Modulen 2/22 by Modulen

02/22

Innehåll 3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

CHEFREDAKTÖRENS HÄLSNING

STYRELSENS HÄLSNING

GEORGS KLURIGA

HÅLK: DEBATTERA HÅLLBART 101

STRANDREVIEW

KANDIDATPROGRAMMEN 2022

MODULENS BOKKLUBB

SPEXET

HUR FLYTTAR MAN EN TEKNOLOGFÖRENING?

ÅRSFESTTAL

URSPÅRAD MASKININGENJÖR

(ARGA!) INSÄNDARE

TACK TILL DONATORER

SPRÅKFÖRNYELSE

ÄRADE STÄLM

FUTURICE

HISTORIKANNONS

PHUXARNAS WAPPEN 2022 I BILDER

Utges av Teknologföreningen vid Aalto-universitetet Ansvarig utgivare Hanna Erlund Chefredaktör Frida Björklund Redaktionen Jannica Savander Petter Cornér Karoliina Koponen Ulrika Volin Richard Porthan Grafiker Olivia Skinnar Emilia Söderström Max Ulfves Fotografer Sara Rosqvist Susanne Erlund Frida Björklund Tack till Georg Metsalo

KONTAKT Chefredaktör: chefredaktor@tf.fi Redaktionen: modulen@tf.fi MODULEN - Teknologföreningens nationstidning 2/22 teknologföreningen.fi 3

Chefredaktörens hälsning En hel del har hänt sedan förra Modulen kom ut - två av de mest nämnvärda är att Teknologföreningen fyllde 150 år och Wappen ordnas efter en två års paus på plats! Under våren har också planerna mot Studerandecentret gått framåt. I detta sommarnummer av Modulen får vi läsa om till exempel Teknologföreningens flytt från Lönnrotsgatan till Urdsgjallar, språkförnyelsen inom TF och en review on stränder i huvudstadsregionen. Vi har även fått äran att publicera Ikiteekkari Krister Ahlströms årsfesttal från Teknologföreningens 150-årsfest. Teknologföreningen har under 150 år dragit samman teknologer från olika studiebranscher - under de senaste åren även ekonomer och konststuderande. För mig, och säkert mycket många andra i nationen, betyder TF en viss gemenskaphet, ett hem. Att flytta till ett helt nytt hus betyder nya möjligheter och jag hoppas att det kan bli ett hem till många nya och gamla TFare. Att få se samhället öppna sig lite i taget under våren har säkert fått många fyllda av hopp. Det att vi har haft en förening som hållit samman under senaste åren har varit viktigt men så har också varit att träffa nya människor. Det att Teknologföreningen alltid ger en möjlighet att träffa nya och gamla människor vardagligen är en “blessing in disguise”. Teknologföreningen är en mötespunkt för alla inom Aalto och utvecklas hela tiden och jag hoppas även du gör TF till en plats du själv trivs i.

Text: Georg Metsalo Ibland föredrar Svakar någon annan avec än punsch till kaffet. Ibland vill han ha konjak, ibland munklikör och ibland kaptenlöjtnant (lika delar konjak och munklikör). För detta ändamål har han skaffat tre identiska lådor, som vardera rymmer två identiska flaskor. I ena lådan (märkt KK med en liten skylt) har han två flaskor konjak, i den andra (märkt LL) har han två flaskor likör och i den tredje (märkt KL för kaptenlöjtnant) har han en flaska konjak och en flaska likör. En gång, då han just hade fyllt på flaskorna, spelade hans lilla brorsdotter honom ett spratt: “Jag har bytt om skyltarna, så de är alla fel och flyttat om lådorna!”, sade hon glatt. “Det gör inget!”, svarade Svakar. “Jag ser nämligen på färgen, vad som är konjak och vad som är likör!”.”OK, men du får bara lyfta och titta på en enda flaska!”, sade hans lilla examinator. Hur kan Svakar efter bara ett enda lyft sätta alla skyltarna rätt igen?

Debattera hållbart 101 Text: Freja Bruncrona, Rasmus Buchert, Elvira Niemi, Anna Österberg Varmare tider är precis runt hörnet och med dem brukar också släktfesterna göra sig påminda. Kanske en kusin som blir student, en bror som blir konfirmerad eller en moster som firar bröllopsdag? Oavsett vilken anledningen är, så är det inte ovanligt att debatten går het då ung möter gammal eller kusiner med helt olika social bakgrund plötsligt sitter mitt emot varandra. Har du en gammelmormor som inte kan hindra groda efter groda att hoppa från munnen? Vill du införa ett nytt vegetariskt recept till midsommarbuffén, men samtidigt inte såra din farfar och hans traditionella rätter? Eller kanske en kusin som inte förstår varför klimatet borde prioriteras inom politiken? Ingen fara - HålK belyser med tre exempel hur du inte ska reagera i dylika situationer, och ger förslag på hur det istället lönar sig att gå tillväga då du debatterar. Exempeldebatt 1 - Klimatuppvärmningen Jag och min kusin hamnade i en hektiskt debatt vid julbordet om klimatuppvärmningen, samtidigt som resten av personerna runt bordet satt tysta och något obekväma. Kusinen var av åsikten att vi inte har råd att göra något åt klimatuppvärmningen, jag menade att vi inte har råd att INTE göra något åt klimatuppvärmningen. Jag ansåg detta vara en självklarhet och var alldeles perplex av att han nog godkände växthuseffektens existens men att han sade sig prioritera ekonomisk tillväxt

över ekosystemens upprätthållande. Som att det ena kunde komma utan det andra?! Jag var så chockad och irriterad att jag i min frustration inledde debatten med fel nr 1: personangrepp. Detta gjorde honom givetvis defensiv och oemottaglig till mina sakargument som efterföljde. Vi turades om att kasta fakta i varandras ansikte i runt en halvtimme utan resultat. Jag insåg att vi hade helt olika premisser i debatten; vi argumenterade med två helt olika ändamål i åtanke. Att etablera en gemensam grund till vad man argumenterar för är A och O i en debatt. I detta fall var hans premiss att ekonomisk tillväxt är bra, och min premiss var att människan är beroende av naturen. Vår gemensamma premiss borde ha varit något i stil med att “det är viktigt att främja välfärd”. Med detta som grund kunde hans argument ha fortsatt vara att ekonomisk tillväxt är viktigt för välfärden, men jag kunde snabbare ha hittat argumentet som slutligen fick oss att nå en gemensam slutsats: att naturen erbjuder tjänster för människan utan vilka vi i rent monetära termer inte kan upprätthålla ekonomisk välfärd. Då jag lyckades förklara min oro för klimatet i termer som han bättre kunde relatera till - pengar - kom vi snabbt fram till att oron var delad och julefrid återvände till bordet.

