Skanskvarnsskolan 4a oknytten kring årsta

Page 1

OKNYTTEN KRING ÅRSTA

Skanskvarnsskolan Klass 4A


Denna bok är ett resultat av ett samarbete mellan bild, slöjd och svenska i årskurs 4 på Skanskvarnsskolan. Vi inledde arbetet med att samla alla elever i aulan. Eleverna möttes av ett nedsläckt rum endast upplyst av tända ljus. I en mjuk fåtölj satt sagotanten och berättade den ruskiga historien om Hobijerna. Bakom en skärm satt pedagoger utklädda till Hobijer och förstärkte berättelsen med ljudillustrationer. När berättelsen närmade sig slutet kröp dessa varelser, till elevernas stora förtjusning, fram och visade sig. Detta var uppstarten. Därefter delades eleverna in i familjer. Varje familj har sedan fritt skapat och fantiserat fram de varelser och oknytt som ni kan bekanta er med i denna bok. I slöjden har eleverna blivit bättre på att använda symaskin när de tillverkat sitt oknytt. På träslöjden har fantasin och de kreativa lösningarna flödat då eleverna tillverkat de tillbehör varje familj behövde för sin historia. På svensklektionerna har varje familj gemensamt skrivit sina berättelser. Illustrationerna till berättelserna har eleverna slutligen fotograferat under bildlektionerna. De har byggt upp olika scener och lärt sig om varierande bildutsnitt, närbild, halv- och helbild samt miljöbild. I boken kan ni läsa elevernas fantasifulla och dramatiska berättelser om dessa väsen och oknytt som vi fram till idag inte vetat fanns i Årstaskogen. Skanskvarnsskolan maj 2015 Nina textilslöjd, Pia träslöjd, Maria bild, Camilla svenska


Inspirationstext inför skrivandet En bit ifrån Gullmarsplan ligger Kolerakyrkogården. En kylig höstdag syntes de gulnande lövande röra lite konstigt på sig. Hade man i skymningen stått i en hörna på kyrkogården skulle man fått se en syn som etsat sig fast på näthinnan. Helt plötsligt började man se små varelser kravla sig upp från underjorden. Dessa varelser var så fula att de var det fulaste du någonsin sett och ännu lite till. Rösterna från dessa varelser var mörka, dova och hesa. Konstigt nog talade de svenska. De var 43 till antalet av det hiskeligaste du någonsin skådat. Vilka är det här? Varför kom de hit från underjorden? Hur kommer det sig att de pratar svenska? Vad tänker de göra? Kommer de att stanna? Frågorna är många och svaren oändligt många!


DE TRE ÖVERLEVANDE De kröp upp ur marken bland en massa stenar. Ovetande om var de var.

De var tvungna att överge sina hem för att människorna skulle bygga en tunnelbana i underjorden. Bygget gjorde så att det ramlade ner stenar och jord så de nästan blev mosade. Det var därför de flydde ur sina förstörda hem och hamnade på kolerakyrkogården. De var svåra att se för att de hade grön-brun päls som kamouflerade sig perfekt mot den grön-bruna bakgrunden i trädet som de hade klättrat upp i. Plötsligt kom en jägare och sköt mot dem. Två av dem ramlade ner döda. Tre av dem


lyckades fly. De hette Bobo, Titti och Göran. Bobo var 7år, Titti var 8 år och Göran var 70 år gammal.

De visste inte vad som hade hänt med de andra. Plötsligt åkte en stor röd grej på hjul fram. En massa människor gick in i den röda grejen och visade något kort för en man som satt längst fram. Bobo Titti och Göran gick in under den röda grejen och klamrade sig fast i ett rör. Den röda grejen började åka. Den stannade vid en skog och de hoppade av. Det började bli kväll så de bestämde sig för att leta efter någon stans att sova. De hittade en grotta som de gick in i. Precis när det hade lagt sig till rätta så hörde de något som brummade, strax efter det kom en stor björn fram lunkade. Det blev jätterädda och sprang så snabbt deras ben kunde bära de. När de hade sprungit ett tag, la de sig ner vid en stubbe och vilade. Alla var jätte trötta så de somnade direkt. Nästa dag när Bobo och Titti vaknade var Göran redan i full gång med att börja bygga en koja på stubben de sovit vid. Titti hjälpte Göran med att bygga den och Bobo letade efter mat. Efter en stund kom Bobo tillbaka med en död ekorre som han hade hittat.


