Mahskara #67

Mahskara 67 Magasin för Malmö högskolas studenter Maj 2011

Gudrun Schyman Intervju med Edda Magnason Psykologisk thriller i verkligheten Festivalrundtur: Ditt slut på faste-perioden Karriär: Hi On Life

INNEHĂ…LL #67

Reportage ~ 2 ~

3 6 10 18 21 24 34 42 46

Mahskaras vänner Nanna Johansson

KRÖNIKA Lite skit rensar magen

PROFILEN: gudrun schyman Engagerad samhällsdebattör med fötterna på Moder Jord

STUDENTKÅREN Trubbel, Lärarledd tid - oumbärlig tid

FESTIVALRUNDTUR Sweden Rock, Peace & Love, Roskilde och Way out West

EDDA MAGNASON Yrvädret med mjuka referenser

KROPPEN i konsten & konst på kroppen Bildreportage: Kroppen i konsten – ett traditionellt maktmedel

RECENSIONER Glasvegas, Game Dev Story, Bob Hund m.fl.

ILLUSTRATÖREN Till Fabriken med Niclas Boman

67 chefredaktör & ansvarig utgivare Evelina Malteson evelinamalteson@mail.com art director Michaela Larsson michaela.larsson@gmail.com

När akademikern får kontinentala vanor

textredaktör Linus Bjarnelo linus.bjarnelo@hotmail.com bildredaktör Tove Vesterlund tove.vesterlund@hotmail.com text Evelina Malteson Linus Bjarnelo Jonathan Bengtsson Erica Carlsdotter Andrea Lukic Nadia Montes Caroline Wall Sara Palmer Joseph Pollack Rebecka Ahnell Johan Carlsson Sofia Nilsson Lili Sapi Tove Vesterlund Michaela Larsson foto Tove Vesterlund Fredrik Trossö Nadia Montes Sofia Nilsson Rebecka Ahnell serier Emelie Stigwan Sofia Nilsson illustration Niclas Boman Sebastian Eriksson Michaela Larsson Tove Vesterlund form Michaela Larsson

D

et är underligt hur annorlunda livet ter sig när våren laddar upp för sommaren.

Livet blir lite vackrare genom solglasögonens tonade glas. Vi huttar allt vad rutiner heter åt tjotahejti, tar ett styrkande järn i solen lite när som helst och flyttar dygnet ett halvt varv framåt.

Hela befolkningen verkar chilla ned helt enkelt.

När vi lever livet i kontinental tradition får det där med kurslitteratur och plugg klämmas in lite när det råkar passa. Men blir prestationen sämre bara för det?

Det har alltid funnits samhällskonventioner som piskar oss att ruta in tillvaron i det välkända ekorrhjulet. På torsdag äts det ärtsoppa, på lördag är det fest. Dock känns det som att ribban för vår vardagsprestation höjts genom en samhällstrend som kräver att man är egen företagare innan tonåren är lämnade åt det förflutna.

Kanske är intranätet och sociala medier en skurk i dramat. Presterar du inte bäst av alla, visar upp det på fejjan för dina hundratusenetthundatjugofem vänner och dessutom hinner ha en spännande fritid med utlandsresor, porrstjärnesex och kulturella kvällsaktiviteter, kan du räkna dig själv åt den gråa loosermassan. Syns du inte, och helst bäst, finns du inte. Men, när soldyrkarna väcks inom oss blir det helt plötsligt okej att

lägga ut statusuppdateringar som inte handlar om mer än en öl i solen. Hela befolkningen verkar chilla ned helt enkelt.

Stress får oss att prioritera kvantitet framför kvalitet, resultatet måste alltså bli sämre. Stressen har må hända att göra med, inte bara kraven på prestation, utan också kraven på livet i stort. När kontinentbon inom oss sänker kraven på hur mycket vi kan trycka in inom tjugofyra timmar, sänks automatiskt kravet på prestationen. Ett plus ett blir som bekant två. Mindre stress och prestationskrav leder till bättre prestation. Inte minst när vi får utrymme för den där reflektionstiden.

Nu tar Mahskara sommarlov tills vi syns igen i september. Med tanke på den långa, lugna sommartid redaktionen har framför sig kan ni vänta er ett sjuhelsikes nummer till terminsstarten. Se till att grisa ordentligt i kontinentalitetens förlovade månader!

Glad sommar!

Evelina Maltesson Chefredaktör

framsida Tove Vesterlund

Annonser: Annonsbyrån Tomat, Tel: 046-13 74 00 // Hemsida: www.tomat.se Studentmagasinet Mahskara ges ut av Studentkåren Malmö och når ut till alla studenter vid Malmö högskola. Åsikter som kommer fram i tidningen är studenternas och inte nödvändigtvis Mahskaras. För insänt material ansvaras ej. Mahskara har i viss mån modifierat vissa bilder och texter. Mahskara trycks på svanengodkänt papper hos Wallin & Dalholm Boktryckeri i Lund. Tryckeriet är miljöcertifierat enligt ISO 14001. ISSN: 1404-621 Ledare ~ 4 ~

MAHSKARAS VÄNNER: NANNA (FULHETEN) JOHANsSON Namn: Nanna Johansson. Ögonfärg: Grön(ish).

Sysselsättning: Tecknar serier, tramsar i P3:s Tankesmedjan, bloggar på riketssal.se och sjunger i The Bernadottes.

Det ska jag bli när jag blir stor: Författare.

Min favoritmat: Frukostbuffé.

Det lyssnar jag på just nu: En P1-intervju med folkpartisten Carl B Hamilton. Men han andas så tungt att jag funderar på att stänga av, jag kan inte koncentrera mig på vad han säger mellan respiratorljuden.

Mitt värsta alkoholrelaterade minne: En nyårsafton när jag på en trång buss råkade kaskadkräkas över en okänd kvinnas rumpa.

Det läser jag helst: Bang, Galago, McSweeney’s.

Och beröm. Jag är en bekräftelsejunkie.

Det dricker jag helst: Kaffe, grapefruktjuice, öl.

Min högsta dröm: Att människor, inklusive jag själv, slutar vara så jävla dumma i huvudet.

Det jobbigaste jag vet: Patriarkatet, kapitalism och att tala inför stora folksamlingar.

FOTO PRIVAT

Nu vill jag bara säga: Att min hemsida heter www.fulheten.com, för den som vill läsa mina serier.

SERIER DET HÄNDER I MALMÖ | AV EMELIE STIGWAN

RÖKRUTAN | AV SOFIA NILSSON

Står du ensam i rökrutan? Då kan du råka ut för många gamla beprövade tekniker Hallå ja! jag är ingenjör minsann!

En karl med ambitioner

Det finns dom som tror att förolämpningar är ett säkert kort vad du ser sur och trött ut! höhöhö! jag kan göra dig glad!

Och har du tur kanske du till och med blir frälst!

Vissa är mer rakt på sak...

Hur hångelbar är du?

ush!

Gud ser dig! Låt oss fatta varandras händer!

det här funkar nog..

Näe nu går jag hem...

Hallå där / Serien ~ 5 ~

FOTO PRESS

NYHETER

FILMPREMIÄRER Strandhäng och grillfester i all ära, men när huden är i behov av en kylbalsamkur, och magen skriker efter Detox förstörd av sommardiet på grillat och starköl, kan det vara på sin plats med ett biobesök. Ladda upp med favvosnackset och mys in dig i biomörkret. Mahskara guidar till sommarens bästa bioupplevelser.

Kronjuvelerna 29/6 Svenskt skall icke underskattats, främst inom thrillergenren har fosterlandet visat spjutspetskompetens genom åren. I Ella Lemhagens rulle vinklas kriminaldramat på ett originellt sätt då huvudpersonen Fragancia anhålls för mordförsök på direktörssonen Rickard Persson. Under polisförhöret rullas hennes märkliga livshistoria med uppväxt och den stora kärleken fram till natten då historien tar sin början. Grabbarna Björn Gustavsson och Bill Skarsgård förgyller rollistan.

The tree of life 8/7 För den som inte fått nog av 50-talsdoftande muffinsnostalgi och hemmafrusidéal kommer The tree of life som en räddande ängel. Brad Pitt, Sean Penn och Jessica Chastain står för huvudrollerna i ett Sci-fidrama som tar plats inom »The american dreams« fyra väggar.

När familjens äldste son plötsligt verkar förlora förståndet ställs familjelyckan på ända. Terrence Malick har regisserat sommarsnyftaren.

Nyheter ~ 6 ~

Harry Potter och dödsrelikerna del. 2 15/7 Sorgligt men sant. Efter att ha levt med Harry, Ron och Hermione i film och bokform i över ett decennium är det dags att ta farväl när sista delen i filmåttologin premierar. Häng med när de modiga hjältarna en sista gång utkämpar ett slag mot den mörke härskaren Voldemort för att kunna förstöra skurkens sista livsuppehållande Horokrux. Resumén utlovar att livet aldrig blir det samma för Harry och gänget. Så blir förmodligen också fallet för oss bioaspiranter då den magiska trion tar farväl. Fast med medialogiken i bakhuvudet kan vi förmodligen vänta oss en DVD-utgåva a lá extended version.

The darkest hour 5/8 Tänk dig följande scenario; Ett samtida Ryssland invaderat av utomjordingar. En grupp ungdomar (med Emile Hirsch, Joel Kinnaman och Rachel Taylor i huvudrollerna) som tar till alla medel för att överleva. Om inte vårt livs filmupplevelse, kan vi åtminstone vänta oss en stunds enklare underhållning av Chris Goraks actionthriller-skräck-sci-fi-rulle.

EM

Redaktionens

MAHSKARA-TestET Vilken (sommar)typ är du?

TOPP 10

SOMMARAKTIVITETER 10. Festival – Griseriets och självplågeriets tid är här. Ni vet

Vem är jag? Frågan har snurrat i dit huvud sedan puberteten tog din kropp i sitt grepp. Få svar på ditt livs fråga med Mahskaras enkla test.

hela faderullan med kalla nätter, inställda band och fylleminnen man älskar och ångrar.

Vad snurrar i din skalle på sommaren?

1. »Mina glasögon är så stora och livet är så svårt.« 2. »Äntligen dags att vaska skumpa i yachten.« 3. »Vad går upp mot vattenpipa och politiska samtal i parken?«

9. Grilla – Varken köttmarodör eller qournfantast kan motstå. Vad går upp mot gott sällskap, ett glas rosé och delikatesser som göttar sig på grillen?

Vilken är din bästa outfit?

1. Svart från topp till tå. Enorma bågar som pricken över i:et.

2. Allt som heter något med D&G, Lacoste och Burberry.

3. Palestinasjal, tröja från Myrorna och några intellektuella pins.

8. Strandhäng – Det finns många sätt att göra det på; Svassa omkring och visa upp dig, pressa i timtal och bli grisröd eller spela Volleyboll tills du får vätskebrist. Välj och vraka!

Vad dricker du på sommaren?

1. Newcastle, eller någon öl man lagt lite kärlek på att brygga.

2. Fanta-rosé.

3. Billigt rött i petflaska.

Vad lyssnar du på?

1. Southern hiphop eller Pitchforkrekommenderad musik från Brooklyn.

2. Gillar fortfarande den där »Boten Anna«.

3. Demonstrationståget som skriker något om välfärd, eller möjligtvis Wiehe.

Här kommer svaret, dontodon: Flest 1: Du är en äkta hipster.

Flest 2: Du är en stekare av guds nåde.

Flest 3: Du är en obotlig vänsterfascist.

Wii får

efterlängtad uppföLjare Spelkonsolen Nintendo Wii har sålt i nätta summan 86 miljoner exemplar. »Project Café« är det kryptiska arbetsnamnet på konsolens uppföljare som väntas gå upp på marknaden någon gång under 2012. För den nyfikne är det bara

att öppna plånboken och hålla ögonen öppna.

Dyrgripen visas nämligen på E3-mässan i Los Angeles redan i juni. Nyfiket undrar vi hur Super Mario kommer se ut Project Café-style!? EM

Nyheter ~ 7 ~

7. Sommarstyling – Du vaknar, slänger på dig klänningen som ligger närmast och kollar eventuellt lite på deon i badrumsskåpet. Glajjorna på och du är alltid frächast i stan, med fräknar på bena och solen i ögonen.

6. Läsa »sånt-som-icke-är-kurslitteratur« – På semestern skall man läsa alla dammiga klassiker. Fast det är okej att slänga Doktor glas i en Myrornakonteiner till förmån för kvällsbilagaan eller en tummad chicklitpocket.

5. Dricka öl i solen – På sommaren blir varenda parkbänk plötsligt ett möjligt barhäng, till och med folkis smakar helt okej när solen slickar staden.

4. Pyssla – På sommaren får man en massa tid att genomföra projekt. Vi bakar surdegsbröd, skriver låtar och hänger mer en gärna på Panduro.

3. Pilla sig i naveln...

–…kollar på molnen. Vi blir med andra ord superbra på att fördriva tiden.

2. Sommarflörta – På sommaren är det så enkelt. Utelivet vaknar och varma nätter inbjuder till romantiska promenader hem i gryningen. »Ska vi gå hem till deejj…« 1. Fira midsommar – Sill, jordgubbstårta och nubbe trillar ned i strupen i en salig röra till tonerna av uttjatade snapsvisor. Släkten blir ovänner och du ligger med en barndomsvän. Svensk sommar när den är som bäst.

EM

KRÖNIKA

LITE SKIT RENSAR MAGEN – att dö några gånger innan man kan leva TEXT CAROLINE WALL

ILLUSTRATION SEBASTIAN ERIKSSON

J

ag älskar glass. Har alltid gjort. När jag var liten kunde jag sitta med en tallrik spagetti i flera timmar och tvinga i mig. Det kvittade om det var potatismos, pannkakor eller makaroner – jag var inte speciellt glad i mat. Såg det mest som ett onödigt ont. Det enda som gick ner snabbare än blixten var glass i alla dess former och smaker. Idag har jag (tack gode gud) mognat och älskar verkligen mat. Men min stora passion för glass har inte försvunnit.

För ett tag sedan kände sig mitt inneboende glassmonster hungrigt så jag traskade till en liten glassbar för att få begäret stillat. Den här gången blev det hasselnöt, yoghurt och blåbär. En rejäl sak med andra ord. Men som den klumpiga varelse jag är, är det första jag gör när jag kommer ut att tappa glassen rakt ner i marken.

Ja, precis som i en film. Smart tjej. Jag böjer mig ner och plockar upp glassen, skrapar bort den värsta skiten och ska precis hugga in på en tugga när två killar stoppar mig och insisterar på att köpa en ny. Jag fattar inte varför, skrattar till lite fånigt och mumlar något om att det inte var någon fara och att »lite skit rensar magen«. Sedan vandrar jag vidare.

Vilken snål och äcklig jävel, tänker ni säkert nu. Men saken är den att det varken handlade om pengar eller bristande hygien. Jag hade nyligen fått en kniv körd rakt genom hjärtat. Hela jag var ett infekterat sår. Vad gjorde det för skillnad med lite fysisk skit när det redan kändes som att jag befann mig på en gigantisk sophög, resonerade jag. För mig spelade det ingen som helst roll i stunden.

Det här hände för några år sedan och ända sedan dess har jag vandrat vidare. Jag har stått med blåa ögon och öppna armar ett flertal gånger efter detta. Redo att falla igen. Redo att äta skiten.

Jag tror ni fattar galoppen, jag menar inte att man nödvändigtvis bör äta skit från marken men jag tror det är nyttigt att gå igenom lite regn ibland. Motgångar gör oss starkare och några erfarenheter rikare. Jag brukar säga att man måste falla för att kunna resa sig upp. En god vän brukar säga att man måste tömma spargrisen för att kunna fylla på den igen. Håkan Hellström sjunger att man måste dö några gånger innan man kan leva. Det handlar om att kämpa, lära sig nya saker och växa. Även om man inte tänker på det när man står där med en glass på marken, så behövs lite skit i livet ibland. För utan den hade fjärilarna i magen aldrig känts så levande.

Krönika ~ 8 ~

comviq.se

RING FRÅN TENTA-TOAN FÖR 0 KR/MIN 0 kr/min till alla med Comviq & Tele2.

0 kr/min till Comviq- och Tele2-mobiler. Öppningsavgift 69 öre. Prisplanen gäller i 30 dagar, därefter ringer du med prisplanen Bas. För mer info se comviq.se. Comviq marknadsförs av Tele2.

