Right Direction - vi visar vägen
Dagens ouppnåeliga skönhetsideal Träningshetsen som gått för långt
En fattig students vardag Politiskt engagemang hos unga Nr. 2 2015 Pris: 49,90 kr
1
MiljÜsmarta  Ungdomar
s. 10
Av: Lina Kiereck pĂĽ  och  att  vara  mer  miljĂśsmart.  Ofta  tänker  man  att  om  att  det  inte  skulle  hjälpa  man  gĂśr  nĂĽgot  litet  exempelvis  tar  cykeln  en  eller  ett  fĂĽtal  gĂĽnger  istället  fĂśr  bilen.  Men  om  alla  tänker  sĂĽ  kommer  ingenting  att  hända  och  ingenting  kommer  bli  bättre.  Men  om  alla  tänker  pĂĽ  smĂĽsaker  sĂĽ  kommer  det  bli  en  stor  fĂśrändring  fĂśrhoppningsvis.  NĂĽgot  som  skulle  kunna  fĂśrbättras  i  t.ex.  Öre- oftare,  inte  var  lika  trĂĽnga,  vara  billigare  och  ! FĂśrsäkringsbolaget  IF  har  frĂĽgat  hur  mĂĽnga  som  üker  bil  till  jobbet  och  skolan.  I  üldern  mellan  18-Â29  üker  endast  29  %  bil.  JämfĂśrt  med  de  i  üldern  30-Â44  ür  sĂĽ  väljer  hela  57  %  at  üka  bil  och  i  gruppen  45-Â64  väljer  50  %  att  üka  bil  istället  fĂśr  att  üka  kollektivt,  cykla  eller  gĂĽ.  Ju  äldre  man  blir  desto  mindre  motionerar  man  och  rĂśr  pĂĽ  sig.  Dock  är  bĂĽde  ungdomar  och  äldre  väldigt  bekväma  av  sig.  %  av  männen  tar  bilen  till  jobbet  jämfĂśrt  med  kvinnorna  som  endast  är  42  %.  Och  de  andra  tar    UndersĂśkningen  visar  ocksĂĽ  att  efter  bilen  är  cykeln  det  vanligaste  sättet  att  ta  sig  till  jobbet  eller  skolan.  Att  üka  kollektivt  kommer  pĂĽ  tredje  plats.
Hur  miljĂśvänlig  är  du? Cecilia  Hagsten  18,  studerande -  Relativt,  jag  källsorterar  och  ütervinner.  Jag  brukar  även  cykla  till  skolan  om  det  inte  är  fĂśr  kallt.  Om  jag  inte  cyklar  sĂĽ  üker  jag  kollektivt. Â
s. 12
Elsa  Lindroth  18,  studerande -  Vi  källsorterar  hemma  och  jag  brukar  alltid  üka  kollektivt.   Michaela  Modigh  18,  studerande  -  Jag  är  inte  sĂĽ  jätte  miljĂśvänlig,  men  jag  fĂśrsĂśker  och  ska  tänka  pĂĽ  det   i  framtiden. Daniella  Blad  18,  studerande       -  Jag  är  väldigt  miljĂśvänlig  och  tänker  ofta  pĂĽ  miljĂśn  i  det  mesta  jag  gĂśr. Â
s. 6
s. 4
Victor  Spraak  18,  studerande -  Jag  brukar  ütervinna  och  är  noga  med  sopsortering  och  jag  brukar  cykla  sü  ofta  jag  kan.
