rösträtt för kvinnor 1919 med första

Sylvia Pankhurst: Född 5 maj 1882. Död 27 september 1960, Addis Abeba, Etiopien. Christabel Pankhurst: Född 22 september 1880. Död 13 februari 1958, Los Angeles, Kalifornien, USA. Adela Pankhurst: Född 1885. Död 23 maj 1961, Australien.

möjlighet att rösta 1921. USA kvinnorörelsen startade 1820 men det dröjde till 1920 innan parlamentet godkände rösträtten. Flera europeiska länder var mycket sent ut med att införa rösträtt, Frankrike 1944, Italien 1946, Schweiz 1971 och Lichtenstein 1984. Saudiarabien fick kvinnlig rösträtt först 2015.

21


1. Hur ser du på kvinnornas situation i dag? 2. Vad tror du om framtiden? 1. Inhemskt våld är ett stort problem när det kommer till kvinnliga rättigheter. Det är inte tillräckligt många kvinnor i maktpositioner som i media, myndigheter och politik. Kvinnor behöver representeras överallt. Mer måste även göras när det kommer till bostäder. Kvinnor är statistiskt sett mer påverkade

Catherine, 65, pensionär, besökare.

1. Jag växte upp på 60-70-talet och jag var själv involverad i feministrörelsen. Vi kämpade för rättigheten till abort, jämställdhet, lika lön och ett slut på inhemskt missbruk. Så på många sätt har vi nu kommit väldigt långt men det går alltid att komma längre. 2. Det är väldigt svårt att säga för att jag har en väldigt speciell poli-

Emma, 30, textredigare frilans, besökare. 

22

av att det inte finns bostäder än andra. Kvinnor behöver ta hand om sina familjer. Detsamma gäller kvinnliga flyktingar som kommer till England, om de vill lämna sina familjer på grund av inhemskt våld så finns det ingenstans att ta vägen. 2. Jag är hoppfull. Kvinnors framtid kommer att bli fantastisk. Charlotte, 27, student, volontär.

1. Det som påverkar mig mest av det jag sett här idag är att vi ser tillbaka och blir chockade av dessa kvinnors agerande. Jag tror att om kvinnor skulle agera likadant idag skulle vi bli lika chockade igen. Men att nu se tillbaka på det som hänt gör att man kan förstå exakt varför det hände. Det gör att man tänker två gånger angående vilket agerande som faktiskt är okej.

2. Jag ser möjligheter! Vi är väldigt tursamma här och har mycket möjligheter. Dock finns det grupper av människor i det här landet vars rättigheter fortfarande tas ifrån dem. Kanske har det med kultur att göra, på grund av samhället de lever i, och kanske tänker vi inte på det här tillräckligt mycket. Så vissa kvinnor kan komma att få det mer besvärligt istället för mindre.

tisk åsikt och jag ser att samhället försämras negativt för kvinnor hela tiden. Theresa May som premiärminister är väldigt negativt. Jag ser åt vilket håll det här landet rör sig – åt höger. Det är väldigt dåligt för alla och för kvinnor speciellt. Förstörd industri, förstörda hus och att ge pengar till de rika och ta från de fattiga. Catherine, 68, pensionär, volontär.  1. Det är fortfarande mycket som behöver göras, speciellt från medias håll. Bilden av kvinnor måste ändras. Den sexistiska bilden av kändisar och sådant. På arbetsplatser vet jag inte, jag frilansar, men jag har hört att de fortfarande är stora löneskillnader och en stor brist på kvinnor i toppjobben.

2. Framtiden är positiv, jag ser att yngre kvinnor nu uppmanas till att utföra mer matematiska och vetenskapliga projekt. Människor är nu mer uppmärksamma på könens stereotyper när det handlar om t.ex barn.    Afsaneh Andersson

ARBETARE. Textiles Gallery på Museum of Science and Industry i Manchester. En stor avdelning av muséet visar textilfabrik under tidigare århundraden. På 1800-talet stod Manchester för merparten av världens samlade export av textilprodukter. En 120-årig textilfabrik som blev Storbritanniens enda kommersiella bomullsspinnverk.  

Foto: Afsaneh Andersson

23


I Manchester arbetade barnen ihjäl sig

te. Gruvarbetarens liv var under mitten av 1800-talet kort och hårt. De anställda fick betala med hälsan. Vissa fick slita under jorden 10–12 timmar om dagen, för att säkra att familjen hade tak över huvudet och bröd på bordet. Arbetarnas bostäder var mörka, trånga och fuktiga. Hela familjer kunde trängas i ett källarrum eller på ett vindsrum. Dödligheten bland arbetsklassen var dubbelt så stor som i överklassen på grund av dåliga förhållande, fabriksrök och sjukdomar som lättare spreds i fattigkvarteren. ARBETARNA KÄNDE SIG utnyttjade vilket ledde

INDUSTRIALISERINGEN. Kvinnor fick utföra det tyngsta arbetet för lägsta lönerna och ansågs vara omyndiga. Av arbetarnas tioåriga pojkar arbetade 55 procent under perioden 1791–1820, för att senare öka till 60 procent. Många började vid sju års ålder.  Foto: Museum of Science & Industry

till klassmotsättningar där arbetarna ställdes mot fabriksägarna. Arbetarnas livsvillkor förbättrades först under andra halvan av 1800-talet i samband med arbetarrörelsens och fackföreningarnas tillkomst. Arbetarna blev bättre organiserade och fick mer att säga till om. Andra världskriget drabbade staden hårt, år 1940 fälldes 37 000 bomber över staden. Den historiska stadskärnan förstördes. Efter kriget fortsatte nedgången för textilindustrin trots goda tider i övrigt. År 1961-1983 förlorade staden 150 000 industrijobb. Framtiden såg mörk ut och när industrier lades ner resulterade det i en stor grupp av långtidsarbetslösa, lågutbildade människor. En grupp av fattiga människor växte. Det gick rykten i hela England att Manchester var en grå, skitig och nedgången, engelsk stad. IRA UTFÖRDE 1996 ett bombattentat i staden.

KLASSMOTSÄTTNING. I slutet av 1700-talet påbörjades en av historiens mest

genomgripande förändringar i världen, den industriella revolutionen. Klas�skillnader i Storbritannien växte fram. De barn som föddes i arbetarnas slumkvarter kunde knappast räkna med att leva i mer än 17 år. Denna förändring hade sitt ursprung i Storbritannien och brukar kallas den industriella revolutionen. Manchester förändrades från att ha haft en lokal ylle- och spinningsindustri i liten skala till den ökande handeln genom nya mekaniska hjälpmedel, till exempel vävstolar. Staden fick en helt ny ekonomisk betydelse och ett klassamhälle växte fram. Adeln från gamla borgarklassen blev de mest framgångsrika. En bred medelklass delades in i över- och underklasser. Arbetarklassen 24

stod längst ner och skötte själva arbetet. Storbritannien hade brittiska kolonier i bland annat Amerika som gav tillgång till billig bomull genom att använda slavar. Bomullen fraktades till Manchester där stadens arbetare fick ta över. Bomullstyget Manchester är uppkallat efter staden.

dustrin växte sig starkare och Manchester förblev en av Englands viktigaste industristäder under flera generationer. Industrialismen förändrade staden från grunden. Bönderna lämnade landsbygden och flyttade in till städerna som växte. Flytten påverkade familjer på landsbygden som tidigare haft storfamiljer i flera generationer. Den ekonomiska tryggheten försvann. Storfamiljer bröts upp och kärnfamiljer bildades. I många fall fick var och en klara sig själv utan skyddsnät och utan social trygghet. Arbetarklassen ökade i takt med att folk lämnade landsbygden.

Bomben sprängdes på Millennium Square. Staden blev efter det nyrenoverad. Vid hamnområdet Salford Quays ligger ett av de glamorösa områdena i staden, ett hypermodernt bostadsområde med glasstruktur och metall omgivet av vatten. Ett Dubai i miniatyr. År 2002 arrangerades samväldesspelet i staden, ett spel som ligger snäppet under OS. Det finns även en mörk baksida av staden glamour, där arbetstagarnas arvingar lever vidare i stor fattigdom och misär som hemlösa, arbetslösa och lågutbildade. I en stad med två och en halv miljon invånare upplever en halv miljon effekterna av en extrem fattigdom, medan en och en halv miljon människor riskerar att sjunka ner i en djupare fattigdom.

ARBETARKLASSENS LEVNADSFÖRHÅLLANDEN VAR I BÖRJAN AV 1800-talet växte staden och blev ett

centrum för världens textilindustri. Kol- och stålin-

ofta eländiga och präglades av fattigdom, trångboddhet, dålig arbetsmiljö, långa arbetstider och barnarbe-

Anna Hernström 25


>>

Maten blandades med grus, kol, havregryn och sand och det förekom även kopparmetall i maten.<<

väldigt sjuka av det och medellivslängden i Rochdale var 21 år, berättar Clare. AFFÄRSÄGARNA GJORDE DETTA för att livsmedlen

BERÄTTAR. De första pionjärerna avbildades två gånger för de blev inte nöjda med första bilden.  

Samarbetets Mekka

PITTORESKT. Det var i den blyga, röda tegelbyggnaden år 1844

bakom det stora shoppingcentret i Rochdale utanför Manchester som allting började. Det som i dag är ett museum var ursprunget till all kooperation i världen. – Under 1844 var Rochdale en väldigt fattig stad att bo i. Det är fortfarande en fattig stad, berättar Clare Hirst, assisterande museichef på Rochdales pionjärsmuseum. Folk arbetade vanligtvis hemifrån och tjänade 26

pengar på det sättet men när den industriella revolutionen började byggdes fabrikerna i staden väldigt fort och folk började då jobba där. Då sänktes lönerna och människor började svälta, det var känt som det

Foto: Ina Sollander

hungriga fyrtiotalet. Folk arbetade långa dagar och de yngsta barnen som jobbade i fabrikerna var fyra år. Barnen fick hälften så mycket betalt som en vuxen trots att de jobbade lika mycket och lika länge. Det var ett hårt liv och Toad lane, gatan som museet ligger på sträckte sig en bit längre bort och var huvudshoppinggatan i Rochdale. Det är den inte längre utan den har flyttat sig närmare stadshuset. – Affärerna brukade sälja uppblandad mat, mat som var blandad med dåliga saker. Till exempel mjöl med kol, havregryn med grus, socker med sand och det förekom även kopparmetall i maten. Folk blev

skulle räcka längre och för att maximera sin egen vinst. De tog även mer betalt. Folk var alltid skuldsatta då ägarna satte allt på kredit så att kunderna skulle komma tillbaka. Kredit var väldigt lockande för folk utan pengar. Staden var överbefolkad på grund av den industriella revolutionen. I augusti 1844 började Rochdales pionjärer ha möten där de träffades i ett mötesrum ovanför en pub. Det var 28 män som bildade en kommitté där de diskuterade vad de kunde göra för att förbättra situationen. De gillade idén om ett kooperativ, en form av ekonomisk samverkan där medlemmar både äger och driver den verksamhet de har behov av. De började spara ett pund var, vilket ungefär motsvarar 500 pund idag. De slog ihop det pund alla 28 pionjärer sparat och med de 28 punden kunde de öppna en affär. Då köpte de lokalen på Toad lane. De betalde 10 pund per år i hyra. Medan åren gick utökade de lokalen med resten av rummen i huset som förr var en lokal för ullverksamhet. – Byggnaden är över 250 år gammal och skulle inte finnas kvar om inte den första kooperativa rörelsen börjat här. Men vi har renoverat och gjort den säker att vara i, berättar Clare och pekar på de slitna väggarna. PIONJÄRERNA VAR TVUNGNA att ta sig till Man-

chester för att handla sina varor då de inte kunde köpa dem från andra grossisthandlare i Rochdale. Affärsägarna som blandade sina livsmedel hade fått reda på vad pionjärerna gjorde och började utpressa grossisthandlarna. Legenden säger att pionjärerna tog en kärra och gick fram och tillbaka till Manchester där de handlade sina varor. Clare som jobbar på museet tror att det är sant då pionjärerna inte hade något annat sätt 27


GRUNDADES. 1830 byggdes världens första järnvägslinje mellan två städer, Manchester och Liverpool. Fyra år senare fick Manchester också världens första järnvägsstation för persontrafik. Dessvärre inträffade världens första tågolycka vid det här tillfället. Kolonialministern W Huskisson gick vid invigningen rakt ut på spåret och blev påkörd av ett lok. Han avled av blodförlust. Den populäre ministern hedrades med ett monument i Pimlico Gardens i London.

beskrevs som en radikal rörelse. Då hade medelklassmän och kvinnor ingen rätt att rösta men kooperationen tillät dem att rösta vilket var chockerande på den tiden, berättar Clare.

De sju principerna fanns listade på en svart tavla.

