Hej Gävleborgare

HEJ

HÄLSINGAR OCH GÄSTRIKAR. TILLSAMMANS ÄR VI GÄVLEBORGARE. VI SA HEJ TILL NÅGRA AV OSS OCH FICK SMÅ INBLICKAR I ALLDELES VANLIGT OVANLIGA LIV.

GÄVLEBORGARE

Endurogävleborgaren

Niclas Lindberg, 29, kraschade med motorcykeln i en tävling och bröt ett ben i handen. Två veckor senare körde han en tävling igen. Han ledde nämligen Gävle-Dala Sommar Enduro Cup och behövde åka tävlingen för att kunna vinna hela cupen.

För hur ont kan en bruten hand egentligen göra? Ganska ont skulle det visa sig. – På första varvet körde jag omkull och tog emot mig …

Han suckar lätt och lägger till: –… med den skadade handen. Tro mig, då var jag lite tårögd när jag kom i mål.

Men han vann Sommar Cupen.

Så det var värt det då.

Men inte senare. – Det där var hösten 2018 och först nu är jag tillbaka. Det blev en rätt besvärlig skada som jag skulle ha vilat mer i början. Nu blev det operation ett par gånger och dessutom, sommaren efter, körde jag några SM-tävlingar vilket visade sig vara för tidigt. Jag kände att det gjorde väldigt ont. Skadan skulle vara läkt men när de röntgade visade det sig att den inte var det.

Enduro ser för dem som inte är insatta ut ungefär som motocross fast enduroåkarna kör i skogen. Rättare sagt: De kör i en terräng som för oss som inte förstår ser ut att vara totalt omöjligt att åka motorcykel i.

Det mest kända enduroloppet är klassiska Novemberkåsan, som körts sedan 1915, på olika platser i landet. I november 2021 är det dags för Gävle. 30 mil på både dagsträckor och nattsträckor ska köras i diken, bäckar, myrar … – Det är gammal hederlig enduro. Ett verkligt kraftprov! Några hundra startar och ofta tar sig inte mer än femtio i mål, säger Niclas Lindberg, som till vardags är mekaniker på Lingvalls Motor som förklarar varför han i SM-sammanhang tävlar för Team Lingvallsmotor.

Han är uppväxt i Åbyggeby, är 29 år nu och började tävla som 14-åring. – Morsans kusin, Robin Elofsson, körde för SMK Gävle och jag kollade på honom och blev inspirerad. Men först ville jag inte alls tävla. Men när jag var 14 år, vilket är väldigt sent för att tävlingsdebutera, var det dags.

Han tog snart en rad pallplatser i ungdoms-SM och junior-SM och har, förstås, kört Novemberkåsan. – Som bäst var jag fyra i juniorklassen och fjortonde totalt.

Om han ser fram mot att skita ner sig på leriga stigar i november i Gävle? – Verkligen!

Amerikagävleborgaren

Douglas Garner, 69, har ansvarat för bygget av nära 1 000 restauranger i USA i kända kedjor som TGI Fridays, Macaroni Grill, Burger King.

I Gävle fick han ett annat liv. – Jag förstod faktiskt inte ordet ’lagom’ i början. Nu gör jag det och believe me, ’lagom’ är en bra sak, säger han och fingrar på sin gitarr.

I åratal flög han fyra dagar i veckan runt i USA. – 1996 träffade jag en svensk tjej, Sol-Britt Stigenberg från Gävle, i Los Angeles. Hon drev ett sjukgymnastföretag. Vi gifte oss och jag besökte Sverige, och förstås Gästrikland, första gången på vår bröllopsresa. Sedan dess känner jag stor kärlek även till Sverige, inte bara till henne, skrattar han.

De började efter några år drömma om att flytta till Sverige – och slog till 2008. – Jag är uppväxt i Cleveland, Ohio, och vi levde i Los Angeles. Kontrasten var enorm när vi flyttade hit. Vattnet smakar så gott, luften är så ren. Livskvaliteten är fantastisk här. Man känner sig lugnare. Både hemma i Gävle men inte minst i vårt torp i Svartnäs som ligger i Gästrikland men nära både Hälsingland och Dalarna, slår han fast.

Musiken är viktig för Douglas Garner. – Jag började tidigt spela gitarr. När jag var 15 år hade jag mitt första band, senare blev det fler. Vi spelade pop i Clevelandområdet. Jag utbildade mig och jobbade som gitarrlärare under tiden, köpte senare en liten musikbutik, expanderade och skaffade tre butiker, berättar han.