Och  när  Konsumentverket  frĂĽgade  ungdomar  mellan  15-Â17  ür  om  deras  konsumtion  svarade  mer  än  hälften  att  de  sällan  eller  till  och  med  aldrig  tänker  miljĂśvänligt,  mer  bekvämligt.  Vilket  inte  fĂśrvĂĽnar  mig  särskilt  mycket.  Enligt  en  undersĂśkning  i  Stockholm  släpper  man  ut  ca  3  ton  växthusgas  per  person  pĂĽ  ett  ür  som  är  väldigt  mycket. Â
2
s. 18
INNEHÅLL 4 6 8 10 12 14 16 18 20 22
EN FATTIG STUDENTS VARDAG POLITISKT ENGAGEMANG HOS UNGA NATUREN: VIKTIGARE ÄN VI TROR MILJÖSMARTA UNGDOMAR TRÄNINGSHETSEN SOM GÅTT FÖR LÅNGT
DAGENS SKÖNHETSIDEAL BRÅVALLA: STJÄRNSPÄCKAT MEN INTE JÄMSTÄLLT ONE DIRECTION
DET HISTORISKA HÄXHATET THAIMASSAGE SALONGER ERBJUDER SEX
Right Direction Februari
Februarimånad, den gråaste av de alla. Men trots snöslask och grusiga cykelbanor har vi lyckats hitta några ljusglimtar i denna annars så gråa tid. I det här numret av Right Direction får du till exempel följa med på ett hembesök hos en ”fattig student” som delar med sig av sina erfarenheter av studentlivet och sina bästa tips för att umderlätta vardagen. Du kan även läsa om att det politiska intresse har ökat bland svenska ungdomar, vilket bådar gott för framtiden. Dessutom får du ta del av redaktionens tankar kring den rådande träningshetsen och de sjuka, ouppnåeliga skönhetsidealen som finns i samhället. Vi bjuder även på lite kärlek i februarimörkret i form av våra favoritkillar i One Direction. Hur bra låter inte det? Så välkomna till månadens magasin och hoppas ni tycker om det! - Chefredaktörerna Lina Kiereck och Kajsa Regnås Right Direction - vi visar vägen ∞
3
En fattig students v inte så fattig som vi t Begreppet ”fattig student” används flitigt i folkmun, men hur mycket sanning ligger det egentligen bakom det? För att få lite klarhet kring just detta begrepp har jag träffat Statistikerstudenten Sofia Holsendahl, för vem vore egentligen bättre lämpad att besvara frågan än en ”fattig student” själv? av Kajsa Regnås
R
ingklockan ekar i det tomma trapphuset när jag ringer på dörren till lägenheten som, enligt namnskylten på dörren, tillhör S. Holsendahl. Inifrån lägenheten hör jag ett dovt ”jag kommer!”, och bara sekunder senare öppnas dörren till en upplyst och väldoftande lägenhet av vem jag antar är Sofia Holsendahl. Leende utbyter vi hälsningsfraser innan hon leder mig in i lägenheten, vilken är väldigt liten men ack så mysig. Närmare bestämt är det en 1:a på 27 kvadratmeter som hon hyrt i andra hand i snart ett år berättar Sofia. - Det bästa med lägenheten tycker jag är läget. Jag har nära båda till Campus och centrum, berättar hon leende och pekar ut genom ett av fönstren genom vilket man till och med ser Campus-området. Sofia ska precis börja sin fjärde termin av sex på Statistikerprogrammet på Örebro Universitet, och hon är övertygad om att det är just som statistiker hon kommer jobba efter examen. - Det är ett brett yrke och jag skulle vilja påstå att man som statistiker arbetar med grunden till vad man kan förbättra inom ett företag, vilket jag tycker låter intressant. Dessutom är det en väldigt bra utbildning, så jag kastar verkligen inte bort min tid. Förutom skolan, som självklart tar mycket tid, använder Sofia sin fritid till att spela fotboll, träna och umgås med vänner och flickvännen. Förut hade hon även ett extrajobb på ett lager, men på grund av att hon inte har ett truck-kort blev hon tyvärr av med det när lagret byggdes ut. - När lagret blev större kunde man inte längre utföra arbetet till fots utan man var tvungen att köra truck. Chefen erbjöd mig faktiskt att ta ett truck-kort som vi betalade hälften var
4
vardag: tror för, men jag tackade nej till erbjudandet eftersom det skulle kräva väldigt mycket tid, tid som jag istället kan använda till att fokusera på skolan, och ärligt talat klarar jag mig utan de extrapengarna. Varje månad får Sofia nämligen 9000 kronor från Centrala studiestödsnämnden (CSN), varav 7000 kronor är ett lån som ska betalas tillbaka och 2000 kronor ett bidrag. Enda kravet på Sofia för att få ta dessa lån är att hon sköter skolan och klarar 75 % av det antal högskolepoäng hon läser, vilket för henne aldrig varit något problem. För sin lägenhet och alla dess faciliteter får Sofia varje månad betala en hyra på knappt 4000 kronor, och utöver det lägger hon även cirka 500 kronor i månaden på mat. Övriga pengar kan hon spara, använda till nöjen eller att betala av på lånet med. - Det gäller att planera, både vad gäller sin tid och sina pengar. För mig kommer skolan alltid först eftersom jag vet att om jag inte sköter den får jag inte heller några pengar. Sen så slösar jag aldrig med pengarna jag har heller, även fast jag självklart unnar mig saker då och då.
