LARS-ARNE NORBORG
Tillväxtens Lund
Under 1800- och 1900-talen har Lund undergått en radikal förvandling. Man kan avläsa den i befolkningssiffrorna. Den tegnerska bondbyn hade drygt 3 000 invånare, en siffra som vid 1800-talets mitt hade fördubblats. Århundradets andra hälft var en period av mycket stark befolkningstillväxt: vid sekelskiftet 1900 hade Lund nära 17 000 invånare. Fram till andra världskrigets slut skedde en ny fördubbling. 1974, när begreppet stad avskaffades och Lund blev en tätort inom den nybildade storkommunen, var dess folkmängd ca 58 000. 1989 bodde 63 123 personer i kommundelen Lund, i hela kommunen 85 150. Också Lunds relativa andel av rikets befolkning har ökat. 1910 var 0,66 % av svenskarna lundabor, 1988 var motsvarande siffra 1,01. Och i skrivande stund verkar det som om en ny stor expansionsvåg vore på väg, vad en eller annan gammal lundabo än kan tycka om den saken. Den senaste befolkningsprognosen pekar på att Lunds kommun vid sekelskiftet 2000 kan ha en folkmängd på mellan 91 308 och 93 348 personer Parallellt med folkökningen gick stadens utbyggnad och i tidens fullbordan också stadsområdets utvidgning. Fram till 1800-talets sista årtionden höll sig expansionen i stort sett inom ramen för den gamla stadskärnan, som ännu hade gott om obebyggda ytor. 1879 konstaterar E.W Berling i sin redan citerade stadshistoria: "Ännu för ett par årtionden tillbaka funnos inom staden talrika större enskilda trädgårdar och obebyggda tomter, men dessa äro nu betydligt minskade och minskas fortfarande i följd af den lifliga byggnadsverksamheten, som icke blott sträckt sig till de mindre gränderna, der förut endast sågos enstaka bostäder, men nu fullständiga husrader hafwa uppstått, utan äfwen föranledt tillkomsten af åtskilliga redan tätt bebyggda nya gator" Berling ser sig stå mitt uppe i en sjudande utveckling, vars slut han inte kan skönja. I stadskärnans mera perifera delar växer det fram en för den tidens 181