Internationella montessoriskola 111r4 sofias grupp stockholmsnoveller

Stockholmsnoveller Ă…r 4 STIMS 2014/2015

Liket i sjön Där ser jag ett människolik vid sjön i Judanskogen. Jag skulle precis springa iväg , skräckslagen, när jag kommer på att jag måste ringa polisen. Jag tar fram min telefon, men det är slut på batteri. Jag vänder mig om vettskrämd och tittar efter någon person som kan hjälpa mig, men det är ingen där. ”Hjälp”, skriker jag, men ingen svarar.

Då ser jag en mystisk man en bit ifrån mig. Han måste vara mördaren, tänker jag.

Plötsligt tar mannen fram en pistol och ”PANG!” Jag får ont i min arm och ramlar ner i sjön. Sen blir allting svart.

Fredrik

Påkörd på Slussen Ding, dong, ding! Nästa Gamla Stan!

- Vi ska av på Slussen. Magnus tittar på mig och ler. Idag ska vi åka till biografen och se Hobbit 3.

Ding, dong, ding! Nästa Slussen!

Jag och Magnus går av och blir förskräckta av skrik och rop.

- Hjälp!

En man i 40årsåldern har ramlat ner på spåret. Magnus springer fram till perrongkanten.

- Jag måste hoppa ner och rädda honom.

Magnus hoppar ner och hjälper mannen upp.

Ding, dong, ding! Det där ljudet är ett tecken på att tåget kommer!

- Kom upp! skriker jag, för allt vad jag har!

Magnus försöker ta sig upp men lyckas inte. SVISH! Magnus blir påkörd.

Edvin

Fängelsehålan i Stadshuset - Du får inte! Det är för farligt! skriker Hugo efter mig.

Jag bryr mig inte, jag måste rädda Sophie. För mig går det inte att leva utan henne, tänker jag.

- Vänta Frida, jag följer med! säger Hugo.

Jag vet att han inte heller vill lämna henne. Han är min bror och hennes syster.

Jag och Hugo springer in i Stadshusets källare. Vi ser Sophie i fängelsehålan, hon blöder på foten. Det ser rödare ut än hennes röda hår, och hennes hår är det mest blodröda jag någonsin sett.

-Vi måste få ut henne härifrån snabbt! De har sett oss, de har börjat stänga alla dörrar! skriker Hugo.

Jag och Hugo börjar springa med Sophie på ryggen, väggarna stängs och krymps. Plötsligt hör jag Hugo säga: -Jag sätter krokben på Frida och du låser in henne. Är Hugo en förrädare?

Jag hann inte tänka mycket innan Hugo satte krokben på mig så att jag ramlade. Ett stängsel sänktes ned framför mig, jag var inlåst!

- Du är en förrädare! Skada inte Sophie! skrek jag efter honom.

-Vad kan du göra? Du är ju inlåst! Snart kommer jag att styra världen, och ingen kan stoppa mig!

Mohahaha! sa Hugo.

Ellen

De galna kokosnötterna - Öhhh! Vad hände?

- Du fick en kokosnöt i huvudet.

- Åh nej, inte kokosnötterna igen. De som var så jobbiga på den här plattan.

- Nej, det är inte vi som är jobbiga, det är ni zombier som är jobbiga!!!

- Jaha, är det vi som är jobbiga, jag trodde det var ni som var jobbiga.

- Ja, men då hade ni fel! Nu vet du att det är ni zombier som är dumma.

- Ja men vi ska döda er alla. På honom!

- Ni trodde väl inte att jag var ensam.

- Jo. Oj ni var många fler än vad vi hade trott.

- Ja jag vet. Vi tog typ hela vår styrka.

- Kokosnötsledare, vi ska väl döda dem?

- Ja så klart, svarar kokosnötsledaren. På dem!

Till slut var alla zombier döda.

PLATTAN=Sergelstorg.

Egil

Spöken i Essinge kyrka Krasch! Den stora ljuskronan i Essinge kyrka landade på golvet med ett brak.

Min lillasyster Petra skrek till av rädsla. Själv var jag också rädd, men jag ville inte visa det utåt.

Senare på kvällen när jag satt och åt middag med min familj funderade jag på hur ljuskronan kunde ramla ner bara sådär. Efter middagen sa jag och Petra att vi skulle gå ut. Det gjorde vi också, men istället för att gå ut och leka gick vi till kyrkan.

