Page 1

1894–2013

120 årgången

Tom Ahlfors

17.10.2013 Nr 21

Lilian Vestergren årets speciallärare

Lilian Vestergren från Vasa utsetts till årets speciallärare 2013. Varje år får en aktiv och engagerad speciallärare eller specialpedagogiskt aktiv person ta emot utmärkelsen. Utmärkelsen delas ut av Svenskfinlands specialpedagogiska förening Ssf. Lilian Vestergren är verksam vid Vasa övningsskola F–6. Hon har blivit utnämnd med motiveringen att hon efter många år i tjänst som speciallärare och handledare för speciallärarstuderande fortfarande utför sitt arbete lika oförtrutet. – Hon sprider en positiv atmosfär omkring sig och har en generös, ödmjuk och lyhörd hållning gentemot de personer som hon möter i sitt dagliga arbete. Det gäller i mötet med såväl kolleger, lärarstuderande, elever som föräldrar, anges i motiveringarna. Årets speciallärare utnämndes på föreningens årsmöte i Åbo i samband med den nordiska specialpedagogiska konferensen 20.9.2013.

IKT en tidstjuv

Ersättningen för lärare som har ansvar för skolans datorutrustning grundar sig på ett uråldrigt system, anför Kustvägens lärarförening i en motion till FSL:s fullmäktige. Fullmäktige sammanträder i Åbo den 13–14 november. Kustvägens lf kräver att FSL måtte arbeta för en ersättningsgrund som motsvarar det faktiska jobbet och ansvaret. I motiveringarna anförs att vikten av fungerande IKT-apparatur har aldrig varit så stor som nu. Interna och externa projekt avlöser varandra, eleverna/studerandena använder datorer som vilket annat lärredskap och dessutom görs många undersökningar samt ansökningar elektroniskt över nätet. Många olika användare medför en större påfrestning på apparaturen. I många skolor är informationstekniken integrerad i alla läroämnen och läses därmed inte som ett tillvalsämne. Maskinparken i skolorna är dessutom föråldrad och kräver därmed mera service, anför Kustvägens lf i sin motion.

Färre plikter för kommunerna

Vi gör det bästa av det vi har! Rektor Eva-Lotte Myrskog i Rödsö skola i Karleby har knappt fyrtio elever i huset och jobbar i en typisk byskola. Lärarrummet är inte stort och i skåpet med texten ”Brandpost” på dörren gömmer sig numera skolans strykbräde. Läs mera om byskolan på sidan 4.

Olli Luukkainen, ordförande för lärarfacket OAJ, är beredd att frejdig skära ner på kommunernas ålägganden, så att den grundläggande servicen, såsom hälsovården och utbildningen, kan tryggas. – Kommunernas ålägganden överskrider de ekonomiska resurserna och så kan det inte fortsätta, sade Luukkainen i ett tal i Kouvola i början av oktober. Han uppmuntrar kommunerna att själva se över sina servicestrukturer, medan staten bör dra ner på kommunernas förpliktande ålägganden.


2

17.10.2013

En miljon IKT-analfabeter men läsning och matte löper väl

ledareN Chefredaktör CarlErik Rusk.

Löneharar I Sverige används begreppet löneharar om lärare, som får en så bra lön att de förväntas dra andra lärare med sig. Litet som den s.k. haren i hundkapplöpningar. Lönesystemet i Sverige avviker i väsentlig grad från systemet i vårt land. I Sverige är lönerna uttryckligen individuella, vilket borde leda till aktivitet från arbetsgivarna i enlighet med teorin om tillgång och efterfrågan. Så där i teorin åtminstone. Erfarenheterna motsvarar dock inte till alla delar de förväntningar, som luftades i samband med att systemet sjösattes. Hos oss är lönesystemet mera centralt och kollektivavtalen innehåller bindande stadganden om lönerna för olika lärarkategorier. Men här handlar det uttryckligen om minimilöner. Arbetsgivarna kan självfallet betala mera än vad miniminivån förutsätter. I enlighet med tillgång och efterfrågan. Just denna aspekt har mer eller mindre förbigåtts i den återkommande diskussionen om den förmenta lärarbristen speciellt i södra Finland. Det handlar om ett återkommande fenomen i Svenskfinland och som roten till det onda nämns oftast lärarutbildningens placering i Vasa. I höst har som andra placeringsalternativ nämnts åtminstone Ekenäs, Helsingfors och Åbo. Antingen så att lärarutbildningen flyttas helt till dessa orter eller så att Svenskfinland får två konkurrerande utbildningar. Fokus är alltså på helt fel saker i diskussionen. Det har sagts tidigare och det tål att sägas igen: det går inte att utbilda bort lärarbristen. Åbo Akademis lärarutbildning är vid det här laget välinarbetad och resultaten är skäligen goda. Pedagogiska fakulteten slussar ut färdiga lärare och forskningen är också väletablerad. Forskningen är inriktad på lärargärningens teori, men också praktik. Just denna etablerade och vetenskapligt inriktade blandning av teori och praktik gör i regel skolmänniskor i övriga Norden gröna av avund. Är det då fel att kritisera den svenskspråkiga lärarutbildningen? Självfallet inte, så länge kritiken riktar in sig på själva verksamheten och inte enbart den geografiska placeringen av denna. I höst har det mesta krutet satsats på ifrågasätta utbildningens placering i Vasa. Lärarutbildningen hanteras för all del av ett privat universitet, men i sista hand finansieras den med allmänna medel. Dessutom handlar det om att utbilda yrkesmänniskor, som har hand om vår allra mest värdefulla egendom, barn och unga. Därför finns det orsak att skärskåda utbildningen med regelbundna intervaller och bl.a. diskutera balansen mellan teori och praktik. Om man frågar studerandena själva är svaret självskrivet: praktiken borde utökas. När det sedan gäller lärartillgången i olika delar av Svenskfinland går det inte att förbise lönerna och andra anställningsvillkor. Plus förstås de allmänna arbetsomständigheterna. Levnadskostnaderna i huvudstadsregionen är obestridligen dyrare än i övriga landet. Det känner lärarna av i sitt skinn. Vad har alltså de kommunala påverkare, som gärna skriar efter helst bestående svensk lärarutbildning i landets södra delar, gjort för att höja den egna kommunens attraktionskraft som arbetsgivare? Har man satsat på löneharar, förmånliga hyresbostäder och liknande ting? Eller nöjer man sig med en billigare och mera okomplicerad taktik i form av ostrukturerad kritik av lärarutbildningen och dess placering?