Sedan tog karriären i byggbranschen över. – Men för fyra år sedan träffade jag min bästa kompis David på en resa till Fort Myers, Florida. Han är trubadur nu och vi gjorde en spelning tillsammans på stranden. Så roligt! Jag bestämde mig för att starta som trubadur i Sverige när jag kom hem.

Så blev det. – Nu spelar jag på restauranger. Mycket gammal amerikansk countrymusik, blandad med lite klassisk pop och rock. Jag försöker till och med sjunga någon låt på svenska men, tro mig, det är svårt och jag blir lite blyg.

Vilken den mest önskade låten är? – House of the Rising Sun, utan tvekan The Animals gamla hit.

Den omtalade liften i Undersvik.

Gävleborgsuppfinnaren

Vad gör man om man har tid över?

En del kollar på serier, andra spelar golf – och så finns det någon som bygger en egen fjärrstyrd skidlift vid fritidshuset i Undersvik?

Jo, det är sant.

Björn Eklund, till vardags på Trafikverket, gillar att konstruera och bygga saker så när de tre döttrarna var mindre blev det en egen skidlift. – Men sedan blev dom större och bytte till Järvsöbacken, skrattar han.

Efter en rad tunga nationella befattningar inom Trafikverket börjar han i höst arbeta inom samma myndighet med forskning och innovation med inriktning på uppkopplade fordon.

– Många fordon är i dag uppkopplade och allt fler blir det. I realtid ska vi kunna se hur vägsystemet och väglaget mår. Om det är halt, för att ta ett konkret exempel, säger han.

Den stora vinsten blir träffsäkrare väghållning.

Hur vägarna i Gävleborg mår?

Björn Eklund funderar lite och konstaterar: – Det beror naturligtvis på vilka vägar man menar. Det pågår ju ett ständigt förbättringsarbete men de lågtrafikerade vägarna får vänta längre. Överlag är framkomligheten bra men i takt med att trafikmängderna ökar måste vi hänga med. Tyvärr har vi under många år byggt en underhållsskuld i hela landet.

Han kommer från Runemo, 15 kilometer hyfsad väg väster om Bollnäs, men bor numera i Bollnäs och gillar sitt Gävleborg. – Gävleborg ligger väldigt bra, inte minst sett till kommunikationer. Sedan gillar jag förstås närheten till skog, natur, vatten. Personligen åker jag gärna båt i Ljusnan under sommaren.

Och apropå Gävleborg. – Sedan två år sitter jag i Länsförsäkringar Gävleborgs fullmäktige och är ledamot i valberedningen. Jag gillar den platta organisationen och inte minst att man värnar om det lokala bemötandet. Och ägarformen, kundägt, är bra. Man slipper riskkapitalister som kan skapa oro. För mig är uppdraget ett avbrott från min arbetsvardag, säger han.

Vykort från förr

Hej, Framtiden! Ljusdal och Färila har fått supermoderna snabbköp så här på 70-talet – och coola bilar. Frågan är om det blir modernare än så här. Vänliga hälsningar från Förr

Citatet

”Det som är bra med reklampauser i tv är att man får tid att borsta tänderna, duscha, laga mat, sova lite och besöka mormor …”

(Rutinerad tv-tittare) … att Gävleborg består av tio kommuner. … att Gävleborg har cirka 280 000 invånare och skulle om det vore en tätort hamna fyra i Sverige, mellan Malmö (320 000) och Uppsala (165 000). …att Selma och William är de vanligaste namnen på nyfödda i Gävleborg.

Högsta punkten

Korpimäki som är Gävleborgs högsta punkt, 711 meter över havet, betyder ”urskogsberget” på finska och ligger i Orsa Finnmark.

I Gävleborg finns 300 mil strömmande vatten, 3 000 sjöar och 18 mil kuststräcka. Fiska på lördag någon?

Nappar det? Ett halvårs jobb – på ett dygn

Vid den stora översvämningen i augusti fick Länsförsäkringar Gävleborg ungefär lika många skadeanmälningar på 24 timmar som under ett normalt halvår… 160 millimeter regn kom på 24 timmar – varav 100 av dem på en timme.

Visste du…

RÄDDARE I NÖDEN.

Brandsläckaren ska finnas lättillgänglig i varje hem.