Sofia har sedan redan innan hon började studera på Universitetet kontinuerligt sparat pengar varje månad för att alltid vara säker på att klarar sig ekonomiskt, men dessa sparpengar rör hon väldigt sällan i sitt vardagsliv. Hon menar på att man klarar sig gott och väl på de lån och bidrag som finns att få och att begreppet ”fattig student” oftast bara är något man säger. - Studentlivet är bra! Så länge man tar ansvar över sig själv och planerar sin vardag så klarar man sig ekonomiskt. Det låter väldigt klyschigt, men jag skulle säga att det blir vad man gör det till, och dessutom finns det massa enkla tricks för att göra sin vardag billigare och på så sätt få mer pengar över till annat. Jag har lärt mig att leva smart och prioritera, och jag känner mig verkligen inte som någon ”fattig student”, avslutar Sofia skrattande. ∞
3
om ämnet:
Anser du dig vara en ”fattig student” eller får du din ekonomi att gå ihop?
Kala Gullman, 22 år, socionomprogrammet: ”Jag får ekonomin att gå ihop, vissa månader är tuffare än andra, men jag klarar mig absolut på CSN-lånet.”
Ali Mahawi, 18 år, gymnasieelev: ”Jag tycker jag får ihop min ekonomi på ett bra sätt.”
Sofias bästa tips för en mer ekonomisk vardag: • • • • •
Laga egen mat och gör matlådor istället för att äta ute. Handla på erbjudanden. Åk kollektivt eller cykla. Spara kontinuerligt. Planera och prioritera alla utgifter.
Matilda Segerström, 23 år, civilekonomprogrammet: ”Jag känner att jag klarar av det, ekonomin går ihop även om det inte blir så mycket över såklart.”
5
6
7
Naturen: viktigare än vi tror Att vi mår bra av att vistas i naturen är vi nog alla överens om. Det är ingen hemlighet att den friska luften, stillheten och den rörelse som ofta ingår gör oss både piggare och lugnare. Skogen och naturen har alltid varit en naturlig tillflyktsort för oss människor, men vad beror det egentligen på?
