Kära häxa

Tiden är inne Timmen är slagen, Vår är magin, Vår är makten.

#WAKETHEWITCHES

Öppna en magisk cirkel

Visualisera att du kliver in i en ring med häxor.

Det doftar gråbo – en ört som jag brukar bränna i renande syfte. Kring en brasa vars flammor slickar vedträna sitter kvinnor samlade.

Kom och slå dig ner hos oss.

Se dig om i cirkeln och möt de övriga kvinnornas blickar. Några av dem känner du kanske igen … andra kanske är helt nya ansikten.

Ni kanske känner varandra från det här livet, eller inte.

En av systrarna mässar de olika namn som tilldelats Moderguden: ”Isis, Astarte, Diana, Hekate, Demeter, Kali, Inanna” om och om igen. Ljudet kommer djupt inifrån hennes livmoder.

Atmosfären känns både uråldrig och tidlös.

Du är hemma.

— INVOKATIONEN —

Slut ögonen. Ta ett djupt andetag. Slappna av med öppna handflator och var mottaglig. Medan jag ropar in vart och ett av väderstrecken (riktningar), vänd dig ditåt: vi tar det i medurs ordning.

Först vänder jag mig mot öst och luftelementet. Jag uppmanar dig att blåsa ut det gamla och locka till dig nya ting. Låt förändringens vindar härja fritt utan att försöka hindra dem.

Var hälsad och välkommen.

Därefter mot syd och eldelementet. Jag uppmanar dig att låta elden sluka all din ånger, tända passionens och åtråns eld inom dig, och att vara den tändande gnistan för andra som vandrar i mörker.

Var hälsad och välkommen.

Därefter mot väst och vattenelementet. Jag uppmanar dig att rena dig, släcka din törst, tillåta dig att utforska de känslor som stiger och sjunker likt vågor inom dig, samt att rensa ditt huvud.

Var hälsad och välkommen.

Till sist mot nord och jordelementet. Jorden bär och stöttar oss så att vi kan utveckla starka rötter och därefter växa.

Var hälsad och välkommen.

Moder jord, Fader himmel, Mormor måne, Farfar sol, stjärnnationer och mysterierna som döljer sig däremellan – var med oss, stötta oss och guida oss i vår cirkel.

Anmödrar, häxor och de visa kvinnor som har banat väg för oss – slå er ner och guida oss i cirkeln.

HON, den gudomliga femininiteten, härskarinnan över alla ting, dig ber jag om din närvaro och välsignelse. Rena alla tunga energier och fyll dem med kärlek, läkande kraft och sanning.

HON, jag ber dig att använda dig av mig som ett medium för att se till att vi alla hör och upplever det som är viktigast för oss i den här cirkeln, den här boken och på vår gemensamma väg.

Må så ske.

Oavsett var du befinner dig i världen utgör vi en helig gemensam kärna fylld av mod. Och ju starkare sammanslutning, desto starkare magi.

I tusentals år har kvinnor ägnat sig åt det här – att samlas, skapa heliga platser, bevara mysterier och hemligheter bortom tid och rum. Det är det häxor gör.

Du modiga och vilda häxa – ja, det är dig jag syftar på – tack för att du tagit det första steget, för att du är här och framför allt, för att du är du.

Häxa är inget jag plötsligt blev, utan något jag insåg att jag alltid har varit.

Väck din inre häxa

Februari 2016. Jag sitter på Café Gratitude, Venice Beach, med Dana Gillespie, grundare av mensappen My Moontime och Holly Grig-Spall, författare till Sweetening The Pill. Vi tre brukar skämta om att vi utgör ett slags treenighet för den moderna häxan, medan vi sitter samlade kring en superhälsosam måltid i ett av Los Angeles hipsterkvarter.

Vi tre ägnar oss åt kvinnor.

Vi pratar om vaginor, livmödrar, mens och kraften i det kvinnliga skötet –högt och bland folk.

Vi gör det arbete som kvinnorna som banat väg för oss skulle ha blivit förföljda och mördade för.

