Idag går jag i en skola på Östermalm, Stockholm, det dyraste bostadsområdet i hela Sverige. Att de som bor där har mer pengar än de flesta är inte konstigt. Att många elever som går i skolor på Östermalm är mer studiemotiverade än de i mindre flotta områden är inte heller konstigt. Om ens föräldrar hade höga betyg i skolan som ledde till att de fick välbetalda jobb ser man det som normen. Men så är det inte för alla elever i alla skolor; allas föräldrar är inte lika välbärgade. Inte varje barn pushas hemifrån att satsa på betygen. Vissa barn har svårare för läxor och pluggande än andra, och alla får inte det stöd de behöver. Det borde vara uppenbart, fast om man pratar med någon som bott hela sitt liv på Östermalm får man inte alltid det intrycket. Vid upprepade tillfällen har jag fått höra från elever på min nuvarande skola att den är ”dålig” och ”fattig”. Då har jag höjt på ögonbrynen och undrat om de hade uttalat sig på det sättet om deras föräldrar tjänat några tusenlappar mindre i månaden. Så sent som i våras gick jag i den skola jag bor närmast, knappt en mil söder om Östermalm. Även om avståndet är relativt litet är diskrepansen mellan skolornas olika verkligheter oroväckande stor. Just nu finns vissa självklarheter när det gäller skolan som jag kan ta för givet. Banala saker som att elever lyssnar när lärare pratar utan att själva prata samtidigt. Om det mot förmodan händer accepterar man en tillsägelse utan att käfta emot. Men det är ett nytt, i princip revolutionerande koncept för mig. På min gamla skola var det en ständig kamp mellan elever och lärare. Som elev skulle man fullständigt skita i lärarens instruktioner och göra det man hade lust för. Vissa lärare orkade inte göra motstånd, andra skrek. Någon stod upp på ett bord och skrek. Vissa skickade ut stökiga elever ur klassrummet, andra lämnade klassrummet själva. Att redogöra exakt hur hemsk situationen var är överflödigt; det var nog för att få mig att byta skola. Jag har alltid haft lätt för skolarbete och vägrade låta några tanklösa puckon förstöra mina chanser. Hur mina före detta klasskamrater förmådde nonchalera allt skolarbete och emotionellt misshandla sina lärare undgår mitt förstånd. De kanske inte visste att deras betyg idag påverkar deras framtidsutsikter imorgon? Vissa hade säkert riktiga inlärningssvårigheter, somligas föräldrar hade kanske inte kraft att ta tag i sitt barns studier. Några verkade dock bara vara lata. Oinspirerade. De såg ingen mening i att plugga eftersom de inte förstod vad det kunde leda till. Man kan säga att dagens svenska skola är ett lotteri. Har man tur hamnar man i en studiemotiverad klass med kompetenta lärare. Har man mindre tur kan man få loja klasskamrater och ihärdiga lärare (eller tvärtom). Om man inte har någon tur alls kan man ”fuska” genom att utnyttja det fria skolvalet. Annars är man körd. Huvudproblemet med den svenska modellen är att den utgår från att alla elever har samma förutsättningar, vilket självklart inte är fallet. Skolgången blir till vad ens klasskamrater gör av den. I fall jag hade makt att göra något skulle jag utforma klasskonstellationer efter vilka som är i behov av vad. Och ge resurser åt dem som behöver det mest. Behöver en skola i Sveriges rikaste område verkligen stipendier? En bit bort finns skolor som inte har råd att ha kvar sina elever. Alexander Laamanen
Ladies and gentlemen, have you ever woken up with the mysterious feeling in the back of your head, that people never directly interact with you throughout your whole life? Have you ever had the feeling when communicating with people, that they constantly ignore you? Is it because people don’t like you? Don’t appreciate you? Don’t respect you? You feel you are the sole person who can really love yourself for who you are… Is it right that some people have to be afraid every day? Is it right that just because you are different you can't have friends? Is it right that you can't be you if you aren't like them? People These days consider Matters in a Wide manner. A manner which is spoken in a considered and respected voice. A voice which can be heard. A voice which people can relate to. A voice we follow to change. I am standing here today before you all to spread the unheard ones voices, the ones who can't express themselves and the ones who require a change! How would you feel if no one really care about you, but at the same time needs you? How would you feel if you every day have to watch when all the people by your side is laughing and having fun but you can't be a part of it? How would you feel if you have to work 24/7 for no reward. This is the voice of every lonely window out there. All the windows want change and that's fast. They are tired of being seen as objects and wants to be treated like people with feelings. They want everyone to talk to them at least ones a day. They want credit for all the things they do every day. Can we help them?... Yes We Can! By: Isac Chantre
Cheeseburgare. Något som för många klassificeras som skräpmat, som en slug fälla där offren är ohälsosamma, oansvariga medmänniskor. Chesseburgare. Något som för mig innehåller en massa olika smaker som ännu inte utforskats varje gång jag tar en tugga. Något fantastiskt. //Miss Cheeseburgare, Dalila Moummi
War is grey and smell death War sounds like screams and tastes bitter War looks like destrucion and feels like a dream
