till (en gammal potatisstöt funkar bra!) och så strör man EM-1-strö över. Ströet består av vetekli, melass, vatten och EM-1mikroorganismer. Hur mycket som behövs beror lite på bioavfallet. Till exempel behöver animaliska rester lite mer än vegetariska. Större bitar lite mer än små osv. Det lönar sig att försöka ha så jämnstora bitar som möjligt, så sker fermenteringen jämnt. Men som tumregel räcker det med 1–2 msk EM Bokashi-strö per liter köksavfall. Man lär sig rätt snabbt hur mycket som är lagom. När man startat upp sin första EM Bokashi-hink och fyllt på den ett par dagar börjar det vara dags att tappa ut lakvattnet. Det är här kranen på EM Bokashi-hinken kommer in. Men det är inte nödvändigt att ha en hink med kran, även om det underlättar. Det går bra med vanliga hinkar också. Då behöver man två hinkar och borrar hål i det inre så att lakvattnet kan rinna ut. På det sättet kan man ta tillvara lakvattnet, eftersom det är ypperligt att gödsla med. När hinken är full kan man lämna bioavfallet att eftermogna i EM Bokashihinken, eller flytta över det till ett annat kärl med tättslutande lock och förvara det i rumstemperatur. Här är det bra att se till att också det kärlet blir så fullt som möjligt och miljön så syrefattig man kan åstadkomma. Sedan är det bara att vänta ett par veckor. Eftermognar man matresterna i en EM Bokashi-hink kan man tappa ut eventuellt lakvatten. Sker efterjäsningen i ett kärl utan möjlighet att tappa ut lakvattnet är det bra att lägga tex tidningspapper i botten, och gärna också överst för att samla upp eventuell överloppsfukt. Efter två veckor är jäsningen klar och man kan gå till följande steg, det vill säga göra mylla av sitt avfall. När man då kollar sin bokashi ska den fortfarande dofta mest lite syrligt. Vitt mögel på ytan är ett bra tecken och betyder att din bokashi är väl fermenterad. Då vet du att den är torr och att bokashin nu är klar att blandas med jord.
Efter en lyckad fermentering doftar det syrligt och det mesta ser ut precis som innan. Ett bananskal är fortfarande ett bananskal. Det som skett ser vi inte med blotta ögat. Men snart blir det mylla av det!
EN EGEN JORDFABRIK Det kanske enklaste sättet att grunda en så kallad jordfabrik är att göra det i en pallkrage. Det går till så att man först fyller på lite gammal mylla på botten av pallkragen. Sedan häller man över det eftermognade bioavfallet och täcker det med mer mylla. Det här kan man naturligtvis också göra direkt i en grop i marken. Man gör som det passar en bäst. En del gör till och med sin egen jord i en stor så i badrummet. Oavsett plats är tillvägagångssättet detsamma. Man räknar ungefär en del bokashi per två delar jord. Det är nu det smått magiska sker. När den jästa bokashin och dess mikroorganismer möter jordens egna mikrober sker en förening som heter duga. Bara ett par veckor senare kommer största delen av bokashin att ha förvandlats till finaste jord. På våren och hösten när temperaturen är lägre kan det ta lite längre. Många undrar nu om det inte finns risk för att möss och råttor eller en ivrig hund kommer och gräver upp matresterna. Den jästa bokashin är så sur och har så lågt pH att det inte borde locka skadedjur. Vill man vara säker kan man lägga ett lock av finmaskigt nät på sin pallkrage. Själva nedbrytningen sker ändå så snabbt att det snart bara är mylla kvar. Just det låga pH-värdet i bokashin gör att man ska ha minst 20 cm avstånd till närmaste planta när man gräver ner sin bokashi för förmultning. Det är så surt att växtens rötter kan ta skada. Men på en till ett par veckor har pH-värdet stabiliserat sig. Man kan dock så direkt i myllan som lagts ovanpå bokashin om lagret av mylla är tillräckligt djupt så att rötterna inte hinner växa ner till bokashi-lagret förrän pH-värdet stigit.
Nu finns det ett alternativ till traditionell kompostering. Bokashi heter det.
Vintertid kan det vara knepigt att hålla i gång sin mullproduktion, om man inte har den i badrummet förstås. Men de flesta har kanske ändå sin jordfabrik utomhus. Vinter eller inte, det hindrar inte att man fortsätter med sin bokashi-kompostering. När bokashin fått eftermogna sina två veckor kan man föra ut hinken i väntan på våren. Vill man slippa stapla hinkar en hel vinter kan man spara sin bokashi i väl tillslutna plastpåsar (biosäckar) eller i en tunna med lock. Själva processen stannar upp när det är kallt, men startar igen när vädret blir varmare. Man behöver alltså inte oroa sig för att man förstör något genom att hinkarna eller påsarna fryser. Att återvinna sitt köksavfall på det här sättet är inte bara tidsbesparande. Det är också ett mer effektivt sätt att utnyttja näringen i avfallet. Samtidigt tillför man jorden bra organismer som ökar bördigheten. Maskar älskar bokashi-jord. Och där maskar trivs, där brukar det mesta andra också trivas. Vid traditionell kompostering försvinner en del av näringen ut som gas. En traditionell kompost släpper ut rätt stora mängder växthusgaser, med EM Bokashi blir det mycket lite utsläpp eftersom kolet i matresterna binds tillbaka till jorden under fermenteringsprocessen. Det finns gott om kol i matrester, i jorden blir det näring till växterna och det är ju bra! Kol i luften är koldioxid och metan, dvs växthusgaser, vilket inte är lika bra, det vet vi alla. Nu kan man tänka att det kanske inte har så stor skillnad vad en liten människa gör. Och även om man inte riktigt skulle orka ta den där biten med att förbättra världen, så kan man göra det här för att det är så roligt helt enkelt! Det är så busenkelt och precis alla kan göra det! Till och med en sån som jag, som aldrig lyckades få till det med traditionell kompostering. Man minskar radikalt på sina sopor när man på det här sättet tar tillvara på bioavfallet och så får man finaste mylla på köpet! Lite som närmat, fast tvärtom. EM Bokashi är helt naturligt och godkänt för ekologisk odling. Verklig winwin! Tyckte du att det här lät intressant och känner du att du gärna skulle testa detta så finns EM-1 strö och EM-Bokashi hinkar att köpa på Rosalinda i Strand i Ingå.
I N G Å KO M PA S S | 2 3