DEBATT

FACEBOOK, TEQUILA och LYCKA TEXT ANDREA LUKIC ILLUSTRATION MICHAELA LARSSON

Ä

ntligen lite sol. Jag intalade mig själv att det visst gick att få färg genom att sitta och pressa bakom ett fönster.

Samtidig satt jag och skrev både omtenta, tenta och hade stark lust att trycka på delete och hoppa av hela utbildningen. Som vanligt tillbringade jag mer tid med att slösurfa på Facebook än att ge mig på de där tentorna. Men det slutade inte där, jag satt inte bara och klickade på den där jävla startsidan i väntan på något nytt jag kunde gilla. Plötsligt kände jag ångesten komma krypande. Den ena statusuppdateringen efter den andra, med och utan bilder. En bild på kaffe och Marlboro light ute i Västra hamnen. Någon som grillade i en överfull park. Någon annan glassade ute på balkongen. Men värst av allt var nog bilden på glasen med vin.

Och där satt jag, tittade på min egen spegelbild på datorskärmen, blek och med böcker om manlig mystik i konst och koppar med kaffe gjort på bosniskt vis.

Gud vad jag föraktade kaffet framför mig då. Jag ville också sitta med en mocca latte från Espresso House.

När jag väl lämnat in tentorna blev det dags för att gå ut och fira. Jag vaknade någon gång efter lunch med huvudvärk, förbannade den som kom på tequila och loggade in på Facebook för att se om jag blivit taggad på bilder som togs efter den där sista shoten.

Den ständiga ångesten tack vare de där taggarna. Istället möttes jag av uppdateringar som »två timmar på gymmet, städning av hela huset och nu ska jag laga lunch, underbar söndag«. Då grep ångesten verkligen tag i mig. Jag borde också gå till gymmet, borde inte ha beställt den där pizzan och jag borde verkligen se till att städa undan efter förfesten.

Debatt ~ 10 ~

Istället gick jag och tryckte i mig pizzan och kände ångesten kväva mig lite till.

Känner någon igen sig? Den där känslan av att alla verkar mycket lyckligare och lever ett mycket roligare mer spännande liv än du själv. Den där bilden alla sprider på Facebook.

Vad glad jag äntligen blev när jag såg en artikel om forskning som visar att Facebook och våra vänners statusuppdateringar gör oss olyckliga. Alltså var jag inte ensam över ångesten. Man hade kommit fram till att vi överskattar vandras lycka och automatiskt blir mindre tillfredsställda med våra egna liv. Jag tror direkt att gymbesök och kaffekoppar från Espresso House automatisk gör alla andra mycket lyckligare än vad jag själv är med hemmalagat kaffe och pizza. Så jag undrar, varifrån kommer detta ständiga bekräftelsebehov av att visa upp en lycklig fasad och skryta om hur mycket man svettas på gymmet, hur effektiv man är, på vilken strand i medelhavet man ligger och solar på och hur mycket man älskar sitt liv? Om man nu är så himla lycklig, varför inte ligga där och njuta istället för att ta ett foto, skriva någon fyndig kommentar och uppdatera sin Facebook? Om man redan är lycklig och nöjd varför behöver vi då få bekräftelse från alla våra »vänner« (som vi ärligt talat egentligen inte ens gillar hälften av) genom gillaknappar och kommentarer. Hur mycket lyckligare blir jag utav att behöva visa att »oh, nu sitter jag och njuter med ett glas vin, oh vad livet är underbart.

Bla, bla, bla.« Vi paraderar med våra förhållanden, med vad vi äter, när vi går på toa och hur mycket alkohol vi konsumerar bara för att någon stackare där ute ska få ångest för sitt hemmabryggda kaffe i en vanlig tråkig Ikeamugg.

Ordnat bOende? ett levande studenthus med fokus på gemenskap och trivsel

Foto: Håkan Danilo

www.malmostudenthus.se

• Nyrenoverat och modernt inrett • Studierum • Gemensamma utrymmen med gratis WiFi för boende • Toppmoderna tvättstugor • Gym öppet dygnet runt

Nya MacBook Pro. Hög prestanda når en helt ny höjd.

RABATT

TILL LÄRARE &

STUDENTER PÅ ALLA

DATORER

Den nya 13-tumsmodellen av MacBook Pro är utrustad med senaste Intel-teknologin och den nya Thunderbolt-porten. Med 4 GB minne och större hårddisk som standard är det här vår mest kraftfulla 13-tums MacBook Pro någonsin, upp till dubbelt så snabb*.

13-tum, pris från 10 335 kr**. Finns även i 15- och 17-tum. *Upp till dubbelt så snabb som tidigare generation MacBook Pro. **Efter avdragen studentrabatt. Inklusive moms.

Västra Hamnen Västra Varvsgatan gen

ham Lim Fridhem

ä nsv

Mariedalsvägen

Kullander – Södra Sveriges största och mest välsorterade Apple Premium Reseller.

Kullander - www.kullander.se - Fridhemstorget 1, Malmö Tel 040 -10 08 30 - Vardagar 10 – 18.30, lördag 11 –15

Profilen ~ 12 ~

GUDRUN SCHYMAN – engagerad samhällsdebattör med fötterna på Moder Jord TEXT EVELINA MALTESON FOTO TOVE VESTERLUND

I

ntervjun inleds tämligen taffligt med att jag lurar ut Gudrun på en liten vandring på Malmös gator.

Jag har nämligen inte fått riktigt rätt på det där med jämna och ojämna gatunummer, vilket leder till en felaktig vägbeskrivning till Lilla Kafferosteriet där jag och Tove väntar. Gudrun förklarar välmenande, när jag äntligen hittar henne i regnet, hur det ligger till med gatnumrering.

Slutligen slår vi oss ned i Kafferosteriets gemytliga kafémiljö.

Du har sagt att du inte föddes till feminist utan blivit det genom olika upplevelser. Berätta.

– Jag tror inte att någon föds till -ist av något slag, man lär sig. Jag har inte politiskt engagemang med mig från uppväxten utan gick in i Vänsterpartiet när jag var nästan trettio. Jag började inte engagera mig som feminist utan för att jag reagerade mot orättvisor i samhället och klassfrågor. Jag fick intresse för jämställdhetsfrågorna genom livserfarenheter och politiskt arbete, och förstod då att frågorna måste in i politiken. Det finns ett mönster av makt som ger gruppen män mer makt än kvinnor, den könsordningen finns globalt och genomsyrar hela vårt samhälle, säger Gudrun.

Det märks att kvinnan på andra sidan bordet har en lång erfarenhet av att tala.

Jag börjar fundera på om jag skickat mina frågor i förväg så att hon kunnat förbereda sina insiktsfulla svar.

Vad gjorde du innan din politiska karriär?

– Jag slutade skolan när jag var femton och jobbade därefter kommunalt som kontorist och socialarbetare i 20 år. Sedan blev jag kommunalpolitiker. Jag läste in behörighetsämnen och började inte jobba med politiken på heltid förrän jag valdes in i riksdagen.

Du skriver i flera sammanhang att din

mammas liv har präglat dig?

– Min mamma var sömmerska när hon träffade min pappa. Det var i slutet på 40-talet och det fanns väldigt starka ideal om att kvinnor skulle vara hemmafruar. De idealen försökte också mina föräldrar leva upp till, så mamma slutade jobba när hon fick mig och min bror. Hon återupptog yrkesarbetet när jag började skolan, det var en ekonomisk nödvändlighet då min pappa utvecklade allvarlig alkoholism. Det gjorde att hennes tankar och drömmar fick stå tillbaka. Mamma var väldigt duktig på att sy.

Jag påstår att världen förlorade en begåvning och hon var ett ganska klassiskt exempel på hur kvinnors liv såg ut på den tiden, säger Gudrun och markerar att sagan är slut genom att lägga hakan i handen.

Gudrun är inte bara verksam som talande politiker utan utför en hel del skrivande arbete.

– Jag har skrivit en egen bok, Människa, mamma, älskarinna och partiledare, 1997 efter att jag behandlats för alkoholism. Jag kommer att medverka i en bok som Maria Sveland är redaktör för som handlar om rätten till skilsmässa. Jag tycker om att skriva, jag skriver väldigt mycket debattartiklar i olika tidsskrifter.

Du har precis lämnat posten som talesperson i FI, vad fick dig att ta beslutet?

– Det var väldigt odramatiskt. Jag har varit talesperson sedan starten och nu tycker jag att det var dags att lämna över. Dels för att vi har så mycket nya medlemmar och det tillkommer fler killar vilket måste speglas i en partiledning. Om jag sitter där hela tiden blir jag som en broms för utvecklingen. Nu var det läge eftersom det är flera år tills nästa val och de nyvalda får tid på sig att växa in i rollen. Dessutom gjorde vi ett kanonval i Simrishamn. Jag är den enda med kommunalpolitisk erfarenhet så Profilen ~ 13 ~

Gudrun Schyman Gör: Kommunalpolitiker i Simrishamn för Feministiskt Intiativ Bor: Simrishamn och Stockholm Familj: Brabon Jaque, dotter, son och en dotterdotter Ordspråk: Jag ångrar hellre det jag gjort än ångrar det jag aldrig gjorde

Vilket köksredskap skulle du vara?

– Diskmaskin. Den dylls med skit, så tvättar man rent och så blir det väldigt bra. Och så är den väldigt energiskt och systematiskt. Jag håller på att tvätta ren den här jävla planeten från patriarkala mönster. Det krävs lite kraft och lite energi och lite jävlar anamma.

Vem beundrar du?

– Jag har inga sådana, och inga idoler. Jag kan säga att jag beundrar alla som gått före i arbetet för mänskliga rättigheter vilket är många.

Vad läser du?

– Just nu läser jag mest kommunalpolitiska handlingar, man blir alldeles tokig på allt som skall läsas. Kommunalpolitiker är man ju på fritiden också. Jag läser mycket annan facklitteratur som hör till genus. Jag läser tidskrifterna Arena, Ordfront och Expo. När jag skall koppla av så läser jag en deckare eller så sätter jag mig framför teven och kollar på någon thriller, Morden i midsommer eller Wallander. Fast jag störs så av reklamen.

Vad lyssnar du på?

– Jag är allätare. Ibland tycker jag jättemycket om att lyssna på klassisk musik. Så lyssnar jag på jazz, och så gillar jag ballader; Tom Waits, Monika Zetterlund. Sedan gillar jag Robyn, inte bara för att hon är FI-fan utan också för att hon är väldigt bra. Jag har aldrig sökt musiken själv utan jag har alltid levt med människor omkring mig som har varit mycket mer musikintresserade än jag. Det är alltid jag som skruvar ned.

jag behöver finnas där, säger Gudrun just odramatiskt om en händelse som media, som med så mycket annat, har en tendens att blåsa upp till skandal.

I olika sammanhang har Gudrun ofta uppmärksammats som provokatör. Inte minst har pengabränningen i Almedalen varit mycket på tapeten.

– Pengabränningen var en idé som växte fram. Den systematiska och legaliserande lönediskrimineringen som kvinnor i Sverige utsätts för som är inbakad i den svenska modellen. Den frågan är vi det enda politiska parti som lyfter. Det växte fram utifrån två saker. Den ena är att det är helt omöjligt att nå ut i Almedalen om man inte har väldigt mycket pengar. Vi har inga pengar och alla arbetar som volontärer. Det andra var lönegapet som vi hade gjort en rapport om. Vi kontakt med en byrå som heter Studio Total.

De två männen bakom bestämde sig att ta av sina sparade, skattade pengar och gav oss etthundratusen kronor för att vi skulle lyfta frågan. Vi diskuterade hur vi skulle gå till väga. Sätta in i en halvsida i Kvällsposten? Det är det ingen jävel som läser. Vi kom på att om man räknar ut lönegapet i praktiken så innebär det att kvinnor förlorar etthundratusen kronor per minut. Vi gjorde manifestationen för att konkret visa hur mycket pengar kvinnor går miste om. Visst var det en drastisk metod men också ett drastiskt läge. Vi fortsatte med frågan efter pengabränningen. Det här var inte bara ett PR-trick utan början på ett långsiktigt arbete, berättar Gudrun.

Vad tycker du om det politiska klimatet idag?

– Med en titt i backspegeln kan vi ser hur politiken har blivit allt mer medialiserad, kommersialiserad och personcentrerad. Medierna rapporterar bara om de partier som sitter i riksdagen. Det innebär opposition utanför riksdagen blir osynlig.

Utvecklingen är på bekostnad av en debatt om innehållet i politiken. Den senaste valrörelsen var ett väldigt bra exempel på det när allting bara handlade om att man skulle ha näsan ner i portmonän

och se om det var det röda eller blåa laget som var flest hundralappar i återbäring. Det är pinsamt befriat från politiska visioner och ideologiska samtal, säger Gudrun som tar en paus och ser uppriktigt småförbannad ut.

– Jag är väldigt emot blockpolitiken för till slut har man två giganter som överlappar varandra. Kvar blir en grå sörja i mitten och det är då det börjar handla om person och pengar, säger Gudrun menande och lägger två väldigt vackra händer på bordsskivan.

Du twittrar, tror du man måste använda sociala medier för att nå ut?

– Ja, jag minibloggar, ler Gudrun. Facebook la jag upp mig på för flera år sedan och det var bara för att det alltid var folk som la upp fejksidor i mitt namn. På Twitter halkade jag in på ett bananskal, men det är kul. Jag brukar kalla Twitter för ett digitalt mingel.

Man läser något man fastnar för, kommenterar och så vidare. Det är allt från att Magnolian håller på att slå ut till politiska frågor, och det är en väldigt hyfsad ton. Jag gillar det där minglet, säger Gudrun så där lite lagom euforiskt.

Under nittiotalet drabbades Gudrun av alkoholism som hon senare behandlades för.

– För att utveckla den folksjukdom som kallas alkoholism får man ligga i, vilket jag gjorde. Alkoholbruket var accelererande. Jag har det i släkten. Min far dog en för tidig död på grund av alkoholism och hans pappa söp också ihjäl sig. Om man har kontinentala vanor och umgås i vissa kretsar är det viktigt att man börjar trappa ned när man kommer i femtioårsåldern, annars är det lätt att det accelererar i alkoholism. Det är en lång process fylld av skam, skuld och förnekelse, berättar Gudrun om sin sjukdom, allvarligt men okonstlat, och fortsätter.

– Och det tar tid att erkänna hur illa det egentligen är. Det tog tid för mig också. När jag erkänt och under behandlingen fick tid att fundera ordentligt kom jag fram till att det handlade om ifall jag ville leva eller inte. Och jag kom fram till att jag vill leva. Jag är förälder och har två barn jag älskar över allt annat. Kärleken till dem blev min drivkraft. Sedan behandlingen avslutades -97 dricker jag ingenting.

Vad har du för intressen?

– Jag tycker om att leva och bo som jag gör på landet. Jag bor i en gammal 1800-talsgård med stor trädgård. Jag odlar grönsaker, så nu snart börjar jag vårbruket och då kan man vara i trädgården hur mycket som helst. Jag tycker om det här med fötterna på marken och fingrarna i jorden. Och så går jag gärna långa promenader längs havet. På sommaren är jag självförsörjd när det gäller potatis, sallad, kryddor och bönor. Jag tycker om att laga mat om det är till många och inte jämt. Hemma äter vi mycket grönsaker och fisk. Jag äter väldigt lite kött och det är inte för att jag är emot det, fast jag tycker att vi allmänt sett skall dra ned på köttkonsumtionen för det är inte hållbart med alla de här blodiga biffarna.

Jag är inte vegan eller vegetarian, jag har bara ingen längtan efter kött, berättar Gudrun om sina kostvanor.

Hur var det att delta i Let’s dance?

– Det var fantastiskt roligt och en utmaning mentalt och fysiskt.

Framför allt fick jag lära känna Björn som jag dansade med vilket var jätteroligt, en jättefin människa. Jag var faktiskt imponerad över mig själv. Att det gick så pass bra som det ändå gjorde. När vi åkte ut var det inte för att det var dåligt utan för att det var den där rundmagade och flintskalliga snickaren som hade en extra supporterklubb. Det handlade ju inte om dans. Det där var ett tydligt exempel på hur män har en särskild gräddfil i olika sammanhang.

Man skulle aldrig gå och ta in någon lite tunnhårig, överviktig kvinna som skulle dansa och säga; det här ska bli kul. Det finns bara inte, men män har utrymme som kufar och lustigkurrar..

