Nya Europabladet 2023

EN TIDNING FRÅN EUROPAPARLAMENTARIKER NILS TORVALDS VÅREN 2023

6 KOLUMN

”Det pågår hela tiden aktiva försök att splittra och försvaga EU. Det här ska vi inte låta ske. Nu är det viktigare än någonsin att vi står enade och att vi talar med en gemensam Europeisk röst”.

“Ur ett finländskt perspektiv är det synnerligen välkommet att EU nu tar försörjningsberedskap och ekonomisk resiliens på allvar”

“För Finlands del kommer 2023 att förbli ett märkesår i vår historia.”

6 ARTIKEL

Axel Hagelstam Anna-Maja Henriksson

Nils Torvalds

5

INNEHÅLL

3 LEDARE Vi tog ett steg vidare

4

ARTIKEL Vägen hem var mycket lång, och NATO har vi mött

KOLUMN Alla människor i världen har samma rätt till frihet

6 KOLUMN Vi behöver ett starkt och enat EU

7

ARTIKEL EU stärker sin resiliens

ARTIKEL Kritiska råmaterial i Finland och EU

8-9

10

INTERVJU Vi måste bli bättre på att förstå andra politiska system

ARTIKEL Vi har uppdaterat reglerna för förnybar energi

10-11

KOLUMN Upp som en sol - ner som en...

12 ARTIKEL Vinden som en möjlighet

ARTIKEL Nya regler för avloppsvatten

13 ARTIKEL Utgångsläget varierande inom EU då den biologiska mångfalden försvaras

14 ARTIKEL EU tar itu med växande mängden förpackningsavfall

15

REPORTAGE Året i bilder

16

PRESENTATION Team Torvalds - Vem är vi?

om tidningen

Denna tidning har sammanställts av Johannes Lith, Alexander Lång, Minna Österholm, Celinda Nordqvist, Benina Uotinen och Nils Torvalds

ANSVARIG UTGIVARE

Nils Torvalds

MEDVERKANDE

Abir Al-Sahlani, Anna-Maja Henriksson, Torbjörn Kevin, Bo Långbacka, Axel Hagelstam

UPPLAGA

105 000 exemplar

TRYCK

karleby Botniaprint

vanda Sanomapaino KSF Tryckeri salo Salon Lehtitehdas

mariehamn TidningsTryckarna på Åland Ab kouvola Lehtisepät Oy

TIDNINGEN UTKOMMER I FÖRSTA HAND SOM ETT BETALT INSTICK I TIDNINGARNA HUFVUDSTADSBLADET, VÄSTRA NYLAND, ÖSTNYLAND, ÅBO UNDERRÄTTELSER, VASABLADET, ÖSTERBOTTENS TIDNING, SYD-ÖSTERBOTTEN, NYA ÖSTIS, ÅLANDSTIDNINGEN OCH NYA ÅLAND.

LAYOUT

Ida-Maria Wikström

OMBRYTNING

Miranda Uthardt

PÄRMFOTOGRAFI

© Boliden 2022

Min specialmedarbetare Elisabet Rantschukoff, för nära även känd som Ebet, avled stilla och lugnt i början av april 2023. Ebet har jobbat i olika funktioner inom SFP, lokalt och centralt. Under de senaste åren har hon varit mitt viktigaste stöd och min viktigaste hjälp allt sedan Europavalet 2009. Det finns oändligt mycket fint att säga om hennes vänskap, hennes hängivenhet och hennes insiktsfulla klokhet. Jag är oändligt tacksam för alla hennes insatser.

Under de sista månaderna av ett rikt och omväxlande liv var Ebet fullt sysselsatt med att redigera hundratals spalter jag har skrivit under åren i Bryssel. De kommer ut som en bok i slutet av augusti. Boken tillägnas henne.

ARTIKEL VÄGEN HEM VAR MYCKET LÅNG, OCH NATO HAR VI MÖTT

KOLUMN ALLA MÄNNISKOR I VÄRLDEN HAR SAMMA RÄTT TILL FRIHET

ARTIKEL UTGÅNGSLÄGET VARIERANDE INOM EU DÅ DEN BIOLOGISKA MÅNGFALDEN FÖRSVARAS

KOLUMN VI BEHÖVER ETT STARKT OCH ENAT EU

ARTIKEL KRITISKA RÅMATERIAL I FINLAND OCH EU

Nils Torvalds

VI TOG ETT STEG VIDARE

ledare

NILS TORVALDS

Medlem av Europaparlamentet Renew Europe / Svenska folkpartiet

FÖR FINLANDS DEL kommer 2023 att förbli ett märkesår i vår historia. Från och med april det här året är vi en mera fullvärdig medlem av en omfattande europeisk och transatlantisk gemenskap. Det ställer nya krav och det kräver nya formuleringar.

ÄNNU UNDER DEN föregående regeringsperiodens förhandlingar kunde vi nöja oss med att upprepa den säkerhetspolitiska trossatsen om att Finland inte hör till någon militär allians. Nu behövs det en omskrivning, som egentligen förutsätter att strukturen i regeringsprogrammets säkerhetspolitiska del skrivs om. Nu ansvarar vi inte enbart för oss själva, nu ansvarar vi gemensamt med våra bundsförvanter för Europas försvars- och säkerhetspolitik.

Det är en stor förändring.

1944 HANDLADE FINLANDS säkerhetspolitik om att överleva i en hård värld. 2023 handlar det om att klara av att se långt in i framtiden och därmed också förstå och klara av att bära alla därmed sammanhängande utmaningar.

I OCH MED Wienkongressen 1814-15 byggdes Europa upp som ett balanserande system mellan de europeiska stormakternas inflytelsesfärer. Det var egentligen ingen hållbar lösning, men samma bräckliga balans användes på

nytt som utgångspunkt vid fredssluten både efter det första och det andra världskriget. Den enda europeiska stormakten, som envist höll fast vid det tvåhundraåriga systemet långt in på 2000-talet var Ryssland.

UNDER SOVJETTIDEN HADE en alltövergripande propagandaapparat pressat undan alla nationella identiteter med hjälp av en militariserad storrysk ideologi. Därför blev stormaktsidén kvar som det dominerande arvet efter det sovjetiska sammanbrottet.

FINLAND KOMMER ALLTSÅ under de följande decennierna att vara en viktig och konstruktiv part i ett stort europeiskt bygge. Det handlar om att skapa en stark ekonomi, som slår vakt om Europas strategiska självständighet. Samtidigt handlar det om att lägga grunden för en säkerhets- och försvarspolitik, som skall hålla för påfrestningarna under de närmaste decennierna.

FÖR FÖRSTA GÅNGEN i Finlands historia är vi nu en fullvärdig medlem i det här samfundet. Det ställer oss inför ett oerhört ansvar, som vi måste visa oss mogna att bära.

NILS TORVALDS EUROPAPARLAMENTARIKER

VÄGEN HEM VAR MYCKET LÅNG, OCH NATO HAR VI MÖTT

då Ryssland inledde sin obefogade fullskaliga invasion av Ukraina.