Exempeldebatt 2 - Veganmat på julbordet Jag satte mig vid matbordet fylld av entusiasm, jag hade just hittat ett recept på ett veganskt alternativ till julskinka som jag tänkte laga till släkten inför julmiddagen. Jag berättade om mitt fynd till min farfar som direkt slog ner min idé. “Vadå veganskt, inte vill jag bara äta morötter till jul”, svarade han direkt och fortsatte sitt argument med att lyfta fram hur speciellt tonåringarna inte kan förväntas leva på grönsaker eftersom de behöver kött för att växa till sig. Istället för att här med hjälp av sakargument förklara att det bara är en stereotyp att veganer endast lever på salladsblad och att veganska alternativ kan vara precis lika proteinrika och goda som de gjorda på animaliska produkter gick jag direkt till personangrepp och klagade på hans gammalmodiga tankesätt. Det hjälpte inte mitt argument och han svarade med att ”Julskinkan har alltid funnits vid vårt julbord och ingen har klagat hittills, varför skulle vi ändra det nu?”. Här kom jag med ett ultimatum: ”om det inte finns veganska alternativ så kommer jag inte till julmiddagen”, då vad jag egentligen borde ha gjort var att försöka komma fram till varför julskinkan är så viktig. Det handlar ju sällan om köttet i sig - jag borde ha förstått att det var ett 8

sätt för min farfar att visa oss omtanke då han lagade sin traditionella julskinka. Han kände att det var hans bidrag till julbordet och därför reagerade han så starkt på mitt förslag. Ifall jag insett detta hade vi kunnat undvika konflikten totalt genom att exempelvis laga maten tillsammans istället för att han skulle bli rädd att jag tog över matlagningen. En viktig poäng är också att människopsyket har svårt att gå ifrån gamla traditioner och vanor även om förändringen skulle vara positiv. Således är det lättare att lägga till veganska alternativ än att ta bort “det som alltid funnits”. Exempeldebatt 3 - Jämställdhet med gammelmormor Gammelmormors ord hänger kvar i luften vid påskmiddagen. Hennes blotta närvaro medför en tryckande aura som präglades av xenofobi och könsdiskriminering. Rigorös i sina åsikter sitter hon med en sherry i handen och slänger ur sig haranger om hur alla som inte är av finländsk härkomst kunde avlägsna sig från vår fosterländska jord, hur kvinnor i arbetslivet är roten till samhällets dekadens och hur ingen underhållning sedan Tapio Rautavaara har varit värd att se på. Dessa betraktelser framfördes dessutom med en vokabulär vulgär nog att få vem som

helst att sätta ett kinderägg i halsen. Jämställdhetsfrågor var något som gammelmormor inte ville höra talas om. Så som det en gång i tiden varit borde det alltid vara, förändring är nyckeln till fördärv. Tänka sig att denna bräckliga gamla varelse med ett rynkigt anlete som snarast kunde liknas vid ett russin, kunde vara så rigid i sina åsikter gällande förändring. Utmaningen i detta scenario framkommer då man försöker motsätta sig gammelmormor och behöver få henne att inse att hennes åsikter är ungefär lika färska som de tio budorden. Undvik då lockelsen, hur stor den än är, att gå till personangrepp och kalla gammelmormor för ett russin, det gynnar inte din agenda. Försök istället se varifrån gammelmormors åsikter härstammar och etablera en gemensam grund

som ni kan utgå ifrån. Försök få fram att jämställdhet inte är ett hot mot en redan privilegierad samhällsgrupp utan snarare en strävan efter en bättre framtid för tidigare förtryckta grupper. Att det bara är medmänsklighet att försöka hjälpa dem som har det sämre ställt. Kom ihåg att den värld gammelmormor växte upp i såg väldigt annorlunda ut mot dagens samhälle och dess kutymer har satt djupa spår i det russin du ser framför dig idag. Besvara gammelmormors påhopp sakligt och tappa aldrig besinningen, undvik att hota med eutanasi och förvänta dig inte för snabba resultat, utan för diskussionen sakta men säkert mot en mer socialt hållbar riktning.

Sammanfattning: • Lyssna och förstå istället för att genast gå till attack • Undvik personangrepp och fokusera iställer på sakargument • Börja debatten med att etablera en gemensam premiss och undvik därmed missförstånd • Be den du diskuterar med utveckla sin åsikt så att du förstår vad den bottnar i och förklara varifrån din egen åsikt kommer • Försök hitta en gemensam nämnare - hur kan den du debatterar med relatera till ditt argument? • Människan undviker helst förändring - etablera att det är oundvikligt och nödvändigt för att någon utveckling ska kunna ske. 9

Strandreview Text och bild: Ulrika Volin

Alla stränder besöktes under sommaren 2021. Tips: algläget på stränderna kan kollas via www.ulkoliikunta.fi/sv/

Westends badstrand

Björnholmen

Sandanalys: » sandstrand med sandbotten Tjänster: » glasskiosk » omklädningsrum » dusch (kall) » lekpark Övrigt: » nära Otnäs » grund väldigt långt ut

Sandanalys: » sand, småsten och växter i vattenbrynet men sandbotten i vattnet Tjänster: » omklädningsrum » bajamajan en bit upp Övrigt: » nära Otnäs » relativt lugn och liten strand då man inte kom-

» mycket barnfamiljer på plats » brygga som man kan hoppa från » varmt vatten » både skugga och sol

på kvällen » sikt ca 30cm i vattnet

mer ända fram med bil, dock bra cykelled fram » relativt grund » ganska varmt vatten » måsar » sol och skugga på kvällen, lite vind » sikt ca 15cm i vattnet

