Kungliga svenska balettskolan 111k4 djur 222r ju också m222nniskor

DJUR ÄR JU OCKSÅ MÄNNISKOR Åk 4 Kungliga Svenska Balettskolan 2014- 2015

FABELBERÄTTELSER

Tigern och musen

Det var en gång en liten söt stad. I den söta lilla staden fanns det tio små söta hus och ett stort och vackert slott. Staden hette Drottningholm. I slottet bodde en stor mäktig praktfull tiger.

Han skröt om sig själv och var mycket kräsen.

En dag gick kung tiger ut på sin balkong. Solen sken underbart. Men plötsligt hörde man kung tigers elaka röst.

-jag den mäktiga kung tiger befaller er krälande små odjur att buga för mig, skrek kung tiger. alla i byn suckade men bugade ändå.

Nästa dag skulle kung tiger fara till stan. Men på vägen mötte han en liten mus. musen ställde sig bestämt framför honom. Musen var kritvit och hade en rosa svans och ett bälte där en nål hängde.

-Jag har blivit trött på alla saker du tvingar oss att göra, pep musen. Tigern kolla konstigt på musen. Jag har inte gjort fel tänkte han. Eller….

- hahaha, skrattade tigern hånfullt - Jag kommer vinna utan att anstränga en liten klo, sa kung tiger elakt.

Musen antog utmaningen han sprang runt och runt så han inte kunde få tag i honom. men plötsligt så fick han tag i musen. han öppnade sin stora mun. Han hade säkert tjugo sylvassa tänder. Man såg hur han drägglade på honom.

- nu har jag dig, röt tigern. Men musen var kvick och tog sin nål och stack han i nosen.

- Aj, aj, aj min nos, utbrast tigern. Tigern stod framför en brunn och han ramlade i brunnen. Och det var det sista man såg av kung tiger. Nu kunde alla invånare i Drottningholm leva lyckliga i alla sina dagar.

Behandla andra som du vill bli behandlad själv.

Sonja Svanberg

Sonja Svanberg

Katten och grisen En gång i världen fanns en gris och en katt. De var nära vänner. Katten hette Bob och grisen hette Kalle. Bob och Kalle bodde tillsammans i en liten lägenhet i Gamla stan.

En dag när Bob och Kalle satt hemma och drack te frågade Bob: -Varför kan vi inte åka till ett land, det är ju så kallt här?

-Nej det vill jag inte, stönade Kalle.

-Var inte så lat Kalle, du sitter ju i soffan och kollar på tv hela dagarna. Du måste röra på dig!

Men Kalle rörde sig nästan aldrig. Men en dag behövde Kalle köpa mjölk, så han gick ut.

Men på vägen tillbaka såg han en skylt och det stod, åk till fjällen, åk med SAS! du får 70% rabatt om du åker det, välj själv! Grisen blev jätte sugen så han sprang hem för att berätta det till Bob. -Vet du vad jag såg på en skylt i stan, att man kan åka till fjällen, utropade Kalle.

-Sa du fjällen …..hhhmmmm……. ja varför inte vi har ju aldrig varit där, funderade Bob. -Men då åker vi med bil inte med flygplan det blir för dyrt, log Kalle. Ja, nu har vi bestämt oss. Vi åker redan imorgon, sa Kalle.

Det var redan morgon och nu var det dags och packa.

Ja, ja, ja, jag är så glad skrek grisen så högt att en vaknade.

Nu är det dags och packa, utropade grisen.

Katten stönade och sa, det är bara klockan 6 på morgonen kan vi inte sova lite till.

Men katten blev tvungen att gå upp så tidigt.

-Kalle, glöm inte och hämta skidorna i källaren, sade katten.

Mmmmmm okej, mumlade grisen. Efter ett tag var allt klart. Allt var packat och gjort.

-Vi har väl inte glömt något? frågade katten.

-Nej, det har vi nog inte, svarade grisen utan att tänka på skidorna.

Nu började deras resa. De åkte redan i 3 timmar.

-Gud vad trött jag är, stönade grisen.

-Men det är inte du som kör bilen det är ju jag, och föresten är det 7 timmar kvar, sade Bob. -Åh nej, stönade grisen ännu mera. Men entligen var de framme i den fina snöiga världen.

-Wow vad fint, sa katten och grisen i kör.

Det första de ville göra det var och åka skidor.

-Har du tagit med dig skidorna, frågade katten.

-Oj, eeeeee jag glömde det, sa Kalle.

-Va, men vad ska vi göra nu da, frågade Bob. -Vi kan klättra på bergen, sa Kalle.

-Okej da, svarade Bob. Så de började klättra på bergen. När de var uppe vid hälften av berget började grisen och katten skrika, hjälp jag ramlar snart. Det var för hallt för att klättra. Men till slut kom katten upp.

-Hjälp mig upp nu, sade Kalle. Men Bob bara sprang iväg.

-Bob hjälp mig, skrek grisen. Det var ingen vän och lita på, tänkte Kalle. Bob gick och hyrde ett par skidor eftersom han inte hade några. När Bob gick in i de lilla huset där man hyrde skidorna såg han en liten liten råtta som hyrde ut vintersportsaker, och råttan sa:

Tjena mors. Jag säljer skidor………

-Jag vet det, jag vill ha skidorna nordic xp330, utropade grisen.

-Här är de, pep råttan. Katten tog de och försvann.

-Hejdå, pep råttan.

Katten hörde det inte han var redan på ett berg. Han var högst på berget. Katten satte på sig skidorna och så åkte iväg.

-Hjälp, ett träd jag kommer att krocka, skrek katten. Det var just det som hände, han dunsade med en smäll på marken.

