Page 1


I TAKT MED TIDEN

OLOF PALME 1927–1969

KJELL ÖSTBERG

Leopard förlag Stockholm 2010


Kjell Östberg I takt med tiden. Olof Palme 1927–1969 Leopard förlag, S:t Paulsgatan 11, 118 46 Stockholm www.leopardforlag.se © Kjell Östberg 2008 Grafisk form omslag Niklas Lindblad/ Mystical Garden Design Grafisk form inlaga Sara R. Acedo Omslagsfoto © Jan Wirén/Scanpix Tryckt hos Print-It, Litauen 2010 ISBN 978-91-7343-269-6


Innehåll

I takt med tiden.ORIG.indd 5

Del I Barndom och ungdom

7

Inledning Familjen Barndomen Ungdomen Efterkrigstid Studentledaren Vägen till socialdemokratin

   9   15   38   47   59   74 107

Del II 50-tal

113

Vad var 50-talet? Till Tage I politikens mittfåra Bland verklighetssynens ungdom Den dubbla neutraliteten Den hemlige Palme Atombomben Mot en egen plattform Palme själv Avslutning

115 123 128 148 159 167 176 182 194 199

10-03-09 08.58.01


I takt med tiden.ORIG.indd 6

Del III 60-tal

201

Ett socialdemokratiskt årtusende? En ny slags politiker? Kommunikationsministern Politik är att vilja En ny vänster Vietnam! Kulturministern Utbildningsministern 1968 Mot toppen Avslutning

203 219 236 244 255 264 316 337 350 370 389

Efterord

397

Noter Källförteckning Register

399 412 421

10-03-09 08.58.01


INLEDNING

Klockan är strax efter sex fredagen den 28 februari 1986 och Olof ­Palme har just gjort kväll. Så här års kan man ännu ana en strimma av stadens blå timme. Under midvintern orkar dagsljuset knappt bryta igenom mörkret och den svenska sommarnatten är som bekant bara ett kort leende, men på vårvintern har de sena eftermiddagarna i Stockholm en alldeles särskild ton. Allra vackrast spelar den över den isbelagda Riddarfjärden och från sitt arbetsrum hade statsministern om han haft någon stund över kunnat följa hur skymningen föll. Dagen har som vanligt varit fullspäckad. Vid niotiden hade livvakterna skjutsat honom till Kungliga tennishallen för den regelbundna matchen mot vännen Harry Schein, Palme vann. På vägen tillbaka passerade han Ströms herrekipering vid Kungsgatan och lämnade tillbaka en kostym som inte passade. Väl på regeringskansliet i Rosenbad började de dagliga förpliktelserna. Möten med allt från Iraks och Norges ambassadörer till socialdemokratiska partiets stipendiekommitté. Talet vid Nor­diska rådets möte i Köpenhamn efter helgen skulle skrivas färdigt. Som alltid avhandlade han många frågor, stora och små, på telefon. Hustru Lisbet ringde framåt eftermiddagen och föreslog att de på kvällen äntligen skulle komma iväg på bio. Han kom för sent till den gemensamma regeringslunchen och några tyckte att han verkade irriterad eller rent av upprörd, kanske efter samtalet med den irakiske ambassadören. Det var nu ingen ovanlig sinnesstämning för Olof Palme denna vinter. Det har varit en tuff tid. Det mullrade i arbetarleden över ökade samhällsklyftor, u-båtar hade skapat inrikespolitisk strid och Palmes privata skattemoral hade ifrågasatts. Hur det nu än var med det dåliga 9