In the modern world of 2015, a bizarre threat from elder days are growing bigger. Something mankind has been fighting for several hundreds of years - a fight millions of people have sacrificed their lives for. It is the fight for freedom, for democracy and everyone’s equal rights. And here we stand, making the same mistakes, over and over again. Now, looking back at our history, which can never be forgotten, I find it very hard to understand. Isn’t there anything we’ve learnt? This cannot happen again, we said after about 15 million people died due to the holocaust. 15 million people. This cannot happen again, we said after the horrific genocide in Cambodia And, this cannot happen again, we said after that more than 800 000 people were brutally murdered in Rwanda. Today, racist and fascist voices are getting louder, more extreme, and bigger in numbers. Xenophobic and extreme conservative parties are expanding and establishing all over Europe. It’s scary My wake-up call was when the Swedish Democrats received 14% percent of the votes in the election. That represents nearly 1 out of 7 people, 800 000 in total. Are we really going to let this happen? All that is necessary for evil forces to triumph is for good people to do nothing. If you see a person lying on the ground and being beaten by someone else, would you take action and intervene or stand still and do nothing? Because that person is our society, it is our society that is being beaten, and it needs your help. We create the world we live in. If we want a world to be proud of, a world we’d like our children to grow up in, we all have to take action and unite against racism. Passivity is no longer an option. Let’s make it not happen again Eskil
INTERVJU MED IVAR TIER II UPPFÖJARE NIAN SLUTINTERVJU Mina vänner. Jag har rest i månader genom Amazonas djungel för att finna honom igen. Mannen. Myten. Legenden. Ivar. De lokala indianerna dyrkade honom som en gud. Herren av mössor och söta katter. När vi satt i hans hydda och drack uppfinnaren av Vedgemites blod så påbörjade jag intervjun med de bevingade orden: -Var hälsad, Ivar. -HEJ! Tjena tjena mittbena. Ah den var bra! -Ivar vad säger du om Ukrainakonflikten? -Ukrainakonflikten? Jääävla ryssar. -Men är inte det lite offensivt att bara säga ”jävla ryssar”? -Nej de har förtjänat det… Ah tusan nu kommer Putin bomba oss. Jäkla Putte. Efter ett tag hör jag Ivar tala om Kanada. -Där finns en stad. Det finns en till stad. Och så finns det en tredje stad. Det fanns också vattenfall och snöberg. Höga berg. Frankrike och England har visst något att göra med det här. De har sedlar med människor på. OCH SÅ FINNS DET BÄVRAR, BJÖRNAR, ÄLGAR OCH SKOG! Och så finns det berg med katter. OCH SÅ VAR DET SLUT! Det här var en riktigt bra presentation. Den här var fan inpecceble. -Intressant. Vad säger du om Portugal. -Tio miljoner folk. Lissabon. 114. De snackar portugisiska. Katolsk. Republik. Esota. Järn kalk och papper. Ivar vrålar illuminati confirmed när han ser en triangel runt ordet ”republik”. -Ivar är du en författare?. -6 Bs novellsamling! Äh fyfan det var kvalitet där. Det var riktig kvalitet det. Ska vi göra en powerpoint nu gubbar? Ivar går fram till Ioustinianos dator och låtsas trycka på avstängningsknappen för att skoja. Jag bestämmer mig för att fråga andra om Ivar. Vi börjar med Isac, som brukligt. -Isac, vad är ditt vackraste minne av Ivar? -Äh… äh… När Ivar var liten och gullig. Det är mitt finaste minne. -Kan du utveckla? -Äh när Ivar… Det var roligt att kasta Ivar… och han var med på det… just for the record. Alltså av en scen typ 5 gånger. Nu ställer jag samma fråga till Alexander Byren. -Vem är Ivar, svarar han.
Ivar säger: -Du och jag bakom gymmet, klockan tre, slagsmål. -Men i alla fall, säger jag, berätta om Ivar. -Är det snubben med mössan? Sedan intervjuar jag Ioustiniano om Ivar. -So yo Ivar. Mah homie. We have telepati. Swear to god. -So he like your bro? -He like my bro yeah. Yeah. Hehehehe. -Men seriöst nu Ioustin? Vad säger du seriöst om Ivar? -Han har en cool mössa. Jag går vidare till en ny person. Det blir Kajsa. -Vad tycker du om Ivar? -Han är snäll och jättefin. Ivar skriker jaaaaaaaaay. -Han har jättefina ögon. ”Yesssssssssss” från Ivar. Ivar then prceeds to pucnh the air. -Vad tycker du om Ivars stil? -Ivars stil är väldigt.. eh. Jag finner inga ord för den just nu. Men hans mössa är jättefin. ”Yessssssssss” från ivar. Ivar slår luften igen. Nästa person frågar jag om vad de tror skulle hända om Ivar ledde ett land. Den persononen blir: Wille. -Jorden skulle gå under. -Hela jorden också? Frågar Ivar förnärmat. -Vad är ditt vackraste minne av Ivar. -Finns inga vackra minnen. Rilde fortsätter sedan att lyssna på norsk dödsmetall. -Vad då inga fina minnen, frågar Ivar, how you doing. Men Rilde blastar metall i örat och hör inget. Ivar gogglar sedan på korv med bröd. -Ah thats some good korv med bröd. Ah kolla pokemonkort! -Ivar vilken superkraft skulle du ha och vad skulle du göra med den. -Min superkraft skulle vara att han skulle INTE ha en dator. Typ ”socially awkvard man”. -Ivar vilken fiktionell karaktär påminner du mest om. -Svampbob. Byren, Ioustin, Ivar och jag börjar sedan diskutera framtiden och eventuella rån. Jag lämnar Ivars hydda med hopp i hjärtat om en bättre värld och en framtid med fler och sötare katter. The end Viggo Davidson,9a,2015
I don’t really know how to start this, I could start whit a catchphrase to add some humor, or I could start with a sad story to make the speech more touching but I am going to jump right in to it Im going to talk about feminism Many of you will now think I am pathetic, seriously is she talking about feminism again? Well yes I am. The first thing I would like to talk about is girls identifying as feminists. I know girls in here whom doesn’t see themselves as feminists And that’s probably the most irritating thing, why would you be going against yourself? Why put yourself in a position where you would be less worth than the man? Why accept a lower salary on the same job as your male coworker Girls being anti-feminists are fucking stupid, sorry but it’s the truth. They’re afraid that if they show or tell people that they believe in equal rights (witch feminism does mean) they won’t be considered sexy anymore. I think that the first step in getting these girls to realize that they can be sexy without having to worry to much about how they look like and what their opinions say is to start accepting ourselves. You know when you say a word like a bazillion of times over and over so after a while it won’t even look like a word anymore, like something is wrong with it? I think this is the same thing girls do to their bodies. You need to love yourself first, that way you know how to be treated when you allow others to love you.
