Issuu on Google+

Vill ha tvågradigt omdöme ÅTTA AV TIO FÅR JOBB VAR TOG TILLITEN VÄGEN?

Folkhögskolans Dag

Ny generation tar över UNGA LÄMNAS UTANFÖR

SFHLS

tidskrift sedan 1920

UTVÄRDERINGAR

Konflikt mellan kontroll och kvalitet GYSINGE

Världens enda folkhögskola för ålderspensionärer ANGERED

Servicen flyttar ut men alla kommer hit

Deras folkhögskola kördes i botten Scoutförbundets felsatsning ledde till att Kjesäter lades ned

Hon fick Ljungkiles pris för civilkurage

4/2012


Många nya intresserade av att engagera sig fackligt Ingela har ordet i i fackföreningsvärlden V funderar ofta på hur vi skall rekrytera fler medlemmar. Vi tror på att facket behövs. Vi som redan är medlemmar tycker det är viktigt med just vår organisation och sfhl är viktig för folkhögskollärare. Och vi har fått 118 nya medlemmar! Jätteroligt! För mig var det överraskande siffror eftersom jag tyckte mig ha hört att folkhögskolorna har det svårt med sin ekonomi. Så en liten funderare var på sin plats. Med hjälp av Lärarförbundet tog vi oss an uppgiften och sände ut en enkät till samtliga nya sfhl-medlemmar via mail . För oss var det intressant att få reda på - Varför bli medlem i sfhl? - Hur och vem har gjort dig intresserad? - Är du intresserad av att vara fackligt aktiv? På den första frågan blev svaret att sfhl var den största fackliga organisationen på folkhögskolan och då fann man det naturligt att vara med i sfhl. Det känns väldigt bra! att vara medlem fanns redan Ifåntresset hos de nya medlemmarna men det var som hade blivit rekryterade av sfhlrepresentanten på skolan. Det gör mig lite bekymrad! Är sfhl inte synliga på folkhögskolan? Vi som säger att vi ”äger” och kan folkhögskolan… Vad kan vi göra från förbundsnivå för att stötta rekryteringsarbetet? För vi vill väl att alla folkhögskollärare skall vara medlemmar i sfhl? Svaret på den tredje frågan överraskade

2

oss. Många var intresserade av att engagera sig fackligt! Hur tar vi vara på det engagemanget? Vad kan det lokala sfhl göra för att ta vara på den nya medlemmen? För vi vill väl ta vara på dessa nya krafter? Det måste vi göra! Folkbildningsrådet kom nyligen med en rapport om att genomsnittsåldern på folkhögskollärare har sjunkit. En naturlig utveckling eftersom många går i pension. Då är det viktigt för sfhl att ta vara på de nya . Frågan är hur? Behöver vi förnya vår organisation och hitta nya sätt att få våra medlemmar att engagera sig? n organisation förändras efter vilka E medlemmar som finns i den men också omvärlden påverkar hur den skall se ut. Kommunikationsmönster förändras och det ställer krav på sfhls organisation. Vi bör ta oss en funderar på om vi har den bästa organisationen för våra medlemmar och deras behov. Vi behöver göra en omvärldsanalys och lyfta fram de förändringar som påverkar sfhl! Det steget tar vi genom att bjuda in samtliga som är lokalavdelningsordförande till 110-års konferens (sfhl är 110 år!) i oktober och tar sikte på framtiden. Se till att din ordförande kommer! ingela zetterberg Ingela.zetterberg@folkbildning.net


UR INNEHÅLLET

6

Hit åker man för att uppleva något

Försäkringskassan har flyttat. Likaså vårdcentralen. Och livsmedelsaffären har lagt ned. Men till Angered kommer folk från hela Göteborg.

Sent i livet ska man ha så trevligt man kan

10

Här arbetar man för att motverka känslan av att inte duga på grund av ålder. Möt världens enda folkhögskola som drivs av en pensionärsorganisation.

14

Kontroll inte samma sak som kvalitet

Rektorn på Nyköpings folkhögskola tycker att Folkbildningsrådet ger dålig feeback på utvärderingar, åtminstone ingen som hon har användning för.

20

Deras skola kördes i botten

Scoutförbundet gjorde två fatala misstag. Därför gör Pär Lindar och Camilla Lundborg sina sista veckor på Kjesäters folkhögskola i Vingåker.