I takt med tiden.ORIG.indd 9

10-03-09 08.58.01


humöret var det som bortblåst när han strax efter två träffade en journalist och en fotograf från tidningen Statsanställd. Han var på ett strålande humör. Så trevligt har vi aldrig haft med Palme, sa den ärrade fackföreningsjournalisten till sin fotograf på väg ut från intervjun. Palme fick prata om sina hjärtefrågor. Den offentliga sektorn »är ett väsentligt uttryck för ett samhälles civilisationsgrad. Utbildning, postoch teleservice, omsorg om barnen, sjukvård på lika villkor för alla, det är ett mått på hur civiliserat ett samhälle är.« Att sälja ut Televerket? Nej, den statliga verksorganiseringen är utomordentlig och skall inte ändras. Palme anar en vänstervåg, nyliberalismen håller på att tappa mark. Också internationellt är han optimist. Läget har länge varit frostigt mellan supermakterna. Men nu viker misstron som dimman en tidig morgon, säger Palme. Och kritiken från rörelsen? Visst har reallöner sjunkit och många människor har svårt att hålla näsan över vattnet. Men för att klara fördelningspolitiken måste vi ha ned inflationen och budgetunderskottet och få fart på ekonomin. Realpolitikern Palme har också talat. Vid slutet av intervjun gick Palme fram till fönstret, fotografen skulle få ta några bilder. När denne frågar om det inte kunde vara lite farligt ryckte Palme plötsligt till, vände sig tvärt om, gick in i rummet och sa oroligt: Ja, ingen vet vad som finns där ute. När Olof Palme några timmar senare kommer ut från Rosenbad möts han av kvällsljuset över Riddarfjärden. I fonden ligger Stadshuset. Om två veckor ska statsmän och politiska ledare från hundratjugo länder samlas där för att hylla minnet av Sveriges statsminister som brutalt skjutits ner på öppen gata. Om detta vet naturligtvis Olof Palme ingenting. Han går ensam hemåt. Livvakterna fick ledigt redan vid lunchtid. Olof Palmes väg går genom Stockholms politiska centrum. I dessa kvarter har han tillbringat så gott som hela sitt yrkesverksamma liv. Till höger­ låg de gamla tidningskvarteren i Klara, i grannkvarteret högertidningen Svenska Dagbladet där den unge Olof Palme i mitten av 1940-talet skrivit allt från sportnotiser till musikrecensioner. Men han viker av åt vänster ner på Strömgatan och passerar gamla restaurang Rosenbad där han 1951 blev bjuden på en pytt av statsminister Tage Erlander och för första gången träffade den person som vid sidan av familjen betytt allra mest för Olof Palme. Vid Riksbron tar han till höger mot Gamla stan förbi Riksdagshuset. Det var nu nästan 30 år sedan han gjort sin uppmärksammade debut som Första kammarens yngsta 10

I takt med tiden.ORIG.indd 10

10-03-09 08.58.01


ledamot. »En svala som förebådar en ny sommar i vår stagnerande parlamentariska debatt«, hade tidningarna skrivit. Femtio meter till och han är framme vid gamla kanslihuset, statsministerns hemvist fram till flytten till Rosenbad för några år sedan. Där hade den 26-årige Olof Palme hösten 1953 knackat på Erlanders dörr och omedelbart blivit anställd som statsministerns sekreterare. Trots kortare utflykter till kommunikations- och utbildningsdepartementen hade kanslihuset varit hans huvudsakliga hemvist fram till dess att social­demokraterna för första gången på över 40 år förlorat regeringsmakten 1976. Under tiden hade han själv 1969 flyttat in i statsministerns tjänsterum. På andra sidan gatan ligger det ärevördiga ecklesi­ astikdepartementet, som Palme som minister under det radikala sena 60-talet snabbt döpt om till utbildningsdepartementet. Ovanför till vänster syns kungliga slottet där farfar Sven 1914 tillsammans med kungen hälsat bondetåget välkommen och en vattenkammad Olof ett halvsekel senare svurit statsrådseden i en arbetarregering. Efter mindre än tio minuters promenad är han hemma i bostaden på Västerlånggatan i Gamla stan. Makarna Palme äter sin middag och bestämmer sig för att tillsammans med sonen Mårten och hans flickvän gå på den sena kvällsföreställningen av Susanne Ostens omtalade film Bröderna Mozart. De ser fram mot en helg utan en massa officiella engagemang. Det var längesen nu. Helt kan han naturligtvis inte koppla av. Telefonen ringer som alltid. Strax innan det är dags att gå, och när Lisbet redan står påklädd och väntar, slår han en signal till Sven Aspling som insjuknat. Han är gammal partisekreterare och tillsammans med Tage Erlander Palmes viktigaste stöd i den äldre generationen socialdemokrater. Vid tjugo i nio ger de sig iväg, några minuters promenad till Gamla stans tunnel­ banestation, tre hållplatser med gröna linjen och sedan upp på Svea­ vägen. Här möter en annan del av Olof Palmes liv. Om kvarteren mellan Rosenbad och Gamla stan representerar regering, riksdag och förvaltning finns här partiet, rörelserna, debatterna. Uppe till vänster skymtar kårhuset där han gjort ett uppmärksammat framträdande inför upprörda studenter den heta våren 1968. Men viktigare var att det var där, och i det lilla huset i Spökparken alldeles bakom, som Olof Palmes egentliga karriär hade startat. Under några år i början av 1950-talet ledde han inte bara Sveriges förenade studentkårer utan också, mitt un11