Finländska vuxnas genomsnittliga läskunskap och matematiska färdigheter är utmärkta internationellt sett. I fråga om att tillämpa informationsteknik vid problemlösning hör Finland också till de bästa i den internationella jämförelsen, visar den internationella vuxenundersökningen (PIAAC 2012). Det handlar om den mest omfattande undersökningen någonsin om vuxnas grundläggande färdigheter. Undersökningen organiseras av OECD och man förväntar sig betydande information som grund för att utveckla utbildning och arbetsliv. I undersökningen utvärderas vuxna i åldern 16–65 år i 24 länder i fråga om läskunskap, matematiska färdigheter samt förmåga att tillämpa informationsteknik vid problemlösning. Det finns även många med svaga färdigheter. Det goda genomsnittet bland finländare beror särskilt på de goda färdigheterna hos personer i åldern 20–39. Äldre åldersgrupper hör till den genomsnittliga nivån i OECD. 41 procent av finländarna har goda eller utmärkta färdigheter i fråga om att tillämpa informationsteknik vid problemlösning. Det är klart över OECD:s genom-

snitt (34 procent). Endast Sverige klarade sig bättre i problemlösning. En del av personerna som deltog i undersökningen ville inte eller kunde inte använda en dator för att utföra uppgifterna. Dessa personer kunde inte utföra de uppgifter som gällde att tillämpa informationsteknik vid problemlösning. Deras andel i OECD-länderna är i genomsnitt 24 procent och i Finland ca 19 procent. Av Finlands vuxna befolkning i åldern 16–65 har 30 procent, dvs. ca en miljon vuxna, bristfälliga färdigheter i fråga om att tillämpa informationsteknik på problemlösning, då man räknar ihop personer med svaga resultat och de som inte utförde uppgifterna med hjälp av en dator. – Det finns ett tydligt behov av att stärka utbildningen i informations- och kommunikationsteknik i alla åldersklasser, resonerar Olli Luukkainen, ordförande för lärarfacket OAJ. Han ser det som naturligt att utbildningen ges en nyckelroll, då man strävar till att förlänga arbetskarriären och stärka sysselsättningen bland åldrande medborgare. Den genomsnittliga läskunskapen hos finländska vuxna är

internationellt sett utmärkt. Genomsnittet i läskunskap är 288 poäng, vilket är klart bättre än OECD-länderna genomsnitt (273). Endast Japan ligger före Finland. Två tredjedelar av Finlands vuxna befolkning har goda eller utmärkta läsfärdigheter. Å andra sidan har 11 procent av vår vuxna befolkning i åldern 16–65 stora brister i läskunskapen. Finländares genomsnittliga matematiska färdigheter hör till de bästa i jämförelsen. Genomsnittet (282 poäng) är klart över OECD:s genomsnitt (269 poäng). I matematiska färdigheter är det endast Japan som går förbi Finland med sina 288 poäng. I fråga om matematiska färdigheter är skillnaderna inom den finländska befolkningen på medelnivå internationellt sett. Över hälften av den vuxna befolkningen i Finland (57 %) har goda eller utmärkta färdigheter i matematik. Å andra sidan har 13 procent av vår vuxna befolkning i åldern 16–65 stora svårigheter med sina grundläggande matematiska färdigheter. 5 464 personer deltog i undersökningen i vårt land. C-E Rusk

Föräldrar undviker fattig omgivning Skolornas verksamhetsförutsättningar och elevernas inlärningsresultat påverkas av bostadsområdenas utveckling. Föräldrarnas rätt att välja skola leder till att skolor, som verkar i socioekonomiskt svaga områden undviks. Så resonerar Venla Bernelius i sin avhandling ”Eriytyvät kaupunkikoulut – Helsingin peruskoulujen oppilaspohjan erot, perheiden kouluvalinnat ja oppimistuloksiin liittyvät aluevaikutukset osana kaupungin eriytymiskehitystä”, som framlades till granskning vid Helsingfors universitet den 27 september. Bernelius och andra forskare har redan tidigare varnat för att skillnaderna mellan skolorna har ökat. Hennes avhandling berättar att skillnaderna mellan olika

stadsdelar fortsätter att växa, vilket obönhörligt avspeglas i skolornas verksamhet. Hennes avhandling bygger på en tes om att stadssegregation, alltså de växande skillnaderna i en given stad, utgör en fortgående process, där skolorna kan ha en viktig roll som regional institution. Segregation är ett välbekant fenomen bl.a. i Sverige, där kommunala och privata skolor konkurrerar om elever och deras skolpengar. Också i andra länder pågår segregationsprocesser, som göder sig själva. Fenomenet har observerats också i vårt land. Av naturliga skäl syns det mest i stora städer och i synnerhet i Helsingfors, som alltså Bernelius har fokuserat på. Hon kommer fram till att skill-

naderna i verksamhetsmiljön och inlärningsresultaten är i Helsingfors lika stora som skillnaderna mellan olika kommuner i vårt land. Det är ju ett välbekant faktum att kommunerna satsar på skolväsendet i synnerligen varierande grad. Skolornas rykte och popularitet projiceras sedan i deras verksamhetsomgivning på ett sätt som för sin del styr barnfamiljernas skolval och tom. flyttbeslut. Bernelius konstaterar att familjer verkar rätt konsekvent välja bort skolor, som verkar i områden med svag socioekonomisk struktur. C-E Rusk

Uppdaterade prognoser berättar om mindre tryck Pensionsskyddscentralen har uppdaterat sin långsiktsprognos om de lagstadgade pensionernas utveckling. Kalkylerna grundar sig på nya befolknings- och sysselsättningsprognoser. Pensionsutgiftens ökning i förhållande till lönesumman i ekonomin är långsammare än man uppskattat tidigare. Trycket att höja arbetspensionsavgiften består, men blir inte så stort som man hittills bedömt. Arbetspensionsutgiften i proportion till lönesumman i hela ekonomin var 26,9 procent år 2012. Den ökar ända till 2030-ta-

let och är då 33 procent. Efter det minskar utgiften i proportion till lönesumman med ca två procentenheter. I prognosen från år 2011 uppskattades den som högst till 34 procent. – Sysselsättningsgraden bland äldre personer har ökat. Enligt befolkningsprognosen ökar också invandringen, vilket ökar antalet personer i arbetsför ålder, säger utvecklingschef Ismo Risku på Pensionsskyddscentralen. Den förväntade faktiska pensioneringsåldern höjs från nuvarande 60,9 år till 62,4 år fram till 2060.

Pensionärernas antal överstiger två miljoner på 2060-talet. Då är äldreförsörjningskvoten, dvs. antalet personer i pensionsålder i proportion till personer i arbetsför ålder, 50 procent. En arbetsgrupp under ledning av Jukka Pekkarinen håller på att finslipa ett förslag till pensionsreform. Det är meningen att reformen genomförs 2017. Bland annat väntas reformen föra med sig en höjning av pensionsåldern. Pensionsskyddscentralens långsiktskalkyl används som underlag för reformarbetet.


3

17.10.2013

ORDförord FSL:s rådplägningsdag för lokala aktörer (kommunala sektorn) tisdag 22.10.2013, Helsingfors.

Höstlovstider När jag gick i Kila svenska folkskola i Karis på 1960-talet hade vi något som kallades marknadslov. Det inföll under den andra dagen av Västnylands på den tiden största begivenhet, höstmarknaden i Ekenäs. Där kunde man köpa sågspånsbollar omsvepta med glitterpapper och försedda gummiband och så kunde man i bästa fall få njuta av spunnet socker. Vi var alltså lediga från skolan en hel dag och det var den enda lediga dagen under hela långa höstterminen med undantag för självständighetsdagen. Sedan försvann det lovet och först för drygt 20 år sedan dök höstlovet upp som ett avbrott i höstterminen, som ju dessutom är längre nu än när jag gick i folkskolan. I den kommun där jag var lärare kom vi inte överens mellan språkgrupperna om längden på höstlovet. Vi i de svenska skolorna ville ha bara några dagar ledigt och ett litet längre jullov, medan våra finska kolleger tyckte att vi borde satsa på en hel höstvecka i stället. Just nu lever vi i höstlovstider och i många skolor märker man att de lediga dagarna för skolbarnen inte är tillräckligt många för en ganska stor del av familjerna. Man vill att barnen ska kunna vara längre borta från skolan än höstlovets ”futtiga” två eller tre dagar. Jag lyssnade häromdagen på radio till en rektor som sade att det blir allt vanligare att man helt låter bli att meddela att barnen reser bort eller att man betraktar saken som ett enkelt anmälningsärende. Samma rektor sade också att man i praktiken aldrig från skolans sida nekar till extra frånvaro trots att skolan i teorin har den möjligheten hänvisande till elevernas eventuella brister i studieframgången. Lagen om grundläggande utbildning ålägger skolorna att ge stödundervisning till samtliga barn som behöver sådan oberoende av orsak. Om en familj alltså åker på en längre semester än skollovet och barnet eller barnen sackar efter i undervisningen på grund av detta har de rätt att få stödundervisning efter hemkomsten. Detta helt utan