Även om häxjakter inte längre leder till döden (åtminstone inte i LA), får vi tre fortfarande en hel del skit från omvärlden på grund av våra åsikter.

Holly har blivit dödshotad på grund av det outtröttliga arbete som hon ägnar åt att uppmärksamma de negativa följderna p-piller har på kvinnors hälsa och välmående.

Dana har blivit ifrågasatt och kallad ”galen” av andra kvinnor som undervisar om fertilitet eftersom hennes budskap inte stämmer överens med deras snäva syn på saker och ting.

Och jag? Jag får ständigt höra att jag är ”för mycket”. Jag blir kallad för skällsord och blir på grund av mitt arbete dömd för mina uppfattningar om kroppen och sexualiteten.

Den där dagen i februari pratade vi om att häxan har fått ett uppsving i popularitet. Vi nämnde ett citat som har cirkulerat på Instagram: ”Vi är ättlingarna till de häxor som ni inte lyckades bränna på bål.” Dana skrattade och sa: ”Stryk det där! Jag är häxan som de BRÄNDE på bål, om och om igen och nu är jag tillbaka!”

Vi skrattade högt, och medan jag rörde om i min kål- och rödbetsjuice med mitt papperssugrör, började den meningen att pulsera likt en trumma – uråldrig och välbekant – djupt inuti min livmoder.

Jag bär nämligen på sår och ärr från alla livstider då jag blev bränd på bål och förföljd. De kommer till uttryck genom skam, rädsla, skuldkänslor och ångest (och oräkneliga andra varianter på samma tema).

Jag slår vad om att du också har upplevt det.

Det är därför jag – trots rädslan och tveksamheten jag kände inför att skriva den här boken – medan jag satt på Café Gratitude med mina systerhäxor, förkunnade: ”Ja, vi ÄR tillbaka, och vi ska återerövra våra krafter.

Det är dags att väcka våra inre häxor!” Det kom ingen fanfar, ingen musikmarsch och inga rungande applåder, bara livmoderdjupa sanningar.

Klipp till maj 2016. Jag står på HENNES heliga mark på Malta, en ö i Medelhavet, med åtta kvinnor som var och en har hört och besvarat kallet. Just den här kallelsen var en mejlinbjudan från mig att komma och utföra ritualer tillägnade HENNE på denna heliga ö. Det var en inbjudan att väcka liv i den inre häxan, ingen utförlig plan – bara hjärtan och livmödrar som möts under en ceremoni för gemensam hågkomst.

Tillsammans är vi nio kvinnor.

Fullmånens sken är starkt och kraftfullt. Alla våra menscykler har synkats under denna fullmåne, trots att vi bara varit här tillsammans under tre dagar.

När vi står i cirkeln med bara fötter, öppna hjärtan och armarna utsträckta, bjuder jag in dessa kvinnor att säga efter mig:

”Jag återtar mina krafter. NU.”

Vi upprepar den här enkla frasen tre gånger – när kvinnor samlas på det här viset behövs inga avancerade lockord. Sedan tar vi varandras händer och mässar:

”VI återtar våra krafter. Nu.”

Processen är intuitiv och djup.

Vi sammankallar all den uråldriga feminina visdom och kraft som finns i jorden under våra fötter. Där HON – Moderguden, Gudinnan, den gudomliga femininiteten – har kuvats, undertryckts och stängts ute ur värmen.

Tillsammans under majmånadens fullmåne, som ibland kallas för Flower Moon, fann vi modet att återta våra krafter. Vi gjorde det för oss själva –för dig, för mig, för alla kvinnor som varit här före oss och alla kvinnor som komma skall.

Det var den mest kraftfulla frambesvärjelse som jag någonsin hade upplevt.

Och i kvinnornas ögon såg jag min egen spegelbild.

Jag såg mödrar, författare och konstnärer, entreprenörer och medicinkvinnor.