Ny lärargeneration tar över stafettpinnen

32

Tomas Rosengren började som lärare på Strömbäck för sju år sedan. Nu tillhör han snart gamlingarna bland lärarna. . . Så lämnas unga i utanförskap ...................................................................................4 . . . Vart tog huvudmännens tillit för lärarna vägen .................................................5 NOTISER . . . Södra Stockholms folkhögskola vill ha tvågradigt omdöme............................7 SIFFROR . . . Frtidledarna får jobb och söktrycket är stabilt ................................................8 MÅNADENS LINJE . . . En instutition på nygammal folkhögskola..........................................8 KRÖNIKA . . . Nu har också Tanzania en folkhögskollärarutbildning................................13 SFHL . . . Het diskussion på rådgivande om hur stor allmän kurs ska vara ......................26 KRÖNIKA . . . En resa till Sara Lidmans land...........................................................................29 BÖCKER . . . Gellert Tamas, Brasilien, Homo Economicus och Lena Andersson ......30 TIDSKRIFTEN . . . Demokrati i miljöundervisningen är inte lätt ........................................31 PERSONER . . . Firade vackraste språket och facebookaktivist fick Antigonepriset .....31 INSÄNT .

Folkhögskolan

INGÅNG

ANNONSER/PRENUMERATION:

artidningar.se:

Gun Thil, Lärartidningar Produktion tel: 08-7376680, e-mail: gun.thil@lar-

ANNONSPRISER

uppslag: 9 800 kr, helsida: 5 400 kr, halvsida: 3 200 kr, kvartssida: 1 800

kr. Tilllägg för bilaga och färg: 2 000 kr.

PRENUMERATION:

298 kr.

REDAKTÖR/LAYOUT:

Staffan Myr-

bäck, Box 12 229, 102 26 Stockholm. Tel: 070-324 97 33. e-mail: staffan.myrback@lararforbundet.se ANSVARIG UTGIVARE:

Staffan Myrbäck.

Holger Nilén (holger.nilen@jakan.nu) 229, 102 26 Stockholm. UTGIVNING:

TEL:

REDAKTION:

ADRESS:

08-737 67 00.

Birgitta Tingdal (birgitta.tingdal@bredband.net),

Svenska Folkhögskolans Lärarförbund (sfhl), Box 12

HEMSIDA:

www.sfhl.se

SISTA MANUSDAG

5 sept. Folkhögskolan utkommer med 8 nummer per år.

OMSLAG:

nr 5/2012: 17 aug.

Foto: Staffan Myrbäck

3


INSÄNT

Skriv till oss. Om vad som händer på skolan, politik, pedagogik, klimatfrågor, fackligt, litteratur, skolämnen – allt som känns angeläget! Du kan mejla till: staffan.myrback@lararforbundet.se

Så lämnas ungdomar i utanförskap hur mycket gemensamt har egentligen unga i dagens splittrade samhälle? Vad har en ung som talar om fattigdom i sitt bostadsområde och en annan som talar om ekologins värde gemensamt? I Glokala folkhögskolans demokratiprojekt Watch it!s möten med unga om inflytande och påverkan visar det sig att likheterna är större än olikheterna. Lärdomarna från våra deltagare är att unga, vare sig de lever i miljonprograms- eller villahusområden, befinner sig i en typ av utanförskap som inte uppmärksammas – bristen på möjligheter till inflytande och medbestämmande. Vilka områden är det då som unga deltagare varit mest intresserade av att påverka? På en lokal nivå tycker många att fritidsaktiviteter, trygghet, närmiljön och skolan är viktigast. Oftast hör de också samman. Bland annat anser många av våra deltagare att det är viktigt att det finns fritidsaktiviteter i närområdet vilket också anses bidra till ökad trygghet. En deltagare säger; ”Hade vi växt upp med det [aktiviteter] hade vi haft mycket mer att göra och jag personligen tror inte att det hade varit lika mycket brott eftersom man hade haft grejer att göra istället för att sitta och göra ingenting.” Många unga deltagare anser dessutom att deras bostadsmiljöer skulle kunna göras mer levande. Dels genom att göra dem vackrare där de som bor där får vara med och bestämma, men också genom att bygga fler billiga hyresrätter som unga har råd att bo i. Unga talar inte helt oväntat mycket om skolan, där de upplever att betygs-

4

sättningen är orättvis mellan olika skolor, att sättet att betygsätta elever på är väldigt snävt och att det inte berättar allt om en elevs kunskaper. Det finns också en upplevelse om att kvaliteten i skolmaten sjunker samtidigt som läxberget växer. Engagemanget från vuxenvärlden ses av en stor andel unga som direkt frånvarande.