3,7/5 3/5

Casinostranden på Drumsö Sandanalys: » sandstrand med småsten inblandat, större stenar och gräs i vattnet Tjänster: » glasskiosk » café med alkoholförsäljning » omklädningsrum » dusch » toaletter

» lekpark » volley Övrigt: » solstolar man kan låna » väldigt grund väldigt långt ut » populär bland barnfamiljer (och fåglar) » relativt varmt vatten » sikt ca 50cm i vattnet

2,7/5

Rönnskär

3/5

Sandanalys: » sandstrand men lite stenigt vid vattenbrynet Tjänster: » restaurang » omklädningsrum (en del stängda vid besöket) » dusch » toaletter Övrigt: » båttur krävs

» ganska lugn strand så man får vara för sig själv, en del måsar höll sällskap » stor strand, man kan slippa vinden på någon sida och någon sida är alltid i solen » relativt grund » kallt vatten » grumligt vatten med vattenväxter

Mellsten i Gäddvik Sandanalys: » sand med lite småsten, större stenar och grönalger i vattenbrynet, sandbotten på huvudstranden, vattenväxter på sidostränderna Tjänster: » café med alkoholförsäljning » glasskiosk » omklädningsrum » dusch » toaletter » gymställning

» volley » bänkar Övrigt: » populär liten huvudstrand, många små stränder runtom och klippor där man kan sitta » parkeringsplats nära, bra cykelled fram » brygga » varmt vatten » relativt grunt » i skuggan på kvällen » sikt ca 30cm i vattnet

3,5/5

Hietsu (Sandstrands badstrand) 3,5/5

Sandanalys:

» sand med småsten inblandat, stenar och gåskakka i vattenbrynet, sandbotten i vattnet Tjänster:

» café med alkoholförsäljning » glasskiosk » omklädningsrum inomhus » duschar inomhus » toaletter

» lekpark » volley Övrigt: » stor strand, väldigt populär men man ryms ändå » så gott som hela stranden i solen » kallt vatten » grund i vänstra kanten, relativt grund på högra sidan » sikt ca 50cm i vattnet

Stenudden Sandanalys: » sand/småsten både på stranden och i vattnet Tjänster: » café (som dock var stängt vid besöket) » omklädningsrum » dusch (kall) » armhävningsställningar och gungor

Övrigt:

» någorlunda stor parkering som var lite gömd, märkt stig till stranden » liten strand, relativt lugn » ganska grunt vatten » varmt vatten » änder » soligt på kvällen också » sikt ca 15cm i vattnet

3,7/5

Munksnäs 3,7/5

Sandanalys:

Övrigt:

» sandstrand med små-

» nära Otnäs men svårt att

sten både på stranden och i vattnet, rent vattenbryn, lerbotten till höger (avsnört) Tjänster: » glasskiosk » omklädningsrum » dusch (ute och inne) » bajamaja och toalett » lekpark

komma fram med lokaltrafik » brygga » väldigt populär och inte så stor » sol och skugga » blir snabbt djupare » medelvarmt vatten » sikt ca 10cm i vattnet

Modulens bokklubb Förra numrets bok: Klara och Solen av Kazuo Ishiguro Rating: 3/5

NÄSTA BOK How Bad Are Bananas? The Carbon Footprint of Everything Från Adlibris: How Bad Are Bananas? var en banbrytande bok när den publicerades första gången 2009, när de flesta av oss hörde uttrycket ”koldioxidavtryck” för första gången. Mike Berners-Lee försökte informera oss om vad som var viktigt (flyg, uppvärmning, simbassänger) och vad som gjorde väldigt liten skillnad (bananer, naturligt förpackade, är bra!). Den här nya utgåvan uppdaterar alla siffror (från datacenter till värd för ett världscup) och introducerar många områden som har blivit en vanlig del av det moderna livet - Twitter, molnet, Bitcoin, elcyklar och bilar, till och med rymdturism. Berners-Lee har ett övervägt öga över varje område och ger oss siffrorna för att hantera och minska vårt eget koldioxidavtryck, samt för att påverka våra företag, företag och myndigheter. Hans upptäckter, presenterade i tydlig och till och med underhållande prosa, är ofta överraskande. Och de är nödvändiga om vi ska ta itu med klimatförändringarna.

I Modulens bokklubb läser vi en bok per nummer av Modulen. Vi diskuterar boken i en Telegram-grupp, de som vill kan också träffas i mindre grupper för att diskutera. De bästa bitarna av diskussionen sammanfattas i nästa nummer av Modulen, där nästa bok också presenteras. Gå med i Telegram-gruppen för att kunna dela tankar, hitta en liten grupp som vill läsa med dig eller helt enkelt se vad det går ut på!

Hur flyttar man en Teknologförening?

Text: Peter Rehnström sekreterare 1966, kurator 1971-1973

Våren 1966 stod det klart för föreningen att flyttningen till Otnäs oåterkalleligen skulle ske på hösten. Tills vidare kunde man bara skönja en betongkonstruktion delvis intäkt i presenningar, men man kunde dock ana sig till att det nya nationshuset snart skulle vara färdigt. Allt vad detta innebar för föreningen var nog delvis höljt i dunkel. Någon personal, förutom fru Koskinen i köket, fanns inte. Hur skulle man driva en restaurang, det behövs kanske mera personal? Det behövdes antagligen en vaktmästare, kanske en kanslist? Men det akuta tycktes vara hur man tar avsked av den gamla lokalen på Lönnrotsgatan 29, 4. våningen på 300 kvadratmeter. Kunde man utnyttja detta för att pungslå äldre medlemmar, som ännu en gång ville se sin gamla klubblokal? Så föddes konceptet ”Snyftfest”. Vi var säkra på att många ville komma. Dessutom trodde vi att de skulle bära massor av pengar med sig.