Foto: Ina Sollander

att förflytta sig på och för att Rochdale har en kanal som användes för att transportera varor till och från Manchester. Hon tror att de gick längs kanalen. DEN 21 DECEMBER 1844 öppnade pionjärerna sin af-

fär klockan åtta på kvällen. Historier berättar att det var fullt med folk utanför som var nyfikna och ville få reda på mer om vad ett kooperativ var. Den första varan de sålde var socker. De livsmedel som pionjärerna sålde var smör, socker, mjöl och havregryn. Det var så många varor man förmådde transportera från Manchester. – Det gick sakta i början men började växa väldigt fort. Vid slutet av första året hade pionjärernas medlemsantal ökat från 28 till 74 personer. Många ville ansluta sig, berättar Clare. En av pionjärerna skapade en lista med sju principerna där första punkten var ett öppet medlemskap, vare sig du var man eller kvinna, rik eller fattig, troende eller inte så fick du vara med. Den som inte hade råd att bli medlem och investera ett pund fick ändå handla där och fick en mindre vinstandel. Vinsten av utbildning var också viktig för pionjärerna. Till slut blev husets tredje våning ett läsrum och bibliotek. De ville hjälpa folk som inte hade rätt till utbildning. – Det var ett slags revolution på den tiden och 28

EFTER TVÅ ÅR fick den första kvinnan gå med i gruppen. På grund av det öppna medlemskapet ville de att kvinnor skulle gå med så de skapade en fiktiv karaktär vid namn Ann Tweedale. Karaktären skulle locka kvinnor och efter två år gick en dam vid namn Elisa med och blev den första riktiga kvinnliga medlemmen i sällskapet. Rörelsen blev ett sätt att leva, det var inte bara en affär längre. – Kvarnar och fabriker byggdes väldigt snabbt och lockade folk att flytta hit. Med sjukdomar som spreds, långa jobbdagar och deprimerande tider med mycket alkohol och barnarbete så var det vanligt med många dödsfall. Det sägs att om du levde längre än tio år så hade det gått bra för dig, berättar Clare och visar foton på utmärglade, skitiga barn i fabriker. Den kooperativa grossistverksamheten fortsatte att växa och utvecklas och allt började med den här lilla affären på Toad lane i Rochdale. Kooperationen spreds sig vidare till Europa och många länder inspirerades av fenomenet. I Sverige hade kooperativa initiativ förekommit sedan 1800-talets början, med exempel som Länsförsäkringar. I dag finns matbutikskedjan Coop som är Sveriges enda kooperativa matbutikskedja. Den har tidigare haft namnet Kooperativa Förbundet.   



Foto: Anna Hernström

• KATALOGER • VISITKORT • BILDEKOR • REKLAMUTSKICK • BROSCHYRER • KOMMUNIKATION • KUVERT • BÖCKE

Ina Sollander Pionjärernas sju principer: 1 Ett frivilligt och öppet medlemskap utan antidiskrimination, där man motiverade och belönade varandra. 2 Alla medlemmar ska behandlas lika och det ska vara en demokrati. 3 Alla medlemmar ska bidra ekonomiskt och en lämplig användning sker vid överskott av pengar. 4 Föreningen har ett självstyre och en självständighet. 5 Föreningen erbjuder utbildning, träning och information till behövande. 6 Kooperativ samarbetar med varandra. 7 Föreningen har ett ansvar för samhället.

DITT TRYCKERI I

VETLANDA Östra Nygatan 19 · 574 33 Vetlanda · 0383-56 61 00

· www.akessonberg.se 29


HISTORISKT. Mitt i centrala Manchester ligger det nationella

kooperativa arkivet. Ett hem för ett brett utbud av register som rör historien om den globala kooperativa rörelsen. Samlingarna inkluderar sällsynta böcker, tidskrifter, manuskript, filmer, fotografier och muntliga historier. Gillian Lonergan ser ut som en väldigt trevlig och smart brittisk dam. Hon har en fladdrande röd kjol och ett stort leende på läpparna när hon pratar i hissen upp till tredje våningen. Den stora byggnaden där arkivet håller till tillsammans med flera andra organisationer ligger mitt i Manchester. Det lilla kontoret där de båda bibliotekarierna Gillian och Sophie sitter, som är de enda som jobbar på arkivet, fungerar också som ett läsrum där forskare får sitta och läsa igenom material från arkivet. De tar in max tre forskare i taget och i dag sitter det en rödhårig medålders man och bläddrar igenom en till synes gammal bok. ARKIVET FÖRVARAS I källaren. Där är det mörkt och

30

Mitt i hjärtat av kooperationen Foto: Ina Sollander

svalt och de använder sig av flera flyttbara hyllor så de kan få plats med så mycket som möjligt. När forskare kommer och ska använda sig av arkivet får de inte vara i källaren utan Gillian eller Sophie hämtar de dokument forskarna behöver och tar upp dem. På det sättet så har de mer kontroll. Deras arkiv och läsrum är inspirerat av Robert Owen som kallas för fadern av kooperation. – Han är en av de mest kända. Den första kollektionen som kom till oss var hans papper och anteckningar och de är väldigt viktiga för oss, berättar Gillian medan hon varsamt tar fram ett av de inplastade dokumenten. Robert Owens papper kom 1903, för över 100 år sedan. Arkivet har 3000 exemplar av hans papper. Det är en av deras bästa och mest kända kollektioner. – Vi har många böcker från det kooperativa samhället. Här har vi kopior som beskriver ett kooperativt grossistsamhälle, som naturligtvis är handskrivna. De ger extremt mycket information om vad som pågick under den tiden, hur man drev affärer och all information kring. De är väldigt intressanta, berättar Gillian och bläddrar i en bok. Det kommer många till arkivet och vill lära sig om familjehistoria och är intresserade av namn som är inblandade när det kooperativa grossistsamhället nämns. Sedan finns det många som är intresserade

av ämnet. De skrev en egen innehållsförteckning så böckerna blev lättare att använda. Ett kooperativt samhälle är en frivillig förening som startades med syftet att gynna medlemmarna. Det är en form av affärsverksamhet där individer som tillhör samma klass förenar sina händer för att främja sina gemensamma mål. VARJE KOOPERATIVT SAMHÄLLE hade sin egen bok.

På arkivet finns det affischer som producerades av olika kooperativa rörelser. – Den här affischen är rätt viktig nu då vi har hundraårsjubileum för första världskriget. Grossistsamhället var ett av de samhällena som betalade sina anställda skillnaden på vad de tjänade när de blev kallade till krigstjänst och vad de skulle ha tjänat hemma. När man tjänade sitt land fick man väldigt lite betalt, så för att se till att deras familjer klarade sig betalade grossistsamhällena. Det är en väldigt stor sak av dem tycker jag, säger Gillian medan hon stolt håller upp affischen. I arkivet finns även publicerade historieböcker från de kooperativa samhällena, med både bilder och text. De skapades ofta vid 50-årsjubileum. Folk har studerat dessa böcker och inspirerats att bli kooperativa samhällen. Oftast finns lite fakta om människorna som varit med och det är till stor hjälp för dig som forskar om detta. Många samhällen publicerade sina egna tidskrifter. Där kan man läsa om till exempel aktuella event, poesi, vad som pågick i biblioteket och vad man kunde köpa i affären.

Förr i tiden betalade man porto för antalet papper när man skulle posta något. Om man hade mer att säga men inte mer papper så tog man pappret och vände nittio grader och fortsatte skriva. Man skrev alltså åt båda hållen på pappret. Det kan vara väldigt svårt att läsa om man inte är en expert på viktoriansk skrivstil.

31


Arkivet har inte bara veckotidningar utan även magasin som är inriktade på olika publikgrupper. Ett exempel är Co-operative Wholesale Society, CWS, som producerade sin egen almanacka för samarbetsvilliga där viktiga datum och event stod med. En annan handlar om byggnaders linjer. De var väldigt stolta över sina prestationer. Böckerna har mörka, något slitna pärmar och pappersbladen är fyllda med gyllene mönster. – Som folk kan se är böckerna väldigt fina för det kooperativa grossistsamhället hade en egen tryckpress. Så de använde de vackra böckerna som visningsmaterial men också för att visa vad ett tryckeri kunde åstadkomma, lite reklam också, berättar Gillian och drar fingrarna över de vackra bladen. Den kooperativa produktiva federationens årsbok är från de produktiva samhällena som producerade nästan allt. I årsböckerna finns vackra annonser som visar hur de jobbade och de skriver om att få människor involverade och hur de skulle få betalt enligt facket så att arbetarna inte skulle bli illa behandlade. De sågs efter väldigt väl och arbetarna var involverade i bestämmelser.

Den har också en mix av innehåll med bland annat serier, pyssel, tävlingar och dylikt. I början av 1904 var det erkänt att det skulle vara bättre om internationella möten hölls på esperanto, ett påhittat språk. Idén var att det skulle vara ett väldigt lätt språk. Det har inga grammatiska undantag utan allt bestäms av regler. De kände att om alla skulle behöva lära sig esperanto för att gå på internationella möten så kunde ingen ha nackdelar på grund av språk. Det skulle vara mycket mer rättvist och jämställt. Så de började lära ut esperanto i barntidningar. Och det gjorde de med ord. Så man fick läsa en historia och för att förstå den var man tvungen att förstå orden de lagt in på esperanto. – Det är ett bra sätt att lära ut på. Tyvärr fungerade det inte. Tillräckligt många lärde sig inte språket så de kunde använda sig av det. Men det är en fantastisk idé, säger Gillian. ETT ANNAT EXEMPEL på ett magasin som finns på

ARKIVERAR. Hyllorna är flyttbara så de ska få plats med så många dokumnet som möjligt.  

Foto: Ina Sollander

WOMAN´S OUTLOOK ÄR en kvin-

notidning som finns på arkivet där det finns rätt detaljerad politisk och social information men de har också romantiska historier och stickmönster. – Jag håller själv på att ta mig igenom ett av dessa stickmönster. Det är superroligt. Jag har gjort ett från 1920 och ett från 1930. Jag trodde att det skulle vara svårare men instruktionerna är identiska med de som ges ut i dag. Det enda problemet är att identifiera garnet. Jag har långa samtal med herren i garnaffären, säger Gillian med ett skratt och ett leende på läpparna. Arkivet har ett nummer av Woman´s Outlook tidning som är från 1924. Tidningen publicerades 32

1919 till 1960 så man kan se förändringarna genom tiderna. Folk som studerar mode kommer till arkivet ibland och vill se hur modetrenderna har förändrats. Då visar Gillian eller Sophie dem ofta några av dessa tidningar. Innehållet var fortfarande blandat till exempel kan man på ett uppslag se en artikel om klänningar för alla säsonger och en artikel om the guild congress report. The co-operative womans guild hade en årlig kongress och den rapporten är med i tidningen också, så även under 1960 skrev de om seriösa saker men också vad man kan ha på sig och recept. Ett väldigt blandat innehåll. Our Circle är en tidning för barn och tonåringar.

arkivet är ett för kooperativt anställda som heter Members Magazine. Det innehåller massor av information om vad som händer i olika delar av samhället och den syftar till medlemmar så den har rapporter och resultat om alla idrottslag som fanns. Bredvid alla fabriker fanns idrottsanläggningar så man kunde idrotta även fast man jobbade. De organiserade tävlingar mellan fabriker för att tävla och möta personer från andra fabriker och platser. För att få en bredare förståelse om vad som pågick. Det är bara några få exempel av de tidskrifter som finns på arkivet i Manchester. Man kan studera näst intill vad som helst i landet inom kooperation. – Jag tror att det är lika i flera länder. Kooperation har nog också en stor del i deras samhällen. Vi får ungefär 250 besök per år. Vissa kommer bara under en dag. Herren som var där uppe på kontoret är här på sitt andra besök. Andra flyttar hit under tre eller fyra veckor och kommer i ganska långa perioder och forskar. Det är också många som ringer och mejlar oss med frågor. Vi försöker hjälpa dem att hitta information, ibland kan det handla om något som vi inte har men om vi försöker hjälpa dem i rätt riktning De nationella arkiven i Storbritannien har en hemsida där man kan söka efter sin information och om den inte finns där kan den finnas på de lokala arkiven. – Det är ett spännande arbete, man känner sig som

>>

Man känner sig som en detektiv ibland. <<

en detektiv ibland. De som forskar inom familjehistoria har oftast fått en historia berättad för sig som gått vidare i generationer. Då går ju oftast mycket information förlorad och ibland stämmer det inte alls, säger Gillian. – Vi hade en förfrågan nyligen av en vars farfar hade jobbat för ett kooperativt samhälle och han visste var han hade bott så jag hjälpte honom att hitta vilket samhälle det kunde varit och tog fram information ur registret. Det är fascinerande. Extremt fascinerande, säger Gillian. Ämnena på förfrågningarna varierar väldigt mycket. Familjehistoria är vanligt då många släktforskar nuförtiden. Det finns många som forskar om kvinnohistoria för att The Womans guild är en av de äldsta kvinnoorganisationerna i Storbritannien. Det kan handla om vad som helst. – Sophie och jag kategoriserar material så det ska bli lättare för folk att hitta det de söker och vad som finns. När forskare kommer till oss pratar vi med dem om vad de söker och ger förslag på material åt dem. Vi föreläser för samhällen, kvinnogrupper, mansgrupper och visar bilder från arkivet och berättar lite bakgrundshistoria. Vi hjälper folk att engagera sig i historia på alla sätt vi kan. Det är ett fascinerande jobb, säger hon. MANCHESTER ÄR HJÄRTAT av kooperation. Det var

här allt började. – En av mina hjältar är Geroge Jacob Holyoake, vi har en samling av hans brev som är en av mina favoriter. Vi behövde en maskot så jag stickade en av honom. Utseendet är baserat på flera bilder av honom. Han föddes 1817 så det är hans 200:e födelsedag i år. Han är en fascinerande karaktär för han pratade mycket om kooperation. Denna byggnad är döpt efter honom, Hanover Building, berättar Gillian och håller upp en stickad miniatyr av George.

