Martinskolan s333ders waldorfskola 111k9 mein stockholm

Mein Stockholm MARTINSKOLAN SÖDERS WALDORFSKOLA ÅRSKURS 9 TYSKA

Stockholm, mars 2015 Omslag: DaniĂŠl Kazinik

Ett litet förord till mina elever ”Mein Stockholm”– nun ist es endlich fertig, euer Buch über euer Stockholm!

Ich bin sehr stolz auf euch und finde, eure Texte und Bilder spiegeln jeden von euch in ganz besonderer Weise wider: nachdenkliche, lustige, düstere, philosophische, utopische, kurze, ausführliche, gedichtete, erzählende und beschreibende Texte mit Zeichnungen, Fotos, Aquarellen und Collagen, die so unterschiedlich und vielseitig sind wie ihr.

Das Buch führt seinen Leser von T-Centralen, über Kungsträdgården, Gamla Stan, Slussen als Pendler in die Vororte und weiter als Utopie und Dystopie in die Zukunft, um ihm dann die Schären zu zeigen und ihn zum Schluss als Zugvogel über die Stadt blicken zu lassen.

Auch ihr zieht nun bald wie die Zugvögel weiter im Leben und auf euch warten viele neue, spannende Erlebnisse und Erfahrungen.

Ich wünsche euch für eure Zukunft alles erdenklich Gute und dass ihr nie die Zuversicht und den Glauben an euch und an das Leben mit seiner Schönheit verlieren werdet.

Herzlichst, eure Maren

1. Uuuuu...2. Ungdomar nuförtiden. alltid med sina mobiler. 3. Jag hoppas att vintern är slut snart. 4. Varför har jag tagit detta jobb som barnvakt. 5. Hemma ska jag titta på "bonde söker fru" och äta skorpor. Sedan ska jag ringa Maj-Britt. 6. Jag måste springa till kiosken. 7. Vovve! 8. Wurst SITT!

9. I Spanien så såg jag en såhär stor fisk! 10. Men i Egypten så såg jag en såhär stor sköldpadda! 11. Okay? 12. Okay. 13. Jag hoppas det finns mycket pengar i denna väska. Jag vill köpa ett akvarium. 14. Oh! Extrapris på kakor! 15. Var är Folke!? Har han sprungit till kiosken? 16. Vem steker köttbullar? 17. Vilken tur att jag har mina köttbullar i min påse. 18. Jag tror jag ska köpa en häst!

Viola Wetterrot & Isabel Oljeqvist

Plattan Mein Leben ist ein Schachspiel, aber ich kann die Figuren nicht steuern.

Der Regen fällt schwer auf kalten Asphalt.

Stück für Stück werden die Steinplatten auf dem Spielfeld dunkler und in einer Flutwelle werden die Figuren weggespült.

Ich bleibe einsam zurück auf dem Platz, eine Träne rinnt meine Wange hinunter und ich lasse sie fallen.

Mitt liv är som ett schackspel men jag kan inte röra pjäserna.

Regnet faller tungt mot den kalla asfalten.

Bit för bit blir spelplanens stenplattor mörkare och i en flodvåg spolas pjäserna bort.

Jag står ensam kvar på torget, en tår rinner ner från min kind och jag låter den falla.

Ylva Tidevall (Deichkind)

Schnee fällt langsam gegen Beton und legt sich wie eine Decke über den Platz. Wirbelt um uns, drängt uns nach innen.

Die Kälte schneidet wie ein Messer durch die Decke und die Federn fallen wie Schnee auf den Boden.

Meine Wangen sind rot, meine Lippen sind blau, ich bin kälter als Eis. Ich bleibe einsam zurück auf dem Patz, alle Eiskristalle sind schon lange weggeschmolzen, aber ich nicht.

Snön faller långsamt mot betongen och läger sig som ett täcke över torget.

Virvlar runt oss, tränger oss inne.

Kylan skär likt en kniv genom täcket och fjädrarna faller som snö mot marken.

Mina kinder är röda, mina läppar är blåa, jag är kallare än is.

Jag står ensam kvar på torget, alla iskristaller har sen länge smält bort, men det har inte jag.