”

Men att köra i gång ett nytt hus är inte lätt, så akta er bara! Humpsvakar - Bosse

Vad skall en sådan fest innehålla? Den officiella delen sköttes förstås av kurator Gustaf Mickos som hälsar välkommen. Sedan en ordentlig middag med möjlighet till flera snapsvisor. Humpsvakar skall förstås ställa upp. Som bonus kom även Humpsvakars balett med. De mottogs med stora applåder. Flera mer eller mindre sångkunniga trubadurer framställde klassis-

Nöjda festdeltagare

ka teknologvisor. Till dem hörde klubbhövding Pommens ”Student ja v Moskvjé” och inspektor

Insamlingsdelen skulle skötas genom att

Ferdinands performans ”Dunkan och Shinkan

STÄLM:arna erbjöds möjlighet att riva tegelväg-

-Grev Archibald”. Inspektor assisterades av

gen mellan klubbrummet och baren. För varje

föreningens värdinna Inga Kåhre, som spelade

medförd tegelsten skulle man betala en rundlig

rollen av den låghalta grevinnan.

summa. Planen fungerade till hälften, väggen revs, men insamlingens resultat var marginellt. Dessbättre samlade barkommersen som vanligt många intresserade. Olyckligtvis var en av kunderna så intresserad av serveringen att hans hand var på dörrkarmen då barmästaren stängde dörren. Den bastanta bardören klippte av ett finger, o ve och fasa! Rådiga teknologer sökte upp fingret, satt det i en plastpåse i den olyckliges ficka. En flaska Koskis sattes i hans

Pommen framför Student ja v Moskvje

andra ficka och sedan fick han snabbtransport till akuten. Dessvärre lyckade kirurgen inte fixa skadan. Hädanefter kunde man skilja denna yngre broder från sin äldre genom namntillägget ”Niofingers”.

Vad skulle vi ta med oss från Lönnrotsgatan till Otnäs? Det nya huset var ju huvudsakligen utrustat med eget möblemang, trodde vi. Arkiv, fana, brorskålstunna, pokaler, phuxmajorens stav och gamylernas tavlor naturligtvis. Vad annat, jo ett förtvivlat tungt biljardbord, det torde ännu finnas kvar i Urds källare. Så lämnade vi Lönnrotsgatans stenhus efter 27 år (1939 Humpsvakars balett

– 1966). Väl framme försökte vi passa in de specialbeställda möblerna. Ett stort problem för oss var bardisken som lutade på ett konstigt sätt. Hur

Ett klart problem för styrelsen var att det inte fanns några möbler i styrelserummet. Styrelseordförande Roger Huldén ser en annons

skall glasen och flaskorna hållas här? Småningom gick det upp för oss att det var en tidningshylla.

i tidningen ”Direktionsbord till salu”. Det är Esso som skall byta ut sitt direktionsbord. Roger för en ihärdig diskussion med Essos VD, som vill ha en offert. Nej, vi skall ha det som donation kommenterar Roger. Diskussionen pågår en stund till VD:n konstaterar, ”Ni är omöjliga, ni får det!” Humpsvakars intåg

Den stora planeringsmissen framgår snart. Köket är dimensionerat för antagandet att Dipoli står för matproduktionen och maten transporteras till serveringsköket på TF med truck, benämnd ”Politrukki”. Den tanken är dödfödd och därför är det en lyckospark att vår första vaktmästare herr Ilvonen har en italiensk fru Barbara, som passar bra in i köket. Första triumfen är Barbaras pizza. Senare föreslår vår kökskonsult Frank att vi borde ha en maträtt som är lätt att tillreda i

Fru Koskinen i köket

stora mängder, försök med spaghetti! En klassiker är född! Styrelsens inkompetens som ledning för både en förenings- och en affärsverksamhet blir snart uppenbar och mera personal anställs, med varierande framgång. Kassa-apparat, bokföring, alkoholtillstånd, danstillstånd, åååh! Till all lycka är teknologer bra på att lära sig, speciellt av sina misstag! Med facit i handen av verksamhet i 56 år på Urdsgjallar måste vi dock säga att det blev bra. Föreningen är vid liv och framtidsplanerna Ferdinand framför Dunkan och Shinkan

är goda. Men att köra i gång ett nytt hus är inte lätt, så akta er bara!

Krister Ahlström: 150-årsfesttal Värderade TFare, mina damer och herrar! Jag är förhindrad att delta i denna unika Årsfest, men är tacksam för att Steffi, vår ordförande i De Äldres Råd, välvilligt åtagit sig att läsa upp ett kort meddande från er Ikiteekkari. Universitetet utbildar fackmannen, Kamratskapet formar medborgaren! Så lyder, lätt anpassad TFs urgamla devis. Medborgarens uppgift är att bidra till fosterlandets och mänsklighetens utveckling. TF tacklar med ständigt förnyad energi och uppfinningsrikedom de många möjligheter och svårigheter tiden lägger dess väg. TFs fina och roliga 150 års Historik beskriver vår långa och framgångsrika vandring under olika yttre förutsättningar. Författarna har valt en lyckad titel för sin Historik: "Livet är härligt". TF glömde inte att samtidigt ha roligt - det är ju för oss kamratskapets innersta väsen. Samhällsbygget har ändå varit den stora utmaningen. TF har framgångsrikt bidragit till vår osannolika saga: att av det fattiga Finland bygga ett modernt samhälle. Denna första strävan uttrycks redan i Polyteknikernas Marsch, där Finlands självständighets tanke också börjar skymta fram. Sedan, någon generation senare, gav Tempaus traditionen oss detaljerade uppgifter för fortsatt samhällsbygge. Tempaus fyller 100 år redan 2024, och om allt går väl skall jag då kommentera byggandets tradition.

Ikiteekkari anser i alla fall, att nu är det individens tur att stå i centrum. Vi har skäl att tänka på hur studenterna skall bygga de färdigheter, speciellt de sociala färdigheter och nätverk, en snabbt föränderlig och global värld ställer på envar studerande. Aalto Universitetet betonar "Radikal Innovation". TF kan lätt ansluta sig till den devisen, gärna modifierat till Radikalt Tänkande och Nyskapande. Och glöm inte : TFarens Liv skall vara Härligt! Ett meddelande till denna värdiga Årsfest är inte ett tillfälle att långrandigt beskriva vad jag avser men jag ber dagens TFare själva fundera ut hur devisen Radikalt Nyskapande och Härligt Liv skall utvecklas. Se där en härlig uppgift i dagens turbulens. Ikiteekkari och TFs Hedersmedlem ber nu Steffi höja en skål för det 150 åriga TFs fortsatta framgång och lycka! SKÅL.

