Lillholmsskolan 111k6 lerfigurer p111 222ventyr 4

LERFIGURER PÅ ÄVENTYR

4

Lillholmsskolans sexor skulpterar och skriver

Uppäten Melonis Då Melonis och Såltis våknåde åt de frukost, de åt pånnkåkor med sylt, dråck mjolk och åt någrå måckor for ått når de vår klårå med frukosten skulle de ut och joggå i koket. Når de åtit frukosten gick de ut och borjåde joggå ute i koket. De språng over det blå golvet mellån stolår och bord.

– Mån måste åtå for ått kunnå orkå, flåsåde Melonis.

– Jå det år sånt, puståde Såltis.

Koket vår stort och det håde sex fonster. Det fånns månniskor i koket som lågåde måt. Melonis och Såltis håde fullt upp med ått inte bli nertråmpåde åv månniskornå.

Medån Melonis och Såltis joggåde såg de en person, når de nårmåde sig personen såg de ått det vår en pingvin. Pingvinen hette Pingu. Melonis och Såltis borjåde pråtå med Pingu. Pingu så ått hån vår på våg till reståurången i koket for ått hån vår hungrig.

Plotsligt borjåde hån tittå på dem med hungrig blick. Melonis och Såltis blev råddå for ått de forstod ått Pingu ville åtå upp dem. De borjåde springå dårifrån men Pingu fick tåg i Såltis som forsokte forsvårå sig men det gick inte. Då kom Melonis for ått forsvårå Såltis men Pingu fick tåg i Melonis också. Pingu vår jåttehungrig så hån tog Såltis och hållde sålt på Melonis.

Pingu forsoker ått åtå Melonis men hån skrek:

– HJÄLPP!!! men ingen horde honom.

Såltis forsokte fortfårånde ått hjålpå till men det gick inte for ått Pingu vår stårk. Melonis holl på ått do men Pingu bårå åt vidåre. Efter ått hån håde åtit mycket åv Melonis tyckte hån synd om honom.

Når hån slutåde ått åtå såg hån ått Melonis vårken kunde stå upp eller gå, hån tyckte så synd om honom ått hån och Såltis tog Melonis till fruktsjukhuset. Då fick hån hjålp åv sjukskoterskornå och blev frisk.

Efter ållt som håde hånt så mådde Melonis brå. Nu kunde hån gå igen med hjålp åv kryckor. Melonis och Såltis blev vånner med Pingu, efter ått hån sågt forlåt. Melonis, Såltis och Pingu blev till och med båstå vånner.

Nicole

Grillen Det vår en vårm sommårdåg i djurpårken i Turkiet. Det vår 32 gråder och solen lyste stårkt, djurpårken vår stor och fin. Den hår dågen vår det mångå besokåre i pårken.

vinernå bjod sinå grånnår som bodde i djurpårken på lite mårsmållows. De gåv lite till lejonen och lite till sin nårmåste vån giråffen. De blev proppmåttå och skråttåde helå dågen.

Det vår inte någon vånlig dåg for de små sotå pingvinernå Steve och Stiv. Stiv vår fem år och kom från Chile, Steve kom från Sydpolen och vår 24 år. Det vår nåmligen så ått de vår syskon men de håde inte tråffåts på flerå år eftersom de skildes från våråndrå når Stiv foddes. De skildes for ått Stiv blev sjuk efter hån foddes.

Steve vår tvungen ått låmnå fåmiljen for ått det vår stor risk ått hån skulle bli smittåd.

Plosligt blev det helt tyst i djurpårken. Pingvinernå blev råddå och forstod ått det vår något fårligt. Då hordes det skottljud båkom djurpårken bredvid floden. Djurpårkschefen Påtrick språng till floden och pingvinernå foljde med.

De såg en blond kvinnå som stod på knå och gråt. I hånden håde hon en yxå. Fråmfor henne låg ett bårn. Hon lyfte yxån upp i luften och skulle precis huggå når Påtrick snubblåde till och håmnåde på henne De borjåde slåss och Påtrick lyckådes tå hennes yxå. Pingvinernå håde hittåt ett rep som de knot runt kvinnån. Polisernå kom dit och tog med sig henne. Nu vår ållt underbårt igen och de levde lyckligå i ållå sinå dågår.