-Det gjorde säkert ganska ont, tänkte grisen som hade klarat sig och stått och kollat på den roliga föreställningen. Grisen tänkte för sig själv "hur man är mot andra så blir man själv behandlad".

Michelle Romanovich

Zebran i stadshuset Det var en gång en zebra som hette Zigne som bodde i stadshuset. Zigne bodde helt ensam.

Hon kände ingen som bodde i närheten där hon bodde. Zigne bodde i det mest dyraste och finaste huset i hela landet .Så många tjuvar hade försökt att bryta sig in. Men hade aldrig lyckats.

En dag knackade det på dörren. Zigne blev jätteglad. Det hade aldrig knackat på dörren förut. När hon öppnade så stog det en varg utanför.

-Tjena, ropade vargen, så att det ekade i hela huset.

-Hej! vad heter du? frågade Zigne.

-Jag heter Nicko, vad heter du? sa vargen och såg frågande ut. Zigne svarade och välkomnade vargen. Zigne bjöd vargen på kakor och te. Hon tänkte att vargen skulle kunna bli hennes kompis. De gick in och satte sig ner vid bordet och började äta.

-Mmm vad gott, mumlade vargen med massor av kakor i munnen.

Helt plötsligt började vargen prata om att han verkligen gillade huset. Sen började han plötlsigt skrika och skrämma Zigne.

Han skrek att han bara lurades och att han skulle låsa in Zigne i ett rum med massor av spindlar. Han skulle bo i huset istället för Zigne. Hon blev jätterädd och började springa för livet.

Det blev ett himla jagande! Det fanns fem trappor i huset och Zigne började springa upp för första trappan. Vargen började följa efter henne. Vargen knappade in på, Zigne. Hon sprang upp för nästa trappa och sprang in i ett sovrum som hade två dörrar. Vargen blev väldigt förvirrad men såg den stackars zebran. Efter fem minuter när de hade sprungit runt på den översta våningen så hade Zigne ingen stans att ta vägen. Hon fick en idè!

Zigne kom på att hon kan klättra upp på en stege som lede till taket. Vargen blev förvånad och tvekade lite men hoppade upp på stegen.

När de kommit upp på taket började Zigne klättra upp på de tre kronorna och fastnade några sekunder för utsikten var så fin. Nu började vargen komma riktigt nära. PANG! Vargen tog zebran och gick ner för alla trappor och låste in Zigne i en städskrubb.

Först var Zigne ledsen men kom på att det var hon som hade nyckeln till städskrubben. Hon började försöka låsa upp och lyckades. När hon kommit ut band hon fast vargen och ringde polisen. Efter den dagen var Zigne väldigt försiktig med att öppna dörren till någon.

Det är bra att veta var man har sina fiender.

Katarina Grute

Katten och vargen Det var en gång en katt som tyckte väldigt mycket om fågelägg. Fåglarna kvittrade och blommorna hade precis slagit ut i den lilla skogen. Han var så nöjd och glad för att han hade fångat så fina sparvägg.

Han satte sig vid matbordet och högg in på sparväggen. När han ätit upp äggen sa han till sig själv: De äggen är ju för små! Jag är fortfarande hungrig! sade han argt. Men det är ju klart! Jag är ju så smart så det gör nog ingenting.

Han satte på sig jaktkläderna och gick ut i skogen. Han tänkte att han måste få tag på några större ägg. Den här gången försökte han sig på mås ägg.

Han gick runt i den lilla skogen och träffade på ankmamman. Hon sa att det var dåligt att ta andras ägg och att alla i skogen hade varit så ledsna när det hade försvunnit några ägg.

-Sluta att tjattra nu annars äter jag upp dina ägg också. Ankmamman försvann kvickt och efter en liten stund såg man henne inte längre.

Katten fortsatte att gå. Han såg ett högt träd och klättrade upp i det. När han var uppe i trädet såg han måsäggen. Han sa till sig själv.

-Ja! Det här är äggen som jag letat efter.

Innan han skulle ta äggen tittade han så att ingen var i närheten. Kusten var klar, han tog äggen och lade dem i sin väska. Han skyndade sig till sitt bo. Han tog av sig jaktkläderna och satte sig vid matbordet.

- Äntligen, stönade katten. Jag är utsvulten.

Han åt upp måsäggen och tänkte att om han skulle orka jaga imorgon också så var det nog dags att gå och lägga sig nu.

Nästa morgon vaknade katten tidigt. Han satte sig vid matbordet och tog fram det sista måsägget från kvällen innan. När han hade ätit upp måsägget gick han och borstade tänderna.

Sen gick han och satte sig vid TV soffan och satte på TVn. Han tittade nästan hela tiden på klockan och ville att den skulle gå fortare så att han kunde gå ut på lunchjakt.

Äntligen! ropade han, klockan hade slagit 12.

Han satte på sig jaktkläderna och gick ut. När han hade gått runt i skogen en liten stund träffade han på den stygga vargen.

-Hej katten ska du ut på jakt igen? frågade vargen.

-Ja hurså, frågade katten förvånat.

-Ja alltså, jag har hört att det finns jätte stora ägg där borta. Katten lyssnade mycket uppmärksamt.

-Vart där borta, sa katten ivrigt.

-Där borta vid det stora trädet.

-Okej tack så mycket sa katten. Katten fortsatte att gå mot det jättestora trädet. När han var framme tittade han upp mot trädet. Jag har nog aldrig sett ett större träd i hela mitt liv sa han för sig själv. Han klättrade upp i trädet.