Lisbeths boktips

Skratt och allvar i ”Ljusdal”

Inom genren feelgood har väldigt många begåvade författare hittat sin nisch. Annika Estassy lyckas exceptionellt väl här med sin Måneby-trilogi som utspelar sig i ett fiktivt Ljusdal. ”Många lögner små” är den tredje boken i serien och handlar om Maja Nyman, singel, medelålders och färgstark manikyrist som för att utöka inkomsterna söker ett vikariat som kyrkogårdsvaktmästare. Maja tänjer ofta och lätt på sanningen, vilket sätter henne i många dråpliga situationer.

De mest innerliga och ärliga diskussionerna har hon med sin nu döda väninna Agnes. Svaren hon får är både rappa och rådgivande.

Samtidigt som hon är öppen har hon hemligheter – men inte förrän hon träffar körskoleläraren Micke är det dags att släppa in kärleken.

Detta är en välkomponerad berättelse med djup och allvar kring livet på glesbygden och utmaningarna med att skapa sig en försörjning. Boken är full av klockrena humoristiska dialoger. Det blir många goda skratt och en skön blandning av glädje, sorg och hopp. Lisbeth Häggström har instakontot #betttybook

Hur låter egentligen Gävleborg? Vi bad Mikael Strömberg som arbetar med ljud på alla möjliga, och några omöjliga, sätt att ge sig ut i länet och lyssna. Här är hans rapport.

Text Mikael Strömberg Foto Britt Mattsson Lyssna på Schh!

Någonting är på gång därute i ljudsoppan.

I ett trafikerat område av Gävle har några talgoxar anpassat sig och trollat bort ett pip för att höras bättre när de ska bygga bo och para sig.

På andra sidan jorden simmar några valar vilse på väg till barndomsvattnen eftersom oljeborrtorn skapar övertoner som valar inte känner till. Vattenskotrarna sprider sina wroooms wroooms över sommaridyllen i Söderhamns skärgård. Det går inte längre att spela in trollsländor runt Fågelsjön i Orsa Finnmark utan att inspelningsutrustningen även registrerar ett avlägset muller.

Tystnad börjar verkligen bli en bristvara. Men samtidigt återstår mängder av inspirerande och njutbara ljudmiljöer.

Ljud är ett lite besvärligt fenomen. Ungefär som ljus. Det är konkret och undanglidande på samma gång. Om vi tillåter oss att bli smått filosofiska: Ljudet har en inbyggd paradox. Genom livet är vi till och med beredda att betala

Gävleborg

för ”tystnad” och ”mörker” i form av eremitkojor och lyxiga retreats. Men rädslan för att allt ska tystna och dö gör att vi flyr in i oss själva med hjälp av ännu mera ljud; bullriga weekendsemestrar, musik, ljudböcker, poddar.

Ett skäl till att så få beslutsfattare vågar göra karriär i ljudfrågor sägs vara att ljudmiljö är alltför svårhanterlig politiskt eftersom den angår alla. Ljudutsläpp är som tjuvrökning. Vad myndigheterna tycks invänta är en global naturkatastrof av bullerkaraktär med klass 3varning.

De här tankarna far allt oftare genom huvudet när jag står här med mina mikrofoner riktade mot något läte. Tanken slår mig i Hamra nationalpark där man fortfarande kan orientera sig och mäta avstånd med hjälp av hörseln. Utefter strandängarna längs Jungfrukusten med sitt fina vågskvalp. Runt Testeboån med allt från stilla forsande harrströmmar och vasst visslande Kungsfiskare, ziii… chee… zii… chee…, till den dämpade bruksmiljön i Svabensverk.

Hela länet består av olika slags ljudrum, från buller och hela skalan till, ja, musik. Rätt ofta

SKOGEN TALAR. Mikael Strömberg fångar ljud i Gävleborg. Men hur låter Gävleborg egentligen?

MIKAEL STRÖMBERG – ljudexpert. befinner vi oss mitt i mellan och är inte riktigt medvetna ifall ljudet kommer från utsidan eller insidan av vår egen kropp.

Ursprungliga ljud verkar hur som helst ha den största betydelsen. Till exempel den rika symboliken från ljud av vatten. De flesta människor säger sig ju också vilja bo nära vatten. Ett hus vid havet. Eller vid den lilla insjön med egen brygga.

Vatten är föränderligt och kan ge många associationer. Vatten blir aldrig långtråkigt att lyssna till, ungefär som en eld aldrig upplevs som monoton och ointressant. Vi kan höra vatten i form av regn, bäckar, älvar, forsar, vattenfall, vågor. Vi inbillar oss kanske att alla bäckar och åar låter likadant var vi än befinner oss, men så är det inte. Vatten är bland det mest variationsrika som existerar.