DEN 4.4.2023 VAR på många sätt en historisk dag och inledningen på en ny era för finländsk utrikes- och säkerhetspolitik. När den blåvita fanan hissades utanför NATO-högkvarteret i Bryssel slutfördes slutligen den västliga integrationen som så försiktigt påbörjades år 1945. KekkonenPaasikivi, VSB-avtalet, nordiska samarbetet, Helsingforskonferensen, eu. Vägen västerut och hem har alltså varit mycket lång, krokig och innefattat många etapper. Under 78 år har vi sökt oss bortåt från vår östra granne utan att glömma den 1343,6 kilometer långa gränsen vi delar.

ATT DEN 4.4.2023, som för övrigt var den nordatlantiska försvarsalliansens 74-årsdag, skulle medföra finländskt medlemskap, var det få som ville medge eller ens tänka på, innan den 24.2.2022

FINLAND HAR EN lång historia av neutralitet och alliansfrihet, men i och med medlemskapet i NATO kommer dess säkerhetspolitik att utvecklas betydligt. Medlemskapet i NATO har redan gett Finland en högre nivå av skydd mot potentiell rysk aggression.

SOM EN MEDLEM i NATO kommer Finland också kunna delta mer fullt ut i alliansens operationer och beslutsprocesser. Finska trupper har ju tidigare bidragit till NATO-ledda missioner i Kosovo, Afghanistan och på andra platser, och Finland har redan tidigare också varit en aktiv deltagare i NATOövningar och träningsprogram.

DET FANNS ORO att anslutningen till NATO skulle leda till ökad spänning med Ryssland, nåt som i alla fall ännu inte realiserats. Vissa hävdar att anslutningen till NATO har ansträngt Finlands relation med Sverige, som fortfarande i skrivande

VÄGEN TILL NATO

För att förstå Ryssland och det ryska tankesättet i en situation som denna kan man läsa den nyutkomna boken av Nils Torvalds och René Nyberg.

”Vägen till NATO” är en djupgående och insiktsfull bok som tar upp en av de mest debatterade och omdiskuterade ämnena i finsk utrikespolitik: möjligheten att gå med i NATO. Författarna René Nyberg och Nils Torvalds belyser frågan ur olika perspektiv och ger en omfattande analys av för- och nackdelar med ett NATO-medlemskap. Med tanke på de senaste händelserna i Ukraina och den ökande spänningen i Östersjöregionen är boken mer relevant än någonsin tidigare.

stund är utanför alliansen. Men de två länderna fortsätter att samarbeta nära inom försvars- och säkerhetsfrågor, och Finland har kunnat använda sin position inom NATO för att driva på för ökat nordiskt samarbete, vilket också drivit Sveriges intressen.

ÖVERGRIPANDE SETT HAR Finlands medlemskap i NATO setts som en positiv utveckling för landets säkerhet och försvar. Medan det fanns oro för de potentiella nackdelarna med att ansluta sig till alliansen, har Finland kunnat navigera dessa frågor framgångsrikt och upprätthålla ett konstruktivt förhållande med nästan alla sina grannar runtom Östersjön, det så kallade Natohavet. Medlemskapet kom i grevens tid, och man kunde påstå att vissa var föregångare som redan ville diskutera ett medlemskap för årtionden sedan, och allra senast under presidentvalskampanjen 2018. Vägen hem var alltså mycket lång, men nu har vi hittat hem till väst.

Genom att kombinera sina expertkunskaper inom finsk utrikespolitik, säkerhets- och försvarsfrågor och geopolitiska förhållanden ger författarna en balanserad och omfattande bild av de utmaningar och möjligheter som ett NATOmedlemskap skulle kunna innebära för Finland. Boken ger en detaljerad beskrivning av Finlands nuvarande säkerhetspolitiska ställning och hur landet skulle kunna dra nytta av ett NATO-medlemskap.

”Vägen till NATO” är en bok som inte bara är relevant för finländska läsare utan också för alla som är intresserade av europeisk säkerhetspolitik och geopolitik. Författarnas kunniga analyser och insikter kommer att göra den här boken till en viktig referenspunkt i debatten om Finlands säkerhetspolitiska ställning.

FOTO © Santeri Iltanen, Statsrådets kansli

ALLA MÄNNISKOR I VÄRLDEN HAR SAMMA RÄTT TILL FRIHET

Vi i EU har en plikt att kämpa för varenda en av dem. Det är därför vi aldrig kommer att tystna i stödet för folken i Iran, Ukraina, Qatar, Afghanistan och de andra, alldeles för många länder i världen där mänskliga rättigheter kränks varje dag.

EUROPAPARLAMENTET ÄR DEMOKRATINS högborg. Det är det enda direkt folkvalda organet i eu och vi som sitter där har ett stort ansvar. Vi är representanter för den enda unionen mellan demokratiska stater i världen.

Då måste vi också leva upp till de värderingar som grundade eu. Vi måste alltid stå på demokratins, frihetens, rättsstatens, de öppna gränsernas och de mänskliga rättigheternas sida. Och inte bara i eu. Vi måste stå upp för dem över hela världen. Vi får inte bli inskränkta, själviska och tycka att vi har problem som gör att vi inte kan tänka på någon annan än på våra egna medlemsstater.

Det är för att eu har dessa värderingar som vi så självklart har ställt oss bakom Ukraina och bidragit med ett rakryggat stöd till ett land och ett folk som inte vill något annat än att själva få bestämma över sin framtid.

DET VAR OCKSÅ dessa värderingar som gjorde att jag engagerade mig i kampen för demokrati och frihet i Iran.

När flickor och kvinnor gick ut på gatorna i Iran för att protestera, efter att 22-åriga Mahsa Amini mördats av den så kallade moralpolisen i september 2022, började marken skaka under fötterna på mullorna som terroriserat sin befolkning i över 40 år.

Men våra ledande politiker i eu fattade

ingenting. De mumlade och författade pressreleaser. De gjorde absolut ingenting för att lyfta frågan till en nivå där de kunde börja påverka och göra något på allvar för att ge demonstranterna det stöd de behövde.

Och framför allt nämnde de inte med ett ord att det var en feministisk revolution, en kvinnornas revolution, som pågick i Iran under parollen ”Kvinna. Liv. Frihet.”

DEN 4 OKTOBER förra året var vi Europaparlamentariker i Strasbourg för att debattera och rösta om en rad förslag och lagstiftningar. En av debatterna skulle handla om Iran och hur vi från eu kunde stärka vårt stöd till demonstranterna genom att öka pressen på regimen.

Jag var arg och kände att orden inte räckte till. Jag hittade en sax på kontoret, testade hur vass den var på en handduk och tog med mig den in i plenarsalen där jag skulle delta i debatten.

Som avslutning på mitt inlägg i debatten sa jag ”Jin. Jiyan. Azadi. Woman. Life. Freedom” – och klippte av mitt hår.

Jag gjorde det för att visa att de iranska kvinnornas röst hörs ända hit till eu. Deras kamp om jämställdhet och frihet föddes för mer än hundra år sedan, och förr eller senare kommer kampen att lyckas. Efter mörkret kommer ljuset. En dag får vi se ett fritt och demokratiskt Iran.

ATT KLIPPA SITT hår i en talarstol ger såklart uppmärksamhet, men de avgörande resultaten i Europaparlamentet kommer av hårt och envist arbete i utskott och i förhandlingar mellan politiker. Under halvåret som gått har eu drivit igenom sanktioner mot den iranska regimen och parlamentet har ställt sig bakom kravet på att Irans revolutionsgarde ska föras upp på eu:s terrorlista.