Ina Sollander

33


Vår livsviktiga, surrande framtid MILJÖ. I dag är bina utdöende. Utan våra svartgula kompisar som

pollinatörer kommer våra jordbruk, trädgårdar och blomsterängar att försämras dramatiskt. Manchester är staden där den industriella revolutionen började. Den som promenerar genom staden Manchester lägger antagligen märke till en viss insekt som finns lite överallt. På soptunnor, lyktstolpar och målad på väggarna. Det är ingen geting som folk ofta tror, utan ett bi. Ett arbetsbi för att vara mer exakt. Arbetsbiet är en symbol för stadens arbetshistoria, speciellt under den industriella revolutionen. Det var givetvis inte bara Manchester som jobbade hårt under industriella revolutionen. Nästan alla städer i Norra England har ett arv uppbyggt från industrier, men det finns en anledning till att symbolen är ett heraldiskt vapen som staden fick 1842. På 1800-talet översvämmades Manchester med textilfabriker där många arbetade väldigt hårt och arbetarna i fabrikerna jämfördes med bin. Megan Powell är konstnär, fotograf, filmskapare och berättare. Hon använder porträtt och filmografi för att kombinera stillbilder och rörliga bilder. Hon började ta fotografier i 17-årsåldern när hon bodde i ett boende för hemlösa. – Jag använde kameran som ett överlevnadsverktyg. Genom den filtrerade jag min verklighet. Detta gav mig ett kreativt språk, ett sätt där jag kunde formulera min personliga erfarenhet, skapa en ram för att överväga motsättningar och relationer mellan liv och konst, berättar Megan. UNDER NOVEMBER 2016 till juli 2017 hade hon en

utställning på Manchester Museum där biet var i fokus. Den heter ”After the Bees” och är en serie visuella konstverk bestående av rörlig bild, fotografi, konstskrivning och skulptur. Megan utforskade berättelsen om Einsteins prediktering ”Om biet försvann från jordens yta, så skulle människan bara ha fyra år av livet kvar ”. Megan började arbeta med bin för ungefär tolv år 34

sedan och alla bin som används i hennes utställning kommer från bikupor som är placerade på hustak runt om i Manchester. – Utställningen är slutprodukten av all min forskning. Grejen med bin är att de är evigt fascinerande. Det finns mycket mer frågor än svar om bin tror jag, säger hon. IDÉN KOM SOM en slump 2005 efter hon varit i

Spanien i ett år. Megan hade varit avskärmad från de engelska nyheterna och kom tillbaka till England och hörde på radion att bina var utsatta för fara och utdöende. Vid den tiden hittade hon döda bin på golven hela tiden och då fick hon idén. Hon samlade de döda bina som provexemplar och fick en tanke om att det skulle vara väldigt intressant om vi hade en apokalyps, inte via krig eller terrorism utan att det var genom en insekt. Då vände hon sig till det nationella biodlarsällskapet och intervjuade flera biodlare, och ju mer information hon fick desto mer fascinerad blev hon. – Det finns väldigt många trådar som binder ihop allt. Filmen jag skapat är en idé om en bikupa och den är gjord innan apokalypsen så det finns fortfarande en chans för oss att vända på det. Saknaden av färg på utställningen är som en föreställning av en värld utan bin, för att anledningen till att blommor har färg är för att attrahera bina. Allt kretsar kring olika idéer om förlust och sorg, säger Megan. Att biet är Manchesters symbol och att utställningen handlar om bin är ingen slump. – Jag tänkte på det och på att Manchester är staden där den industriella revolutionen började. Utvecklingen av revolutionen är varför vi har dessa problem och utan den industriella rörelsen skulle vi inte ha den mängd föroreningar som vi har nu. Jag



tror att det är en viktig gräns att särskilja, säger hon. DE OLIKA KONSTVERKEN kom ur idén att motivet

var en bikupa och hur bina interagerar med varandra i kupan. Sedan tog Megan idén till olika akademiker och intervjuade dem. Hon pratade med en psykoanalytiker, en matematiker, konsthistoriker och olika forskare, så varje konstverk är inspirerat av olika akademiska språk. Till exempel den svartvita tavlan med en bikupa är väldigt psykoanalytisk och kroppen är influerad av artisten Francesca Woodman. Parallellt med utställningen visas hennes film på

Foto: Ina Sollander

41 minuter. Megan filmade, skrev, regisserade och redigerade hela filmen. – Det är min film med ett team med riktigt bra människor runt omkring som hjälpte mig. Det har varit en fantastisk process, säger Megan. Responsen hon har fått efter att filmen visats är att folk har känt sig mer känslosamma och förstående för bina. En empati har skapats och det var en av hennes ursprungliga avsikter.    Ina Sollander 35


FC United of Manchester

36

I samband med att familjen Glazer, med Malcolm Glazer i förarsätet, tog över ägarskapet av fotbollsklubben Manchester United grundades 2005 FC United of Manchester. Klubben grundades inte bara som en protest mot ägarskapet, utan även som ett svar mot den moderna fotbollen, där pengarna spelar en stor roll. Klubben har ingen ägare utan klubben ägs av supportrarna. FC United klättrade direkt uppåt i seriesystemet. Klubben gick upp från tionde divisionen till sjunde divisionen på tre säsonger. Nu har FC United en ny arena, nya förutsättningar och en hel del att tänka på för att återigen ta sig uppåt i seriesystemet. Följ med för att veta mer om hur klubben ligger till utifrån målen ledningen har, hur en av spelarna beskriver klubben och hur tränaren ser på jobbet som han har haft sedan grundandet. 37


LEGEND. Eric Cantona lever vidare på olika läktare runt om i Manchester. Legenden lever kvar.  Foto: Eric Forsberg

av att det är sista hemmamatchen för säsongen. George stannar och småpratar med flera personer. Den jargongen finns på Broadhurst Park, liknande en bruksort i Sverige där alla känner alla. Styrelsen som George sitter i tar beslut angående klubben, tillsammans med supportrarna. Till exempel om klubben ska hitta på något extra inför sista hemmamatchen så tas beslutet där. Det är det som gör klubben speciell enligt George. – Vi är unika i England genom att klubben ägs av fansen. Supportrarna röstar i klubbens frågor och beslut, säger han. GEORGE VISAR UPP den nybyggda arenan men

”Vi är unika i England” SPECIELLT. ”Skapa gemenskap, inte miljonärer” står det på en av de

många banderollerna som hänger runt hemmaarenan Broadhurst Park. Meningen sätter grunderna för hur hela klubben drivs. – Vi vill driva en fotbollsklubb på det sättet som vi anser är rätt. Inte genom kapitalister som driver Manchester United, säger George Baker som är styrelsemedlem i FC United of Manchester. Det är lördag och klockan närmar sig 16:00. För i princip alla engelsmän är det då klockan klämtar för fotboll. Vandringen genom det stillsamma bostadsområdet i nordöstra Manchester tog slut vid en arena som byggdes 2015 för att vara hemmaarena till FC United of Manchester. Arenan ser också nybyggd ut, väldigt fräsch för att tillhöra ett division 6 lag. Det är dags för sista hemmamatchen för säsongen och redan en och en halv timme innan matchstart är det mycket folk. Vid ingången till arenan skymtar två av de totalt fem titlar som FC United har vunnit i sin relativt

korta karriär som fotbollsklubb. Innanför ingången står en av styrelsemedlemmarna som styr klubben tillsammans med tio andra i styrelsen och supportrarna. GEORGE BAKER HAR varit med hela den tolvåriga

resan sedan klubben startades. Något som George inte ångrar. – Den här klubben har gett mig så mycket. Jag försöker bara ge tillbaka allt som den har gett mig, säger han, samtidigt som han går ut till planen. Väl ute på planen är gräset extra välskött på grund

berättar att den inte är riktigt klar än. Han pekar på två läktarsektioner som inte har några sittplatser men det ska det bli ändring på i framtiden menar han. – Det var ett riktigt lyft för klubben att få en ny arena men det var inte lätt att få den på plats. Det är många utmaningar ekonomiskt och att bygga arenan var en av dessa. Det är inte många klubbar som har byggt sin egen arena med pengar från fansen. Klubben är unik i det fallet. Samtidigt finns det mycket mer att göra. Även om vi är skapta för att protestera mot pengarna i fotbollen måste vi också ha pengar. Men vi försöker göra det på ett bra sätt. Försäljning av matchprogram, i baren och hyra ut anläggningar. Vi uppmanar fans att köpa säsongsbiljetter tidigt. Det finns många initiativ till att få in pengar i klubben. Vi kan vara vilken fotbollsklubb som helst men det vill vi inte. FC UNITED HUSERAR i sjätte divisionen i det eng-

elska ligasystemet. Ligasystemet består av sammanlagt 24 nivåer med olika riksserier på varje nivå. Till exempel i nivå tio finns det 17 olika divisioner som berättar nivån på serierna. Sjätte divisionen som just nu är aktuell för FC United består av en nordlig serie och en sydlig serie. Där spelar lagen mot olika lag i sin egen region. Nästa steg upp i seriehierarkin blir att spela på en nationell nivå då laget reser runt i hela England. Steget efter det är proffsfotboll i League Two. George menar att

38

>>

I vissa andra klubbar är det pengarna som lockar men i FC är det atmosfären. << nivån som laget ligger på nu är lagom men att de bara är några år från uppflyttning. – Så länge vi är ett mittenlag i några säsonger till så kommer fansen att vara nöjda. För att ta oss uppåt måste vi få en stabilitet på arenan. Vi måste få en stabil affärsidé för det har vi inte haft tidigare. Efter det kan vi tänka på att röra oss uppåt i seriesystemen. Vi har en väldigt bra ungdomsakademi. Vi har några spelare som kommer upp i A-laget. Om vi kan förse riktigt bra fotboll och utbildning för de spelarna så kan vi göra vad som helst, säger George, som samtidigt tittar på laget som värmer upp för match. STEGET IFRÅN ATT ta sig upp från de icke pro-

fessionella ligorna till de professionella ligorna är stort. Inte bara fotbollsmässigt utan ekonomiskt också. Majoriteten av spelarna i FC United får betalt under tiden de spelar match. Ifall en spelare spelar 60 av 90 minuter så får han bara betalt för sina egna 60 minuter. Pengarna är ändå inte det som lockar enligt George. – Vi har Jerome Wright som har spelat i klubben nästan tio år nu. Han har gått ut i press och sagt att han kan spela på högre nivå men han valde att stanna i vår klubb för att här fick han en magisk upplevelse som han inte skulle få på de andra ställena. Spelarna stannar inte bara för pengar utan även för att de har tusentals fans här varje vecka som verkligen skriker och hejar fram dom. I vissa andra klubbar är det pengarna som lockar men i FC är det atmosfären.

ENGELSKA LIGASYSTEMET Högsta serien: Premier League Näst högsta serien: Championship Tredje högsta serien: League One Fjärde högsta serien: League Two Femte högsta serien: National League National Sjätte högsta serien: National League North och South. FC United huserar i National League North

39 George Baker


Manchester är en riktigt fotbollstokig stad. Går du bara ut på gatorna så har i princip alla du stöter på ett favoritlag i fotboll. Kollar på du på själva Manchester så finns två av de största klubbarna i landet här. Manchester United och Manchester City. Tillsammans har lagen tagit 24 engelska ligatitlar. Manchester United har en stor inverkan på FC United. Det var ju anledningen till att FC United grundades. I dag menar dock George att klubben inte har några fysiskt samarbete med storklubben. – Vi har ett spirituellt samband med Manchester United. De flesta här är fortfarande Manchester United fans. Vi älskar fortfarande klubben. Därför spelar vi i rött, vitt och svart. Vi skulle tacka nej om de erbjöd samarbete med oss. – Vi har gjort vår bild klar över den familjen som äger Manchester United och det är därför vi skapade den här klubben. Vi har ingen önskan att länka ihop oss med dem. Manchester United är jättelångt ifrån där vi vill vara. Om klubben skulle bli supporterägd så kanske. Så länge klubben drivs av kapitalister som inte bryr sig om sporten utan bara att tjäna pengar så kommer vi inte att ha ett fysiskt samband med dem. I DEN ENGELSKA fotbollen har pengar fått en stör-

re betydelse. TV-avtalet i den engelska högstaligan

Fotbollsproffs, mörkhyad och homosexuell gör att lagen får mycket mer pengar än lika stora klubbar runtom i Europa. Förra säsongen fick alla klubbar i Premier League in 334 miljoner kronor, bara i TV-intäkter. Detta var en av anledningarna till att FC United grundades. – FC United grundades inte bara som en protest mot ägarskapet i Manchester United. Utan mer ett svar på vad som händer med den moderna fotbollen. Speciellt i England. Där allt handlar om pengar, och där man inte sätter fansen i första hand. Flyttar matcher så det ska gynna klubben, ökar priserna på allt runtomkring, tar bort atmosfären på arenan. Vi ville ta sakerna i egna händer och driva en fotbollsklubb på det sättet vi vill.    Eric Forsberg

Justin Fashanu föddes 19 februari 1961. Han var den första mörkhyade professionella fotbollsspelaren som blev köpt för över en miljon pund. 1981 köptes han av klubben Nottingham Forest. Under hela 80-talet var det en svår tid för Justin. Då blev många mörkhyade spelare utsatta för rasistiska påhopp på läktare av engelska supportrar. Det var inte ovanligt att de skrek ap-ramsor och slängde in bananer på planen. Det blev inte lättare när han som första spelaren på professionell nivå kom ut som homosexuell.

Fotbollskarriären dalade och 1990 gick han över som coach i Maryland Manina Franchise. 1998 blev han anklagad för sexuella övergrepp på en 17-årig man trots att gränsen var 16 år för sexuellt umgänge. På den tiden var det förbjudet med homosexuella handlingar i Maryland. Justin nekade till övergreppen och menade att det var ett samspel mellan partnerna. Han flydde landet av rädsla och två månadersenare begick han självmord.

Manchester är blått

HYLLNING. Supportrarna Paul och Peter hyllade FC United och visade samtidigt upp sina pins av legenden George Best.

40

I fyra raka säsonger har ”lillebror” Manchester City slutat före, den gamla stormakten, Manchester United i Premier League tabellen. Senast ”de röda” slutade före ”de blå” var när Sir Alex Ferguson var tränare. Efter det har klubben haft tre tränare som inte har lyckats ta över efter trotjänaren Ferguson. David Moyes, Louis van Gaal och José Mourinho har alla misslyckats med att komma före Manchester City. Trots storvärvningar i form av den svenska

stjärnan Zlatan Ibrahimovic och miljardvärvningen Paul Pogba.

Oviss framtid för Zlatan Det var i Europa League-matchen mot Anderlecht som Zlatan Ibrahimovic landade olyckligt och slet av båda korsbanden i sitt högerknä. Efter en lyckad operation i USA väntar nu en lång rehabilitering för att ta tillbaka den svenske världsstjärnan till fotbollen. Den normala läkningstiden är 6-9 månader. Om det blir något mer spel för 35-åringen i Manchester United får framtiden utvisa. Det ryktas om intresse från flera klubbar i såväl Italien som USA. Zlatan själv säger att han först och främst fokuserar på att bli hundra procent återställd.