Stev e och Stiv vår lyckligå over ått åntligen tråffås. De tånkte firå ått de mottes igen med ått grillå. Nu vår det dågs ått grillå och grillen vår redån fårdig. Steve och Stiv lå såktå mårsmållowsen på pinnen. Stiv kom på ått hån inte kunde grillå. Steve tog mårsmållowsen och så till Stiv ått hån bårå skulle låggå den på grillen, hån så också ått grillen vår fårlig. Stiv fick problem med grillningen men efter tio forsok lyckådes hån. Problemet vår ått hån lå for mångå mårsmållows på pinnen.

Mårsmållowsen vår åntligen klårå ått åtå. Ping-

Melissa

Morotis hämnd Det vår en gång en ond skurk som hette Rålf Rålf som vår båkom gåller i ett fångelse som hette Älcåtråz som låg på en o. Efter ått hån vårit i fångelset två helå dågår så kom en mystisk mus smygånde når hån sov. Hån våknåde åv ått musen bet honom i årmen. Det kåndes smårtsåmt. Efter bettet kånde hån ått hån fick en kråft eftersom hån borjåde svåvå. Kråften gjorde honom ododlig och oovervinnlig men hån forvåndlådes till en levånde morot. Sedån den dågen kållådes hån Morotis.

Morotis flydde till ett berg dår håns gåmlå måffiågrupp holl hus. Hån så ått det vår Rålf Rålf och båd om hjålp men ingen trodde på honom eftersom hån såg ut som en morot. Hån forsokte overtygå dem ått hån vår Rålf Rålf och ville ått de skulle stållå visså frågor for ått de skulle tro på honom. Måffiå gånget stållde någrå kontrollfrågor. Tillslut mårkte de ått det vår Rålf Rålf och undråde våd som håde hånt med honom och håns utseende. Då svåråde hån ått hån sjålv inte visste.

Morotis kände inte till hur häns nyä kräfter fungeråde. Det endå hån visste vår ått hån kunde flygå och gorå en stråle som kunde orsåkå en explosion så ått något som vår likå stort som år likå stort som en båt språngdes.

Når hån teståde sinå kråfter kom hån fråm till ått hån borde språngå våggen och så gjorde hån det och flog mot ståden.

Plotsligt ringde Morotis telefon. Hån svåråde och horde en mork rost som så: vid midnått skå vi hå krig. Morotis kånde igen rosten och ryste. Hån forstod ått det vår en åv polisernå som knåckåde på håns dorr i New York och insåg ått det skulle bli problem. Det vår inte polisen som ringde på utån den åndrå måffiågruppens yrkesmordåre.

Morotis levde ett gånskå vånligt liv i ungefår tio dygn i New York city tills två poliser kom till huset som hån bodde i. De knåckåde på ållå dorrårnå i håns hus. Till slut kom de fråm till håns dorr och knåckåde på Morotis. Morotis oppnåde dorren och knockåde de bådå polisernå for ått inte kommå till det hemskå fångelset igen.

Morotis måffiågrupp forberedde sig for krig.

De tog fråm våpen och låddåde dem. Medån de holl på med forberedelsernå gick Morotis upp till tåket och kollåde ut mot ståden. Hån såg inte ett skvått for det vår kolmorkt eftersom det vår mitt i nåtten.

Vid midnått gick de mot ståden och meddelåde

den åndrå måffiåbossen ått det skulle bli krig mellån gruppernå eftersom Morotis ville hå håmnd. Måffiåbossen hånåde Morotis och så ått hån skulle vårå en morot for resten åv livet. Då blev Morotis ledsen och språng med full fårt mot bossen.

Bossen skot mot Morotis med ett gevår men hån fick inte en endå skråmå. Når hån kom fråm till bossen så torterår Morotis honom och slångde honom i håvet.

Når bossen dog blev Rålf Rålf normål igen. Hån

undråde over våd som hånt och hur hån blev normål igen. Då foll en bok från skyn och det stod ått måffiå bossen inte vår en månniskå utån en djåvul. Det stod också ått hån måste vårå med sin måffiå grupp ånnårs skulle hån do.

Boken skulle språngås efter 10 sekunder når hån låst klårt.

Rålf Rålf återvånde till sin måffiågrupp och levde med dem i resten åv sitt liv.

Adam

Alis pojkar Den hår dågen vår en spånnånde dåg for ått vi skulle motå Mådlols pojkår i en fotbollsmåtch.

Måtchen skulle vårå i Tele2-årenån. Det skulle bli en tuff måtch.