Mein Stockholm Ich gehe am Kungsträdgården entlang und stelle mir vor welche historische Persönlichkeiten hier spazieren gegangen sind. Gustav III mit seinem Festzug und Hilma af Klint, deren Atelier in der Nähe war. Ich gehe weiter bis zum Nybrokajen und bewundert das Theater, das im Jugendstil gebaut ist. Am Eingang steht die Büste des genialen August Strindberg. Ich sehe Ingmar Bergman vor mir, wie er in das Theater geht, um noch einmal ein geniales Theaterstück zu inszenieren. In Stockholm haben viele berühmte Leute gewohnt, so wie Carl Mikael Bellman, Gustav Fröding, Karin Boye, Carl Larsson, Selma Lagerlöf, Astrid Lindgren und viele andere.

Diese Menschen haben zum Kulturerbe Schwedens beigetragen und genau das ist das Wichtigste der Geschichte Stockholms und Schwedens.

Jag går längs Kungsträdgårdens trädallé och föreställer mig vilka historiska individer som har promenerat här.

Gustav III med sin kortege och Hilma af Klint, vars ateljé finns i närheten. Jag fortsätter vidare till Nybrokajen och beundrar den i Jugend-stil byggda Dramatiska teatern, vid vars ingång den geniale August Strindbergs byst står placerad. Jag tänker på hur Ingmar Bergman steg in på Dramaten för att ännu en gång regissera ett genialt drama.

Stockholm har bebotts av många kända personer såsom Carl Mikael Bellman, Gustav Fröding, Karin Boye, Carl Larsson, Selma Lagerlöf, Astrid Lindgren med flera. Dessa personer har skapat Sveriges kulturarv och det är just de som är det viktigaste i Stockholms och inte minst Sveriges i historia.

Daniél Kazinik

Winter Ich stehe auf dem Bahnsteig, Gamla Stan.

Füβe gehen ungeduldig und kalt vor und zurück.

Hochgezogene Halstücher und heruntergezogene Mützen.

Der Wind heult am Winternachmittag.

Unter den Schuhen knistert der Kies.

Ein müder Obdachloser auf der Bank.

Köpfe wie im Gebet über ihr Handy gebeugt.

Immer dieselbe Frauen unten an der Treppe.

Glatte Gleise und das obligatorische U-Bahnchaos. Über Slussen liegt die undurchlässige Winterdunkelheit.

Schnee, zuvor eine weiche Wolke, hängt jetzt in der Luft mit Regen.

Das Coca-Cola- und das Stomatolschild leuchtet froh im Dunkel.

Jag står på Gamla stans tunnelbanestation.

Fötter går otåligt och kallt fram och tillbaka.

Uppdragna halsdukar och nerdragna mössor.

Vinden viner i vintereftermiddagen.

Under alla skor knastrar gruset.

En trött hemlös på bänken.

Huvuden böjda som i bön över mobiler.

Alltid samma kvinnor nedanför trappan.

Hala spår och det obligatoriska tunnelbanekaoset. Över Slussen ligger det ogenomträngliga vintermörkret.

Snö, förut ett mjukt moln, hänger nu i luften med regnet.

Coca-cola och Stomatolskylten lyser glatt i mörkret.

Ellen Fackel Holst

Die Mauer Muren

Ich blicke durch dem Regen gegen die Mauer.

Ach, verdammt! Immer diese Mauer! Meine Jacke ist schon durchnässt und die Kälte dringt durch mein dünnes Hemd.

Hinter der Mauer scheint die Sonne, aber der Beton der Mauers ist jetzt so greifbar. Er ist greifbar, aber dann denke ich an meine neuen Sorgen und er ist sofort weit weg.

Die schwarze Bank ist schon nass gewesen, als ich mich hin gesetzt habe. Jetzt sind meine Hosen kalt und nass.

Die Mauer steht dort. Grau, unerbittlich. Aber in meinem Herz weiß ich, dass nichts ihr Fehler ist.

Ich stehe schließlich auf. Ich blicke wieder gegen die Mauer. Ich verzeihe dir, wirklich. Ich gehe ins Zentrum. Die schwarze Bank und mit ihr die Mauer verschwinden um die Ecke von Skomakargatan.

