Fide och Valdemar Atterdag Skansen i Fide och Fide kyrka, ett område med gemensam historia

Fide och Valdemar Atterdag Skansen i Fide och Fide kyrka, ett omrĂĽde med gemensam historia

Fide den enda kyrka på Gotland som har minnen efter Valdemar Atterdag Det kom som en överraskning för de oskyddade gotlänningarna när den danske kung Valdemar med sina tränade legoknektar steg i land på västra Gotland i juli 1361. Raskt marscherade de mot Visby där de utanför stadens murar mötte ett uppbåd av folk från norra och mellersta Gotland. Gotlänningarna blev brutalt nerhuggna och besegrade.

Nyare forskning har visat att en del av Valdemars soldater därefter fortsatte söderut för att även inta den sydligaste delen av ön. Det finns gamla sägner som säger att Valdemar något år tidigare förklädd hade varit och spanat här ute. Här var kanske den rikaste delen av ön med mycket silver undangömt, vilket han skall ha upptäckt. Om det finns någon sanning i sägnen vet vi inte. Däremot kan den visa att Valdemar skall ha varit medveten om att det på södra Gotland fanns skatter gömda.

Det anses troligt att ett uppbåd av folk ifrån trakten mötte Valdemars knektar där Gotland var som smalast – strax norr om Fide kyrka i närheten av den kulle som vi idag kallar Skansen och under senare århundraden har varit aktuell i försvarssammanhang. Cirka tio år tidigare, 1350-1351 hade den svarta döden, digerdöden, svept över Norden och det brukar beräknas att kanske mer än en tredjedel av befolkningen hade strukit med i farsoten. Därför fanns det dåligt med folk att uppbåda för försvar. Valdemars knektar hade rustningar och stridsvapen och var tränade för markstrider, gotlänningarna var helt otränade och kom med bonderedskap som vapen. Därför måste det ha blivit en total massaker på dem som mötte soldaterna.

Efter segern drog soldaterna runt här i den värnlösa bygden, plundrade och brände.

2

Valdemars härjningar i trakten

På två stentavlor i kyrkan mitt emot varandra berättas dels om hur folket i trakten fick lida av Valdemars soldaters härjnings-tåg, och dels om hur folket föraktade kung Valdemar och danskarna.

Att skriva illa om kungen blev säkert snart för farligt, så den texten är sedan länge bortskapad.

Detta fasansfulla överfall och totala förödelse måste ha inneburit en fullständig katastrof för traktens befolkning, så stor att man ristade minnestavlor på kyrkväggen. I triumfbågens södra post i kyrkan finner man en bild föreställande Kristus som smärtomannen.

Den är försedd med ett språkband. Texten lyder Aedes succense. Gens caesa dolens ruit ense/ Brända ligger gårdarna och folket faller lidande för svärdet. Man har funnit att den latinska inskriften är ett s.k. kronogram. Årtalet 1361 kan uttydas om de romerska siffrorna adderas.

Målningen har ytterligare en inskrift, givetvis vald för att passa i sammanhanget, en text hämtad från Klagovisorna i Bibeln. ..qui transitis per viam, attendite et videte si est dolor similis sicut dolor meus / Ni som går vägen förbi, när såg ni en plåga liknande min.

3

På den här väggen skall den andra nu borttagna textdelen ha funnits.

På den motsatta södra sidan i valvet syns idag endast en tom ruta. Om man noga synar den rutan syns märken efter bortmejsling och därefter påläggande av puts. Där skall följande rader ha varit inskrivna: Aemulus ecce canis.

Capitur gudlandia danis./ Se, en hunds like, Gotland erövras av danskar.

Hunden anses syfta på kung Valdemar. En så pass utpekande text gjorde att inskriptionen snart måste skrapas bort eftersom Gotland kom att lyda under Danmark framöver. Att likna någon vid en hund var i sig en stor smädelse. Fortsättningsraderna upptäcktes först 2002 av dåvarande landsarkivarien på Gotland, Tryggve Siltberg. Han fann den återgiven i en handskrift från Vadstena kloster.