att man beaktar om skolan har resurser eller inte. I sin information till hemmen kan man alltså från skolans sida inte skriva att man inte ger stödundervisning som hänför sig till privata ledigheter från skolarbetet. Hur som helst är det i varje fall så att lärarna bör ge uppgifter tıll de bortresande eleverna. Detta är ett extra läraråtagande som ska skötas och så kan man bara hoppas på att uppgifterna även blir gjorda. I många fall går det bra och en resa tillsammans med familjen eller andra närstående ger också eleverna insikter och nya kunskaper, kan man åtminstone förmoda. Det vi alla alltid måste minnas är att skolan inte är en förvaringsplats för barnen så att föräldrarna kan gå till jobbet och sedan ta barnen med sig då man tar ledigt. Skolan är en plats för växande och inlärning, kalla det bildning eller social anpassning, och den är en inrättning som samhället skapat och upprätthåller för alla barns och ungas bästa. Skolan är inte ett anmälningsärende.

Dan Johansson är ordförande för FSL.

FSL:s rådplägningsdag för lokala aktörer (kommunala sektorn) torsdag 24.10.2013, Vasa. Väståbolands lärarförening r.f. kallar sina medlemmar till höstmöte 26.10.2013. Stadgeenliga ärenden behandlas. Sista inlämningsdag för motioner är måndag 21.10. Höstmötet hålls i anslutning till OAJ:s lokalförening i Väståbolands höstmöte och de som anmält sig till picknick-kryssningen behöver inte anmäla sitt intresse på nytt. Väståbolands lärarförenings höstmöte öppnas i Viking Line-terminalen i Åbo kl. 8.00. Kimitobygdens lärare r.f. håller höstmöte torsdagen den 31 oktober kl. 18 i Rosala handelsbod i Dalsbruk. Före mötet är FSL:s vice ordförande Sinikka Vahalahti vår gäst. Vi äter Halloween-soppa och efterrätt. Stadgeenliga ärenden. Anmälan via skolombuden senast 28.10. Jakobstad-Larsmo lärare håller höstmöte torsdagen den 31 oktober 2013 klockan 18.00 i Jakobstads gymnasium i Jakobstad. På mötet behandlas stadgeenliga ärenden. Raseborgs lärarförening håller sitt höstmöte och firar sina fem första verksamhetsår fredagen den 1 november 2013 kl. 18.30 på Backdala i Backgränd. Stadgeenliga ärenden behandlas. Esbo-Grankulla lf håller stadgeenligt höstmöte 07.11.2013 klockan 18.30. Plats: Gymnasiet Grankulla Samskola, Västra Skolstigen 3, Grankulla. Aktuell information av förbundsordförande Dan Johansson. Välkomna! FSL:s styrelse tisdag 12.11.2013, Åbo. FSL:s förbundsfullmäktige onsdag-torsdag 1314.11.2013, Åbo. FSL:s styrelse fredag 13.12.2013, Helsingfors.

Har den lokala lärarföreningen haft höstmöte och valt styrelse? Eller har det hänt något annat, som är värt att noteras under Lokaltrubriken? Notismaterial kan sändas till C-E Rusk (carl-erik.rusk@fsl.fi) och Tom Ahlfors (tom.ahlfors@fsl.fi). I Åbo stressas lärarna av stadens idoga sparande och hoten om ytterligare nedskärningar, omtalar Åbo Underrättelser den 4 oktober. Lärarfacket OAJ:s lokalavdelning, som omfattar även Åbo lärarförening, har genomfört en enkät, som har besvarats av 700 lärare och barnträdgårdslärare. Enkäten syftade till att spegla lärarnas åsikter inför kommande nedskärningar. Resultaten är alarmerande. I grundskolan tycker 64 procent av lärarna att elevstödet inte uppfyller lagens stadganden. Angående gruppstorlekarna anser dock 63 procent att situationen är under kontroll, men räknar med att situationen blir sämre. Speciellt när Åbo inte pga. nedskärningarna kan räkna med extra statsstöd, som beviljas för att göra undervisningsgrupperna mindre. Hela 68 procent av lärarna upplever konstant stress på arbetsplatsen.

Vörå samgymnasiumidrottsgymnasium har fått ny rektor i Nina Karls-Nygård, omtalar Vasabladet den 30 september. Hon har jobbat som lärare i lärare i fysik och kemi och senast var hon vikarierande bildningschef i Vörå. Avsikten är att gymnasiet ska bygga upp ett nytt studiekomplex, Campus Norrvalla, med Folkhälsan Utbildning. – Jag tror att det nya studiekomplexet ökar det allmänna intresset för vår skola, säger Karls-Nygård, som tror att kombinationsstudier blir vanligare i framtiden. Studentexamen kombineras med studier till idrottsledare. I Kristinestad kan svenska utbildningsnämnden tänka sig att riva svenska högstadiet, så att eleverna flyttar in i gymnasiet, omtalar Vasabladet den 25 september. Högstadiebyggnaden är i dåligt skick. – Nämnden kan tänka sig

att riva gymnastiksalen, som är mest angripen, säger svenska skolsektorns ledande tjänsteman, gymnasierektorn Margareta Rissanen. Eleverna minskar stadigt och gymnasiets utrymmen uppges förslå även för högstadiets behov. Nu utreds olika alternativ. I Raseborg har Höjdens skola fått en uppsättning pekplattor med hjälp av finansiering av Utbildningsstyrelsen, medan den lokala hem- och skolaföreningen har bidragit med ytterligare uppsättning, omtalar Västra Nyland den 28 september. I Seminarieskolan i samma stad används datorer och pekplattor flitigt och här har föräldrarna fått underteckna ett tvåsidigt och detaljerat avtal rörande elevernas användning av IKT-apparaturen. Föräldern Kim Malmberg är kritisk och säger att texten är svår att förstå.

– Enligt avtalet tar man som förmyndare på sig ett stort ansvar för något som har man väldigt liten makt över. Jag kan inte påverka vad som sker i skolan på skolans datorer, säger Malmberg. I Kronoby kan indragningshotade Djupsjäbacka skola få ett nådeår, omtalar Österbottens tidning den 2 oktober. Bildningsnämnden pläderar, efter en omröstning, för ett til�läggsanslag, som möjliggör att skolan kan fortsätta sin verksamhet. Skolan har enligt prognoserna 13 elever nästa år i åk 1–4. Därefter dalar elevantalet. – Det finns känslomässiga, men inte logiska argument för att bevara skolan. Det behövs grupper om 10-15 elever för att få social träning med olika typer av elever, säger bildningsdirektör Leif Jakobsson.