I takt med tiden.ORIG.indd 11

10-03-09 08.58.02


der det kalla krigets kyligaste år, uppbygget av en ny studentinternational med syfte att vinna tredje världens studenter i kampen mot kommunismen. Men makarna Palme går åt höger. Tvärs över gatan ligger Sveavägen 68, det socialdemokratiska partihögkvarteret. I snart sjutton år har han varit partiets ordförande, men riktigt hemma hade han nog aldrig känt sig där. 68-an var partisekreterarens hemmaplan, inte partiordförandens. De är nu framme vid ABF -huset, där biografen Grand ligger intill. Som ung förbundsstudieledare i SSU hade Palme suttit i styrelsen för ABF , Arbetarnas bildningsförbund, det klassiska studieförbundet där bildningstörstiga arbetare vidgat sitt vetande och skaffat sig praktisk kunskap om hur landet ska skötas. ABF -huset mitt i Stockholm hade i decennier varit en mötesplats för ett oändligt antal föredrag, studiecirklar och diskussioner, i betydelse bara överträffat av Folkets Hus, några kvarter längre bort. Här har Palme själv genom åren hållit åtskilliga tal och debattinlägg och säkert många gånger avslutat kvällen med en öl, kanske på jazzklubben Gyllene Cirkeln i samma hus, gärna i sällskap med några av tidens radikala författare och konstnärer. Efter filmen bestämmer sig makarna Palme för att gå hem. Några hundra meter söderut korsar de Sveavägen. De går längs det stora kontorskomplex som idag är känt som Skandiahuset men när det byggdes på 1930-talet hette Thulehuset och inhyste Sveriges ledande livförsäkringsbolag Thule. Under nästan ett halvt sekel hade bolaget letts av familjen Palme, först farfar Sven, sedan Olof Palmes pappa Gunnar. Några korta promenader i centrala Stockholm, och nästan hela Olof Palmes offentliga liv har passerat revy. Visst, alla resorna – till USA , Kuba och Indien, till Glimåkra, Gävle och Pilgrimstad – men ändå, större var inte det publika rum i vilket Palme vistades under merparten av sitt liv. Just när de passerat Thulehuset sluter en tredje person upp bredvid dem och avlossar två skott. Ett träffar Olof Palme i ryggen, ett annat nuddar Lisbet Palme. Han sjunker ihop och avlider omedelbart.1

*** Få skulle invända mot påståendet att Olof Palme var en av 1900-talets ledande och mest inflytelserika svenska politiker. Det är tveksamt om någon annan har gjort lika starka intryck i sin samtid. Det är därför både besynnerligt och förklarligt att värderingen av Olof Palmes politiska gärning dröjde. 12