Trist, men så är det.

Profilen ~ 14 ~

Binära barometern Kaffe – Te Katt – Hund Kvinnor – Män Dräkt – Jeans Bok – Dagstidning Fest – Myskväll Blodig biff – Bönor Landet – Stan Klassiskt – Rock/Pop Ringa – Sms Skidor – Solen Bio – Teater

Är du intresserad av kläder?

– Sådär, jag handlar bara på second hand. Jag vill kunna fungera väl i de sammanhang som jag verkar. Eftersom jag nästan alltid har ett kontroversiellt budskap så gäller det att inte låta kläderna stå i vägen.

Jag ska smälta in i sammanhanget och det är budskapet som ska ta uppmärksamheten. Om jag ska unna mig något går jag inte och shoppar. Det lyxigaste för mig är att gå upp som vanligt klockan sex på morgonen, äta frukost och sedan gå och lägga mig igen. Det är också en lyx att få sova i sin egen säng en hel vecka i sträck.

Hur ser ditt liv ut på hemmaplan?

– Jag har två utflugna barn som är 31 och 32. Min dotter är flygvärdinna och min son är jazzmusiker. Så har jag ett barnbarn som fyller 14. Jag lever med min brabo. Man måste ju ha nån etikett, sambo hit och särbo dit, så jag kom på ett alldeles eget ord. Jaques är född i Sverige men uppvuxen i Frankrike, har familjen där och reser ofta dit. Ibland bor vi i mitt hus och ibland i min övernattningslägenhet i Stockholm, vi har det bra när vi bor tillsammans helt enkelt, ler Gudrun som verkar tvivelaktigt nöjd över situationen. Är det något annat du vill säga till Mahskaras läsare?

– Jag är ofta väldigt besviken på hur högskolan hanterar genusfrågor, man har för Profilen ~ 15 ~

lite respekt för kunskapen, man ser det inte som ett viktigt kunskapsområde, det är inte åsikter eller tyckande. Det är ett kunskapsområde och man måste ta lika allvarligt på den frågan som man gör när det gäller miljö och hållbarhet.

Klockan går, Gudrun har tider att passa och ärenden att göra, så vi börjar samla ihop oss för lite bilder och ett avsked.

Oväntat nog vågar Gudrun fråga mig om ännu en vägbeskrivning, men den här gången handlar det inte om gatunummer som tur är. Jag skickar iväg Gudrun på nya äventyr, förhoppningsvis mot rätt mål, och lunkar hemåt i sällskap med Tove. Det är ingen tvekan om att Gudrun är en oerhört beläst och inspirerande kvinna. Man får inte vara partisk i en intervju och skriva att minst en Gudrun behövs i politiken. Men just denna Gudrun inspirerade mig att gå mot fåniga gamla konventioner. Så nu skriver jag så i alla fall.

MAHSKARA GRANSKAR

JAG VILL BLI RIK RIK RIK TEXT LILI SAPI ILLUSTRATION TOVE VESTERLUND

K

ommer ni ihåg Cribs? Den teveserien på MTV (kommer ni ihåg MTV?) där olika kändisar, ofta amerikanska fotbollsspelare, gav oss en rundtur i sina hem. Hemmet i sig innehöll alltid ungefär nio rum och den obligatoriska egna biosalongen, poolen och de tillhörande fyra sportsbilarna.

Cribs lärde mig att det var såhär mitt hem skulle se ut när jag hade lyckats med mitt liv. Sedan kom jag på att jag bodde i Sverige och att det fanns viktigare saker än att ha ett två meter stort akvarium i väggen.

Men på den senaste tiden har jag märkt en otrevlig förändring i min personlighet. Jag ertappar mig själv med att fantisera om ytliga saker som acneklänningar och iPhone 5.

Under min socialistiska yta finns en medveten brandssucker som vill köpa köpa köpa med motivet jag vill ha istället för jag behöver.

Håller jag på att förvandlas till en dryg kapitalistkaraktär eller har vi generellt blivit mer moneykåta och vinstfokuserade?

Jag märker av hetsen överallt. Om inte för att vi numera har tre apotek på varje gata vars främsta mål är att sälja produkter istället för att tillgodose medicin, så är det spotifyreklam från skolor som talar säljspråk till högstadieelever som de blivande kunder de faktiskt är.

Det är dock sällan jag träffar folk som endast läser en utbildning för att det kommer att leda dem till högavlönat arbete. Det är snarare intresset än lönen som styr vårt val.

Att få höra meningen »Men vad BLIR man då?« är något som fått mig att vilja slå huvudet i väggen ända sedan min första termin, ändå snurrade den lömskt runt i mitt huvud när en kursare droppade att han har en kandidatexamen i filosofi. Ännu ett exempel på pengakåtheten är införandet av studieavgifter för utländska studenter.

Sverige har länge varit ett av de få länderna i världen där utländska studenter har kunnat komma för att studera gratis.

2011 förändrades detta då den svenska regeringen kom överens om att Sverige måste ha universitet i internationell toppklass och avgifterna från utländska studenter skulle användas för att ytterligare höja kvalitén på våra universitet.

Detta innebär att studenter utanför EU och EEC behöver betala ungefär mellan 100-200 000 kronor per läsår, vilket blir ungefär en miljon kronor för en avslutad utbildning.

Detta gäller som sagt endast studenter utanför EU och EEC (Schweiz) och är därför något som kommer att drabba studenter från fattiga länder i Asien, Afrika och Latinamerika.

Visst är detta ett stort bakslag för internationaliseringen och fattiga studenters möjligheter till utbildning. Men å andra sidan kanske de svenska universiteten äntligen kommer ha råd att installera en biosalong, pool och ett två meter stort akvarium i alla väggar.

Mahskara granskar ~ 16 ~

STUDENTPRIS 100 KR DEN KOMISKA TRAGEDIN

Av Yves Hunstad och Eve Bonfanti. Hipps innergård, augusti (Fri entré)

PRINS CHARLES KÄNSLA Av Liv Strömquist. Intiman, september

KUNG OIDIPUS

av Jon Fosse, efter Sofokles. Hipp, september

SOVA PÅ MARMORGOLV Av Åke Cato. Intiman, oktober

JAG ÄR DRØMMARNAS LABYRINT Av Jesper B. Karlsen efter en bok av Atiq Rahimi. Hipp, oktober

BERGMANVARIATIONER

Av Jörgen Dahlqvist, fritt efter Ingmar Bergman. Intiman, november

FÖRBÄTTRA DINA CHANSER ATT HITTA EN STUDENTLÄGENHET. Som studentstad är Malmö mer populärt än någonsin. Det är glädjande, men det blir samtidigt tuffare att få tag på lediga studentbostäder. Hos Boplats Syd är du välkommen att ställa dig i kö redan när du fyllt 17 år. Det är det bästa sättet att förbättra dina chanser att få studentlägenhet. På vår hemsida hittar du all infomation du kan tänkas behöva om våra olika studentboende.

Men du, vänta inte för länge.

www.mkbfastighet.se

MAHSKARA PYSSLAR: OM DET REGNAR I JULI..

TEXT/FOTO TOVE VESTERLUND

GÖR EGNA LJUS Att fixa lite mer personliga ljus är inte så svårt som man kan tro!

Du behöver: Glas eller en kopp att ha ljuset i Gjutmassa Ljusvekar Kastrull Plåtskål Gör så här: Häll vatten i en kastrull och låt det koka upp. Medan vattnet kokar upp kan du hälla gjutmassan i plåtskålen och torka av glaset/ muggen du ska använda. När vattnet kokar sätter du plåtburken i kastrullen, så det blir ett vattenbad. Låt gjutmassan smälta. Sätt i ljusvekarna i glaset/muggen och häll sedan gjutmassan i glaset.

Försök se till att ljusveken sitter rakt. Låt sedan glaset stå i kylen tills det har stelnat. Nu är det bara att använda ljusen!

PYNTA MED VIMPLAR Du behöver: Tråd Papper/tapet Limstift Sax Gör så här: Gör en mall där det är två trianglar som sitter ihop, så du kan vika den på mitten så det blir en vimpel. Klipp sedan ut så många vimplar du vill ha genom att använda mallen. Limma på baksidan av vimpeln och sätt fast den på tråden. Håll ihop vimpeln en liten stund så att du vet att den sitter owwrdentligt. Gör sedan detta med alla vimplarna. När du är klar, är det bara att hänga upp den på en vägg, hylla eller fönster. Själv använde jag gamla notblad till mina vimplar, men du kan använda en gammal tapet eller något fint tyg. Låt fantasin flöda!

Pyssel ~ 18 ~

Psykologisk thriller

i verklighetEN

TEXT/FOTO REBECCA AHNELL

K

alla kårar på riktigt. Klaustrofobiska känslor och utan någon filt att gömma sig under. Skräckteater är en annan upplevelse än att hyra SAW 15 och kränga ostbågar framför tv:n hemma, ingen tvekan om saken. Kanske är det mindre av flytande blod och förbiblinkande bilder av förvrängda kroppar som ältar sig fast på näthinnan i tre veckor framåt, men att känna närvaron av en oförutsägbar Annie Wilks passera någonstans i mörkret ger definitivt kalla kårar.

Stephen Kings psykologiska thriller som nu sätts upp som föreställningen Lida på Moomsteatern i Malmö är en gestaltning av psykisk labilitet, besatthet och brutalt våld, alla de saker man inte vill befinna sig i ett begränsat utrymme tillsammans med.

Historien handlar om författaren Paul som efter en bilolycka »räddas« av Annie och medvetslös förs till hennes ensliga stuga ute i skogen. Hennes ovilja att skiljas från Paul (som med hans tillfrisknande kommer närmare dag för dag) kan jämföras med den rädsla inför förändring och framiden alla människor kan känna av ibland. Annie Wilks beteende skulle enligt regissören Per Törnquist kunna tolkas som en gestaltning av den mänskliga viljan att stanna kvar vid det som är tryggt. Annies fruktan för förändring och hennes metoder att förebygga det oundvikliga tar sig dock extrema uttryck. Hon gör allt för att förhindra att Paul ska lämna henne och hålla verklighetens föränderlighet under kontroll. Med ängslan i rösten och tom blick förklarar hon för Paul: »Jag vet att jag kommer förlora dig. Jag är ditt största fan…«.

Skrönan säger att King vid ett tillfälle på en gata i New York stötte ihop med en man vid namn Mark David Chapman som då sa orden: »I am your biggest fan«, samma man mördade en kort tid efter detta möte sångaren John Lennon.

Teater är en konstform många studenter på något plan intresserar sig för, de flesta högskolor (inklusive Malmö högskola) har

en studentteater med engagerade medlemmar. Ändå tycks det för studenter vara vanligare att besöka bio än teatersalongen.

Uppsättningen Lida av Per Törnquist och producenten Suzanne Hellberg är, trots frånvaron av digitala specialeffekter, på flera sätt ett steg närmare upplevelsen än vad som skulle kunna bli verklighet genom tv-rutan. Psykologisk skräck på riktigt.

Kort info Teaterföreställningen Lida är baserad på novellen Misery av Stephen King. Huvudkaraktärerna är kändisförfattaren Paul Sheldon spelad av Jonas Karlström och den psykotiska enstöringen Annie Wilks (som dessutom är Paul Sheldons största fan…), spelad av Gunilla Ericsson.

Fler uppsättningar kommer på Moomsteatern under sommaren!

Kolla hemsidan: www.moomsteatern.com

Artikel ~ 19 ~

STUDENTKÅREN MALMÖ

Verksamhetsåret 10/11 – Ett år med framtidstro

Verksamhetsåret 10/11 har varit oerhört viktig för Studentkåren Malmös fortsatta verksamhet. Efter avskaffandet av kårobligatoriet var Studentkåren Malmö tvungen att tänka nytt och visa för studenterna vikten av att vara en av dess medlemmar. Utöver de uppgifterna som en kår måste bedriva utökade Kåren sin verksamhet för att ge studenten den servicen den förtjänar. Det gjordes satsningar på samtliga verksamhetsområden med fokus på kommunikation och direktkontakt med studenten. I år satsades även på en omkonstruktion av studentkåren för att förstärka dels dess interna struktur, men även för att inta en centralare placering både inom högskolan såväl som i det omgivande samhället samt på en nationell nivå.

Det har varit ett framgångsrikt verksamhetsår för Studentkåren Malmö. Med ca 5000 medlemmar och 1600 röstande vid kårvalet har Kåren blivit en av de starkaste kårerna i Sverige när det gäller legitimitet och förankring. Studentkåren Malmös Åsiktstorg-strategi har varit framgångsrik vilket har medfört, förutom en bättre kontakt med studenten, att Studentkåren Malmö har blivit attraktiv och lockar till sig olika samarbetsparters. Kåren har även förstärkt samarbetet med olika avdelningar av Malmö Stad, Malmö högskola och den privata sektorn genom att ha grundat projektet Malmö Studentstad. Ett långsiktigt projekt som har som syfte att förändra Malmö till en renodlad studentstad. Studentkåren Malmö har i år kunnat tillsätta samtliga studentrepresentantplatser på högskolans olika beslutande organ och övriga lednings- och förberedande instanser vilket innebär en utomordentlig studentinflytande. Våra kommunikationskanaler

har blivit effektivare och informationsspridningen har förbättrats. En ny webbplats är redo att lanseras och det har skräddarsytts systemlösningar för att förbättra vår Facebook-aktivitet. Vår kommunikatör håller i ett jämnare och mer strategiskt informationsflöde än tidigare, Mahskara skickas hem till ca 9000 studenter och kåren har blivit mer uppmärksammad av massmedian än tidigare år. Fadderverksamheten samlade ca 600 studenter och aktiverade ett hundratal ideella i en tre-veckors lång introduktion fullspäckad med ett brett sortiment av aktiviteter. Studentkåren Malmös Akutboende kunde ge tillfälliga sovplatser till ca 200 behövande studenter under terminstarten. Aldrig har Studentkåren Malmö haft en så välfungerande samverkan som i år, utöver att kunna erbjuda gratisprodukter till studenterna har samverkan genererat värdefulla strategiska samarbeten med Malmös privata sektor. Framtagningen av policydokument har förstärkt Kårens interna struktur vilket främjar Kårens interna förhållningssätt och funktionalitet. Studentkåren har blivit attraktivare för studenter vilket framkommer av mängden ideella som har närmat sig Kåren både för att driva olika typer av projekt såväl som för att starta nya föreningar samt fungera som funktionärer bl.a. vid introduktionen, Åsiktstorgen och Kårvalet.

Nästa steg för Studentkåren Malmö är att stabilisera och vidareutveckla det som under verksamhetsåret 10/11 åstadkommits för att ge Studentkåren Malmö en robust grund för att bemöta framtiden.

Tack allihopa för att ni i år har låtit oss lära känna er lite bättre!

GG

Trubbel – Engagerade studenters förening Vem är du?

– Teo Franzen, student på K3. Läser första året på Interaktionsdesign.

Vad är Trubbel?

– Trubbel är en förening som i första hand vill genomföra det medlemmarna efterfrågar. Vi har arrangerat sittningar, grillfester och förfester, men är också aktiva i studierelaterade arrangemang. Vi planerar ett »Trubbelrum« på Kranen där man skulle kunna fika och hjälpas åt med tekniska problem i utbildningen. Vi har också ett tätt samarbete med Kåren.

Hur kom idén med Trubbel?

– Idén växte fram i min klass då många tyckte att det inte fanns tillräckligt med arrangemang på Kranen. Det Studentkåren Malmö ~ 20 ~

började som en klassfest och slutade med en första sittning med 40 personer - så intresset och behovet fanns. Alla är välkomna att gå med i föreningen och delta i våra fester, men när det gäller studierelaterade frågor är det främst till studenter på Kranen vi vänder oss till.

Vad är nästa event?

– Närmast hjälper vi till med Kårens TV-spelskväll 29:e april och på Valborg har vi gemensamt häng i Lund. Till terminsstarten tänker vi oss att hjälpa till med Kårens nollning.

Hur kontaktar man Trubbel?

– På vår Facebookgrupp »Trubbel«. Man kan också vända sig till Kåren för kontaktuppgifter.

EM

ORDFÖRANDEN HAR ORDET Sarah Button a.k.a Ms Button

21 år Läser interaktionsdesign på Malmö Högskola Medlem i Festmästeriet

Beskriv dig själv med tre ord.

– Positiv, kreativ och sprallig.

Vad är Festmästeriet?