41


STOR RUTIN. Han är den första tränaren någonsin för FC United of

Manchester. Tolv år senare har resan bara börjat för Karl Marginson. – Det gäller att inte sluta tro, det är det som tagit mig hit idag, säger han.

Tolv år i fansens tjänst 42

Karl Marginson hade en lång spelarkarriär i totalt 15 olika klubbar men aldrig på professionell nivå. När han 2005 lade skorna på hyllan dröjde det inte mer än ett par veckor innan FC United of Manchester hörde av sig i hopp om att hitta klubbens första tränare i historien. – Jag fick ett telefonsamtal nästan direkt efter att jag slutade spela själv. Jag har alltid varit engagerad och involverad i fotboll som spelare, därför ville jag bli tränare för den här klubben. Det blev en omedelbar succé för den då oerfarne tränaren. Uppflyttning under de tre första säsongerna innebar ändrade förutsättningar både ekonomiskt och sportsligt för FC United of Manchester. Det gjorde att Marginson fick en utökad roll. – Jag är sedan fem år tillbaka tränare på heltid. Nu jobbar jag även mycket med vår ungdomsakademi, som är en enormt viktig del i det vi försöker göra. Säsongen 2016/17 slutade som säsongen innan, med en 13:e plats i National League North (Englands sjättedivision). – Den här säsongen var en förbättring mot fjolårssäsongen. I tabellen slutar vi med två poäng mer än vad vi gjorde i fjol. Vi hoppas kunna fortsätta i rätt riktning så att alla tvivlare fortsätter tvivla. NÄR SÄSONGENS SISTA match skulle spelas hemma mot Gainsborough Trinity var det fullsatt på Broadhurst Park (4064 personer). Karl Marginson hade klätt upp sig i kostym och bevittnade en komfortabel seger med 5-1 till FC United. För Karl Marginson är det inte bara resultaten på planen som betyder något – utan allting runtomkring är minst lika viktigt. – Vi vill att alla supportrar ska kännas som en familj. Förhoppningen är att vi kan fortsätta fylla den här arenan varje vecka med människor som vill vara en del av något som får en att skapa tro, en tro på att vår annorlunda stil jämfört med den moderna fotbollen kan funka. Han medger att andra klubbar högre upp i seriesystemet har varit intresserade av hans tjänster, men att han ändå aldrig varit nära att lämna FC United of Manchester. – När du är involverad i något som blir en del av ditt liv så blir det annorlunda, det är inte något du går ifrån enkelt. Vi har jobb att göra, saker som vi vill förbättra. Vi vill skapa något kul och speciellt med fotbollen som skiljer sig från den moderna fotbollen där nästan allt kretsar kring pengar. Vi vill, som du

kan se på banderollen där borta, skapa gemenskap, inte miljonärer. EFTER MATCHEN TACKAS spelare och tränare av till

fansens applåder. Karl Marginson passade också han på att tacka alla supportrar som stöttat honom genom säsongen och avslutade med att han ser fram emot nästa säsong. Flera supportrar ville ta bilder med honom och mitt under matchen kramade han om en liten pojke. Det gick inte att ta miste på tränarens popularitet inne på Broadhurst Park. – Det är såklart trevligt att vara omtyckt av supportrarna. Jag har många fina minnen med våra fans och det är kul att få uppskattning för det arbete man lägger ner. Men det finns säkert en hel del supportrar som inte gillar mig heller, skrattar han. Två säsonger i rad har FC United varit ett stadigt mittenlag i National League North. För att ta nästa steg krävs förändringar och tålamod. – Ärligt talat nej, jag tycker inte vi har spelartruppen som krävs för att avancera i divisionerna. Men med tid så kommer säkert förutsättningarna ändras lite i klubben och vi kommer kunna ha ett starkare lag. Som det ser ut nu är det 3-4 lag från vår serie där alla är professionella tränare och spelare. Vi är inte riktigt där än. Det är något vi vill skapa med lämpliga pengar. HAN PRATAR GÄRNA från klubbens perspektiv. När

han ska prata om sin egen resa de senaste tolv åren blir han stolt. – Jag har utvecklats enormt som tränare. Om jag tittar tillbaka på mina första år så hade jag skrattat åt mig själv och sagt att den där grabben hade ingen koll. Men nu känner jag mig mycket tryggare i mig själv, både som person och som tränare. Det gäller att inte sluta tro, det är det som tagit mig hit idag. Efter matchen var många supportrar kvar på arenan. De flesta stod med sina nära och kära och samtalade, andra spelade fotboll. Det är just den gemenskapen och familjekänslan som FC United of Manchester vill förmedla. – Vi är stolta över vad vi har åstadkommit, inte bara mig personligen. Om du tittar runt så ser du två barn spela fotboll nere på gräsmattan, det är framtiden som vi inom FC United och alla supportrar försöker skapa.

Fredrik Finnebråth 43


STJÄRNA. George Thomson blev utlånad från FC Chester till FC United

of Manchester i november 2015. I januari året därefter flyttade han permanent till Manchester-laget. Ett val han inte ångrar. – Under de 18 månader som jag varit här har jag trivts fruktansvärt bra, säger lagets 25-åriga målkung..

Trivs men lämnar för proffslivet

>>

Grabbarna i omklädningsrummet tycker inte att jag gör mitt defensiva arbete. Men jag jobbar på det, och försöker utveckla det defensiva spelet. Men jag gillar ju att göra mål. <<

George kan blicka tillbaka på en fin säsong där han gjort 20 mål fördelat på 45 matcher. Detta gjorde honom till vinnaren av lagets interna skytteliga säsongen 16-17. – Jag har haft en bra säsong. Jag fick göra 20 mål vilket var målsättningen inför året. Sett ur hela klubbens perspektiv skrapade vi ihop mer poäng än i fjol, vilket är bra. Vi vill hela tiden förbättras och bli bättre och bättre och det har vi blivit, säger han. SOM SPELARE ÄR George, föga förvånande, målfarlig

och teknisk som kan spela på alla offensiva positionerna. Ibland kanske lite för anfallsinriktad om du frågar hans lagkamrater. – Grabbarna i omklädningsrummet tycker inte att jag gör mitt defensiva arbete. Men jag jobbar på det, och försöker utveckla det defensiva spelet. Men jag gillar ju att göra mål, säger han med ett lurigt leende som bara en målskytt kan ha. PÅ PLANEN ÄR George dessutom kompakt och lite

avig. Han vänder och vrider, är svår att få tag på för motståndarförsvaret och är utrustad med ett hätskt humör. Vid sidan av är han raka motsatsen. Många av fansen vill efter matchen slå high fives eller ta selfies med honom. Och han tar sig verkligen tid för alla. Öppen och ödmjuk. En av de stora anledningarna till att han bytte klubb var just fansen. – Det finns inget bättre än att spela inför dessa supportrar. Denna publik är nog bättre än i de nationella serierna också. Han minns tillbaka på en 5-0-förlust i fjol. – Vi mötte Harrogate Town borta och vi låg under med 5-0 men de 500 bortafans vi hade på plats sjöng ändå som det vore en hemmamatch. Vilket ju är fantastiskt för oss spelare. Att få detta stöd i en såpass låg division är underbart. Ingen av spelarna i FC United kan leva på att bara 44

spela fotboll. De får deltidslön och för att få ekonomin att gå ihop jobbar George i lagkamratens Tom Greaves företag. Där hyr de in sig på olika grundskolor och har idrottslektioner. – Man kan inte leva på det när man har dagarna helt fria som man kan göra annat på, anser George. Skyttekungens kontrakt går efter denna säsong ut, men det är inga som helst tvivel om vart han vill spela i framtiden. – Jag vill stanna här, det finns ingen annanstans jag vill spela. Om jag skulle byta lag skulle jag spela inför 300 åskådare, så det skulle inte alls bli samma känsla. Förhoppningsvis kan vi lösa det och jag blir kvar, säger han. DETTA SA GEORGE i samband med den sista hem-

mamatchen den 29 april. Den 18 maj stod det dock klart att han lämnar klubben för seriekonkurrenten Harrogate town. – Jag vill tacka alla ledare, spelare och fans som varit fantastiska i varje match. Jag har älskat att spela i klubben och jag önskar den all lycka i framtiden. Att få möjligheten att gå tillbaka som heltidsproffs var för svårt att tacka nej till, och jag ser fram emot nästa kapitel i Harrogate, skriver George på sin Twitter.

Olle Elfgren Namn: George Thomson Ålder: 25 Familj: Sambo Längd: 173 cm Vikt: 80 kg Äter helst: Vegetarisk chili con carne Bästa fotbollsminne: Gjorde mål på Arsenals U18 på Emirates stadium

45


MINGEL. Manchester United ska spela sin näst sista hemmamatch för säsongen. Tabelläget är kritiskt men ändå är fansen på plats för att stötta sitt lag. Pubarna var välfyllda med tillresta supportrar, på gatorna marscherade fans med sina röda tröjor och Sir Alex Ferguson-statyn var modell för många selfies.   Foto: Jiyan Behrozy

BESVIKEN. Chris Lang blev förtvivlad när Swansea City gjorde 1-0 mot Manchester United.  

Foto: Jiyan Behrozy

Väntade sju år på säsongskort SUPPORTER. De som inte hann köpa biljetter till Manchester Uniteds

hemmamatch kunde se den på pubarna runtom arenan. En av supportrarna reste sex timmar under gårdagen till Manchester för att se matchen. Väl på plats ändrades planerna. Chris Lang, 30 år från Devon i södra England kom fram till Manchester under kvällen. Väl framme vankades det fest. De var uppe hela natten och orkade inte se matchen live. De bestämde sig för att gå till en av de lokala pubarna i närheten av Uniteds hemarena på Old Trafford. – Vi körde i sex timmar hit, vi var så spända inför matchen och idag är vi helt slut. Men det är skönt att kunna se matchen från puben med vännerna. Vi orkade inte vara bland massa folk efter nattens festande, säger Chris Lang. CHRIS LANG HAR ett säsongskort som han väntat på

att kunna köpa i sju års tid. Förutom den långa väntan har han betalat 700 pund för att kunna köpa säsongskortet och se Manchester Uniteds hemmamatcher. Utöver dessa sju år har han väntat ytterligare tre år för att ansöka om bortamatchernas säsongskort. – Jag har åkt runt i Europa i två år för att se borta46

matcherna. Genom säsongskortet har jag tillgång till de sista biljetterna som finns för en match. Eller, jag är prioriterad före någon som vill köpa matchbiljetter men inte har säsongskort, berättar Chris. INNE PÅ PUBEN finns flera spända United-fans. När

Swansea gör 1-0 blir läget ännu mer spänt och den lilla samlingen på ungefär tio personer buar ut motståndarlaget. Chris ser förkrossad ut, tar sig för pannan och lägger armarna bakom huvudet. – Jag har varit United-fan sen jag var liten, för min pappa var det. Vad tycker du om Zlatan Ibrahimovic, som nu tillhör Manchester United? – Zlatan är vår svenska hjälte, säger Chris och börjar sjunga en hyllningslåt till svensken.     Jiyan Behrozy 47


NÄRKAMP. Rullstolsbasket är en av de mest fysiska parasporterna. Det är något de flesta spelarna gillar. 

Foto: Olle Elfgren

Fin Tonner är klubbens största löfte enligt ordförande Dean Cavanagh.

Jo Davies är både sekreterare och spelare i B-laget.

Pusha, skrika och lirka SKILLNAD. Att vara coach i ett lag med olika funktionsnedsättningar är

en stor utmaning jämfört med andra tränaruppdrag. Det menar Nick Howard, 30, som har tränat Manchester Mavericks i fyra år. Nick fick ta över tränarrollen efter att den förre tränaren tragiskt gick bort efter en tids sjukdom. Det var för honom inte ett svårt val. 48

– Jag har alltid älskat basket och har själv spelat sedan jag var tio år. Innan jag fick frågan om jobbet var jag lagkapten och nu är jag spelande tränare.

Enligt honom är det intressant att jobba med människor som alla har olika funktionsnedsättningar. – Oftast är jag som en vanlig coach. Vissa av spelarna behöver pushas och skrikas på, andra behöver lirkas med. Det svåra är att lära sig vad folk kan och inte beroende på grad av funktionsnedsättning. När jag coachade löpare innan det här hade alla samma handikapp. Det var lättare då än vad det är nu. Då

kunde jag prata allmänt till hela gruppen, nu måste jag vara mer specifik och jobba utifrån varje enskild individ, säger han. HELA FÖRENINGEN HÅLLER på att bygga ut och

förbättrar möjligheterna för ungdomar som vill testa rullstolsbasket. Något som behövs enligt ordförande Dean Cavanagh. 49


FÖRÄNDRING. För fem år sedan var Chris Boothby med om en

motorcykelolycka. I samband med den bröt han ryggraden och blev förlamad. Med hjälp av parasporten hittade han tillbaka till glädjen. – På sätt och vis är idrotten mitt liv, säger Mavericks-spelaren.

Glädjen tillbaka via idrotten I rullstolsbasket är lagen oftast mixade.

– Möjligheterna för ungdomar som vill prova parasporter är inte speciellt stora, anser han. Nick berättar att klubben redan nu har många lovande talanger på uppgång. Faktiskt så bra att de kan nå landslaget. Men det kräver också mycket av Nick. – Jag, eller vi, måste lägga mycket tid på alla lovande juniorer som kan nå landslaget. För att hinna med både seniorer och talanger måste jag offra mycket tid och pengar. Även många helger med tidiga morgnar och sena kvällar i och med att det kräver mycket resor. Men det är okej, jag klagar inte, säger Nick. I DAGSLÄGET SPELAR många av spelarna i både A-

och B-laget, men det kommer det att bli ändring på. – På lång sikt är planen att B-laget ska fungera som en farmarklubb där ungdomar får kontinuerligt med speltid, berättar Dean. Manchester Mavericks färger är lila och gul. Det är något man skulle tro härstammar från det klassiska NBA-laget Los Angeles Lakers. Men så är inte fallet. – När vi skapade klubben ville vi vara neutrala. Och i och med att Manchester United är röda och Manchester City är blå fick vi ta färgen däremellan.