Vi har också satt fokus på Talibanernas könsapartheid i Afghanistan, migrantarbetarnas vidriga villkor i Qatar och hur våldtäkt används som vapen i Kongo.

Just nu arbetar vi också med att stärka fri- och rättigheter inom eu. För att kvinnor i Polen ska få tillbaka makten över sina kroppar, för att HBTQ-personer inte ska förföljas i Ungern och för att press- och yttrandefriheten ska säkras i hela unionen.

Det här måste vi göra. För vi är eu – världens enda union av demokratiska stater. Just nu är vi den starkaste rösten i världen för mänskliga rättigheter och då är det vår förbannade plikt att gå i det första ledet i detta arbete.

kolumn

ABIR AL-SAHLANI Europaparlamentariker från Sverige, Renew Europe / Centerpartiet

VI BEHÖVER ETT STARKT OCH ENAT EU

kolumn

ANNA-MAJA HENRIKSSON

Svenska folkpartiets partiordförande

OM ETT ÅR är det åter dags för val till Europaparlamentet.

Rysslands brutala anfallskrig i Ukraina har förändrat våra omständigheter för gott. Vi vet inte hur kriget kommer att utvecklas under det närmaste året, men det som står klart är att den Europeiska unionen är i ett helt nytt läge. De säkerhetspolitiska kontinentalplattorna har en gång för alla ritats om.

Vi lever i en värld där stormaktspolitiken igen gör sig gällande. Auktoritära krafter försöker på alla sätt driva in kilar mellan olika länder i väst. Det pågår hela tiden aktiva försök att splittra och försvaga EU. Det här ska vi inte låta ske. Nu är det viktigare än någonsin att vi står enade och att vi talar med en gemensam europeisk röst. EU:s gemensamma linje mot Ryssland efter anfallskriget mot Ukraina visar på vikten av att vi agerar gemensamt och snabbt.

Svenska folkpartiet är klart och tydligt för ett starkt EU, och en stark och tydlig finländsk röst som står upp för våra ideal. Vårt EU-medlemskap är en framgångssaga. Det har skapat stabilitet och gett våra företag tillgång till världens största hemmamarknad.

EU STÄRKER SIN RESILIENS

artikel

AXEL HAGELSTAM

Försörjningsberedskapscentralen

Samtidigt har det stärkt vår identitet som ett land som inte står ensamt. Våra värderingar är europeiska, och vår röst hörs via EU på ett helt annat sätt än om vi skulle vara utanför. Det finns naturligtvis också sådant som irriterar medborgarna och som man i EU måste vara lyhörd för, onödig byråkrati och onödig detaljstyrning är sånt vi vill se mindre av.

”DET PÅGÅR HELA TIDEN AKTIVA FÖRSÖK ATT SPLITTRA OCH FÖRSVAGA EU. DET HÄR SKA VI INTE LÅTA SKE. NU ÄR DET VIKTIGARE ÄN NÅGONSIN ATT VI STÅR ENADE OCH ATT VI TALAR MED EN GEMENSAM EUROPEISK RÖST.”

ANNA-MAJA HENRIKSSON

Den Europeiska unionen fick sin början i ett sönderbombat Europa. Århundraden av krig skulle stoppas, och en varaktig fred byggas upp genom en ökad ekonomisk integration. Det här lyckades och EU är världens mest framgångsrika fredsprojekt. När kriget igen härjar vid vår dörr finns det orsak att minnas det här.

Friheten är det mest värdefulla vi har. Det har vi blivit påminda om det senaste året. Samtidigt har vi påmints om att inget ska tas för givet. Demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen måste värnas om varje dag. Därför behöver vi ett starkt och enat EU.

UTÖVER DE REDAN kända existentiella hoten som klimatförändringen medför, medförde coronakrisen omfattande utmaningar inom hälsovårdssektorn. Även bl.a. utbildningssektorn var tvungen att anpassa sig oerhört fort. Efter den 24.2.2022 fick samhället uppleva ytterligare påfrestningar i form av raketartade prishöjningar, osäker tillgång till energi och den obehagliga insikten att vi själva kunde vara i Ukrainas sits.

FINLAND HAR KLARAT av följdverkningarna av coronakrisen och Rysslands anfallskrig anmärkningsvärt bra. På ett år har vi fullständigt brutit beroendet av rysk energi och annan råvaruimport. Finlands politiska beslutsfattningssystem har också visat tänderna då man på rekordtid anslutit sig till NATO. Detta är ett resultat av ett obrutet beredskapsarbete som Finland fortsatt med även efter att det kalla kriget tog slut.

EU HAR GJORT märkbara initiativ för att stärka Unionens gemensamma kristålighet, resiliens. Man har insett att den inre marknaden är beroende av vissa kritiska funktioner för att kunna fungera utan störningar. Dessa funktioner

och tjänster, såsom energi, kommunikation, logistik, el-, vatten- och livsmedelsförsörjning upprätthålls av privata företag med målsättningen att generera vinst. För att den inre marknaden ska kunna fungera även i kristid har man på eu-nivå skapat en gemensam minimistandard för beredskap hos företag som upprätthåller dylika tjänster.

DEN ALERTE PÅPEKAR nu att ärenden som har att göra med nationell säkerhet inte hör till eu:s kompetens. Det stämmer, men eftersom standarderna i fråga, som läggs ut i direktivet för kritiska entiteters motståndskraft, gäller att trygga den inre marknaden, så har eu full kompetens. Nils Torvalds hade huvudansvar för industriutskottets utlåtande i frågan.

UR ETT FINLÄNDSKT perspektiv är det synnerligen välkommet att eu nu tar försörjningsberedskap och ekonomisk resiliens på allvar. Finland är beroende av värde- och leveranskedjor från Europa och har därför allt att vinna på att den inre marknaden stärks. Ju bättre beredda våra partners i eu och NATO är, desto starkare är även vår försörjningsberedskap och resiliens.

”UR ETT FINLÄNDSKT PERSPEKTIV ÄR DET SYNNERLIGEN VÄLKOMMET ATT EU NU TAR FÖRSÖRJNINGSBEREDSKAP OCH EKONOMISK RESILIENS PÅ ALLVAR.”

AXEL HAGELSTAM

FOTO © SFP

KRITISKA RÅMATERIAL I FINLAND OCH EU

artikel

BO LÅNGBACKA

Geologiska forskningscentralen (GTK)

RÅMATERIAL ÄR VÄSENTLIGA för Europas ekonomi och för tillverkning av varor som vi använder dagligen. För tillfället är eu till stor del beroende av import så kallade kritiska råvaror och i dagens geopolitiska läge har en oro över tillgången till dessa vuxit. eu har redan år 2011 publicerat en lista på mineraler med en potentiellt problematisk tillgångs- och prisutveckling för den europeiska industrin. Denna lista täckte ursprungligen 14 mineraler men har senare blivit uppdaterad flera gånger och innehåller nu 34 mineraler.