– En förening som finns för att väcka Malmös studentliv!

Vad gör ni?

– Vi arrangerar olika evenemang, till exempel klubbkvällar på Babel med billiga priser för studenter. Vi har även haft en TV-spelskväll med olika konsoler, allt från Old School-Nintendo till Wii och Xbox360. Vi håller även på att planera en stadsvandring och lite annat smått och gott.

Varför tror du att ett Festmästeri behövs i Malmö?

– Vad jag har hört, är Lund en suverän stad för studenter. Jag tänkte att Malmö är ju större, så då borde det finnas ett större studentliv här. Men under de två år som jag bott här har det knappt hänt någonting för studenterna. Som student ingår det ett awesome studentliv och det hoppas jag, och de andra i Festmästeriet, att vi kan göra lite bättre.

Vad är det bästa med Festmästeriet?

– Jag är väldigt tacksam för att jag snubblat in i Festmästeriet, det har öppnat mitt sociala liv extremt mycket och jag har många nya fina vänner.

Det är även himla kul att planera en massa aktiviteter och events. Jag ser ingen anledning till att man inte ska gå med i Fästmesteriet. Joina du med!

Bilden är på Sarah som Rödluvan under Festmästeriets Good vs Evil temakväll på Babel.

DA

Party for Diversity!

– en minifestival för mångfald, med artister, spännande föredrag och mycket, mycket mer!

När: 25/5, från klockan 14 till natten Plats: TBA + Efterfest på Babel

SKRIBENTER GUIDO GUIDOS DANIEL WALLINDER DIEGO ALFARES EVELINA MALTESON

| | | |

ORDFÖRANDE STUDENTOMBUD STUDENTOMBUD CHEFREDAKTÖR

Det är bedrövligt att det kom tre studenter med skokrämsmålade ansikten och rep runt halsen till en sittning på Hallands Nation i Lund, för att under kvällen säljas på en slavauktion. Det är oerhört osmakligt att studenter öppet kan driva med den skoningslösa slavhandeln och öppet förnedra människor med afrikanskt påbrå på en sittning anordnad av en studentnation.

Det räcker inte att kårers ledningar generellt är etniskt homogena och att kårers mångfalds- och jämställdhetspolicys endast används som ett alibi för politiskt korrekthet. Det är inte tillräckligt med de rasistiska och könsdiskriminerande snapsvisor som år efter år sjungs vid de fina trerättersmiddagarna när alla de balklädda intellektuella studenterna höjer nubbeglaset för att skåla. Inte heller räcker det med att bildade och engagerade kåraktiva kan vara kapabla att placera ordet »neger« framför en students tilltalsnamn, såsom studenten som kallas för »neger-Roger«* (efter sin afrikanska härkomst) vid en kår i norra Sverige. Rasismen ska även visa sig i form av spex och utklädnad vid temafester på nationer och korridorsfester.

Det är skrämmande att det dagligen pågår etnisk diskriminering bland studenter och att det verkar så ingrott i kulturen att ingen höjer på ögonbrynen. Kuratorn vid Hallands Nation kommenterade det som försiggick som något för att »lätta på trycket«, »ett skämt«. Att även de anställda ser lätt på händelser som denna och att de inte ifrågasätter studenternas värdegrund påvisar hur långt bak i utvecklingen samhället ligger och att policydokument gällande mångfald inte fyller någon som helst funktion förutom att ta plats i en bokhylla eller i någon undangömd floppydisk från 1998.

För oss på Studentkåren Malmö är mångfald mer än ett dokument, eller två mörkhyade vid ett bord fullt av (citat) »blåögda och blonda«. För oss handlar mångfalden om att människor, oavsett arvsanlag, ska kunna jobba tillsammans mot ett och samma mål. För oss är mångfalden och integrationen en naturlig del i våra liv och sker per automatik. Bland de elva som utgör årets kårstyrelse finns åtta länder representerade och jag kan lyckligtvis säga att vi aldrig upplevt någon form av diskriminering, kränkning eller konflikt för varken etnisk bakgrund, kön eller sexuell läggning. Tvärtom har heterogeniteten i gruppen spelat en nyckelroll i framgången som Kåren under året haft.

Studentkåren Malmö tar starkt avstånd från rasism, så väl den öppna som den strukturella, och fördömer alla former av kränkningar av människor. *Fotnot: »neger-Roger« är ett fiktivt namn från en verklig företeelse.

GUIDO GUIDOS Studentkåren Malmö ~ 21 ~

guido.guidos@karen.mah.se

STUDENTKÅREN MALMÖ

Lärarledd tid – oumbärlig tid

TEXT/FOTO DANIEL WALLINDER

V

i har väl alla stått där någon gång, en tidig morgon utanför föreläsningssalen i väntan på en lärare som aldrig dyker upp. När vi sedan tagit oss tillbaka hem fanns det ofta ett meddelande på It’s Learning att finna, vittnande om att läraren var sjuk den dagen. Men folk blir sjuka, lärare lika så, och jag vill inte på något sätt rikta kritik mot lärare i detta sammanhang. Tvärtom. Jag vill belysa hur pass viktig den där lärarledda tiden är. Jag vill belysa hur frustrerande det känns att stå där utanför en låst föreläsningssal en tidig morgon, inte främst för att det är just en tidig morgon, utan främst eftersom varje lärarledd timme är fruktansvärt viktig.

Många studenter på högskolan har mycket mindre lärarledd tid än vad som måste anses var rimligt. TCO skrev i en rapport i december att studenter i Sverige får allt mindre lärarledd tid, på Malmö högskola har dock de som haft minst lärarledd tid kunnat erbjudas en liten förbättring de senaste åren. De som har minst lärarledd tid idag har cirka fem timmar, för att nå upp till 40 timmars heltidsstudier på en vecka återstår alltså 35 timmars självstudier. Inte ens de mest flitiga studenter jag känner når upp i 35 timmars självstudier varje vecka. Och frågan är om man ens bör mäta en students ambitioner i hur många timmar han eller hon lägger ner på att

läsa varje vecka. För inte är det helt enkelt att läsa litteratur 35 timmar i veckan, och dessutom ha förmågan att analysera och förstå det hela om all vägledning man får är begränsat till endast fem timmar.

När jag deltog i en demonstration för mer lärarledd tid för drygt två år sedan ansåg jag att allt var en fråga om pengar.

Problematiken är dock större än så, för även om de ekonomiska medlen delvis finns där tar det lång tid att anställa lärare, och inte minst kan det vara svårt att hitta lärare med rätt kompetens. Det högskolan dock skulle kunna göra är att satsa mer på studentmentorer och studiegrupper. I dagsläget finns det redan vissa system med studentmentorer och studiegrupper runt om på högskolan, men dessa system behöver finnas över hela högskolan och i synnerhet på de utbildningar där undervisningstiden endast är fem timmar i veckan. Detta i kombination med en konstant satsning på att tillföra ekonomiska medel till de mest eftersatta utbildningarna skulle kunna göra stor skillnad. Viktigt är också att vi studenter fortsätter använda våra möjligheter till studentinflytande, fortsätter efterfråga mer lärarledd tid och fortsätter efterfråga högre kvalitet på utbildningarna!

Studentkåren Malmö ~ 22 ~

DITT SLUT på

ILLUSTRATION MICHAELA LARSSON

faste-perioden

Festival kommer från latinets »festi vale« som betyder »slutet på faste-perioden«. Med andra ord – dags att dricka, äta och överkonsumera musik, lera, tält och hångel. Mahskara ger dig minnen och upplevelser från fyra av nordens bästa festivaler.

Rundtur ~ 23 ~

FESTIVALRUNDTUR

SWEDEN ROCK 8 - 11 juni TEXT LINUS BJARNELO

I år beger jag mig för sjätte året i rad till Sweden Rock, beläget i

ändå alltid med att de kramar om varandra i sällskapet av några öl

det lilla Blekingesamhället Norje (det ironiska i att Sweden Rock

liggandes i det fina gräset.

ligger i Norje) och det är med samma härliga pirriga förväntan som

För Sweden Rock är bara gräs. Ingen lera så långt ögat kan

alltid. Under mina Sweden Rock-år har både min stil och musiksmak

nå. Inte ens det trista vädret från förra året kunde frambringa

förändrats. Från det första årets inskränkta metal-snubbe, vidare

lera. Annars har Sweden Rock alltid varit synonymt med skinande

till 80-talsrockare med vidrigt sleazat kort hår och till att idag vara

sol och böljande värme. Att vara på Sweden Rock är som att

mer av en tönt med mediaglasögon som uppskattar elektronisk

vara på en skön solsemester med andra ord, vilket leder oss

pop. Men det är det som är det fina med Sweden Rock. Det kvittar

till festivalens enda minus. Att det är ungefär lika dyrt som att

vilken riktning livet tar, man hittar alltid hem här. Gör man inte det

åka på utlandssemester. Med biljett och camping är man uppe i

med musiken så hittar alla en plats på Sveriges bästa och skönaste

närmare 3000 spänn och vill man som mig äta langos till frukost,

festivalcamping. Aldrig har det känts så berättigat att missa Journey

lunch, middag och fyllekäk varje dag så får man lägga på en tu-

som när man gör det med en öl i något random camp med nyfunna

senlapp. Men det är det värt. För känslan av att se kung Ozzy och

vänner. Att festa med rockers är fint. Visst är det lite stökigt, men det

Whitesnake, band som ens föräldrar skrutit om i så många år men

är det med stil. På Sweden Rock existerar det varken slagsmål eller

aldrig sett själva, är obeskrivlig. Sweden Rock är festivalen som

hårda ord, med undantaget när två rockers råkar i luven på varandra

är beviset på att musiken inte var bättre förr - för den musiken

angående om Metallica eller Iron Maiden är bäst, men det slutar

lever fortfarande.

PEACE & LOVE 28 juni - 2 juli TEXT JONATHAN BENGTSSON

Sveriges svar på Woodstock -69, i trollbindande Borlänge, har i sedvanlig ordning laddat med en imponerande blombukett av fred, poesi och givetvis musik.

Denna festival, som varje år växer som världens mest godartade cancersvulst och förra året blev den största i hela vårt avlånga land kan skryta med sinnessjuka bokningar. Bob Dylan, The Strokes, hela den svenska musikeliten – detta året lär attrahera folk från inte bara Sverige, utan hela Norden.

Trots det oerhört långa gångavståndet mellan festival och campingområdet och trots en del överdrivet skitnödiga vakter som inte förstår sig på hippie-budskapet och dämpar den något anarkistiska, frisläppta mentaliteten som blommar över bland de tusentals rustatälten, finns det inga förevändningar eller ursäkter för att inte dra sin bleka röv till detta kärnkraftverk av poesi, eufori och toner ifrån hela jävla världen.

När du inte ligger och dör i tältet eller har en fullständigt substanslös konversation om fågelskådning med några höga hallänningar, och vill fylla den kassa magen.

ILLUSTRATION MICHAELA LARSSON

Rundtur ~ 24 ~

ROSKILDE 30 juni - 3 juli TEXT JOSEPH POLLACK

Många av mina vänner åker ofta till Peace & Love i Borlänge istället

»Samtliga bidrar till att skapa den känsla som Roskilde till och med döpt till The Orange Feeling.«

för Roskilde med argumentet att det är billigare, fast oftast med liknande headliners. Dessutom är det billigare att ringa mamma när man är i Sverige. Vad dessa människor inte förstår är att Roskilde inte är som någon festival man kan hitta i Sverige. Inte ens i närheten.

Roskilde är på alla sätt mycket mer likt Woodstock än någon annan festival man kan hitta i Europa. Inte bara för att det är mycket mer accepterat att gå runt helt naken, accepterat för tjejer att kissa öppet och att ingen

Roskilde. Samtliga bidrar till att skapa den känsla som Roskilde till och

dömer dig om du röker cannabis (men låt för all del bli, det accepteras

med döpt till The Orange Feeling.

också); Men också själva inställningen från de som organiserar festivalen.

Jag ska själv dit för fjärde året i rad denna sommar och kommer som

Alla jobbar i stort sett gratis, allt som går att köpa på festivalen är ekolo-

alltid träffa glada norrmän, galna danskar och backpackermänniskor från

giskt och alla överskottspengar går till välgörande ändamål. Dessutom är

Israel och Australien. Jag kommer dricka fiskefjaes, stå på händerna till

väktarna ovanligt schyssta (för att vara väktare).

Iggy Pop som spelas på en taskig bandare och hoppa runt till Deadmau5

Ingenstans i Sverige hittar man barn med hörlurar, gamla gubbar med magväska och galna ungdomar som fungera så bra ihop som på

med solglasögon och shorts.

Om ett år är sex, så är Roskilde orgasmen.

WAY OUT WEST 11 - 13 AUGUSTI TEXT SARA PALMER

Efter en hel sommar av morgonvärmda klottertält behövs festivalsverige

överhuvudtaget komma in och sist, men inte minst, om det är värt det.

fräschas upp lite för allas trevnads skull. Tänk att få lukta duschgel vid

Det gäller alltså att planera väl, annars vaknar man upp med denna

dagens första (alldeles för tidiga) konsertmöte, istället för gammalt porin-

tröttsamma ångest dagen efter. Vilket man till hundra procent gör vilket

trängt svett och urin. Visst hade det också sin charm – på stenåldern! Och

fall som. Det finns så mycket att välja mellan! Och linup:en på Way Out

tänk att få slippa ha den där tanken om att just nu kan någon vara inne i

West då? Det spelar ingen roll vilka band någon festival än bokar. Några

ditt tält och sno din vintageväska från Tradera för 1200 spänn. Nu kan du

kommer att bombardera festivalens forum med jeremiader hejvilt. För er

få stoltsera med den på musikfestivalernas modefestival. För visst är det

kan jag berätta att det finns inget och kommer aldrig finnas något som

en ständig catwalk. Men vem gillar inte snygga människor?

»personliga festivaler«. För mig är Way Out West det närmaste personlig

Men, hallå?! Hur ska man klä sig egentligen då undrar ni. Den typiska

festival Sverige har att erbjuda musikmässigt. Kalla mig Pitchfork-tönt om

besökaren är kille, 27 år. Han kör den säkra festivallooken med nätt och

ni vill. För jag vet att ni tänker det. Och med självdistansen på rätt nivå så

jämnt knäavslöjande jeansshorts. Den rutiga skjortan hänger med sedan

kan jag ju berätta att det är exakt vad jag är! Jag uppdaterar dock inte

ett par år tillbaka. Under den skymtar något i vitt. Det spelar ingen roll

sidan med F5-knappen lika ofta längre. Jag ska bättra mig för helhetsbil-

om det är en bandtröja eller ett enfärgat linne. Vitt ska det vara, så även

dens skull. Promise.

skorna. Solglajjorna är fortfarande av wayfarers-modellen. Och det vikti-

Nåja, vad är väl en festival i Slottsskogen? Den kan ju vara fruktansvärt långtråkig och dötrist och tråkig och alldeles... alldeles underbar!

gaste av allt är ansiktsaccessoaren numero uno – SKÄGG! Men även Sveriges bästa festival (oh yes she did!) har sina gråskalor.

Klubbköerna! Ordet i sig självt framkallar den mest obehagliga ångesten av dem alla. Ångesten över att försöka planera in i minsta detalj om var man vill klubba, när man måste sticka från området för att få en chans att

Rundtur ~ 25 ~

EDDA MAGNASON – yrvädret med mjuka referenser

TEXT EVELINA MALTESON

J

FOTO TOVE VESTERLUND

ag och Tove träffar Edda på caféet Grannen. Den färgsprakande lilla tjejen som möter oss fullkomligt sprudlar av en underfundig finurlighet och livnär sig på musiken sedan ett par år tillbaka. Vi beställer kaffe i stora vita koppar och slår oss ned vid ett fönster med utsikt mot Värnhemstorget.

Var finner du din musikaliska inspiration?

– Åh vad svårt, det är bara lust. Det är nog mer en sinnesstämning än en viss grej.

Man kan inte vara för glad eller ledsen, utan på ett väldigt koncentrerat läge, säger Edda, tar en klunk kaffe och ursäktar sig: – Jag är så dålig på att göra intervjuer.

Man skall vara så himla medveten om sig själv. Jag tycker det är rätt jobbigt. När man är artist på heltid måste man bli så himla självmedveten.

Hur definierar du din musik?

– Jag skulle kalla det pop, den bredaste genren som finns. Men jag inspireras av alla möjliga genrer. Det beror på lite vilka man jobbar med, jobbar man med både klassiska musiker och pop-folk så tar alla med sig lite.