av Kajsa Regnås
8
I
en enkätstudie från 2005 gjord av Kairos Future AB om svenska folkets syn på skogen och naturen svarade fyra femtedelar (80 %) att det är nödvändigt för livskvaliteten att komma ut i naturen, och två femtedelar (42 %) svarade att det är absolut nödvändigt. Endast fyra procent svarade att naturen helt saknar betydelse för deras livskvalitet. Denna tilltro till naturen som en hälsosam och rogivande miljö är inte enbart ett svenskt kulturellt fenomen utan även internationell forskning visar liknande resultat. De amerikanska miljöpsykologerna och äkta makarna Rachel och Stephen Kaplan har genom forskning kommit fram till att naturen har restorativa (återuppbyggande) effekter på oss människor, och att den därför kan användas inom sjukvården på många sätt. Denna slutsats stärks av forskaren och miljöpsykologen Roger Ulrich som med sin forskning visat att man som patient mår bättre och fortare blir frisk om man har utsikt mot naturen från sitt sjukhusrum. Dock skiljer sig de båda parternas teorier åt angående varför naturen påverkar oss positivt. Ulrich håller sig till en evolutionär förklaring och menar att det har att göra med den natur som omgav oss människor i vårt ”urhem”. Den naturen gav oss en känsla av trygghet förr och därför fungerar liknande naturtyper än idag på samma sätt. Naturen får hjärnan att sända ut omedvetna ”faran-över-signaler” som dämpar stress och anspänning och får oss att må bättre. Ulrich menar också att tillgång till natur leder till ökad kreativitet på arbetsplatser, bättre motorik och koncentrationsförmåga hos dagisbarn och bättre återhämtning efter stress för gamla på ålderdomshem.
Makarna Kaplan däremot menar att naturen verkar restorativt på oss människor eftersom vi när vi vistas där tar emot vilsamma sinnesintryck med vår spontana uppmärksamhet, vilken ger oss vila och återhämtning från den riktade uppmärksamheten vi annars använder. I vardagen tar vi nämligen emot en enorm massa sinnesintryck som kräver vår riktade uppmärksamhet, som i sin tur kräver mycket energi av oss. Överbelastar man denna typ av uppmärksamhet kan det leda till mental utmattning, något naturen, enligt makarna Kaplan, alltså kan förhindra. Något Ulrich och Kaplans däremot har gemensamt, tillsammans med flera andra forskare, är deras övertygelse om att parker, grönområden och liknande naturinslag i staden är minst lika viktiga för oss människor som t.ex. skogsområden är. Dessa områden bidrar med en tätortsnära vardagsnatur och möjliggör för en större massa människor att få ta del av vår otroliga natur. Det bedrivs mycket forskning om relationen mellan människa och natur, och det finns många olika teorier om ämnet. Alla har de dock en gemensam byggsten, nämligen att naturen är viktig och bra för oss människor, både socialt och kulturellt. Naturen skapar hållbara människor som i sin tur står som grund i ett hållbart samhälle. Tänk på det nästa gång du väljer mellan löpbandet på gymmet eller en joggingtur i skogen. ∞
Tips på aktiviteter i naturen: • •
•
Promenera: Passa på och njut av naturen antingen i lugn och ro eller i raskt tempo, med eller utan sällskap. En promenad passar alla. Jogga: För den som inte är rädd att svettas samtidigt som man tar del av naturen. Många naturområden är avsedda just för motionärer och fungerar som ett utmärkt alternativ till att gå till gymmet. Plocka bär eller svamp: Naturen bjuder inte bara på frisk luft utan även många ätbara godsaker. Ta med dig svampkorgen och bär-byttorna ut i skogen och glöm för allt i världen inte fikat till de obligatoriska rasterna.