När han var uppe i trädet såg han de stora äggen. Vargen talade sanning! Han skulle precis ta äggen när en stor örn kom och tog honom. Örnen flög med katten jätte högt upp och satte honom på ett litet moln. Det sägs att man fortfarande hör katten ropa på hjälp. Nu lever alla lyckliga i den lilla skogen och behöver inte vara rädd att någon elak katt ska komma och ta deras ägg.

Det är bra att veta var man har sina fiender

Fanny Westring

Papegojan och geparden Det var en gång en papegoja som hette Benny, men han kallades för Bingo Benny för att han var så smart. När djuren i på Skansen i Stockholm hade ett problem att lösa så ropade de bara -Bingo Benny! Men det fanns dock ett problem på Skansen som var svårlöst.

Det var den snabba och snobbiga geparden Gunnar. Gunnar vann alltid när de skulle springa spring-tävlingar och att han visste alltid att han skulle vinna.

En dag fick Benny en strålande ide'. Benny letade upp Gunnar som låg och slappade på en klippa. Han frågade Gunnar: -Vill du springa spring-tävling mot mig?

-Ska DU utmana mig? Du har inte en chans, suckade Gunnar och putsade sin ena tass förstrött.

-Kanske, kanske inte, men vi ses vid parkeringen kl 23.30 imorgon, sa Benny glatt.

Nästa natt hade alla djur i djurparken samlats vid parkeringen. Där var apan Albert, elefanten Ester, ormen Olle och många fler. Alla var där förutom Gunnar.

-Tänk om han inte kommer, sa Ester. Apan Albert skulle ha hand om starten. Han var Bennys bästa vän och han var också nervös.

-Är det verkligen smart att utmana Gunnar på spring-tävling? viskade han till Benny.

-Absolut! sa Benny. När klockan var 23.28 kom Gunnar. Han gled vigt fram med svansen coolt slängande. Hans vackra päls glänste och hans gula ögon gnistrade. Alla djuren flämtade.

- Åh vad snygg han är, utbrast en liten sengångare. Apan Albert darrade. Benny och Gunnar ställde sig på startlinjen. Albert hade gjort en egen visselpipa som han skulle blåsa i när de startade. Gunnar morrade lite, det syntes att han var en van löpare. Benny burrade upp sig och gjorde sig startklar. Så blåste Albert i visselpipan och man han knappt tänka innan Gunnar var borta men Benny joggade lite långsamt iväg.

Det var bara ett stort dammoln kvar efter Gunnar.

Efter en stund började djuren i djungeln undra var de hade tagit vägen. Benny joggade på, han var helt lugn i sin plan. Efter någon minut såg han geparden långt framme, helt utslagen och flämtande.

-Hallå! sa Benny,- Är du redan trött?

- Du hade lurat mig, suckade geparden,- den här sträckan är ju flera mil. Jag orkar inte ta ett steg till, flämtade geparden.

Men Benny sa bara: -Jag har inte lurat dig. Du kanske bara skulle ha frågat hur lång sträckan var. Sen fortsatte Benny att jogga in i mål där stod alla djuren och väntade. Ormen Olle frågade: -Hur kunde du vinna över Gunnar?

-Geparder är snabba, men bara på korta sträckor, sa Benny. Och efter den dagen var inte geparden Gunnar lika kaxig.

KLOKHET ÄR BÄTTRE ÄN SKÖNHET Alexander Larsson

Geparden och Katten Det var en gång en varm dag i Stockholm det fanns en gepard och en katt som var bästa vänner fast de inte gillade samma saker. En dag frågade geparden om katten ville leka något men då sa katten att han skulle sova tidigt så han orkade jaga.

Kom igen! sa geparden.

Okej bara en liten stund, muttrade katten.

Ja! ropade geparden glatt.

Det lekte massor av lekar. Först gömma och klapp som katten gillade mest. Därefter lekte de kull och det gillade geparden mest.

Det började bli sent och de gick och lade sig för att orka jaga på morgonen. Men geparden ville inte sova. Han ville fortfarande leka. Katten orkade inte mer. Han gick och lade sig.

Geoparden fortsatte att leka tills det närmade sig tre på natten sen blev han så himla trött att han bara föll ihop och började snarka.

När han vaknade märke han att det var väldigt sent på eftermiddagen. Han orkade inte jaga.

Han orkade knappt ställa sig upp. Katten gick belåtet bredvid geparden och suktade honom med all sin mat.

Jag sa ju att du skulle sova tidigt, sa katten.

Snälla kan jag få lite av dig, undrade geparden.

Du förtjänar inte det. Jag har jobbat hårt för att få all den här maten, svarade katten.

Geparden gick runt hungrig hela dagen medan katten gick mätt och belåtet till sängs. Så går det om man är uppe sent.

Men om du lovar att sova tidigt nästa gång så kan du väl få lite mat, sa katten.

JA JA! tack så mycket, ropade geoparden.

Som man bäddar får man ligga

Isabella Nilsson

Isabella Nilsson

Draken och råttan Det var en gång en drake som hette Bingo. Han och hans bästa vän Stig flög runt i landet Kina.

Stig var en råtta. Dom brukade flyga runt tillsammans och titta på alla små öar därnere. Stig bodde på Bingos rygg. Dom har varit bästisar i hela deras liv.

En dag flög de runt ett berg. Bingo tävlade med sig själv varenda gång.

-Bingo sakta ner! skrek råttan.

-Varför? Du vet ju inte hur det känns att flyga så här fort som jag! Skröt Bingo.

-du kommer att krascha! Ropade råttan. Men Bingo lyssnade inte och fortsatte flyga. Men Bingo såg inte grenen och flög rakt in i grenen och fastnade med sin vingen.

-Håll ut jag kommer, ropade råttan!

