Mofi – ett eget skolämne med egna utmaningar Nästan hälften av eleverna i Finlands svenska skolor undervisas i mofi, alltså modersmålsinriktad finska. Mofi-lärarna på olika håll i Svenskfinland har efterlyst stöd och material för ämnet, och nu finns en ny handbok tack vare Svenska kulturfondens finansiering.
EN VINTRIG januaridag besöker vi Degerby skola i Ingå och träffar tre mofi-elever och deras lärare ute på skolgården. Lauri Sivonen går i fyran, medan Emma Lönn och Kalle von Cräutlein går i femman. Alla tre pratar finska med åtminstone en av sina föräldrar och känner sig som tvåspråkiga. De är alla överens om att uppdelningen av finskundervisningen mellan tvåspråkiga mofi-elever och de som studerar finska är bra. – Annars skulle det bli för lätt för oss, säger Emma och Kalle. Ingå är en tvåspråkig ort med traditionellt stark svenska. Många av dagens hobbyer går ändå på finska, så alla tre eleverna använder mycket finska på fritiden. – När jag rider och simmar pratar jag bara finska, säger Emma. Också Lauri rider och både Lauri och Kalle spelar fotboll på finska. Alla tre är överens om att det bara finns fördelar med att kunna bägge språken, inte minst med tanke på fritidsintressena. På mofi-lektionerna gör de övningar i böckerna, men det blir också roliga lekar. Då pratar de bara finska med varandra och sin lärare, Tomi Aremaa. – Mofi är ganska lätt, men adjektiven är svåra, tycker Kalle. – Det är ganska lätt att skriva finska, men inte så lätt att skriva orden i rätt form, säger Lauri.
senaste tre åren i Ingå. Här delar han sin tid mellan två skolor med klasserna 1–6. – Jag tycker det är bra om mofi-läraren kan finska bra. Det är lite annorlunda än att undervisa i vanlig finska. Enligt mig är mofi ett helt eget ämne. Jämfört med finskundervisningen i övrigt har vi andra läromedel, vi går igenom grammatiken på ett annat sätt och vi pratar bara finska på lektionerna. En central aspekt i dagens skola är ämnesövergripande arbete. Det är viktigt att utvidga mofi-elevernas ordförråd inom olika ämnesområden. – När jag jobbade som klasslärare tyckte jag det var lite enklare att jobba ämnesövergripande i mofin, men också nu kan jag kolla med de övriga lärarna vad som tas upp i andra ämnen så jag får med det i mofin, säger Aremaa. Det finns naturligtvis också nivåskillnader och utmaningar i en mofi-grupp. – Ibland ger jag dem som behöver det kortare texter, färre uppgifter eller helt andra läxor. Dessutom brukar jag erbjuda muntlig komplettering om det behövs. Då får eleverna två vitsord så de kan lysa med sina muntliga kunskaper om de har svårt att skriva, säger Aremaa. För att fortbilda sig har han deltagit i en fortbildning som ordnats av Åbo Akademi i Vasa. – Det har varit jättebra. Jag har aldrig någonsin tidigare deltagit i en fortbildning med bara mofi-lärare.
– JAG ANVÄNDER mycket musik, drama och lekar i undervisningen, konstaterar mofi-läraren Tomi Aremaa. Han valde mellan att bli lärare i musik eller i finska, och finskan vann. Efter sju år som klasslärare undervisar han nu enbart i finska, varav de
VID ÅBO AKADEMI
bekräftar projektgruppen som står bakom kompetensutvecklingen att detta verkligen är den första fortbildning som ordnats specifikt för mofi-lärare. Överlag är forskningen i mofi-undervisning fortfarande i barnskor.
S V EN S K A K U LT U R FO N D EN 20 21
33