Chatta med Dan J Var går gränsen för din arbetsbelastning? Är den redan nådd eller kan du att sätta gränser för din arbetsmängd? Och vem styr egentligen ditt lärarjobb? Nu kan du chatta med Dan Johansson om lärarskap. Tisdagen den 22 oktober kl. 15-16.30 chattar FSL:s förbundsordförande Dan Johansson på www.fsl.fi. Besök vår webbplats och berätta hur du upplever lärarskapet och din arbetssituation. Lärarprofessionen och gränsdragningar i lärarjobbet är ett av Dans specialområden.

www.fsl.fi Nästa nummer av Läraren utkommer den 24 oktober.


4

17.10.2013

Byskolan måste vara här och nu I Rödsö skola i Karleby sitter rektorn Eva-Lotte Myrskog mitt i lärarrummet och berättar om verksamheten i en byskola. En halvmeter bakom sig har hon skolans lager för datorsladdar, som hon delar ut till eleverna som kommer in. I ett skede dyker också en man upp och betalar för en gammal fiol som upphittats i skolans lager och som han nu köpt. Det här är vardagen, den som nu får en teoretisk inramning i projektet Salute, som snart går in i sin tredje fas. Nätverket Salute är en mötesplats för rektorer och lärare i små skolor, ett projekt för utveckling, dialog och reflektion. Inom ramen för Salute ordnas kursträffar och diskussionsforum, såväl regionalt, lokalt som på distans. Samarbetet bygger på kollegialt mentorskap där alla deltagare är likvärdiga och delar med sig av sina frågor och sitt kunnande. Dessutom utvecklas Salute i samarbete mellan praktiker och forskare. CLL fungerar som arrangör och UBS finansierar. Projektledare för Salute är pedagogie doktor Gunilla KarlbergGranlund på PF vid ÅA i Vasa. I november inleds en ny kurs om pedagogiken i den lilla skolan. Finns det något som kan kallas den lilla skolans pedagogik eller byskolpedagogik? Vad är det i så fall? Åldersblandade klasser, platsen, den lokala kulturen och naturen skapar både allmänna och unika pedagogiska förutsättningar. Också vid ett seminarium i Vasa i april dryftades de här frågorna i sällskap av en publik i Umeå, en på Gotland och en på Åland (byskoleseminariet.wordpress. com). Skolan är en mångdimensionell värld och också i en liten byskola handlar det om stora frågor. Både sådant som är medvetet, men också frågor om pedagogisk struktur och kultur som finns under ytan och är omedvetna, sade pedagogie doktor Gunilla Karlberg-Granlund i sin föreläsning med rubriken Att främja hållbar professionell och pedagogisk utveckling. Den lilla skolan har varit utsatt för många debatter, men inte nödvändigtvis dialog. – Vad som är en liten skola är relativt och beror på miljön, säger Gunilla. Det finns byskolor också i städer. Det handlar om kultur och identifikation. Gerd Pettersson vid Umeå universitet, som också föreläste i vå-

ras, saknar en enhetlig definition men får fram en samstämmig bild framträder som visar att det inte finns indikationer på att små skolor på landsbygden inte ger en lika god utbildning som andra skolor, men att den högre kostnaden per elev och minskande befolkning i glesbygden ökar risken för skolnedläggningar. – Den lilla byskolan har blivit ett lovligt villebråd i besparingsjakten, anser Karlberg-Granlund. – Kampen för byskolan är ett försvar av både lokal livskvalitet och pedagogisk kvalitet för den enskilde eleven menar KarlbergGranlund i sin avhandling. Lärarna i små skolor trivs bra i sitt arbete men friheten och ansvaret kan vara både stimulerande och betungande. Och i och med det teoretiska resonemanget hamnar vi i Rödsö skola i Karleby. Vägen dit kantas av skyltar som säger att tätorten tar slut, och så plötsligt kör man in i tätorten igen. Miljön är ett typiskt småhusområde, och skolan ligger inte särdeles långt från centrum. Å andra sidan förekommer också odlingsmark i den absolut närheten. Rektorn Eva-Lotte Myrskog kallar dock sin skola en byskola, kort och gott. Hon berättar att alla svenska skolor i Karleby håller ihop, och att de fyra små skolorna dessutom samarbetar tillsammans med forskaren Petri Salo vid ÅA i Vasa, och då kallar sig Four Roses. Mer om detta projekt i ett annat sammanhang. Nu gäller det Salute, som har nått det som kallas Salute III. Redan från början 2010 var Eva-Lotte med i projektet, och har varit det sedan dess. – Vi har blivit en sammansvetsad grupp och har fått vara med och utforma innehållet programmet. Berörda ämnen har varit hur man orkar i vardagen och deltagarna har kunnat förse varandra med tips. Det har handlat om att vara lärare i en liten skola och del III som alltså äger rum i november skall fokusera på pedagogiken. – Saker går in i varandra och mycket handlar om att må bra och orka. Där kommer ju gruppmentorskapet in, berättar Eva-Lotte, som under projektets andra år utbildat sig till gruppmentor, som hon också då fungerade som. Nu är hon mentor för nya lärare i Karleby. Under Salute har det kommit fram att likheterna mellan de små byskolorna i Svenskfinland är slående. – Det är konstigt, men det är som om vi känt varandra hela livet, säger Eva-Lotte om deltagarna samhörighet. – Vi har så likadana erfarenheter och tycks fungera på samma sätt oberoende om vi finns i Karleby, eller Ingå. Kanalen mellan oss var öppen från början.

Vad kan likheterna bero på? – Jag tror att det är pedagogiken och att vi lever på samma sätt i skolan, som en liten familj. Den som jobbar i en byskola har tusen uppgifter och fungerar som allti-allo. Det är intensivt, men nära och tryggt. En tanke med projektet Salute var också att de som jobbar i byskolorna skulle få ett större kontaktnät. – Vi har ju kontakt med varandra per dator nu mellan Salutes närträffar och vi har haft nätmöten. Det var en ny värld för oss allihop, säger Eva-Lotte, som ändå poängterar att det viktiga är att träffas på riktigt. Deltagarna har också träffats i varandras skolor. Flexibiliteten är något som Eva-Lotte lyfter fram som en av de mest positiva sidorna med en liten skola – Rödsö skola har för tillfället knappt 40 elever, i 6 årskurser. – Är det fint väder så kan vi gå ut med hela skolan och spela boboll. Det är möjligt att i en liten skola göra något impulsivt och kreativt. – Tillsammans kan vi också ha större temadagar. De små skolorna läggs ner, en efter en. Vilka hälsningar har EvaLotte till de politiker och tjänstemän som sitter och funderar på att lägga ner den skolan? – I den situationen har vi ju varit, och man känner nog att man har ögonen på sig. Varifrån tar du motivationen att gå en fortbildning som Salute, då du vet att skolan kan läggas ner? – Flera små tillsammans blir en större stark. Man är inte så ensam sist och slutligen. Det går att göra saker tillsammans med andra skolor vilket öppnar nya möjligheter. Det går att ansöka om pengar för projekt hos andra än kommunen. Tidigare jobbade Eva-Lotte Myrskog i Renlunds skola i centrum av Karleby som lades ner plötsligt, vilket inte kändes trevligt. – Jag hade just blivit rektor och trivdes bra, så nedläggningen var hemskt jobbigt. Vi var helt maktlösa! – Byskolorna måste vara här och nu och försöka höja sin profil och stärka sin självkänsla och visa att vi trivs här. Vi vet att byskolan är en bra lärmiljö för många barn idag. Det är inte vi som bestämmer om vi får finnas kvar eller inte, men vi kämpar på! – Vi kanske inte har så mycket resurser till det yttre, men det finns annat som räknas. Text och foto: Tom Ahlfors Salute III med rubriken ”Pedagogiken i den lilla skolan” har sin första kursträff den 15–16 november i Vasa. Läs mera på http://www.cll.fi/educations/salutesamverkan-och-utveckling.