>>

Skulle du fråga 30 personer på gatan om de visste vad rullstolsbasketlaget i staden heter skulle jag bli förvånad om någon kunde svaret . << Nick Howard, coach

Hela Nick Howards familj är funktionshindrade och det var så han kom i kontakt med parasporten.

Detta för att vi inte står i förhållande till någon av klubbarna, säger Dean. MANCHESTER ÄR EN stad där mycket kretsar kring

sport, men enligt Nick får inte parasporten i stort vidare mediabevakning. – Det handlar mycket om sport i Manchester. Men skulle du fråga 30 personer på gatan om de visste vad rullstolsbasketlaget i staden heter skulle jag bli förvånad om någon kunde svaret. Men med mediabevakning kommer också pengar, säger Nick cyniskt. Pengar är ingenting som Mavericks har mycket av. Ingen av spelarna eller ledarna får betalt. För att få råd med domare och resor lever de mycket på insamlingar och välgörenhet. Men ingen i laget gnäller. – Det är klart att vi skulle vilja ha råd med fler saker till klubben. I synnerhet rullstolarna som är den dyraste posten. Men vi får också mycket hjälp av staten och via välgörenhet så vi är väldigt tacksamma, säger Dean. Hela Mavericks verkar ha en fin gemenskap. Många stannar kvar efter matchen och spelar två mot två eller tre mot tre. Någon snor spelaren Chris Boothbys vattenflaska vilket gör honom sen till ett ”viktigt Dean Cavanagh. möte”. Det kivas alltså som i vilket lag som helst. Uppoffringar krävs även i hur laget tar sig till och från matcher. Men i detta fall handlar det inte om pengar utan snarare bekvämlighet. – Vi brukar ta 3-4 bilar och kötta in både spelare och rullstolar i dem, säger Nick och skrattar. Låter väldigt bekvämt. – Haha kanske inte, men vi klarar oss så länge vi håller ihop, vilket vi också gör. Olle Elfgren

– Det var en stor förändring, såklart. Men jag är över det nu. Jag hade stor hjälp av min familj, vänner och idrotten, säger han. Chris är en allsidig person. Han håller på med lite av varje och är ständigt på språng enligt honom själv. – Jag är en väldigt aktiv person. Mycket av mitt liv kretsar kring sport. Jag håller på med basket, tyngdlyftning, simning och tatueringar, säger han med ett skratt och visar upp sina armar som båda är fyllda med bläck. Han har spelat i laget i fem år. Han började ganska direkt efter olyckan. De flesta av spelarna i föreningen spelar i både A- och B-laget. Chris är inget undantag. – Det är klart att det blir många matcher men det är kul. Jag gillar sport och när jag inte är här (i baskethallen) är jag och simmar, när jag inte simmar är jag och lyfter vikter. Alltid på språng skulle man kunna säga, säger Chris. AV ALLA SPORTER Chris håller på med är det inga

som helst tvivel om vilken som är favoriten. – Jag skulle säga att basketen är den mest intensiva av alla parasporter och det lockar mig mest. Jag gillar lagsporter och högt tempo. Och här får man båda av dessa. Dessutom gillar jag blandningen mellan det fysiska spelet utan boll och det tekniska med boll. Alla lagkamrater ger en härlig sammanhållning, vilket gör det till en social sport som det är enkelt att knyta kontakter i. Parasporten betyder väldigt mycket för Chris. Det är lika viktigt för honom nu som det var tätt inpå olyckan. – Med sporten får jag rensa tankarna och bara fokusera på att ha så kul som möjligt, säger den Zlatan-tofsbeprydde mångidrottaren. Vid sidan av all aktivitet jobbar han som kontorsadministratör. Där jobbar han 16 timmar i veckan som anpassas efter sin träning. – Jobbet är väldigt förstående för min träning. Det

låter mig byta timmar beroende på om det krockar med träningstider. Företaget han jobbar på är en elfirma. Innan motorcykelolyckan jobbade han som elektriker på samma firma. Men efter olyckan fick Chris flytta in på kontoret och sköta pappersarbetet eftersom det inte längre gick att jobba som elektriker på heltid. OM CHRIS ÄR en aktiv person utanför idrotten är

han en minst lika aktiv spelare på planen. Han är snabb och skapar många offensiva lägen för sitt lag. – Du blev intensiv i dag va? frågar lagets sekreterare Jo Davies retsamt i samband med matchen mot Sheffield steelers. – Ja men jag blir ju så här när det blir en sån himla jämn match. Svarar Chris. Chris gör det här för att ha kul men det smyger sig in en gnutta av allvar och seriositet. – Mitt mål och dröm är att en dag nå Paralympics i någon av sporterna jag utövar, säger Chris. Olle Elfgren

MÅLMEDVETEN. Chris dröm är att nå Paralympics och han jobbar varje dag för att nå målet.  

50

Foto: Olle Elfgren

51


”Pengar och homofober styr rika klubbar” VIDSYNTA. Village Manchester FC har inte bara kärleken till fotbollen

gemensamt utan nästan alla spelarna är även homosexuella. – Att vara rödhårig eller homosexuell, vad är skillnaden när man älskar fotboll, säger tränaren Jack Bennett.

Tidningen skriver att många haft liknande problem och jämför utanförskapet med när man går på en pub med elva främlingar. Dåvarande ordföranden för klubben Paul Bradley säger att det finns problem i ligan, men det beror på vilket lag de möter. De känner till vår homosexualitet och vi får ta emot en del diskrimineringar. Därför satsade klubben tidigt på att bygga upp en god anda i sitt lag. – Vi behöver fortfarande ett gaylag, därför att killar klagar på att de inte kan känna sig trygga i ett vanligt fotbollslag. Men nu efter 20 år är det även den sociala biten. Vi har en bra laganda i klubben, säger Steve. LAGET TRÄNAR PÅ Albert Park några kilometer från

UNIKA. I Village Manchester FC välkomnas alla som följer lagets etiska regler.  Foto: Ina Sollander

Village Manchester FC bildades 1996 av några vänner. De ville bilda ett lag där man kunde vara sig själv och visa att homosexuella kunde spela fotboll i en vanlig liga. – Vårt sociala och roliga lag finns fortfarande kvar, säger Steve Joyce som är kommunikatör för klubben. I dag har klubben cirka 40 aktiva medlemmar där de flesta är homosexuella. – Tidigare var det svårt att få ihop spelare och då fick de annonsera. I dag kommer de själva till 52

laget, fortsätter Steve och tittar ut på de springande killarna. FÖR ETT ANTAL år sedan, när klubben funnits i

några år gjorde, Manchester Evening News reporter ett reportage om klubben. Han intervjuade då 25-åriga Sean McKenzie, en mittfältare om varför det behövdes ett gaylag. Han fick svaret: – Det är första gången jag spelar fotboll sedan jag spelade i skollaget. Där kände jag mig utanför, nu kan jag vara mig själv.

centrala Manchester på en stor konstgräsplan. Det är uppehållsväder men regnmolnen hänger i luften. Där tränar laget två dagar i veckan. I dag är det torsdag och derbymatch mellan Manchester City och Manchester United, vilket syns på antalet deltagare. De har två tränare och två lag. Jack Bennett, 22 år och heterosexuell, tränar för det mesta i första laget. Han har en del erfarenhet och får betalt för sin insats. Det är hans andra säsong. Alex West, 23 år och homosexuell, tränar för det mesta andra laget. Han gör det frivilligt och har funnits med i två säsonger. Under torsdagens träning finns bara tränaren Jack på plats med Steve. Han placerar ut orangea koner till den kommande övningen. – De flesta i laget är homosexuella, några är bioch några enstaka heterosexuella, säger Jack och presenterar killarna med namn och ursprungsland när de kommer springande på en linje förbi honom. Flera av spelarna kommer från olika europeiska länder och är med i laget några säsonger medan de studerar eller jobbar och åker sedan vidare hem. En av killarna är Malte Syeren, 20 år, från Tyskland. Han springer ut från ledet för att prata. – Jag valde att träna med det här laget för det låg närmast universitetet där jag studerar, säger Malte som är röd om kinderna och andfådd efter uppvärmningen. Han tar upp sin vattenflaska för att dricka.

Malte Syeren

Steve Joyce har varit med som kommunikatör för klubben i sju år.  Foto: Anna Hernström

Han har varit här sedan september och åker tillbaka till sitt ordinarie fotbollslag i Tyskland under juli. Han berättar vidare hur det är att spela som hetero i ett gaylag. – De är nog mina vänner hemma i Tyskland som haft större problem med det än jag själv. Det är ett helt vanligt lag. Skillnaden är att de gör mer tillsammans på fritiden jämfört med det lag jag spelar med hemma i Tyskland. Där är det bara fotboll och inget mer. Här går vi till puben spelar snooker och har en fantastisk gemenskap med mycket skratt. INNAN HAN SPRINGER vidare till sina vänner berät-

tar han hur han upplever att England är långt före Tyskland när det gäller gayfotboll, där fördomarna är stora. – Ibland har vi fått vissa homofobiska övergrepp från motståndarspelare eller supportrar och tidigare har det också riktats mot våra heterosexuella spelare. De senaste tre åren har det inte varit några alls. Det kan bero på att våra matcher ligger på lördagseftermiddagarna och på grund av det är det få åskådare, säger Steve. Jack kommer springande med visselpipan i munnen. Han visslar till laget att börja stretcha. – De stora problemen ligger inte på den här nivån. Större problem finns i Manchester United och Manchester City och i andra stora klubbar. Fotbollsspelare i högre divisioner vågar inte komma ut som gay, säger Jack. – Det står mycket pengar på spel. Många av dem

53


som står bakom klubben med pengarna är homofober. Det skulle förloras pengar eller skada lagets ekonomi om spelare kom ut, fortsätter han. – Det finns i dag ett 20-tal gaylag i England, men bara ett i Manchester. England har däremot inget gaydamlag, säger Jack och hämtar bollar för att ta med ut på planen. – En del spelare är med för att de känner sig tryggare i vårt lag, en del för att vi har en sådan välorganiserad klubb, säger Steve och går runt för att samla in pengar från några deltagare. I Village Manchester FC är fotbollen viktigare än läggningen. Det hörs skratt och stämningen på planen är på topp. – Här välkomnas alla killar oavsett vilken hudfärg, läggning eller nationalitet de har, alla som följer våra etiska regler är välkomna, fortsätter han. Laget är uppdelat i två serier. Matcherna ligger på lördagseftermiddagarna och har få åskådare, och de brukar vara våra egna supportrar. Första laget spelar i Lancashire och Cheshire League som är Englands äldsta amatörliga. Andra laget har i år spelat i flera nationella och regionala gayligor. NÄR LAGET STARTADE hade de tuffa år framför sig

i Manchester Accontants liga. Där de låg i division 1 och efter sex år åkte de ner i seriesystemet. De fick ta emot många homofobiska rop från åskådare.

Nedslag i den engelska damfotbollen Den engelska damfotbollen har tagit emot många hårda smällar genom åren. Nu börjar damfotbollen bli lika populär som herrfotbollen med proffslag som gör egna damlag.

1895

Nettie J. Honeyball grundar första engelska laget. Nettie Honeyball var en pseudonym. Folk visste inte vad hon hette egentligen.

Foto: Ina Sollander

1921

Avstängningen mot all damfotboll runt om i landet gick igenom 1921. Fotbollsförbundet förbjöd alla kvinnliga lag för att fotboll skulle skada kvinnornas kroppar.

1966

I framtiden hoppas tränaren Jack att det inte ska behövas något speciellt lag för homosexuella utan alla bli accepterade för den de är.   Foto: Ina Sollander

54

2010

2010 omformades damernas Premier League till en annan typ av serie.

Tränaren Jack Bennent tror inte gayfotboll blir accepterat förrän den accepteras i högre divisioner.

Jack kommer tillbaka in på planen för att hämta västar. – Gayidrott är kanske inte accepterat om fem år men förhoppningsvis om 50 år. Då hoppas jag att det inte behövs något gaylag mer, säger Jack och springer in på planen igen.   Anna Hernström

2015

2015 Engelska damlandslaget tar VMbrons i fotboll. I Kanada slog man Tyskland i bronsmatchen med 1-0.

England tar VM-guld i fotboll på hemmaplan 1966. Geoff Hurst avgör en rafflande VM-final på Wembley i förlängningen mot Västtyskland.

1993

1993 tog engelska fotbollsförbundet hand om all damfotboll men redan under den tiden hade kvinnornas nationella liga skapats som 1992 skulle bli damernas Premier League.

1969 Avstängningen upphörde inte förrän 1969. Alltså 48(!) år efter avstängningen. Då skulle damerna kunna spela fotboll igen.