9
10
11
Träning
som
Otaliga timmar på gymmet, matscheman planerade in i minsta detalj och självklart de obligatoriska statusuppdateringarna på sociala medier. Jag tror inte det har undgått någon. Det råder träningshets i Sverige. 12
av Kajsa Regnås
gshetsen
m gått för långt ”
YES! Persade på milen idag, 52 minuter!! Så
skönt att se att träningen verkligen ger resultat!” Så kan den obligatoriska statusuppdateringen efter ett avslutat träningspass låta. Eller varför inte: ”Andra träningspasset för dagen, nu är mitt nya liv verkligen igång! #aldrigvila #jagvilljagkanjagska” Kärt barn har många namn som man brukar säga, men i det här fallet är barnet inte så kärt, utan snarare hatat. Jag vill inte veta om du just orkade en armhävning till på gymmet eller sprang milen 10 sekunder snabbare, det är totalt ointressant för mig och det förbättrar inte din prestation på något sätt. Detta fenomen, att ett träningspass inte är slutfört förrän man har gjort ett inlägg om det på sociala medier, kan vi tacka träningshetsen i dagens samhälle för. Jag har själv alltid tränat mycket, det är inget jag sticker under stol med, och jag tycker det är jättebra att allt fler väljer att börja motionera och leva ett mer hälsosamt liv. Problemet är att någonstans längs vägen gick motion från att vara något vi ägnade oss åt för att må bra till att bli ett verktyg i en statuskamp. Den ständiga jakten på bekräftelse har gjort träning till något kravfyllt snarare än lustfyllt, vilket är ett stort problem för samhället. Undersökningar visar dock att så många som 7 av 10 svenskar tränar regelbundet, en siffra som gör oss till de mest aktiva i Europa och som verkligen talar för ett hälsosamt samhälle. Eller? Vad de undersökningarna inte visar är att övriga 3 av 10 inte tränar alls, eftersom de inte finner någon motivation till det och snarare ser träning som ett stressmoment tack vare träningshetsen. Dessutom leder hetsen till att många av de som ändå tränar gör det på ett ohälsosamt sätt. Många tränar mer och mer, och äter mindre och mindre. En ekvation jag tror vi alla förstår inte går ihop.
Ändå är det just såhär många lever, och framför allt är det såhär många unga kvinnor och tjejer lever. Med tanke på det är det inte så konstigt, men ack så tragiskt, att antalet ätstörningar i landet ständigt ökar. Mer än var tredje kvinna i Sverige beräknas lida av någon slags ätstörning, och många gånger handlar det inte bara om ett osunt förhållningssätt till mat utan även till träning. Hur vi kan leva såhär, i ett samhälle där mer än var tredje kvinna lider av psykiska störningar som ett resultat av något vi själva skapat, är för mig helt oförståeligt. Vi släppte löst ett monster när vi startade träningshetsen. Ett monster som för varje statusuppdatering om träning på sociala medier frodas och blir ett ännu större problem. Vi måste få ett slut på det här nu! Vi måste få träning att återigen bli något lustfyllt istället för kravfyllt, och vi måste verkligen få människor att förstå att vi alla, trots våra olikheter, är bra precis som vi är. Vi måste tämja och dressera monstret, och vi måste göra det tillsammans. Vi är alla olika och klarar av olika saker, så det tjänar ingenting till att ständigt tävla mot varandra. Livet är ingen tävling, och detsamma gäller träningen, så träna för att du tycker att det är kul och för att du ska må bra, och sluta för guds skull att söka bekräftelse från alla andra. Det absolut viktigaste att komma ihåg är att vårt värde som människor varken definieras av siffrorna på vågen, antalet likes på sociala medier eller vikterna på skivstången. Och det näst viktigaste att komma ihåg är att även om det är väldigt svårt att tro så räknas faktiskt ett träningspass även fast man inte gör någon statusuppdatering om det. ∞
13
14
15
Bråvalla
stjärnspäckat men