Edda har jobbat med musiken på heltid först efter självbetitlade debutplattan 2010 – Innan debuten jobbade jag lite på hemtjänsten. Jag saknar de gamla. Gamla och barn är lite samma sak, man blir så här frikopplad från vuxenlivet, ler Edda lite med halva munnen.

Kreativa Edda sysslar inte bara med musiken utan är också en duktig illustratör.

– Min hemsida har nästan blivit en

bildblogg. Jag har inte illustrerat så länge.

Det började som en avkoppling från musiken där man måste vara väldigt utåtriktad och ha mycket energi. Jag har perioder när jag känner för att göra saker men inte pallar göra väsen av mig. Så det är egentligen samma sak som att göra låtar men man kan lyssna på radio och sitta i sin egen värld, säger Edda.

Vad har du för musikaliska förebilder?

– Esbjörn Svensson och Supertramp till exempel. I svensk musik tycker jag mycket om Monika Zetterlund och Freddie Wadling. Och inom popens värld tycker jag att Björk är fantastisk. Joni Mitchell gillar jag också. Svensk vistradition ligger väldigt nära hjärtat. Jag har inte skrivit så värst mycket på svenska men jag lyssnar mycket. Men jag lyssnar inte så vansinnigt mycket på musik. När man håller på och spelar och så blir det att jag lyssnar mycket på talradio, P1 och talband.

Dina album har tydliga kontraster. Vad känner du att skillnaden är?

– Det jag gör nu är lite mer likt det jag gjorde innan min första skiva, likt mina portainspelningar i tonåren. På ett sätt är den här skivan mer fri. Mer lekfullt inspelad. Lokalen påverkar en mycket också.

Första skivan spelade vi in i en konsertlokal med guld i taket. Den här är inspelad i en jättemysig studio på landet hos Christoffer Lundberg. Det var snökaos ibland när vi spelade in så vi fick stanna hemma vissa dagar och jag fick sova över i studion.

Vi spelade in grunderna på tre dagar.

Intervju ~ 26 ~

Edda Magnason Bor: Malmö Familj: Mamma, pappa, syskon, sambon Emil Jensen.

Aktuell: Med plattan Goods.

Vilket köksredskap skulle du vara? Vispen!

Jag vispar runt i smeten, i det goda. Det hade varit kul.

Vad har format dig som människa? Mirakel och den eviga vardagen.

Vilken seriefigur skulle du vara? Lilla My. Hon får bete sig hur som helst och får vara så där arg.

Vad har du för dröm för framtiden? Jag drömmer om något mjukt och trevligt. Kanske måla. Är du intresserad av kläder? Vardagsmode tycker jag inte är så kul. Jag gillar sådant som ser bra ut på bild. Mina älsklingsplagg är en grön skinnjacka och mina joggingbyxor.

Har du någon bästa mat? Jag äter nästan allt.

Jag gillar indiskt. Jag brukar ta Panak panir, den med ost. Jag tycker att det är kul att laga mat och baka. När man gör kakor ska man alltid ha lite salt i fast det inte står i receptet. Prova i chokladkaka!

Sedan åkte jag dit själv och la på stämmor.

Inspelningen tog kanske tre veckor.

Har du någon särskild textrad du skrivit som du är särskilt stolt över?

– Oh, den hade jag inte tänkt ut, skrattar Edda lite förvånat.

– Jag kan vara nöjd med kombinationer.

Ibland kan man göra en titel som förändrar verket. Ibland är det kul att göra en instrumental låt som formas av titeln. Som »Falling a sleep to a kitchen« konversation.

Livet som musiker är turbulent och lugnare perioder med repor varvas med intensivare tider av spelningar och livet på vägarna.

– Just nu håller jag på och repar så då är det inte så mycket ut och spela utan det kommer efter skivsläppet. Vi ska spela på Victoriateatern och i Stockholm och Göteborg. Och lite annat hemligt, avslöjar Edda.

– Jag hoppas att det blir festival i sommar. Jag har inte varit så mycket på festival själv. Jag blir lite förvirrad av det. Jag tycker att det är lite jobbigt att se flera filmer eller band i rad. Jag tycker bättre om att se ett band och gå hem och smälta det. Festival känns ganska så, hänga och dricka öl så musiken hamnar lite i bakgrunden. Jag har spelat på festival lite smått så där. En spelning är så himla olik från gång till gång.

Det är liksom små partiklar i luften som bestämmer stämningen. Över lag tycker jag bäst om att spela inom fyra väggar, det är lite jobbigt att spela när det är »disco going on« samtidigt, säger Edda och pillar lite på en indisk soffkudde.

Mycket handlar om resande i dina texter.

Vart kommer det ifrån, har du rest mycket?

– Nej, men min pappa har bott långt borta på Island så jag har alltid haft olika sorts hem. Jag tycker om att vara på resande fot. Jag är uppväxt på landet, utanför Ystad och flyttade till Malmö när jag var sexton.

Min mamma hade hästar och så. Idag känns Malmö väldigt hemma men jag kan absolut tänka mig att bo utomlands, det har jag inte gjort så mycket, berättar Edda och tar bort en hårslinga från ansiktet.

Jonas André hjälpte dig i karriären.

Berätta.

– Han introducerade mig till Capriss, mitt första skivbolag. Det var en klassisk slump. Det var faktiskt på Shemusic för tre, fyra år sen. Jag satt där på uteserveringen och spelade, Jonas var där och tyckte det var bra. Nu är jag på Malmöbolaget Adrian.

Jag bytte för att Adrian är ett fantastiskt bra bolag och för att det är skönare med mindre organisationer. Framför allt kan man få mer kontroll över det man håller på med.

Vad gör du på fritiden?

– Jag gör ju det här och då finns det

Binära Barometern Möllan – Lilla Torg Sött – Salt Bil – Cykel Mallorca – Husvagnssemester Lund – Malmö högskola Tidning – Bok Ring P1 – Bo Kaspers Orkester Cd – LP Öl – Vin Höst/sommar – Vinter Kaffe ( med mjölk) – Te

Intervju ~ 27 ~

ingen större gräns mellan fritid och jobb, man dedikerar sitt liv. Man är aldrig ledig och man jobbar heller aldrig. Det liksom flyter på. Man går på grejer, planerar och hänger med dom jag spelar med. Fast jag gillar att pyssla; stryka kläder, knäppa knappar, klippa träd och hänga upp någon liten spets. Jag har kanske ärvt det av min farmor som var väldigt pysslig. Jag gillar sådant som är mjukt och snällt, ler Edda.

Hur ser ditt liv ut om tio år?

– Jag vill göra musik och måla lite när jag vill. Ha en liten katt eller något sådant där som man kan pyssla om. Man får se.

Kaffet börjar ta slut, precis som mina frågor och vädret är så fint utanför att det vore dumt att stanna inomhus. Vi tar ett par bilder i solen innan vi gå åt olika håll, Edda struttigt spankulerande åt sitt.

KULTUR

Mahskara äter ute Mahskara värmde upp smaklökarna för att se vad Malmö har att erbjuda i restaurangväg.

TEXT ERICA CARLSDOTTER

FOTO FREDRIK TROSSÖ

Vegegården Folksångsgata 95 Buffé 70 kr vardagar (endast lunch) Buffé inklusive barbeque 118 kr helger Vegegården är kinamat på veganska, men tyvärr blir det inte mer än så. Det är gott, och de veganska imitationerna av kött, fisk och fågel är slående lika. Särskilt den veganska friterade räkan förtjänar en omnämning. Vegegården skulle dock tjäna mycket på att lyfta bort fokus från imitationerna och istället satsa på bra gröna råvaror. Men som ett roligt, etiskt och miljövänligt alternativ till de vanliga asiatiska bufféerna fungerar det väldigt bra.

Tempo bar och kök Södra Skolgatan 30 Huvudrätter från 140 kr I en avslappnad miljö bjuder Tempo på vällagade klassiska rät�ter som är mycket prisvärda. Mahskara provade musselsoppa och isterband med persiljestuvad potatis och båda erhåller mycket gott betyg. Enkla, goda smaker där alla ingredienser får komma till sin rätt. Maten är snyggt upplagda utan onödiga krusiduller. Till förrätt kan man svepa ostron för 25 kronor styck serverade på klassiskt sätt, vilande på isbädd med en klyfta citron. Tempo har som man hör på namnet inte bara ett kök utan också en bar med ett gediget ölutbud.

Carib Kréol Claesgatan 11 Huvudrätter från hundralappen Carib Kréol är en välbesökt restaurang på Claesgatan som serverar mat från det karibiska köket. Givetvis serverar de också exotiska och väl blandade drinkar från samma region.

Ett måste är de friterade rårivna grönsaksbollarna, så kallade Accras, som serveras som förrätt till en billig peng (perfekt även som barsnacks). Dessa doppas i tre utsökta dipsåser; mild avokadocremé, aioli med mango och en het, kryddig habanerasås. Samma såser serveras till Jerk chicken som denna kväll tyvärr var i torraste laget. Den syrliga fiskgrytan med blåmusslor är god och välbalanserad. Natty bread, grönsaksfylld smördegsbakelse med rödbetsquinoa och het sås får däremot smaklökarna att dansa lite mer och rekommenderas väl.

Kultur ~ 28 ~

Linus sätter pennan mot strupen

Fest in

a box

– BlackBox Sommarfestival på gamla K3 Ettorna på Scenproduktion på K3 anordnar en sommarfestival som en alternativ skolavslutning för högskolans studenter.

Tillställningen kommer att hållas i K3:s gamla lokaler mellan orkanen och kårhuset, på Beijerskajen 8, den 28:e maj.

– Vi läser en kurs som heter Konsertproduktion där uppgiften var att anordna ett konsertarrangemang av något slag. Hela klassen är delaktig i projektet. Vi kommer att ha konserter och sälja fika. Vad gäller dryck kör vi ett piknikkoncept, berättar Mika Nilsson, delaktig i projektet.

– Malmö högskolas kontrakt för lokalen BlackBoxen går ut till hösten så festivalen är en hyllning till lokalerna och sommaren, där av festivalens namn. Vi hoppas och tror att hela Malmö Högskola är intresserade av en grym avslutningsfest.

Festivalen är gratis men det kommer finnas möjlighet att lämna ett bidrag som frivillig entré. Kalaset börjar 17 och håller på till 03.

FOTO PRESS

Mer information och ett event finns på Facebookgruppen Scenproduktion-10.

EM

YOKO ONO till wanås Avantgardekonstnären Yoko Ono ställer ut på Wanås i Knislinge från och med 15:e maj. För den som glömt att Ono gjort fler insatser än de med Lennon under 60-talet, kan vi fräscha upp minnet: Förutom att ha försökt överbrygga skillnaden mellan musik och ljud/icke-ljud och ägnat sig åt diverse kulturgärningar, har Ono även arbetat aktivt med sitt konstnärskap inom främst performance, de senaste fyrtio åren.

På Wanås ställer hon ut fyra verk (troligtvis stegar och dylikt) tillsammans med svenska konstnären Jacob Dahlgren. Även om Knislinge är en bit bort från Malmö kan ett besök vara väl värt din tid.

ML

Sedan några år tillbaka jobbar jag extra på en båt lite då och då. Det är egentligen ganska korkat av mig med tanke på hur rädd jag är för havet.

Flera dagar innan jag ska gå ombord känner jag alltid en oroande dödsångest över att jag ska ge mig ut på det mörka svarta och outforskade och jag försöker dämpa ångesten med hjälp av en blandning av dyr alkohol och den morfinbaserade hostmedicinen Cocillana etyfin.

Men på senare tid hjälper det inte längre med trasiga missbruk, för med år av sjötid följer även kunskapen om båtar. En av gubbarna i maskin berättade nämligen för mig att det är vid starten, det som kaptenen kal�lar för att ”lyfta”, som motorerna kräver maximal kraft. Det är där och då som hela båten börjar skaka och ger sig ut från hamn som tankarna om döden hinner ifatt mig. Jag ser kapten framför mig och hur han står där uppe på bryggan och svettas medan han styr ut båten, hur han sneglar på instrumentbrädan som visar blinkande lampor för havrerade motorer och tänker; »Fan vet om den här kärran kommer att hålla.« Själv sitter jag alltid nere i min hytt när vi lyfter. Jag sitter där och darrar och tittar ut genom ventilen medan jag frenetiskt letar efter spår av eventuell rök och väntar in larmet som skriker om att vi måste evakuera. Och när larmet aldrig kommer blir jag nervös och inbillar mig att vi tar in vatten i det tysta och måste genast avlägsna mig från hytten och bege mig upp i rökrummet för att kedjeröka bort min dödsångest.

Det är i rökrummet som det alltid händer. Det är där dödsångesten lämnar mig och istället ersätts med ilskna blickar som jag riktar mot mina kollegor - där sitter de och läser veckotidningar, njuter av en cigarett till eftermiddagskaffet och kopplar av. Ja, det är just det att de kopplar av som retar mig till vansinne. Jag ser det som att de struntar i döden. Båten seglar ut i maximal kraft och det enda som överröstar båtens skakningar är mitt hyperventilerande då det finns en risk att vi går under och där sitter dem, obekymrade och läser veckotidningar!

Det är där och då som jag faktiskt önskar att båten skulle ramma ett isberg. Då skulle jag få chansen att skrika; »Vad sa ni nu då? Nu är ni inte så kaxiga längre, nu när båtfan tar in vatten! Nu läser ni inga veckotidningar längre, nu när vi alla snart ska dö«.

Ja, så vad vill jag egentligen ha sagt med allt det här blajjet? Jo, jag ville bara att ni skulle veta att man inte ska känna sig nere för att man har lite dödsångest då och då. Det är tvärtom faktiskt riktigt bra för en. Det kvittar om det är en båt, ett flygplan eller en bil: Jag vill därför att ni alla slutar opp med att vara så kaxiga i situationer som kan sluta illa och inse att döden faktiskt är närmare än vad man tror. Se till att njuta av livet! I morgon kan du vara död.

LINUS BJARNELO

Kultur ~ 29 ~

LJUDUPPTAKTER

ABSTRAKT

ART – en färgfylld enhet av fyra individer TEXT NADIA MONTES

J

ag sitter på stadsbiblioteket, omringad av böcker av olika slag och färger: Mötley Crüe – biografin, Charles Bukowski och Babbeldrottningen, allt i en enda salig röra. Men jag är inte här för att läsa böcker utan för att möta upp tre killar från Malmö som tillsammans med en fjärde bildar Abstract Art. Inför den här intervjun är alla närvarande förutom gitarristen som bor i Berlin för att studera tyska.

Hur funkar det rent praktiskt med en medlem i Berlin?

– Bandet ligger väl lite på is. Det är väl ett litet uppehåll just nu. Han måste vara med eftersom han är en väldigt viktig faktor, säger Patrik.

– Vi övar däremot individuellt. Vi skriver en hel del låtar själva, på eget håll, fyller Hampus i.

Abstract Art bildades 2007 med Patrik Lundberg på sång, gitarr och orgel, Erik Hultén på bas, Måns Leonartsson på gitarr med ännu en gitarrist och trummis. Dock hoppade både gitarristen och trummisen av nästan samtidigt på grund av att det ville dra musiken åt ett annat håll. Inför en musiktävling 2009 hoppade Hampus Michel in, dåvarande klasskamrat till Patrik, som trummis och har varit kvar sedan dess.

Vem skriver texterna?

– Det brukar vara Måns som börjar skriva på låtarna, svarar Patrik.

–Det är det som blir råmaterial, flikar Hampus in.

Patrik tar därefter vid igen.

– Jag brukar oftast fixa arrangemanget därefter, skapa en ljudbild av det. De andra tar vid sen, kommer med idéer.

Ibland kan det ta veckor.

Vad handlar era låtar om?

– De kan handla om allt möjligt. Det är Måns som skriver det mesta. Ibland är det ett dolt budskap i dem men de brukar inte vara så konkreta. Måns texter brukar vara mer personliga men det är mycket upp till var och en att göra en egen tolkning av dem, börjar Hampus lite svävande.

– Mina brukar vara lite mer konkreta, säger Patrik därefter.

Influenserna kommer från band som The Doors och Pink Floyd.

– Tidigare var det mycket mer bluesrock, hävdar Patrik.

– Men att det numera är mer 70-tals psykedelisk rock som gäller.