I takt med tiden.ORIG.indd 12

10-03-09 08.58.02


Hans våldsamma död satte av förståeliga skäl under en tid lock på diskussionen. Under flera år tvekade också de som hade en kritisk inställning till hans politik att utveckla den i den offentliga debatten. I hans eget parti pågick en tidvis smärtsam politisk omprövning och det var inte alldeles givet i vilken utsträckning referenser till Olof Palmes politiska kvarlåtenskap skulle ge argument för privatiseringar, avregleringar eller en mer Israel­vänlig politik, även om ingen kan veta hur han ställt sig till 1990­talets och sekelskiftets förändrade politiska förutsättningar. Och det är lätt att förstå att också forskarna tvekade att ge sig i kast med en person som få i hans samtid inte hade en egen uppfattning om, ja, relation till. Förvånansvärt litet har skrivits om Olof Palme, som kan ses av litteraturgenomgången i källförteckningen. Och faktiskt, ingen grundläggande biografi. Litteratursociologen Johan Svedjedal, som också är en styv biograf, har klokt hävdat att konsten att skriva en biografi i själva verket består av att ordna materialet så att läsaren själv får dra slutsatsen – men med det betydelsefulla tillägget, bara efter de linjer som författaren dragit upp. Biografens främsta plikt blir då att undvika ensidigheten och istället frilägga materialets motsägelser, dess komplexitet och paradoxer. De flesta biografer har snart kommit fram till det fåfängliga i att hitta personlighetens kärna, därtill är en personlighet alltför föränderlig och gäckande, menar Svedjedal. Uppgiften är istället att försöka fånga denna föränderlighet, dess ramar och mönster.2 För att kunna anta en sådan utmaning, särskilt när det handlar om att skildra ett helt livsförlopp hos en person verksam inom många områden, är det nödvändigt att hitta perspektiv eller teman kring vilken framställningen kan växa, och som samtidigt avgränsar den. I denna bok är det tiden. Det kan synas vara ett trivialt angreppssätt för en levnadsteckning som per definition har en inbyggd kronologi, och ännu mer så för historiker. De analyser av skeenden och processer som är historievetenskapens kärna är ju alltid förankrade i ett tidsperspektiv. Det krävs därför ytterligare precision. Jag har två utgångspunkter. Den ena är att tiden under Olof Palmes levnad flera gånger, ibland under dramatiska omständigheter, skiftade skepnad. Den andra är att Olof Palme hade en unik förmåga att läsa tiden, att fånga upp tankar och strömningar och i betydande utsträckning göra dem till sina. Till13

I takt med tiden.ORIG.indd 13

10-03-09 08.58.02


sammans skapar detta en dynamik i Olof Palmes liv som förhoppningsvis kommer att genomsyra denna bok. Denna spänning mellan tid och människa skulle snabbt kunna skapa två förenklade bilder. Antingen opportunisten, eklektikern, den politiska vindflöjeln Olof Palme som utnyttjar sin begåvning till att snabbt anpassa sig till rådande värderingar. Eller den drivne, skrupulöse politikern som klär sina ord i tidens fraser för att genomdriva sina egna projekt eller gynna sin egen karriär. Dessa tolkningar har sin positiva motsvarighet i bilden av en person som är i stånd att kontinuerligt ompröva sina värderingar och sin politik, behålla det bästa och kasta resten över bord, driven av sin inre kompass eller genom att ständigt lyssna till rörelsens gräsrötter. Förhoppningsvis är det i brytningen mellan dessa tolkningar som läsaren kan skapa sig sin uppfattning om Olof Palme. Den finns en aspekt till att reflektera över för en biograf. Hittills har utgångspunkten varit hur tiden påverkar människan. Men hur påverkar människan tiden? Är Olof Palme bara tidens megafon eller mannen som tiden fann, för att låna de slagkraftiga uttryck som Alf W Johansson formulerat för att karaktärisera Herbert Tingsten?3 Eller var hans betydelse så stor att till och med den svenska modellens fall kan kopplas till hans död? Personligen tillhör jag dem som menar att enskilda människors möjlighet att forma sin tid är begränsad. Men det finns, kanske just därför, anledning att uppmärksamma denna aspekt i en biografi över Olof ­Palme. Det är en utbredd uppfattning bland forskare att brytpunkter i historien, när institutioner och värderingar ifrågasätts, och kanske ersätts av nya, ger större öppningar för enskilda personer att påverka politiska skeenden. Så om det nu är så att människans förmåga att forma sin tid inte är så stor, desto större anledning att diskutera när det är möjligt. Och det är svårt att hitta en mer lämplig person i samtiden för en sådan undersökning än Olof Palme.