och vi har heller inte i tillräcklig grad skapat det utrymme för unga att förverkliga sina visioner. Istället har vi stora och oöverskådliga och som det ibland förefaller, nästan opåverkbara institutioner, myndigheter, företag och organisationer. I ett sådant perspektiv blir inte samhället särskilt behagligt, för någon. vi måste därför börja demokrati-

ett annat av de mest återkom-

mande ämnena som unga deltagare talar om är kollektivtrafiken. Idén om att kollektivtrafiken borde vara avgiftsfri och tillgänglig för alla kommer ofta fram liksom att kollektivtrafiken är viktig i arbetet för klimatet och det hållbara samhället. Inom ramen för klimatarbetet och det hållbara samhället tala unga också mycket om dagens konsumtionssamhälle och att vi måste konsumera mindre ”köp och släng”-varor samtidigt som vi borde göra det mer tillgängligt att köpa ekologiska varor. Många unga oroar sig dessutom för arbetsmarknaden där det är svårt att få jobb och delar en känsla av uppgivenhet inför arbetslivet. Här talar unga deltagare om behovet av praktik och satsningar från politiker att faktiskt göra något för att unga ska kunna få ett jobb. Många kopplar an arbetsmarknaden till vikten av att satsa på skolor och utbildning, som många unga ser som trampolinen in i arbetslivet. Utanförskapet skär på så sätt idag en linje mellan unga och vuxenvärlden. Samhället har inte lyckats skapa en gemenskap unga och vuxna emellan som är nödvändig. Vi har inte lyckats demokratisera och fördela den politiska makten

sera och göra så att människor får makt över de beslut vi berörs av. Vi måste också medverka till att den aktivitet och det engagemang som är nödvändigt för att en sådan demokrati blir en levande demokrati och att samhället blir ett levande samhälle med en varm gemenskap. I en sådan demokrati inkluderas möjligheten till ett aktivt fritidsliv i sitt närområde, kreativa livsmiljöer, en jämlik och rättvis skolgång och ett socialt och miljömässigt hållbart samhälle där alla har tillgång till en meningsfull sysselsättning. Men också till kunskapen om demokratins faktiska innehåll. Det är därför vår bestämda övertygelse att demokratiska processer och medbestämmande måste finnas överallt i samhället, inte avskilt och förpassat till tungrodda strukturer och institutioner. Vi tror att det är möjligt och att det är dags att börja med arbetet nu. Daniel Wolski, Fatuma Awil, Hilda Kraft, Emma Rydin, August Nilsson, Lisa Bauer Glokala folkhögskolan Watch it! är ett demokratiprojekt som har mött över 2000 unga i Malmö och Lund under 18 månader.


Konst och musik på Folkhögskolans dag folkhögskolans dag firades i

april på många håll i landet med mycket konst och musik. I Gallerian i centrala Piteås bjöd elever och lärare från Framnäs musiklinje på sång och musik. Elever från utbildningen för personliga assistenter informerade genom en tipsrunda om yrket. På Södra Stockholms folkhögskola i Skärholmen hade deltagarna på den tvååriga utbildningen i bildpedagogik, Levande Verkstad, en utställning med temat att växa som människa och grupp. En av landets äldsta skolor, Kävesta folkhögskola utanför Örebro, överraskades av den stora publikanstormningen när skolan bjöd på konstutställning, dansuppvisning och vandring mellan skolans hundraåriga byggnader. Deltagare från Geijerskolans musiklinjer i Värmland upprädde på Förenings- och kulturmässa i Munkfors. Fornby i Dalarna firade med loppis och utställningar av elevarbeten från konst- och textilkurserna. Bollnäs folkhögskola, grundad i slutet av 1800-talet, visade hur studiemateralet sett ut från starten fram till idag. Birka och Hållands folkhögskolor i Jämtland hade en musikmarsch, fotoutställningar och uppträdanden på olika platser i centrala Östersund och avslutade med att 250 personer sjöng Jämtlandssången på Stjärntorget. Edelviks folkhögskola i Burträsk, hade teaterföreställningar och konstutställningar och loppis. På Hellidens folhögskola delades tygkassar ut med skolans nya logotyp och deltagare från Grafikskolan och hantverkslinjen visade upp vad de skapat. På Sommenbygden fick besökarna en CD-skiva och ett häfte med skolans historia. StaFFan MyrBäcK