Där var det avspärrat och några polisbilar stod parkerade. Vi smög oss in i kyrkan. Det var folktomt där inne. Plötslig såg vi en mörk skepnad komma glidande mot oss i gången mellan bänkraderna i den mörka, kusliga kyrkan. Den kom närmare och närmare och till slut var den så nära att den kunde sträcka ut handen och nudda oss.

Då hände någonting konstigt. Jag kände en dragningskraft till en av gravarna som helt plötsligt var öppen. Jag kom närmare och närmare och närmare. Till slut var jag i graven och luckan stängdes. Det sista jag hörde var ett isande kallt skratt.

Ha-ha-ha-ha!!

Anton

Nycklarna Mia har jättebråttom hem från skolan. Hon springer så fort så att hennes kolsvarta hår fladdrar bakom henne. Hon ska gå på konsert och har inte övat någonting. Mia springer hem längs med vattnet. Det är så lugnt och skönt när vattnet är helt stilla.

Inne i lägenheten hämtar Mia sin fiol.

- Det är så tråkigt att spela här, jag går ner till vattnet och spelar.

Mia stänger dörren och låser den. Hon börjar gå ner mot vattnet. Nere vid vattnet sätter sig Mia längst ut på en av dom långa bryggorna. Hon börjar spela, men då kommer en rejäl vindpust och hennes nycklar blåser ner i vattnet.

-NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ! - Mina nycklar är borta för evigt!

- Äh, jag tar min lillebrors nycklar.

Alma

Jagad - Hjälp, jag blir jagad av en mördare!

Jag är vid Stadshuset och vet inte vad jag ska göra. Aha, nu fick jag en idé. Jag har nämligen en superkraft som innebär att jag kan klättra, men inget annat.

Stadshuset är jättestort och byggt av brunt tegel. Tornet som är högst upp är grönfärgat och på toppen sitter de tre kronorna, som symboliserar Stockholm, i guld.

Jag klättrar uppför Stadshuset med en mördare efter mig. Mördaren kan också klättra, så jag har nästan ingen chans att överleva. Den svartklädde mördaren börjar andas som Darth Vader och kommer mot mig.

Jag tror först att det inte är Darth Vader, men han tar upp ett rött lasersvärd, precis ett sådant som Darth Vader har. DET ÄR DARTH VADER! Nu är jag livrädd.

-Titta en flygande sköldpadda, säger jag till Darth Vader.

Han tittar åt det hållet jag pekar. När Darth Vader tittar åt mitt håll, ser han att jag hoppar ner från Stadshuset mot vattnet. Jag sätter händerna på väggen och klamrar mig fast.

Darth Vader tittar ner mot vattenytan och tappar balansen och ramlar ner. Han dör och jag kom undan levande.

Johan

Mördaren på Stadshuset -Aaaj! hörde man Beata skrika.

Beata var med i en detektivbyrå. De andra som var med i detektivbyrån var: Alexander 15 år, Molly 11 år och Leonard 11 år. Nog om det.

Nu berättar jag allt från början. De hade sett i tidningen att det fanns en yxmördare i Stadshuset och de bestämde sig för att ta reda på mer. När dom hade kommit in i Blå Hallen märkte de att Beata var borta och efter ett tag, såg de en skugga i trappan… Plötsligt hörde de Beata skrika!

-Aaaj!

De följde skriket och efter ett tag hittade de Beata död med en yxa i huvudet. Då fick de panik och ringde polisen. Alla poliser var ute på ett uppdrag, så de skickade en praoelev som hette Fabbe och det enda vapnet han hade var en pistol. Det tog lite tid innan de hittade mördaren och när de väl hittade honom, var han på väg att mörda en soldat. Han höjde yxan och då sköt Fabbe. Ett skott träffade honom rakt i huvudet och man såg hur mördaren, som man fick reda på senare hette Egil och var 21 år gammal, föll ihop och dog.

Kajsa

Kajsa

Sista åket!

- Glöm inte matsäcken i morgon, sa fröken!

- Vi ska åka till Stadshuset. Klockan hade precis ringt och alla barnen på Adolf Fredriks skola sprang ut på skolgården. Skolan var nu slut och Twyla gick hem med sin bästis Fanny. De gick och pratade om vilken matsäck de skulle ha.

- Jag ska ha en stor pizza, skojade Fanny.

- Sure, sa Twyla, så hennes bruna lockiga hår flög.

- Okej, jag ska ha köttbullar och makaroner, sa Fanny.