Jag såg kvinnor som hade vågat skapa en häxcirkel tillsammans: starka, sårbara, kraftfulla, äkta, mjuka och öppna för att utforska sina inre vrår och skrymslen. Kvinnor som hade samlats för att utbyta berättelser och magi, för att öppna sig och dela den oförskönade sanningen med varandra.

Jag såg Moder jord.

Jag såg Moderguden.

Jag såg det uråldriga folket.

Jag såg kvinnorna som banat väg för oss.

Jag såg alla kvinnor som komma skulle.

Jag såg även din reflektion.

Och det var under DEN fullmånen, under ceremonin med DE kvinnorna, på just DEN heliga marken, som jag helhjärtat omfamnade min roll som en omåttligt kraftfull häxa …

… Trots att jag faktiskt var en tredje generationens häxa.

… Trots att jag hade genomfört en initieringsrit genom att bada naken i den vita källan som brusar i hjärtat av Glastonbury Tor.

Trots att jag hade upplevt den fullödiga kraften av Moder jords magi och återfödelsecykler (som upprepar sig om och om igen).

… Och trots att jag hade deltagit i oräkneliga gruppritualer och sabbatfiranden (samt styrt upp egna som jag genomfört ensam).

Varför?

Tja, förr trodde jag att ord och benämningar inte spelade någon roll. Och i många sammanhang skulle jag fortfarande påstå att det stämmer.

Men ordet ”häxa” spelar faktiskt roll.

Det spelar STOR roll.

Att vara häxa är en form av hågkomst.

En BETYDELSEFULL hågkomst.

Det är en hågkomst av den man var innan ens identitet föll i glömska. Och därefter är det ett livslångt arbete/en resa/en mission/ett äventyr som går ut på att försöka väcka liv i all bortglömd kunskap – om och om igen.

Jag vill uppmana dig att försöka återskapa kontakten med din bortglömda kunskap.

Häxan

Inom varje kvinna finns ett väsen.

Hon är vild och hon är en reflektion av naturen.

Hon är stark.

Hon är en källa till kraft.

Hon är passionerad, kreativ, djupt intuitiv och bär på kunskap som är äldre än självaste tiden.

Vad heter det väsendet?

Häxan.

Häxan brukar beskrivas som en ful, otäck kvinna som utför dåliga handlingar, men det överensstämmer inte med SANNINGEN .

Hon brukar ses som någon som utför formler, ägnar sig åt mörk trollkonst och förhäxar och fördärvar. Och, ja, i VISSA fall stämmer det.

Men sällan skildras häxan som en vis kvinna, en kraftkälla och en naturlig kraft.

Men sådan är hennes SANNA natur.

Glöm allt du någonsin har fått lära dig om häxor.

Glöm bilderna av den ondskefulla gumman och det förbjudna. Glöm de tre häxorna i Shakespeares Macbeth. Glöm svarta stearinljus, kvastar, gift, ondskefulla förbannelser, Satan och kittlar – och låt mig i stället berätta ett annat slags berättelse.

En där du inte längre behöver frukta ordet ”häxa”.

En berättelse som kommer att få dig att inse att din rädsla bottnar i en mer än 3 000 år gammal patriarkal plan för att skilja dig från dina medfödda kvinnliga krafter.

En berättelse som uppmanar dig att återta ordet ”häxa”.

Att äga det.

Helt och fullt.

Och framför allt uppmanas du att äga den kraft som hör samman med ordet.

Vad är en häxa?

En häxa är en orubblig kvinna.

Hon omvandlar upplevelser och känslor till alkemi.

Hon är en kvinna som har makt, förmyndarskap och suveränitet över sitt eget liv … och hon gör allt på SINA villkor.

Hon skapar och manifesterar.

Hon är sin egen viktigaste kraftkälla.

Hon har ett samröre med Natur/Ande/Gud/Gudinna – välj den benämning du känner starkast koppling till.

Att vara häxa är att vara en kvinna som står i kontakt med sin kraft.