Så sprang råttan i full fart på sina fyra små ben. Stig började gnaga igenom grenen. När grenen gick av föll draken och råttan rakt ner på marken.

-gick det bra? Utropade råttan.

-nej, grät draken. Jag har ont i min vinge…

-jag springer till närmaste hjälp! skrek råttan.

Råttan han sprang allt vad han hade till en by som heter Coco. Han sprang till fru anka. Stigs föräldrar bodde där. När Stig var liten brukade fru anka som hette Karin ge honom godis.

-Fru anka hjälp!! Skrek råttan.

-vad är de min vän? Frågade Karin.

- min kompis Bingo han har skadats sin vinge! Utropade Stig.

-Jag vet vem som kan hjälpa din kompis! Här gepard han bor bara runt hörnet! Sa Karin.

-toppen! Då går vi, sa råttan. När de kom fram satt här gepard och läste korsord som vanligt! här gepard hjälp hjälp!!! skrek Stig..

-vad är det? frågade här gepard.

-min kompis har skadads sin vinge.. kan du hjälpa honom? frågade Stig..

-självklart men det kostar … mumlade här gepard!

- jag ger vad du vill men bara om du hjälper han.. sa råttan..

- men vad väntar vi på! Sa här gepard lite glatt.

Medan dom sprang till Bingo så stannade dom på vägen ..

-varför stannade vi? Frågade råttan.

- jag har en ide!!! Nu ser ambulansen där borta jag tror vi får låna den haha! mumlade här gepard..

-att stjäla någons bil får man aldrig göra Stig!! Sa fru anka med en mycket alvarlig röst..

- snälla bara idag.. suckade Stig,.

- sluta med era tjatande kom och hopp i! ropade här gepard.

- okej suckade fru anka…

- ja ! jag lovar bara den här gången fru anka jag lovar!! Sa råttan glatt.

Så åkte dom i väg.. Medan Bingo låg där kände han hur fel han hade gjort.

Alla gånger när jag har varit så dum så hjälper han ändå mig jag är så glad att jag har en son bra vän som Stig, tänkte Bingo. när Stig , fru anka och här gepard satt i bilen så tänkte råttan hur ledsen Bingo är när han ligger där helt ensammt. Han tänkte också hur dum Bingo har varit när Stig har varit så snäll och hämtat hjälp ..

-Skynda på jag skiter i om Bingo har varit så dum mot mig alla gånger han är min vän och han behöver nog mig där ute! Skrek råttan glatt.

- det har du rätt i! sa geoparden.

När dom skulle åka genom bron såg dom att den var på väg att åka ner för att stängas.

-Ta den här råttan och spring till din vän! skrek här geopad.

-jag vet inte hur man använder en sån! frågade Stig.

-det står i instruktionerna skynda ropade här geopard.

-Okej men tack så för all hjälp. Sa råttan glatt!

Råttan tog lådan och sprang det var bara fem sekunder kvar tills bron stängdes. Men Stig han sprang allt vad han hade. När råttan var på andra sidan kände han vilka nya vänner och ett äventyr han har varit med om! Han blev lite gråtfärdig men det stoppade inte Stig ifrån och rädda sin vän.. När Stig var nästan framme såg han Bingo ligga och kämpa. Stig sprang .

-Bingo jag kommer, jag kommer skrek Stig!

-tack och förlåt för jag har varit en son dålig vän mot en sån bra som du kan du förlåta mig!?

Sa Bingo kärleksfullt.

- strunt i de nu lyft på vingen jag ska linda in den! Ropade Stig.

Medan Stig lindade in Bingos arm sa Stig : -du är en riktig vän! jag förlåter dig sa stig kärleksfullt. Och de kramade varandra och allt blev bättre!

I NÖDEN PRÖVAS VÄNNEN. ¤¤¤¤¤ Ella Rowe Muller

Den rosa himlen Alla djuren skulle kolla på när krabborna röjer upp vattenhålet.

Dom gjorde det varannan helg.

Krabborna förbereder sig för att gå ner i vattnet.

-Klor upp, starta era klor, starta dom sa jag och gå i, sa Krister krabba på ett befallande sätt.

Plötsligt så såg alla djuren att himlen blev rosa.

Men när den rosa himlen kom närmare så såg de att det inte var någon rosa himmel för det var en flock flamingos.

Alla flamingos satte sig i vattenhålet.

- Ers majistät, sa Felicia flamingo till Lejon.Vi har flugit så långt för att hitta ett ställe att bo på och det verkar vara jättefint här.

- Ni får gärna stanna här, svarade Lejon.

Då kom krabborna upp ur vattenhålet irriterat.

-Vad händer? Vattenhålet är fullt med ben, klagade krabborna.

- Vi har fått gäster, sa Lejon.

- Dom tar all plats, sa Krister krabba irriterat.

Han var riktigt less.

-Det går inte att endera på ni får försöka samsas befallde Lejon.

- Åååååå men klagade krabban, - Inga men krabba sa Lejon.

- okej sa Krabba med lurig min. Då gick alla krabborna ner i vatten hålet igen.

Helt plötsligt började alla krabbor nypa i flamingosens ben.

AJ! Aj! Aj! Aj! O! aj! Ååååå! Klagade alla flamingos.

Sluta upp med det där, röt Lejonet.

Då kom krabborna upp ur vattenhålet och sa - Men alla ben tar jättemycket plats vi kan inte röra oss där nere i vattnet.

- Får jag ge ett förslag, frågade skölpaddan till Lejon.

- ja naturligtvis.

Sköldpaddan viskade förslaget i Lejons öra.

Ja det kan …

Krabbor ge alla flamingos ett litet nyp när jag seger till befallde Lejon.