14

I takt med tiden.ORIG.indd 14

10-03-09 08.58.02


FAMILJEN

»Långt nere under honom bullrade den nyvaknade staden; ång­ vinscharna snurrade nere i stadsgårdshamnen, järnstängerna skramlade nere i järnvågen, slussvaktarnas pipor visslade, ång­ båtarna vid Skeppsbron ångade. Kungsbacksomnibussarna hoppade skallrande fram på den kullriga stenläggningen; stoj och hoj i fiskargången, segel och flaggor som fladdrade ut på strömmen, ­måsarnas skri, hornsignaler från Skeppsholmen, gevärsrop från Södermalmstorg, arbetshjonens klapprande med träskorna på Glasbruksgatan, allt gjorde ett intryck av liv och rörlighet, som tycktes väcka den unge herrns energi …«4

Stockholm 1879 i Strindbergs klassiska skildring i Röda rummet, en stad som frustade av liv. Arvid Falk kan inför sina ögon se en ny tid bryta fram efter hundra år av stagnation. Genom honom skildrar Strindberg med stor inlevelse de nya klasser och skikt som bar upp samhällsomvandlingen: arbetarna på Söder, tidningsredaktörer och konstnärer och inte minst finansmännen i innerstaden: bankmännen, försäkringsdirektörerna. Det var också en tid när det skapades nya politiska och sociala konstellationer, från arbetarrörelse till de nya kapitalisternas slutna maktcentra. Den så länge slumrande småstaden Stockholm kunde inte själv bära upp denna våldsamma expansion. I hundratusental flyttade människor från hela landet till huvudstaden för att fylla behoven på alla nivåer av samhällsstegen. Några av dem som just vid denna tid sökte sig till Stockholm var barn till landssekreterare Palme i Kalmar. Det skulle snart visa sig att de skickligt kunde utnyttja de möjligheter den dynamiska tiden 15

I takt med tiden.ORIG.indd 15

10-03-09 08.58.02


gav. Innan seklet var till ända tillhörde de inte bara stadens nya elit – de hade själva varit med och format den. Släkten Palmes äldre historia är starkt knuten till verksamhet kring Östersjön. Under 1500-talet invandrade den troligtvis från Holland. I slutet av 1500-talet dyker Palme Lydersson upp i Ystads annaler, staden var fortfarande en del av Danmark. Han och hans söner blev kända som driftiga affärsmän som handlade med fisk, spannmål och salt. När Sverige i mitten av 1600-talet gjorde anspråk på skånelandskapen ställde Jakob Palme upp på danskarnas sida och dog i landsflykt. Sonen Simon insåg emellertid det fåfänga i att slåss mot den svenska övermakten och försvenskades, liksom de flesta skåningar, snabbt. Under de följande århundradena uppträder representanter för släkten Palme som affärsmän, präster eller ämbetsmän lite här och var i södra delarna av landet.5 I mitten av 1800-talet hittar vi Christian Adolf Palme som landssekreterare – landshövdingens närmaste man – i Kalmar. Under lång tid tillhörde han stadens ledande personligheter, och han sades äga »stor arbetsförmåga, snabbt och säkert omdöme samt en ovanlig förmåga att i tal och skrift uttrycka sig«, en karaktäristik som måhända vissa tycker kan passa för sentida ätteläggar.6 Vid sidan av sin statliga ämbetsutövning bedrev han en mindre rederirörelse med växlande framgång. Familjen Palme var en typisk representant för det lokala borgerskapet under första hälften av 1800-talet. Sverige befann sig vid denna tid knappast i centrum av den våldsamma industrialiseringsvåg som svepte över England, USA och delar av den europeiska kontinenten. Tvärt om. Uppkomsten av en modern svensk borgarklass – ekonomiskt, socialt, politiskt och kulturellt – var en relativt sen historia. Under hela 1800-talet förblev Sverige i huvudsak ett jordbrukssamhälle. Jordbruket var den dominerande sektorn och den ökande industriproduktionen försiggick till stor del på landsbygden eller på mindre orter. Industrin förblev i hög grad råvaruorienterad. Det var trävaror från Norrlandskusten och järnmalm från gruvorna i Bergslagen och i norr som gav stadga åt den ekonomiska utvecklingen. Först på 1890-talet skedde det stora industriella genombrottet och under högkonjunkturåren kring sekelskiftet exploderade framför allt den svenska skogs- och verkstadsindustrin. Företag som ASEA , LM Erics­son, Separator, Alfa Laval växte snabbt. I inget annat land var tillväxttakten under årtiondena innan första världskriget så snabb som i Sverige. 16