DEN EUROPEISKA KOMMISSIONEN har nyligen lagt fram en förordning beträffande kritiska råvaror (Critical Raw Materials Act), som

är viktiga för den gröna omställningen och eu:s försörjningssäkerhet. För att förstärka försörjningssäkerheten föreslår kommissionen att 10–40% av dessa råvaror kommer från eu:s egen gruvdrift, återvinning och förädling fr.o.m. år 2030.

DEN GRÖNA OMSTÄLLNINGEN som bl.a. innebär elektrifiering av våra fordon, leder till ett växande behov av nödvändiga mineraler för batteritillverkning. Det finns ett flertal olika batteriteknologiska varianter, men för närvarande används främst litium, nickel, kobolt, mangan och grafit. Produktion av sol- och vindkraft kräver dessutom sällsynta jordartsmetaller (REE) och för all form av elektrifiering spelar koppar en nyckelroll. Alla dessa mineraler finns med på eu:s senaste lista över kritiska råvaror.

I FINLAND PRODUCERAS koppar, kobolt och nickel i Kevitsa-gruvan i Sodankylä samt i Sotkamogruvan. I Sotkamo vidareförädlas råvarorna till nickeloch koboltsulfat för användning i batterier. Nickelkoncentratet från Kevitsa transporteras till Harjavalta smältverk för vidare förädling. Där byggs för närvarande också en fabrik för förädling av nickel och koboltprodukter för användning i batterier.

I DAGSLÄGET HAR Finland ingen produktion av litium, mangan, grafit eller REE, men ett flertal aktiva projekt strävar till produktion av dessa. Längst på väg är det delvis statsägda bolaget Keliber Oy som driver ett projekt som ämnar att bryta litium i Kaustby och Kronoby. Verksamheten är planerad att börja år 2024 och ämnar också att förädla malmkoncentratet i en litiumkemikaliefabrik som kommer att placeras i Karleby.

MALMLETNING ÄR EN högriskverksamhet. 1 000 malmletningsprojekt leder i medeltal till en enda gruvverksamhet. Dessutom är tillståndsprocessen för att ta en ny gruva i produktion i Finland lång och slutresultatet osäkert. Ett malmletningstillstånd är i kraft högst 15 år. Det beviljas först för 4 år, varefter det går att ansöka om förlängning för 3 år i gången. Varje nytt beslut från gruvmyndigheten är överklagningsbart. Detta kan potentiellt fördröja varje förlängningsbeslut med 2 år. När bolaget har undersökt fyndigheten tillräckligt och gjort ett investeringsbeslut är det dags att starta tillståndsprocessen för gruvdrift. Först görs en miljökonsekvensbeskrivning (detta tar ungefär 2 år), sedan ansöks om gruvtillstånd (2 år), sedan ansöks om miljötillstånd (3 år). Landskaps- och övriga planer kräver dessutom uppdatering. Ett antal olika bygglov behövs också. Miljökonsekvensbeskrivningen är inte överklagningsbar, men alla övriga beslut är det.

GRUVLAGEN FRÅN 2011 har nyligen undergått en revision och kommunerna kommer att få möjlighet att stoppa gruvstart. Hela processen från malmletningsstart till gruvdrift kan räcka 20 år, men bolaget som söker malm har ingen möjlighet att vid starten av malmletning förutspå om kommunen kommer att godkänna gruvdrift 20 år senare.

FINLAND HAR POTENTIAL att producera alla de mineraler som krävs för tillverkning av batterier och trots alla utmaningar, kommer Finland att ha en stor roll inom eu som producent av kritiska råvaror.

TILLGÅNGEN TILL KRITISKA RÅMATERIAL KOMMER ATT SPELA EN VIKTIG ROLL I DEN GRÖNA OMSTÄLLNINGEN. NILS TORVALDS BESÖKTE KEVITSA I SEPTEMBER 2022, FÖR ATT LÄRA SIG MERA OM GRUVDRIFTEN I FINLAND.

FOTO © Boliden 2022

”VI MÅSTE BLI BÄTTRE PÅ ATT FÖRSTÅ ANDRA POLITISKA SYSTEM”

i ntervju

TORBJÖRN KEVIN

F.d.

chefredaktör för Åbo Underrättelser

EUROPA 1989–91, SOVJETUNIONEN faller sönder. – Men vi var inte begåvade nog att se hela brytningsskedet, vi såg att Ryssland var försvagat, men ingen ifrågasatte på allvar intressesfärerna. Vi har alltså än en gång vid ett vägskäl låtit bli att förändra systemet, och det har lett till att Putin kan upprätthålla sitt brutala envälde.

Nils Torvalds betraktar Europa utifrån Wienkongressen efter Napoleonkrigen – ett fredsslut som byggde på balans och intressesfärer. Modellen upprepades efter första och andra världskriget, och i dag finns av kejsardömena från tiden kring Wienkongressen ett enda som håller fast vid idén om intressesfärer: Ryssland.

– Det är en fråga som inte har diskuterats: Vad handlar Ukrainakriget om? När jag insåg detta började jag samla på mig litteratur om Wienkongressen, säger Torvalds. Det har skett några små justeringar efter det, men titta på kartan, det är bara Ryssland som inte har gett upp sina krav på intressesfärer. Och då är den stora frågan när Putin kommer att inse detta.

”OBEGÅVNINGEN” I VÄST, VAD HADE VI KUNNAT

GÖRA ANNORLUNDA 1989–91?

– DET ÄR lättare att orientera sig om man ritar upp hela den historiska processen, annars blir det politiskt anpassade åtgärder som inte ser helhetsförändringen. Vi var för drygt trettio år sedan blinda inför den verkliga processen, och om man är det, vidtar man tillfälliga åtgärder utan

förbindelse med de stora förändringarna, och det kan bli kontraproduktivt.

KAN DU KONKRETISERA DETTA?

– TA DISKUSSIONERNA kring Jeltsin i början av 90-talet. Vi förde den ganska enfaldigt kring frågan om marknadsekonomi eller inte, när det egentligen handlade om en brytning i säkerhetspolitiken jämfört med de tidigare 200 åren. Vi var dåliga på att se framåt och är nu förvånade över att Ryssland agerar som man gör. I stället för frågan om marknadsekonomi eller inte, borde vi ha skjutit in oss på hur djupet i det ryska systemet ser ut.

– Vi måste komma åt olikheterna i kultursystemen, annars klarar vi inte av andra utmaningar heller, som till exempel klimatfrågan. Om vi inte förstår andra politiska system, hur får vi dem att inse vad de borde göra, hur får vi dem att göra vad vi vill?

Enligt Torvalds är detta nödvändigt inte minst när det gäller klimatfrågan. Väst har traditionellt blivit behandlade som ättlingar till kolonialisterna och nu ser man mönstret upprepa sig. Därför är det nödvändigt att vi förstår det kulturella djupet.

OCH HUR NÅR VI DEN FÖRSTÅELSEN?

– DET SOM HÄNDE i CoP27 illustrerar detta. I något skede gjorde G77-länderna och Kina en överenskommelse där G77 gjorde en massa eftergifter och därför kom CoP27 inte långt framåt.

KAN EU -PARLAMENTET GÖRA NÅGOT ÅT DETTA?