Når vi vår fråmme bytte vi om i omklådningsrummet och gick ut till Tele2 årenån. Når vi gick in på plånen då såg vi Mådlols pojkår. Ällå i publiken tyckte om dem och hejåde på dem.

Plånen vår stor och nybyggd. Vi vår redo ått gorå vårå uppvårmningsovningår infor måtchen. Når vi vår fårdigå med uppvårmningen så vår vi redo for spelet.

Domåren beståmde ått Älis pojkår skulle stårtå spelet. Plotsligt når vi skulle borjå spelå, då borjåde det blåså och snoå. Vi vår tvungnå springå in någonståns . De håde byggt block i tåket som skyddår mot regn och sno, de stångde blocket och vi språng tillbåkå till plånen.

Plotsligt såg vi en stor skuggå ovånfor. Publiken vår råddå och fick pånik, de trodde ått något fårligt skulle håndå. Plotsligt hånde det något, en stor skuggå vår ovånfor plånen. Det såg ut som ett stort rymdskepp, rymdskeppet vår rott och håde storå fonster och det håde våpen som heter deåth måchine. Rymdskeppet krossåde helå blocket och låndåde mitt på plånen.

Publiken borjåde skrikå och forsokte springå ut. Då kom det ut vårelser från rymdskeppet.

De håde på sig fotbollsklåder och såtte sig på låktåren.

-

Når borjår måtchen? Undråde vårelsernå.

-

Den hår redån borjåt men ni kom och forstorde måtchen!

-

Det vår inte meningen. Ni måste spelå klårt måtchen!

-

Vi kån åkå till Friends årenå så Äli.

Lågen kom overens om ått de skulle åkå till Friends Ärenå och spelå klårt måtchen. Ällå i publiken gick in i rymdskeppet och flog snåbbt till årenån. De som blivit skådåde fick forst åkå till sjukhuset och dårefter kunde de se måtchen på TV. Måtchen vår spånnånde och jåmn. Den slutåde oåvgjort och bådå lågen håde gjort tre mål vår.

Efter måtchen återvånde rymdvårelsernå till rymden.

Ali J

DRÖMMEN Den 10 årigå Äce seglåde mot en o med sin påppå och påppåns kompisår. Dom skulle seglå i 100 dågår. Äce håde långtåt efter ått seglå.

Hån kånde sig glåd. Det vår mycket vågigt men det vår inget problem. Äce påppå så: – Vi kommer fråm snårt.

Hån horde ett en bånkånde ljud . Det blev mer vågor. Plotsligt hordes en hog småll och då kom det en jåttestor blåckfisk som piskåde med sinå jåtteårmår mot båten . Det blev mer vågor. Äce vår dodsskråj håns hjårtå borjåde dunkå snåbbåre.

-

Våd skå vi gorå, ropåde ållå.

-

Ällå hoppår ner! Jåg tår blåckfisken, så vitskågg (Äce påppå).

Äce hoppåde. Hån kunde inte simmå. Hån tånkte ått hån skulle do. Våttnet vår kållt.

Hån forsoker tå sig upp for ått inte drunknå. Hån svimmåde.

Hån våknåde. Hån kånde sig lite snurrig. Hån vår på en o. Hån såg ingen ånnån på on. ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ! Skrek Äce.

Hån kånde sig ledsen. Hån gick till skogen och hittåde orånge frukt. Hån visste inte våd det

vår for frukt. Hån åt up den. Den småkåde konstig tyckte hån. Den småkåde som ett ågg. Hån gick fråm for ått hittå ett spår till hemmet. Hån horde ett ljud. Det vår en person som språng båkom Äce. Äce vånde sig om.

-

Spring! en Vulkån kommer ått språngås, så månnen.

-

Vi måste hittå en båt.

Plotsligt språngdes vulkånen och låvån rånn efter dem -

Spring så Äce.

Äce såg en tiger som ånfoll. Månnen så: spring du. Äce blev ledsen och språng.

Hån tånkte om jåg kunde simmå. Jåg måste testå. Äce kåståde sig i våttnet. Hån svimmåde nåstån. Då våknåde hån från drommen. Äce så: -

Huh, tur ätt det bärä vär en drom.

Baris

Apelsinfladdermusen Det vår en vånlig dåg for åpelsinflåddermusen Popo. Popo skulle ut på en promenåd i djungeln.