I takt med tiden.ORIG.indd 16

10-03-09 08.58.02


Den kraftiga expansionen fick också konsekvenser för borgarklassens ekonomiska strukturering. Kontrollen av de stora och dynamiska företagen kom tidigt att läggas i händerna på ett relativt litet ekonomiskt skikt med några storbanker som spindlar i nätet. Det svenska näringslivet kom att domineras av en liten och relativt väl sammanhållen storfinans.7 Landssekreterare Palmes barn bröt upp från den lugna småstadslunken just när denna våldsamma samhällsomvandling på allvar började och de gjorde sig snabbt hemmastadda i den nya tiden. Några av dem for ut på omfattande internationella bildningsresor och kunde på så sätt läsa av de internationella tidsströmningarna. Sönerna Henrik och Sven tillhörde vid sekelskiftet huvudstadens ekonomiska elit. Bägge hade hittat lukrativa nischer i det sena 1800-talets spektakulära ekonomi. Johan Henrik Palme (1841–1932) tog i slutet av 1860-talet påpassligt initiativet till Inteckningsbanken, som blev en betydelsefull finansiär av Stockholms bostadsbyggande under denna expansiva fas. Henrik spelade också en central roll i skapandet av Djursholms villastad, som under åren kring sekelskiftet var ett viktigt centrum för tidens unga ekonomiska och intellektuella spetsar.8 Och Sven Palme (1854– 1934), Olof Palmes farfar, blev snart landets ledande försäkringsman. Från slutet av 1800-talet var släkten Palme etablerad i Stockholm. Ja, den blev på några årtionden en av huvudstadens mer framträdande, och inte bara inom finansvärlden. Såväl Sven som Henrik gifte in sig i den finska adeln och släkten knöts på så sätt till högre samhällsskikt på andra sidan Östersjön. Dessa kontakter fördjupades när Svens son Gunnar gifte sig med en kvinna från den tyskbaltiska feodalklassen.9 I tider av kraftiga samhällsförändringar är ståndscirkulationen omfattande. Gamla makteliter ersätts, eller snarare kompletteras, med nya. Släkten Palme lyckades sällsynt väl med att utnyttja tidens öppningar, bygga nya nätverk och skapa allianser med gamla. Många av landssekreterare Palmes efterkommande har under det senaste seklet intagit framträdande platser inom näringsliv och politik, men också inom vetenskap och konst. Åt­ skilliga blev framgångsrika affärsmän, också internationellt; man hittar företrädare för släkten i såväl Mexico som Kalifornien. Här finns framstående skådespelare. Sven och Henriks kusin Bror August Palme (1866–1924) var en av sekelskiftets mest populära i den romantiska genren. Han spelade huvudrollen i urpremiären av August Strindbergs Till Damaskus, och föreslog som motspelare Harriet Bosse. 17