55


Rutinerat radarpar reser runt TEAMWORK. De är två av Sveriges folkkäraste kommentatorer, kända för att

leva sig in i matcherna. Men att vara sportkommentator är inte som vilket jobb som helst – det kräver sina uppoffringar. Det väntade stormatch på Etihad Stadium där ärkerivalerna Manchester City och Manchester United skulle göra upp i ännu ett derby. Kanske var det därför solen tittade förbi oftare än den normalt gör. Två som inte tilllät sig luras av sommarkänslan var Sveriges utsända kommentatorer, Niklas Holmgren och Glenn Strömberg. – Etihad är den kallaste arenan i England, man sitter väldigt högt här, säger Glenn Strömberg, som valde vårjacka över kostymen. Den enbart kostymbärande Niklas Holmgren fyller i. – Jag var på Etihad i oktober en gång. Det var den kallaste match jag varit på och då var det ändå oktober. NIKLAS HOLMGREN ÄR en av Sveriges mest pas-

sionerade sportkommentatorer som inte räds för att höja rösten. Han har kommenterat sport sedan 1993 och har sedan hösten 2009 varit en del av Viasat, där han kommenterar både ishockey och fotboll. GLENN STRÖMBERG ÄR göteborgaren som 1985

MARIGT. Glenn Strömberg och Niklas Holmgren njuter av resandet för att få chansen att kommentera sporten de älskar.  Foto: Olle Elfgren



56

vann guldbollen för sina insatser som spelare, men har sedan 1996 jobbat som expertkommentator för Sveriges Television och från 2010 Viasat där han nästan alltid är den expert som får kommentera de allra största matcherna. De har haft många parhästar genom åren men det råder ingen tvekan om att de trivs med att samarbeta. – Vi är ett team. Niklas kan allting om lagen och om spelarna. Det spelar ingen roll för oss vem som kommer ut med informationen, men vi kommer ut med rätt information ofta. Jag kan komma på en sak ibland som jag läste i tidningen och då kan jag skriva ner det till honom för det är hans uppgift att kunna den biten. Vi ger och tar med varandra, säger Glenn Strömberg. Det är Niklas Holmgren som pratar mest under matchen, medan Glenn Strömberg flikar in med analytiska kommentarer lite då och då. – Engelskan har ett fint ord för expertkommentator. Det är ”color commentator”. Han eller hon talar om vad som händer, nu görs dessa byten därför att,

och så vidare. Jag håller mer koll på vem som har bollen och kanske skapar stämning och berättar lite statistik, säger Niklas Holmgren. FÖR EN SPORTKOMMENTATOR är tajmingen ovärder-

lig. De ska veta när det passar att säga en sak och vad de ska säga, men inte heller prata för mycket. – När det är bra fotbollsmatcher behöver vi inte säga så mycket till er som sitter hemma i soffan. Men kan vi vara en liten brygga emellan så är det bra, säger Glenn Strömberg. – Du kanske använder 110 procent av det du har läst på till en dålig match, men till en bra match 30 procent för det händer så mycket. Jag brukar ta hjälp av lite statistik för att försöka höja en match, säger Niklas Holmgren. Niklas Holmgren är, förutom en av Sveriges mest folkkära sportkommentatorer, också en av de mest omtalade. Vissa menar att han skriker för mycket, medan andra uppskattar när han går bananas. Men faktum är att hade det inte varit för svenska folket så hade han troligen inte varit kvar på Viasat i dag. När hans kontrakt med tv-bolaget gick ut 2012 valde de att inte förlänga kontraktet, något som fick tv-tittarna att rasa och några veckor senare var den uppenbart folkkäre Niklas Holmgrens speciella stämma tillbaka på Viasat. – Jag får ibland höra att jag skriker för mycket. En av anledningarna till det är att jag fick min utbildning i USA och England, där blev de ju glada när det blev mål. När du sticker ut får du alltid lite på pälsen. Jag har min stil och tänker inte ändra den. Glenn Strömberg tar sin parhäst i försvar. – Det finns inte något facit här utan det beror helt på vad man tycker själv. I och med att Niklas sticker ut lite så är han mer den typen som kan vara mer hatad och älskad eftersom han verkligen har sin genre. Egna personligheter på det hela gör att det blåser lite mer runtomkring. Jag har jobbat med många kommentatorer och alla har sina egna personligheter, de kommenterar på sitt sätt och det måste folket där hemma förstå. 57


Att fotboll är stort i England råder det inga tvivel om, men det är något med fotbollen där som gör att även svenskar lockas av sporten lite extra. – För mig är det tradition, jag är uppväxt med tipsextra-generationen. Jag var med min pappa och tågluffande här i England när jag var i 20-års åldern. Jag har alltid gillat engelsk fotboll och med tipset på det också finns det liksom mervärde. Därför är fotbollen stor, men sen har det ju inte varit den bästa ligan alla år. När Glenn spelade i Italien var italienska ligan mycket bättre, säger Niklas Holmgren. Glenn Strömberg drar paralleller mellan engelska ligan och tv-serier. – Men det beror ju helt på Lars-Gunnar Björklund som fixade tipsextra. Det var enda chansen att se fotboll på den tiden, man fick se lite matcher under året, någon final där. Det var en följetong. Serier vet alla idag funkar jättebra när man följer en tv-serie hela tiden, och det var samma sak med den här fotbollen, här kunde vi följa den litegrann. Även om man oftast bara såg Wolverhampton i början, skrattar han.

prioritera sitt jobb. – Alla jobb har en baksida. Jag satt i United Center och kommenterade en Stanley Cup-final under tiden min dotter tog studenten. Det är inte alltid de behöver vara på arenan när de kommenterar. Ibland, när det inte är några stormatcher, kommenterar de från Stockholm inne i Viasats studio. – Det finns bara två fördelar med att kommentera från studion. Det är nära hem ifall det är en skitmatch och du pratar aldrig förbi tittarna. Det kan du göra om du är där live, då kanske du ser någonting som tittarna inte ser. Då kan de bli frustrerade och tänka ”vad snackar de om nu för någonting?” Glenn Strömberg har kommenterat på många av de allra största fotbollsarenorna i Europa. Men om han får välja vilken arena som han gillar mest väljer han inte någon av de största arenorna – tvärtom. – Craven Cottage i Fulham gillar jag för den är helt extrem. Man går bara rätt in från gatan och när man tittar bakåt så är man på väg att ramla ner i floden.

FOTBOLLSKULTUREN I LANDET är något utöver det

DET KRYLLAR AV derbyn och stormatcher i Premier League. Manchester-derbyt tillhör definitivt den kategorin. – Det beror på var de ligger i tabellen, nu är det inte bara derby, det är slaget om en Champions League plats och Guardiola mot Mourinho så det är klart att det är högt. Men det kan vara häftigt att göra ett ”friendly derby” i Liverpool eller Arsenal – Tottenham också. AIK – Djurgården, när det är fullsatt på läktarplats, håller högsta europeiska klass, säger Niklas Holmgren.

vanliga, menar Niklas Holmgren. – England misslyckas i mästerskap hela tiden, men sen kommer vi till augusti och alla engelsmän ser fram emot en ny säsong, ”Forget the world cup”. De bara kör. Det är nästan som att vilken dam som helst ute på gatan har ett favoritlag. Att jobba som fotbollskommentator på Viasat kräver att man inte är hemmakär. Förutom Premier League äger Viasat rättigheterna till den franska, italienska och spanska ligan. Men som mest tidskrävande är det när det är Champions League under samma vecka. Vilket Viasat också äger rättigheterna till. – Den här perioden, när det är ligamatcher på helgerna och Champions League under veckan är extrem, säger Glenn Strömberg. Niklas Holmgren har vid åtskilliga tillfällen fått avböja inbjudningar till vänner och familj för att i stället FEM SNABBA MED GLENN STRÖMBERG LÖSSNUS SVERIGE GUARDIOLA PASTA HOLMGREN 58

✓ ✓ ✓ ✓

✓ ✓ ✓ ✓

Vi hjälper er med allt inom VVS rörinstallationer Telefon: 0553 - 103 20 Peder Hjelm 070 - 565 70 74 Jonas Elfgren 070 - 565 70 73 Adress: Storgatan 37, 660 60 Molkom

Hur slutar matchen?

– Två kryssbenägna lag, så vi säger 1-1 då, säger Niklas samtidigt som Glenn nickar instämmande. Ingen bergetta?

– Bergkryss! (Garv)   Fredrik Finnebråth & Eric Forsberg FEM SNABBA MED NIKLAS HOLMGREN

PORTIONSSNUS

LÖSSNUS

ITALIEN

STANLEY CUP

MOURINHO

GUARDIOLA

PIZZA

TACOS

BJUHR

GURGEL

✓ ✓ ✓ ✓ ✓ ✓

PORTIONSSNUS CHAMPIONS

Res med oss i Värmland. varmlandstrafik.se | 0771-32 32 00

MOURINHO PIZZA KRAKEL 59


AKTIVISM. På laptopen visas videoklipp på hur djuren behandlas i köttindustrin.  

BARBERARE. Barton Arcade är en viktoriansk shoppingarkad, inne i arkadens entréplan finns den exklusiva frisörsalongen för män, Barber Barber. Den öppnades första gången för tre år sedan av Johnny ”BaBa” Shanahan i Manchester. Den traditionella inredningen och hår- och skäggklippningen med rakkniv är vad som lockar kunder hela dagarna. Här bjuds man även på öl medan man väntar på sin tur, precis som konceptet hårsalonger för herrar såg ut från slutet på 1800-talet. – Trender och mode kan ändras, men stil kvarstår. Vi försöker bevara stilen, säger Alex Fisher som jobbat på salongen i två år. På bild syns butikschefen Inky Steve, som gör en traditionell rakbehandling på kunden.  Jiyan Behrozy

Foto: Jiyan Behrozy

Maskerade aktivister på stadens shoppinggator KAMP. Utanför gallerian Arndale mitt i Manchester står ett tiotal maskerade personer med plakat i händerna. Texterna beskriver aktivisternas kamp för djurens rätt till ett liv utan lidande. De står nästintill blickstilla, runt dem försöker deras omaskerade kollegor fånga uppmärksamheten från förbipasserande, genom att räcka ut broschyrer. Manchester Animal Action heter gruppen som brinner för djurrättsfrågan. Den som leder dagens demonstration mitt på Manchesters befolkade shoppinggator heter Lukas Buricin. Han är 38 år gammal, och bor i Altrincham i Manchester. Det var också där den organiserade vegetarian-rörelsen spred sitt budskap om att undvika kött, för ungefär hundratjugo år sedan. Den första vegetariska kokboken publicerades i Manchester för drygt 200 år sedan. TILL VARDAGS JOBBAR Lukas som mjukvaruingenjör

på miljö- och energisektorn. Han har själv tidigare varit köttätare, men bestämde sig för att sluta äta kött och tog en rejäl vändning i sitt liv. Under demon60

strationen pratar Lukas med många som är nyfikna på gruppens kamp. Precis när Lukas sträcker ut sin hand från sin jeansjacka till en kvinna för att räcka en broschyr, passerar en ung kille i tjugoårsåldern förbi i hög hastighet och skriker ”kyckling” hånfullt. – När liknade protester händer för det vi gör, precis som den killen gjorde nu så känner jag att jag gör en skillnad. Jag får dem ur sin bekväma miljö, säger Lukas. VARJE LÖRDAG BRUKAR Lukas och hans vänner bjuda

på mat som enbart är vegansk. – Vi, volontärerna betalar själva för all mat. Det är en helt ideell kamp för djurens rätt. Vi vill uppmärksamma människor på att det går att laga god mat och goda bakelser utan att vi behöver utsätta djuren för onödigt lidande, säger Lukas Buricin.         Lukas  Buricin är gruppens ledare. Jiyan Behrozy 61


Ejet Butt är muslim och har en butik i Manchester. Hans grannar är judar och kristna.

Barry Davidsson har judisk bakgrund och jobbar på ett judiskt museum.

Foto: Herish Naseri

Ett litet Jerusalem i MÅNGFALD. Cheetham Hill är en förort norr om centrala Manchester. I den

delen av staden bor olika nationaliteter med olika religiösa bakgrunder. Där kan man gå till en synagoga, moské eller en katolsk kyrka. Man kan träffa folk från bland annat Irland, Pakistan, Israel. Barry Davidsson har judisk bakgrund och jobbar på ett museum. Han guidar turister och berättar om judarnas historia i Manchester. − I Manchester bor 26 000 judar, men de flesta i England bor i London.

Det finns konflikter mellan olika religiösa grupper överallt. − Vi har i själva verket inga religiösa problem eller andra problem med varandra. Här bor vi tillsammans med muslimer, katoliker eller icke religiösa människor, säger Barry Davidsson.

HAN BERÄTTAR OCKSÅ om judarnas återkomst till

England och säger att det finns två olika grupper. En som har varit i England sedan 1400-talet och kallas Ashkenazi-judar. Det finns även en grupp som emigrerade från andra europeiska länder, som kallas för safari-judar. − Vi har ju ett liten gemensamt samhälle i Cheetham Hill och alla i Manchester känner till det området, säger han. 62

NÄR DET GÄLLER extrema rörelser inom judendomen

tror Davidson att det finns enstaka extremister överallt. − Extremister finns bland alla religioner. I alla fall en liten minoritet som gör idiotiska saker, men i vanliga fall bor folk sida vid sida utan problem. Ejet Butt är en muslimsk affärsman som bor på Cheetham Hill. Han säljer hårfärg i sin butik och

Manchester kommer från Pakistan. − Jag har goda relationer med judar, afrikaner och engelsmän. De är mina kompisar, säger han. De flesta muslimer som bor i Cheetham Hill kommer från Pakistan, men där bor också människor från Indien. Det finns många pakistanska och indiska restauranger i området. − Jag sitter och äter mat med alla. Det spelar ingen roll om man kommer från Indien, Pakistan eller om man är jude. Alla vet att jag äter halal och alla respekterar det, säger Ejet Butt och fortsätter. − Vi vet alla att vi inte ska prata om religion. Vi respekterar varandras tro och det är det viktigaste. DET HÄNDER OLIKA terrorattentat i hela Europa som

har kopplingar till extrema islamistiska grupper. Ejet Butt tror inte på att islam har tillåtit att man begår sådana brott och dödar oskyldiga människor. − Allt handlar om politik. Politikerna i västvärlden har ekonomiskt intresse i Mellanöstern, därför skapar

de sådana extrema grupper. Många muslimer tycker att västvärldens politiker skapar konflikter i sina hemland, till exempel i mellanöstern. Detta för att uppnå deras ekonomiska intressen genom att sälja vapen till diktatorer och för att köpa billig olja. Han berättar om en känd ung kvinna ”Malala Yousafzai” som fick Nobels fredspris 2014. − De kan höja upp en vanlig människa som Malala, däremot kan de skapa extrema grupper, säger Ejet Butt. DET ÄR OCKSÅ andra åsikter bland muslimer som

anser att det muslimska samhället i sig som skapar extremism och radikala åsikter. De tycker att muslimska världen behöver en renässans inom sig själv för att religionens dominans på politiken och samhället för ska försvinna.