EN URSPÅRAD MASKININGENJÖR Text: Alec Estlander I slutet av mina studier på TH:s avdelning för maskinbyggnad började ”muttertekniken” allt mindre intressera medan miljöfrågor blev viktigare för mig. Via en kurs om industriell hygien hittade jag till Institutet för Arbetshygien. Där pågick ett SITRA-projekt om industrins luftproblem, och firman Rautaruukkis luftpåverkan blev mitt DI-arbete. En lämplig åsnebrygga till miljöfrågorna. I slutet av 1971 påbörjades ett stort europeiskt projekt om fjärrtransport av luftföroreningar. Meteorologiska institutet FMI var ansvarigt, och dit lockades jag av min forna mattalärare. Så blev jag FMI:s första DI och projektchef för den finska delen av projektet. Vi satte upp mätstationer som täckte Finland både i riktning syd-nord och väst-öst. Projektet ledde till en mängd internationellt samarbete, och bl.a. till att jag var med och skrev på världens första internationella luftkonvention, kallad CLRTAP, som antogs 1979 i Geneve. Före det hade jag under 1974 jobbat ett år på inrikesministeriets miljövårdsavdelning och skissat på en luftvårdslag för Finland. Åren 1975-82 var jag ansvarig för det finska s.k. TT-samarbetet med SEV-länderna gällande miljöfrågor. 1980-83 satt jag med i Finlands Akademis kommission för miljövetenskap. Allt typiska ingenjörsjobb, eller? För att känna mig lite mindre urspårad tog jag licentiaten i miljöteknik på TH 1981. När sedan Finland äntligen fick ett miljöministerium 1983 ombads jag söka posten som ansvarig för luft- och bullerproblem. Efter lite politiskt mygel fick jag jobbet.

Det gav spännande insikt i hur ett ministerium arbetar, i synnerhet ett litet och nytt uppstickarministerium. Man fick skinn på näsan genom att förhandla med de gamla rävarna på t.ex. handels- och industriministeriet. De tuffaste uppgifterna var ändå att bereda Finlands första normer för luftkvalitet 1984 och att 1985-86 underhandla om hur vår industri skulle minska sina emissioner av svaveldioxid med 30 %. Målet nåddes senare med glans, i förtid. Efter ett nattklubbsbesök på Hesperia våren 1989 blev jag tillfrågad av en avdelningschef på Ekono, som då var Finlands mest meriterade konsultföretag, om jag ville komma dit för att ”se vad vi gör på miljöområdet, och vad vi borde göra”. En sådan utmaning var ju oemotståndlig, så plötsligt var jag konsult i stället för byråkrat. Det ledde till en massa intressanta projekt, såsom utvärderingen av ett oljeeldat kraftverk i Pakistan och ett avfallsprojekt i Senegals djungel, liksom möjligheterna till miljösamarbete med Kazakstan och Kirgisien. Före det hade Ekono, efter att jag varit där bara tre år, uppslukats av Pöyry-bolagen pga. dålig ekonomi. Vilket var månne mitt ansvar därvidlag? Jag hade år 1976 varit med och grundat Luftvårdsföreningen och 20 år senare Föreningen för Miljöledarskap. Den förra ordnade 1995 i Dipoli en i serien internationella luftvårdskongresser och inför den hade värdlandet presidentskapet i den internationella unionen för luftvårdsföreningar IUAPPA. Så jag var Mr President åren 1992-95, låt vara bara för IUAPPA.

Åren 1997-98 var nog de mest intressanta och utmanande under mitt jobbliv. Jag var projektchef för att utveckla industrins miljövård i Egypten. Projektet bekostades av FINNIDA och Världsbanken, vilka båda tyvärr ville blanda sig i hur det sköttes. Nåja, det gick vägen ändå. Jag bodde 1,5 år i södra Kairo, försökte få industriföretag att förstå miljövård, och administrationen att förstå att polismentalitet inte leder långt. Det mest utmanande var ändå att få all infra på plats, som att beställa och få levererat projektbilar och datorer, få telefonerna att ringa till utlandet (lyckades efter 3 månader), och bostadens WC att fungera, utan stora översvämningar. Men lite arabiska och förståelse för islam fastnade ju på kuppen.

Spetsbergen. Ett ösamhälle med kala gröna berg och djupa fjordar var igen något helt unikt. Så jag har aldrig ångrat den urspårning från maskiningenjörens trygga bana som skedde 1970, för att den ledde till väldigt varierande arbetsuppgifter och en mängd intressanta resor. Och dessutom till de mest fantastiska träffar med alla slags människor och kulturer, samt otroligt vackra naturupplevelser. Vad kan man mera begära? Nedan med en ”livsfarlig” luftmätare 1972

Väl hemma igen ombads jag söka ett chefskap på Finlands miljöcentral SYKE, och efter diverse tester fick jag det. Nu gällde det både forskning och att stöda miljöministeriet med vissa uppdrag, som att till Finland köpa utsläppsrättigheter för CO2, genom den s.k. CDM-mekanismen. I det jobbet hjälpte att jag genast 1999 under Finlands ordförandeskap i EU hamnade in i de internationella förhandlingarna om klimatet under UNFCCC. Det innebar t.ex. i november 1999 summa 52 möten på 2 veckor i Bonn, av vilka jag var ordförande på 24 möten. Väldigt stressigt, och sen blev det också 2 veckors sjukledighet. Från 2006 framåt var jag med i flera EU:s Twinning-projekt för att få länder som Makedonien, Kroatien, Kosovo och Turkiet att bli redo för EU:s miljöreglementen. Det var intressant att jobba med deras experter och försöka hitta kompromisser hur de kunde uppnå tillräckliga krav, utan att göra det för svårt för dem. 2010 fick jag resa till Nepal för att utvärdera ett projekt om småindustrins miljöarbete. Att uppleva den naturen och de människorna gjorde outplånliga intryck. Sedan hade jag turen att få sluta, om inte på toppen, så på spetsen. Min sista arbetsresa i juni 2012 gick till