Bilderna är tagna i och utanför Rödsö skola i Karleby.


5

17.10.2013

Hem- och Skolaföreningen vid Smedsby-Böle skola premierades av Förbundet Hem och Skola nyligen. En av orsakerna är att skolan och föreningen har ett nära samarbete och en god kontakt. Något som är positivt är att både speciallärare Pia Ahonen (till vänster) och rektor Lena Sjöholm-Fahllund är med i föreningens styrelse. I mitten avgående styrelseordförande Peter Svahn och hans efterträdare Stefan Neuman.

Dialog med respekt förebygger problem Det är en fördel för skolan att ha aktiva föräldrar. Ett bra samarbete med hemmen ökar trivseln och förebygger eventuella problem som uppstår. Men det finns också gränser för kontakten. Det säger Lena Sjöholm-Fahllund, rektor för Smedsby-Böle skola, vars Hem- och skolaförening nyligen premierades. I våras skickade Förbundet Hem och Skola en uppmaning till de svenskspråkiga skolorna att lämna in bidrag som beskriver kreativa och lyckade samarbetsformer mellan hemmen och skolan. En som valde att greppa pennan och sammanfatta en skrivelse var Smedsby-Böle skolas rektor Lena Sjöholm-Fahllund. – Jag skrev ner allt jag kom på – och det var ganska mycket. För några veckor sedan blev jag uppringd av förbundet som meddelade att vår förening var en av de som skulle premieras. Det var en jättetrevlig överraskning, säger hon. Förbundet för Hem och Skola premierade föreningen ifråga med femhundra euro. I sin motivering lyfter man bland annat skolans aktiva samarbete med föräldrarna. Förbundet tycker också det är positivt att både skolans rektor och en lärare är medlemmar i styrelsen för Hem och Skola-föreningen. – Det bidrar till en god informationsgång mellan föreningen och skolan, skriver förbundet.

Med i föreningen Sjöholm-Fahllund kan inte annat än hålla med. – Skolan har valt att ha två representanter i föreningens styrelse för att vi anser att det är viktigt. Genom att vara delaktiga där kan vi skapa en bättre kontakt med hemmen och föräldrarna, säger hon. Och fortsätter: – Under åren har jag lärt mig vikten av att skapa ett gott förtroende till hemmen. Har skolan en bra kontakt kan vi lättare lösa problem som uppstår på vägen. Det blir en helt annan tillit och det hjälper mycket om och när besvärliga situationer uppstår. Det

lyckas inte alltid, men oftast. Pia Ahonen, speciallärare i Smedsby-Böle skola, håller med. Enligt henne är eleverna medvetna över att deras föräldrar har en god kontakt med skolan. – Det märks och det hörs bland eleverna som vet att mamma och pappa känner lärarna i skolan och att de har en kontakt. Att de är medvetna om att vi för en dialog med föräldrarna skapar en trygghet för eleverna, säger hon.

Vi-anda ger trivsel En god kontakt mellan skola och hem bidrar till att det skapas en så kallad vi-anda. – Det gör att trivseln förbättras, likaså kunskapsinhämtningen. Det blir ett gott ekorrhjul och som lärare är det ett mycket bra stöd att ha en aktiv föräldraförening, konstaterar båda. Vad är det som görs så bra i SmedsbyBöle skola? Sjöholm-Fahllund börjar med att beskriva styrelsen för Hem- och Skolaföreningen som mycket aktiv. Hon räknar upp en lång lista. – Styrelsen ordnar bland annat flera olika evenemang som höstlunk och cykelorientering på våren. Då cyklar elever, föräldrar och lärare en kväll och det säljs också våfflor, saft och kaffe. – Utöver det har det också ordnats en schlagerkväll, olika typer av lotterier och föreningen har också tagit fram tröjor med skolans namn och deltar aktivt i olika idrottsevenemang, säger hon. Något som väckte stor uppmärksam var styrelsens initiativ till att göra en egen version av det populära tv-programmet ”Smartare än en femteklassare”. Politiker, idrottare och andra kända personer bjöds in för att tävla inför publik mot eleverna i skolan förra hösten. – Vår version ”Är du smartare än en lågstadieelev” blev mycket populär och alla som tog del av evenemanget uppskattade det. Det engagerade både elever och lärare som sammanställde frågorna tillsammans, berättar rektorn.

Under de tre senaste åren är det Peter Svahn som har fungerat som ordförande för Hem- och skolaföreningen vid SmedsbyBöles skola. Han berättar att det har varit relativt lätt att axla ansvaret på grund av att tidigare styrelser har skapat en bra grund för verksamheten. – Föreningen har varit mycket aktiv länge och jag tvekade inte att tacka ja när jag blev tillfrågad att bli ordförande. Jag tycker om föreningsarbete och tycker inte att det innebär ett stort arbete att engagera mig. Efter tre år vid rodret var Svahn tvungen att stiga åt sidan. För en tid sedan valdes Stefan Neuman till ny ordförande. – Jag planerar inte att göra några stora förändringar. Det mesta fungerar bra och det finns en fin kultur i föreningen och förutsättningarna för den nya styrelsen är goda. Vi kommer troligen att satsa på ganska samma upplägg och kanske en del nya evenemang och se om de kan förbättras, säger Neuman. Varför har du valt att ta över som ordförande? – Som förälder tycker jag det är viktigt och samtidigt intressant att ha en inblick i skolarbetet. Jag vill göra en insats och dra mitt strå till stacken, svarar Neuman. Han vill också lyfta fram att föreningen har sponsorerat böcker till skolans bibliotek. – Det tycker jag stöder läsandet i synnerhet i tider när läsning överlag minskar. Nu har barnen tillgång till olika typer av skönlitteratur som jag tror kan väcka ett nytt intresse för läsning. Under senare har det rapporterats om att många lärare, i synnerhet nya, inte är beredda på föräldrarnas krav på skolan. Att en del av de moderna föräldrarna betraktar barnen som kunder i skolan och att tröskeln för att klaga på tjänsten är låg.

Professionella gränser På den här punkten vill Sjöholm-Fahllund lyfta fram en viktig sak. – Vi har diskuterat det här i kollegiet. Att vi har en nära kontakt med föräldrarna inne-

bär inte att vi ska bli bästa vänner. Kontakten ska hållas på en professionell nivå och det finns alltid en gräns där skolans område börjar. – Den gränsen måste respekteras och på den punkten vill jag vara tydlig, säger hon. Och den gränsen respekteras av föräldrarna i Smedsby-Böle skola. – Det gör den. Det bidrar också att vi kan ha en mycket god kontakt med i synnerhet föreningens styrelse. Att vi kan ha det motverkar också den rådande samhällstrenden, menar Sjölund-Fahllund. Neuman håller med till fullo. – Det måste finnas en ömsesidig respekt och en förståelse för varandras perspektiv. Det vi ska göra är att ordna gemensamma roliga evenemang och satsa på umgänge. Som jag ser det är det två skilda roller att vara förälder och lärare och därför ska det också finnas en gräns. – Föräldrarna får och ska inte blanda sig alltför mycket med skolans arbete utan i stället ska fokus vara på samarbete, säger han.