You need to stop letting other people’s opinions control your life. Im now going to start with the male perspective I fully understand why you are against feminism Nothing wrong with that I think we all understand actually. I mean it’s your opinions right? I wouldn´t want to make anyone uncomfortable so I’m going to keep it clean. We don’t hate you We don’t disgust you We don’t want you to burn in hell. We feel sad for you. For you feel threatened by the fact that we might take your jobs. We might for once in world history be a majority in the business industry. We might for once make our voices heard and you’re afraid of that. Because then you won’t be the ones building today’s society, nor will we. Because the world that im reaching for, in the world that feminism reaches for, we will run the world together, not as two sexes, not as boys and girls, men and women, but as people, human beings, being identified for whom we are instead if what’s between our legs. You need to understand that men also can be feminists. It’s not a concept restricted for girls. But another thing that really bothers me is the fact that on one hand feminism does help men, but on the other hand I want men to finally get it through their heads that a social movement doesn’t have to be aimed at benefitting them to be worthwhile. The society has gotten better, I’ll give you that, but we still have things left. But all we have to do is keep on with what were already doing, getting more people to understand the important of this movement. we have done it, we can do it and we are doing it!
/Stella
Nu eller aldrig Jag tittar upp på höghuset där han bor. Wes. Det flesta fönsterna är mörka, något enstaka ljus i något, men Wes fönster lyser starkt. Jag stoppar i nyckeln i den tunga porten gjord i ek, så här sent funkar inte portkoden. Jag tar trapporna två i taget tills jag når fjärde våningen och ringer med andan i halsen på dörren som det står W. Eklund. Efter ett litet tag hör jag fotsteg komma närmre och sedan hur låset vrids om, där står han nu i egen hög person. Wes Eklund mannen jag älskar! ”Tjena Casper!” Utropar han och dunkar mig i ryggen. Även en sådan liten gest som en dunk i ryggen får mig att vilja berätta hur jag känner. ”Tja” svarar jag nonchalant som om jag inte känner någonting som inte är normalt för honom. ”Är allt okej?” Undrar han och ser orolig ut. Det är det som jag beundrar mest hos Wes. Hans förmåga att märka när något var fel. Vi har varit kompisar i tre år nu, men det var först för ett och ett halvt år sedan mina känslor för honom började komma. Jag har försökt att trycka ner dem men problemet är att dem blir starkare och starkare för varje gång vi ses, vilket är varje dag. Varje kväll runt 12 kommer jag och knackar på och går hem igen runt 5 på morgonen igen. ”Har du börjat utan mig?” Frågar jag när jag ser hans glasartade blick. ”Jag hade lite tråkigt” svarar han flinande och vänder sig om och går in i vardagsrummet som redan börjar bli tjockt med rök. Jag följer efter honom in och slänger mig ner i fåtöljen framför tv:n. Jag tar upp en av jointarna som ligger på bordet färdiga att rökas och tänder den. Redan i första blosset känner jag hur lugnet fyller mig och hur allt blir enkelt. ”Vad händer idag då?” Frågar jag och tar ännu ett djupt bloss, lite för djupt och börjar istället hosta. ”Jag tänkte att det skulle vara ganska chill om bara du och jag hängde idag” svarade Wes och blåste långsamt ut rök ur näsan. Det var dagar som dessa som jag gillade allra bäst, dagar då det bara är jag och Wes hemma hos honom istället för att vi ska dra ut på klubbar och han ska ragga upp alla tjejer han ser. Vi brukar oftast dra till en klubb i närheten som heter Pepper. Jag har gått dit sedan jag var 17 och det var där jag träffa Wes första gången och nu tre år senare går vi fortfarande dit. ”Najs, hur går det med Maja förresten?” Undrar jag lite försiktigt. Maja är den senaste tjejen Wes dejtat. Hon är rätt så söt med blont axellångt hår men dock inte tillräckligt snygg, eller bra, nog för Wes med sitt perfekta utseende. Det är inte konstigt att tjejer faller som flugor för honom. Han är mulatt med mörkbrunt, nästan svart, hår som faller ner över hans blåa ögon som alltid är så klara, ja förutom nu när vi röker på, men annars. Hans kropp är också väldigt snygg. Han är bredaxlad utan att vara för bredaxlad. Han är lagom vältränad, så att man precis kan ana ett par magrutor. Dessutom är han ganska lång, cirka 1,87 m, vilket är ungefär en decimeter längre än mig. ”Nja jag vet inte, funderar på att dumpa henne faktiskt. Hon börjar bli klängig, du vet.” Svarar han och jag hummar bara ett ja till svar. Helt sanningsenligt så vet jag inte vad han mena. Visst hade jag dejtat tjejer och legat med dem men jag hade alltid gjort slut med dem innan det hann bli något seriöst. Vi sitter tysta ett tag och drar in bloss efter bloss.