(Arga!) insändare Livet är härligt! Efter att ha läst igenom historiken från pärm till pärm och hela tiden med växande intresse vill jag tacka er 2020-talets teknologer för att ni satsat stort för att få till stånd en så gedigen 150-årshistorik. En eloge går givetvis också till textförfattaren, historikern Aapo Roselius som inte sparat någon möda för att ta reda hur TF utvecklats under de gångna 150 åren och också för hans förmåga att framställa det i lättläst och njutbar text. Själv är jag en STÄLM som var aktiv inom TF under 1950-talet och som nog minns Chalmersspexet med sången ”Livet är härligt”! - Ralf Graeffe

Födelsedagar är det tokigaste påfundet i mannaminne. Värför ska man behandla någon som en prins/prinsessa en arbiträr dag i året eftersom mIn MaMmA rÅkAdE pReSsA uT mIg DeN dAgEn. Om man skulle ändra konceptet till att man har en dag i året (som man själv kan välja) som man får ta det lugnare och så kan jag kanske gå med på med ganska onödigt känns det också. - Ordförande i VSHFSE (Vi Som Hatar Födelsedagar, Speciellt Egna)

Det nordiska samarbetet har nått botten. Man kunde ju tycka att arrangören för de årliga Studentorkesterfestivalerna, den svenska paraplyorganisationen Riks-SMASK, skulle inse att dubbelkolla kalendern innan de bestämmer sig för ett festivaldatum, men icke. Det visar sig nu att årets upplaga av STORK-festivalen krockar fatalt med den näst intill heliga ölorienteringen Ylonz. Ett magplask i Ålands hav. På grund av denna dundertabbe kommer mången annars så kalasglad Humpsvakar att på Ylonz-lördagen sitta och grubbla över den kända hypotesen att gräset alltid är gröna på andra sidan östersjön, oberoende av om de avundsjukt blickar österut mot ölorienteringarnas förlovade land eller västerut mot orkesterhögtidernas Mecka. Då när jag var phux kunde man minsann kombinera Ylonz och festival. Sade jag redan att detta är den värsta pannkakan, fiaskot och bottennappet i mannaminne? - Man kan supa också utan att ha roligt

Jag

spelar

faktiskt

barytonhorn

Orkestern.

Inte

kontrabas.

- "barska immortalis est"

Vill du se din insändare publicerad här? Skicka den till modulen@tf.fi 27

TACK TILL DONATORER

TF vill tacka alla dessa 200 st TF-vänner som hittills varit med och byggt nationens framtid genom ett bidrag till det nya nationshuset!

Insamlingen är redan på god väg då vi säkrat 2,6M€ från stiftelser och 700k€ från privatpersoner. Vi har ännu en bit att gå för att nå 4,0M€ men rör oss ständigt mot målet. TF:s mål är att säkra denna bit under detta hejdundrande jubileumsår. Var med och ställ upp med ditt bidrag! Mer information om insamlingen finns på vision. tf.fi, eller i årets första nummer av Modulen på issuu.com/modulen. Agneta och Nils-Olof Nylund Alec Estlander Alexander Nybergh Amiraliteten Chalmers Andreas Wager Annika Wilhelmson Annika och Axel Sandås Antti Karppi och Anna-Kitty Ekstam Avec Axel Cedercreutz Axel Hertsberg Bengt Gustafsson Bengt Sahlin Berndt Karsten Birgitta Segercrantz Björn Heir Blaku Bo Lindfors Bosse Lönnqvist Camilla och Jan Waselius Camillo Särs Carl-Gustaf Rotkirch Carl-Johan Nybergh Christer Härkönen Christian Elg Christian Kurtén Christian Lax Christina Branders Christoffer Winquist Christopher Diesen

Claus Hohenthal Claës-Gustav von Heiroth Cåssu Nåstra (TFS18) - Axel Cedercreutz - Castor Köhler - Filip Stenbacka -Oscar Björklund Ea och Stefan Wilhelmson Elisa Marie Emil Kauppi Familjen Hellman Familjen Rehn - Jan-Peter Rehn - Jonathan Rehn - Maximiliam Rehn Familjen Östman - Bill Östman - Kristina Wikberg - Malin Östman - Peter Kenttä - Sofia Östman Folke Lindberg Folke Malmgren Fredrik Nyhlén Georg Ehrnrooth Göran Nyman Göran Sundholm Göran och Carita Andersson Hans Björkestam Hans Lavonius

Hans Söderström Henrik Helenius Henrik Knappe Henrik Roos Henrik Simberg Henrik von Wendt Jan Kåhre Jan Lindholm Jan Wasastjerna Johan Fransman Johan Köhler John Lindahl Jukka Karhunen Jörgen Westerling Kaj Arnö Kaj Christiansen Kaj G Backas Kaj Hedvall Katja Skogman Kenneth Holmberg Kim Englund Kim Nyberg Kim Åström Krister Ahlström Kristian Appel Kurt Fager Kurt Hedström Leif Granholm Marcus & Jenni Bäck Marcus Lassus

Marcus Nybergh Markus Henttonen Markus Ihamuotila Martin Landtman Maryelle Nybergh Matts Bruun Mauritz Ketola MEGAstyrelsen TFS92 - Johan Lindqvist - Lars Strandberg - Mia Meinander - Pandy Holmberg - Pia Björkenheim Mikael Federley Mikael Karlsson Mona Grönstrand Mårten Mickos Niklas Geust Niklas Skogster Nora Ilivitzky Oleg Stikhin Olivia Nybergh Otto Lönnbäck Pamela Molander Patrick Enckell Patrick Hämelin Paul Olof Meinander Pehr-Eric Pått Per-Olof Bergström Peter Buch Lund Peter Hartwall Peter Löfgren Peter Rehnström Petter Selänniemi Petur Eklund Pia Kåll och Anders Stenbäck Pär Mickos Rasmus Buchert