– VI KAN kanske bryta förbindelsen mellan Kina och G77, men det förutsätter att vi börjar förstå deras problem. Mänskligheten står inför en erbarmligt stor utmaning när det gäller klimatet och miljön, och för att klara den måste vi se till att människor är fria från fastlåsningar vid gamla och ickefungerande intellektuella, religiösa och rättsliga lösningar. Bara så kan vi alla våga fatta radikala beslut som i dag omöjliggörs av konkurrerande system och mål. Till exempel om Ryssland vinner kriget är vi låsta i säkerhetspolitiska system som omöjliggör framgångar i klimat- och miljöpolitiken. Det blir då omöjligt att få Ryssland med i klimatfrågan. De är låsta i antikoloniala system.

– Det är de utmaningarna vi har att lösa under de kommande 30–50 åren.

MEN GÅR INTE UTVECKLINGEN SNARARE I MOTSATT RIKTNING?

– JO, MEN VARFÖR? Beskriver vi problemen fel? Ser vi inte alternativen? Lösningarna blir beroende av hur väl vi beskriver vägen, också om det inkluderar att vi ifrågasätter våra egna tros- och världsbilder.

Den enda part som har klarat av att beskriva vägen rätt är enligt Torvalds Europa. Men också här är beslutssitsen i dag dålig. Det besvärliga är att utgångspunkten är den gamla triangeln FrankrikeStorbritannien-Tyskland, men den finns inte längre.

– Ser man till rådet och parlamentet är det Frankrike som kommenderar paraden och jag är inte övertygad om att det är bäst så.      – Tyskland igen har rent ekonomiska utmaningar som är så ofantligt stora att man inte klarar av att se något utanför den närmaste energifrågan. Man ska ersätta rysk gas, men det som är stort nog är vätgas och det kommer man inte att ha tillräckligt av.

OK, MEN DU BRUKAR KUNNA PEKA PÅ MÖJLIGHETER UTANFÖR DENNA DYSTERHET. VILKA ÄR DE NU?

– DET SOM jag upprepar med dårens envishet: Det har gått snett, kommissionen har för mycket makt, eller rättare sagt en del i kommissionen. Och det igen beror på att det som borde vara utgångspunkten är rådets konklusioner som skulle ge kommissionen möjligheter till bättre lagstiftning.

Vi är med andra ord tillbaka i hur man beskriver problemen. rådsmötenas skriftliga slutsatser som skulle ge kommissionen ett jättestort utrymme. För att det här ska hålla ihop måste rådet skärpa sina slutsatser. Annars finns risken att vi får EU-lagstiftning som minskar medlemsländernas rättigheter och därigenom ökar populismen.

– Nyckeln är alltså striktare konklusioner från rådets sida. Just nu befinner sig rådet och parlamentet på milsvida avstånd från varandra.

DET LÅTER SOM ETT GAMMALT TEMA: LEDARSKAPET I EU , HUR KAN DET ÅTERTAS ELLER SKAPAS?

– HAHA, EN en något legitim fråga. Rådet inser väl att det inte kan fortsätta så här, men någon måste formulera det! Med dagens fria ord på bl.a. Twitter och i Facebook är den traditionella journalistiken inte den som kan formulera det.

SÅ VEM SKA FORMULERA DET NÖDVÄNDIGA?

– DET ÄR EN besvärlig fråga som hänger ihop med att politiken har övergått i alltför mycket bjärt populism, vi ser det i EU-parlamentet bland annat i att överraskande många ställer upp på den lista där de kan bli valda, och inte där man ser möjligheterna att få sina tankar formulerade och framförda.

Men det ställer också stora kvar på den politiska diskursen i väst, bland ledare men också i vardagslivet. Torvalds pekar på två delaspekter. I västra delen av det som småningom blev det sammanfallande Romarriket tilläts kritisk diskussion som – än en gång förenklat – gav oss upplysningen och renässansen, dvs en tradition av att försöka förstå.

– På östra sidan har allt slagits fast utan diskussion. Och sedan kom mongolerna och förstärkte tendensen att allt styrs uppifrån. Putin är en förlängning av allt detta.

Till detta kommer islam i Europa.

– Vi har till exempel stora islamska minoriteter

i många länder, och vi har förvisso problem med bokstavstrogen tolkning av islam. Men också vi är skyldiga att lyfta upp diskussionen på ett sätt som ställer stora krav på intellektuell hederlighet, och vi måste veta mera om islam, och förhålla oss lika kritiskt till våra förutsättningar, annars klarar vi inte av att hantera det som förenklat kan formuleras som ”flicka, pojke och annat”.

I upplysningens kölvatten fick vi ”strävan efter lycka”.

– Och till denna strävan hör naturligtvis alla andra utmaningar som på något sätt hänger ihop med rätten till lycka och ett ”helt” liv. Därmed kommer vi in både på de internationella utmaningarna med klimatet och på de individuella utmaningarna med hur var och en söker sin helbrägda identitet. Vi står inför ett omfattande skifte.

– När jag började fundera på Wienkongressens implikationer för oss idag slogs jag av att Wienkongressen också spökar i EU:s bakgrund. Frankrike lyckades inte utvidga sin gamla inflytelsesfär (i förhållande till Saar och det tyska kolet) och därför tvingades Monnet att hitta på ett indirekt sätt att komma åt de tyska resurserna. Lite på den vägen är vi fortfarande.

Med andra ord:

– Vi är långt ifrån strävan efter lycka, som de mest klarsynta politikerna vid 1700-talets slut ansåg vara varje människas okränkbara rätt.

FOTO © European Union 2023 - EP

VI HAR UPPDATERAT REGLERNA FÖR FÖRNYBAR ENERGI

TVÅ ÅRS ARBETE inom team Torvalds har lett till ett uppdaterat direktiv som säkerställer att eu håller sig till sina klimatförpliktelser, försnabbar energiomställningen och ger medlemsländerna en flexibilitet som gör det realistiskt för alla att uppnå målsättningarna att minska utsläppen med 55 procent till år 2030. Direktivet för förnybar energi innehåller regler för bland annat bioenergi, trafik och tillståndsprocesser för energianläggningar.

FÖR FINLANDS MÅLSÄTTNING att nå klimatneutralitet 2035 var det viktigt att förhandlingsresultatet fortsättningsvis ger möjligheten att räkna hållbar bioenergi till målet för förny-

bar energi. Vi vill garantera högsta möjliga förädlingsgrad för trävaror och därför är det inte möjligt att erhålla statsunderstöd för ohållbar bioenergi. För en enskild skogsägare är det en självklarhet att sköta om sin skog väl, så att den växer så den knakar. Detta är klimatarbete, och att sedan följaktligen få högsta möjliga pris för träet på marknaden.

FÖRHANDLINGARNA VAR OERHÖRT besvärliga. Världen såg annorlunda ut för två år sedan och kriget i Ukraina gjorde att förhandlingspositionerna förändrades många gånger om. När vi plötsligt blev tvungna att lösgöra oss från den ryska gasen och oljan, ställde det utmanande krav på Europa att hitta nya lös-

ningar som säkerställer vår energitillgång. Resultatet garanterar också påskyndade tillståndsprocesser för energianläggningar, vilket kommer att hjälpa oss att snabbare bli oberoende av den ryska energin.