Det innebär att lita på sin egen auktoritet och att inte söka validering eller bekräftelse hos omvärlden. Det innebär att lita till sin egen inre magi för att navigera och förhandla förutsättningarna för sin miljö.

Kallelsen

Jag nämnde kallelsen tidigare i det här kapitlet. Det syftar på den där starka dragningen som du känner – en inbjudan som angränsar till en befallning – från något som är större än du själv och samtidigt ryms inuti ditt eget hjärta.

Kallelsen kan se olika ut för olika kvinnor. För dig kanske den kommer till uttryck genom:

• en lust att läsa ALLA böcker som finns om formler

• en önskan att kämpa för valars rättigheter

• en drift att kämpa för att skydda Moder jord eller något annat som ligger dig varmt om hjärtat.

Eller kanske upplever du bara kallelsen som en väldigt obehaglig känsla.

Men eftersom häxan har legat och slumrat så länge känns kallelsen förmodligen smärtsam. Det är inte särskilt förvånande. Du blir ombedd att navigera obeträdd mark i ditt eget liv, samt att väcka liv i och kultivera häxan inom dig så att hon kan nå sin fulla potential.

Men låt mig tala klarspråk: du behöver inte identifiera dig med wicca eller någon annan nyhednisk religion för att vara häxa.

Du behöver faktiskt inte ens veta vad de begreppen betyder. Det enda du behöver är en djuplodad förståelse för vem du är bortom allt brus, alla etiketter och alla samhällets kategorier.

Det är därför dina rötter, och de seder och traditioner som hör ihop med dem, är den bästa punkten att utgå från när du väcker liv i din inre häxa.

Själv är jag rom, yogi och schaman – så, vad ska man säga? Jag är helt enkelt en romsk häxa. På mödernet härstammar jag från det irländska resandefolket och på fädernet är jag rom.

Både mormor och farmor använde sig av örter, teer, tinkturer, oljor och brygder för att manifestera, läka och bringa lycka till vår släkt och till familjerna i vår omgivning.

Båda hade förmågan att sia om framtiden. Med hjälp av drömmar, intuition, tarotkort och spåkristaller kunde de förutspå könet och beräkna födelsedatumet för ett foster i magen. De hade även förmågan att förutse familjekonflikter som ännu inte hade ägt rum, och de visste alltid när vi var på väg att få det ekonomiskt knapert (och då gav sig alltid mina mor- och farbröder ut för att jaga nytt arbete).

Min romska mormor hade dock en dragning till mörk trollkonst. I trakten var hon känd för sin förmåga att skapa förbannelser (vissa av mina expojkvänner har hävdat att jag också har den förmågan. Detta är inget som jag vare sig kan bekräfta eller dementera. Host, host.) Och även om många säkert förknippar ordet ”rom” med romantiska bilder av vackert målade kärror, huvuddukar och örringar, ser verkligheten INTE ut så.

När vi talar om häxorna som banat väg för oss brukar vi främst fokusera på hur de historiskt sett har blivit förföljda. Vi brukar diskutera häxprocesserna som ägde rum i både Europa och Amerika (se sidan 93 för mer information på ämnet).

Men både romer och resandefolket är än i dag i allra högsta grad stigmatiserade grupper i samhället. Min romska mormor, som bar hela sin förmögenhet som guldsmycken kring halsen och i öronen, sa gång på gång till mig: ”Lita inte på någon som är gadjo! De går inte att lita på, hör du vad jag säger?”

Förföljelserna och bristen på tillit är än i dag verklighet.

Och därför vet jag att både mormor och farmor skulle ha blivit arga på mig om de hade vetat att jag skriver den här boken.

Att jag delar våra hemligheter med omvärlden och avslöjar min identitet som häxa.

Och min mamma?

Hon skulle ha blivit helt vansinnig.

Min mamma var nämligen en mycket begåvad sierska och drömmare. Hon brukade få visioner och insikter och budskap genom drömmar. (Det var något jag fick reda på under de sista månaderna av hennes liv, när hon gav mig sin drömdagbok som var fylld med symboler och tecken som jag troligen kommer att ägna resten av livet åt att försöka tyda.)