Göran och Titti hade kommit ganska långt med kojan. De hade bara en vägg kvar. Göran gjorde upp en eld så att de kunde laga mat medan Bobo och Titti byggde klart kojan.

Efter maten gick de en kvällspromenad, plötsligt var det något som prasslade i en buske. - Hjälp vad är det sa Titti oroligt. - Det är bara en råtta sa Bobo. - Vi får väll gå och kolla, det kanske är vinden sa Göran. De gick och kollade. Det var en konstig filur som nästan såg ut som de fast lite mindre och hade vingar.


Filuren kunde också prata. De frågade filuren vad han gjorde där. Han sa att han inte visste vad han var men han sa också att han skulle vilja ha ett hem. - Du kan väl bo med oss, sa Titti och Bobbo glatt. Sen gick de hem till stubben. Nästa dag byggde de en liten säng till varelsen som det hade gett namnet Pär.

När de var klara lekte Bobo och Titti med Pär. De hade jätteroligt. Plötsligt kom ett rådjur springande fram ur en buske. En jägare jagade rådjuret, när jägaren kom ut på ängen som de lekte på blev de jätterädda och sprang iväg och gömde sig. Tyvärr fick jägaren syn på dem och sköt mot dem istället. De sprang så snabbt de kunde tills de kom till kojan där Göran höll på att laga mat. Bobo och Titti berättade för Göran vad som hade hänt. Göran sa att de måste försvara sig så de byggde en katapult. Sen åt de middag och gick och la sig. Nästa morgon vaknade de av ett högt pangande och de såg tre jägare utanför kojan. Alla tre sprang till katapulten och började skjuta jägarna.


Tillslut tog träbitarna som de sköt iväg slut. De tänkte fly men en jägare blockerade vägen så Göran sköt iväg de andra i katapulten. Bobo landade i ett träd och Titti landade på ett hustak långt borta. Sen kom Pär och flög iväg med Göran till en annan skog.


Epilog Titti ramlade ner från taket och landade på en balkong, efter en stund kom en liten flicka ut och hittade Titti så Titti blev flickans husdjur. Bobo klättrade ner från trädet till skogen och byggde en egen koja. Göran och Pär letade efter Bobo och Titti. Slut!

AV: Morris, Linnéa och Elias


WONKAS Del 1 Jorden var hård men dom kröp upp ändå. ”Vi gräver oss till kolonilotterna” sa mamma Tattoro.

När dom kom fram till kolonilotterna såg dom Jennica som äger kolonilotterna. ”Hej, vilka är ni?” sa Jennica.


”Öh….vi är…..oknytt” sa mamma Tattoro. ”Ok, är ni typ några nissar som kan hjälpa till på gården?” Nja men det kan vi ändå” sa Tittoro. ”Vad bra! Då kan ni hjälpa till med att ta ut kakorna som står i ugnen”

”Ja det kan vi” sa alla 4 samtidigt


Splash! Regnet kom. Alla fem sprang in och värmde sig. Jennica gjorde en brasa och gav dom varsin liten kopp te.

Två veckor senare hade Jennica något viktigt att berätta, ”Vill ni vara hjältar, åk upp till himlen och rädda alla djuren från flygplanen” sa hon. ”Ok vi har ändå inget att göra när vi är på jorden” sa morfar Messi. Dom flög och flög tillslut sa morbror Bomben ”Kolla där kan vi sova över natten”. Alla somnade skönt och längtade till morgondagen.