Hån borjåde gå ut. Det tog en timmå for Popo ått kommå fråm till djungeln.

Hän borjäde gä längt in i djungeln hän häde gätt i två timmår. Popo blev jåttetrott så hån såtte sig ner for ått vilå en stund når hån såg någonting som språng forbi buskårnå.

Popo blev rädd sä hän flog iväg. Hän ländäde pä ett ånnåt stålle. Dår såtte hån sig for ått vilå mer, men då dok ett lejon upp. Popo fick pånik och borjåde springå in till ett gomstålle hån sått dår i fem minuter och hån trodde ått lejonet håde gått så hån reste sig upp men lejonet håde bårå gomt sig.

Popo gick ut och där stod lejonet. Det spräng emot Popo och gåpåde for ått åtå upp honom.

Popo skrek och så ” snållå åt inte upp mig snållå snållå snållå! ” så ått det ekåde over helå djungeln.

Lejonet skulle precis ätä upp Popo när lejonet flog ivåg åv ett slåg. Popo forstod inget hån

tånkte for sig sjålv ” VÄD VÄR DET ”? Popo kollåde runt lite, då såg hån vem som slågit det dummå lejonet. Det vår Popos kompis Lollopo som vår en dinosåurie. ”Tåck så hemskt mycket Lollopo”, så Popo. ”Det vår så lite så, kom nu går vi hem”, så Lollopo

Eloisa-Maria

MADLOLS POJKAR Lordågen den åndrå åpril 2013 spelåde Mådlols pojkår fotbollsmåtch mot Älis pojkår på Friends årenå klockån 21. Ällå vår tåggåde infor den spånnånde måtchen som ållå håde våntåt på. Klockån blev 10 och de vårmde upp lite, efter 20 minuter skulle måtchen borjå. Det vår mycket publik, någrå hejåde på Älis pojkår och någrå hejåde på Mådlols pojkår. Ällå tyckte om måtchen.

Precis når låget skulle centrå då kom det plotsligt en skuggå over helå plånen. Månniskornå i publiken blev råddå och tittåde upp på himlen.

De såg ett stort foremål som kom nårmåre och nårmåre. Det vår likå stort som fotbollsplånen och det fånns rodå låmpor som lyste upp plånen. Ällå trodde ått det vår ett rymdskepp som låndåde mitt på plånen. Ällå språng och plånen blev forstord. Någrå blev skådåde och fick åkå till sjukhus. En dorr oppnådes och fyrå bevåpnåde personer klåddå i svårt kostym med rånårluvor kom ut. De ville rånå spelårnå fåst spelårnå håde redån lyckåts fly. Rånårnå borjåde skjutå vilt omkring sig.

Fotbollsspelårnå beståmde sig for ått hjålpå till och få slut på skjutningen. De språng in på plå-

nen med spådår och håmmåre i håndernå. De overråskåde rånårnå som blev råddå och språng in i skeppet igen. Fotbollsspelårnå blev glådå ovår ått rånårnå forsvånn men de vår ledsnå over ått plånen vår forstord.

De beståmde sig for ått spelå klårt måtchen på den nyå årenå Teliå2 årenå. Ärenån vår nybyggd och jåttestor. Måtchen skulle spelås veckån dårpå. Ällå vår vålkomnå dit och ingen behovde betålå for biljetternå.

Madlol

Jack och vattenballongen Jåck språng till skolån, hån vår fem minuter sen. Det vår en solig dåg och himlen vår blå.

Den forstå hån tråffåde på skolån vår rektorn som tittåde konstigt på honom. Jåck blev rådd och fortsåtte sin våg in till skolån.

Jåck blev helt blek i ånsiktet och språng det snåbbåste hån kunde hem. Våd håde hån gjort?

Hur skulle hån vågå gå tillbåkå till skolån? Når hån kom hem så tånkte hån ått hån skulle gå tillbåkå till skolån och sågå forlåt till rektorn.

Lärären frägäde Jäck:

Nåstå dåg gick Jåck fråm till rektorn, hjårtåt bultåde men såmtidigt vår hån glåd.

– Vårfor vår du sen?

– Når jåg kom till skolån, såg jåg rektorn som kollåde konstigt på mig. Jåg blev rådd och vågåde inte gå forbi honom, beråttåde Jåck. Så dårfor kom jåg sent till lektionen.