Okej lydde alla Krabbor.

Flamingosen tvekade.

-okej då da.

- nyp! Nu. Krabborna nöp och alla flamingos drog upp ett ben.

Dom började. sätta ner benen igen och pustade ut.

Nej flamingos Håll upp era ben sa Lejon.

Flamingofåglarna lydde och höll upp benen.

Krabbor kan ni röra er där nere? Frågade Lejon.

Ja ja jaaa det kan vi, sa alla krabborna samtidigt. Äntligen får alla plats i vattenhålet.

Vilken bra idé Sköldpadda, sa Lejon.

Och mer om Sköldpaddas påhittighet? Ja, det får ni veta i en helt annan historia.

Alla problem kan lösas på sitt sätt Hilda Bergström

Hilda Bergstrรถm

Räven och vargen Det var en solig och härlig dag i skogen. Gräset hade en underbar grön färg och blommorna var vackra. Alla djuren hade det roligt och alla var lyckliga, de lekte, skojade och ibland kanske det blir lite bråk av olika anledningar. Det var ett djur som inte gillade att bråka och det var en räv som hette Strudel. Såna här dagar älskade han väldigt mycket. Han brukar till och med drömma om såna här dagar hur mycket han älskar de.

- Ja! det här är en riktig vacker dag, och min favorit dag, utropade Strudel.

- Kan det inte vara så här varje dag, tänkte han.

Det var rätt så många som hörde att han älskade såna här dagar till exempel vargen, alla kallade honom för bossen av de elaka bara för att han gillade att förstöra för andra. Hans riktiga namn var Robbert. Det var också björnen som hörde det. Han var en god vän till Strudel. Han hette Bobby, han brukar hjälpa och skydda Strudel.

- Jag måste förstöra denna dagen för Strudel, han måste tycka att såna här dagar ska vara irriterande, jobbiga och inte förtjusta alls så att man helt enkelt inte ska bli så glad att de här dagarna kommer… även om de är rätt så sköna, tänkte Robbert.

- Så nu ska jag lura honom…vänta lite hur ska jag lura honom när jag inte har tänkt ut någon plan, tänker jag med tassarna eller hjärnan, tänkte han konstigt.

En stund senare kom han på en utmärkt plan.

- Jag ska göra denna dagen till hans oturs dag, viskade Robbert.

- Så... nu måste jag hitta Strudel, sa han.

När han letade efter Strudel stöttade han på björnen Bobby. Bobby undrade vad han gjorde men Robbert var helt skrämd, han va bara tyst och gick förbi honom.

Sen sprang han där ifrån så fort han bara kunde.

Därefter gick Robbert runt och runt, frågade alla sina vänner om de hade sett räven Strudel men ingen hade sett honom.

- Var kan Strudel vara, sa Robbert bekymrat.

- Han kan väl inte bara gå upp till rök det är ju omöjligt, tänkte han. Äntligen fick han syn på Strudel.

Han sprang och gömde sig bakom en stor och bred sten.

Sen tänkte han ut sin plan. Hans plan var att han skulle ramla i ett stort hål täckt av barr och löv och lite gräs. Och efter han ramlade i hålet tänkte han fira med sina vänner men det var inte säkert att han skulle lyckas med det han ville. Robbert började gräva ett hål och ta bort alla stenar för han vill inte skada honom, bara ha lite kul på den här dagen. När han blev klar med hålet letade han efter lite löv, barr och lite annat som han kunde täcka hålet med. Robbert skrattade jätte mycket så det blev nästan en pöl under honom hur glad han va för hans utmärkta plan.

- Så nu måste ta hit honom, sa Robbert tyst.

Robbert fick syn på Strudel och tänkte ropa på honom men precis när han tänkte ropa så kom Bobby och frågade: ha det hänt något eller ska det hända något.

- Det har inte hänt något men det kommer hända något, sa han tyst.

- Vad är det som kommer att hända, sa Bobby lustigt.

- inget, sa Robbert. Bobby gick sakta närmare och närmare Robbert och Robbert gick sakta bakåt när han fall i hålet.

- Aaa! Det skulle inte hända mig det skulle ju hända Strudel, varför, utropade Robert.

- Var de menat till mig, frågade Strudel förvånats värt.

- Ja typ, sa Robbert skrämt.

Ugglan utropade: vi gör en fest för Robberts misslyckande.

- ja! Det gör vi, utbrast Bobby.

Alla började leka och festa och då sa Strudel: ”Den som skrattar bäst skrattar sist”.

Tara Jevtic

Den luriga hyenan Det var en gång en hyena som var helt ensam i djungeln. Det började bli kallt och solen gick ner tidigare än förut. Det var höst och alla de andra djuren frös och höll ihop förutom hyenan.

En regnig dag i djungelen gick hyenan och täckte på vad han skulle göra idag - Nu vet jag vad jag ska göra idag jag ska göra en fälla till de andra djuren, sa hyenan ont.

Han grävde ett hål som var lika sort som två elefanter -Suck, jag är så trött, sa hyenan trött.

Han tog en liten paus och gick o la sig -Ahh det här är rena livet, sa han innan han somnade.

Hyenan Arne, vaknade och sa: Oj, jag måste göra klart hålet innan det blir kväll. Arne jobbade och jobbade -Nu är jag klar, ropade Arne.

Närmare kvällen sprang hyenan till de andra djuren och sa: Skynda det är en stor fest vid det stora trädet skynda, skynda innan roliga festen är slut, hojtade hyenan. En liten grupp av djuren gick till festen -Kom, kom festen ligger häråt, sa hyenan listigt.

