VD:S HÄLSNING

Kritik och självkritik

ÅR 2021 blev ännu ett år på pandemins villkor. En global kris med allt vad det innebär. Mänskor både förenas och polariseras i krisen. Det vedertagna prövas för att kanske brytas sönder. Nytänkande och förändringsbenägenhet blir ett måste. Eller så inte? Vi misströstar och saknar kontakten med varandra, vi vill tillbaka till det som en gång var. Samtidigt innebär krisen tid för självreflektion, omprövning och mobilisering. För kritik och självkritik – nödvändiga kompasser då vi söker vägar tillsammans. ”Coronapandemin är inte bara en social och hälsomässig katastrof, den är en human katastrof” sade kapellmästaren Daniel Barenboim vid Wienfilharmonikernas traditionella nyårskonsert. Visst slår han huvudet på spiken – vår mänskliga samexistens prövas plötsligt på många plan. Men har vi mod att se det och gripa ögonblicket? Kan vi se att jagets tid är förbi och i stället skapa interaktion, dialog och förståelse?

UNDER DEN SENASTE märkliga tiden har Kulturfonden tillsammans med Konstsamfundet beviljat krishjälp för institutioner och mänskor genom olika ”Kultur under tiden”-bidrag. Det har handlat om att bidra till att både hålla skeppet flytande och korrigera kursen i en värld där den mänskliga närkontakten är begränsad.

Förmågan till dialog är en förutsättning för att vi ska ta oss ur krisen som ett öppet och jämlikt välfärdssamhälle. År 2019 var vi med om att grunda Dialogpausstiftelsen tillsammans med Jubileumsfonden Sitra, Suomen Kulttuurirahasto och Jenny ja Antti Wihurin rahasto. Dialogpausstiftelsen vill genom dialog förbättra diskussionsklimatet, motverka polarisering och förstärka demokratin. Via Yle:s femåriga ”Bra sagt”-kampanj har satsningen fått ett bra genomslag inom media och utbildning.

ETT LED I STRÄVAN efter förändring och förståelse är den nya fonden som undervisnings- och kulturministeriet och fyra stiftelser, bland annat Kulturfonden, initierade med Suomen Kulttuurirahasto som drivande part. I pilotskedet har den nya fonden allokerat tio miljoner euro som i år börjar fördelas främst till scenkonstgrupper på det fria fältet. Målet är att stimulera kulturfältets återuppbyggnad och strukturomvandling efter pandemin och förlusten av så kallade ”tipspengar”.

ÅR 2021 gav också oss fonder och stiftelser anledning till självkritik och visade hur viktigt det är att även vi ser om vårt hus och aldrig stagnerar. Vi ska följa stiftelselagen, ha en god förvaltning, tåla att bli granskade externt men även ödmjukt granska oss själva. Vi ska ständigt utveckla våra ansökningsprocesser och vår kommunikation så att alla förstår spelets regler. Vi ska oförtrutet utveckla ansökningssystemet Rimbert för att uppnå bästa möjliga säkerhet och användarvänlighet.

Vi ska också garantera att det inte finns genvägar och så kallade gräddfiler för speciellt meriterade eller förträffliga bröder, systrar eller samfund. Alla sökande ska genomgå samma processer och bli jämlikt och respektfullt bemötta. Från ”jag” till ”vi”, från självgodhet till självkritik och från ytlighet till ansvarstagande. Så måste det vara idag då etos, patos och logos alltjämt gäller som förutsättningar för en frisk stiftelse.

DET SVENSKA i Finland har på många plan de resurser som krävs för att bli en förebild och en katalysator för postmodernismens kollektiv. Det största hotet är vi själva och ibland även resurserna. ”För mytsi e för mytsi men lagom e fö liiti” säger Karlebybon insiktsfullt. Där ligger riskerna men även möjligheterna. Kritik och självkritik är nödvändiga om vi på riktigt ska gynna det svenska i Finland och bli lite mera än lagom, men aldrig för mycket.

Sören Lillkung

vd