Pris blir glassfest Det var den 27 september, på Hem- och Skola-dagen, som Förbundet i samarbete med Lisi Wahls stiftelse för studieunderstöd premierade Smedsby-Böle skola med femhundra euro. En lika stor summa erhöll också Boxby skola i Sibbo, Södersunda skola i Jomala på Åland medan Mårtensbro skola i Esbo fick ta emot tusen euro. Summan kan användas på ett sätt som Hem- och skolaföreningarna önskar. I Smedsby-Böle skola valde föreningen att köpa glass åt alla elever när skolan höll öppet hus under Hem- och skola-dagen. – Det tycker vi var ett bra sätt att dela med oss av prispengarna och vi finansierade också en cirkustillställning som barnen fick ta del av, säger Svahn. Text och foto: Christoffer Thomasfolk


6

17.10.2013

KOLUMNEN Thomas Rosenberg är sociolog och skriftställare.

Panik i skoldebatten Moralpanik talar sociologerna om, då debatten i en kontroversiell fråga går på högvarv, och får moralistiska övertoner. Sinnet för proportioner far all världens väg, och upprörda debattörer flockas kring det Enda Anständiga. Till en början, på 70-talet, användes det för att beteckna den kollektiva upprördhet som ungdomskulturen gav upphov till, men har senare använts för att allmänt beskriva den panik som väcks kring frågor som starkt engagerar många, i en och samma riktning. Den goda fienden är ett annat sociologiskt begrepp. Med det avses att en viss grupp eller ett fenomen får agera katalysator för sådant vi alla tror oss vara väldigt överens om. Det brukar framför allt förknippas med den funktion droger och droganvändare får, som ett sätt att förflytta uppmärksamheten från viktigare samhällsproblem, som fattigdom, ojämlikhet och utslagning. Ursäkta den smått docerande tonen, men jag kan inte låta bli. De två begreppen beskriver nämligen på många sätt den affekterade debatten om nivån på vår finlandssvenska skola, och vad som borde göras för att höja den. Vi har ju under de senaste åren blivit övertygade om att vår skola är sämre än den finska, och att något radikalt måste till för att vi inte skall halka efter ännu mer. Speciellt då alltfler tvåspråkiga elever snart börjar rösta med fötterna. Jag är inte alls säker på att man diskuterar de rätta frågorna, eller att de recept man föreslår är de riktiga. Och jag har på känn att många av debattörerna de facto har andra och mer dolda agendor. Låt oss börja med det sistnämnda. Att lärarutbildningen i Vasa är en nagel i ögat på många har under den senaste tiden blivit mer än tydligt. Både för att den är på fel plats och för att den är undermålig (och det senare är tydligen för många en naturlig följd av det förra). Att så är fallet är dessutom inget nytt, utan har följt PF sedan fakulteten grundades 1974. Ett regionalpolitiskt gnäll som envetet följt oss i spåren. Och där man nu – äntligen! – med de senaste Pisa- o.a. rankningarna upplever sig ha fått de bevis man suktat efter. Ett annat, närbesläktat tema är bristen på behöriga lärare i södra Finland. Också det en tråd som fått direkt hysteriska drag. Speciellt som även det med förkärlek kopplas ihop med att lärarutbildningen finns i Vasa. De dåliga skolresultaten antas ju beror på obehöriga lärare, som beror på att utbildningen är på fel plats. Att det resonemanget inte håller visades nyligen på ett övertygande sätt av Fritjof Sahlström, i en kolumn i Hbl (7.10.). Elever i södra Svenskfinland klarar ju sig de facto bättre än eleverna i Österbotten. Ergo är det inte lärarnas behörighet som är orsaken utan något annat. Vi skall självfallet inte luta oss tillbaka i vår finlandssvenska förträfflighet, och tro att vår hittillsvarande lycklighet varar för evigt. Men jag är allvarligt oroad över att vi med de panikreaktioner som nu kan observeras runtom i Svenskfinland, och som sedan flera år underblåsts av Svenska kulturfonden med sina utredningar, riskerar att överreagera, och slänga ut barnet med badvattnet. Vår finlandssvenska framgångshistoria har trots allt i huvudsak byggt på att vi haft våra egna språkligt betingade lösningar – även om de med nödvändighet ofta varit mindre än de finska. Ett koncept som skapat en något avvikande och särpräglad skolkultur. Men nu verkar det som om vi inte längre skulle våga tro på detta. Vi sneglar oroat på den finska skolan, och är livrädda för att inte hänga med. En utveckling som drivs framåt av en dimmig uppfattning om vad ”utvecklingen” kräver, och läroplaner vars ambitioner hela tiden lyfter allt högre. Det kräver allt starkare resurser, och därmed också allt större skolenheter. En ekvation som oundvikligen på sikt inte ger plats för några språkpolitiskt betingade lösningar.

Mikael Strömbergs Emilia mobbas av Oskar Siléns rollfigur.

Det stora i det lilla Teater Taimine satsar åter på allvarliga teman. Mobbning och utanförskap utgör ledande teman i föreställningen Emilia Ö:s märkliga måndag, som turnerar i skolorna. Pjäsen är skriven av Malin Kivelä, medan CG Wentzel står för regin. På scenen står Mikael Strömberg och Oskar Silén. De är inga klena grabbar, men lyckas förbluffande väl gestalta små pojkar och flickor, som just har börjat i åk 4. Strömberg tar på sig en knallgul klänning och ett hårspänne i form av en fjäril och se: han är huvudpersonen Emilia Ö, som inte får vara med i de andra flickornas, som alla råkar heta Emilia, lekar och fritidssysslor. Emilia Ö sitter i stället hemma med hunden och ser en bollywood-film om den stackars flick-

an Rani för n:te gången. Hon är ju litet annorlunda och när hon kommer till skolan inklädd en klänning av indiskt stuk blir hon kallad kyckling. Och hon som bara vill vara sig själv och vara kompis med de andra! En jobbig situation, som säkert är bekant för många. Det handlar inte om en pedagogisk pjäs, men nog om en fin pjäs med ett pedagogiskt budskap, som är invävt utan alltför tydliga pekpinnar. Ledstjärnorna heter empati och respekt, som ju minsann inte är fy skam. Pjäsen vill också uppmuntra barn och stärka deras självkänsla. Låter det väldigt tungt? Pjäsen behandlar onekligen tunga teman, men föreställningen bubblar av intensiv spelglädje och humor. Den erbjuder inga svartvita lösningar,

men så kan inte heller personerna som flimrar förbi indelas i hjältar och bovar. Verkligheten är sällan så enkel. Scenografin är en enkel och det är också med enkla, men samtidigt oerhört skickliga, grepp som Strömberg och Silen fängslar den unga publiken. Och den uppsluppna bollywood-dansen, som exekveras av de två skådespelarna, har en väldig katarsis-effekt. Tuffa och utmanande teman, javisst, men publiken lämnar salen med ett leende på läpparna. Budskapet om att vara snäll mot andra, men också snäll mot sig själv har slagit rot. Taimine visar åter att en liten teater kan göra stora föreställningar. C-E Rusk

Svenskan syns på bokmässa Bokmässan i Helsingfors den 24–27 oktober 2013 blir större än någonsin tidigare. Svenska författare och svenska språket är också denna gång synligt framme i Mässcentrum. I år uppträder 220 författare, redaktörer, forskare, illustratörer, skådespelare, kulturarbetare, journalister och andra experter i 117 svenska programpunkter på Edith Södergran- och Tottiscenen. Antalet medverkande i programmen är rekordhögt. Samtal förs om varför Finlands svenska historia väcker så starka känslor, om rättvis handel, Ryssland och feminism, om livet i förort och fattigdom, om religionens roll i samhället, kroppsfixering och vampyrism, om arbetsmarknaden och ungas möjligheter att få anställning, och om små cirklar och jäv. Dessutom finns flera diskussioner om det svenska språket, dialekter, språkutveckling, ortnamn och språkvård.