Alla gick och plötsligt -Aaa hjälp, hjälp, skrek djuren.

Hyenan skrattade så att det gjorde ont i magen -Ni går fortfarande på mina listiga planer, skrattade Arne så att det hördes över hela djungeln.

Djuren satt fortfarande fast i hålet.

-Kolla en snöflinga, sa musen förvånat till de andra djuren i hålet.

-Kolla där då, elefant är här och ska hjälpa oss upp ur hålet, ropade apan glatt.

Alla djuren i hålet var så glada när de kom upp.

-Nu ska hyenan få för det han gjort, sa tigern stolt.

Alla djuren grävde ett hål lika stort som hyenan och sedan la på lite snö över.

Djuren gick till den lata hyenan som låg och mumsade på sina ben rester.

-Vad vill ni da, sa Arne irriterande.

-vi hörde att det är stor hög med ben nere vid ån ska visa dig ditt, sa djuren listigt.

Benen var ändå nästan slut så det var lika bra att han gick ditt Djuren gick till ån och Arne släpade på sitt halva ben som nästan hade möglat -Aaa aj, aj, aj det gör ont, ropade Arne När han föll ner i gropen.

-ser man på, där fick du lurade oss, sa tigern ilsket Efter nio dagar ropade hyenan: Snälla hjälp mig upp jag tror att jag dör av hunger och det är så obehaglit att sova här snälla hjälp mig jag gör vad som helst och vad som krävs osv.. gnällde Arne Efter en stund kom den lilla musen och sa: du får göra vad vi en säger.

-Jag lovar, jag lovar, sa hyenan försiktigt Tre dagar senare så bestämde hyenan Arne att han skulle göra ett överrasknings party till alla som förlåtelse. Han började att sätta upp dekorationer och hämta något att dricka o äta.

-vad vill de äta, hmm kanske lite frukter, jag kan göra en fruktsallad, tänkte Arne Han började med sin fruktsallad men hade inga frukter kvar så han skulle plocka på sig lite frukt så han gav sig ut i den stora djungeln. Hyenan träffade på papegojan och sa: Hej hur mår du om du vill så kan du komma på den stora trädet det väntar en överraskning där.

-Ja, vad kul jag kommer, sa papegojan

Hyenan sa till alla djuren att de skulle komma dit men tror ni att de gjorde det, nej.

Ingen kom och hyenan satt där helt ensam på en sten.

-Varför kommer ingen jag har ju ornat en fest, tänkte hyenan sorgset.

Då kom den lilla musen förbi och sa: Vad är det Arne är du ledsen.

-Jag bjöd alla på den här festen men ingen kom, mumlade Arne Musen sa: Förstår du inte varför de inte kom, för de tror att du ska lura dom igen.

Arne grät. Musen sprang till djuren och sa: Hör på alla Arne har gjort en riktig fest och han sitter och gråter för ingen kommer till honom till festen. Alla djuren sprang till Arne och sa: Förlåt Arne att vi inte kom vi trodde att du lurade oss igen.

-det gör inget men nu har vi roligt, sa Arne glatt Alla djuren dansade och åt hans goda fruktsallad, -Å vad god fruktsallad, har du gjort det själv, frågade elefanten Arne nickade och sa: Tycker du att festen är bra.

-Ja Arne, vi kommer alltid att tro på dig från och med nu, sa den glada elefanten och gick o dansade. Elefanten dansade med sin långa snabel och alla fåglar dansade i lufter så vackert och formade sig som Arne. Arne blev så glad så att det rann en glädje tår från hans öga och Och fick det på hans kind.

-Tack allihopa ni är så snälla, grät Arne glatt Alla djuren ler och säger: Det var så lite Arne, du var ju snäll mot oss och gjorde den här festen, så vi ska tacka dig Arne för du har varit så snäll mot oss. Arne grät och sen dansade alla djungelns egna dans. Hyenan behövde inte längre vara ensam. Alla djuren var tillsammans varenda dag. Hyenan var så snäll och hjälpte alla djuren som behövde hyenan och alla hjälpte Arne.

INGEN TROR EN LÖNGARE INTE ÄNS OM MAN TALAR SANNING Alesandra Solomina

Geten och Kaninen Det var en gång en skateget som var väldigt elak, hans skatebord var det viktigaste han hade.

En gång när kaninen var ute på en liten promenad. Han gick till en skatepark där det var en get som åkte skataboard.

- hallå där, ropade geten.

- hejsan geten, sa kaninen.

- har du ätit några morötter idag, frågade geten lömskt.

- ja, tackar som frågar - en som du måste ha väldigt många morötter, sa geten lömskt.

- det har väll ändå alla kaniner, sa kaninen.

- gömmer du morötterna någonstans, sa geten.

- ja såklart, i min källare men jag har bara nycken, sa kaninen.

- var bor du, frågade geten.

- en håla på andra sidan stan, svarade kaninen.

Dagen efter när kaninen var ute på promenad smög geten in i den lilla kaninens lilla håla. Det var väldigt trångt för den stora geten. När geten hade kommit ned till källaren kom han på vad kaninen sa. Han sa att han bara hade nyckeln men det var inget problem för han. Han tänkte på den har sagan om vargen som blåste ned grisarnas hus så han tänkte försöka att blåsa ned. Han blåste och blåste tills han svimma. När han vaknade upp låg dörren på golvet.

Han såg ett berg med morötter. Son tur var att han hade han en vagn med sig. Han smög hem med alla morötter.

När kaninen kom hem såg han att dörren låg på golvet. Han gick lite längre in och såg att alla morötter var borta.

Kaninen skrek: Din jävla get!!!