Herish Naseri

63


Skottlossningarna minskar men brottsligheten ökar KRIMINALITET. En ny strategi för att hantera skottlossningar i Manchester har gett resultat. Från 40 skottlossningar per år till nuvarande noll till två skottlossningar per år. Samtidigt ökar annan brottslighet. Patsy Mackies son sköts ihjäl i samband med ett gängbråk i Manchester. Han råkade vara på plats när bråket bröt ut och de började skjuta. Sonen försökte fly men fick flera skott i ryggen och dog. – Folk var rädda, skrämda. De ville inte komma ut från husen varken dag- eller nattetid. Vi förstod att vi var tvungna att göra något, säger hon i en intervju med Sveriges Radio P1. Efter den här händelsen förstod Patsy Mckies att någonting behövde göras. Hon startade föreningen Mothers against violence. – Förändringen kom när samhället sade att nu får det vara nog, berättar Tony Lloyd, politiskt ansvarig för polisen i Manchester. TONY LLOYD BERÄTTAR att man såg att väldigt många unga män dog i

stadsdelarna Moss side och Hulme runt millenniumskiftet. De här stadsdelarna var invandrartäta problemområden med stort utanförskap och hög arbetslöshet. Mellan slutet av 1990-talet och år 2008 till 2009 dödades mellan två till sex personer per år till följd av gängkonflikten. Ändå har det minskat från cirka 40 skottlossningar per år till mellan noll till två skottlossningar per år. – Folket i de drabbade områdena litade inte speciellt mycket på polisen innan, men det löstes snart. Man införde en referensgrupp där boende i samhället fick komma fram med sina problem. År 2001 infördes en ny strategi för att hantera gängproblemen och för att försöka minska skottlossningarna. Det var en Multi agency-strategi, ett större samarbete mellan myndigheter och det lokala samhället. Genom ansträngningarna lyckades man få ner de gängrelaterade skottlossningarna dramatiskt. DEN HÄR STRATEGIN har spelat stor roll för sam-

hället och är verksam än idag, men hjälpen har inte bara kommit därifrån. Religiösa församlingar spelade också stor roll. I utkanten av Manchester driver pastor David Grey ett eget radioprogram på Salford City radio tillsammans med representanter från till exempel muslimska och judiska församlingar. 64



– Problemet var familjerna som sade att allt är lärarnas fel, och lärarna som sade att det är familjernas fel. Förändringen kom när man insåg att det var allas problem, berättar David Grey. TROTS ATT GÄNGKRIMINALITETEN och skottloss-

ningarna har minskat dramatiskt fortsätter brottsligheten att öka i Manchester. Tony Lloyd förklarar att det inte är konstigt. – Manchester är en utmanande plats för polisen. Här finns mer komplexa brott, så som sexuellt utnyttjande av barn och cyberbrott kombinerat med mindre resurser i den offentliga sektorn. Det här gör att det sätts stor press på polisen. Han förklarar också att man ser en ökning i antalet anmälda brott. – Eftersom att det sker förbättringar i hur polisen i Manchester hanterar brottsligheten har befolkningen fått mer förtroende till att faktiskt stega fram och anmäla brott. Det här är positivt. Ökningen av antalet anmälda brott började år 2015. Ändå kommer alltid den lokala befolkningen att vara orolig över de ökande kraven som ställs på polisen här i Manchester. Tony Lloyd förklarar att han genom hela sin tid i Manchester varit en stark röst för den lokala befolkningen. Trots utmaningarna, att försöka få ett starkt partnerskap över hela Manchester, inte minst med det lokala samhället, har det här ändrat hur polisen och den offentliga sektorn arbetar. – Nu kan vi ta hand om invånarna bättre och hjälpa till, men vi behöver fortfarande investeringar från regeringen om Manchesters polisstyrka ska kunna fortsätta att hålla våra gator och hem säkra, säger han. Helena Johansson

Skottlossningarna minskar. Ändå ses tidningar på gatan med rubriker som ”Shot in cold blood”.

HM Prison Manchester, ett av Englands tuffaste fängelser där grovt kriminella avtjänar sina straff.

Antalet anmälda brott har ökat med 11 procent under år 2016.

Sexuellt våld: Ökat med 14% Våldsamma brott: Ökat med 20% Rån: Ökat med 18% Stölder: Ökat med 4% Inbrott: Ökat med 3% Fordonsbrott: Ökat med 2% Snatteri: Ökat med 3% På gatan ligger skedar med droger i. Foto: Jiyan Behrosy

65


Flytten räddade honom från våldet FÖRÄNDRAD. De flesta brotten i Manchester ökar i statistiken, även

våldsbrotten. Kimaathi Spence har en våldsam bakgrund som ung på slutet av 70-talet. En misshandelsdom fick honom att tänka om. – Hur kriminaliteten ser ut nu och hur myndigheterna ser på det i dag är ingenting jämfört med hur det var när jag var ung, säger Kimaathi Spence, och skrattar. Kimaathi är en frilansande videoredigerare, bosatt i Manchester, en sprudlande glad man med många historier från sina ungdomsår. I dagsläget hjälper han en vän i Manchester att utveckla verksamheten The Robert Street Hub. Kimaathis liv hade kunnat gå åt helt fel riktning som ung, om han inte hade tagit det snabba beslutet att flytta till London efter en misshandelsdom han fick vid 18-års ålder. – Min bakgrund som ung var väldigt våldsam. Jag njöt av att slåss på slutet av 70-talet och början på 80-talet. Men jag greps som 18-åring och blev dömd i tingsrätten på andra sidan här, som numera är ett fängelse, säger Kimaathi och pekar. KIMAATHIS VÄN KÖPTE lokalen och gav honom i upp-

drag att göra något ”sött” av det. Han valde att prägla sin arbetsmiljö med stora målningar, porträtt och citat från välkända boxare och andra våldsutövande yrkesmän när lokalen var under renovering. Mohammed Ali, Bruce Lee och andra kända namn smyckar alla fyra våningar. Våldet i Kimaathis ungdomsår har format honom till att älska freden istället. Han lever kvar med minnena av våldet, och ser på dem med ett leende.

Trots att Kimaathi hade inbrott på högsta våningen i företaget under natten tar han händelsen med en nypa salt. Man kan inte tyda på varken hans humör eller kroppsspråk att det faktiskt varit inbrott här. En TV och en dator stals. – En man sköts i området förra veckan. Men det känns ändå som att det är mycket lugnare nu. Förr var det minst en skottlossning i veckan, berättar Kimaathi.

66

Foto: Jiyan Behrozy

INBROTTSTJUVARNA HADE KLÄTTRAT upp på taket,

och böjt fönsterstången med verktyg när de tog sig in. – Polisen ändrade sina strategier och metoder för att enklare sätta fast brottslingar. De punktmarkerade gängen och hade span. De grep människor för småbrott och gjorde det svårare för dem att begå stora brott, berättar Kimaathi. The Robert Street Hub känns som en lyxig tomteverkstad på fyra våningar där ett trettiotal medarbetare sitter och sysslar med olika uppdrag. Några designar hemsidor åt butiker, en del redigerar foton och andra klär på modeller och fotar nya klädkollektioner. På ena sidan av området finns nybyggda höghus med nya lägenheter, och på andra sidan finns fängelset och spår av misären som många lever i. I kvarteren runtom Kimaathis arbetsplats finns inhängande områden. Spåren av kriminalitet visar sig i uppeldade små skedar med droger i längs trottoarkanterna, endast trettio meter The Robert Street Hub. KIMAATHI VISAR RUNT i alla våningarna, även inne

Kimaathi Spence visar en bild från fängelseupproret.

HARMONISK. Kimaathi Spence älskar fred och kärlek. Han har ett ständigt leende på läpparna. 

på toaletterna. På väggen längst in i ena toaletten har man satt upp bilder på Donald Trump. Den andra toaletten, som han kallar för sitt kontor, har prytts med bilder på välkända artister och kriminella gäng. – Tingsrätten där jag dömdes för misshandel som 18-åring är ett högriskfängelse för män nu. Men jag

ville inte att mitt liv skulle innehålla kriminalitet. Därför flyttade jag till London istället och funderade över vad som skulle vara roligt att jobba med. Jag åkte till ett TV-bolag, serverade kaffe och gjorde andra småjobb. Men jag fick aldrig utvecklas eller göra något nytt, så jag började studera på ett universitet, säger Kimaathi. Sedan utbildningen i London har Kimaathi arbetat som frilansande videoredigerare på flertalet olika mediabolag och kanaler. – Jag har jobbat för BBC, Channel 4, Channel 5, Discovery Channel och många andra kanaler i över 26 år. Jag älskar BBC, men jag avskyr att jobba på bolaget. Det är för institutionellt och fyrkantigt. Sticker man ut litegrann känner man sig inte välkommen. Kimaathi känns som en väldigt upptagen man. Han får samtal efter samtal på mobiltelefonen. Vi sitter i ett litet pianorum och in kommer en 24-årig kille, Tay Kamene, som också jobbar på företaget. Kimaathi vänder sig mot Tay och frågar om han tycker att det är mycket våld bland hans vänner. Tay tittar lite förvånat på Kimaathi och svarar. – Nej, det är nog inte så mycket som det var på din tid. Det blir en del bråk på fyllan men inte så mycket

mer i de kretsar jag rör mig. Det är mer missbruksproblem nu än våld. – Det är mycket svårare att bråka nu, det finns kameror överallt. Jag skulle inte vilja att min son växte upp i samma miljö som jag växte upp i. På min tid stod vi kvar när poliserna ingrep i ett bråk. Nuförtiden springer ungdomarna iväg från polisen, säger Kimathi med en glimt i ögat. PÅ TOALETTVÄGGEN FINNS också en bild på Strang-

eways Prison Riot från 1990. Det var ett 25 dagars fängelseupplopp i Manchester. Upproret började den 1 april 1990 när fångarna tog kontroll över fängelsekapellet, och det spred sig snabbt i större delen av fängelset. Upproret och protesterna på taket upphörde när de fem sista fångarna avlägsnades från fängelsetaket som ligger ett kvarter bort. Det kom att bli det längsta fängelseupploppet i brittisk straffhistoria. 147 fängelsearbetare och 47 fångar skadades, två dog. Kostnaden för reparationer av fängelset kostade mot 50 miljoner pund.   Jiyan Behrozy 67


Street art överallt i Northern Quarters PYNTIGT. Street art som på svenska kallas gatukonst, har utvecklats från

att ha setts som vandalisering till att bli ett accepterat konstnärligt uttryck. Manchesters Northern Quarter har fått en makeover som gatukonstnärer från hela världen har varit med och skapat. Några av de tidigaste uttrycken inom gatukonsten var graffitin. Den började dyka upp på sidorna av tåg, bilar och väggar målade av gäng på 1920- och 1930- talet i New York. Effekterna och påverkan av denna revolutionära kultur visade sig under 1970och 1980-talet. Den kulturistiska rörelsen noterades i boken The History of American Graffiti, av Roger Gastman och Caleb Neelon. Dessa årtionden var en viktig vändpunkt i historien om gatukonst. Det var en tid då unga började bilda egna rörelser och använde gatukonsten för att tycka till om deras sociala och politiska miljö som de levde i. Efter ett tag fick det subversiva fenomenet uppmärksamhet och respekt av de äldre och gick från att skapas från fingrar och sprayburkar av tonåringar till att bli kallat ett riktigt konstnärligt uttryck. En av de mest respekterade personerna som dokumenterade gatukonst och konstnärer var fotografen Martha Cooper. Då var fotografiet det enda media som man kunde fånga och använda gatukonsten med och ha i olika sammanhang. DET VAR I huvudsak en olaglig verksamhet. En ska-

pelseprocess genom förstörelse började sin evolution i många former av olika konstnärliga uttryck, som senare hamnade på gallerier och den globala konstmarknaden. Även om det fortfarande var omstörtande och i stora delar en olaglig rörelse, genom konstentusiaster och yrkesverksamma så förtjänade gatukonst sin plats i den samtida konstvärlden. Från väggmålningar i Latinamerika i början av 20-talet genom latinogängs graffiti på 1950-talet, har gatukonst rest en lång väg för att bli vad det är i dag. Globalt har gatukonsten utvecklats till en slags konstform. I maj är utställningen Cities of Hope i Manchester. 68

Det är ett väggmålningskonvent som har bjudit in internationella konstnärer som fått jobba med enskilda sociala rättviseorganisationer. De nio konstnärerna som deltar är argentinska Hyuro, spanska Pichiavio, brittiska Phlegm och Dale Grimshaw, norska Martin Whatson, franska C215, sydafrikanska Faith47, schweiziska Nevercrew och tyska Case. Några gästartister uppmanades också att göra en väggmålning för Cities of Hope. De medverkande konstnärerna producerade verk baserat på vad de brinner för och vill framlyfta för världen. TILL EXEMPEL HAR Axel Void målat en bild som är

relaterad till rättvisefrågan om välgörenhetsjobb och mental hälsa. Faith47 har en bild om homosexuellas rättigheter, som skildras i bilden av ett homosexuellt par som kysser varandra. De andra konstnärerna berättar historier om bland annat hemlöshet, funktionshinder, barn i krig, hållbarhet, miljö och invandring, integration och flyktingfrågan. Konstnärer som också anslöt sig till Cities Of Hope är konstnärer med en stark koppling till Manchester. Deras konstverk kommer att ge ett lokalt sammanhang till gatugalleriet. Konstnärerna är Dale Grimshaw, Mateus Bailon, Jay Sharples, Meha Hindocha, Kladi, Nomad Clan, Akse och Tankpetrol. I området fanns redan mycket gatukonst, men eftersom ett antal gigantiska väggmålningar har dykt upp så ska området Northern Quarter konkurrera med några av de bästa områdena med gatukonst i landet. Flera turistbyråer erbjuder kartor och guidade turer där man kan se alla gatukonsverk. Ina Sollander

FÄRGGLATT. Väggmålningar gömmer sig bakom hörn och hus Foto: Ina Sollander

69


Freddie är 55 år och varit hemlös i tio år.