Ändå valde hon att negligera sin gåva och sin bakgrund som romsk häxa under större delen av sitt liv, av rädsla för förföljelse.

Mamma levde ärligt talat i ett konstant tillstånd av rädsla.

Hon var rädd för mörkret, för att flyga flygplan, köra bil, för spindlar och för människor med makt. Hon var rädd för självaste livet och rädslan gjorde hennes liv litet och meningslöst.

När jag bestämde mig för att genomföra en initieringsrit till livet som häxa genom att bada i den vita källan i Glastonbury (se sidan 79) var hon livrädd för att jag skulle berätta det för andra människor.

Att jag högt skulle förkunna: ”Jag är en häxa.”

Att hennes vänner skulle få reda på det.

Att ingen längre skulle vilja anställa mig.

Att jag skulle bli paria.

När jag pratade för högt om det brukade hon hyscha mig. Till och med när vi var hemma.

Men, vet du vad?

Den där rädslan, skuggtillvaron, känslan av att vara tvungen att leva som en utböling i utkanten av samhället?

Den slutar med mig.

Det var så det var för dem och jag förstår varför de var rädda. Det är klart att jag gör. Men desto större anledning för mig att förkunna:

”Min tid är inne. Min timme är slagen.

Skuggtillvaron är över.

Jag tänker inte krångla till det genom att börja använda något annat, mindre skrämmande namn för det jag är.

Jag är en häxa.

Jag är en kraftfull kvinna.

Jag är en helig källa.

En naturkraft.”

Om du läser detta, om du har öppnat den här boken, så är tiden inne för dig också. Det är dags att väcka den inre häxan.

Du är en kvinna som håller på att slå rötter.

En kvinna som minns.

En häxa som vaknar.

Häxans arbete

Att kalla sig häxa under denna tid i historien är STORT. Kvinnans natur har i tusentals år gjort henne till en måltavla för förföljelse. Ordet ”häxa” har demoniserats och blivit en förolämpning. Så inte konstigt att vi kvinnor lägger band på våra krafter, sänker våra röster och gör oss små. Man har lurat i oss att våra krafter är farliga.

Vårt uppdrag är att göra häxans arbete till något vi tryggt kan utöva igen.

Att efter tusentals år av patriarkal skolning börja omfamna dina krafter strider mot allt du har fått lära dig, inte sant?

Och samtidigt … kraften att styra över händelser och skapa förändring är en förmåga som naturligt flödar genom dig. Din biologi har slipats och optimerats för den kraften och du kan använda den för att göra gott.

Som kvinna är du född med den förmågan.

Det här är häxans arbete.

Grejen är den att så många av oss har blivit skickliga på att spela de roller som samhället har tvingat på oss.

Priset för bästa skådespelerska går till … VAR OCH EN av oss.

Så vad är problemet? Jag vet inte hur det är för dig, men när jag har spelat dessa roller (och jag har spelat många av dem i det förflutna), har jag alltid upplevt en kombination av meningslöshet, hunger, missnöje och rastlöshet.

Har du också känt den rastlösheten? Det är den del av dig som är undertryckt.

Med tiden kommer den delen att börja vråla inom dig.

Vrålet kommer att vara öronbedövande. Omöjligt att stänga ute.

För vissa märks det genom smärta och sjukdom i kroppen. För andra genom depression och/eller ångest.

Du kanske använder dig av mat/dryck/shopping/droger i ett försök att få tyst på det.

Till en början lyckas du kanske dämpa vrålet.

Och att undertrycka det har två möjliga utfall. Antingen blir du förtvivlad och undergiven eller så blir du aggressiv och/eller sluter dig inom ett hårt skal och anammar främst maskulina egenskaper som en ren överlevnadsinstinkt.

Min mamma blev den undergivna typen. Hon dämpade sitt eget sken och lät andra skina på hennes bekostnad. Hon bad om lov för minsta lilla och sökte ständigt bekräftelse hos omgivningen.