Dagen där efter ringde kaninen till alla sina vänner och bad dem att komma till han för att smida en plan för att ge tillbaka på geten. I tre timmar smed dem planen och till sist var den klar.

Alla 50 000 kaniner gick till skateparken. Där åkte geten i en ramp. Nu började planen.

När geten flög en kanin och tog skateboarden och hjälmen i luften.

När geten hade landat skrek han: - Ge tillbaka min skatebord och hjälm.

- Om du ger oss våra morötter, sa alla kaniner - ok, sa geten tyst Dem bytte och alla levde lyckliga i alla sina dagar!!!

Som du behandlar andra bli du själv behandlad!

Oscar Dahlkvist

Oscar och Otto

Joels prov Joel Enhörningen var en vanlig skolpojke. Han gillade inte skolan alls! Och när det gällde matte… kan du väl själv gissa.

En dag skulle han ha prov. Det var det första prov Joel någonsin gjort. Det var han inte alls beredd på. Det var ett matteprov åhh nej! Tänkte han.

Så kom dagen när han skulle ha prov. Läraren Fröken Varg delade ut ett papper till alla skolbarnen. Så sa hon: - varsågod att börja. Så fort han fick pappret så gav han upp. Han tänkte, vad har det här med mig och göra?

Provet var färdigt efter 50 minuter och Joel hade inte skrivit någoting. Han bara tänkte på att det var fredag imorgon. Det tyckte han var skönt för att då fick man ta det lugnt.

Efter provet gick Joel hem i regnmoln. Han kom hem i sitt lilla trähus som låg i skogen i Vinterviken och tog en tupplur. Men det blev ingen tupplur för när han vaknade var det ny dag.

Han gick upp ur sängen och åt frukost, borstade tänderna och satte på sig ytterkläder.

Han tog på sig sina tätaste gummistövlar. Men det hjälpte inte. Han blev blöt ändå. Det regnade idag igen.

Han kom till skolan som ligger i en grotta i en liten skog inte så långt bort från hans hus. Och idag var det matte som första och enda lektion på dagen.

Fröken Varg sa att hon skulle dela ut proven och man skulle få kolla på sina betyg. Inga problem jag kommer få bra betyg, tänkte Joel. Han kollade på sitt papper och det första han såg på pappret var ett ”F”. Han kunde inte fatta det.

Han var så besviken.

Resten av lektionen satt de och kollade på sina prov för att se vad som alla i klassen hade skrivit fel. När lektionen var slut satt han ensam kvar förutom att fröken Varg var i det lilla mossgröna klassrummet.

Läraren Varg sa: - vad är det Joel har något hänt?

Joel svarade, ja jag fick ”F” på provet.

Varg sa: - vet du vad Joel?

- Nä vadå? Du kan få en chans till, sa varg.

Så Joel gjorde om provet och det tog ungefär 30 minuter sen var han klar.

Resultatet var helt okej han fick ”B” Joel gick sedan hem i samma spöregn väldigt nöjd över sitt prov.

Som du bäddar får du ligga

Otto Eltell

Haren och ormen Det var en soligt och varmt dag i skogen och haren Glitter tyckte att det var en perfekt dag för en promenad.

Hon brukade alltid tänka: Åh, vad skönt att skolveckan är slut. Nu kan jag ta jättemånga promenader.

Men Glitter var inte som de andra hararna i skogen. Hon hade snygga prickar på öronen som glittrade. Det var därför hon fick namnet Glitter. Ingen hade sagt till henne att det var lite roligt. De ville inte vara elaka.

När hon gick ut var det helt vindstilla. Hon gick och gick till slut kom hon fram till ett stort sten och såg en orm.

Glitter hade aldrig sett den ormen förut och frågade: - Är du ny här? Men ormen svarade inte han bara log. Glitter funderade på om ormen inte förstod vad hon sa eller inte hörde henne. Hon upprepade sin fråga, men ormen började då gapskratta.

Glitter förstod ingenting. Hon gick där ifrån och förstod ingeting. Vad var det som var så roligt?

En stund senare kom hon hem gick in i huset och kollade sig i spegeln.

-Jag kanske sa någonting roligt eller så skrattade han åt mig, tänkte Glitter fundersamt.

Men Glitter ville så gärna gå ut så hon tog en annan väg.

Glitter tänkte att hon kunde gå till sin kompis Eli. Men på vägen dit så gick hon vilse. Hon blev rädd och ropade:

- Hjälp, hjälp jag har gott vilse. Men ingen kom eller svarade så hon upprepade det igen. Till slut såg Glitter att någon kom. Hon blev jätte glad men då såg hon att det var ormen som kom.

Glitter behövde veta varför han började skratta förut.

- Varför skrattade du förut, frågade Glitter ledset.

- För att… har du sett dina öron… de är så, hahaha! frustade ormen fram mellan skrattsalvorna.

Ormen fick hjälp av de andra djuren i skogen, alla skrattade åt Glitter; alla djuren i skogen.

Glitter kunde inte stanna kvar där, det var som en mardröm. Hon sprang så fort hon kunde, hon kunde höra hur det förfärliga ljudet av skratt långsamt försvann. Efter en stund kom hon på att hon var vilse. Då började hon gråta vad skulle hon göra nu, alla djuren i skogen skrattade åt henne. Hon kunde inte fråga om hjälp dem skulle bara skratta. Men då såg hon en skylt där det stod ”Röda skogen” och det var där hon bodde, hon var räddad.

Nu var hon hemma, hon var jätteglad. Hon rusade in i sitt rum och lade sig ner.

-Varför är alla så elaka mot mig, viskade Glitter fundersamt, vad har jag gjort, men innan hon han tänka ut det så somnade hon. Ormen täckte också gå och lägga sig, han var ju så trött efter allt det skrattande.