Jason Bransome

Jag kastar en snabb blick genom regnet mot muren.

Fördömt också! Alltid den där muren! Min jacka är genomblöt och kylan tränger genom min tunna skjorta. Bakom muren skiner solen, men dess betong är så påtaglig här och nu. Den är påtaglig, men så tänker jag på alla mina sorger och den tycks med ens befinna sig långt bort.

Den svarta bänken var blöt redan när jag satte mig och nu är mina byxor både blöta och kalla. Muren står där, grå, obeveklig. Ändå vet jag innerst inne att inget är murens fel.

Jag ställer mig slutligen upp. Jag blickar åter mot muren. Jag förlåter dig, verkligen. Jag går mot centrum. Den svarta bänken, och med den muren, försvinner runt hörnet på Skomakargatan.

Slussen Ich stehe zwischen allen Menschen und ich sehe mich um.

Es ist kalt und hässlich.

Alle hetzen und keiner sieht etwas, außer Abfahrtzeiten, Schuhe oder ein Telefon.

Es sitzt ein Bettler in der Ecke, aber niemand wirft einen Blick.

Alle gehen nur vorbei.

Menschen stehen und teilen die Zeitung aus, man nimmt sie, ohne Danke zu sagen.

Die U-Bahn kommt und geht.

Einige stehen still und sehen verwirrt aus.

Jag står bland alla människorna och jag ser mig omkring.

Es lärmt und ich kann nicht denken.

Det är kallt och fult.

Alla stressar och ingen ser något förutom avgångstider, Werbung deckt die Wand. skor eller en telefon Drecke und Müll überall.

Det sitter en tiggare i hörnet, men ingen kastar en blick.

Alla bara går förbi.

Ich friere, obwohl ich viel anhabe.

Människor står och delar ut tidningen, man tar den utan Ich gehe davon… att säga tack.

Tunnelbanan kommer och går.

Några står och ser förvirrade ut.

Det bullrar och jag kan inte tänka.

Reklamer täcker väggarna.

Det finns smuts och skräp överallt.

Jag fryser, fast jag har mycket kläder på mig.

Jag går bort därifrån.

Sóley Gudnadottir Wränghede

Jag är stor och varje person i Stockholm vet vem jag är.

Jag bor mellan staden och skogen.

Min favoritfärg är vit och jag gillar människor.

Jag är varken en människa eller djur.

Jag kan se hela staden.

Jag är en sophög.

Mitt namn är Hammarbybacken.

Ich bin groß und alle Leute in Stockholm kennen mich.

Ich wohne zwischen der Stadt und dem Wald.

Meine Lieblingfarbe ist weiß und ich mag andere Menschen.

Ich bin kein Mensch und kein Tier. Ich kann die ganz Stadt sehe.

Ich bin ein Müllberg.

Mein Name ist Hammarbybacken.

Axel Kudinoff

Pendler Ich bin müde es ist grau.

Schule, Schule, Schule im Bus. Ich sitze und bin müde nach einem harten Tag in der Schule.

Autobahn, Autobahn und Autobahn grau und wieder grau.

Meine Tasche ist schwer wie Stein, nachdem ich sie den ganzen Tag geschleppt habe hin und zurück, hin und zurück.

Es gibt Stau und ich sehe die Autos sausen auf der anderen Seite des Geländers.

Die halbweichen Sitze sind wie ein Bett, in dem man leicht einschlafen kann.

Pendlare Jag är trött det är grått.

Skola, skola, skola på bussen.

Jag sitter och är trött efter en jobbig skoldag.

Motorväg, motorväg och motorväg grått och åter grått.

Min väska känns som om den var fylld med sten efter att ha kånkat den hela dagen fram och tillbaka, fram och tillbaka

Det är bilkö och jag ser bilarna susa förbi på andra sidan räcket de halv mjuka sätena är som en säng man lätt kan slumra in i.

William Müller Stark

Meine Zukunft Ich will mein eigenes Restaurant haben, mit ökologischen Zutaten, mit vielen verschieden Geschmäckern,

das Restaurant wird sehr luxuriös; Fleischgerichte, vegetarische und vegane Gerichte, Auf der Speisekarte stehen Gerichte von verschieden Kulturen.