INGÅNG

Staffan Myrbäck är redaktör för Folkhögskolan

Tillit är inte bara ett vackert ord i mars var jag på Föreningen för folkbildningsforsknings årliga seminarie om ungdom och folkbildning på tollare. Där mötte jag folkhögskolans nestor, Gösta Västlund. ”tillit,” sa han, ”visst är det ett vackert ord. Vänder du på ordet ser det likadant ut från andra hållet”. även författaren och förre rektorn Stewe claeson talade om tillit när jag talade med honom för en tid sedan. I fyrtio år var han rektor på nordiska folkhögskolan. Stewe claeson tycker att arbetstidsavtal som kräver att lärarna ska vara på skolan mellan 8 och 16 har inget i folkhögskolan att göra. Var tog tilliten vägen? frågade han. Samma sak frågade tina Bok, lärare på Klarälvdalens folkhögskola i Värmland, när jag intervjuade henne i början av året. I Värmland vill regionsledningen, som är huvudman för fem av Värmlands sex folkhögskolor, införa arbetsplatsförlagd arbetstid som innebär att alla lärare ska vara på skolan mellan 8-16. ”Vad säger det om tilliten till oss lärare?”, frågade tina Bok. ”Det är hutlöst med tanke på hur mycket verksamhet vi gör. Hur tror de att vi kan göra all denna verksamhet om vi inte är på jobbet.” tillit är inte bara ett vackert ord. En gång i tiden byggde relationen mellan arbetsgivaren och läraren på tillit. I ett århundrade fungerade den. Läraryrket är ett intellektuellt yrke. Lärarna sågs som kloka, vuxna, bildade och ansvarskännande människor. Lärarna var respekterade. när lärarna inte hade lektioner litade man på att de skötte sitt arbete, läste, tänkte och kom väl förberedda till lektionerna. Förberedelsen var a och O. Men de senaste årtiondena har en tayloristisk syn på läraren och undervisningen smygit sig in hos många huvudmän för skolorna. Som att det gäller att få ut mer undervisning per enhet lärare. tid för förberedelse och efterarbete ska inte räknas, bara den tid man är på skolan, mellan 8-16. Det finns skolor som t.o.m infört digitalt stämpelur. Vad har man uppnått med det? Man har kontroll över att läraren är på plats. Men det säger ingenting om innehållet, kvaliteten, hur deltagarna utvecklas och lär sig. Varje lärare vet att tiden för förberedelse avgör kvaliteten. Och varje lärare vet att när höstterminen börjar så lever man med skolan, eleverna, ämnena, planeringen, lektionsuppläggen och mötena med kollegor. Förutom dagarna ägnar man också många kvällar och helger till genomgångar av deltagarnas uppgifter och – åt förberedelser. Som lärare lever man i sina tankar och känslor med jobbet under terminerna, samtidigt som man ska försöka hänga med och utveckla sig själv i yrket, sina lektioner och den utbildning man är ansvarig för. Och är det något som utmärker folkhögskollärarna är det just engagemanget för sitt arbete och för deltagarna. Det är en gåta att dessa huvudmän ägnar så mycket kraft åt något som som försämrar kvaliteten på lärarnas undervisning och kränker det viktigaste folkhögskolan har: lärarna. när huvudmannen struntar i lärarnas argument om den viktiga förberedelsetiden säger han: ”Vi vet bättre än ni vad som krävs för att undervisa.” Eller: ”Vi litar inte på vad ni säger.” En klok huvudman behandlar och respekterar lärarna som de anvarskännande och professionella yrkesutövare de är. En klok huvudman ägnar kraften åt det som annika nyberg på Åsa folkhögskola uttryckte så vackert i en intervju förra året: Läraryrket ”är ett intellektuellt yrke som behöver intellektuell inspiration.” Just så är det. Lärare behöver inspireras, inte kontrolleras. StaFFan MyrBäcK

5


T I O F R ÅG O R

Kina Thorsell sökte rektorsjobbet vid Folkhögskolan i Angered förra våren för att få jobba med det hon ser som folkhögskolans viktigaste uppgift – att minska utanförskap och segregation. Det är hennes första chefsjobb. Tidigare jobbade hon som lärare på Göteborgs Folkhögskola i Biskopsgården och på Nordiska folkhögskolan.

Hit kommer folk från hela Göteborg för Vilka är era kursdeltagare?

