Åtta nyanser av ensamhet Peter Strang
Ensamhet som varningssignal Ensamhetens ångest är en form av genetiskt grundad varningssignal som driver individen tillbaka till tryggheten i gruppen. (John Cacioppo, evolutionsbiologisk forskare). Den amerikanske psykologen John Cacioppo som forskar om ensamhetens effekter på människan menar att ensamhet, stress och ångest hör ihop. Och att det inte enbart är av ondo. Som barn tillbringade jag och mina syskon somrarna vid vår sommarstuga. Bakom huset fanns en blåbärsskog. Ibland kunde vi hitta gläntor fulla med stora, solmogna blåbär, det var bara att plocka. En solig dag gick jag som nioåring ensam in i skogen som jag tyckte att jag kände till väl. Jag hade gått där flera gånger med mina äldre syskon och det fanns tydliga stigar som man kunde följa. Det fanns gott om bär och jag gick allt längre bort. Plötsligt insåg jag att jag hade lämnat stigen och visste inte var jag var. Jag drabbades av panik, började springa, men skogen blev bara tätare. Kanske skulle jag ta till vänster? Jag var nästan säker på att det stora kärret låg där och om jag bara kom dit, skulle en bred stig leda mig raka vägen hem. Det hördes ljud i skogen, jag tittade mig om men såg inga djur. Vad kunde det vara? En älg? Jag kände ångesten i hela kroppen och sprang allt snabbare. Till slut skymtade
–
37 –