Gäster från Sverige Svenska författare med rötter i Finland gästar mässan. Susanna

Alakoski och Eija Hetekivi Olsson utkommer på finska men uppträder också på svenska. Herman Lindqvist samtalar om det svenska i Finlands historia. Och Svenska Akademien deltar i år både som utställare och programarrangör. Ledamöterna Tomas Riad, Sture Allén och Bo Ralph möter forskare från Finland och diskuterar det svenska språket i möte med det finska och det finlandssvenska. Forskaren Thomas Ek gästar mässan med sin nya bok om Jarl Hemmer. De finlandssvenska arrangemangen, avdelningen och programmen vid Helsingfors bokmässa produceras av Svenska litteratursällskapet i Finland i samarbete med förlagen och de övriga medverkande organisationerna. Om svenskan är synligt framme på bokmässan, så är detta inte fallet i fråga om namnet på själva stället, där mässan ordnas.

Messukeskus nytt namn Suomen messut- Finlands mässa har nämligen beslutat fräscha upp sitt namn och sin företagsbild,

image och även logo. Den nya logon lär spegla ”gästernas individuellla upplevelser och den kraft och energi, som möten genererar”. Mässan lär se sig som ”kohtaamismedia”, som inte är särskilt lätt att översätta till svenska. Mässan har stannat för att tala om mötesmedium. Det förnyade Messukeskus klarlägger även sitt namnbestånd. I all kommunikation används i fortsättningen det korta grundnamnet ”Messukeskus”. – Namnet är detsamma på alla språk och det används för att hänvisa till evenemangsplatsen, evenemangsarrangören och hela mötesmediets varumärke, anges i ett pressmeddelande. Suck! En luttrad chefredaktör, som är oförmögen att ta till sig kraften och energin i det nya namnet, vill förstås gärna blicka bakåt. Alltså kommer Läraren också framgent att tala om Mässcentret i Böle i Helsingfors, då vi talar om själva byggnaden där mässor ordnas. C-E Rusk


7

17.10.2013 it man

ip

älskar skriva

Nytt sätt att lära matte behövs

kom i kapp

fortbildning inom specialpedagogik P E D A G O G I S K U T V E C K L I N G v i d LÄRUM

GRATIS FORTBILDNING:

Att lära ut lättläst it För dig som undervisar IKT för elever med stora inlärningssvårigheter. Under en effektiv kursdag lär vi oss bl.a. om användning av IKT, lättläst om internet, om appar i specialundervisningen, Lättläst it-material och undervisningsmodellen Tikas. Vi övar oss också i att skriva lättläst. Helsingfors 26.11, Åbo 27.11 och Vasa 28.11. Anmäl dig senast 23.10 till: carina.fronden@fduv.fi Finansierad av UBS.

www.larum.fi/komikapp

Välkommen att arbeta i Esbo!

ASLAK för LÄRARE

Esbo är en föregångare i fråga om dagvård och utbildning på svenska. Vi satsar särskilt på att introducera nyanställda i sitt arbete, på att erbjuda kompetensutveckling och på att ge möjligheter för personalen att utveckla sig i sitt arbete. Det är en fördel att arbeta i Esbo! Vi erbjuder bl.a. en personalförmån på biljetter i kollektivtrafiken, stöd för fortbildning även på egen tid samt motionsoch kulturförmåner.

Nu kan du anmäla dig till ASLAK-rehabilitering för svenskspråkiga lärare och rektorer. I februari och i aktober 2014 börjar två kurser som riktar sig till undervisningspersonal i hela Svenskfinland.

Se ytterligare information på adressen www.espoonrekry.fi.

ASLAK-kurserna är en yrkesinriktad rehabilitering för lärare och rektorer. Om du lider av nedsatt arbetsförmåga beroende på antingen fysisk, psykisk eller social belastning på jobbet, hör du till målgruppen. ASLAK-rehabiliteringen består av fyra kursmoduler under 2014 och 2015. Kurserna, som ordnas på Härmä Rehab i Ylihärmä, Österbotten, är gratis för deltagarna.

Esbo stad är en rökfri arbetsplats.

På vardera ASLAK-kurs finns plats för tio lärare/rektorer. Ansök så fort som möjligt. Mera info om får du via din arbetsplatshälsovård eller den lokala FPA-byrån. Du kan också kontakta Mona-Lisa Aspholm på Härmä Rehab, tfn (06) 483 1592.

Läs mera på www.fsl.fi

Nu skall eleverna aktiveras och inspireras på mattelektionerna. Ett nytt sätt att undervisa i matematik krävs eftersom resultaten i och inställningen till matematiken blivit sämre, enligt de senaste årens forskning. – I Finland har man ändå varit alltför nöjd med vår grundskolas goda rykte och inte reagerat på de problematiska områdena. Vi behöver en bred diskussion om läget och en ny modell för undervisningen, säger professor Pekka Kupari på forskningscentralen för utbildning vid Jyväskylä universitet. Kupari menar att den nya modellen i större utsträckning än tidigare bör vara ungdomarnas egen verksamhetskultur närstående för att inspirera dem. – Modellen skulle uppmärksamma olika slags lärandebehov och skapa en öppen och sporrande atmosfär. Elevernas styrkor skulle komma fram så ofta som möjligt skulle eleverna få positiv respons. Mångsidigare pedagogiska lösningar skulle tas i bruk, såsom spel, undersökande lärande, konkretiseringar och att foga det man lärt sig till vardagslivet. Teknologi som pekdatorer skulle utnyttjas effektivt i undervisningen och läraren skulle försöka finna gemensamma studieformer för eleverna, säger Kupari. Den internationella jämförande undersökningen TIMMS från år 2011 visade att matematiklärarna i Finland är dåliga på att delta i fortbildning. Ett behov föreligger emellertid, eftersom 75 procent av matematiklärarna uppger att bråkande och ointresserade elever stör undervisningen. – Fortbildningen för lärarna måste utökas och deras grundutbildning bör utvecklas, menar Pekka Kupari vid Jyväskylä universitet.

Vi ses på EDUCA Nu bjuder vi på inspiration. Vi ses i Hörnan på EDUCA-mässan den 24-25 januari 2014 i Mässcentret, Helsingfors.

Stand up - Fredagkväll med Anders Helenius

Sätt dig

Hur spelar genus roll? - Lördag kl. 10.30 i Hörnan Mia Heikkilä, forskare Juhana Vartiainen, överdirektör, VATT Ellinor Hellman, rektor för Åshöjdens skola diskussion med Bob Karlsson, direktör, Utbildningsstyrelsen Kolla hela det svenskspråkiga programmet på www.fsl.fi. På www.educamessut.fi kan du läsa mera om hela mässan. Inträdet till mässan är gratis.