Twyla och Fanny skiljdes åt och Twyla gick hem. Hennes bruna fula hus låg vid en väg. Twyla sa till sin pappa att hon ville ha med sig nudlar. Dagen kom och Twyla fick nudlar. Fanny och Twyla gick tillsammans på väg till utflykten. De kom till tunnelbanan och Twyla drog sitt kort och gick genom spärren. Twyla tittade bakom sig för att se att klassen gick bakom henne , men klassen var inte bakom henne!

Twyla ropade på Fanny, men Fanny svarade inte. Twyla kände klumpen i magen och hon sjönk ner på perrongen och tårarna rann. Hon ställde sig snabbt upp när en röd tunnelbana anlände till perrongen. En enögd man hoppade ut ur tunnelbanan och drog in Twyla i tunnelbanevagnen och försvann. Twyla hann inte tänka innan allt blev svart och hon slutade att andas..

ManSi

De galna valnötterna - AKTA! DET KOMMER EN BRINNANDE TOARULLE! - Attans, sa mumien som sköt toarullen.

- Mumierna attackerar oss från bron, sa valnöt nr. 11.000.

- Vi måste spränga bron på något sätt, sa den igen.

- Nej, absolut inte! Vi kan bli av med halva armén, sa valnöt nr. 7.000 206.

- Vi bombar dem med tomatkanonerna.

-ELD! Pang!

Tomatkanonernas rad med skott dödade tre av sju rader av mumiernas bågskyttar.

- Om vi får fler rader med kanoner kan vi döda dem alla, sa valnöt nr.7000 206.

- Det fixar jag, sa valnöt nr. 1100.

Tio timmar senare stod de på plats.

-ELD! PANG, PANG, PANG! Nu var alla döda.

- Vi klarade det! utbrast valnöt nr. 1100 SLUT Theo

Den krossade kronan Det var en gång en dag, som var den bästa dagen i hela mitt liv! Stampy ska hälsa på i Stockholm. Jag ska få visa runt. Det känns otroligt!

Jag åker limousin just nu med Stampy och visar olika ställen i Stockholm. Vi åker över en bro och där står Vasakronan. Jag visar Stampy den. Han tycker om den.

Stampy sätter sig på sig kronan och kronan går sönder i tusen bitar och en hemlig tunnel visar sig!

Den är lång och djup. Stampy och jag går in och dörren stängs bakom oss! Det är mörkt. Tur att Stampy har en app med en ficklampa på telefonen. När han sätter på ficklampan är det ändå väldigt mörkt.

Helt plötsligt kommer det fladdermöss rakt emot oss! Stampy har en bit av kronan som han håller upp och fladdermössen flyger iväg. Eftersom Stampy inte kan svenska, säger han: ”I am magic!” och jag säger: ” No, you are not!” och så fortsätter vi att gå. Helt plötsligt kommer det en jätte och…

Sophia

KWA flyg Jag sprang stressat till tåget. Det var 1,3 sekunder kvar innan tåget skulle gå. Jag såg Pressbyrån! Jag kände lukten av saffran. Jag rusade in dit.

- Men! - Vad då! sa en femårig pojke som räknade pengar i kassan.

- Vänta, hur gammal är du?

Han sa att han var 27 år gammal. Jag visste att pojken ljög. Helt plötsligt sa han att jag var en idiot!

- Hör du pojk, sånt språk använder man inte!

Han såg lite besviken ut. Där borta såg jag någon med en svettig baskettröja. Det var Scottie Pippin! Han tittade misstänksamt på mig och sa: Haj! Varför sa han ”Haj?” Sedan tittade han irriterat på mig.

-Idiot! säger Scottie likadant som den lille pojken sagt.

-Varför säger alla att jag är en idiot?

Jag kände att en person stod bakom mig. Jag vände mig om och där stod en gubbe och siktade en ”shotgun” mot mig. Han hade antagligen sagt till den där pojken att säga idiot till mig. När gjorde han det? Och hur visste han att jag skulle komma dit? Den största frågan är : Varifrån fick han vapnet? Han sköt ner alla i Pressbyrån utom mig och Scottie! Gubben sa att hans idol var Scottie Pippin och att han aldrig ville skada honom. Han siktade pistolen på mig och sköt. Jag fick en konstig smak i munnen. En väldigt konstig smak, som sour cream och onion. ”Weird!” sa jag rakt ut. Det var alltså mitt sista ord. Det var mitt blod som smakade konstigt. Varför smakade det sour cream och onion? Hur? Anton

De ensamma Sofia, Solros och hennes hamster, gick vilse och kom till riksdagen. Vakterna tyckte inte om dem, och tog dem till statsministern. Statsministern tyckte synd om Sofia och hennes hamster Solros, så han släppte dem. Sofia såg en stuga och de hade tur, för en storm var på väg. Nu kunde de gå in i stugan och söka skydd.