Reka Simon-Balint Riku Seppälä Robert Gylling Staffan Simberg Stefan Björkman Stefan Gordin Stefan Sundman Stig Gustavson StyrTrek TFS93 - Christer Ahlberg - Christoffer Strandell - Erik Bärlund - Jan Hellman - Johanna Dyhr - Jonna Sahlin - Olle Löfgren Svante Degerth TFS13 - Ella Warras - Frida Vikström - Johnny Boxström - Jonas Berg - Marcus Granér - Peter Stara TFS14 - Alexandra Andersson - Andreas Holm - Elisabeth Nyberg - Henrik Hillner - Janne Luukkaa - Kim Wallis - Oskar Aspelin - Peter Leander - Tony Meski TFS20 – unSLASKπuCÄSH - Albert Rehnberg - Caro Lassheikki - Simon Renlund

Tero Kamppinen Thomas Branders Thomas Hackman Timo Tirkkonen Tobias Ekholm Tom Anderzén Tom H. J. Lindberg Tom Waselius Tomas Blomberg Traficon Ab Voldemorjens (TFS21) - Astrid Holmström - Edvard Ohlström - Filip Engström - Peik Sauso - Ulrika Volin Ville Helaskoski Wladimir Ilivitzky Östmetron (TFS17) - Christian Segercrantz - Cosmo Jenytin - Nina Gunell - Peppe Nybergh Stiftelser Aktiastiftelsen i Esbo-Grankulla Aktiastiftelsen i Vanda Föreningen Konstsamfundet Héléne och Walter Grönqvists stiftelse Stiftelsen Emilie och Rudolf Gesellius fond för filantropiska och kulturella ändamål Stiftelsen för kultur- och utbildningsinvesteringar Tre Smeder William Thurings stiftelse

TF är evigt tacksam för stödet hittills och ser fram emot att hålla er och hela medlemskåren uppdaterade längs med husprojektets gång! Är inte du med på listan? Läs mer och ställ upp med ditt eget bidrag på vision.tf.fi eller var i kontakt med fundraisingchefen på TF, Emil Kauppi (emil.kauppi@tf.fi, 0456444599). * På listan finns alla som gett sitt samtycke till att vara publika med en donation och som donerat tills 19.4.2022. Vi ber om ursäkt för möjliga hjältar som fallit bort från listan.

TF:s språk förändras med verksamheten Efter många år av att ha skrivit och läst texter på och om TF, bland annat i styrelsen, i revideringen av stadgarna och arbetsordningarna och i Modulens redaktion har jag funderat mycket på språket som används på TF. Vi uttrycker och stavar många ord på ett speciellt sätt, och visionen om att inkludera alla Aaltos studerande komplicerar ibland språkanvändningen på ett sätt som kan kännas svårt att närma sig. Att TF är en gammal nation med många traditioner och dokument som ofta ändras gör inte saken enklare. Det vanligaste problemet när jag skriver texter för och om TF låter enkelt men har åtminstone för mig visat sig vara mer komplicerad än jag trodde: vad kallas TF:s medlemmar? Ordet teknolog inkluderar inte de medlemmar som studerar något annat än teknik – eller gör det? Kan alla TF:s medlemmar kallas för teknologer i och med att de är medlemmar i Teknologföreningen? Eller får redan själva namnet Teknologföreningen potentiella medlemmar att känna sig ovälkomna, borde bara TF användas mera? TF:are känns klumpigt, och att 30 skriva om uttrycket helt fungerar ibland,

men inte alltid. I LexTF används TF:are en gång för att referera till TF-medlemmar, och teknolog bara i sammanhang som kan ses som historiska (som stipendiefondernas stadgar – där gör Stipendiekommittén ändå oftast tolkningen att teknolog avser vilken som helst TF-medlem). Ofta används bara ordet medlem, men det är sällan lika entydigt och tydligt i verkliga livet som i stadgar och arbetsordningar. Nästa svåra fråga är vad det är bäst att göra med TF-specifika ord som är svåra att förstå för andra än de som redan har varit med i TF:s verksamhet en längre stund. Namn som refererar till platser är ibland klara (Mötesrummet), ibland lite mindre klara (Klubben, Ölkällaren) och ibland rent ut kryptiska (Stavans, Fantomenkoppin). Hur är det med phux, besticklar, spagu? Det beror såklart på vem som är publiken hur det lönar sig att uttrycka sig, ett inlägg i TF:s interna infokanal kan bra referera till Wappenfirande och nachare med phuxar och spagu. Men redan meningen ”det är coccare i Stavans före vi har sitz i Ölkken” kan vara väldigt svårförståelig för en Soc&Kom-gulis eller en utbytesstuderande på väg på sin första TF-sitz.

Enligt jämlikhetsplanen eftersträvar TF jämlikhet på alla fronter, och utgår från att alla på lika villkor ska kunna ta del av verksamheten oberoende av kön. Det reflekteras förutom i sättet att skåla och sångtexter också i språket. Stadge- och arbetsordningsrevideringen jobbade mycket med att göra stadgarna och arbetsordningarna könsneutrala, helt enkelt för att göra dem lättare att förstå. Att det tidigare fanns en sportstugevärd och en sportstugevärdinna ledde till fler frågor än svar – det är en funktionärspost som görs i par, men paret kan själv dela upp uppgifterna utan att det har något med kön att göra. Inventeringsmän byttes ut till inventeringsansvariga på rekommendation av Institutet för de inhemska språken, och trakasserioch diskrimineringsombud fungerar utmärkt också utan ett avslutande ”man” eller ”person”. Badkarl tyckte vi ändå att var en så fyndig formulering med en ganska svag koppling till kön att den fick stå kvar, men det är självklart upp till framtida revideringar att fundera på den saken om de vill. En annan sak som vi funderade mycket på i revideringen av stadgarna och arbetsordningarna är hur vi kan förenkla språket som genom otaliga revideringar, och ibland också ursprungliga

felskrivningar, blivit rätt så krångligt. Varför ska det stå ”handha arrangerandet av evenemang X” när det kan stå ”ordna evenemang X”, eller ”uppbevara” i stället för ”förvara”? Alla som skriver och läser dokumentet vinner på att språket är lätt att förstå och dokumentet går att orientera sig i, eftersom budskapet då kommer fram lättare och arbetet är enklare att utföra. Att språket är lättförståeligt betyder inte att alla svåra ord måste rensas bort, utan att texten är skriven så att svåra ord och uttryck går att googla (används på rätt sätt, stavas rätt), så att sammanhanget blir klart också fast enskilda ord blir oklara, och så att det går att bilda sig en uppfattning om vad texten handlar om utan att läsa allt (rubriken säger det viktigaste, nyckelorden är lätta att hitta). Det är absolut inget fel med att använda stavningskontroll och be en kompis läsa igenom eller skriva en rubrik! Också bilder och listor kan hjälpa mycket med att bilda sig en uppfattning om vad texten handlar om. Ifall en term är välbekant på finska men obekant på svenska, kan båda bra användas – det viktigaste är att alla som behöver förstå texten gör det, och helst utan att anstränga sig hemskt mycket. 31