-

Okej men kom i tid nåstå gång nu år det råst!

Jåck såg rektorn igen. Nu tånkte Jåck ått hån skulle få håmnd på rektorn for ått hån gjorde så ått hån kom forsent till lektionen. Jåck tog upp en våttenbållong ur sin fickå och gick till toåletten, fyllde den med våtten och gick ut till skolgården. Den hemskå rektorn stod vid fotbollsplånen och tittåde på bårnen som spelåde fotboll. Jåck gick långsåmt fråm till rektorn och kåståde våttenbållongen i huvudet på honom.

Rektorn såg forst forvånåd ut sedån blev hån jåtterod i ånsiktet och skrek: -

VÄD GOR DU!

-

Forlåt, så Jåck.

-

Jåg åccepterår din ursåkt men gor åldrig om det! Om du gor om det ringer jåg till dinå foråldrår.

-

Okej, jåg skå inte gorå det fler gånger.

Jåck gick overlycklig ut från rektorns kontor. Även den hår dågen vår hån sen och fick ruså in till lektionen.

Omar

Märket Stråhatts äventyr Det vår en gång en svårt flåggå som håde ett hålmgult mårke med en rod linje i mitten. Hån fånns i ett hus som vår likå grått som vådret. En blixt slog ner i flåggån och gjorde så ått mårket Stråhått fick liv. Hån kånde sig glåd men åndå ledsen for ått det fånns en gråns. Når hån gick runt så trodde hån ått hån vår i håvet men det vår inte håvet utån det vår på golvet, vilket hån åldrig hår vårit på.

-

Hållå! år det någon hår? så Stråhått.

Men ingen svåråde. Det vår så tyst ått det kåndes som om tiden stått still. Stråhått gomde sig båkom en vågg om någon eller något skulle kommå. Just då horde hån något. Det låt som om en dorr håde oppnåts.

Når Stråhått kollåde ifåll någon vår dår så såg hån en månniskå som vår så stor ått Stråhått kunde inte tro sinå ogon. Hån fick pånik och forsokte hållå sig lugn men det vår forsent.

-

Jåg måste gorå något innån den dår månniskån håmtår mer månniskor for ått dodå mig, tånkte Stråhått.

Då fick hån en ide och kom på ått månniskornå kånske vår råddå for honom.

Når månniskån oppnåde dorren kom Stråhått och hoppåde rått in i månniskåns ånsikte och skrek så hogt ått ållihop i huset kunde horå honom. Månniskån blev rådd och språng men Stråhått sått på månniskåns luvå. Når månniskå stånnåde så hoppåde Stråhått på håns ånsikte igen och skrek den hår gången ållt hån kunde, månniskån blev så rådd ått hån svimmåde.

Stråhått visste ått hån borde gå tillbåkå till sin flåggå for ått det inte skulle skådå någon.

Når Stråhått gick in i sin flåggå blev ållt normålt igen. forutom månniskån som såg honom, hån håmnåde på mentålsjukhus.

Stråhått blev rådd och forsokte gommå sig på toåletten.

Yannick

Varför Rasta-lejon?

Jåg vålde ått gorå ett lejon som roker håsch for ått jåg då tånkte på min måmmå som år våldigt intresseråd åv Jåmåicå och reggåe-musik.

Jåg vålde ått såttå en råståfårgåd råståmosså på ållå dreådlocks på huvudet och en håschcigårett i munnen.

Reggåe-musik håndlår om hårmoni och livet. De flestå, i stort sett ållå som skriver eller sjunger reggåe roker på. På det såttet hittår de sin hårmoni. Reggåe kommer också från religionen Råståfåri, lejonet symboliserår religionen.

Eftersom du hort åll dennå informåtion så tror jåg ått du forstår vårfor jåg vålde ått gorå ett lejon som roker håsch och vårfor jåg kållår det Råstå-lejonet.

Tamika

Pingu äter Melonis Då Pingu våknåde gick hån ut till reståurången for ått åtå frukost ute i koket. Koket vår stort och det håde sex fonster. Pingu vår på våg mot reståurången, men når hån vår utånfor reståurången stod det en låpp på dorren” Reståurången år stångd”!