Erik som kommer försent till intervjun, lägger till att han är mycket influerad av funkmusik. Deras olika influenser menar de är vad som gör deras musik unikt. Att de är fyra olika individer med olika influenser som bildar en enhet.

– Det är ganska få band som låter som oss egentligen, hävdar Patrik bestämt.

Vilket band skulle vara det ultimata att vara förband till?

Patrik tänker efter medan de andra två flinar lite åt tanken.

– Måste de vara levande? svarar Hampus och skrattar.

– Steely Dan! säger Erik glatt.

– Band of Horses. Det ligger väl närmast det jag gillar. Jag lyssnar inte nödvändigtvis på samma stil av musik som vi spelar men det kan vara kul ändå, svarar Hampus till slut.

Bandet har nyligen deltagit i en stor musiktävling för upand-coming band, Emergenza. De lyckades ta sig vidare till semifinal men åkte därefter ut.

Så vad betydde tävlingen för deras del egentligen?

De tre svarar engagerat i en kör.

– Enormt mycket. Man får visas upp för andra och nu är det inte bara ett kompisgäng som kommer och ser oss spela. Det betyder mycket när någon som inte är en kompis kommer fram och säger till exempel: »Wow, ni var faktiskt bättre än det där andra bandet!«, säger Hampus Erik och Patrik fyller instämmande i.

– Det är ett sätt att bli hörd. Sen är det alltid kul att gå vidare men det känns inte lika viktigt, säger Patrik.

– Det ger fler speltillfällen. Det är alltid kul att se vad de andra banden gör också. Se att vi faktiskt är rätt unika, att vi inte låter som alla andra, svarar Erik bestämt.

De vill även tillägna ett tack till en före detta körledare, Lars-Åke Sjöstedt, som de skrattandes hävdar är en anledning till varför bandet bildades och som fortfarande har ett intresse för bandet.

– När vi körade som unga pojkar, säger Patrik med glimten i ögat.

– Han är en sådan som verkligen har intresserat sig för hur det har gått för bandet, som tycker att det är kul att vi har samma replokal och så, hävdar Hampus med ett skratt.

Har ert bandnamn något med konstintresse att göra?

– Näe! Ett konsthat! skämtar Erik och skrattar.

– Nja, snarare att det är så svårt att definiera vår musik.

Att folk ska undra: ”Vad är det för musik?”. Det var svårt att komma på något bandnamn från början eftersom vi spelar psykedelisk musik och blandar hejvilt. Men vi var väldigt influerade av tung 60-talsrock från början, svarar Patrik.

– Det har ju definitivt fått en större innebörd med tiden.

Nu har vi haft namnet en tid så man kan inte bara byta det nu, fyller Erik i.

Hur ser ni på musikscenen i Malmö?

Patrik börjar svara med en tydlig iver.

– Väldigt bra! Det är väldigt många bra band som gör många spelningar på flera ställen för en billig peng. Det är ett väldigt bra kulturliv överlag, säger han.

De andra stämmer in hans iver.

– Banden måste verkligen sitta och ringa runt för att få spelningar och då är det oftast hög kvalité på dem också. Det är framförallt mycket kultur med så mycket mångfald här i Malmö, säger Erik.

– Alla ställen som vi har spelat på, som Inkonst exempelvis brukar säga: »kom gärna tillbaka«, tillägger Hampus Jag tror att namnet Abstract Art kan vara värt att hålla utkik efter i Malmös växande djungel av kultur. Och då menar jag på en rockscen, inte hängande i ett museum.

Ljudupptakter ~ 30 ~

Barometern MTV-galan – Melodifestivalen Möllan – Lilla torg PC – Mac Hiphop – Rock Lady Gaga – Britney Spears

LIVERECENSION: GODASS TEXT/FOTO NADIA MONTES

J

ag kommer till Crown Nightclub som är ett litet ställe. Jag får ställa mig i en trång hiss upp till fjärde våningen för att komma till rockklubben, Stairway to heaven, där kvällens konsert ska hållas. När jag dyker upp är både lokalen och sofforna till större delen tomma. Hög hårdrock dånar ur högtalarna men än så länge är det ingen som dansar denna fredagsnatt mitt i centrala Malmö. Men läget ändras sakta men säkert.

Det är två band som spelar denna kväll; Godass som är ett rockband från Malmö och kvällens support Famoüs Jameson från Helsingborg. Godass börjar spela med den energi de har, dock ganska återhållsamt. Det får sin förklaring när sångerskan Kim Berkström berättar att de har kört hela natten från Stockholm.

Visst kan man förlåta sådant?

Musikgenren rör sig inom den hårdare rocken med en tydlig råhet. Denna återhållsamhet kompenseras av den grymma musik som är mer än tillräckligt för att fylla upp hela lokalen och väcka pensionärer som ligger och sover i byggnaden bredvid. Den råa men känslosamma musiken vägs upp mycket av den tydliga lekfullheten som få liveband besitter idag. Det finns även en gnutta antydan till ansträngning hos bandet att vilja interagera med publiken. Den interaktionen lyckas väl inte alltid men de tappra själarna längst fram röjer mer än gärna ändå. Musiken får tala för sig själv och visa vad den är kapabel till, och vad jag hör så är den kapabel till mycket. Musikerna är skickliga på vad de gör och de

»Den råa men känslosamma musiken vägs upp mycket av den tydliga lekfullheten som få liveband besitter idag.« är överlag ett väldigt bra band. Så vad gör några teknikmissar här och där? Så länge bandet har roligt på scen är det en smärre miss man kan ignorera.

Konserten avslutas med det sedvanliga »Ni har varit en fantastisk publik« och »Tack som fan«, vilket får ge ett helt ok betyg. Minuset var till stor del en stel publik, vilket alltid brukar förekomma när lokala band spelar. Dock var publiken desto bättre som stod längst fram, bortsett från en och annan överförfriskad som var så pass »engagerad« i bandet att det till sist väckte en artig irritation hos sångerskan som uppmanade att låta ölen tysta mun. Jag för min del är väldigt nöjd med en kväll av väldigt bra musik och ett hårt kämpande band. Har ni möjlighet att se dem så kan jag varmt rekommendera Godass.

Artikel ~ 31 ~

KARRIÄR

HI On LIFE - en hållbar modesaga

På Claesgatan, en ganska så grå gata ett stenkast från Möllevångstorget, ligger klädbutiken Hi on Life som en exotisk färgglad fågel. Malin Busck och Arvid Greifeneder, duon bakom berättar om hur deras dröm blev verklighet.

TEXT ERICA CARLSDOTTER

M

FOTO FREDRIK TROSSÖ

almötjejen Malin började studera på textilekonomprogrammet i Borås då hon hoppades kunna få ett yrke där resor världen över hörde till vardagen. Ganska snart fick vetskapen om modebranschens baksidor henne att hitta andra kall inom branschen.

– Jag hade aldrig tidigare reflekterat över hur kläder blir till, hur mycket jobb det är för att få fram ett enda plagg. Att vi har så billiga kläder här går inte ihop med att alla i produktionskedjan ska kunna leva på det. Vi hade bara en kurs som tog upp miljöaspekten av textil- och modeindustrin under utbildningen, men den var väldigt bra. Vi fick föreläsningar av de som jobbade med hållbart mode. Efter den kursen visste jag att det var det jag ville göra.

2002, när Malin blev färdig med sin utbildning fanns det knappt någon marknad för hållbart mode. De följande åren Karriär ~ 32 ~

fortsatte Malin att arbeta med sin idé om en butik med hållbart, ekologiskt mode som riktades till en ung målgrupp.

2005 var Malin på modemässan i Köpenhamn och kom i kontakt med märken som Camilla Norrback och Kuyichi. Hon gick samtidigt en starta-eget-kurs på komvux. Malin öppnade butiken Babuscka i samma lokaler som Manatura, en ekologisk frisörsalong vid Drottningtorget.

– Babuscka var ett test för att se om det fanns intresse för hållbart mode i Malmö, och det gjorde det. Ett år senare fick jag erbjudande om att ta med mig Babuskakonceptet till Uma Bazaar, en fair tradebutik som ingick i ett EU-projekt där långtidsarbetslösa skulle få in en fot på arbetsmarknaden.

Men då Uma Bazaar först och främst var ett socialt projekt kände jag ganska snart att jag ville göra något annat.

I samma veva började Arvid jobba på Uma Bazaar. Arvid är uppvuxen inom den antroposofiska rörelsen där ekologiskt

odlad mat och ett hållbart tänk är en självklarhet. När Arvid började arbeta som säljare på STUK i Malmö kom han i kontakt med märket Kuyichi och Nudies ekologiska kollektion och intresset för hållbart mode växte.

– När det började gå dåligt för STUK såg jag Uma Bazaar som ett alternativ och blev anställd som butikschef, vilket blev en ordentlig utmaning då jag bara jobbat som säljare innan. Nu skulle jag plötsligt ha hand om inköp, vilket jag inte hade en aning om hur det gick till.

– Malin som då fungerade som ekonomiansvarig förbarmade sig och följde med när Arvid skulle på sin första inköpsresa till Köpenhamns modemässa.

– Där insåg vi att Arvid och jag connectade på flera plan och vi hade väldigt roligt tillsammans. Just då var jag inte alls motiverad att jobba, jag hade tankar på att flytta till Costa Rica och bosätta mig i en djungel, typ, säger Malin.

– Medan jag kände helt tvärtom. Jag blev helt frälst och fick en enorm wow-känsla säger Arvid.

– Uma Bazaar letade samtidigt efter någon som kunde ta över butiken eftersom EU-projektet var slut och på tåget till Köpenhamn föddes en idé om vi tillsammans kanske kunde driva det, säger Malin.

Malin och Arvid fick grönt ljus från Uma Bazaar och började förbereda övertagandet av butiken. Men plötsligt var Uma Bazaar inte till salu längre. Motgången fick dock inte Malin och Arvid att ge upp.

– Jaja, skit samma tänkte vi, då får vi hitta en annan lokal. Nu har vi ju en jättebra idé som vi tror på, säger Malin.

De fick höra talas om Mitt Möllan-projektet, där det så gott som tomma köpcentret Leonard skulle bli ett hus för konst, kultur, mode och design med bland annat Brick Lane som förebild.

– Vi frågade oss själva om vi ville vara en kommersiell butik och ligga inne i stan eller vara mer underground och unik. Där fick vi verkligen rannsaka oss själva. Vi kom fram till att vi ville vara det där mysiga stället som vi kan göra vad vi vill med, säger Malin.

Innan Hi on Life blev verklighet dök ytterligare ett hinder upp, finanskrisen fick övriga butiker att dra sig ur. Men det berörde inte Malin och Arvid.

– Sticker vi ut under finanskrisen sticker vi ut mer än andra, säger Arvid.

Två år senare tycker de att Hi on Life fått ett erkännande varumärkesmässigt.

– Vi vet att vi inte har det bästa läget, folk kan fortfarande komma in här och fråga om vi är en nyöppnad butik, och så kommer det nog vara några år till. Men det är det värt, vi lever ut vår dröm, vi gör något vi står för till 100 procent. Vi kan vara kreativa, prova nya idéer. Och vi går runt, det gör vi, säger Malin. Att leva på butiken kan de dock inte, de måste jobba vid sidan av. Malin arbetar med Mitt Möllan-projektet som stått stilla ett tag, målet är att skapa ett större designutbud runt Möllan.

– Förutom fortsatt samarbete med Mitt Möllan håller Hi on Life på att ta fram en egen kollektion. Och Malin har fortfarande inte lagt drömmen om att kunna resa i yrket på hyllan. Hi on Life smider planer om att öppna en filial någonstans ute i världen.

– Kanske i Brasilien, säger Malin drömmande.

Webb: http://hionlifestore.com Adress: Claesgatan 8/Mitt Möllan 214 26 Malmö Telefon: 040.964510 Mejl: info@hionlifestore.com

Handla med gott hjärta

produkterna i annonsen kan vara sålda när annonsen går i tryck men butikerna fylls kontinuerligt på med nya varor

IntensIv-kurser I dansk Centrum för Danmarksstudier ved Lunds universitet udbyder kurset ”Intensiv dansk for svenskere”. Der udbydes både begynderniveau og fortsættelses­ niveau. I undervisningen lægges der vægt på forskelle og ligheder i dansk og svensk sprogbrug samt udtale. Om eftermiddagen er der fællesforelæsninger om dansk samfund, historie etc. Studerer du, eller er du ansat ved et univer­ sitet/högskola har du mulighed for at følge dette ugekursus. Det er gratis at følge kurset.

ÅKARP Lundavägen 51

Sted: København. Tidspunkt: 27. juni–1. juli 2011. Undervisning: Sprog­ undervisning i grupper kl. 9.15–12.45. Fællesforelæsninger kl. 14.15–16.00.

Tilmelding: Senest 8. juni via mail til barbro.bergner@ hist.lu.se. Angiv navn, e­mail, adresse, hvilken uddan­ nelse/institut du kommer fra. Hvis ansat ved universitet/ högskola – angiv motivation. Angiv også om du vil gå på begynderniveau eller fortsættelsesniveau. Svar: Du får besked via mail. Kontakt­person: Barbro Bergner, tlf. 046­2227958, barbro.bergner@hist.lu.se

MALMÖ Volframgatan 5

tisdag 14–18, torsdag 14–18, lördag 10–14

Skänk säljbara saker – hämtning ring 040-43 00 17 Karriär ~ 33 ~

SOMMARSPORTER TEXT JOHAN CARLSSON

M

FOTO TOVE VESTERLUND

ahskara nummer 67 blir den sista tidningen vi på redaktionen ger ut inför det välbehövliga sommaruppehållet alla behöver från en hektisk vårtermin. Många av er läsare, inklusive mig själv, har säkert en sista tentamen kvar. Denna sista kraftansträngning är det enda som håller tillbaka de endorfiner ett sommarlov lyckas berusa kroppen med. För att få en föraning om vad sommaren 2011 har att erbjuda föreslår jag att du genast tar med dig tidningen utomhus, sätter dig på någon av Malmös sköna uteserveringar där solen lyser som starkast och beställer något gott att dricka. Sedan kommer här den ultimata guiden för dig som vill veta vad som är sommarens hetaste sporthändelser, både på tv och för dig själv.

Både Malmö FF och LdB FC Malmö vann förra säsongen SMguld. Båda lagen kommer även denna säsong göra allt de kan för att upprepa den bedriften. Under hela sommaren kommer du att kunna gå och se de här lagen på Swedbank Stadion respektive Gamla IP. Det är garanterat bra stämning vilket alternativ du än väljer. Dessutom spelar svenska damlandslaget i fotbolls-VM den här sommaren nere i Tyskland. Garanterad fotbollsfest framför tv:n för alla fotbollsälskare. För alla dem som själv vill gå ut och sparka boll med vänner erbjuder de stora grässlätterna på limhamnsfältet en perfekt spelplats. Här hittar man alltid likasinnade som mer än gärna ställer upp på en match. Ett plus i kanten är att man efter en svettig match har havet precis bredvid.

Den sporten jag själv mest associerar med sommaren måste vara volleyboll. Swedish Beach Tour kommer till Västra Hamnen även detta året för att erbjuda beachvolleyboll i världsklass under

några dagar. Likt tennis är beachvolleyboll en sport som erbjuder lika stor portion tävling som avkoppling. Skulle man själv få för sig att röra på sig under ett strandpass så finns det några underbara planer på Scaniabadet i Västra Hamnen med spända nät och mjuk sand. Det enda man behöver ha med sig är en egen boll.

Nu är jag säkert en av få som tycker att den perfekta bakismedicinen är en söndagseftermiddag helt tillägnad Formel 1.

Det må vara stundtals enformigt, men att se Fernando Alonso kriga mot Sebastian Vettel på en trång bana i Monte Carlo där ett litet misstag kan vara skillnaden mellan en demolerad bil och en förstaplats har sin charm. För att ta detta ett steg längre bör man ge sig ut på Lockarps Gokart för att tävla mot sina vänner på nordens största hyrkartbana. Med bilar som har en toppfart på 90km/h kan jag garantera att du aldrig har känt dig mer som en Formel 1 förare förut.