Sofia och Solros gick och gick och hittade till slut hem, men allt var förstört av stormen!

De kom till en tant och fick bo där. Men de dem inte visste var att tanten de bodde hos var en häxa! Men en snäll häxa!!!

Sofia och Solros fick mat och allt var bra. När de sedan gick på en promenad, så såg de någonting röra sig. Sofia sprang och gömde sig och den bur som Solros hade satt sig i, gick upp och hon kunde också springa i väg! När Sofia såg vad det var som rörde sig, så såg hon vem det var! Hon blev hon jätteglad för det var: PAPPA!!!

Elina

Elina

Desiderias mysterium - Desideria dö inte! Snälla! skrek Ludvig.

Desideria var en elvaårig flicka. När hon var liten bodde hon på ett barnhem, men när hon blev fem år, så lämnades hon på gatan. Hon blev uppköpt som stallflicka.

Hon blev vän med en pojke som hette Ludvig. Han jobbade i köket.

Ludvig och Desideria föddes år 1229. Efter fyra år så dog Desideria av tyfus.

Hennes sista ord var: - Ludvig kan du göra mig en tjänst? Ta reda på vilka som var mina föräldrar och varför de lämnade mig till barnhemmet.

Jag var tvungen att hitta Desiderias föräldrar, men var skulle jag börja leta?

Jag kom det! Jag skulle jag gå upp till slottet som jag jobbade på, tänkte Ludvig.

När Ludvig hade kommit upp till slottet sa han högt för sig själv: -Vad ska jag egentligen göra nu, när jag har kommit upp till slottet.

Just då kom hovdamen förbi och sa: -Jaha, här står du och dräller! Om du ändå inte har något att göra så kan du ju putsa alla lampetter i korridoren.

Ludvig hann inte säga någonting innan hon hade gett honom en dammtrasa och marscherat iväg, så Ludvig började damma.

När han var inne på sin fjärde lampett, fälldes den ner som en spak … och en dörr öppnades i väggen…! Innanför dörren fanns det ett litet rum, mitt i rummet fanns det ett stort bord och väggarna var täckta med flera bokhyllor med massa dammiga gamla böcker. På den enda lilla delen av väggen som inte var täckt av bokhyllor hängde det en liten tavla. Ludvig tittade på tavlan och då visste han vilka som var Desiderias föräldrar.

Plötsligt steg en mörk gestalt ut ur skuggorna, och sade - Nu vet du vilka som är hennes föräldrar men en sak återstår, varför lämnade de henne till barnhemmet.

-Vem är du, och vad gör du här? Frågade Ludvig.

- Frågan är snarare, vad gör du gör här. Men om du tvunget vill veta så är jag detektiven Birger Jarl.

- Jaha. Sa Ludvig.

- Du gav mig en idé ! Nu vet jag vad jag ska göra i mitt liv. Jag ska grunda en stad som ska heta Trä…holm, nej det låter konstigt. Stockholm får det bli!

- Menar du att det ska flytta omkring stockar i vattnet? Undrade Ludvig.

Alice

En natt på Globen Tony och Alexander möttes utanför den gigantiska golfbollen och stora arenan Globen. De smög in i Globen när alla hade gått. Alexander tog en låda popcorn och kola. Tony och Alexander satte sig på scenen och åt. Tony häpnades över hur stort det var. Rader efter rader med stolar och mitt i allt en scen.

Plötsligt tändes alla ljus och in kom ett troll, minst fyra meter lång, med rufsigt hår. Trollet satte sig bredvid dem och sa: ”Hej! Jag heter Casper.” Alexander hade sprungit iväg, men Tony presenterade sig för trollet.

Casper drack up all kola och åt upp alla popcorn. Tony och Casper blev vänner och sen kom vakten.

Casper åt up vakten och Tony sprang av rädsla att själv bli uppäten. Det sista Tony såg av Casper var hans ledsna ögon när Tony sprang iväg.

Eira

Kidnappad i skogen!

Elin går en promenad med sin hund Fido. De går en lång väg in i skogen. Tillslut känner Elin inte igen sig. Hon tittar runt i skogen men hon hittar inte hem. Elin känner paniken börja växa. Fido blir rädd och springer iväg. Nu är Elin själv och paniken sprider sig. Hon hör ett svagt ljud. Hon ser Fido, men det finns också andra personer där. Elin vill inte titta, men hon gör det ändå och då ser hon när de för bort honom.

