Kultur & Nöje 17
LÖSNUMMER NR 7 2011
Mathias val
Pontus val
I Am A Rock med Simon & Garfunkel Söker man på ”I Am a Rock” på YouTube är första klippet en brusig och grumlig upptagning av två gossar som snart ska bli enorma. Paul Simon meddelar att låten är hans dittills mest neurotiska för att sedan blicka ut mot publiken och meddela: ”It’s a song a about loneliness.”. Om någon del i Simon & Garfunkels låtkatalog ska få vara ensamhetens ansikte utåt så är det den här.
She Came Home for Christmas med Mew Saknad, längtan, uppgivenhet. Med sin späda röst berättar Jonas Bjerre en saga om förtvivlan, om att hoppas. Det är världens sista sång, innan allt annat händer, innan hjärtat brister. Danskarna i Mew väver in komponenten förväntan i kontexten julmusik. Och det är, i brist på superlativ, väldigt vackert.
Father Christmas med The Kinks Det är inte helt lätt att kombinera rock och jul ibland. Det visste The Kinks när de slog sig ned för att komponera en kommersiell sång om tomten. Så de infogade helt sonika ett bjällrigt jingel jangel-parti i inledningen och lät resten av låten vara som vilken The Kinks-låt som helst: enkel, gitarrtung och trasigt bra. Christmas Must Be Tonight med The Band Det är svårt att skriva om The Band utan att inte vilja blicka ut mot samtiden och säga: vi är tillbaka i 60-talet. Det finns inget band som tydligare symboliserar dagens mode än hur The Band såg ut när de blev gruppen alla såg upp till. Skäggen, hängslena och hattarna är lika framträdande nu som då, och deras bidrag till julen är minst lika bra som, låt säga, The Weight. Presents for Christmas med Solomon Burke Det kan tyckas farligt nära klichén att placera en glättig sång om julens själ på en lista över sånger under radarn. Men det här handlar om en låt som inte fått tillräckligt med plats under åren, som är sammetslen utan att bli uppblåst pretentiös, som lyckas balansera på vågen utan att falla över åt antingen det ena eller andra hållet. I brist på andra ord är det fint. Fairytale of New York med Håkan Hellström och Plura Jonsson Det är lätt att glorifiera det trasiga och leta efter berättelser om rännstenens människor. Om alkohol, samhällets periferi och förhållanden som briserar. 1987 lyckades punkrockbandet The Pogues skriva en sång om allt det och samtidigt skriva in sig permanent i historien. Långt ner i Håkan Hellströms fjärde album finns en rörande rekonstruktion av alltsammans.
Winter med Tori Amos Redan vid första pianotonen bjuder Tori Amos in oss till ett eget universum. Hon berättar om obesvarad kärlek, om ovisshet. Utanför faller snö, som färglägger marken i vitt. Tori Amos timida låt om en inre snöstorm fångar in en och släpper aldrig taget. När pianotonerna ebbar ut i ingenting lämnas man med hjärtat utanpå kroppen. A Snowflake Fell (And It Felt Like A Kiss) med Glasvegas Den säregna skotska dialekten har aldrig varit så vacker som när James Allen sjunger om snö som faller över Glasgow. Det är vinter, det är kallt, han är ensam. Men det är okej. Det är väl inget man valsar runt julgranen till, men kontrasten mellan James Allen obegripliga uttal och den finstämda musiken, som spelades in i en kyrka, är helt fantastisk. A Long December med Counting Crows Det är vad det är, det här med vinter i Kalifornien. Men förhoppningen på en bra jul finns även här. Adam Duritz hoppas på försoning, på att allt till slut löser sig. Det är december, det är samma människor, samma Hollywoodskylt. Counting Crows ljudsätter den varma vintern på det finast tänkbara sätt. Vinternoll2 med Kent När de åldrade pojkarna i Kent placerats bland yrande höstlöv i videon till Vinternoll2 och sjunger om Den Svenska Ensamheten, tackar man Jocke Berg för att han en gång i tiden pusslade ihop Sveriges bästa grupp. Här sjunger han om en öde stad med tomma gator och önskan om någon typ av räddning. I händerna på Jocke Berg blir det helt enkelt det bästa som gjorts på temat svensk jul.