Hon litade inte på sig själv. Hon vågade inte.

Jag intog däremot den motsatta rollen.

Jag avskärmade mig fullständigt från min kvinnokropp. Jag levde mitt liv från halsen och uppåt och förlitade mig enbart på mitt huvud när jag fattade beslut. Jag levde som en man eftersom det kändes betydligt enklare än att behöva hantera rollen som en kvinna som aldrig blev sedd eller hörd.

(Att jag avskärmade mig från min kvinnokropp och dess cykliska natur ledde till att jag utvecklade PCOS och endometrios. Det här berättar jag mer detaljerat om i boken Love Your Lady Landscape. Men kort sagt: i slutändan var det INTE det enklaste alternativet.)

Det här är olika exempel på vad som kan hända när vi försöker stänga ute vrålet inifrån. Och det gäller inte bara min mamma och mig, det är en verklighet för så många kvinnor i västvärlden.

Så känn det i din kropp. Känn det i ditt väsen, för nu är det dags att sluta tysta ner vrålet. Det är dags att börja låta allt synas och kännas. Till FULLO.

Det här är häxans arbete.

Hur samlar vi mod till oss och vågar uttrycka oss själva till fullo?

Vi måste inkludera ALLT.

Vrede OCH skratt.

Skönhet OCH styrka.

Tuffhet OCH grace.

Sårbarhet OCH kraftfullhet.

Medkänsla OCH passion.

Och vet du vad? Du behöver inte vara mindre av någonting. Tvärtom vill jag uppmana dig att vara mer av allt.

Många människor känner ett behov av att bli omtyckta och accepterade. Det är mänskligt, men det är ett tecken på att vi har genomgått en (väldigt lyckad) indoktrinering som har lärt oss att göra många subtila kompromisser i livet. Vi kvinnor vågar inte längre leva livet fullt ut. Vi är måna om att aldrig vara ”för tysta” eller ”för högljudda”.

Jag ser de tendenserna hos mig själv också.

Jag ser dem hos kvinnorna jag arbetar med.

Vi tillåter aldrig oss själva att släppa på hämningarna. Vi ser ständigt till att kontrollera och tämja vår sanna natur av rädsla för att bli dömda eller klandrade för något vi representerar i just den stunden.

Kvinnor, så här kan vi INTE fortsätta leva.

Jag upprepar: Så här kan vi INTE FORTSÄTTA LEVA.

Om du slår knut på dig själv för att passa in i samhällets snäva mall i hopp om att bli 100 procent accepterad, kan du aldrig kunna återta dina krafter.

När du gör dig själv liten får du inte tillgång till dina krafter. Det går bara inte.

Det får du enbart genom att utvecklas och växa och uttrycka dig själv FULLT UT.

När du vågar ta plats.

När du blir mer av allt.

Det här är häxans arbete.

Kvinnor som är rädda för ordet ”häxa” och allt som det representerar är även rädda för sina egna krafter. Och om det stämmer in på dig är det förståeligt. Det är vad du har fått lära dig.

Du har fått höra att ”makt korrumperar”. När du tänker på någon som suktar efter makt föreställer du dig förmodligen en egoistisk och girig typ. Någon som är beredd att betala vilket pris som helst för att få makt, även om omgivningen blir lidande. Stämmer det?

I så fall har du inte fel. Den versionen av makt ska man definitivt se upp för.

Men precis som orden ”häxa”, ”bitch”, ”fitta” och ”mens”, är ”makt” INTE det fula ord vi har fått lära oss.

I stället för att skjuta ifrån oss tanken på makt måste vi omfamna den för att verkligen kunna komma till vår rätt och uttrycka våra sanna jag som kvinnor i den här världen.

Så … tänk om det fanns en definition av makt som faktiskt kändes bra? En som inte kändes smutsig, egoistisk eller obehaglig?

För att hitta den definitionen, behöver du:

… Lära dig att det är egoism, manipulativa tendenser och girighet som korrumperar, INTE makten i sig.