Das ist mein Zukunftstraum.

Min framtid Jag vill ha min egna restaurang, med ekologiska råvaror med många olika smaker, restaurangen ska vara lyxig; kötträtter, vegetariska och veganrätter.

På menyn finns det rätter från många olika kulturer.

Detta är min framtidsdröm.

Marcus Wallgren

Utopie Das Jahr ist 2563.

Året är 2563.

Vor 300 Jahren gab es den letzten Krieg. Die Technologie ist auf dem Höhepunkt. McDonalds hat einen Trainingsburger auf den Markt gebracht.

För 300 år sedan hade de sitt sista krig. Teknologin är på sin topp.

McDonalds har lanserat en träningsburgare. 63 % av världsbefolkningen har vingar. Statsministern av Venus har erbjudit en handelsväg med Mars.

Samtidigt har människorna på jorden precis nått 800 miljarder, med fler och fler som reser till planetkolonierna. 83 % av världsbefolkningen har övergett sina språk för ett nytt, Hesh.

63 % der Bevölkerung haben Flügel.

Der Staatsminister auf der Venus hat eine Handelsstraβe mit dem Mars eröffnet. Gleichzeitig haben die Menschen auf der Erde gerade die 800 Milliarden Grenze erreicht. Immer mehr reisen zu den Planetenkolonien.

83 % der Weltbevölkerung haben ihre alte Sprache zugunsten einer neue Sprache aufgegeben, Hesh.

Das Jahr ist 2563.

Joel Lloyd

Året är 2563.

Der Komet Vor meinem Fenster sehe ich viele Menschen. Die Leute laufen umher und packen ihre Sachen, fahren zu ihren Familien und sagen auf Wiedersehen (obwohl sie wissen: es stimmt nicht). Das Raumschiff, das zum Mars fahren sollte, funktioniert nicht und niemand wird zum Mars fahren. Der Komet kommt in 21 Stunden an. Er wird in Stockholm abstürzen und die ganze Stadt zerstören, vielleicht Schweden, vielleicht die Erde. Niemand weiß es!

Ich bleibe in Stockholm und hoffe, dass die Wissenschaftler sich irren.

Ich hoffe, dass der Komet die Erde verfehlt.

Adam Bremler

Kometen Utanför mitt fönster ser jag många människor. Folk springer runt och packar sina saker, åker till släkten, säger på återseende (fast de vet att det inte stämmer). Rymdskeppet som ska åka till Mars fungerade inte och ingen kommer att komma iväg. Kometen anländer om 21 timmar. Den kommer att krascha mitt i Stockholm och förstöra hela staden, kanske hela Sverige, kanske hela Jorden, Ingen vet! Jag stannar i Stockholm och hoppas att vetenskapsmännen har fel. Jag hoppas att kometen missar jorden.

Stockholm - ett par citat, några funna ur ett meddelande från framtiden

”Stockholm är något unikt. Det måste bevaras. Vi har alltid sett att Stockholm har varit Sveriges egentliga huvudstad, trots tvivel genom åren. Vi har sett staden falla sönder, men vi ska rädda den. Det är vår verkliga och egentliga plikt. Rädda Stockholm.

Slumpmässigt vald idiot, 2015 ”STOCKHOLM IS THE FUTURE. WE SHALL DESTROY IT, NO MATTER WHAT. Icke-jordbo, 3015 ”Stockholm var Sveriges huvudstad samt landets kulturella, mediala, ekonomiska centrum [1]. Det var unikt på jorden p.g.a. att det var just Sveriges huvudstad. Tillsammans med Sverige försvann det under atomvintern, precis som den större delen av världen[2].

Wikipedia, 4015

Anton Gustafsson

Regnet ligger i luften.

Klipporna med sin spräckliga yta, ser ut att sucka. Vågorna slår.

Världen tycks stå stilla, men samtidigt är allt vid liv. Monotont. Världen vilar.

Vinden viner i mitt hår.

En svag bris. Jag låter lukten av tång och salt fyller mina näsborrar.

Vågorna kastar sitt skum mot klipporna. Våta står de stumma.

Havet badar i sol.

Klipporna blir varma och tycks nästan glöda. Måsar skriker högt där uppe. En båt seglar fridsamt på fjärden. På ön vilar vinden i träden.