Del 2 Tittoro vaknade med ett ryck. Molnet som hon sovit på under natten hade dragit iväg med vinden. Hon såg ett plan som störtade ner med mamma Tattoro, morfar Messi och morbror Bomben på nosen av planet. Hon dök efter och slog bort dem från nosen. BOM! Dom hade landat framför en kolonilott. Planet hade kört vidare men inte dom. ”Var är vi?” sa mamma Tattoro ”Det första vi ska tänka på är väl att alla lever!” sade Tittoro.


”Ja, du är allt smart du” sa morfar Messi ”Var är morbror?” sa Tittoro. ”Haha! Han dricker vatten ur vattenkannan.” ”Mamma?” frågade Tittoro ”Tror du att det här är Jennicas kolonilott?” sa Tittoro. ”Jaa du, det är det nog” sa Tattoro ”Hon kanske är vaken.” sa morfar Messi. ”Vi tittar!” sa morbror Bomben! ”Hallå” sa en gammal röst. ”Hej, vet du var Jennica är?” ”Hehe, det är jag. Förresten hej på er! Det var längesen!” ”Haha, det var inte alls längesen! Vi sågs ju igår!” Sa Tattoro ”Jo det är minst 30 år sedan! Kom och ge mig en stor kram!” Dom kramade om varandra. ”Oj, vad vi har sovit länge!” sa morbror Bomben ”Ja, och när ni har sovit har det hänt hemska saker.” sa Jennica.

Del 3 Dom stod utanför riksdagshuset, nu var det dags. Jennica hade berättat att alla högerpartier hade förbjudit djur att härja fritt. Nu var det dags att smaka på deras egen medicin. Dom gick in. Dom gick fram till varsin partiledare och puttade bort dem från deras platser. ”Nu ska vi bestämma att alla djur ska ha all rätt till att härja fritt. Sen höll dom ett långt tal om naturen. Till slut hette ”högersidan” inte ”högersidan” utan ”natursidan”.


Dom รฅkte tillbaka till Jennica. Hon var รถverlycklig. Nu kunde hon ha sin skรถldpadda utan att behรถva gรถmma honom. Sen flyttade dom till en liten stuga i utkanten av skogen.


Epilog Några år senare hade dem vunnit 3 naturpris. Dom beslöt sig för att åka tillbaka till Jennica och säga hejdå för sista gången för att sedan fortsätta sina liv i himlen. Slutet gott allting gott

AV: Ingrid, Mireya, Massoud och Marcel


FILIBRUNKAR Det hela började med att Filibrunkarna Bingo, Bongo och Bango hade bosatt sig i Finland.

De trivdes i Finland tills oknyttsjägarna kom. (Filibrunkar är ett slags oknytt). Efter en vecka så stod dom inte ut med alla Finska oknyttsjägare. Därför flydde dom till Sverige och bosatte sig på ett ställe som de hade hört talas om och det var Kolerakyrkogården. De sov över där en natt men de trivdes inte där så de flyttade till ett mycket bättre ställe vid Årstaviken. Där trivdes de bra för det fanns gott om mat och resurser. Filibrunkarna var erfarna plundrare. De tänkte så klart plundra i Sverige också. De hade turen att det precis kom förbi tre ubåtar.


Då dödade de besättningen och tog över skeppen varsit till Bingo, Bongo och Bango. Då tänkte Filibrunkarna så här: människorna har inte kommit lika långt i teknologin som vi Filibrunkar, så vi får bygga ett kraftfält, kanoner och en sammankoppling (sammankoppling betyder att ubåtarna kan kopplas till ett hus.) Då ser Bango att det lyser om Bongo.

Då frågar Bango varför Bongo lyser. Då märker Bongo att han har en sändare på sig. Det betyder att de Finska oknyttsjägarna har spårat Filibrunkarna.


Plötsligt ser de en missil komma mot dem. Då säger Bingo slå på max styrka på kraftfälten. De hinner precis slå på kraftfältet innan missilen spränger ubåtarna. Då säger Bango att det är vår tur att slå tillbaks. Då avfyrar Bango en missil och spränger hela skrovet.