Efter ett tag reser jag mig och går in i köket och rycker upp kylskåpet. ”Är det okej om jag tar en RedBull?” skriker jag ut i vardagsrummet så att han ska höra. ”Ja då, ta en Monster till mig också!” ropar han tillbaka. Jag tar ut en RedBull och en Monster ur kylskåpet och just när jag ska lämna så upptäcker jag att hans skissblock ligger uppslaget på bordet. Jag visste att Wes var duktig och gillade att skissa men jag hade aldrig fått se någon av hans bilder förut så min nyfikenhet tog över och jag går fram och lyfter upp blocket i handen. Den första bilden är av en svan och jag bläddrar snabbt igenom resten av bilderna. Men det är en av bilderna jag fastnar på ungefär i mitten. Det var en teckning av en man. Jag tycker att jag så något bekant med mannen på bilden, tills jag inser att det var jag. Jag fortsätter att bläddra igenom häftet och upptäcker att jag var med på mer en bara en teckning. Vad ska detta betyda? Gillar han mig, eller tycker han bara att det är kul att måla mig? Tankarna bara snurrar runt och jag märker inte när Wes kommer upp bakom mig förrän han rycker blocket ur handen på mig. ”Vad håller du på med?” Frågar han och ser nervös ut, vad det nu betydde.” Det tog en sån jävla tid så jag var tvungen att se om det hänt något, det skulle ju inte vara första gången du svimmade i mitt kök liksom” säger han nonchalant, men det är något med sättet han sneglar på mig som får mig att inse att han faktiskt är nervös. ”Hur många av teckningarna såg du?” frågar han när jag fortfarande inte svarat och tar ett steg närmre mig. Om jag vill skulle jag kunna ställa mig på tå och kyssa honom. Då inser jag att det är exakt det jag vill göra, just nu mer än någonsin. ”Nu eller aldrig” mumlar jag och trycker mina läppar mot hans.
Japan En dag ville Stella köpa en trisslott, men det ingen av oss visste, var att hon var spelberoende. Dagen innan hade hon rånat två tobaksbutiker på totalt 200 trisslotter som hon hysteriskt hade skrapat hela natten. Tyvärr hade hon inte fått en enda vinst så hon var pissed off hela dagen. Stella krävde att vi skulle köpa en triss till henne, och vi hade inget val än att göra det. När hon väl fick skrapa sina lotter lät hon som en apa i extas. På sista rutan vann hon tillslut 100 000 kr. Vi såg inte vad som hände då hon skrapade fram sin vinst för vi gömde oss bakom en bil, men skriket som vi hörde gav oss permanent tinnitus. Av ingen som helt anledning, bestämde vi oss för att flyga till Tokyo i Japan. Nästa dag hoppade vi på ett plan som skulle flyga dit men piloterna som flög oss rökte marijuana i cockpiten med Snoop Dogg så när vi hade landat hade vi hamnat i Osaka i södra Japan istället. Vi hade bara svenska kronor på oss och var tvungna att växla dem till den japanska valutan Yen. En Yen är värd 14 gånger mindre än vad en krona är. Hur många Yen fick vi om vi växlade in 60 000 kr? För att komma till Tokyo åkte vi ett höghastighetståg. Tåget hade en medelhastighet på 275 km/h och sträckan mellan Osaka och Tokyo är 52 mil. Hur lång tid tog tågresan? Väl framme i Tokyo såg vi några höghus som var lika höga som piloterna och Snoop Dogg var i flygplanet på väg hit till Japan. Ett hus hade 420 fönster längs ena sidan och 75 av dem lyste. Hur många procent av alla fönster lyste? En grej vi inte hade räknat med var att Stellas spelberoende började göra henne galen, igen. Hon hade inte skrapat en Triss på flera dagar och trisslotter finns inte i Japan så vi blev tvungna att den japanska motsvarigheten till triss, trass. Vi ville inte höra Stellas skrik igen, så vi tog det första flyget därifrån. Det gick till Sydney men Stella hann ifatt oss på flygplatsen.
Skriven av Jim Jakobsson a.k.a. Thefamouselk
IS UP THE MOVIE A FLYING SUCCES OR A CRACHING FAILIURE DIRECTED BY: Pete Docer RELEASE DAY: 10/11 2009 STARING: Ed Asner, Christopher Plummer, Jordan Nagai RUNNING TIME: 96minutes This movie is about Mr. Carl Frederickson and his determination to go to the Paradise Falls with his wife. But the journey will be much more troublesome then he thinks. The movie starts of with the story about how Mr. Frederickson meets his wife Ellie. They befriended each other because they are both idolizing Charles Muntz who is a big explorer And they both want to go to the paradise falls which is located somewhere in South America. They never go there but they live their whole life together and get married. They live a happy life together in a cute little house until the day she dies. Then we get to see Mr. Frederickson in current time. He seems to be an old man who never seems to leave his house. His cute old little house is now surrounded by construction sites. During this time he meets a boy named Oscar. Oscar is a scout and wants to earn his last badge (The help a senior badge). It’s not so easy because Mr. Frederickson doesn’t want any help. The movie start to take action when a construction worker hits his mailbox, Mr. Frederickson loves his house to bits because that’s all he has left of Ellie his wife. So when the construction worker knocks downs his mailbox he gets upset and when the worker then proceeds to try to take his mailbox he hits the worker with his Cane. The next day two workers from a retiring home come to his house and want to take him to with them. But then something unexpected happens, he lets out a ton of balloons and fly’s away. When he up in the air he starts to relax and something even more unexpected happens. Oscar the scout is still on the porch of the house. After a bit of mishaps they end up somewhere high up in the sky. Oscars scout GPS tells them they are somewhere over South America and this is what MR Frederickson wants because he and his wife always wanted to go to a place called paradise falls. So they start do descend and where do they land? Exactly where they wanted to land, the Paradise Falls But they will soon find out that Paradise Falls is not as paradise as they think. If you want to find out what exiting adventures Carl, Russell and some other delightful characters that they meet along the way will face, watch this movie. I really like this movie even though it’s a kids movie you can still get a good laugh out of it if you’re a bit more grown up. The movie also has some good message for kids like everyone can change and some other cliché messages that you can find in most kids movies. The movie has a nice orchestra soundtrack that plays in calm happy times in the movie. The movie holds a good pace during the whole 96 minutes and never gets boring. I give this movie 4 /5
/Ivar
No love without hate No pain without tears No smiles without happiness No life without family Montains are high, oceans are deep, You are the only thing to keep me on my feet.