Der Wind heult in meinem Haar. Eine schwache Brise. Ich lasse den Duft aus Tang und Salz meine Nasenlöcher füllen. Die Wellen schmeißen ihre Blume auf die Klippen.

Nass stehen sie stumm.

Die Klippen, mit ihren gesprenkelten Fläche, scheinen aufzuseufzen.

Die Wellen schlagen.

Die Welt scheint still zu stehen, aber dabei ist alles am Leben.

Monoton. Die Welt ruht.

Matilda Agdler

Das Meer badet in Sonne. Warm werden die Klippen, und scheinen beinahe zu glühen. Möwen schreien hoch oben.

Ein Boot segelt friedlich in der Bucht.

Auf der Insel ruht der Wind in den Bäumen.

Der Regen liegt in der Luft.

Zugvogel Der Wind ist lieblich in meinen Federn und die Sonne scheint warm auf meinen Rücken. Ich sitze auf der Spitze der Kirche und blicke über die Stadt.

Dort wo ich vorher war, war der Wind wärmer, aber die Sonne dieselbe. Ich habe das während meines Lebens bemerkt, dass die Sonne überall dieselbe ist, wo man auch sind. Sie scheint unterschiedlich lang und unterschiedlich stark, aber es ist immer dieselbe Sonne, die am Himmel scheint .

Diese Stadt kenne ich. Ich fliege, wenn die Kälte kommt, aber kehre immer in meine Heimat zurück.

Hier fühle ich mich wohl, ich kenne diese Kirchturmspitze, auf der ich sitze, den große Platz, wo Menschen immerzu auf und ab hetzen, und den enormen Golfball, der manchmal die Farbe ändert und klingt.

Ich hebe von der Spitze ab und segle über die Dächer.

Es gibt hier alter Häuser, neue Häuser, Parks und Geschäfte.

Der schönsten Häuser sind auf einer Insel. Ich fliege über das Wasser und über die roten, gelben und grauen Häuser.

Hier gibt es schmale Gässchen und einen alten Markt.

Ich fahre weiter und komme bald zu dem Park, in dem die Kirchbäume blühen im Frühling. Fliege übers Wasser zu einem Platz, der im Sommer beliebt ist. Auf diesem Platz gibt es Achterbahnen und Türmen mit Wagen wo Menschen kreischen und ein Stücke weg große Bären, Wölfe und Elche in einem Tierpark. Es gibt hier auch verschiedene Vögel und kleine Tiere.

Alte Häuser stehen nebeneinander mit Bäumen drum herum. Über Häuser, über Bäume fliege ich durch den Wind und endlich komme ich zurück zu meiner Kirchturmspitze.

Moa Sandeskog

Flyttfågel Vinden är ljuv mot i mina fjädrar och solen varm mot min rygg. Jag sitter på kyrkans topp och blickar ut över staden. Där jag var innan var vinden varmare men solen densamma. Det har jag upptäckt under mitt liv, att solen alltid är densamma, var man än är. Den är uppe olika länge och lyser olika starkt men det är alltid samma sol som skiner på himlen.

Den här staden känner jag. Jag åker bort när kylan kommer, men återvänder alltid till mitt hem. Här trivs jag, jag känner till kyrktoppen jag sitter på, den stora platsen där människor alltid stressar fram och tillbaka, och den enorma golfbollen som ibland ändrar färg och låter.

Jag lyfter från toppen och seglar upp över hustaken. Det finns här gamla hus, nya hus, parker och affärer. De vackraste husen finns på en ö. Jag flyger över vattnet och in mellan de röda, gula och gråa husen. Här finns det smala gränder och en gammal marknad.

Jag far vidare och kommer snart till parken där körsbärsträden blommar under våren. Flyger över vatten mot en plats som är populär på sommaren. På den här platsen finns det tågbanor och torn med vagnar där människor tjuter och en bit ifrån stora björnar, vargar och älgar i en djurpark. Det finns här också olika fåglar och mindre djur. Gamla hus står på rad och träd runtomkring. Över hus, över träd flyger jag genom vinden och äntligen kommer jag tillbaka till min kyrktopp.