Sveriges nya festivalgigant stavas Bråvalla. Festivalen, som av många anklagas vara anledningen till att Peace & Love tvingades gå i konkurs, har sedan 2013 lockat över 100 000 besökare till flygfältet utanför Norrköping med akter som t.ex. Avicii, Kanye West och Lana Del Rey. Festivalen har dock fått motta hård kritik för deras homogena artistutbud, och vad gäller jämställdhet står det klart att de har mycket att jobba på. av Kajsa Regnås
16
I
juni 2013 föddes en ny festivaltradition i Sverige när Bråvalla Festivalen för första gången arrangerades på flygfältet i Bråvalla strax utanför Norrköping. Arrangörerna FKP Scorpio sparade verkligen inte på krutet och på scen stod bland andra Avicii, Green Day och Rammstein, tre stora dragplåster som tillsammans med övriga akter lyckades locka nästan 52 000 besökare till festivalen. När festivalen var över, efter tre fullspäckade dagar, fanns det inga tvivel: Bråvalla var en succé. Direkt efter festivalen riktades dock hård kritik mot arrangörerna och festivalens homogena musikutbud. Av 103 bokade musikakter var nämligen endast 17 kvinnodominerade medan övriga 86 var mansdominerade, något som inte gick allmänhetens öga obemärkt förbi. På kritiken om en icke jämställd festival svarade FKP Scorpio, genom pressansvarige Ami Mörén, att det självklart är tråkigt med sådan statistik, och att de försökt få dit fler kvinnliga akter men tyvärr fått nej från många av dem. Dessutom berättade hon att FKP Scorpio har ett tydligt jämställdhetsmål där köns-
a
n inte jämställt
fördelning är en viktig aspekt bland flera andra. När festivalen sedan gick av stapeln 2014 kunde det konstateras att jämställdhetsproblematiken fortfarande kvarstod. Av 97 akter var det här året 14 kvinnodominerade, vilket betyder att festivalen procentuellt sett gick bakåt i jämställdhetsfrågan. Återigen riktades kritik mot festivalen, och likt året innan besvarade arrangörerna kritiken, den här gången genom marknadschefen Niklas Westergren. Han beklagade sig över den dåliga statistiken likt Mörén gjort året innan, men poängterade även problematiken som finns i samband med bokningsprocessen, och att det inte alltid är praktiskt genomförbart att boka just de artisterna man vill. Han var dock tydlig med att de inte arbetat tillräckligt hårt med frågan, och att 2015 års festival definitivt ska bli bättre. Trots Bråvallas icke jämställda pro-
gram är de långt ifrån den minst jämställda festivalen i Sverige. Festivaler som Emmaboda, Summerburst och Sweden Rock t.ex. har senaste åren haft över 90 procent män på sina spelscheman, siffror som är mycket sämre än Bråvallas sett ur ett jämställdhetsperspektiv. Sedan finns det självklart även några ljusglimtar på festivalhimlen vad gäller jämställdhet, som Storsjöyran, Popaganda och Sthlm Music & Arts t.ex. Dessa tre festivaler är några av de bästa i landet på att boka jämställt, och förra året hade Storsjöyran 63 procent mansdominerade akter att jämföra med de genomsnittliga siffrorna på 76 procent för alla festivaler. En anledning till att Storsjöyran är en så pass jämställd festival kan bero på att deras festivalbokare är en kvinna. Andrea Wiktorsson har jobbat med att boka artister till festivalen i över 10 år och arbetar hela tiden aktivt för en jämställd festival. Wiktorsson menar att kvinnliga bokare
ofta är mer öppna och nyfikna på kvinnliga akter, vilket bidrar till jämställdhet, och hon trycker hårt på att det gäller att hela tiden jobba aktivt för jämställdhet eftersom det inte sker av sig själv. Undersökningar som gjorts baserade på SCB:s sysselsättningsregister visar att 6 av 10 i Sverige inom musikbranschen som helhet är män, men könsfördelningen varierar beroende på vilken del av branschen man tittar på. Tittar man på de beslutfattande positionerna är män kraftigt överrepresenterade med hela 82 procent av platserna på vd-nivå, och 66 procent av styrelsepositionerna. Inom gruppen musikskapare, musiker och artister är fördelningen däremot relativt jämn, 54 procent är män och 46 procent är kvinnor, vilket visar att det teoretiskt sett är fullt möjligt att arrangera en jämställd festival.∞
17
18
19
H채xhatet Det historiska