Oknyttsjägarna retirerar så vi gömmer oss här i vatten grottan sa Bongo. Då ser Bango att Bongo sitter där ensam också frågar han vad Bongo gör. Jag skriver brev till kungen och där det står att det bara finns 3 Filibrunkar kvar. Det var lite problem med att


leverera brevet för de hade ingen brevlåda så de fick bege sig till dit kungen bodde. De fick smyga förbi vakterna men till slut la de brevet på hans skrivbord och en månad senare blev Filibrunkarna Bingo, Bongo och Bango fridlysta. Slut

FAKTA:

Filibrunkar är ett slags oknytt. Som gillar att plundra och de har erfarenhet av det. Filibrunkarna Bingo,Bongo och Bango är trillingar. Alla är 678 år gamla (678 Filibrunk år är 11 människoår) Filibrunkarna Bingo, Bongo och Bango blev av med sina föräldrar på grund av oknyttsjägarna. Sen har de fått överleva på egen hand. Filibrunkarna hade ingen annan släkt än sina föräldrar. Därför finns det bara 3 filibrunkar. AV: Arvin, Edvin och Vilmer


SAGAN OM SYSKONEN USPOLBRUH På sistone har människor sett olika konstiga varelser krypa upp ur marken vid kolerakyrkogården. Dom hade blivit vettskrämda och sprungit iväg. Vissa trodde att det var människor som hade dött av kolera. Men sanningen är att det var oknytt. Jag ska berätta hur det började. Det började för några dagar sen. Oknytten var Stränga Ralf, Tjorven, Stora Biffen och Korvisen. Deras hemplanet hade precis blivit utplånad. Just då satt dom i en rymdraket till en grannplanet, som dom visste att de fanns mat, vatten och syre på. Den planeten hette Jorden. Och ett plus var att oknytten kunde ett språk som man talade på en del av jorden som kallades svenska. Däremot var inte landningen så bra.


Dom kraschade rakt ner i marken. Deras skepp var helt sönder och man kunde inte åka i den, det var då som man såg dom krypa upp ur marken.

Det första dom gjorde var att välja en riktning att springa åt. Dom sprang och sprang och till slut såg dom skymten av en park. Dom gick dit och då såg de ett jättestort träd. Dom klättrade upp i trädet för att se hur det såg ut bland grenarna ”Det ser ju fantastiskt ut!” sa Korvisen. Sedan kom dom överens om att det trädet skulle bli ett bra hem. Dom började inreda trädet till ett hem. Det blev jättesnyggt!


Men dom började bli hungriga. ”Jag går och hämtar mat i skogen” sa Stora Biffen. Stora Biffen klättrade ner från trädet och gick in i en skog som låg bredvid parken. Där hittade han bär örter och till och med kryp. Dom var allätare (alltså syskonen). Allätare äter det mesta, som till exempel en björn kan göra. När Stora Biffen gick tillbaka så gick han fel väg. Han såg sig omkring men han kände inte igen stigen.

Stora Biffen var känd för att vara väldigt skraj. Han började direkt att gråta. Dom andra i trädet började bli hungriga och oroliga. Dom gick ut i skogen, och då hörde dom någon som grät bakom en buske. Dom kollade och det var … Stora biffen. När han såg sina vänner så blev han jätteglad! Sen gick dom tillbaka till sitt hem och åt sin lunch. ”Varför grät du i skogen, Stora Biffen?” sa Korvisen ”Alltså jag vill helst inte prata om det nu, så snälla” sa Stora Biffen. Efter att dom hade ätit samma mat i 3 MÅNADER så började dom att bli lite trötta på maten, så dom bestämde sig för att gå till McDonalds. ”Nice, detta kommer att äga. Jag har inte ätit på McDonalds på fyra


månader!” sa Korvisen, ”Okej då går vi!” sa Tjorven. Dom gick ut ur parken och in på McDonalds. Men innan dom gick in sa Stora Biffen: ” Borde vi inte gå från baksidan, annars kanske folk tror att vi typ är fett läskiga”