Överfiske I dagens läge är överfiske ett stort problem inte minst i Sverige men också i många andra delar av världen. De flesta av rovdjursbestånden i områdena kring Kattegatt och Skagerrak har minskat med över 70 procent och många stora bottenlevande fiskar som hajar, rockor och olika typer av plattfiskar har försvunnit helt. Vi fiskar upp snabbare än vad fiskarna kan fortplanta sig. Bottentrålning anses ofta som en av de mest destruktiva fiskemetoderna. Vi började bottentråla i början av 1900-talet och sen dess har fiskar som väger upp mot 15 kg försvunnit helt längs Sveriges kust. Det beror på att större fiskar lever nere vid botten eftersom det finns mycket mat i forma av nedbrytare, skaldjur och andra former av fisk. För mer än 150 år sedan var det vanligt med fiskar som vägde runt 15 kg vid Sveriges kust. Bottentrålning går ut på att man drar ett nät i form av en säck med tyngder som gör att den sjunker ner till botten. När man bottentrålar får man inte bara det man vill ha, man får även upp så kallad bifångst. Bifångst är den fångst som man får med ”på köpet”. Den slängs i många fall tillbaka i havet död eller döende. Om man t.ex. trålar räkor så utgör ca 90 procent bifångst. Varje år tar vi upp ca 2 miljoner ton bifångst. Om vi tar torsken som exempel. Torsken är en allätande fisk som simmar väldigt djup, oftast precis över botten där det finns gott om små skaldjur och mindre fiskar. Torsken är en stimfisk (den lever i stim) och om man dessutom använder bottentrålning så fångar du massor av torsk i en trål. I området Grand Banks utanför New Foundland kraschade torskbestånden totalt i början av 1990-talet och 25 år senare har de fortfarande inte återhämtat sig trots att ett totalt fiskeförbud på torsk infördes i slutet av 90-talet. Det är ett tecken på att det inte är en garanti att ett område som blir nästan helt utfiskat kommer att återhämta sig och återgå till hur det var innan.
Den blåfenade tonfisken är ett av de största problemen. Forskarna rekommenderade år 2008 om den blåfenade tonfisken ska kunna återhämta sig kan vi bara ta upp 10 000 ton om året. EU och andra fiskenationer satte en gräns på 29 500 ton, men det följdes ändå inte och det togs upp 61 000 ton 2008, d.v.s. en tredjedel av den blåfenade tonfiskens dåvarande population på hela jorden. Allt detta tyder på att vi överutnyttjar haven. Haven täcker 70 procent av jordens yta och förser 1.2 miljarder människor med mat dagligen. Om vi fortsätter så här kommer haven vara i stort sätt helt utfiskade 2048. Vi måste ändra oss snabbt. Det måste införas striktare lagar om hur mycket man får fiska. I varje hamn borde det finnas en våg som man måste väga in sin last i innan den får lämna hamnen. Straffet för tjuvfiske och trålfisket av fler arter behöver bli hårdare och det måste begränsas rejält. Man borde också ge ut bättre och mer information om att överfiske är ett stort problem och vad varje enskild person kan göra för att minska överfisket.
Grävande journalist: Wille
Våga stick ut! För några dagar sedan var jag inne på en helt vanlig leksaksaffär. Jag skulle köpa en present till min kusin, en sexårig tjej. Innan jag visste ordet av var mina ben på väg mot den rosa, fluffiga flickavdelningen. Där på hyllorna täckta med hjärtklistermärken stod de anorexiasmala barbiedockorna efter varandra med så korta kjolar att man kunde se trosorna. Jag blev äcklad av min egen ”instinkt” att ta för givet att hon vill ha dockor, gosedjur och smink och fortsatte istället mot den blå-svarta delen av butiken. På väggarna hängde bilder på pojkar som skrek och såg överlyckliga ut över deras legobilar och actionfigurer. Även där kände jag inte att jag fann något passande och tillslut hittade jag någon slags neutral avdelning i ett litet hörn av butiken med pennor och pruttlera. Jag hittade ett fint, zebrarandigt block och några pennor som jag köpte till henne. Jag upplever att jag möts av dessa normer överallt. I vanliga klädaffärer har barnavdelningen olika sektioner med stora plakat om vilket kön som ska handla där. Jag kommer ihåg när jag var yngre och kände mig tvingad att gå till tjejavdelningen, även om jag egentligen aldrig har gillat kjolar och klänningar. Istället lät jag mina föräldrar handla till mig när jag inte var med, så att ingen såg mig då jag tyckte att det var pinsamt. Nu när jag är äldre inser jag hur sjukt och fånigt det var men det visar verkligen hur mycket dessa normer påverkade mig. De har gjort mig osäker på mig själv och flera gånger fått mig att säga och göra saker jag inte vill bara för att bli ”socialt accepterad”. Barn, inklusive mig, växer upp i ett samhälle som förbjuder dem från att vara sig själva och tvingar dem att följa strömmen. Pojkar förväntas ha blåa kläder med action-figurer och flickor förväntas ha rosa kläder med blommor och djur.