I takt med tiden.ORIG.indd 17

10-03-09 08.58.03


På så sätt sammanförde han August Strindberg med dennes sista hust­ ru.10 Henriks barnbarn och Olofs tremänning Ulf Palme (1920–1993) var en av efterkrigstidens mest framstående manliga skådespelare, kanske den främste.11 Hans tolkning av Jean i Alf Sjöbergs uppsättning av Fröken Julie, lyckligtvis också filmad, anses oöverträffad. Henriks son Carl Adolf (1879–1960) var en välkänd konstnär. Han studerade för såväl Kandinsky som Matisse och var kanske den som först introducerade modernismen inom konsten i Sverige.12 I släkten finns en rad forskare. Sven Palmes son Olof d.ä. var historiker, men stupade som frivillig i Finland innan karriären skjutit fart. Hans son Per (1914–1983) blev professor i konsthistoria och dennes bror Sven Ulric Palme (1912–1977) var en välkänd, och stundom kontroversiell, historiker.13 Hans son Jacob och två av Olof Palmes (d.y.) barn är också professorer. Kvinnoaktivister är väl företrädda. Sven och Henriks syster Ingeborg Palme (1877–1966) tillhörde under många år den ytterst kompetenta grupp som ledde den svenska kvinnorörelsen.14 Hon var drivande i Akademiskt bildade kvinnors förbund och under en period ordförande i takorganisationen Svenska kvinnors Nationalförbund. Inte minst fungerade Ingeborg Palme under många år som kvinnorörelsens utrikes­ minister och hon var under ett par decennier vice ordförande i International Council of Women.15 Hennes syster Anna var under en period verksam i Fredrika-Bremer-förbundet och medverkade i kvinnorörelsens press, och även Olof Palmes farmor Hanna och mamma Elisabeth var aktiva i kvinnorörelsen. Den politiska aktiviteten var tidigt kännetecknande för släkten Palme. Under det sena 1800-talet återfanns de flesta i det liberala lägrets vänster eller center, i början av 1900-talet sker en glidning åt höger. Men bredden var hela tiden stor. Anna Palme, som var bosatt i England intog betydligt mer radikala ståndpunkter, och hennes son Rajani Palme Dutt (1896–1974) var i nära ett halvt ­sekel en av ledarna för det engelska kommunistpartiet. Han var länge redaktör för partiets teoretiska tidskrift Labour Monthly, och en av dem som längst höll fast vid partiets stalinistiska arv.16 Väl etablerad kom släkten Palme även fortsättningsvis att tillhöra samhällsgräddan. I början av 1960-talet, alltså hundra år efter att den första generationen börjat sin vandring mot toppen, skrev Olof Palmes bror Claës, advokat, till sin släkting Lennart, framgångsrik fastighetsmäklare i Santa Barbara, USA . Han refererar en artikel som just publi18

I takt med tiden.ORIG.indd 18

10-03-09 08.58.03


cerats i Aftonbladet och där tidningen försökt identifiera 100 unga svenskar som kunde förutses spela en ledande roll under 1970-talet. Claës Palme konstaterar förnöjt att två av dem hette Palme; Olof som spåddes bli statsminister och den unge teknologen och samhällsdebattören Jacob Palme. Samtidigt konstaterar Claës att ett betydelsefullt skifte skett – de unga företrädarna för släkten var bägge socialdemokrater. »Vi på den konservativa sidan får väl skärpa oss«, menar Claës, själv ledande företrädare för högern i Stockholms stadsfullmäktige. Men särskilt missnöjd med släktens förmåga att anpassa sig till nya förhållanden verkar han inte vara.17 Det centrala kraftfältet i släkten Palme var Olofs farfar Sven och hans hustru Hanna, född von Born (1861–1959). Sven Palme var en framträdande person i det moderna svenska borgerskapets formering under decennierna kring förra sekelskiftet. Han började sitt yrkesliv som militär, men blev snart en framgångsrik affärsman.18 Denna karriär inleddes påpassligt med att han i samband med sitt giftermål 1883 grundade MEA , Militärekiperings AB . Sprungen ur en miljö med begränsade ekonomiska resurser såg Sven Palme möjligheterna i att sälja uniformer billigare. MEA blev för generationer stockholmare ur borgarklassen en välkänd modeaffär, med ett betydligt bredare sortiment än bara militärkläder. Sin stora insats inom svenskt näringsliv gjorde han emellertid som försäkringsman. Efter bara några år inom branschen blev han VD för Thule, som han kom att leda i 45 år. Thule blev snart Sveriges största livförsäkringsbolag, och Sven Palme »den namnkunnigaste av svenska försäkringsmän«, som det heter i ett översiktsverk.19 Framgångarna kan sökas i en kombination av två faktorer. Dels hade Sven Palme betydande matematiska och statistiska kunskaper som omvandlades i praktisk tillämpning – aktuarieavdelningen var länge Thules stolthet. Dels hade han ett påtagligt intresse för att göra Thule vad man med ett modernt ord kan kalla kundorienterat. Det var mindre krångligt att få uppskov med premiebetalningar eller att belåna sin försäkring – allt naturligtvis på affärsmässiga villkor – hos Thule än vid många andra bolag.20 Sven Palme intog med självklar pondus också ledande poster inom svenskt och internationellt försäkringssamarbete. En höjdpunkt i den karriären var när han som ordförande kunde hälsa 1930 års internationella försäkringskongress välkommen till Stockholm. I några välformulerade ord sammanfattade han sitt credo på detta område: »Liv19