”Ja, det är nog bäst” sa Tjorven. Dom gick in från baksidan. Precis innan dom gick in såg dom en fastbunden häst. Den såg väldigt speciell ut. Den hade supersnygga mönster på sig. Den såg ledsen ut och den PRATADE! Någon gick fram till den och sa ”Nu ska du bli slaktad så vi kan få ditt skinn. ”GUD! Vi kan inte låta dom slakta den!” sa Stränga Ralf. ”Ja vi måste hjälpa den.” sa Korvisen. Så dom smög fram till stolpen där hästen satt fast. Dom befriade honom och sprang i väg. Dom såg att djurskötarna kom allt närmare och närmare. ”Fort, hoppa upp på min rygg.” sa hästen ”Okej” sa Stora Biffen. Oknytten kunde nästan alla språk i världen. Det var det som var så speciellt med dom. Sedan red dom tillbaka till det stora trädet och sedan bestämde dom tillsammans att hästen skulle få bo tillsammans med dom i trädet. Så levde dom lyckliga i alla sina dagar i trädet AV: Tuva, Mårten, Amin och Isac


FAMILIEN RÅARS HISTORIA

Momo kröp upp ur jorden och märkte att hon var på en kyrkogård. Sedan gick hon och gick och gick tills hon kom till en stor byggnad. Där såg hon sitt nya hem, hon kallade det för rutschkana.


299 år senare kläcktes Sötpotatis. Och hennes första mening var ”Var kommer vi egentligen ifrån”?

Momo berättade allt från början. En gång för längesen på planeten Mars existerade ett folk som kallades marsianer. Det var krig mellan marsianer och fnuttinuttarna. Fnuttinuttarna kom från planeten Saturnus. Familjen Råar skickade iväg sitt lilla ägg (Momo) till Tellus (jorden).


Sedan kläcktes ägget under jorden på en kyrkogård i Stockholm. ”Jag (Momo) vandrade en liten bit och kom till det här stället, Jag kallar det för rutschkana” Och det blev vårt nya hem”. Ytligare hundra år senare kläcktes Korven.

En gång rymde Korven ända bort till gungorna.


Momo och Sötpotatis letade efter Korven men hittade honom inte. Korven var hungrig och trött och hittade inte hem. Men han hittade lite stenar att tugga på.

Sötpotatis var jätteorolig.


Korven började springa efter en stor köttklump [människa]. Och så helt plötsligt såg han sötpotatis. Korven började springa mot Sötpotatis. Och hon blev arg för att Korven hade rymt. Sedan kom Momo och skällde ut Sötpotatis för hon hade skrikit på Korven. Sedan levde dom lyckliga i alla sina dagar.


AV: Nora, Zofia och Emir


SURVERNA OCH FLYKTEN FRÅN JORDEN Det var en gång en planet som skulle utplånas. Alla invånare blev jätterädda och flydde. Men det fanns en familj som kallades Surver. Dom var många i familjen så det var bara tre kusiner som kunde fly. Alla tre hade röda ögon och röda djävulssvansar och de flesta Surver hade huggtänder och mjuk lurvig päls.


De var många i familjen så det var bara tre kusiner som kunde fly. Så de satte sig i raketen och åkte därifrån.

Men det blev ett fel på raketen så de åkte mot en planet som kallas Jorden. De kom bara närmare och närmare. Det kom rök och eldslingor bakom raketen. KRASCH! Allt blev svart. När Surverna kvicknade till så befann de sig i en håla under marken.


Raketen måste ha kraschat hårt. De grävde sig upp ur jorden och såg det fasansfullaste de någonsin sett. Det var monster med lysande ögon och runda ben! De rusade fram och tillbaka. I”monstren” fanns det några äckliga varelser. De hade konstig päls i olika färger. Bredvid banan där monstren sprang fanns det ett gräsfärgat monster som stod helt stilla.