Många säger, och jag håller med dem till viss del, att normerna kring kläder har försvagats. Att allt fler tjejer klär sig i slappa byxor och svarta toppar som är stereotypiskt ”killigt”. Det är ju bra men jag känner att det inte är en tillräckligt mycket som har förändrats. Till exempel skulle jag utan att tänka på det titta lite snett på en kille med klänning, även om det såklart inte är något fel med det. Det visar bara hur samhället har färgat mig till att tycka saker som jag inte vill stå för. Jag vill gärna säga att jag inte dömer folk efter deras utseende men tyvärr gör jag nog det. Sanningen är nog att jag tycker att onormal är konstig, även om jag hatar att erkänna det. Normal kommer ur ordet ”norm”, alltså en oskriven regel, så att vara normal är bara att följa normerna. Jag önskar att onormal skulle förlora sin nedlåtande klang och istället bli något positivt, som jag absolut tycker att det är. ”Härligt att du är så säker på dig själv att du inte behöver göra som alla andra för att känna dig trygg. Du är så underbart onormal!”. Jag uppmanar dig att tänka efter nästa gång du går in i en leksaks- eller klädaffär. Reflektera över vad du egentligen vill ha och inte vad alla förväntar sig att du vill ha. Var så onormal du vill och våga stick ut! /Andrea Rossander
SPEECH If you asked a young adult in the beginning of the 16th century what he or she could not live without, they would probably answer vital things as food, water, family or a home. If you were to ask someone in the 21st century, they would probably say their smartphone, smart pad or computer. How come that we value such material and in length such unnecessary things? Well it is the content of the smartphone, smart pad and computer, the social media. The social media is an array of internet sites that makes it possible for people to interact with each other regardless where you are in the world. The interacting can be through a chat, video, photos and even games. The social media has been a part of the human life since 1971, when the first email was delivered. And for 40 years on social media has taken over our everyday lives. So why is social media so addictive? This depends on the person you ask. If you were to ask me, I would say that I think it is fun to see what other people are doing. But then, why is that so fun? Well that question I can’t answer, it just is. Others also say that it makes their lives easier by for example sending an email instead of sending a letter that can take multiple days. So it is a good way to interact with the world. But social media does not only have benefits, it has many disadvantages. Facebook is the leading social networking site with over 1.2 billion active users all over the world but of course there are others that come right behind it like MySpace, twitter, instagram and the most new one, snap chat. The good things about social media is that we can interact with people all over the world 24h a day, 7 days a week and 365 days a year. in that way we can learn about different cultures and we can get an insight into how people are living their lives. We can stay in contact with old friends and even make new ones. We can find out about tragedies that happen in this world. we can, we can, we can. The list goes on and on. So now you maybe wonder what the harm could be of using social media? It’s simple, the bullying, teasing and making other people feel worthless.
Most bullying and teasing of children and young adults happens through these social media sites. it can be mean comments, publishing photos of them and even death threats. The internet opens the doors for people to be mean by publishing something cruel on the internet. It is so much easier for them to be mean behind a screen instead of right infront of their face, which is why social media is a better way for them to do it than in reality. It is also easier for the bullies to hide their bullying from parents, teachers and even sometimes the person they are harassing by being anonymous. Although social media comes with many positives it does come with negatives. And cyberbullying is one of them. Im not saying that we should shut down social media, but we need a solution for cyberbullying. Even if it is not happening to you, it is happening to millions of teens all over the world that needs help. Social media is not only a way of bullying. It is proven that too much time on social media sites can reduce your ability to multitask, affect your memory and start to rewire your nervous system. Theres nothing wrong using social networks, but just like anything else moderation is key. too much of anything can be bad and its okay to take a break every once in a while.
/Agnes
Feminist - att vara eller icke vara, det är frågan? I dagens samhälle kryllar det av fördomar mot feminister och feminism. Men vad betyder egentligen feminism? Och borde könskvotering införas? ”Feminist eller idiot”, svarade Jonas Gardell med säkerhet när han fick frågan om han var feminist. Många förknippar ordet feminist med manshatande, lesbiska, kortklippta kvinnor, men inget kunde vara mer fel. Ordet feminist betyder egentligen ”någon som stödjer jämställdhet” och inget annat. Står du för ett likvärdigt samhälle för varje individ, oavsett kön, men inte säger dig vara feminist - vet du då vad du pratar om? I dagens Sverige är det viktigt att uppmärksamma feminismen. Även om vi är världens fjärde mest jämlika land kan vi inte blunda för diskrimineringarna som dagligen äger rum. Fastän Sveriges regering är en av världens mest jämställda (45 procent kvinnor) har vi aldrig haft en kvinnlig statsminister. I börsbolagens styrelser är endast 4 procent kvinnor och enligt Medlingsinstitutet tjänade kvinnor generellt bara 85,2 procent av männens löner under år 2009. Ökningen av andelen kvinnliga chefer har avstannat och är nu enbart 25 procent. Detta en nedgång med 7 procent sedan maj år 2004 enligt en forskningsrapport av Renstig och Laurin. En förändring måste ske. Alla måste hjälpas åt för ett mer jämställt samhälle. Alla måste kämpa för alla. Just nu är könskvotering ett hett diskussionsämne och något många funderar över. Kanske könskvotering är en bra kortsiktig lösning för att få till denna förändring? Främst för att hjälpa kvinnor, inom t.ex. styrelser, där endast en minoritet är representerad i dagsläget. Hjälpa dem att lättare synas, få tid och plats att göra sig hörda. Det kan också hjälpa män inom yrken och sammanhang där kvinnor är i övervägande majoritet, även om det inte alls är lika ofta förekommande. I grund och botten borde dock inte människor väljas på grund av deras kön, utan efter deras kompetens. Tyvärr fungerar det inte så idag.