Nästa morgon, då solen nyss hade gått upp vaknade ormen med en härlig humör I dag är det en perfekt dag för att samla lite mat till lunchen, tänkte ormen.

När han skulle tvätta sina tänder fick han en oväntad överraskning, han hade en massa prickar på kroppen. Vad skulle han göra nu han behövde verkligen gå och samla lite mat. Då fick han en lysande idé.

Jag kan gå till min kompis Leo, vi är ju bästa vänner, han kommer säkert att hjälpa mig.

Efter en stund kom han fram. Han knackade på men ingen kom, så han knackade på igen men ingen kom eller svarade. Ormen tänkte: Leo k-kommer k-kanske om en kvart ,så det är nog bättre om jag väntar lite.

Det gick 5min, 10min, 15min, 20min och 30min. Ormen blev lite oroligt, han var mitt i

skogen och vem som helst kunde bara komma förbi och se honom, då skulle det bli katastrof.

Men i det stunden såg han en lapp där det stod: Hej allihopa jag är på semester kommer om en vecka, ormen blev rädd vad skulle han göra nu, hur kunde han komma hem utan att någon såg han. Det var omöjligt Vad är det där, tänkte ormen. Det låg något där på marken bredvid Leos hus vad kunde det vara? Det var en säck. Precis det han behövde.

Han gick och gick till slut var han nästan framme, men då kom haren. Ormen försökte hitta ett gömställe men han hann inte innan han hörde Glitters röst Hej vad gör du här? frågade haren argt.

Jag gör ingenting som du behöver veta, svarade ormen surt.

Varför har du då en säck på dig, frågade Glitter irriterat.

Förstår du mig eller inte det har ingenting med dig och göra så kan du sluta ställa frågor, skrek ormen. Då hände det, säcken föll och glitter såg ormens konstiga prickar och då kunde inte glitter hålla skratten. Hon började gapskratta: Hahaaaaahaaaaahaaaaa Ormen blev både sur och besviken. Tänk att han gjorde samma sak mot Glitter och inte kunde föreställa sig hur ont det gjorde, men då fick han modet och sa: Förlåt Glitter Glitter hörde och svarade: Det gör inget, men jag måste bara skratta.

Ormen blev så arg att han vände på sig och bestämde sig för att gå hem. Precis i det stundet hjäpte de andra djuren i skogen Glitter. Ormen blev så fruktansvärt arg att han till och med sprang hem med tårarna vid ögönen.

Den som skrattar bäst skrattar sist

Elisa Del Chiaro

Pudeln och apan Det var en fruktansvärd torrperiod på savannen. Vid ett vattenhål låg ett jättelyxigt hotell. En pudel gick ut från hotellet den skulle på en promenad.

Det var en bro över ett stup. Pudeln tänkte: - Jag måste till andra sidan, för där var en glassmaskin och man fick gratis glass!

Pudeln tog ett steg. Bron verkade hålla. Hon tog ett steg till. Det höll! Efter det tredje så brakade det. Pudeln skrek: - Hjälp! Hon landade på rygg och svimmade.

Hon vaknade. Det var någon som nafsade på hennes kind. När hon tittade upp sprang den i väg. Men då såg hon någon som åt något och hon kände att det kurrade i magen.

Hon sprang fram till trädet och då såg hon att det var en apa i trädet. Hon frågade om hon kunde få det han åt på. Men apan klättrade upp några grenar istället. Så hörde man ett duns och så ramlade det ner sådana där saker apan åt på.

Aj, skrek pudeln. Det såg ut som en nöt, men den var mjuk och klibbig. Den var ljusgrön med gula fläckar. Pudeln hoppade snabb undan.

Apan sa: Det finns inget annat här!

Så pudeln la sig under trädet och somnade. Apan vaknade på natten av att det var någon som sa jag är hungrig och vill tillbaka till Stockholm. Apan tittade ner från grenen och såg pudeln ligga på rygg. Apan suckade och slängde ner en annan frukt, trodde pudeln. Hon stoppade den i munnen och det kändes bra på direkten. Och

pudeln somnade.

Du apan, vad fick jag i natt? undrade pudeln när hon vaknade.

Då sa apan att pudeln fick et magebär.

Pudeln frågade vart man fick sådana. .-De finns på nästan alla flygplatser, sa apan.

Men då kom apan på att det var så skönt att vara ensam så han sa att det fanns en flygplats några kilometer bort med magebär. Han ljög!

-Hur kommer jag dit, undrade pudeln.

-Du går till berget där borta och där kommer du se flygplatsen, sa apan.

-Tack så jättemycket, skrek pudeln.

För att hon var redan på väg.

”Tro inte på allt du hör”

Anton Bytner

Efterord Under höstterminen 2014 började vårt tema djur i NO som skulle fortsätta på olika sätt i olika ämnen resten av läsåret. Under en vecka på hösten hade vi skapande skola. Då gjorde hela grundskolan masker och skapade olika danser med dessa. Temat var för åk 4-6 djur. Temaarbetet fortsatte därefter i svenskan och vi arbetade med berättande texter efter jul.

Eftersom fabler passar bra ihop med djur så blev det just det vi alla skrev .

Det du just läst är ett resultat av många timmars roligt och koncentrerat arbete.

Vi som tillhört åk 4 under 2014-2015 på Kungliga svenska balettskolan i Stockholm och gjort den här boken är Elisa, Sonja, Oscar, Fanny, Alexander, Alesandra, Isabella, Tara, Katarina, Michelle, Hilda, Anton, Ella och Otto

Hej d책 fr책n oss!