DET UPPNÅDDA FÖRHANDLINGSRESULTATET ska ännu godkännas av parlamentet och rådet innan direktivet träder i kraft. Efter det har medlemsländerna 18 månader på sig att implementera direktivet. Det uppdaterade direktivet säkerställer att eu håller kurs mot klimatmålsättningarna 2030. Samtidigt blev många besvärliga frågor obesvarade och för framtida lagstiftning att ta ställning till.

UPP SOM EN SOL NER SOM EN…

NÄR EU -KOMMISSIONEN I juli 2021 kom med sitt förslag till en uppdatering av direktivet för förnybar energi, uppfattades det igen som en viktig del av en ständigt växande framgångshistoria. För att understöda det här intrycket fanns det i samband med offentliggörandet en tidsaxel: från en anspråkslös inledning i början av 1990-talet skulle andelen förnybar energi växa till 45 procent av eu:s totala energibehov.

EUROPEISKA MILJÖBYRÅN (EEB) –takorganisationen för 38 miljöorganisationer i Europa – jublade: ”Ta det med Parisavtalet kompatibla energiscenariot till följande nivå.” Samtidigt varnade organisationen för att de internationella klimatrapporterna redan ringde i alarmklockorna.

MILJÖORGANISATIONERNA TALADE INTE för döva öron. En stor del av förändringsförslagen i parlamentets miljöutskott, som ansvarade för lagförslagets klimatpolitiska hållbarhet, var mer eller mindre ”copy-pastade” från miljöorganisationernas förslag. Men när direktivet var färdigt förhandlat klockan sju på morgonen den 30 mars 2023 såg slutresultatet ganska annorlunda ut.

UNDER HELA DET långa arbetsskedet fram till slutförhandlingarna var både svenska och finska skogsindustrin allvarligt oroade. Kommissionens och parlamentets förslag var synnerligen ambitiöst, men samtidigt ostrukturerat i förhållande till hur de olika medlemsländerna använde sina skogsprodukter med alla sidoströmmar. Oron visade sig vara ogrundad.

NILS TORVALDS HAR FUNGERAT SOM MILJÖUTSKOTTETS HUVUDFÖRHANDLARE I UPPDATERINGEN AV DIREKTIVET FÖR FÖRNYBAR ENERGI.

KOMMISSIONEN KLARADE INTE AV ATT LÄSA DET ENKLA DIAGRAMMET, SOM VISAR MEDLEMSLÄNDERNAS ANDEL FÖRNYBAR ENERGI AV HELA ENERGIFÖRBRUKNINGEN ÅR 2020 OCH 2021 SAMT MÅLSÄTTNINGARNA FÖR 2020.

DÄREMOT KAN MAN utgående från miljöperspektiv fråga sig vad det var som gick fel? Det besvärliga svaret är – nästan allting! Både kommissionen och parlamentet hade satsat på stora frågor utan att reda ut hur situationen såg ut i de enskilda medlemsländerna. Vilka hade klarat målsättningarna från det föregående skedet? Vilka medlemsländer var allvarligt på efterkälken? Alla försyndelser, som hör till den europeiska lagstifitningens vardag, spelade nu sina roller. Dessutom hade Europa drabbats av det första omfattande kriget på 76 år.

ÅRET INNAN RYSSLANDS angrepp på Ukraina var eu:s energibehov 2865 terawattimmar (TWh). Det säger inte så mycket. Men viktigare än terawattimmarna är mixen - vad de olika energikällorna består av. Statistiskt och i medeltal ser det ganska bra ut. De förnybara energiernas andel har stigit stadigt sedan början av seklet. Samtidigt har de fossila energibärarnas andel sjunkit långsamt. Men granskar man energimixen närmare ser man att skillnaderna mellan de olika medlemsländerna är enorma. En del klarar utan större problem de framtida utmaningarna. Diagrammet nedan visar ändå att utmaningarna för stora och i beslutsprocessen centrala europeiska stater varit ytterst besvärliga.

NÄR KOMMISSIONEN KOM med sitt förslag på sommaren 2021 ville man sluta ögonen för medlemsländernas olikheter. Det ledde till ett överoptimistiskt budskap när det nya direktivförslaget presenterades.

FRANKRIKE, TYSKLAND OCH Nederländerna hade stora svårigheter. Frankrike klarar inte målsättningen på grund av att utgångspunkten för deras energiproduktion är enbart kärnenergi. En målsättning på 45 procent ligger långt utanför landets möjligheter. Situationen förvärrades ytterligare 2022 av att torkan var svår. I de franska floderna räckte vattnet inte till för atomkraftverkens nedkylning.

TYSKLAND LÄGGER NU ner sina sista kärnkraftverk. Det sker delvis på grund av att landets regeringar under de senaste åren föreställde sig att kärnkraftverken skulle avvecklas och att man därför inte behövde genomföra någon större service. För att ersätta det är man tvungen att hålla kol- och ligninbaserade kraftverk igång.

NEDERLÄNDERNA ÄR ETT gott exempel på ett annorlunda beroende. Länge levde landet på sin naturgas och försökte öka den förnybara andelen genom import av pellets. Det visade sig vara en dålig lösning.

MÅNGA ÖSTEUROPEISKA MEDLEMSLÄNDER har dessutom en fruktansvärt låg effektivitet på sin värme- och elproduktion. Det har sedan lockat dem att satsa på att bränna skogsresurser på ett ohållbart sätt.

KOMMISSIONEN BORDE NATURLIGTVIS ha insett att medlemsländernas otroligt olika energimixar egentligen inte lämpade sig för ”one size fits all”-lösningar, men de ideologiska ambitionerna, inom den del av kommissionen som leds av Frans Timmermans, ställdes på tok för högt.

SLUTSATSEN ÄR ATT förhandlingarnas slutresultat blev mer än acceptabelt för Finland. eu håller sig dessutom fortsättningsvis till sina klimatförpliktelser. Men utmaningarna ökar och det står redan klart att nästa uppdatering av direktivet måste ställa fokus på hur effektivt eller ineffektivt medlemsländer använder sina resurser. Gör man inte det, är det Finlands och Sveriges energimix och effektivitet som angrips.

VINDEN SOM EN MÖJLIGHET

UNDER DE SENASTE åren har satsningar på förnybar energi ökat markant i Finland. Flera aktörer har indikerat intresse för att bygga, eller rent av redan påbörjat konstruktion av, enorma energiproduktionsområden. Tack vare Finlands nordliga läge och stora landyta finns en god chans att producera stora mängder energi som Europas industri behöver för den gröna omställningen.

BLAND ANNAT PÅ Åland och i Österbotten har stora satsningar på vindkraft dragit igång. Flera företag har visat intresse för att skapa vindkraftsparker längs med kusterna, något som förstås väcker mycket intresse lokalt. Havsbaserad vindkraft är en möjlighet att producera dels stora mängder energi som sådant, men det ger även chansen att producera vätgas - något som kommer vara ytterst eftertraktat när alla bran-

scher börjar söka renare alternativ än de existerande. Speciellt mycket intresse kan förväntas från den tyska industrin, som är ytterst beroende av energiimporter för sin tunga industri. Även nya regler för användningen av alternativa bränslen inom transportsektorn innebär att produktionen av vätgas kan bli mycket gynnsam för Finland.