Har vi lyckats om 10 år är inte könsdiskrimineringen längre något problem. Förhoppningsvis är då inte kvoteringen längre nödvändig. Men än är det 2014 och i dagens Sverige är det ett måste för att jämställdheten ska gå framåt. Att exakt 50 procent är kvinnor och 50 procent män är inte väsentligt, bara inte en för stor majoritet utgörs av ett av könen. Mönster måste brytas. Vyer måste vidgas. Det som nu känns ovisst och otryggt måste bli en självklarhet. Så tänk en gång extra innan du dömer eller yttrar något ont om feminismen. Ordet står bara för jämställdhet. Den borde vi alla kämpa för! Av: Hannah Anderin
Det viktiga valet! När gymnasievalet började bli aktuellt tänkte jag direkt ”jag ska gå samhälle på Viktor Rydberg” utan att knappt veta vad det innebar. Eftersom det var det min storasyster hade gjort och det kändes självklart att gå den vägen. Det är många som inte vågar ta sin egen väg utan väljer det kompisarna väljer. Det kan bli förvirrande med alla rykten om gymnasium, utbildningar och antagningar. Vilket leder till att vi ungdomar blir stressande. Stressen handlar ofta om ont om information. Ofta är det svårt att veta vad man vill bli när man bara är 15 år. Därför är det viktigt att ha en studievägledare att prata med. Efter att jag själv pratat med en gymnasievägledare förstod jag vad samhälle och de andra inriktningarna faktiskt innebar. Det kändes inte längre som samhälle var rätt för mig eftersom det inte är min starkaste sida. Jag fick istället en helt annan uppfattning och blev intresserad av inriktningen ekonomi. Just därför är det mycket viktigt att ha det som ett aktuellt samtalsämne i skolan och hemma. Ungdomar ska själva välja det dem är intresserade av och den skola som passar just dem bäst och som de har möjlighet att komma in på. För att veta vilken inriktning och skola de ska välja måste man informera om vad alla linjer innebär och vilka skolor som finns. Det är det man har sin studievägledare till. När jag pratade med min kompis om vilka gymnasium hon var intresserad av, svarade hon snabbt ”kanske Viktor Rydberg” jag frågade ” varför?” och fick svaret ”det verkar najs”. Många av oss ungdomar vet alltså inte varför vi vill gå på just den skolan utan har bara hört att andra ska gå där och påverkas av strömmen. Det är bara en av de få anledningarna till att det är viktigt att man tar upp det mycket i skolan så eleverna blir informerade om gymnasiet
När man väljer fel gymnasium och inriktning kan det leda till dåliga betyg, att man inte trivs och att man därigenom vill byta gymnasium. Då är det väl bättre att välja rätt gymnasium direkt. Man ska välja en inriktning man är bra på och tror man har goda förutsättningar i. Det finns mängder med sidor man kan testa vilket gymnasium som passar just dig, beroende på vilka som är dina starka sidor och vilka dina intressen är. Det finns även något som kallas gymnasiemässan. På gymnasiemässan ställer olika gymnasium ut, du kan då ställa frågor och ta reda på vad just de har att erbjuda. Gymnasiemässan kan vägleda dig till ditt gymnasieval. Jag ska själv på gymnasiemässan nästa vecka med min klass. När du väl hittat det gymnasium som du är intresserad av, välj då att ta den vägen istället för att ta den väg som någon annan valt att ta. Jag kommer att välja att ta min egen väg och gå inriktningen ekonomi och inte välja samhälle bara för att min storasyter gjort det.
Gå din väg, din egen väg. Ofta när jag sitter på bussen och blickar ut mot omvärlden runt omkring mig så brukar jag observera människors beteende. Hur de rör sig och hur de hanterar olika situationer när de är bland folk. Ibland önskar jag att jag även kunde ha en övervakningskamera i andras hem för att få ett fysiskt bevis för mina tankar om människan och dess beteende - de beteendena man har offentligt är inte den samma när man är ensam. Varför har man två olika sidor, räcker det inte med en personlig sann sida? Blir vi inte accepterade för de vi är oavsett hur vi är? Mitt svar är nej. Men är varje individ unik då? Det är en svår fråga, till och med för mig. Nu kanske ni undrar varför jag då skriver om detta och jag hoppas verkligen inte att ni tror att jag inte kan hantera ämnet, för då har ni fel. Ni ska få en insyn och den insynen jag kommer erbjuda er är en syn från mitt perspektiv, ingen annans. De flesta av oss levande varelser har länge sökt trygghet och gemenskap, det spelar ingen roll om du är människa, djur, blomma eller utomjording, om de nu finns. Vi gör allt för att passa in och vara en del av någonting – vare sig det är något gott eller ont. Nu menar jag inte att vi ska isolera oss och leva som ensamvargar men det jag vill komma fram till och ska komma fram till längre i texten är att vi måste vara mer fritänkande och vekligen lägga tid på att fråga oss vad vi vill av livet och vad vi vill åstadkomma utan att bry sig om samhällets billiga sätt få den ena lik den andra. Nu menar jag inte att du ska ta dig de friheterna och göra något olagligt ifall du trodde det, jag menar att du ska skita i andras förväntningar, förhoppningar och åsikter om vad du borde bli, ha på dig, eller göra av stunden just nu.
Tyvärr så håller de flesta med om att man måste anpassa sig fysiskt sett till ett samhälle, vi måste ha vissa kläder, inte sticka ut (även om du då visar mer en del av dig själv), inte gå konstigt för då tror de att du lider av en sjukdom och absolut inte tänka högt då kommer folk tro att du är galen. Vem fan är det som bestämmer detta? Det är mer komplicerat än vad man tror eftersom man i redan tidig ålder får lära sig vad som är rätt och fel av altingen föräldrar eller dagisfröknar. Man lär sig till exempel att det är fult att peta i tänderna när folk ser på. Detta är faktiskt en händelse som hände mig just idag när jag skrev detta. Min kompis satt bredvid mig i datasalen och hon nämnde att hon hade fruktkött mellan tänderna. Då föreslog jag att hon skulle ta bort det med händerna men hon bara tittade på mig som om jag vore galen och sade ” Nej det är ofräscht”. Jag blev ärligt talat förvånad och frågade henne ifall hon skulle ha gjort det om hon satt helt ensam hemma utan folk runt omkring. Hon svarade då att det var en självklarhet eftersom hon kunde ”tvätta händerna” efter och att det ändå var hennes egen dator hon skrev på. Jag fann detta konstigt och omformulerade mig, ” Skulle du peta i tänderna just nu i skolans datasal ifall ingen var omkring dig?”. Ja svarade hon då med en osäker röst och precis då förstod jag att detta var en av de grejer vi fått lära oss att inte göra framför folk. Varför ska det vara så? Jag tror ärligt talat inte att någon skulle bry sig ifall en kille gjorde det, samhället har nog lärt oss alla att killarna får vara lite mer ”smutsiga” medan tjejer ska vara mer finare och bara bry sig om att hålla sig fina och presentabla vad ämnet än gäller. Detta är ett faktum som många inte håller med om men som ändå existerar, detta är alltså inte mina åsikter. Jag tycker att vi människor ska göra precis vad vi vill utan att bry oss om att folk ser på eftersom vi kommer få skit för det vi gör vad vi nu än gör. Vi ska ta vara på oss själv och på dem vi älskar för de kommer stötta oss och älska oss hur vi än uppför oss. Only the dead fish follow the stream. Enligt mig så är du som läsare varken en fisk eller död så jag hoppas att du sätter fart och vågar vara den just du vill vara. Dalila Moummi 9A
They say love is a drug, but if drugs is love, then this cold reality is just people who can't handle drugs.
