Maria, Jesu mor, Gudaföderskan I Bibeln finns många kvinnor. Maria är en av dem. I sin bok Mannen som aldrig byggde en veranda skriver Ylva Eggehorn om Eva och Maria, de två - den första och den sista. Eva, den första kvinnan. Hon som bryter paradisets insegel. Kvinnan som den farliga, den svekfulla, den som vill ha makt. Som låter sig manipuleras och manipulerar andra. Drar med sig alla i fördärvet. Maria, den sista kvinnan. Som lyssnar och bejakar. Ställer sig till förfogande. Den ideala kvinnan, den tjänande, självuppoffrande. Som lyfter mänskligheten in i befrielsen. Vi kan det utantill vid det här laget. Ylva Eggehorn ser en dialog mellan dem. Den första kvinnan föds, eller skapas, ur mannen. Hon är inte frukten av en kärleksfull fysisk förening mellan man och kvinna. Eva har ingen historia, inga förmödrar att rådfråga om vad det är att vara kvinna. Hon är en separation, ett uttåg ur en för länge sedan ogrumlad tvåenighet som kallades människa. Mannen föder en kvinna, utan en kvinnas hjälp - det är Gud som skapar här. Med Maria spegelvänds processen. Nu föder kvinnan en man. Ur århundraden av splittring och förtryck. Maria är nedsänkt i historien och medveten om det: alla generationer kommer att välsigna mig, säger hon. Hon har mängder av förmödrar. Och alla har de levt i beroende av män, på gott och ont. Nu stiger en kvinna ut ur denna historia och föder en son, utan en mans hjälp - det är Gud som skapar här. Och när han blir vuxen kallar han sig människosonen - människornas barn, barnet som är en människa. De som en gång i tiden skrev ner berättelserna om Maria och hennes son var inte några aningslösa personer. De måste ha sett mer av denna djupa samhörighet mellan Eva och Maria än vi i vår tid kan och klarar. Eva är inte ”den dåliga kvinnan” och Maria ”den goda kvinnan” i en moraliserande berättelse från en söndagsskola. De är en berättelse om Människan ... som behöver Gud för att bli hel. En långsamt fortskridande berättelse där vi alla är inskrivna. Män och kvinnor. Vi behöver varandra, men vi är inte prisgivna åt varandra. Vi är inte helt och hållet ”födda ur varandra”. En större blick befriar oss. Budskapet till Maria om Jesu födelse I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig. Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: Var inte rädd, Maria, du har fyunnit nåd hos Gud. Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus. Han ska bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron, och han ska härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde ska aldrig ta slut. Maria sa till ängeln: Hur ska detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man. Men ängeln svarade henne: Helig Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud. Maria sade: Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt. Och ängeln lämnade henne. Lukas 1: 26-38
8