Elin känner sig snurrig, hon har svimmat. När hon vaknar så ser hon suddigt, hon är kidnappad. Plötsligt dyker Fido upp. Han är fri. Han biter tag i en av kidnapparnas bak och byxan åker ner. De andra kidnapparna gapskrattar. Elin passar på att knyta sig loss. Hon ropar på Fido, som kommer. Elin känner på sig att det är något som är konstigt. Fidos ögon är kolsvarta som på en vildbjörn och han har röda sår här och var. Fido börjar springa mot Elin… SLUT!!

Evelina

Sagan om döden De svartklädda männen släpade ner mig från den kalla stentrappan. Jag visste att jag hade sett dem förut, men visste inte var. Sen kom jag på det, det var killarna från 9B i skolan.

När jag kom ut slog de kalla sommarvindarna emot mig och jag blev rädd. Vi gick en bit till och så tog jag mod till mig och frågade: - Vart är vi på väg?

Men innan de hann svara, märkte jag det. Vi var på väg mot Västerbron. Jag svimmade.

När jag vaknade låg jag på det kalla metallräcket. Jag skulle dö.

Helt plötsligt flög jag ut från Västerbron och sen, duns! Jag hade landat, men jag var inte död. Jag såg skräckslagna människor som tittade på mig. När jag sträckte ut handen såg jag bara ett vitt sken. Jag var ett spöke.

Signe

Var är Benjamin?

- Benjamin, Benjamin, var är du? frågade mamma.

-YOSEF, YOSEF, YOSEF! skrek Benjamin.

Mamma frågade många människor om de hade sett en bebis med brunt hår och ljusbruna ögon. Men ingen hade sett honom. Några människor letade efter honom. Men ingen hade sett honom. Det enda som skulle kunna ha gjort att han hade försvunnit, var att någon att tagit honom….eller? Mamma blev galen och sa till säkerhetsvakterna att Benjamin var borta. De letade också efter honom. Men ingen hittade honom. Mamma skulle just gå hem när...

-YOSSEEEEEEEF! skrek Benjamin.

-Mamma jag hör honom! sa Yosef.

- Vart? sa mamma.

- Jag vet inte jag bara hör honom, sa Yosef.

- MAMMA! skrek Benjamin.

Han är nere på rulltrappan! sa mamma.

Jonathan

Passar björnar i Globen?

Alfred springer. Han tror knappt att hans ben bär honom, men det gör de, för han har aldrig sprungit så snabbt förut. Man springer nog automatiskt snabbare när man är rädd.

Han springer från Globen. Han som trodde att Globen var ett fantastiskt ställe precis som den där tjejen i skogen hade sagt.

Man ska inte tro på allt alla säger hela tiden. Det har han lärt sig nu och kommer aldrig göra om det. Han vill absolut inte vara i skogen längre. Vart ska han ta vägen?!

Han tänker och tänker och tänker. Tillslut kommer han på det!

Jag ska åka till England! Jag kan slå läger vid Big Ben. Det är säkert inte någon som tänker på att det är en björn på flygplanet. Där kommer han aldrig behöva springa ifrån människor igen.

Ines

Jag flyger -Charlotta, älskling! Du måste komma nu! ropar mamma.

-Pappa ska ha ett möte på det nyinvigda statshuset. ”Åh nej!” Pappa har alltid möten där alla säger att ”barn ska inte synas och inte höras”.

Jag är ett sådant barn som syns och hörs. När jag kommer säger, eller snarare skriker, mamma: - Charlotta vad lerig du är!

Mamma säger att jag ska komma ner och nu måste jag gå upp och byta om. När vi äntligen kommer fram går mamma och pappa direkt in genom dörren, fast jag vill stanna ute och titta. När vi kommer in ser jag en stege. Så fort mamma och pappa tittar bort, springer jag till stegen och klättrar upp. Jag går upp i ett högt torn och ser plötsligt en kråka som flyger.

Det vill jag också pröva! Fem sekunder i luften, sen blir allt svart och jag har ont överallt, men jag är lyckligare än jag någonsin kommer bli.

Hedda

Hedda

Popp och Lols värld Kaninerna Popp och Lol var hemma och funderade på vad de skulle göra.

- Jag vet, sa Popp. Vi kan baka en lopptårta. Det är ju vår egna tårta, fast det är inga loppor i den.

Lol och Popp började genast att plocka fram alla ingredienser till tårtan.