Den okände författaren till de båda inskriptionerna kunde sitt latin. Texterna kan liknas vid ett poem. Lägg märke till rimmen i slutraderna, succense – ense och canis-danis.

Notera även korset intill på väggen: På kyrkans väggar finns tio – av troliga tolv invigningskors bevarade från medeltiden. Det var endast biskopar som invigde kyrkorna och man målade korsen med av biskopen helgad olja.

4

Intressant ristning på utsidan av kyrkan med anknytning till den gamla seden från fornkyrkans tid med votivskepp.

På utsidan av den norra långhusväggen finns en intressant ristning på cirka en kvadratmeter av ett fartyg, ett handelsfartyg. Den anses unik eftersom den visar en mycket ålderdomlig skeppstyp. Dessutom är ristningen välbevarad.

Skeppsbilden förefaller vara ett s.k. votivskepp. Att framställa modeller i trä av skepp och skänka till kyrkor är en mycket gammal sed, känd sedan fornkyrkans tid i medelhavsområdet. Syftet har varit att modellen skulle bringa givaren lycka på hans färder till sjöss. Här i Fide handlar det om en ristning av ett fartyg på kyrkväggen, men troligen med samma tanke bakom. Lite längre österut på samma långvägg finns ytterligare ristningar, mer svårtydda, men de verkar föreställa beväpnade män.

5

Ristningar bakom altaret

I detta sammanhang kan nämnas några

andra ristningar inne i kyrkan och utanpå

den som man har försökt att tolka. På

insidan av väggen bakom altaret åt det södra

hållet finns ett antal små tunna ristningar, mest bilder föreställande människor. De

syns bäst i släpljus. En av de mer tydliga

ristningarna förställer en ryttare med en stor lans.

Det är troligt att det ligger samma tanke bakom de här bilderna som för skeppet, den att en avbildning i en kyrka skulle kunna skapa lycka åt den avritade. Att rista nära altaret kunde vara ytterligare en fördel med tanke på den kraft man ansåg altaret innehade. I gammal tid förekom det även att folk placerade små föremål nära kyrkaltaret för att det skulle ge kraft åt ägaren.

Ristningen på norra långväggen av kyrkan, Att rista i närheten av altaret ansågs

en man med lans, är visserligen utförd på ut kunna ge kraft åt den som avbildades.

sidan av kyrkväggen men i höjd med altaret.

Här en man med en lans utanpå

kyrkväggen i höjd med altaret inne i Det är lätt att tänka sig att ristaren ville

skapa sig framgång i livet genom en sådan kyrkan. ristning.

På grund av bilden av en ryttare med en stor lans har man antagit att det var några av kung Valdemars soldater som ristade. Troligen dröjde soldater kvar i Fide en tid medan de samlade ihop sitt rövade gods, och i det kaos som följde direkt efter massakern med alla döda som följd kunde de troligen härja rätt fritt i kyrkan. Ändå måste vi minnas att gudstron genomsyrade den tidens människors tankar helt.

6

Några intressanta saker i kyrkan från samma tid Vigvattenskål Alldeles innanför den norra ingången

finns en skål av sten inhuggen i kyrkväggen.

Det är en vigvattenskål som under den

katolska tiden brukade vara fylld med

vatten, helgat av prästen. Det användes för

att välsigna föremål. I och med reforma tionen på 1500-talet förs vann den seden,

och tyvärr blev den främre delen av skålen

helt okänsligt borthuggen när en innerdörr

av trä under nyare tid sattes upp innanför porten.

Helgat vatten i en piscina

Kyrkans gamla vigvattenskål finns kvar, fast tyvärr i stympat skick.

Till samma tid hör förordningen med en piscina (en uttömningskanal för vätska från helgade kärl, som inte fick tömmas ut utomhus) Det finns en sådan inne i södra kyrkväggen och en framme i koret.

Manliga kyrkobesökare hade sina platser åt söder, medan kvinnornas platser var åt norr.

I kyrkan finns två piscinor, uttömningskanaler för vatten som prästen hade helgat.

7

Medeltida gravstenar i koret Det finns två intressanta gravstenar på golvet i koret.