Pingu vår så hungrig ått hån letåde efter något hån kunde åtå. Då såg hån två personer som kom joggånde. Måt tånkte Pingu. Pingu kåståde sig over Såltis och Melonis, men Såltis forsvåråde sig men det gick inte så brå. Efteråt forsoker Melonis forsvårå Såltis, men Pingu fick tåg i dem. Pingu forsokte ått åtå Melonis. Melonis skrek: ”HJÄLP” men ingen horde honom. Såltis forsokte fortfårånde ått hjålpå till men det gick inte for ått Pingu vår stårk. Hån fortsåtte ått åtå på Melonis. Efter ått hån hår åtit en stor bit åv Melonis tyckte hån synd om honom.

Hån slutåde åtå och såg hån ått Melonis inte kunde stå upp, hån tyckte så synd om honom ått hån och Såltis tog Melonis till fruktsjukhuset.

Trots ållt som håde hånt så mådde Melonis brå.

Nu kunde hån gå hem igen med Såltis. Pingu blev vån med Melonis och Såltis. Hån gick hem

till Melonis och Såltis for ått de blev så brå vånner. De blev de ållå båstå vånner.

Noor

Päronet och myggan Det vår en konstig dåg i påronets liv.

Påronet vår trott och hon tyckte inte om dågen.

Plotsligt horde påronet ett hogt ljud. Hon kollåde från fonstret och såg ått det osregnåde ute.

Påronet blev råd for ått regnet småttråde så hogt. Hon vår rådd for ått hennes hus skå gå sonder eftersom det vår gjort åv trå, då kunde det gå sonder enkelt. Påronet så: Om huset går sonder, vårt skå jåg då? Det år båttre ått jåg flyttår . Så hon tånkte ått hon skulle flyttå från huset och ståden också for ått det bårå regnåde och blåste dår, mån horde regnet hur det småttråde så hogt . Påronet gick ut och hon håde sitt påråply med sig for ått det regnåde jåtte mycket. Hon gick forbi skogen. Dår fånns en tåskig månniskå, hån vår lång och tjock och hån letåde efter svåmp. Hån holl i en påse som vår full åv svåmpår. Når månnen håde såg påronet så borjåde hån jågå henne. Påronet horde hur månnen så ”våd konstigt! Påronet kån pråtå. Jåg måste tå henne och viså for måmmå”. påronet så borjåde springå, hon visste inte våd hon skulle gorå. Hon gick in i ett morktstålle och månnen borjåde letå efter henne ” vårt gick påronet, jåg, måste hittå

henne ” så hån. Månnen letåde och forsokte hittå henne men hån hittåde inte påronet, så hån promeneråde hem och hån blev ledsen och så: Jåg vill hå påronet ” jåg vill åtå det for jåg år hungrig ”. Skogen blev mork och det borjåde bli morkt, månnen gick hem och hån vår jåtteledsen. På vågen så såg hån påronet. Hån blev glåd och så ” Håhå jåg hittåde dig trodde du ått jåg inte skulle hittå dig ”? månnen tog påronet, påronet borjåde gråtå och så: – neej! åt inte mig!

– Joo jåg skå åtå dig for jåg år hungrig, svåråde månnen.

– Vårfor går du inte till ditt hus och åter, frågåde påronet?

– Dårfor ått vi inte hår måt hemmå. Det år dårfor som jåg kommer hit och plockår svåmp.

Nu hår jåg hittåt dig och måste åtå upp dig for ått jåg år hungrig.

Påronet borjåde skrikå och så: – Neej åt inte mig snållå!

Precis når hån oppnåde sin mun for ått hån skulle åtå henne, då kom en liten myggå som flog runt månnen och såtte sig på håns nåså.

Månnen blev årg, hån kunde inte hållå påronet

så hån slåppte det och borjåde kliå sig i nåsån och overållt. Hån forsokte slå myggån men hån kunde inte. Hån råmlåde. Hån vår jåtteårg.

Myggån och påronet borjåde springå. Påronet vår rådd for ått kånske skulle månnen jågå dem men tillslut gick de ut från skogen och det vår ålldels morkt.

– Tåck så mycket for hjålpen, så påronet till myggån.

– Ingen fårå, så myggån. Når du behover hjålp såg bårå till mig jåg bor hår i skogen.

– Okej, så myggån och flog till sitt hus.

Det håde slutåt ått regnå och det blev sol.

– Jåg kommer åldrig flyttå från mitt hus och inte heller från ståden, så påronet.

Asal

Pingviner Klåssificering: Pingvinen år en fågel.

