#3 - ett bildmagasin från MediaGymnasiets estetelever vt 2021

#3

Ett bildmagasin från MediaGymnasiets estetelever åk 1 vt 2021

Under 2020 och 2021 far en pandemi över hela jordklotet och ger återverkningar på samhället i både stort och smått. För Sveriges gymnasieungdomar blir en av följderna att all undervisningen under vårterminen 2020 sker på distans. Inledningen av höstterminen sker på plats i skolan men redan i slutet av terminen blir det åter distansundervisning.

På följande sidor visas ett antal uppslag där eleverna i bild och text visar vad pandemin och den ofrivilliga distanseringen handlar om för dem. Eleverna har prövat på två olika fotografiska genrér: reportage - där de berättar dokumentärt i en serie bilder - och ett mer konstnärligt gestaltande i form av en triptyk.

Tack till alla er elever för ett fint arbete! Vi känner en stolthet och ödmjukhet inför hur väl ni har funnit er till rätta under denna - för oss alla stora omställning i livet som ingen av oss hade kunnat förutse.

Kursansvariga lärare: Maria Ramström och Peter Eriksson

I arbetet med uppgifterna har eleverna arbetat med följande utrustning och program: Nikon D5600, Nikkor 18-105, Adobe Bridge, Camera Raw, Photoshop och InDesign.

Suphakit Ropkhop I mitt bildreportage valde jag att fotografera den isolering som många upplever under pandemin. Många känner sig ensamma och längtar efter att träffa andra.

För mig spelar antal människor omkring mig inte så stor roll, jag känner mig ensam oavsett. Jag tror inte att det handlar om avståndet mellan människor utan om avstånd mellan våra hjärtan.

Ida Wallin Herrala I mitt bildreportage om Distans har jag fotat i mitt område där jag bor, där det vanligtvis är massvis av människor. Jag har fotat runt omkring i området för att visa hur det ser ut idag när pandemin sker runt om i världen. På bilderna kan man bland annat se munskydd, tomma vägar och bortglömda saker som förr tillhörde någon, nu har de blivit symboler för något som längre inte finns. Tomheten blir extra tydlig när människorna som vanligtvis går där nu befinner sig i karantän.

Fannie Brolund Under Coronapandemin så har mycket förändrats runt om i samhället, bland annat i matbutikerna. Du ska sprita händerna innan du går in och handlar. Du måste också hålla en viss distans till alla människor, ha på dig munskydd och åka tidigt eller sent på dagen för att undvika trängsel. Det känns öde och ensamt och detta har jag försökt att fånga i mina bilder.

Alva Stavtorp I mitt bildreportage har jag valt att försöka beskriva i bild hur skolan ser ut under en period när vi är tvungna att arbeta på distans. Skolan är vanligtvis en plats där det är människor vart man än vänder sig. Nu är lokalerna i stort sett helt tomma.

De få lärare och elever man ser sitter klistrade framför datorn i ett google meetsamtal. Det vanliga ljudet från alla som pratar i mun på varandra är helt borta.

Det enda du kan höra är någon som sitter längre bort och pratar med datorn eller det lilla ljud som kommer ut från datorn av någon annan som pratar.

Hanna Wendelius Att ligga hemma i sängen och vara sjuk kan vara en fröjd när man gått i skolan länge och man känner sig stressad. Men i dessa tider får man en mer isolerad känsla än vad man hade innan, eftersom du då inte har något val.

Distansundervisningen har inte bara tagit ifrån oss rutiner och vänner under dagarna, utan har även gjort det svårare för oss att känna efter hur vi egentligen mår, på grund av att man alltid känner sig instängd.

Johanna Lilja Alla är “samlade” men sitter på distans. I mitt bildreportage har jag försökt fånga hur en dag på distans kan se ut

Mitt hem är en plats som vanligtvis är tom under dagen, när vi gick över till distans samlades istället familjen nästan hela tiden i hemmet. Alla är i samma hus men spenderar ändå inte mer tid med varandra än förr.

Hunden har aldrig fått lika mycket sällskap men känns ändå inte helt nöjd.

Alva Stavtorp I min triptyk vill jag gestalta väntan på att den fasta tiden ska smälta bort. Att dessa kalla tider av isolering och distans ska bli varmare. Att kunna gå hemifrån utan att frysa av ensamhet.

Fannie Brolund I min triptyk har jag försökt att få fram en stark känsla av den isolering, instängdhet och ensamhet som jag just nu upplever under Coronapandemin.

Johanna Lilja I min triptyk har jag gestaltat min längtan till bättre och ljusare tider.

Suphakit Ropkhop Om jag håller avstånd från mina vänner, kommer de att märka det?

Kommer vårt förhållande att vara detsamma? Varje gång vi träffas skrattar vi och är glada. Men när vi är ifrån varandra, saknar vi då varandra?

Oavsett vilket så är det oundvikligt.

Hanna Wendelius Längtan efter sättet som vi levde på innan Coronapandemin växer för varje dag. Med mina bilder vill jag förmedla känslan av tiden som står stilla och hur distansen mellan oss och vårt gamla liv bara växer.

Ida Wallin Herrala På grund av Pandemin är alla människor på distans, människor väntar tills de får komma ut igen och att allt ska bli som förr. Därför har jag fotat ett timglas som ska symbolisera väntan.