PRODUKTIONEN OCH KONSTRUKTIONEN av vindkraft uppmuntras genom diverse lagförslag på eu-nivå, bland annat genom direktivet för förnybar energi. Även lagstiftning som man kanske inte genast tänker sig skulle ha med förnybar energi att göra, driver denna utveckling. I förslaget till nytt avloppsvattendirektiv uppmanas reningsverk, genom lättare tillståndsprocesser, att använda sig av bland annat vindkraft för att säkra sin tillgång till förnybar energi. Genom lättare tillståndsprocesser för energiproduktion satsar eu stort på vindkraft, något som Finlands regioner kan dra nytta av.

NYA REGLER FÖR AVLOPPSVATTEN

I FINLAND SER vi tillgången till rent vatten nästintill som en självklarhet. På andra håll i Europa är läget helt annat och med den globala uppvärmningen kommer hållbar vattenanvändning bli allt viktigare. Just nu uppdateras eu:s 30-åriga direktiv om avloppsvatten från tätorter, ett arbete Nils Torvalds har huvudansvar för i parlamentet. Målet är att vattensektorn ska bidra till den gröna omställningen, dels genom bättre reningsprocesser och dels genom att bidra med råmaterial och resurser som behövs för ett mer självförsörjande eu

KOMMISSIONENS FÖRSLAG SÄTTER striktare reningskrav i allmänhet. Den största  förändringen gentemot det ikraftvarande direktivet är ett ytterligare reningssteg, för att ta bort läkemedels- och kosmetikrester ur avloppsvattnet. För att förbättra

vattenkvalitén i Europa, är denna investering nödvändig. Renare vatten ger oss möjligheten att använda vattnet på ett mer effektivt sätt, något som under torrperioder kommer bli allt viktigare. Som exempel kan nämnas användningen av renat vatten i fjärrvärmesystem eller inom industriella processer.

FÖR FINLANDS DEL ställer de strängare kraven på kväverening till med utmaningar, eftersom det på grund av de bakteriella processerna skulle krävas många gånger mer energi för att uppnå målen. Detta, kombinerat med förslaget att reningsverk ska vara energineutrala 2040, blir en nästintill omöjlig ekvation för Finlands del och ett mer balanserat tillvägagångssätt behövs. Förhoppningen är att en sådan balans hittas under det kommande året, först inom Europaparlamentet och sen genom förhandlingar med Europeiska unionens råd och eu- kommissionen. Tidtabellen är rätt knapp för att slutföra förhandlingarna innan valet 2024, men målet består.

FOTO © Marie Krogius

FOTO © Privat

I MAJ 2022 BESÖKTE NILS TORVALDS VINDKRAFTPARKEN LÅNGNABBA I ECKERÖ PÅ ÅLAND.

UNDER BESÖKET TILL BLOMBACKA VATTENRENINGSVERK I ESBO I FEBRUARI 2023, HADE NILS TORVALDS MÖJLIGHETEN ATT FÖLJA MED HELA PROCESSEN I ETT AV VÄRLDENS MODERNASTE VATTENRENINGSVERK.

UTGÅNGSLÄGET VARIERANDE INOM EU DÅ DEN BIOLOGISKA MÅNGFALDEN FÖRSVARAS

Lagförslaget för återställande av naturen är ett försök att stoppa degraderingen av EU:s biologiska mångfald. Intentionen är god men problemet med EU-kommissionens förslag är att det inte tar i beaktande olikheterna i de olika ländernas utgångspunkter.

DÅ LAGFÖRSLAGET PRESENTERADES, väckte det starka känslor i Finland. En nationell debatt med både sakliga och osakliga argument flammade upp. Känslan att eu kommer och bestämmer över våra skogar var stark i många kaffebord.

ETT AV GRUNDPROBLEMEN med lagförslaget kan man läsa redan i namnet. Återställande av naturen låter som att vi ska försöka nå ett tillstånd som funnits någon gång under historiens gång. Mycket riktigt, föreslår kommissionen år 1952 som referensår för återställningskraven. Samtidigt som vi sett en oroväckande trend inom den biologiska mångfalden på många håll och vi måste jobba aktivt för att ändra trenden, så kommer inga politiska beslut att lyckas återställa naturen till hur den såg ut 1952.

FÖR FINLANDS DEL är det speciellt textförslagen om grönområden i städer och återställandet av kärrmarker som i praktiken

skulle bli omöjliga eller oerhört svåra att följa. Eftersom våra städer redan har mera grönområden än någon annanstans i Europa, skulle de föreslagna procentuella ökningskraven i praktiken betyda att alla finländska städer förutom Helsingfors, skulle behöva förvandlas till minst 100 procent grönområden.

DÅ FOKUS I Finland legat på glesbebyggda skogar, är det för Nederländerna omöjligt att återställa havsbotten där miljoner människor bor i ett av Europas mest tätbebyggda områden.

LAGFÖRSLAGET ÄR ALLTSÅ ett praktexempel på hur diskussionen på eu-nivå är på hälft men debatten på nationell nivå hettat till, utan att alla debattörerna riktigt känt till eu-lagstiftningsprocessen.

KOMMISSIONENS FÖRSLAG HAR goda intentioner men är dåligt förankrat i verkligheten. Nu är det tid för Europaparlamentet

och Europeiska unionens råd att rätta till de delar som riskerar lagstiftningens implementerbarhet.

NÄSTAN ALLA MEDLEMSLÄNDER är besvikna på referensåret. Nästan alla medlemsländer har stora problem med delar av lagförslaget. Samtidigt förstår nästan alla medlemsländer att vi behöver en lagstiftning på eu-nivå, eftersom status quo inte ger resultat.

UTSKOTTSARBETET I EUROPAPARLAMENTET har gått långsamt till följd av de många förändringsförslagen men målsättningen är att parlamentet ska ha sin åsikt godkänd i plenum innan sommaruppehållet. Oerhört jobbiga förhandlingar är att vänta men de slutgiltiga trepartsförhandlingarna med eu-kommissionen, parlamentet och rådet kunde därmed i bästa fall fortfarande bli färdiga innan eu-valet nästa år.

FOTO © Adobe stock

EU TAR ITU MED VÄXANDE MÄNGDEN FÖRPACKNINGSAVFALL

VI TALAR ALLTSÅ i princip om lagstiftning som ingen motsätter sig. Något av ett ovanligt fall. Ändå är det inte en endaste intressent som är nöjd med kommissionens förslag. Hur kan det komma sig?

UNDER PANDEMIN ÄNDRADE många av oss i Europa våra konsumtionsvanor. Den växande servicebranschen för näthandel och hemleverans är en stor orsak till att vi plötsligt har ett behov av en betydligt större mängd förpackningsmaterial än innan. För att minska avfallsmängden till en följd av det, har eu-kommissionen tidigare i vintras presenterat sin plan i form av en förordning.

FÖRORDNINGEN OM FÖRPACKNINGAR och förpackningsavfall är ett gigantiskt lagförslag, som i sin nuvarande form skulle påverka alla ekonomiska aktörer och därmed även alla delar av samhället på ett eller annat sätt. Det finns därmed miljoner olika åsikter om hur den borde uppdateras.

DET SOM ALLA industrier väntar på, är en förordning som skulle harmonisera förpackningsmaterial och avfallssortering på europeisk nivå, för att underlätta återvinning och återanvändning av material och förpackningar. För privatpersoner måste det göras så lätt som möjligt att ta ett beslut som har det minsta klimatfotavtrycket.