Besök FSL:s monter och fråga oss om lön och arbetstid. Lyssna också på FSL med gäster i Hörnan:

Billig och bra skola? - Lördag kl. 14.30 Dan Johansson samtalar med Robert Nyman, bildningsdirektör i Raseborg och kommunala beslutsfattare om kommunekonomi och skola Etikklinik - Lördag kl. 15.30 Diskussionsledarna för FSL:s yrkesetiska forum pratar vardagsetik för lärare och rektorer

Arrangörer och utställare i svenska kvarteret: Förlag och utbildningssektorns organisationer i Svenskfinland


8

17.10.2013

Kulturbärare som livsuppgift – Vi får se hur det blir med fortsättningen. Den här volymen kom till efter stor möda, sade Erik Geber, ordförande för Svenska skolhistoriska föreningen i Finland, då föreningens årsbok nr 34 lanserades. Medelåldern i föreningen, som utför en viktig kulturhistorisk gärning, börjar bli hög. Föreningen verkar utan åthävor i det tysta, så att utgivningen av årsböckerna, som utges vartannat år, kan ses som en huvuduppgift. Denna gång utgör lärarnas roll som kulturbärare en röd tråd i årsboken. – Idén föddes i samband med ett seminarium i Sverige. Då diskuterades lärarnas kulturbärande funktion och jag slogs av att detta är i hög grad relevant också i Svenskfinland, sade Geber. Föreningen samarbetar med Suomen Kouluhistoriallinen Seura och med föreningen för Svensk undervisningshistoria i Sverige. Han säger att speciellt folkskollärarna har varit aktiva kulturbärare genom engagemang i bl.a. ungdomsförenings-, nykterhets- och andelsbanksrörelsen. Och förstås även i musik- och teatersammanhang. – Folkskollärarna var ju nära folket. Läroverkslärarna, som utförde sitt värv på större orter där det fanns många andra kulturbärare, hade inte samma centrala roll. Men läroverkslärarna har i gengäld satt sin prägel på den finlandssvenska litteraturen, sade Geber.

Som så många gånger förr erbjuder skolhistoriska föreningen på blandad konfekt i den digra årsboken. Håkan Andersson målar upp en historisk bild av utbildningens fästpunkter i vårt land i en essä. Han fokuserar i huvudsak på den allmänbildade skolan och då speciellt den svenska skolan. Han halkar in på politikernas synpunkter och då speciellt Svenska folkpartiets utbildningspolitiska teser. Han drar sig in för att kritisera dagens strömningar och uttrycker en besvikelse över att universiteten, som borde gå i den djupare reflexionen kring relationen mellan kunskap och värde, har dragits med i den ekonomifixerade utvecklingen. Anderssons essä speglar bakgrunden till lärarnas roll som kulturbärare, som kan anses självklar inte minst i finlandssvenska förhållanden. Denna roll skärskådas sedan av Martin Gripenberg, som bjuder på en sociologisk studie av de första folkskollärarnas samhälleliga engagemang. ”Då folkskollärarna dagligen i sitt värv konfronterades med barnens situation kunde de inte stå oberörda för de sociala och kulturella missförhållanden de mötte”, antecknar Gripenberg i sin artikel, som bl.a. tangerar Mårten Holmberg, som är en av centralfigurerna för de lärarfackliga strävandena i Svenskfinland. Där som Gripenberg speglar männis-

Arkivfoto/Tom Ahlfors

Ordförande, viceordförande och sekreterare för Svenska skolhistoriska föreningen i Finland är fr.v. Erik Geber, Pertti Hakala och Martin Gripenberg.

korna har Erik Geber valt att teckna en bild av de finlandssvenska folkskolseminarierna som kulturhärdar. Geber är också tillsammans med Jarl Stormbom upphovsman till en uppsats om kultur och bildning och varför det är viktigt att skilja begreppen åt. Karl-Gustav Jossfolk berättar om hur livet gestaltade sig i seminariet i Nykarleby på 1950-talet. Årsboken omfattar även krönikor över lärare som har fungerat som folkbildare och

författare. Birgitta Åmossa skriver om Adele Weman, Nina Grönberg berättar om Herman Ingo och Hilding Klingenberg tecknar bilden av fem H:forslärares författarskap. Årsboken har utgivits med ekonomiskt stöd av Svenska folkskolans vänner SFV. Mera om föreningen på adressen www.skolhistoria.fi. Boken säljs via Vetenskapsbokhandeln (Tiedekirja) i Helsingfors. C-E Rusk

Lärarna bygger framtiden Lärarna har nycklarna till en bättre framtid för alla. De förmedlar inspiration, utmaningar och kraft till innovativa och ansvarskännande världsmedborgare. De får barnen att gå i skola och de ser till att de hålls i skolan och lär sig. Varje dag hjälper lärarna till att bygga upp inkluderande kunskapssamhällen, som behövs för morgondagen och många år framöver. Det är ett starkt budskap, som förmedlas i ett upprop inför den internationella lärardagen den 5 oktober. Uppropet är signerat av Irina Bokova, generalsekretare för Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur UNESCO, Guy Ryder, generalsekreterare för internationella arbetsorganisationen ILO, Anthony Lake, verkställande direktör för FN:s barnfond UNICEF, Helen Clark, administrativ chef för FN:s utvecklingsprogram UNDP och Fred van Leeuwen, generalsekreterare för lärarnas världsorganisation Education International EI. Överallt i världen uppmärksammades lärarnas insats för framtidsbygget. Ledande tema för i år var kvalitet i undervisningen. EI lanserade en kampanj, som syftar till att uppmuntra nationer att erbjuda undervisning av god kvalitet till alla barn i världen. Också i Finland uppmärksammades världslärardagen. I Vasa ordnades en tillställning i köpcentret Rewell Center. Samtidigt uppmärksammades lärarfacket OAJ:s 40-årsjubileum litet i förskott. De egentliga festligheterna kulminerar nästa år. Tillställningen i Vasa, som ordnades av alla lärarorganisationer i staden och därmed också Vasa svenska lärarförening, lockade ca 700 besökare.

Lärarnas dag firades i Vasa av bl.a. Olli Autio, ledamot i OAJ:s fullmäktige m.m, Joakim Strand, ordförande för stadsfullmäktige (SFP), riksdagsledamoten Janne Sankelo (Saml) och huvudförtroendemannen och OAJ-aktivisten Jarmo Juupaluoma.

ÅRGÅNG 39 (120). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan, började utkomma 1894. UTGIVARE: Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60, telefax (09) 142 748. Hemsida www.fsl.fi REDAKTION: Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors. CHEFREDAKTÖR Carl-Erik Rusk, tfn 020 749 54 68, mobil 050–5160675, e-post carl-erik.rusk@fsl.fi. REDAKTÖR Tom Ahlfors, tfn 040–503 65 28, e-post tom.ahlfors@fsl.fi. PRENUMERATIONER/ADRESSÄNDRINGAR Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark@fsl.fi. ANNONSCHEF Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth.lonnqvist@kolumbus.fi (ej tjänsteannonser). ANNONSPRISER: 2,55 euro/spalt­mm, fyrfärg 3 euro/spaltmm, PRENUMERATION: 1/1 år 73 euro, 1/2 år 41 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. KSF Media Ab, 2013.

Profile for Tom Ahlfors

Läraren 21 2013  

Läraren 21 2013

Läraren 21 2013  

Läraren 21 2013

Profile for lararen
Advertisement