– De flesta på allmän kurs har inte svenska som modersmål. De kommer från Somalia, Iran, Irak, afghanistan och många andra länder. Hälften studerar på grundskolenivå, hälften på gymnasienivå. De går här mellan ett och fyra år. Ett problem är att cSn inte erbjuder studiestöd tillräckligt länge för deltagare med kort skolbakgrund. Invandrare är väl en mycket blandad grupp vad gäller utbildningsbehov?

– Ja, här i angered finns både analfabeter och högutbildade läkare och arkitekter. Vår främsta uppgift är att satsa på dem som behöver mest. De välutbildade kan vi erbjuda SFI. Men vår viktigaste målgrupp är de som kommer hit med stora utbildningsluckor. Beskriv Angered som stadsdel!

– Ungefär 50 000 människor bor i angereds centrum, Hjällbo, Hammarkullen, Lövgärdet och Gårdsten. ändå har Skatteverkets, Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens gemensamma servicekontor i angered just beslutat att flytta härifrån. Livsmedelsaffären i Hammarkullen där skolans huvudkontor ligger är nedlagd. nu finns en närbutik och en pizzeria. Vårdcentralen flyttade nyligen härifrån till Hjällbo centrum. Vårdvalet har tyvärr inte givit oss fler vårdcentraler. Majoriteten av invånarna har rötter i andra kulturer. Bostadssegregationen är mycket stor i göteborgsområdet. Vad ser du som skolans viktigaste uppgift?

– att göra skillnad med och för människorna som bor här i området. Vi skall inte bara höja utbildningsnivån utan också bidra till att skapa delaktighet och engagemang. angered skall vara ett ställe man åker till för att uppleva något. Våra föreläsningsserier med kända namn på Blå Stället och Folkets hus i Hammarkullen är ett sätt att göra Hammarkullen och angered till en attraktiv mötesplats

6

med mycket att lära för alla. Folk kommer hit från hela Göteborg. Vi är en skola som finns där den behövs och vi rekryterar de flesta deltagarna lokalt. Vi är en nätverkande skola som lägger stor vikt vid samarbete. Som till exempel…?

– Vi samarbetar med centrum för Urbana Studier (Göteborgs universitet och chalmers tekniska högskola), Folkets Husföreningen samt med Stadsdelsnämnden i projektet Lärandets torg. andra samarbetspartners är Stödnätet, en lokal organisation av främst kvinnor, kulturcentrat Blå Stället, Finska Mångkulturella Folkhögskolan och olika lokala kulturföreningar. Vilka kurser erbjuder ni?

– Vi har allmän kurs i Hammarkullen och i Hjällbo med stark betoning på arbete med svenska språket. I Gårdsten har vi en estetisk kurs som drar deltagare från hela Göteborgsområdet. Vi har från och med våren SFI-undervisning och även SMF-kurser – Studiemotiverande Folkhögskolekurser för unga arbetslösa. tillsammans med Högskolan för Scen och Musik, the Musical college, driver vi en förberedande kurs för högskolestudier i musik. Varför musik?

– Högskolan för Scen och Musik vill bredda rekryteringen och få in soul, hårdrock och liknande genrer till sina musikutbildningar. Hittills har högskolan dominerats av de traditionella orkesterinstrumenten och det har också varit en snäv social rekrytering av unga musiker som tränats i kulturskolan eller inom olika kyrkor. Många unga musiker här ute behöver grundläggande gymnasiekompetens innan de kan komma in på högskolan och det kan vi hjälpa dem med. Hur arbetar ni pedagogiskt?

– Vi jobbar tematiskt men engelska, matte och svenska kör vi separat nivågrupperat. Deltagarna skriver texter


Ska utbilda app-formgivare östra grevie startar en utbildning där deltagarna

får lära sig att skapa attraktiva appar, alltså den typ av program som finns i mobiltelefoner och läsplattor. Mobila appar är idag världens snabbast växande media, skriver skolan i ett pressmeddelande. I framtiden finns appar i sportutrustning, tv-apparater och avancerade säkerhetssystem. Den nya utbildningen är en utveckling av skolans estetiska program vänder sig till studenter med intresse för form och design och kräver inga förkunskaper när det gäller programmering. – Att vi valt att fokusera just på mobila appar beror främst på att de representerar en generation av ny användargenererad teknologi där det konstnärliga uttrycket ges ett stort utrymme, säger Lars Svensson, huvudlärare i Grafisk Form.