kaktusar 채r k채rlekens v채xt med taggar
Our fault was, has always been, and always will be, that we aren't satisfied with life and what we already have. We hunger for something more, something other. The problem is simple, a misunderstanding and a wrong way of thinking about the full picture of life. We think life has an unknown big hidden secret inside of it, what we don’t know is that we already know the secret. By reading the relevant books or doing research and experience you may come closer and closer to find the secret of life. It might help you or give you a hint, but let me break this glass of hope, if you just sit and wait for a coming proper time and situation, the time will never come. Life is too short for all this process, what you really need is a shortcut. To do this, you should begin to ask yourself if you know yourself enough and if you love yourself enough? Loving yourself is the first step you take to feel happy. Loving yourself deeply will help you be satisfied with the amazing life you create. It’s in your powerful hands to make your life a miserable or a happy one. Some experts argue that we may find happiness if we stop comparing ourselves with others, but I think quite the opposite. We have to understand that what we already have, might be others wishes. But if we don't compare ourselves , how can we be grateful for what we have, how can we know what we really have?! Suppose we live in a bubble, what we will seeing is just ourselves inside the bubble and what we’re thinking is that everyone else also lives like us. Living in a bubble is not living, you're missing the hole world out side the bubble. You will only see your own problems, and what you're coming to miss is the other 7 billion peoples` scenarios who might live in more difficult situation than you. Those other 7 billion who would kill to be in your position. Let me put in this way, we have a long penn, how can we know if it’s actually long? Easy, we put a shorter penn besides it to prove that the first penn is long.
Same logic works in life, if you wanna know how big is your wealth, compare your self with others. If we stay in that bubble, how can we know what we really have in our life’s? I might add that comparing is not always positive, you should be realistic when you compare your self with others. Let me give you an example: We say I live in a small house and if I compare my self with my other friend who lives in a bigger house than me, then I should feel depressed because she has a better life but this is not a realistic perspective, I should remind my self that there are lots of homeless people in the world wishing to be in my position. In other words what we need to change is they way of our thoughts!!!! It doesn't matter how busy you are but let me give you this advise, every single day before you go to sleep count down every important thing in your life you feel grateful for or if your lazy to count, let me help you with this quote: "Each day two things we all should be grateful for is the blessing of a new day and a successful ending of the day", It doesn't matter who you thank, The God or The universe or even your parents it doesn’t matter who, the point is that you feel thankful. Let me end my speech with another helpful quote: "A little "thank you" that you will say to someone for a "little favor" shown to you is a key to unlock the doors that hide unseen "greater favors". So Learn to say "thank you" ." Anita Javanmardi
Its not enough that we go 5 hours in school a day, students also have to much homework to do. We students are the ones that work overtime the most. We can't relax to 100% because the homework will always be in the back of our heads. Problems like drugs, stress, anxiety and even suicide has often some connection to school. Its hard to be a teenager, its hard to live with the pressure we have. Homework is often unfair, for example I have parents that can help me with my homework and it will take 30 minutes. But all students don't have the possibility to get help from their parents and it will take 3 hours for them. The pressure to be good at school is a thing that I think every teenager in school has. When a teacher gives out homework they maybe think that its ´´just a homework´´ but in that homework exists a lot of anxiety and stress and you maybe you´ll have to skip your hobby or meeting your friends. Everything in our life is affected by school! Its not fair that young people never are free, its not fair to get psychic sick because of the school. We have got two days in the weekend but we are never free because its always some homework or test you need to study to. Its important to learn, its important to have knowledge. But if you don't have the social part in your life its hard to succeed. You should not cancel a funny social event because of the school, the school need to realize that the balance between school and social life is important. If you are stressed and really feel bad, its nothing wrong with you. Its not right that we feel this way, its not right that we have to feel the pressure we do. A lot of people i know have been affected bad by school and got really sick, its the school who is responsible for these feelings and its the school that needs to wake up and realize that a teenager should not have these feelings and that something is wrong. its important to be free, its important to feel calm and relaxed ´´this time is the time that we will build our future but it should also be the happiest time in our lives´´
Bästa fina klass! När jag skriver det här är det mitten av mars och vi har flera långa veckor kvar tillsammans innan ni ska ge er ut på sommarlov, äventyr och mot ny skola i höst. Trots det har jag redan separationsångest, jag kommer verkligen att sakna er! Jag är mycket glad över att få ha varit er mentor och lärare. Tack för alla skratt, er vetgirighet, energi, kamratskap och frågvishet. Ni är unika, underbara, spännande personer och jag önskar er allt gott i framtiden. Jag hoppas att vi hörs igen, så ring, kom och hälsa på, messa eller mejla! Stor kram från en stolt mentor och lärare! / Jessica