Lita på att din inre feminina auktoritet rår om dig och dem i din omgivning.

… Inse att dina positiva intentioner blir starkare när du är kraftfull, snarare än svag.

Det här är häxans arbete.

I tarot representerar tornet förändring. Precis som gudinnan Kali Ma symboliserar tornet att man bränner ner det som inte längre behövs.

Är du redo att kliva in i elden? Igen?

Häxans arbete innebär att brinna. Om och om igen.

Vi bränner de berättelser som vi har blivit matade med i ett försök att tämja och blidka oss.

Vi låser upp kedjorna och knyter upp repen som hållit oss bundna.

Du kan inte sitta och vänta på styrkan eller modet att stå upp för det du tror på eller ta risker. Och varför inte? För att du förblir tam så länge du är fast i din bur.

Du måste få kontakt med moderkortet för att få dina krafter tillbaka. När dina fötter vidrör Moder jord och din livmoder och ditt hjärta får kontakt med moderkortet.

När du får kontakt med HENNE.

När du dagligen interagerar med världen och dess behov kommer makten och kraften att vara inom räckhåll. När du tränar på att vara den mest kraftfulla versionen av dig själv.

Det kanske låter som ett hästjobb, men faktum är att det här är det enda arbete du behöver göra. Många ägnar hela livet åt att fråga sig själva: ”Vad är min passion?”, ”Vad är mitt syfte?”, ”Vad borde jag ägna mig åt?”

DET HÄR är vad du borde ägna dig åt.

Häxans arbete.

Och innerst inne vet du redan det.

Det här är häxans arbete.

För att klara av det här arbetet måste du vara okej med betydligt mer än de flesta människor är vana vid.

Du måste vara beredd att:

• känna allt. Glädje, smärta, rädsla, ilska, oro. Hela känslospektrumet. Du måste i princip vara beredd att känna hela världen.

• ibland göra omgivningen besviken för att kunna vara ditt sanna jag.

• inse att du inte är avhängig av någon eller något.

• andas. Djupt. Ända ner i livmodern.

• finna styrka och läkning och frid i de delar av dig själv som har blivit förhärdade och slutna.

• låta de feminina delarna av dig själv leda de maskulina. Gör dig inte av med de maskulina dragen (dem behöver du också!), utan låt femininitetens vilda natur, kaoset och mjukheten sända information till de hårda vrårna av din själ.

• älska dig själv. Även de vildaste och galnaste delarna.

Bli inte rädd när kärleken till dig själv och omvärlden blir så intensiv att du når nya nivåer av sårbarhet och intimitet. Det är påfrestande och kraftfullt, men jäklar, vad det är värt det.

I det tillståndet fungerar du som en magnet för skönhet och kontakt.

Du har drömt om det.

Du vet att du hör hemma där.

Det här är häxans arbete.

Kapitel 2

Olika inriktningar inom häxkonsten

Om rötter, traditioner och att finna sin väg

”En häxa är en vis kvinna som är samstämd med jorden, en helare. Under denna avgörande tidsepok måste vi avstigmatisera detta ord. I det här skedet av planetens historia är vi i desperat behov av den feminina läkekonsten för att återskapa balans bland människorna och på jorden.”

– SARAH DURHAM WILSON

Det finns massor av inriktningar inom häxkonsten, och man kan vara häxa på flera olika sätt.

Vissa betraktar att vara häxa som något heligt och andligt. För andra är det en politisk identitet, en livsstil eller ett trossystem. Och för några är häxkonsten en religion.

Vissa former av häxkonst grundar sig på historiska händelser, medan andra är sprungna ur arkeologiska och antropologiska upptäckter. Vissa är kulturella seder som gått i arv från mamma till dotter, från en mormor till ett barnbarn, från en generation till en annan. Andra har sina rötter i en muntlig tradition som förts vidare genom familjer, samhällen eller kulturer.