I takt med tiden.ORIG.indd 19

10-03-09 08.58.03


försäkringen är till sin grund vetenskap, till sin verksamhet affärsrörelse, till sitt mål socialpolitik.« Thule kom att hålla sin ställning långt efter Sven Palmes död. Förhållandet till Wallenbergarna, landets ledande finansmän i snart 150 år, var inte okomplicerat. Henrik Palme hade sällat sig till Wallenbergs motståndare när Enskilda Banken på 1870-talet råkade i ekonomiska svårigheter, och Wallenbergarnas minne för upplevda oförrätter kunde vara långt.21 De ägde en betydande minoritetspost i Thule, och hade inte tvekat att försöka utnyttja den i eget – och det egna försäkringsbolaget Skandias – syften. När Sven Palme bad att få köpa ut Wallenbergs aktier bemöttes han »kallsinnigt och något infamt«.22 Istället såg Sven Palme, för att gardera sig från nya attacker mot Thule, till att vidta särskilda åtgärder för att stärka den egna familjens kontroll över bolaget genom att överföra makten till ett särskilt aktieägarkonsortium. När Marcus Wallenberg långt senare brukade be Olof Palme »hälsa­ mamma« när de träffades var det naturligtvis ett uttryck för hur familjen Palme varit en integrerad del av den svenska storbourgeoisien. Men möjligtvis kunde det också ge dem associationer om gamla styrkeförhållanden släkterna emellan.23 Wallenberg fick sent omsider sin revansch, och det var Olof Palme som fick svälja den bittra bägaren. I början av 1960-talet råkade Thule efter mindre framgångsrika satsningar i ekonomiska svårigheter. Skandia och Wallenberg var inte sena att utnyttja tillfället och drev fram en fusion under för Thule förödmjukande former. Den dagliga ledningen över Thule hade inte legat hos familjen Palme sedan mitten av 1930­talet, och missnöjet med den nuvarande verkställande direktören, Alvar Lindencrona, var uttalat. Det aktieägarkonsortium som Sven Palme tagit initiativet till 1911 hade emellertid fortfarande kontrollen över bolaget, och när det samlades för ett avgörande sammanträde var Palmes väl företrädda, förutom av Olof Palme bl.a. av hans syskon och mamma. De var i grunden negativa till samgåendet, och Olof talade emot med argument som var en blandning av politik och lojalitet med familjetraditionen. Dåvarande byråchef Palme vände sig mot en allt för stark maktkoncentration på den privata kapitalmarknaden, och han hotade till och med med socialiseringsspöket, måhända en något otillbörlig sammanblandning av privata och politiska intressen.

20

I takt med tiden.ORIG.indd 20

10-03-09 08.58.03


I takt med tiden. Olof Palme 1927-1969 av Kjell Östberg  

I takt med tiden är del ett av två i den första heltäckande biografin om Olof Palme och nominerades till Augustpriset 2008.

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you