Mycket intressant är en gravsten med ristade runor från tiden när kyrkan byggdes. Den finns i golvet precis bakom predikstolen. Runtexten bildar ett kors.

Den äldsta gravstenen i kyrkan är ristad med runor och bildar del av golvet i koret.

Texten lyder Häglaik gjord över Katrin och Audulf, och är utformad som ett kors. Ett par av personnamnen verkar tyda på att stenen kan vara från brytnings tiden mellan hednisk och kristen tid, ungefär då kyrkan byggdes, 1100-talet.

8

En gravsten som var rätt ny när Valdemars soldater härjade trakten är över två präster, far och son, och detta under den katolska högmedeltiden.

Stenen ligger på norrsidan i koret.

Där finns även en medeltida häll i koret, vilken är över de två prästerna Johannes och Botvid, far och son. Märk att detta gäller den katolska tiden där präster förväntades leva i celibat. Stenen har följande latinska inskription: Hic requiescit Dominus Johannes Pater Dominus Bothvidi, qui obiit Domini MCCC/ Här vilar herr Johannes, far till herr Botvid, som dog i Herrens år 1300. Hic requiescit Dominus Botvidus, qui obiit anno Domini MCCCXXXVIII in octava Epiphaniae Domini. Cujus anima sit in Deo/ Här vilar herr Botvid, som dog i Herrens år 1338, den 9 januari. Hans själ finns hos Gud. Det finns en gammal tradition som berättar att även en ilandfluten präst skall ha jordats under samma gravsten. Den tredje gravhällen i koret, intill altarringen är av senare datum, över bonden vid Österby i Fide Olof Mårtensson och hans familj kring 1700.

9

I koret på den södra väggen finns tre runristade helgonnamn, Olof, Jacob och Laurentius som bör ha koppling till viktiga händelser under invasionen 1361.

Dödsdagarna för de tre helgonen Olof, Jacob och Lars död firades i kyrkan en gång om året. Jacobs dag den 25 juli kan ha utgjort den dag då sudergutarna bestämde sig för att försvara sina gårdar efter budet om Valdemars anfall vid Fjäle myr. Olofs dag den 29 juli kan ha varit dagen då Visby signerade privilegiebrevet och Gotland var erövrat.

Laurentius dag firades den 10 augusti, vilket kan motsvara slakten på sudergutarna här ute och kväsandet av det sista motståndet på ön. Eftersom Fide kyrka var helgad åt Sankt Lars firades långt fram i tiden det s k Fide samfund den dagen, med särskilda ritualer. Man ville uppenbarligen högtidlighålla minnet av dem som måste dö här 1361. Källa: Gun Westholm

10

Predikstolens inskrift Predikstolen tillkom sent under den katolska tiden men har ändå en tidstypisk text.

Fides predikstol är en av de äldsta på Gotland, från brytningstiden mellan den katolska och protestantiska tiden. Den latinska texten anger årtalet 1587.

Predikstolen har en text på latin i två rader: Den övre lyder: Caelum et terra transunte verbum autem Domini manet in aeternum Esaiae 40 Paulus severini. - Himmel och jord må gå under, dock varar Herrens ord i evighet. Jesaja 40, Paulus. Severinus. (troligen målarens namn) Den nedre texten lyder. Mat:1 cap dicite a me qvia mitis sum et humilis cor de anno 1587 - Matteus 1:a kapitel. Lär av mig eftersom jag är mild och ödmjuk i hjärtat. År 1587.

11

När Valdemars soldater kom till Fide kyrka kan de nuvarande stigluckorna in till kyrkan ha suttit som fönster i det nu borttagna tornet.

Enligt en muntlig tradition i Fide prydde de tre stigluckorna ursprungligen kyrkans nu nerrivna torn. De var fyra tornfönster, men ett såldes på 1820-talet av församlingen till Lund när tornet hade rivits. Det bör då vara det innersta i stugluckorna som är medeltida. Resten är säkert påbyggt senare.

Copyright: Kerstin Jonmyren, Hoburgs hembygdsförening Foton: Ing-Marie Tellström, Jacob Ringbom 12