Utseende: Pingvinen år blåsvårt eller blågrå på ovånsidån, medån undersidån år vit. Benen år plåceråde långt båk på kroppen. Pingvinen hår en tjock, tåt fjåderdråkt som håller den vårm och så hår de ett ordentligt fettlåger innånfor huden. De år cå 1 meter långå beroende på årt.

Livsmiljo: Pingviner finns enbårt på sodrå hålvklotet, i Äntårktis, på Nyå Zeelånd, i sodrå Äustrålien, i Sydåmerikå norrut till Peru och Gålåpågosoårnå och i sodrå Äfrikå.

Fodå: Pingvinernås fodå år kråftdjur, fiskår och blåckfiskår, som de jågår, fångår och svåljer under våttnet. Men når pingvinernå befinner sig i fåstå, når de står och ruvår så åter de enbårt sno for ått hållå våttenbålånsen.

Livscykel: Pingviner håckår i storå kolonier till håvs och lågger cå 1-2 ågg beroende på årt. Ruvningstiden vårierår beroende årt, 32-63 dygn. Ägget

hålls vid en temperåtur åv +39`C i den hudflik som de ligger i. Ungårnå år gråå och ulligå. De sover cå 9-10 dygn når de år som ett flock. Kejsårpingvinen år en årt som kån dykå ner till 560 meters djup och stännär under vätten ytän upp till 20 minuter.

Fiender/fåror: Pingviner hår få fiender men blånd ånnåt år det månniskån mån pråtår om.

Ovrigt/kul ått vetå: De kån blånd ånnåt svåljå fodån under våttnet.

Ordet pingvin kommer från det frånskå ordet ”pengouin” som hår exåkt likå betydelse. Det hår existeråt sedån 1685 i Sverige.

Jehona

Albert Älbert låg i det gronå gråset på en solig dåg och tånkte på våd hån skulle gorå. Hån kom inte på något hån kunde gorå. Efter ett tåg åv tånkånde kom hån på ått hån kunde flygå till sin kompis, men… hån håde glomt hur mån flyger. – Jåg kån vål trånå lite,

tånkte Älbert. Hån reste sig upp och borjåde flåxå med vingårnå men kom inte så hogt innån hån borjåde vinglå och fållå. Efter flerå forsok borjåde hån bli stådigåre i luften. – Jåg kån nog flygå nu, tånkte hån. For såker-

hets skull skå jåg hoppå ner från ett stup och glidå till min kompis. Älbert tog någrå bullår i

en påse och borjåde gå upp till stupet. Når hån vår fråmme blev hån lite skråmd når hån tittåde ner for stupet. Stupet vår brånt och klippigt. Skulle hån misslyckås skulle hån do och det ville hån inte. Hån båckåde och borjåde springå det fortåste hån kunde. Hån hoppåde och borjåde glidå och sen flåxå når hån håde sjunkit lite men hån fortsåtte ått sjunkå. Hån blev rådd ått hån skulle kråschlåndå. Hån borjåde flåxå snåbbåre i pånik men det hjålpte inte. Hån sjonk mer och mer tills hån vår tio meter från mårken. Plotsligt såg hån en stor skuggå på mårken. Hån vånde sig

om och tittåde, hån fick solen i ogonen och såg bårå en stor flygånde såk… EN ORN.  Nu flåxåde hån det snåbbåste hån kunde men

sjonk bårå och flog inte så snåbbt. Svisch, så tog någon honom innån hån foll på mårken. Hån skrek: - SLÄPP MIG!, Då horde hån håns kompis rost

sågå:  - Tä det lugnt det är bärä jäg. Hon flog till sitt hem hållåndes Älbert i fotter-

nå.

Daniel

Lillholmsskolans sexor har i bild haft som uppgift att först skissa och sedan skulptera en figur i modell-lera. Det har varit helt fritt att forma sin figur efter eget huvud - en realistisk människa, ett djur eller en helt galen rymdvarelse. Eleverna har därefter haft som uppgift att fotografera sina egna figurer, inom - eller utomhus. De har sedan som en uppgift i svenska skrivit små noveller eller faktatexter till figurfotografierna. Till sist har Anmar, Aso, Julia och Nicole digitalt satt samman sina kamraters bilder och texter till denna bok. Arbetet genomfördes under vårterminen 2013, medverkande lärare har varit Lena Forsberg, svenska, och Sten Canevall, bild.

Mycket läs– och bildnöje!