Några av de nyhedniska inriktningarna – mer specifikt den alexandrinska och den gardnerianska, som är grundade av män – är hierarkiskt uppbyggda. I dessa grupper måste man bli upplärd innan man kan bli initierad av en överstepräst eller prästinna och förlänas en titel. Vissa andra tillber bara Gudinnan och struntar i den manliga guden.

Och jag då? Tja, jag är inte en wiccan, men vissa av människorna jag har studerat ihop med är det.

En

del av

mina metoder

är präglade av wiccakulturen – mer exakt av Doreen Valientes lära (läs mer om henne på sidan 56). Dock har jag kryddat dem med inslag från mina familjetraditioner och andra traditioner som jag har studerat. Min spirituella orientering är eklektisk, och det jag delar med mig av är inspirerat av alla de läror som har format min magiska relation till verkligheten. Min magiska stil – och min relation till magi rent generellt – är intuitiv.

Man skulle kunna säga att jag är som häxorna var förr.

Och med ”förr” menar jag för väldigt länge sedan – på den tiden då ”witchcraft” (häxkonst) ännu var wiccecraeft. Då betraktades häxkonst som just en konst, som utövades av en wicce (uttalas wit-cha).

En wicce var en listig kvinna, helare, den kloka gumman i en stam eller ett samhälle som hade förmågan att ”förändra och skapa”. Japp, hon var en magiutövare som var så samstämd med sin intuition att hon kunde manipulera naturens energier i syfte att hela, få ting att växa och skapa. Hon och hennes samhälle levde i harmoni med Moder jord.

Hon förlitade sig på och tillbad källan, Gudinnan, HENNE – och betraktade sig själv som en reflektion av HENNE.

Den typen av häxkonst tilltalar mig.

Vilken häxa är du?

Häxkonsten har så många förgreningar att det skulle vara omöjligt att berätta om alla i en enda bok. Därför kommer jag att fokusera på de populäraste traditionerna och nyhedniska inriktningarna.

Min lista är bara en ledstjärna – jag menar inte att du måste välja en gren. Jag lägger heller ingen värdering i de olika grenarna. Jag vill bara ge dig ett hum om vad som finns där ute och kanske ge dig mersmak att utforska vidare på egen hand.

Min lista är bokstavsordnad, så om du söker efter en specifik tradition bör den vara enkel att hitta.

Alexandrinska häxor

Den alexandrinska häxkonsten grundades i England under 1960-talet av Alexander Sanders, som kallade sig själv för ”häxornas kung”.

Den är en förgrening av gardneriansk häxkonst och fäster stor vikt vid övning. Den fokuserar på områden som förknippas med ceremoniell magi, såsom kabbala och änglamagi.

En klassisk alexandrinsk häxgrupp har en inre hierarki och brukar sammanträda i så kallade ”cirklar” varje vecka. Om inte annat så träffas gruppen när det är fullmåne, nymåne och sabbat. Under ritualerna är man i regel skyclad (naken).

De flesta alexandrinska häxgrupper låter även icke-initierade delta i cirklarna, oftast i egenskap av ”nybörjare” som får genomgå en grundläggande upplärning om cirkelmagi innan de uppnår den första initieringsgraden.

Alexandrinsk wicca använder sig i stort sett av samma redskap och ritualer som gardneriansk wicca, men ibland med vissa modifikationer. Deras gudar och väktarna av de fyra väderstrecken brukar gå under andra namn.

Skillnaderna mellan de två inriktningarna kan te sig rent kosmetiska, men i deras grundfilosofier finner man större skillnader.

Appalachernas folkmagi

Den här traditionen uppstod då de första skotska och irländska nybyggarna slog sig ner i bergskedjan Appalacherna på 1700-talet och tog med sig sina gamla magiska seder.

Nybyggarna kombinerade sina egna seder med de lokala Cherokeestammarnas traditioner och skapade en ny förgrening som byggde på örtmedicin och besvärjelser, läkning, historieberättande och magi.

Äldre kvinnor spelade en viktig roll bland bergsfolken och man brukar referera till dem som ”Granny Witches”.