För många associeras golf med gäspningar, pensionärer och snobbar. I verkligheten handlar golf om omänsklig precision mixat med en hel del frustration. Har man investerat i en golfkanal kan man under hela sommaren se massor av golf från de stora tävlingarna så som US Open, British Open, PGA Championship och Womens British Open. Får man själv lust att ta på sig ett par knallröda byxor från J Lindeberg med en färgglad pikétröja och slå några bollar så erbjuder Hylliekrokens drivingrange en bra plats för de som vill prova på. Skulle istället en glass och gott sällskap låta mer lockande är minigolfbanan på Ribbersborg en perfekt eftermiddagsunderhållning.

Krönika ~ 34 ~

MÖT SEKTEN

PASCAL – EN MÄSSA I MÖRKER TEXT JONATHAN BENGTSSON

N

FOTO FREDRIK TROSSÖ

ågonstans, när gränsen mellan kväll och natt ter sig diffus, när man antingen börjar nyktra till, eller beställer in ett helrör för att fullborda aftonen, händer det.

Sångerskan i förbandet står bredvid en gravt funktionshindrad man, placerad i en rullstol längst fram i folkmyllret, och håller honom hårt i handen. Samtidigt river huvudakten Pascal av ännu en dystopisk låt, ett skri ifrån avgrunden. Hon höjer mannens hand och för den i takt, fram och tillbaka, hans ögon spirar.

Jag står bredvid och glor som om jag vore sjuk i huvudet, för att det är så vackert.

Före detta har två akter passerat framför mig. Först ut är

Mattias Alkberg, Sveriges okrönte indiekonung, som plockar med sin ensamma akustiska gitarr och behandlar sina låtskatter med en smärtsam skörhet. Sedan tar Sad Day for Puppets, för svenskar ett relativt okänt band, vid. De presenterar en musik som huserar i helt andra rum än herr Alkbergs. Melodiösa, råa gitarrer, en drivande bas och intensiva slagverk ackompanjerar en förvånansvärt stark röst ifrån den späda unga dam som står på scenen och nästan försiktigt rör sig fram och tillbaka. Musiken kan närmast definieras som collegerockens förbannade, alkoholiserade halvbror.

Efter en andningspaus med några gamla indiedängor som får varenda hipster att röra på sina anorektiska höfter, äntrar kvällens huvudakt, gotländska Pascal, den för tillfället perfekt trånga scenen.

Jag är så nära att jag kan röra ledsångaren Isaks jeanstäckta knäskålar, samtidigt som han med sin gälla, jagande röst och en röd elgitarr bjuder in oss till en timmes gudstjänst i punkens svarta domedagskyrka. Vid sin sida har han de båda klänningsbärande tjejerna Mimmi Skog (trummor) och Manuela De Goveida (sång, bas). Sammantaget ger gruppen ett intryck av att skita i allt, och de river av stenhård garagerock där både gitarr och bas ges stort och smutsigt utrymme.

Trots det gravallvarliga intryck deras minspel ger, trots den likgiltighet mot världen deras personer utstrålar, märks det att Pascal älskar att skapa musik.

Dödligt bra blir kvällen dock först när elektriciteten och ursinnet i »Min enda vän« får var människa att definitivt sluta sig till sekten Pascal.

Efter ett tag kommer Herr Alkberg in igen, och sänker tempot när de tillsammans framför ett par nya låtar ifrån deras aktuella splitskiva »Allt det här«. Främst covern på Peter Lemarcs »Håll om mig« berör och cirkulerar runt i mellangärdet ett bra tag efter att Alkberg återigen har resignerat till den förmodade gratisspriten backstage.

Sista delen av konserten, inkluderat extranummer, är som så ofta bäst. Ett drypande musikaliskt vrål, kraftfulla, mörka låtar helt i bandets linje. »Stort och vackert«, det självklara avslutet, dunkar sig med mani och galenskap in under varenda revben på Debaser. Även den isärslitande »Nyår« bör nämnas som en höjdpunkt, ett sorgset skri ifrån den monotona vardagen.

När kvällen sakta ebbar ut driver jag med den vindoftande människoströmmen hemåt upprymd, bara besviken över att jag inte fick höra »Cadillac«, och halvt nyreligiös av tonerna ifrån en mässa i mörker.

Artikel ~ 35 ~

BILDREPORTAGE

BILDREPORTAGE: KONST PÅ KROPPEN & KROPPEN SOM KONST

FÖRORD:

I

alla historiska samhällsformer har människan haft tydliga idealbilder om hur en vacker kropp ser ut.

Konst har traditionellt används som maktmedel, statyer av kungar har representerats i auktoritära ställningar för att skrämma befolkingen till lydnad. Kroppens idealbild har präntats in som sanning i samhällets befolkning på olika sätt, inte minst genom representationen av den nakna kroppen i konsten. Idag får vi också vetskap om samhällets ideala kroppsbild genom media.

Sedan det antika Grekland har konstnärer intresserat sig för att representera manskroppens ideal som en ung, vältränad yngling, en idealbild som kommit att dominera bilden av den manliga idealkroppen i konsten. Konstvetaren Kenneth Clark analyserar framställningen av denna vältränade, disciplinerade kropp som ett utryck för styrka och potens, vilket också representerar den samhällsroll mannen traditionellt tillskrivits. Porträtten har vidare föreställt hjältar, kungar och gudar vilka alla presenterar en manlig maktställning.

Kvinnokroppen har traditionellt kopplats samman med natur, fruktbarhet och fromhet. Också ofta med en sensuell aspekt. Den nakna, kurviga kvinnokroppen i frodiga miljöer har vidare blivit bilden av hur vi direkt relaterar konst. Om någon säger »konst« – dras då inte tankarna direkt till Zorns frodiga kullor eller antika porträtt av en trind Afrodite?

Den feministiska aktivistgruppen Guerilla Girls gjorde en undersökning på europeiska konstmuseum med utgången att 85 procent av de nakna kropparna i konsten var kvinnors, framställda på det här sättet.

I skillnaden mellan könens traditionella framställning kan rädsla och avsky inläsas för den otyglade, vilda kvinnokroppen och mannens vilja till en auktoritär ställning över henne.

Detta syns också i hur man framställt kvinnor med makt som ofta bemålats med manliga drag och poser. Konsten är en produkt av samhällets ideal, också vad gäller könsroller.

Kvinnoidealet har ifrågasatts i konsten, inte minst under modernismen då kvinnans ställning i samhället förändrades och hon steg in i arbetslivet och den politiska debatten. Dock stötte kvinnliga konstnärer och provokatörer ofta på problem i sin omformulering av idealen då samhällets

Kroppen

i konsten – Ett traditionelLT

maktmedel TEXT EVELINA MALTESON

struktur och konstnormer var så genomsyrat av traditionella mansparadigmer.

Idéerna om kropp och könsroller finns fortfarande kvar, även om idealen idag har förändrats. Det verkar alltid finnas en samhällsmakt som styr vår syn på könens ställning genom kroppens ideala form, vare sig denna makt utrycker sig i konst eller media. Dessa idébilder cementerar mossiga könsroller, genererar onödig ångest kopplad till kroppens utseende och själ fokus från problematik av faktisk relevans. Kan vi inte se kroppen, rätt upp och ned, vacker och naturlig precis som den är i alla dess former. Hade en förändrad representation och syn på kroppen också förändrat könsrollerna?

Kroppen är och kommer alltid att förbli ett laddat ämne som, på grund av människans naturligt kroppsliga könsskillnader, får stå som representation för könens olikheter och vidare deras samhällsroll. I olika tider har man experimenterat med att leka med genus och androgynitet för att komma åt problemet. Kanske är det en lösning. Kanske borde vi en gång för alla respektera varandras olikheter, könsmässigt men också som individer, och utgå från person och prestation istället för förutfattade meningar grundade i kroppens och könets antagna förutsättningar.

Bildreportage ~ 36 ~

FOTO: TOVE VESTERLUND

Bildreportage ~ 37 ~

FOTO: TOVE VESTERLUND

Bildreportage ~ 38 ~

Bildreportage ~ 39 ~

FOTO: FREDRIK TROSSÖ

Bildreportage ~ 40 ~

Bildreportage ~ 41 ~

FOTO: NADIA MONTES

Bildreportage ~ 42 ~

Bildreportage ~ 43 ~

BOK

Sista kulan sparar jag åt grannen (2008) Fausta Marianovic, Sverige TEXT ANDREA LUKIC BETYG

Fausta var från ett blandäktenskap med en serbisk mamma och en kroatisk pappa. Hon var gift med en muslim och hade två söner, den ena med ett bosniskt namn och den andra med ett serbiskt.

Namnen började plötsligt bli viktigare än allt annat, de kunde identifiera dig direkt och automatiskt tillhörde du någon av de tre nationaliteterna och din skyldighet var att överge allt sunt förnuft och döda allt och alla som inte tillhörde din nationalitet. Fausta som aldrig hade reflekterat över sitt ursprung befann sig plötsligt i ett krig där hon var tvungen att välja vem hon skulle tillhöra och därmed välja sin nationalitet och ursprung före sina söner och make. Men de nationalistiska känslorna gick bara så långt som till själva geografin för henne. Dalmatien med sina varma vindar som luktade salt och fisk, de bosniska bergen där man hade vinterOS och de serbiska floderna där man fiskade var det som Fausta älskade.

Kulturjournalisten Fausta Marianovic skildrar i sin debutroman ett krig där man bokstavligt talat sparade sista kulan åt sin granne.

Journalisten i henne genomsyrar romanen där många delar skildras genom en journalistisk syn istället för en författares.

Men trots det lyckas hon berätta hur komplext kriget på Balkan var, hur det splittrade familjer och hur infekterade alla var med hatet som spred sig som ett virus. Man satt i Faustas och hennes

mans bar, drack Rakija och tittade på nyheterna som visade massgravarna i Vukovar i Kroatien bara några kilometer därifrån. Då kändes det som något långt borta, omöjligt och man fortsatte att skratta, leva och älska trots massgravarna några kilometer bort.

Men det blev värre i Bosnien än vad det någonsin var i Kroatien.

Man började hata, förakta, förfölja, lämna och döda sina närmaste.

Fausta skriver om falska pengar och papper, mutor för att ta sig över gränserna, hur hon stod inför döden - hon skriver om en kvinnas kamp för att rädda sina två söner ur hatets klor. Samtidigt sätter hon ord på alla de känslor som människorna under kriget på Balkan upplevde när de fick lämna sina hem, överge allt de lärt sig och vända sig mot sin granne.

FILM

Never Let Me Go (2011) Mark Romanek, Storbritannien TEXT NADIA MONTES BETYG

Hur beredda är vi att lura döden? Är det moraliskt försvarbart att använda oss av »mänskliga reservdelar«? Den här filmen, som är baserad på en roman skriven av Kazuo Ishiguro, konfronterar oss med dessa frågor. I en tid då diskussioner om genmanipulering, kloning och rädsla för vår egen dödlighet förs med jämna mellanrum, kunde inte den här berättelsen kommit lägligare.

Filmen börjar med att visa karaktärernas barndom vid internatskolan Hailsham, beläget i en ganska idyllisk och lantlig miljö.

Till skillnad från de flesta dystopier visar Mark Romanek att trots att barnen lever i en hårt kontrollerad miljö där kontakten med resten av samhället är ytterst liten och där ingen form av ifrågasättande tolereras, gror det ändå värme och hopp. Livet flyter på så normalt det går i denna slutna miljö. Naiviteten hos huvudpersonerna blir plågsamt påtagliga i deras första kontakt med omvärlden och med den kontakten växer också tvivlen och spänningarna dem emellan. Som en ironi till vad många skulle tycka är sentimentalt trams så är regissören inte ett dugg intresserad av att ge oss någon pardon. Här visas äkta och rena känslor i stark kontrast till Hollywood. Tårar och skrik slungas ut som eldbollar som naglar fast oss åskådare. Vi tvingas att ta ställning och inse en viktig sak: Sårbarheten i att vara människa. Och ingen människa i världen, hur vi än är byggda, kommer att undgå sitt öde. Därför borde vi kanske stanna upp ibland och uppskatta den tid vi har

fått? Tonen genom hela filmen skiftar alltigenom karaktärernas liv: Från barndomens varma, mjuka ton, genom ungdomens mörkare spänningar och undertryckta längtan, till det slutgiltiga då allting ställs på sin spets. Hemligheter luckras upp, människor konfronteras och till slut tvingas Ruth och Tommy, två av karaktärerna, att acceptera sitt öde medan Kathy på sätt och vis alltid har gjort det utan att känna efter vad hon egentligen vill. För de flesta som är vana vid vår dagliga dos av Hollywood-pangpang kan den här filmen kännas olidlig. Men för oss som uppskattar filmer med budskap om vad det innebär att vara människa och våra olika villkor kan jag bara säga en sak. Romanek har kommit en bra bit på väg på att ta reda på hur en storhet skapas.

Recensioner ~ 44 ~

SPEL

Game Dev Story (2010) Kairosoft Co. LTD, Japan TEXT JOHAN CARLSSON BETYG

Spelen som erbjuds till iPhone och Android är som gjorda för studenter. Ofta lätta att komma igång med där de består av banor som avklaras i raskt takt eller är något slags alternativ till farmvilleinspirerade spel som går att hoppa in och ut ur utan ansträngning.

Med andra ord ett bra tidsfördriv på bussresor och håltimmar.

Dock är de tusentals spel som App Store har att erbjuda svårnavigerade när man rör sig utanför topplistornas gränser. Med lite tålamod och en magisk knapp i form av »twenty five more« börjar guldklimparna sakta men säkert visa sig. En av dessa guldklimpar är Game Dev Story.

I Game Dev Story är det du själv som ska driva en spelstudio i härlig 8 bits miljö. Allt från spelutveckling och marknadsföring till att anställa personal sker på dina villkor. Man börjar som sig bör med minimala resurser på ett litet kontor med ett fåtal anställda. Ju mer framgångsrika spelen som man utvecklar blir ju mer pengar, personal, genrer och större lokaler får man tillgång till. Och ifall man har tur kan just ditt spel bli prisat i slutet av året på den stora spelgalan.

Till skillnad från många andra spel på samma format fungerar styrningen väldigt bra i Game Dev Story. Genom att klicka på skärmen kommer det upp en meny med olika huvudkategorier.

Trycker man på till exempel »Develop« (spelet är på engelska)

så får man välja om man vill utveckla ett spel eller en konsol, och vilken inriktning dessa ska få. När man har gjort sitt val får man se när ens personal börjar jobba på det senaste projektet. Hur bra ens spel eller konsol blir beror dels på hur dyr personal man har anställt men även på om man har tränat och levlat dem. I senaste versionen så har även kompatibilitet med »Game Center« lagts till för dem som går igång på achievements och topplistor.

Game Dev Story går loss på 28 kronor i App Store. Det farliga i det här fallet är inte priset utan hur mycket tid man lägger på spelet. Även om det går att spara när som helst så infinner sig den där känslan av att ”bara lite till” när man har spelat de 20 år man har på sig att nå toppen.

MUSIK

EUPHORIC /// HEARTBREAK \\\ (2011) Glasvegas, Skottland TEXT JONATHAN BENGTSSON BETYG

Med sitt självbetitlade debutalbum gav Glasvegas mig någon slags långdragen, popkulturell orgasm. Varenda låt, ifrån inledande »Flowers and fotballtops«, till den sorgset avslutande »Ice-cream van« bet sig fast i mitt arbetarklasshjärta, och har sedan dess pumpat runt i fyrtakt. All den skit, all svärta i frontmannen James Allans smärtsamma, socialrealistiska texter, den påtagliga doften av asfalt och förortsindustri som varenda spår avgav, den ständigt närvarande, bittert distade gitarren, låtarnas övergångar i varandra. Det var på många sätt en fullkomlig platta, som direkt kilade in sig i musikhistorien och med Glasgow-accent kaxigt hävdade sin storhet över en guiness och en cigg.

Album nummer två, denna förrädiska demon även kallad uppföljaren, hade således en del förväntningar på sig. Inte bara ifrån mig, utan hela världen.

Efter att ha gått igenom »EUPHORIC///HEARTBREAK« kan jag sorgligt nog konstatera att den inte lever upp till dessa. Alls.

För den vardagsrealism, den ilska och svärta som det första albumet genomsyrades av, har en mer elektronisk, synthpräglad ljudbild mattats av. Den nya producenten Flood, känd för sitt samarbete med U2 och bombastisk, innehållslös rock vinklar blicken mot praktfulla fotbollsarenor, snarare än små gudsförgätna skithål fint folk undviker. Upp har den undertrycka misären sopats, ständigt hängandes i första albumets bakgrund.