Ögonen lyste inte och det verkade dött. ”Jag tror att det sover” sa Tindriana. ”Jag tror inte att de är monster utan maskiner” sa Hellboy. ”Vi flyttar in” sa Hellgirl. De gick runt maskinen och där stod en text. ”LIBPOS? Vad är det” sa Hellgirl. ”Nej dummer ” sa Hellboy. ”Det står SOPBIL”. ” Jaha!” Sa Hellgirl och gick in genom ett stort hål i taket. Tindriana och Hellboy följde efter. Det låg något på golvet. Tindriana smakade på det.”Mmmm gott!” sa hon. De andra smakade också och tyckte det var super gott. ” FabolousFabuolus”! Sa Hellboy. Då började sopbilen röra på sig! Den rullade fortare och fortare. ”Hjääääälp vad är det som händer”! Skreka Tindriana.”Den rullar” skrek Hellgirl. ”Vi måste få stopp på den innan vi kracharkraschar” sa Hellboy. Alla kusinerna greps av panik. Sopbilen rullade ner för en backe i full fart. Hellboy ramlade ner på en


knapp på golvet och då stannade bilen med ett ryck. De ramlade framför ett hus. Precis då kom en liten flicka ut ur huset, och fick syn på Surverna.

”Ååå så söta varelser”! ”Ååå mamma, mamma får ja ta hem dem”? Flickan var kanske 7 år gammal. ”Visst, visst lilla gumman” mumlade flickans mamma utan att ta blicken från sin mobil. ”Hon har så livlig fantasy” sa mamman för sig själv. Flickan gick in i huset med alla Surverna. ” ”Här är ert nya hem” sa flickan. Rummet var täckt med enhörningar och regnbågar. Flickan gick ut ur rummet. ”Vad ska vi göra nu då”? sa Tindriana. ”Vi rymmer”! sa Hellgirl. ”Jag har en plan”! sa Hellboy. ”Vi väntar tills det blir natt och då visk, visk, visk”!


Senare på kvällen. Flickan sov djupt medans mamman var i vardagsrummet och tittade på TV.

”Vet ni vad ni ska göra”? sa Hellboy. ”Ja”. Sa Tindriana och Hellgirl. Tindriana klöste klorna mot sängkanten, Hellgirl välte runt massa saker och flickan vaknade och satte sig upp i sängen med ett ryck. Precis då hoppade Hellboy upp och vrålade! Flickan skrek jätte högt. Mamman hörde inte för hon hade somnat. Hellgirl kastade en burk till Hellboy. Han öppnade locket och viftade med den i luften. Sedan sprang de ut genom fönstret och bort till sopbilen som stod ”parkerad” på gatan. ”Starta motorn skrek” Tindriana. ”Ja, ja, ja, jag försöker” sa Hellboy. Motorn startade med ett vrål. Just då ramlade Tindriana ner på gaspedalen och bilen for iväg. Poliskonstapeln Åke satt i sin polisbil och halvsov. Plötsligt for det en sopbil förbi i hundratio kilometer i timmen. ”VAD I HELLSKOTTA VAR DET DÄR?!?! ” Skrek Åke och startade motorn. Då hände något konstigt. Hellboy öppnade burken hällde innehållet


över hela sopbilen. Sopbilen flög iväg!!!! ”VAA?!”skrek Åke ”Vad är det som händer!?!?”

”Skönt” sa Hellboy ”nu är vi på väg från den där hemska planeten” ”Men maten var god” sa Tindriana och slickade sig om fingrarna.”Ja” suckade Hellgirl. ”Ja” suckade Hellgirl” vi har ju ingenstans att ta vägen” sa Tindriana. ”Okej då! vi åker väll tillbaka” muttrade Hellboy surt och drog i en spak så att sopbilen vände.


Med ett brak landade sopbilen i skogen. Sen den dagen bodde dom där. ”Kolla! En soptipp”! sa Tindriana. Ingen har sett Surverna sen dess. Men det sägs att man har sett tre 3 djävulssvansar i närheten av en soptipp!


AV: Juliana, Morris och Tindra


Fantasi 채r konsten att se det som 채nnu inte finns. Piet Hein 1905-1996



Arvin, Edvin, Elias, Ingrid, LinnĂŠa, Marcel, Massoud, Mireya, Morris H, Vilmer, Amin, Emir, Isac, Juliana, Morris G, MĂĽrten, Zofia, Nora, Tindra, Tuva

2015


Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.