- Åh nej! Vi har inget mjöl och ingen kakao! Det behöver man till chokladsåsen, sa Lol. - Vi går till affären, sa Lol. När Lol och Popp hade gått ut på gatan, kom deras vän LILLY. Lilly ville också baka, det fick hon. När Lilly, Popp och Lol hade varit och handlat allt till tårtan, gick de hem och började baka. Först i med mjölk, ägg och sedan blanda. Därefter vispar man i mjöl och sedan socker. Nu återstod bara chokladsåsen.

- Klart!

- Mm! Det var gott!

Slut.

Julia

Fångad i en tidning Mimmi är tolv år och bor hos sin pappa Petter. Han jobbar i DN-skrapan. En dag får Mimmi följa med Petter till jobbet.

Mimmi var väldigt nyfiken för att hon såg en artonårig kille som hette Markus som praktiserade på DN. Mimmis pappa sa att hon fick gå runt och titta på alla maskiner som de gjorde tidningar med, men absolut inte hoppa ner i “In i tidningen maskinen.”

Mimmi såg maskinen och hon ville nudda den, men hon fick absolut inte det. Hon såg Markus och råkade trilla på maskinen. ”HJÄLP MIG!!!” Markus hörde Mimmi och sa: ”Vad har hänt?”

Mimmi berättade vad som hade hänt, men det hördes inte, för att Mimmi var fast inuti tidningen! De hade en dag på sig att fixa ut Mimmi innan hon skulle hem. Markus mindes var han hade sett en maskin som hette “Ut ur tidningen maskinen.”

Markus fick hålla hårt i tidningen så att inte Mimmis pappa fick se den. Tillslut kom de fram till maskinen, han la in tidningen i maskinen och på andra sidan kom Mimmi ut helt vanlig.

Mimmi ville verkligen inte berätta för sin pappa men tillslut var hon tvungen att göra det.

Sophie

Mysteriet med Elin - Mamma, pappa! Vad gör ni?

- Mamma, pappa! Ni är ju zombies!

Nej, det var en dålig början. Vi gör så här istället.

Elin var själv på skolgården. Alla andra hade redan gått in. Det låg snö på marken.

Hon stod där i tre timmar, men hon började aldrig frysa. Konstigt… men nu händer det någonting.

- Elin vad gör du?

- Hjälp någon! Hjälp mig!

-HJÄÄÄLP! Äntligen kom det någon, men vart tog Elin vägen? Där står hon ju. Där stod hon med söndriga kläder och sitt blåa hår, men vad hade hänt med henne?...

Edith

Annis syster Jag står inte ut längre, min syster Lolli har hållits fången någonstans i Stockholm i snart två år. Jag ska hitta henne, men vart? Hon kan vara varsomhelst, men att hon är i Stockholm är självklart, för att i utpressningsbrevet stod det ”hon göms i Stockholm”. Synd bara att jag bor i Sundsvall, men imorgon ska jag åka till Stockholm för att fira midsommar där, då jag kan passa på att se mig omkring. Idag åker jag.

Förresten heter jag Anni och är 14 år. När jag var 12 år försvann min syster, men jag tror att hon hålls gömd i DN-skrapan. Om ni undrar varför jag tror det är det för att det är ett vanligt ställe med mycket folk. Ingen skulle kunna tro att någon skulle kunna hållas gömd där.

Nu är jag i DN-skrapan och frågar om jag får leta i källaren efter en skrivmaskin (de tror att jag jobbar där). När jag får nycklarna går jag ner i källaren. När jag kommer ner känner jag en hand på min axel. Det är Lolli! Hon berättar att hon har tagits till fånga av en förbrytare vid namn Grains. Lolli berättar också att Grains ville pressa vår familj på pengar fast vi inte har så mycket pengar. Sen passar vi på att smita ut och… där står han.

Isabelle

Den dödande Skeppsholmsbron Det var en kall och kylig natt och jag tänkte tillbaka på när jag och min familj skulle gå till Skeppsholmsbron, för det var mitt favoritställe. När vi var där snubblade pappa och föll ner för bron! Bron är inte så hög som Västerbron, så ingen trodde på mig när jag sa att min pappa dog där, men det berodde på att botten var så stening.

Ni kanske tror att jag lever nu, men det gör jag inte. Jag blev så ledsen för att min pappa dog, så att jag tog livet av mig när jag hörde att min pappa hade dött. Så det är bara mamma kvar i släkten. Alla andra har dött förutom min hund Laika och min mamma.

Jennie