Egentligen går allt det här som jag har funderat på att sammanfatta med en mening: tänk på publiken. Ifall jag riktar mig till de aktiva medlemmar som är målgruppen för den avslutande sitsen, och alltså alla har ett läsår av studier och TF-evenemang bakom sig, är det helt okej att skriva ett meddelande till infokanalen som meddelar att ”Avslutande ordnas 5.5 i Stora Salen, DC halare och mössa, coccare i Ölkken kl 18”, men den sortens korta info fungerar mycket sämre om det är phuxintagning eller ett nachspiel efter spex som riktar sig till hela Otnäs det handlar om. Stadgar och arbetsordningar kan ha mer komplicerade formuleringar som kräver en stunds funderande för att förstå, det kan ofta vara ända sättet att uttrycka sig, men det är inte optimalt om en kort text i infomejlet om den kommande exkursionen är så komplicerat uttryckt att den inte går att förstå på första genomläsningen eller läsaren måste kolla flera olika källor (mejlet, kalendern, infokanalen) för att få reda på datumet. Ibland blir det ändå fel och det är inte så farligt. Ett enskilt stavfel eller felanvänt ord gör sällan en text hemskt mycket svårare att förstå, och ifall ett ”teknolog” i stället för ”TF:are” eller ”kompis” slinker med en gång när det inte var menin32

gen orsakar det knappast någon skada. Ifall språket däremot konsekvent används exkluderande (genom ordval eller svårförståelig text) finns det en mycket stor risk att många personer också känner sig exkluderade från TF:s verksamhet. Det som är uppmuntrande är att det fungerar på samma sätt åt andra hållet – med ett inkluderande språk kommer också inkluderande verksamhet som alla verksamheten riktar sig till kan känna sig välkomna att delta i, och därför bli en del av gemenskapen. Jannica Savander

Hej alla studeranden! Det sägs att studerandelivet är den bästa delen av ens liv. Det har hunnit gå en stund från mina egna aktiva universitetstider men jag kan absolut skriva under påståendet trots det. Jag rekommenderar att njuta av er tid före ni blir färdiga. Frivillig verksamhet är inte bara en bra balans till de hektiska studierna, utan allt man lär sig kan även vara till nytta i arbetslivet. När jag tittar på hur dagens IT-bransch ser ut hittar jag gamla studiekompisar i seniorpositioner överallt. Samma personer som vi sålde halarmärken med och som under skoldagarna funderade på hur derivator skulle räknas. De personerna hittas i förutom kollegor, även i samarbetspartners och kunder. Det talas överallt om att nätverka och jag har själv under åren lärt mig att det mest effektiva sättet att skapa tillit är att göra saker tillsammans; vare sig det handlar om hobbyverksamhet, studerandeevenemang, studiesessioner, jäynän eller bara ha roligt tillsammans. På universitetet finns det även utmärkta möjligheter att lära känna andra studeranden tvärvetenskapligt. Nästan oberoende vad du kommer att jobba med, kommer personerna runt omkring dig att vara från olika branscher. Då kommer förmågan att förstå andra experter i andra branscher att betonas på ett sätt som inte ens jag kunde förstå under mina studietider. Studietidens nätverkandet behöver inte bara begränsas till studerandekretsar. Speciellt i Software Development och formgivningsvärlden finns det otroliga mängder av möjligheter att lära sig utanför högskolans väggar med hjälp av professionella evenemang. Enligt min åsikt är det bästa med universitetsgemenskapen det att det finns något för alla. Ditt intresseområde kan vara så niche som helst och det är ändå sannolikt att du hittar studeranden som delar samma tankar. Universitetsgemenskapen är kanske en av den mest mångfaldiga vart man kan hamna. Sist men inte minst: om möjligheten att göra något unikt eller något speciellt intressant kommer emot, ta an den möjligheten. För mig kom möjligheten att mitt i mina studier åka till San Francisco för att jobba i startup-världen. Även om hoppet i det okända var nervöst och återvändande till studierna efteråt inte blev av, ångrar jag inte beslutet ett dugg efter alla dessa år. Skribenten är en gemenskapsbyggare som lämnat tre universitetsexamen på hälft. Han hittade sin grej efter flera år av vilsenhet, famlande och irrande omkring med hjälp av goda vänner och erfarenheter. Juha-Matti Santala Developer Advocate, Futurice

TEKNOLOGFÖRENINGEN ÄR GRUNDAD 1872 I HELSINGFORS OCH FYLLER

150 år!

Jubileumsåret till ära har nationen producerat en 150-årshistorik — en högkvalitativ och verklighetsförankrad dokumentation av TF genom tiderna. Historiken bygger förståelse för TF:s och hela teknologsamfundets utveckling från 1870-talet till dagens värld. För det mångåriga projektet har nationen 2018 tillsatt en sexmanna arbetsgrupp, som arbetat i tätt samarbete med skribenten, docent Aapo Roselius, och projektledare Michaela Bränn (Bränn & Bränn Ab). Historiken lanserades i mars, och flera har redan säkrat sitt alldeles egna exemplar. Perfekt sommarlovsläsning! Köp ditt egna exemplar på shop.tf.fi!

TF behöver dig! VAR MED OCH BIDRA TILL TF:S FRAMTID GENOM ATT DELTA I INSAMLINGEN FÖR TF:S NYA NATIONSHUS HELA PROJEKTET OCH MEDELINSAMLINGEN HITTAS PÅ

vision.tf.fi