foto Wikimedia Commons
20
Förbannelser, samarbeten med Satan och resor till Blåkulla. Sägnerna om häxor och häxkonster är många. Berättelserna har genom åren försatt hela samhällen i skräck, och dessutom kostat minst 30 000 människor livet. Att bli kallad för ”häxa” idag påverkar oss inte nämnvärt, medan det förr var det värsta man kunde bli kallad för och något som gick hand i hand med döden. av Kajsa Regnås
U
nder framförallt 1400- till 1600-talet bedrevs så kallade häxprocesser runt om i den kristna världen. Dessa häxprocesser gick ut på att avslöja kvinnor som troddes ha samröre med Satan och föra dem inför rätta. Den första belagda häxprocessen inom den kristna världen hölls i den tyska staden Trier redan på 1230-talet, men de första avrättningarna av häxeridömda ägde inte rum förrän på 1360-talet, då i Schweiz och Kroatien. 1487 publicerades sedan boken Malleus Maleficarum skriven av Heinrich Institoris och Jakob Sprenger, vilken kom att fungera som vägledning vid sökandet, avslöjandet och oskadliggörandet av häxor. Namnet Malleus Maleficarum är en latinsk ordlek som betyder Häxhammaren, och boken är ett mycket kvinnofientligt verk. Metoderna den föreslår är mycket tveksamma, till exempel förordas förfalskning av rättegångsprotokoll för att få igenom fällande domar. I Sverige genomfördes få häxprocesser i jämförelse med andra länder i Europa, men ändå uppskattas cirka 400 personer ha fått sätta livet till i vårt land under åren. Av dessa fall inträffade hela 300 under en kort men intensiv åtta-årsperiod mellan åren 1668 och 1676 som kom att
benämnas som ”Det stora oväsendet”. Under denna period bröt en häxhysteri ut i Sverige och orsakade en stor mängd häxprocesser i landet. Den första avrättningen för häxeri i Sverige hade då dock redan skett år 1550 då Lasses Birgitta, en kvinna från Kalmar, dömts efter att ha försökt återuppliva en död man med hjälp av trolldom. Alla förhör med misstänkta häxor gick ut på att tvinga fram ett erkännande, så att den anklagade kunde dömas. Man försökte även få den anklagade att peka ut andra misstänkta häxor som även de kunde gripas. För att få till dessa erkännanden på ett snabbt och smidigt sätt använde man sig av olika typer av tortyr. Många brutala förhörsmetoder som förbjudits vad gällde vanliga fångar tilläts av kyrkan att användas mot de häxmisstänkta. Dessa metoder gick oftast ut på att orsaka smärta genom att bränna den misstänkta, använda redskap som tumskruvar, skära av skinn och klämma kroppsdelar med tänger. Det fanns även en speciellt utformad metod just för häxor som gick ut på att man sänkte ner den misstänkta i vatten under en längre period. Tanken var att en häxa skulle reagera mot vattnets renhet och flyta upp till ytan, medan en oskyldig människa sjönk.
Detta var en effektiv metod eftersom rädslan för att drunkna fick de flesta att erkänna, och övriga som försökte hålla ut drunknade ändå till slut, då helt friade från alla anklagelser. En annan metod gick ut på att hitta ”Djävulens märke”, vilket sades vara en fläck på häxans kropp som var okänslig mot smärta. Den misstänkta tvingades klä av sig naken för att sedan få nålar och glödheta järnstavar tryckta mot sin hud. När den misstänkta till slut svimmade av och inte längre kunde reagera på tortyren menade man att man hade hittat ”Djävulens märke”. Efter 1600-talet har det förekommit enstaka häxprocesser här och var i Europa med avrättning som följd, men efter varje fall följde ofta hård kritik från lärda personer vilket till slut resulterade i mildare straff mot häxor. Man brukar säga att Anna Göldis avrättning 1782 i Schweiz är den sista häxdömningen med dödsstraff i Europa. Rättegångar om häxkulter och djävulsdyrkan har dock fortsatt i modern tid, och i vissa delar av världen, som i t.ex. Kongo, Indien och Libanon, är tron på häxor fortfarande stark, vilket Amnesty Internationals årliga rapporter om dödsfall till följd av häxjakter och rättegångar mot häxor tydligt visar. ∞
21
22
23
24