Studentdemonstrationen den 15 mars Den 15 mars tågade ca 15 000 mer eller mindre förbannade demonstranter från Senatstorget genom centrala Helsingfors till riksdaghuset. Orsak: nyheten om att undervisningsministeriet ämnar begränsa studietiderna och minska på antalet studiestödsmånader för samtliga studeranden. Folkmassan bestod av en brokig skara humanister, teknologer och en och annan gymnasist. Tåget leddes av en fanborg och banderollerna skanderade alltifrån ”Ei leikata” och ”Pappa betalar inte” till något mindre smickrande uttryck som inte behöver upprepas här. Demonstrationen organiserades av Finlands Studentkårers Förbund(FSF) som i samband med demonstrationen framförde sin hälsning åt premiärminister Matti Vanhanen. I samband med mötet överlät FSF en namninsamling som funnits på deras hemsidor och som samlat ihop 53 000 namn under den dryga månaden den var igång. Representanter för alla riksdagsgrupper var på plats utanför riksdagshuset ( regeringen syntes däremot inte till...) och underhöll demonstranterna med tal som var variationer på temat: ”Ni har det skit – ni har rätt – vi har alltid gjort det yttersta för att förbättra er situation – men det är inte vårt fel att ingenting händer”. Och så var det ju förstås Ilkka Taipales röstfiskningstal inför eurovalen i sommar...
och är därmed skattebelagt. Begränsningen av studietiden skulle i teknologernas fall vilka har en examen omfattande 180 studieveckor att examen bör helst avläggas inom normtiden på fem år. Den föreslagna modellen skulle tillåta två års flexibilitet ifall att studeranden skulle kunna påvisa en godtagbar orsak till att studierna inte framskridit i önskad takt. Därutöver skulle alla ha rätt att frånvaroanmäla sig under två år ifall av militärtjänst, moderskapsledighet o.d. och därmed förlora tenträtten för denna period. I rapporten nämns inte möjligheten att justera inkomstgränserna som avgör om en studerande är berättigad till studiestöd eller inte. Idag uppgår de årliga tillåtna inkomsterna för de studerande som lyfter studiestöd under terminerna, dvs. under sammanlagt nio månader, till 9090€. Sedan december har också diverse instanser gett utlåtanden och pläderat för sin sak. Studentorganisationerna har som väntat sågat förslaget medan det från universitetens och skolornas håll kommit varierande åsikter. Även Tekniska högskolan har uttalat sig i ärendet och har konstaterat att skära ner studiestödet inte är önskvärt medan en begränsing av studietiden är välkommen. De gick till och med så långt att föreslå att alla studier som faller utanför examen eller som utförs efter normtiden för studier kunde bli avgiftsbelagda. Detta för att ta kål på de personer som surfar från en avdelning till en annan eller bara i misstag presterat 220 studeiveckor innan de utexaminerats. Men sanningen är att vi finländska studeranden studerar länge, alltför länge. Statistikcentralens uppgifter för år 2002 påvisar att hela 22% av de närvaroanmälda univeristetsstuderandena inte avlagt en enda studievecka under föregående läsår. Orsakerna till detta är många. Å ena sidan är det många studeranden som blir kvar i registren och förvränger statistiken även om de bytt skola eller avbrytit sina studier till förmån för arbetslivet. De blir fler för varje år som går. Å andra sidan bidrar och tvingar dagens och speciellt huvudstadsregionens levnadskostnader till att en studerande är tvungen att arbeta för att kunna äta och studera efter att ha betalt hyran. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med förmånliga studentbostäder för alla och den fria marknaden är ett måste för många. Med dagens medelhyror räcker studiestödet inte långt. Och då tvingas folk att ta de jobb som erbjuds. Somliga är så lyckligt lottade att deras arbete har en anknytning till branschen de studerar medan många står och stäker biffar hos McDonald’s. Det ironiska i det hela är att inkomstgränserna för studiestödet är så strama att det räcker med ett vettigt sommarjobb för att man kan bli av med studiestödet för höstterminen(4 mån). Ja, summan av kardemumman blir alltså (enligt skriben-
Vad är det egentligen fråga om? Under riksdagsvalet lyftes studerandenas situation fram och de flesta partierna lovade att förbättra denna. Matti Vanhanens sittande regering har i sitt regeringsprogram sagt att finländarnas aktiva tid i arbetslivet bör förlängas så att de unga kommer tidigare ut i arbetslivet och går i pension senare och att “Studerandenas studiesociala situation förbättras så att planmässiga heltidsstudier är möjliga och studietiderna förkortas. Undervisningsministeriet utarbetar genast i början av regeringsperioden ett åtgärdsprogram genom vilket avläggande av examina inom utsatt tid främjas. I detta sammanhang utvecklas studiestödssystemet så att det blir mera sporrande.” I december 2003 publicerade undervisningsministeriet rapporterna för två tjänstemannaarbetsgrupper som fått i uppgift att utreda hur man kunde åtgärda de långa studietiderna och göra studiestödet mer sporrande. Deras förslag var att begränsa studietiden och skära ner på antalet månader en studerande har rätt att lyfta studietstöd. I gengäld skulle bostadsbidragets hyrestak lyftas så att det gällde för den andel av hyran som uppgår till 252€ i månaden. Ersättningen av denna skulle i fortsättningen också vara 80%. Studiestödet för högskolestuderanden i dag utgörs av en studiepenning à 259,01€/mån och bostadsbidrag för den del av hyran som inte överskrider 214,44€. Studiestödet är en inkomst
3