EN DEL AV problemet ligger i uppgiftens magnitud. Det gamla direktivet om förpackningsavfall, som den nya förordningen förväntas ersätta, var mycket snävare och gav så stort manövreringsutrymme för medlemsländerna att det sist och slutligen inte ledde till önskade resultat. Nu lägger man tvång på medlemsländerna för alla sorters förpackningar samt dess återanvändning och -vinning. De flesta vill alltså se en större harmonisering men ingen gillar ju att bli tillsagd hur den ska skötas.

DET HÄR ÄR ändå inte huvudproblemet, även om det är kopplat till det. Samtidigt som det föreslås starkare kravställningar på t.ex. vilka material som får och inte får användas, är konsekvensanalysen bakom kraven väldigt snäv och fokuserar främst på de positiva aspekterna av återanvändningen av plastförpackningar.

FÖRSLAGET LÄMNAR DÄRMED många frågor obesvarade men ger i värsta fall industrin en oproportionerligt positiv signal om investeringar i plast. En ökad produktion av plastmaterial, även om återanvändningen skulle öka dramatiskt från dagens siffror, ökar naturligtvis också vårt oljeberoende. Återan-

vändbara plastförpackningar är i regel även tyngre och större än förpackningar gjorda av återvinningsbara men icke-återanvändbara material. Det här leder naturligtvis även till högre miljöpåverkan genom ökat behov av transport. För att kunna återanvända samma förpackning, krävs även en sluten värdekedja med tillgång till stora mängder rent vatten och rengöringsmedel.

DET BETYDER INTE att återanvändbara plastförpackningar automatiskt alltid skulle vara ett dåligt alternativ. Vårt pantsystem för plastflaskor i Finland är ett exempel på återanvändning som fungerar väl och som har en relativt liten inverkan på miljön i jämförelse med alternativa förpackningsmaterial. Men studier har visat att det t.ex. i snabbmatsrestauranger leder till en större miljöpåverkan att övergå till återanvändbara plastförpackningar istället för återvinningsbara pappersbaserade förpackningar.

DET FINNS ALLTSÅ plats och tid för olika förpackningsmaterial och huvudsaken måste vara att miljöpåverkan minskar från dagens läge - inte att vi med våld försöker återgå till ett system där alla förpackningar återanvänds så länge som möjligt utan att ta i beaktande innovativa lösningar samt miljö och hälsoaspekter. Det kommer Nils Torvalds att se till för sin del nu då han påbörjat sitt uppdrag som förhandlare i industriutskottet för detta lagförslag.

FOTO © Adobe Stock

ÅRET I BILDER

TRÄFF MED LARS-ANDERS BAER FRÅN SAMETINGET I SVERIGE PÅ FN:S KLIMATFÖRÄNDRINGSKONFERENS COP 27 I SHARM-EL-SHEIKH.

TEAMET LÄR SIG OM VINDKRAFT I ECKERÖ PÅ ÅLAND.

BESÖK TILL BOLIDENS MULTIMETALLGRUVA KEVITSA I SODANKYLÄ, LAPPLAND.

NICKE PÅ BESÖK I BLOMBACKA RENINGSVERK I ESBO.

NICKE TALAR OM ÖSTERSJÖOMRÅDETS BETYDELSE FÖR DEN EUROPEISKA ENERGITRYGGHETEN PÅ ETT SEMINARIUM I BRYSSEL.

DISKUSSION OM FRAMTIDA ENERGILÖSNINGAR VID FORTUMS KÄRNKRAFTSVERK I LOVISA.

© Boliden 2022 FOTO © Marie Krogius

KEMIRA PRESENTERADE INNOVATIVA VATTENRENINGSLÖSNINGAR I ESBO.

TEAM TORVALDS - VEM ÄR VI?

NILS TORVALDS

NILS.TORVALDS@EP.EUROPA.EU

KONTOR +32 2 28 45 585

Nils (Nicke) har varit Europaparlamentariker i elva innehållsrika år och är medlem i gruppen Renew Europe. Nicke fungerar som gruppens koordinator i miljöutskottet, är medlem i miljö- samt budgetutskottet och suppleant i industriutskottet. Han har huvudansvar för revisionen av direktivet om förnybar energi (RED) i miljöutskottet, för förordningen om förpackningar och förpackningsavfall i industriutskottet och fungerar som huvudförhandlare för revideringen av direktivet om avloppsvatten

ALEXANDER LÅNG

ALEXANDER.LAANG@EP.EUROPA.EU

KONTOR +32 2 28 38 585

MOBIL +32 489 320 423

Alexander fungerar som kontorsansvarig och sköter allmänförvaltning, ekonomi och koordineringen av Nickes arbete (både det politiska och praktiska) och resor. Utöver det sköter han politikkoordineringen mellan Helsingfors och Bryssel. Han ansvarar även för bevakningen av budgetutskottet, delegationerna till den parlamentariska samarbetskommittén EURyssland och förbindelserna EU-USA.

JOHANNES LITH

JOHANNES.LITH@EP.EUROPA.EU

KONTOR

Johannes är teamets press-, media-, ochkommunikationsansvarig. Han bevakar också industriutskottet och för tillfället går hans dagar därför i stor utsträckning åt till arbetet kring förpackningsdirektivet. Han ansvarar även för utsläpps-, industri-, och energifrågor samt frågor kring artificiell intelligens och för utgivningen av Nya Europabladet.

BENINA UOTINEN

BENINA.UOTINEN@EP.EUROPA.EU

KONTOR +32 489 320 417

MOBIL +358 404 188 900

Benina är teamets praktikant för våren 2023. Hon jobbar med kommunikationsfrågor som sociala medier och hemsidan, planeringen av Nya Europabladet samt hjälper med policyarbetet i miljöutskottet och administrativa uppgifter.

från tätbebyggelse. Utöver dessa tunga lagförslag är han även medlem i delegationen till den parlamentariska samarbetskommittén EU-Ryssland och suppleant i samarbetskommittén EU-USA. Han är också aktiv inom frågor gällande hav, floder, öar och kustområden (SEARICA), samt i intergrupperna för minoritetsfrågor och funktionsvariationer.

MINNA ÖSTERHOLM

MINNA.OSTERHOLM@EUROPARL.EUROPA.EU

KONTOR +32 2 28 57 585

MOBIL +358 407 797 676

Minna bevakar miljöutskottet och har ansvar för koordinatorskapet, vilket tar upp största delen av tiden i och med Nickes stora roll som koordinator för Renew-gruppen. Utöver detta ansvarar hon för jord-och skogsbruksfrågor samt biodiversitet och cirkulär ekonomi.

CELINDA NORDQVIST

CELINDA.NORDQVIST@EP.EUROPA.EU

KONTOR

Celinda bevakar miljöutskottet och som bäst jobbar hon speciellt mycket med revideringen av direktivet om avloppsvatten från tätbebyggelse, då Nicke fungerar som huvudförhandlare för förslaget. Dessutom ansvarar Celinda för frågor gällande transport och hälsa, samt för Ålandsrelaterade frågor och koordinering av arbetet med Åland. Hon jobbar också med intergrupperna för minoritetsfrågor och SEARICA.