Ta Dellensjöarna i Hälsingland som exempel. Under gynnsamma dagar när vattenspegeln skiftar i flera nyanser av blått, sägs vattnet och avståndet mellan stränderna vara bra för synen. Och hörseln. Ljud färdas snabbare över vattnet än på land och här kan du faktiskt passa på att öva upp ditt sinne för detaljlyssnande. Det påminner lite om att lyssna till en symfoniorkester och pricka in hur de olika instrumenten klingar och var de befinner sig på scenen.

Annars är nyckelorden kontroll och makt. Undersökningar visar entydigt att kontrollen och makten över ett ljud påverkar upplevelsen av detsamma. Den bullriga grannen som väljer att fösa ihop några torra fjolårslöv med sin vrålande lövfön, just när du vill höra Allsång på Skansen, är långt mera störande än när du själv kör med jordfräs en söndagsmorgon.

Det gäller alltså att uppnå ett minimum av störningar så att man samtidigt kan centrifugera tvätten, diska och tala i telefon: Det gäller att utsätta sig för så få störande ljud som möjligt så att man kan koncentrera sig på annat. Men vi lever också i en tekniskimaginär vardag där vi tror oss veta varför saker och ting låter som de gör. Egentligen har vi noll koll. Meningen med ljuden är oss fullständigt obekant.

Naturen börjar inte tvärt bara för att allmän väg slutar. Den kryper in under betongen, mossor väljer att växa utmed gågatan mitt i city och mellan trappstegen till köpcentrat. Om du går två mil rätt in i okänd skog, visst sjutton ligger det en tom ölburk där inne. Så funkar också utbredningen i ljudens värld.

FAKTA MIKAEL STRÖMBERG

Mikael Strömberg jobbar med text-ljud-musik-bild i många olika sammanhang. Han har till exempel skrivit musik för konstflyg, designat ljud för lastbilar och startat en ljudatlas för utrotningshotade ljud. Som musiker och kompositör har han gett ut tio fullängdsskivor, bland annat ”The Unseen Film” och ”Fast and Slow”. Som radioproducent har han för Sveriges Radio P1/P2 producerat musikmagasin, dokumentärer och radioteater. Under drygt 30 år har han även varit knuten till Aftonbladets kulturredaktion.

Flera gånger i veckan tvingar miljön runt Norrlandet utanför Gävle mig att försöka ”göra ingenting”. Jag sätter mig på en häll omgiven av lavar och tallar. Lyssnar, lyssnar och lyssnar och med tiden har jag lärt mig uppskatta platsens perfekta mix av relativ tystnad, korpar, ormvråkar, och dånet från lossande och lastande aktiviteter i Gävle hamn. Just såhär låter det ingen annanstans. Rör jag mig bara tillräckligt långsamt och länge på samma plätt upphör nämligen naturen att vara ett museum, ett utflyktsmål. Till slut blir marken min säng. Solen min lampa. Sjön mitt tvättfat. Ljuset och mörkret min klocka.

Många ljud försvinner och borde kanske dokumenteras innan de helt dör bort. Hur många ljud minns du till exempel från din egen barndom? Tvåtakts Saaben, brunnen med handpump, videospelarens mekaniska knirkljud, plinget från skrivmaskinen, klirret från mjölkflaskor, sparbössan, ringsignalen från den fasta telefonen och någon som ropar ”det är till dig”. Några ljud försvinner. Andra byter skepnad. Plötsligt är det för sent. Ljudet är borta. Utrotat.

Så oavsett vad som har sagts och inte sagts i ämnet ljud, tänk om Gävleborg kunde ha sitt eget landskapsljud!

Det behöver inte nödvändigtvis vara en dialekt som Gävlemålet, av vissa utpekat som Sveriges skämmigaste dialekt, känt för massiva uttryck som ”jaha, mähdulå!”. Hälsingskans ”övverhörst” och ”ôcken”. Eller Hasselamålets ”blötgôbbar” och ”stikkebär”.

Det kan vara ljudens motsvarighet till blomman, fågeln, fisken. Ljudet från ett arbetsredskap, en plats, en företeelse, ett naturligt eko. Här är det bara fantasin som sätter gränser.

Om jag får avslöja mitt eget favoritljud för Gävleborg. Då blir det när någon slår en äng med frihandsslipad lie. Blunda, känn efter, visst hör du exakt hur det låter där inne i minnets ljudbibliotek.

TESTEBOÅN TALAR. ”Vatten är bland det mest variationsrika som finns”, berättar ljudsamlare Strömberg.