Badet i Stavre

Det skändliga badet i Stavre

Utdrag ur protokollet hållet vid Sockens äldste sammanträde i Ljustorp sockenstuga den 19 augusti 1804.

Drängen Jan Lindholm manades att säga sanningen och uppge det rätta förhållandet under den badning, som i Stavre under nuvarande slåttand förevarit. I avseende till badningens sätt så har den misshagat de i socknen som ömmar för ärbarhet och goda seder. Härpå gjorde Lindholm följande beskrivning.

Badet i Ljustorpsån

Att han en söndagsafton tillsammans med sockenskomakaren Byström och sockenskräddaren Lingesjö kom att stanna hos bonden Mikael Olsson i Stavre, i avsikt att hjälpa honom med slotten under nästa dag. Efter avnjuten middagsmåltid hade Lindholm och omnämnda hantverkare jämte drängen Olof Isaksson, smedsgesällen Kårström från Indal, drängarna Nils Ersson och Olof Samuelsson – alla från Stavre – gått ner i Ljustorpsån för att bada eller simma. Efter en stunds vistelse i vattnet, gick alla upp på stranden och lät den starka solen torka dem.

Det nakna umgänget

Alla hade knutit näsdukar kring livet, till något skydd för deras blygd och så nakna vandrat på ett näs där byn pigor räfsade hö. Ibland pigorna hade i synnerlighet Catarina Lögdahl, som tjänade hos Copverdie Daptenen Lorentz Staf, varit närmast de nakna männen och på begäran bjudit dem på snus. Därefter gick de bort till badstället för att klä på sig. På frågan om någon varit i samspråk med Catarina Lögdahl, svarades att dans övades och att Kårström strukit på sin fiol. De kunde inte bestrida att näsdukarna endast var tilldragna över livet, för att täcka över deras skam och inget mera. Mikels hustru hade gått hem så fort hon blev varse de nakna männen. Samma berättelse lämnade Mikael Olsson, Lingensjö samt drängarna Nils Ersson, Olof Isaksson och Olof Samuelsson, med ett tillägg av Lingensjö att drängen Olof Samuelsson haft skjortan på sig när de gick över till pigorna. För denna sedlighet berömdes han av pigan Cajsa, som skämdes över deras nakenhet och avvek från umgänget och i någon mån nekat att ge dem den begärda snusen.

Nattligt fäbodbesök

Skomakare Byström minns ej om hans kamraters löpning angick socknens äldste och den vandring till fäboden med nattbesöks som gjordes. Häradsrätten borde väl pröva dessa ärenden? De var dock obestridligt att deras fäbodbesök gick emot sockenstämmans beslut 1790, att de inte äga rätt att besöka fäboden utan ägarens lov, varefter de började föra ett fogligare språk. Samma berättelse lämnades av bönderna Lars Larsson och Anders Larsson samt pigorna Cajsa Ersdotter, Cajsa Hindriksdotter, Greta Ersdotter och Cajsa Lögdahl – alla från Stavre. Mickel Olssons ärbara hustru – Greta Pärsdotter- säger att en flicka som utan blygsel kan åse en naken man, äger mindre goda tankar och bedöms ha en liderlig inställning. Till detta ska fogas att hennes make Mickel Olsson fick synnerlig uppmärksamhet, såsom byuppsyningsman och fick synnerlig uppmärksamhet, så som byuppsyningsman och gift man, ville nedsmutsa sitt namn och rykte, som han borde bära i helgelse och ära. Att blottställa sin kropp för byns pigor var skändligt. Han tillkännagav sin ledsnad över händelsen och oförsiktigheten. Ordförande hade förklarat att det inte var badandet, som bidragit till missnöjet, utan uppförandet efter badet. Att det endast förekom bland hottentotter, vildar och grönländare.

Beslut på stämman

Stämman fattade följande beslut: Eftersom varken pigan Cajsa Lögdahl och smedsgesällen Kårström var närvarande så skulle de på nytt kallas till ett nytt mål. Sockenstämman hade skäl att belägga sockenskräddare Lindholm och sockenskomakare Byström avseende deras olovliga fäbodgång och för uppträdandet efter badningen – att sitta i kyrkans stock under en söndag. Bonde och bytillsyningsman Mickel Olsson, skräddaren Lingensjö jämte drängarna Nils Ersson och Olof Isaksson borde bindas, men som sockenäldste ville vara skonsamma denna gång ålades de att sona sina brott med en frivillig gåva till kyrkan. Härefter kallades var och en in till sockenstämman.

”Frivilliga” gåvor

Mickel Olssons frivilliga gåva blev 32 shilling banco, som han betalade på en gång och begärde endast att gåvan inte skulle utlysas under hans namn från predikstolen, vilket utlovades, liksom att intet vidare protokoll häröver skulle hållas. Detta beviljades. Efter detta avsattes han som byuppsyningsman. Drängen Olof Isaksson betalade 16 shilling, efter hans husbondes begäran. Lingensjö och Nils Ersson skulle tillsammans betala 32 shilling. Olof Samuelsson frikändes, eftersom han hade tagit på sig skjortan efter badningen och var den yngste bland de badande. Lindholm och Byström fick betala 1 riksdaler och 24 shilling vardera för det olovliga fäbodbesöket och uppträdandet efter badet. Alla lovade bot och bättring i sitt fortsatta leverne och undfly mörksens gärningar. Tjänstepigorna påmindes om att behålla sina oskulder och inte kasta sig i fördärv och elände. Pigan Cajsa Lögdahl skulle ordförande ge särskilda anmaningar. Underskrivet av Kyrkoherde Stridsberg