Hemlösa är ingen ovanlig syn på Manchesters gator.



hemlös nu. Det är den höga sovrumsskatten, bedroom tax, som gjorde att jag blev bostadslös, fortsätter han. Han lämnar sin hund till Freddie och går vidare medan han skakar på huvudet. Kvar står Freddie och svär åt Chris. Han tycker att han borde ställa upp på en bild.

FATTIGDOM. Enligt den senaste statistiken från engelska myndigheter sov 4 134 människor på gatan någon gång under hösten 2016. Det är en ökning med 134 procent sedan 2010. Manchester hade cirka 78 hemlösa som sov på gatan. Då är inte de som sov hos vänner och hjälporganisationer inräknade.  Foto: Anna Hernström

VARJE KVÄLL GÅR han runt med sina saker till olika TILL SKILLNAD MOT Chris pratar han tyst och fort

Hemlösa utan hopp UTSLAGNA. Utanför det lyxiga köpcentret Arndale står Freddie och Chris, två

hemlösa killar från Manchester. De bor på gatan med alla sina ägodelar. – Varje dag är en kamp för att överleva, säger Freddie. I hörnet spelar fyra äldre män instrument för att samla in pengar. Längre ner på gatan vid det stora köpcentret Arndale kommer uppklädda människor ut från gallerian med färgglada påsar i händerna. Det är fredag och långhelg, folk har bråttom. Vid gallerians utgång står Freddie och Chris med varsin tom mugg i händerna. De är båda smutsiga och bär lortiga kläder. Chris är 50 år och har varit hemlös i 17 år. Han har varken bostad eller arbete. En gång hade de båda bostad och jobb, i dag är gatan deras hem. Flera av de förbipasserande ser inte männen. Det sitter minst en uteliggare på varje gata i centrala Manchester. – Jag är hemlös för att jag inte hade råd att betala hyran. Jag är väldigt arg på regeringen som inte gör 70

flera år innan du får hjälp, säger Freddie. Han tar upp sin ryggsäck och visar sina tillhörigheter. – Jag bär runt min smutstvätt i den här, den innehåller allt jag äger. Han håller runt den smutsiga väskan med sina tunna armar.

någonting åt situationen, säger Chris och viftar upprört med händerna. Han är högljudd och har svårt att stå still. Tidigare jobbade han i kolgruvor, men blev arbetslös när de stängdes. – Vi hemlösa får ingen hjälp av regeringen eller kommunen. Vi får inget socialbidrag, vi får ingenting, säger han högt medan hans hund står bredvid och skäller. TIDIGARE BODDE CHRIS med sina föräldrar. Nu lever

han med sin hund på gatan och vill inte ställa upp på bild. – Det måste ske en förändring. Allt är skit för en

med en nordengelsk dialekt. Det gör det svårt att höra vad han säger. – Jag har ingen familj, jag är helt ensam, säger Freddie och sänker blicken. Som barn var han fattig och bodde i en husvagn. – Jag började jobba på en fabrik när jag var tio år, men blev arbetslös när fabriken stängdes. Han är smal och hans ögon ser sorgsna ut. Hunden börjar skälla och hans röst hörs allt svagare. – Den höga sovrumsskatten, tog knäcken på mig och på många andra hemlösa. I England får man förutom hyran, betala skatt per sovrum. Man får ha ett sovrum per person, övriga betalas skatt för, så kallad ”bedroomstax”. Kommunen vill att familjer som inte längre har behov av stora lägenheter ska byta till mindre. Men bristen på lägenheter gör att folk tvingas bo kvar i sina stora lägenheter och betala för rum som inte används. Det gör det svårt för många ensamstående att betala och de som inte har råd slängs ut. – Du kan inte påverka din situation så mycket. Du får överleva på bästa sätt. Chris kommer tillbaka och hämtar sin hund och går vidare för att hitta en sovplats för natten. Han vänder sig om och ropar till Freddie att de syns i morgon. – Kommunen måste bli mer tillgänglig för oss och se till att det finns fler bostäder. Som det är i dag går man till socialkontoret för att få hjälp, men skickas ut på gatan igen. Så pågår det om och om igen, år efter år, tills du en dag blir sedd. Efter du blivit sedd tar det

platser för att hitta en sovplats för natten. – Ungefär hälften av alla människor är snälla mot oss. En del kommer fram och tjafsar med oss och några få är riktigt elaka och vill slåss på gatan av någon konstig anledning, Freddie säljer tidningar från morgon till eftermiddag för att få pengar till mat. – Jag får 1.25 pund per tidning, det känns bra att ha lite reservpengar till mat, säger han och pekar mot en kille som han säljer tidningar tillsammans med. – Vi kan gå till Danich street på lördagsmorgon för att få en smörgås och något varmt att dricka. Där är det oftast mycket folk. Annars kan man ha tur att få något varmt att dricka från någon hjälporganisation som går runt på gatan. Han säger att han varken tar droger eller dricker. – Jag röker bara några cigaretter då och då. När han får frågan om han vill ställa upp på bild nickar han och öppnar sin väska. Han tar fram sin gula väst. Sätter på den och vänder sig om. På ryggen står det hemlös med stora bokstäver.   Anna Hernström

Bostadslösa i Storbritannien. 4134 människor sov på gatan någon gång under 2016 78 av dem fanns i Manchester 250 000 människor står utan bostad i hela Storbritannien enligt Shelter

71


Änglarna som säkrar upp gatan

VOLONTÄRER. – I framtiden hoppas vi kunna gå ut fler dagar i veckan, säger Rachel som funnit med i projekten sedan start.

IDEELLT. Efter att en 17-årig pojke hittats död i centrala Manchester kämpade

föräldrarna för en förändring. Ett år efter dödsfallet utbildades de första frivilliga i hjälporganisationen Street Angles för att patrullera på gatornana i mer än 17 år.



Foto: Anna Hernström

HEMVÄG. En del kvällar hjälper de ungdomar att ringa hem till föräldrarna för att bli hämtade eller sätter dem i en taxi hem. Andra kvällar kan vara stressigare då flera kan behöva deras hjälp.

>>

Vi hade 63 drunkningar i kanlen << under fyra år.  Rachel Goddard, Street Angles

Efter att flera berusade ungdomar i centrala Manchester omkommit startades frivilligorganisationen Street Angels. Enligt BBC har dödstalet minskat de senaste tre åren efter att hjälporganisationen bildades. – Vi hade 63 drunkningar i kanalen under fyra år. Alla var de unga berusade män, säger Rachel som funnits med sedan starten för snart tre år sedan. I DAGSLÄGET FINNS det cirka 40 aktiva volontärer.

De utbildas i första hjälpen innan de patrullerar på stadens gator. Allt eftersom får de gå kurser som förebygger självmord. 72

Varje fredag är volontärerna på plats för att gå ut och nattvandra mellan 22 och 02. Den här fredagskvällen är det Michelle, Rachel, Warren, David och två nya för natten, Charlotte och Stephanie. Innan de samlades i lokalen på Deansgate hade de ett kort informationsmöte med polisen inför kvällens arbete. – Polisen räknar med en stökig fredag då det är både långhelg och lönehelg, säger Rachel. Rachel bjuder på saft för att de ska hålla sig pigga och presenterar alla för de nya deltagarna. David är en pensionerad sjuksköterska och har jobbat i organisationen tillsammans med Michelle i två år. Hon jobbar som familjesköterska. Warren har funnits med i tio månader och jobbar tillsammans med Rachel och nykomlingen Charlotte på en skola för ungdomar med särskilda behov. – Vi hjälper i första hand fulla ungdomar så de kom-

Polisen säger att gatan har blivit lugnare sedan Street Angels började patrullera.  Foto: Ina Sollander

Stämningen är på topp och det hörs mycket skratt mellan volontärerna 

mer hem säkert. Men ibland hjälper vi även berusade äldre att hitta hem, säger Rachel.

par kilometer, där de flesta studenter bor och klubbarna ligger. Det här gör de för att förebygga våld och göra stadens gator säkrare. Varje natt går de sammanlagt fyra rundor om inget speciellt har inträffat. – Alla gör det här av egna olika anledningar. En del för att de själva har varit ute på gatan som yngre. – Jag gör det för att mitt barn snart är i den åldern då hon börjar vilja vara ute, säger Michelle och rättar till väskan.

KLOCKAN HAR BLIVIT elva och gruppen börjar göra

sig i ordning för första rundan. David reser sig och letar fram jackor. – Vi har alltid på oss gula reflexjackor med loggan Street Angels så att folk ska känna igen oss, säger David och delar ut jackorna till nykomlingarna. Michelle sätter på sig en grön akutväska. David och Rachel bär med sig varsin komradio. – Med radion har vi närkontakt med polisen under natten. Även taxichaufförer och vakter har samma radiokanal så vi kan hålla kontakt med dem under natten, förklarar David och sätter på sig en öronsnäcka. Gruppen utgår från Deansgate med en radie på ett

PÅ FÖRSTA RUNDAN är det inte så mycket rörelse.

Det går förbi berusade ungdomar som är på väg in på pubar eller diskotek. En del står utanför och röker. Michelle och David tar upp ett par tomflaskor och något glas efter vägen. – Om det blir bråk kan killarna använda trasiga 73


Kanalen i Manchester där flera berusade ungdomar ramlat i och drunknat.  

flaskor som vapen. Kvinnorna som ibland tar av sig skorna efter en kväll ute kan få glasbitar i fötterna, förklarar David och slänger glasflaskorna i en papperskorg. NÅGRA ENSTAKA UNGDOMAR kommer fram och

växlar några ord efter vägen men annars är det ganska lugnt första rundan. En del kvällar hjälper de ungdomar att ringa hem till föräldrarna för att bli hämtade eller sätter dem i en taxi hem. Andra kvällar kan vara stressigare då flera kan behöva deras hjälp. De går alltid i samlad trupp, metodiskt placerade med de nya i mitten. De småpratar och skrattar och verkar trivas tillsammans. Efter första rundan går de tillbaka till samlingssalen och väntar in nästa tur. De kör fyra rundor varje natt om inget speciellt händer. Nästa runda har det kommit mer folk ut på gatorna och ungdomarna är lite mer berusade. – Det är två nattklubbar som håller stängt i natt, där det brukar vara mycket folk, säger Michelle och pekar på två klubbar som ligger snett emot varandra med en väg emellan. Man kan se unga flickor uppklädda som de skulle på bal, med vackra klänningar och höga klackar. De sitter i en stentrappa och dricker vin. Inte långt därifrån halvligger två hemlösa i lortiga kläder på sovsäckar och dricker coca-cola. Kontrasterna är stora. – Ingen berusad har varit våldsam mot oss, men vi har varit med om några våldsamma situationer som varit skrämmande, förklarar Rachel. Om det uppstår en svår situation ingriper de inte 74

Foto: Anna Hernström

själva, utan kontaktar polisen som alltid finns i närheten. – De åker sina bilar, patrullerar eller finns på ett kontrollcenter så de är lätta att nå, säger David. De går längs kanalen och av vana tittar alla ner. – Från den kanalen brukar vi plocka upp människor emellanåt. Ibland får vi invänta ambulans, säger Warren och pekar mot det mörka vattnet. Ovanför kanalen på andra sidan ligger en nattklubb på två plan som börjar fyllas med ungdomar. På en bänk sitter två killar som stoppar David med sina händer. De är berusade och vill prata. – En del vill bara berätta att vi hjälpt dem hem för några helger sedan, en del vill prata av sig om något problem och en del är för fulla för att prata alls, säger David och fortsätter på gatan längst kanalen. DET FINNS TVÅ hjälporganisationer till som patrullerar under natten; den kristna organisationen Street Pastors och Village Angels. De är uppdelade i olika regioner. – Där över bron går gränsen och där tar Village Angels över. De patrullerar i Gay village, säger David och pekar mot bron. – I framtiden hoppas vi få utöka med fler folk, två team och fler nätter. Vi hoppas även att informationen om det vi gör sprids. Det finns taxibilar som fortfarande inte känner till oss, säger Rachel.

Anna Hernström

LIVLIG. Canal street var förr en övergiven bakgata där prostitution frodades och de homosexuella gömde sin sexualitet. I dag är gatan ett av Storbritanniens största gaykvarter. Där lesbiska, gay, bisexuella och transpersoner kan äta, dricka och festa fritt. Klubbarna ligger vägg i vägg längs gatan. Utanför klubbarna står män i höga klackar och vackra klänningar och delar ut gratiskuponger till besökande. Vid en sidogata från Canal street står en kvinna utanför en lesbisk klubb. Hon bär skägg och polisuniform. Hon är vänlig och pratar med gästerna. På en annan klubb jobbar en pakistanier som bartender. När mörkret faller byter han om till kvinnokläder för att gå ut på gatan och locka in gäster. En del besöker området av nyfikenhet,, en del för de vill festa. Fram på natten kommer flera besökare från pubar inne i centrum till folkvimlet. Gay Village är en plats för årliga evenemang och är erkänt som Storbritanniens LGBT-center. I dag besöks platsen av människor från hela världen. Manchester Pride är Storbritanniens mest framgångsrika Pridehändelse, med tiotusentals som deltar i firandet. Anna Hernström

75


>>

Hello darling, welcome to my world. << Ann May, transvestitartist pĂĽ BarPop vid Canal Street i Manchester

76

Manchester magasin  

Här är multijournalistlinjens 16-17 magasin om Manchester.

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you