Kulturfonden måste se sig själv i spegeln – är man uppdragsgivare eller finansiär? Hur används bidragen av organisationerna inom den tredje sektorn? Den frågan ställde sig fem finlandssvenska stiftelser och fonder. För att få svar på frågan beställde de en utredning av det kulturpolitiska forskningscentret Cupore. Svaret de fick i den uppmärksammade rapporten Samspelets regler överraskade: Vilken roll spelar de själva i maskineriet?
18
–VI MÄRKTE tidigt att vi måste bredda uppdraget för att på riktigt förstå de finlandssvenska fondernas roll. Därför tog vi också in finskspråkiga stiftelser, fonder och organisationer i arbetet. En sådan här jämförande granskning har aldrig gjorts tidigare, säger specialforskare Maria Hirvi-Ijäs vid Cupore. Teamet på Cupore gjorde fallstudier på de deltagande organisationerna under ett helt år. Målet var att förstå de processer som styr förhållandet mellan bidragsmottagarna och finansiärerna. – Det centrala visade sig vara samspelet mellan organisationerna och fonderna. Det handlar alltså om båda parterna i processen. Vår analys ledde därför till att också stiftelserna och fonderna blev tvungna att se sig själva i spegeln, säger Maria Hirvi-Ijäs.
Sören Lillkung, som är vd för Svenska kulturfonden, betonar att de fem beställarna (Svenska kulturfonden, Föreningen Konstsamfundet, Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne, Svenska folkskolans vänner och Stiftelsen Tre Smeder) sökte organisationer som de flesta av dem har en beröringspunkt med, och som de i olika former också har varit med om att starta. Han förstår kritiken om urvalet men understryker att redan de tre granskade organisationerna (Luckan, Förbundsarenan och Samarbetsforum) är väldigt olika till sin natur, vilket var en fördel. – Vi ville gå på djupet och också granska vår egen relation till de här aktörerna. Om vi hade tagit med för många organisationer fanns risken att det endast hade blivit ytskrap, motiverar Sören Lillkung.
CUPORES RAPPORT fick stor uppmärksamhet – speciellt på finlandssvenskt håll. Bland annat riktades kritik mot att urvalet var för smalt och att det dessutom var uppdragsgivarna själva som hade valt ut de deltagande organisationerna. – Det drogs långtgående slutsatser utifrån endast tre svenskspråkiga organisationer. Jag känner åtminstone inte igen Hem och Skolas verklighet i rapporten, säger Micaela Romantschuk som är verksamhetsledare för förbundet Hem och Skola.
I GRANSKNINGEN framkom det tydliga skillnader mellan de finskspråkiga och de svenskspråkiga organisationernas tilltro till stiftelser och fonder. På finskt håll utgår man i högre grad från att de offentliga medlen ska finansiera basverksamheten, medan man på svenskt håll inte ser den offentliga finansieringen som lika självklar. – De finskspråkiga fonderna har tydligare fokus på projekt och utveckling medan de svenskspråkiga fonderna också beviljar allmänna verksam-
S V EN S K A K U LT U R FO N D EN 20 21