Samma känsla infinner sig, som den när modern överraskningsstädade min dammiga tonårslya. Den personliga prägeln är som uppslukad, ersatt av tomhet, idel tomhet.

Men givetvis finns det även undantag. Singeln »Euphoria, take my hand« sträcker sig emot debutens höjder med en återkommande gitarr som förkunnar att allt kommer bli bra, och dånande, pompösa slagverk. Även de lugnare låtarna på skivan, främst »Whatever hurts you through the night« och »I feel wrong (homosexuality part 1)« distanserar sig från de andra, stannar kvar, och borrar sig in under huden.

Men det enda spår som egentligen hade kunnat inkräkta på första albumet utan att bli upptäckt, är det sju minuter långa mästerverket »Lots, sometimes«. Endast där sliter frontmannen av sig sin numera helvita mundering, och stiger ner till ett brustet öde i sitt helsvarta, morbida, fullständigt rätta element.

Nej, »Euphoric heartbreak« har sina stunder, men det genuina, det äkta försvann någonstans samtidigt som Glasvegas vände sina rötter ryggen, flyttade till Santa Monica, och James Allan bytte skinnjackan mot en gräddvit tunika.

Recensioner ~ 45 ~

MUSIK

Det överexponerade samhället (2011) Bob Hund, Sverige TEXT LINUS BJARNELO BETYG

Bob Hund! För mig är ni som ett av mina bättre förhållanden. Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag dansade efter er pipa och jag hängde mä er, fast vi skrek nä. Jag kände precis som ni att trampolinen var mitt enda hopp och tillsammans reade vi ut våra själar.

Men någonstans på vägen gick det fel, precis som det kan vara i ett förhållande. Den vanliga rutinen bröts och kärleken började svalna. Ni var inte alls den där man blev kär i när ni övergav rötterna och började sjunga på engelska och då och då förvandlades man till den där som höjer handen en gång för att sedan ångra sig och lova att man aldrig ska göra det igen. Jag hatade er för den onödiga förändringen Conny, Johnny och allt vad ni heter.

Om man älskar någon så är man beredd att kämpa och det är precis vad jag gjort för er. Jag har aldrig gett upp om Bob Hund och om sanningen ska fram så är det enda som har förbannat mig genom åren det faktum att ni väljer Söder framför Möllan.

Nu är ni tillbaka. Precis som förhållandet har ni lovat att förbättra er och här står vi nu med en ny platta och ett nytt försök. Det överexponerade gömstället, med det mest genialiska skivomslaget på mycket länge är vi tillbaka i det forumet som är ert.

Det är skånsk punk, det är ledsamma melodier och det är en nostalgitripp där det känns självklart att försöka igen. För när allt kommer omkring så älskar vi ju varandra och vi måste kämpa för

kärleken. Med de tankarna i bakgrunden lyssnar jag på och njuter av comebacken. Det är vi igen, säger jag medan jag dansar till den fantastiska »Popsång (mot min vilja)«.

Men är det något kärleken har lärt mig så är det att när den är som ömmast så är ett nytt försök bara ett tecken på rädsla om att inte vilja bryta sig fri och det är precis den insikten som hinner ifatt mig när jag lyssnar på er. Sting sjunger »If you love somebody set them free« och det är något jag har bankat in i min skalle enda sedan jag började känna attraktion till det motsatta könet.

Bob Hunds nya är ett kärt välkomnande och ett tecken på att grabbarna lever och kan leverera, men det saknar spänning och gör egentligen inte vårt musiksverige någon som helst nytta.

Hur mycket jag än älskar er så blir den här plattan bara blott ett minne. Jag tar med mig »Popsång (mot min vilja)« och bästa låten »Lite av varje för ingen« och sedan tar jag det där steget som man så länge tvekar inför att ta i ett förhållande: Jag gör slut med er.

Tack för den här tiden.

FILM

World Invasion: Battle of Los Angeles (2011) Jonathan Liebesman, USA TEXT LINUS BJARNELO BETYG

Det är med stort vemod som jag ger er Mahskaras första etta. När regissören Jonathan Liebesman ger sig på science fiction-genren misslyckas han fatalt och nörden inom mig vill rasa och åter rasa.

Först och främst: World Invasion: Battle of Los Angeles är ingen science fiction. Det är en krigsfilm, levererad på det där vidrigt amerikansk-patriotiska sättet som bara en sydstatare med munnen full av tuggtobak kan uppskatta.

Independence Day var magnifik när den kom för 15 år sedan, men tyvärr satte den filmen ribban för hur framtida försök till science fiction-filmer skulle se ut. Inte ens coola alternativa District 9 eller Cloverfield verkade få Hollywood att fatta att det kanske är den vägen man ska gå när man finansierar till filmer. Vi är med andra ord tillbaka precis där det började: Jorden blir utan förvarning invaderad av utomjordingar och innan någon vet ordet av har utomjordingarna lyckats belägra allt, precis allt. Ja, allt utom USA. Såklart. Och i Los Angeles påbörjar sergeant Michael Nantz, spelad av den annars så duktiga Aaron Eckhart (Why Aaron? Why?), kampen om att vinna tillbaka jorden. Med illaklingande repliker som »Marines don’t quit!« drar de ut på ett krigståg som varar i timmar och för att vi inte ska tröttna stjäls det referenser från alla möjliga krigsfilmer. Allt från skakiga handkameror till dramatiska dödsfall ackompanjerade till sorglig musik medan folk skriker »No!« i slow-motion, så att vi ska fatta att

»Nu är det dags att gråta«. Den annars så duktiga skådespelaren Michelle Rodriguez (Why Michelle? Why?) spelar en flygpilot som plötsligt kastas in i Nantz division och vi förväntas känna sympati för henne och de andra, men här finns ingen som helst bakgrundshistoria eller personporträtt till karaktärerna och därför känner vi inte den sorgen som musiken säger till oss att känna.

Skulle Rodriguez eller Eckhart bli skjutna med alien-laser skulle vi inte tänka »Åh nej!«, utan snarare se det som ett hoppfullt tecken på att skiten kanske äntligen snart är över. För att åtminstone få kidsen med sig har Liebesman sett till så att den amerikanska åldersgränsen landat på 13 år – Vi får med andra ord inte ens blod för pengarna.

Recensioner ~ 46 ~

SOFIA i KÖKET Nu står grill- och bjudningssäsongen för dörren. Vi låter tradiga färdigrätter ligga kvar i frysdisken och utforskar kulinariska delikatesser i goda vänners lag. Sofia har fattat galoppen och delar med sig av en trerätters som passar funkar utmärkt även om grillvädret skulle regna bort.

Philadelphiaröra med stenbitsrom

Irish Coffee

En god förätt som ätes med kex. Lätt och somrig, passar till vitt vin.

Denna klassiker är en perfekt avslutning på en middag och lika retro som den är god.

Det behöver inte vara fin-whiskey, utan ta det du har helt enkelt.

Du behöver: 1 gul lök 2 dl créme fraiche 1 pkt philadelphiaost Örtsalt Cayennepeppar Röd stenbitsrom Gräslök Gör så här: Finhacka löken. Blanda lök, creme fraiche och philadelphiaost. Du ska ha lika delar créme fraiche och Philadelphia, alltså fifty/fifty. Blanda denna röra med lite örtsalt och cayennepeppar. Bred ut på en platt tallrik och strö sedan över stenbitsrom.

Klipp till lite gräslök och dekorera med. Ät detta med de kex du tycker bäst om!

Lasagne med tomat och mozzarella

En god och lättlagad variant på lasagne!

Snåla inte på mozarellan och avnjut gärna med ett glas rött.

Du behöver (ca 4-6 personer): 1 gul lök 1 paket krossade tomater 2 vitlöksklyftor Spenat(frusen, hackad, stuvad, vilken som går bra, dosera efter behag) 2 pkt mozzarella 2 färska tomater 1 paket fetaost 1 pkt keso Lasagneplattor(de med spenatsmak funkar extra bra) Några blad färsk basilika( eller vanlig om du inte har annan) Salt och peppar

TEXT/FOTO SOFIA NILSSON

Gör så här: Börja med tomatsåsen. Finhacka löken och fräs upp i kastrull, tillsätt sedan de krossade tomaterna. Smaksätt med vitlök, salt och peppar tills du blivit nöjd med smaken. Tina spenaten i mikro eller kastrull tills den är mjuk. Blanda tomatsåsen med keson. Smörj en lagom stor form och lägg ett lager av lasagneplattor i botten.

Varva sedan spenat, tomat/kesoröra och lasagneplattor. Avsluta med ett lager plattor på toppen samt mozzarellaost eller fetaost och smula basilikabladen ovanpå allt detta. Grädda i ugn (200 grader) tills lasagneplattorna är mjuka och goa. Njut!

Tips: du kan förkoka plattorna om du vill att det ska gå fortare, och en lasagne smakar som bäst om den får stå till sig lite efter ugnstiden.

Recept ~ 47 ~

Du behöver: Vispgrädde Whiskey (helst irländsk) Farinsocker Kaffe Gör såhär: Koka upp kaffe, så många koppar som ni är i personer. Vispa grädde (inte för hårt).

Välj ut några snygga glas (gärna med fot) och lägg två teskedar farinsocker i botten på varje. Häll sedan på den mängd whiskey som ni önskar, 4 cl brukar vara standard. Rör om med sked. Häll sedan kaffe på detta (kaffet ska vara varmt men helst inte stekhett) men lämna utrymme åt ett lager grädde. Toppa med grädden och avsluta med ännu lite farinsocker på toppen. Drick utan sugrör, drinken ska drickas genom grädden så att man får en snygg gräddmustasch.

ILLUSTRATION NICLAS BOMAN WEBB http://www.tillfabriken.se/

29 ONS

28 TIS

27 MÅN

Konsert: Lasse Holm och Dan »grisen« Malmqvist (Slottsträdgården, Malmö)

Konsert: Chicago (Malmö Konserthus) Orgelmusik: Orgelmusik (Sankt Johannes Kyrka, Malmö) Sport: MFF - Gefle (Swedbank Stadion, Malmö)

Konsert: Foo Fighters (Refshalevej, Köpenhamn)

Sport: MFF - Kalmar FF (Swedbank Stadion, Malmö)

Spelning: Rag-and-Bone (St. Gertrud, Malmö)

30 TOR

Picknick: Lebatos musikpicknick (Folkets Park, Malmö)

24 FRE

21 TIS

20 MÅN

23 TOR

Spelning: Banshees Bones (Fagans, Malmö)

Spelning: Jeff Beck (KB, Malmö) Spelning: Kajsa Grytt (Debaser, Malmö)

Teater: Premiär! Ringaren i Notre Dame (Malmö Amatörteaterforum)

Konsert: Jackson Wahengo (Bistro Hijazz, Malmö)

Konsert: Ryan Adams (Malmö Konserthus)

22 ONS

17 FRE

16 TOR

25 LÖR

Picknick: Lebatos musikpicknick (Folkets Park, Malmö)

18 LÖR

Spelning: The Charlatans (Debaser, Malmö)

Spelning: Ison & Fille (Babel, Malmö)

15 ONS

11 LÖR

Festival: Jiving Jamboree, 3-dagars rockabillyfestival (Debaser, Malmö)

4 LÖR

10 FRE

14 TIS

Spelning: Tiny Legs Tim (Glassfabriken, Malmö) Spelning: Jason and The Scorchers (St. Gertrud, Malmö)

9 TOR

Spelning: Billie the Vision and the Dancers (Babel, Malmö) Festival: Jiving Jamboree, 3-dagars rockabillyfestival (Debaser, Malmö)

3 FRE

13 MÅN

8 ONS

Spelning: Cass McCombs (Inkonst, Malmö) Festival: Jiving Jamboree, 3-dagars rockabillyfestival (Debaser, Malmö)

2 TOR

Utbildning: Skyddssamarit för Röda Korset (Drottninggatan 2C, Malmö)

7 TIS

Föredrag: Björn Johansson: »Gratis Heroin – är danskarna galna?« (Malmö Stadsbibliotek)

1 ONS

Spelning: Zoltan Csörsz jazzjam (Carib Kréol, Malmö)

6 MÅN

Dygnet Runt http://dygnetrunt.se/kalendariet KB www.kulturbolaget.se Babel www.babelmalmo.se Inkonst www.inkonst.se Debaser www.debaser.se Malmö FF www.malmoff.se

JUNI Mahskarakalendern

Brunch: Söndagsbrunch (Debaser, Malmö)

26 SÖN

Utställning: Vernissage: GAN (Malmö Konstmuseum)

19 SÖN

Spelning: Happy jazz med JazzCaptains (Pickwick Pub, Malmö)

12 SÖN

5 SÖN

Högsta valdeltagandet någonsin trots kårobligatoriets försvinnande Torsdagen den 14 april valdes kårstyrelsen för verksamhetsåret 2011/2012. Men redan den 24 mars lades den sista rösten i kårvalet 2011, som visade sig locka hela 1 621 studenter att rösta. Det är 400 fler röstande än året innan. Studentkåren Malmö har verkligen gjort en helomvändning från höstens kris med lågt medlemsantal till vårens succé i kårvalet och ett medlemsstöd med 5 000 medlemmar.

Intresset för valet har varit rekordstort med 1 621 röstande mot till exempel ca 1 200 förra året. 328 personer röstade blankt och 1 293 personer röstade på mellan 1-5 kandidater. Totalt delades det ut 4 003 röster. Det krävdes 78 röster för att komma in i fullmäktige (jfr 38 förra året) och 3 kandidater fick mer än 200 röster.

Precis som förra året är kvinnor underrepresenterade (36 %) i styrelsen trots att andelen kvinnor på Malmö högskola uppgår till 65 %. Vad detta kan bero är svårt att säga, men vi eftersträvar mångfald både könsmässigt och etniskt, säger Guido Guidos som är ordförande både för verksamhetsåret 2010/2011 och det kommande året 2011/2012.

Men trots detta får Kåren ändå se valet som en succé!

- Det är kul att se att Malmö högskolas studenter bryr sig om sin utbildning och väljer att engagera sig för studentpolitik. Det ger mig energi att fortsätta kämpa ett år till, säger Guido Guidos.

Guido Guidos, Ordförande 2010/2011 0707 577 567, guido.guidos@karen.mah.se

Ditt nya fullmäktige!

Här är de 29 personer som du röstade in i Fullmäktige (FUM) för nästa läsår. Dessa 29 personer har valt inom sig själva vilka som kommer sitta i styrelsen och vilka som kommer jobba på heltid som studentombud. Dessa 29 kommer även att fungera som studenternas samlade röst, besluta om verksamhetsplan och budget samt kårens åsikter och riktlinjer. Är du intresserad av vad som händer på mötena och vilka beslut som tas, kan du alltid hitta protokoll på nätet, karen.mah.se/?page_id=228. Du är även välkommen att sitta med och lyssna under själva mötet. Datum för nästa möte hittar du på närmsta toalett i Kårens nyhetsbrev, Kolumnen.

Fullmäktige 2011/2012: Abdul Rehman Asif Khan Carolina Bengtsson Chukwuemeka Moneme Daniel Wallinder Diego Alfaro Molina Fredrik Erntson Guido Guidos Johanna Jers Johanna von Feilitzen Karwan Mohammad Laura Wahlandt Lena Petersson Lutfi Zuta Markus Forsgren

Maryam Ashtari MD Mahabubul Hasan Mithun Manojkumar Moa Mannesson Pooja Sharafi Sabiha Ajrulovska Sanna Pejer Sara Pålsson Sheraz Jadoon Simon Radomski Staffan Ekman Talieh A. Mirsalehi Viktor Wegestål Zahra Al-Naib

TÄNK OM du VAR KuNd I EN BANK SOM INTE BARA BRyddE SIG OM PENGAR

Värdepaket Student kostar ingenting och innehåller Internetbanken, Mobilbanken, Telefonbanken, BankID, Bankkort VISA, Betal- & Kreditkort MasterCard och Näthandelsdepå. Allt du behöver för att förenkla din vardagsekonomi. Men allt handlar ju inte bara om pengar.

Sparbanken Öresund är inte som andra banker. Att ge tillbaka till samhället ligger i vår grundidé. Det innebär att en del av vår vinst går till projekt för barn och ungdomar, utbildning och forskning, kultur, idrott samt företagsamhet i västra Skåne.

Skaffa ditt Värdepaket redan idag så bjuder vi dig dessutom på bio.

t på e t e k a mp .se o d n r e u s m e Läs enor k n a b r a www.sp

0 kr