Ungefär 50 000 människor bor i Angereds Centrum, Hjällbo, Hammarkullen, Lövgärdet och Gårdsten. Ändå har Skatteverkets, Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens gemensamma servicekontor i Angered just beslutat att flytta härifrån.

r att mötas

Vill ha tvågradigt omdöme södra stockholms folkhögskola vill införa en

antingen själva eller i mindre grupper och gör presentationer. Lärarna bearbetar texterna tillsammans med deltagarna både språkligt och innehållsmässigt. Personalstyrkan är 18 personer varav de flesta har någon pedagogisk uppgift. all pedagogisk personal har samma lön, 27 800 kronor. Jag ser det som en tillgång – vi slipper konkurrens och missnöjt sneglande på varandras insatser. när jag rekryterar nya lärare ser jag gärna att de behärskar något av de vanliga språken i området och att de har flinjen. Vilka problem ser du för skolan?

– Ekonomiskt står vi oss väl. Vår fantastiska ekonom är guld värd och håller i ekonomin perfekt. Våra kurser rekryterar bra – vi har uppenbarligen en attraktiv verksamhet. Lärarna är flexibla och nyfikna och tar gärna på sig nya uppgifter, vilket gynnar skolans utveckling. Så långt har vi inga problem. Men trots att skolan funnits i 15 år är det många som inte känner till oss. Våra före detta deltagare är våra bästa ambassadörer men vi behöver synas mer genom till exempel affischkampanjer. Vi vet ju att behovet av folkbildning i alla dess former är enormt. Vad ser du som viktigast i din rektorsroll?

– att hålla ihop skolan – vi finns ju på tre olika ställen och det blir lätt tre skilda skolor om man inte jobbar för sammanhållningen. Ett sätt har varit att köra all information på First class. alla får samma information och alla vet vad som händer. Som rektor är det viktigt att ha bra relationer till styrelse och personal och arbeta för samverkan och tydlighet i ansvarsfördelningen. Svårigheten är att hinna med alla större frågor som kvalitetsarbete och deltagarrättsliga frågor, Det finns så mycket som hela tiden måste lösas omedelbart, så mer långsiktiga frågor blir lätt framskjutna. BIrGItta tInGDaL

tvågradig omdömesskala, i andra hand behålla den fyrgradiga skalan. Det skriver skolans rektor, Karin Eidebrant och kursföreståndaren för Allmän kurs, Anette Lydén, i ett remissvar till Folkbildningsrådet där de avslår införandet av ett sjugradig omdöme. Argumentet, att det fyrgradiga omdömet gör det svårt för högskolan att särskilja dem som har lika studieomdöme, håller inte menar de. Högskolan kommer ändå behöva ta till lottning och högskoleprov. De anser att urskiljningen till högskolan i första hand är högskolornas ansvar, inte folkhögskolans. En sjugradig skala kommer oundvikligen blandas samman med det övriga utbildningssystemets sjugradiga betygsskala. Deras förslag är ett omdöme med två steg: ”1. Vi bedömer att den studerande har tillräcklig studieförmåga för att på ett meningsfullt sätt bedriva högre studier.” Och: ”2. Vi bedömer att den studerande inte har tillräcklig studieförmåga för att på ett meningsfullt sätt bedriva högre studier.” Kriterierna för steg 1 följer dem som Folkbildningsrådet utarbetat, eftersom alla steg i den fyrgradiga skalan relaterar till kriterierna för ”Utmärkt studieförmåga.” I praktiken är det bara studerande med studieomdömena 3 och 4 som har möjlighet att komma in på högskola, därför räcker det med två steg: De som bedöms kunna gå vidare och de som inte gör det. Med en sjugradig skala finns risk för att lokala bedömningar kommer att variera stort. Nästa steg, skriver de, blir ett detaljerat regelverk med kriterier för vart och ett av de sju skalstegen. Vad blir då kvar av folkhögskolans frihet och kunskapssyn?

7


SIFFROR

81 arbetsmarknaden ser bra ut

för dem som utbildats till fritidsledare på landets folkhögskolor. Fritidsledarskolorna har i 15 år undersökt vad som händer med studenterna efter utbildningen. År 2011 avslutade 350 studerande sin utbildning. I årets enkät har 307 svarat. Av dem som avslutade sin utbildning och fick utbildningbevis hade 81 procent anställning, av dem utan utbildningsbevis hade 70 procent anställning. Ytterligare 8 procent studerade.

10 945 söktrycket till folkhögsko-

lorna ligger på en stabilt hög nivå visar Folkbildningsrådets undersökning. Hösten 2011 var det i genomsnitt två sökande (1,9) till varje plats i allmän kurs och 2,3 till särskild kurs. Efter den 15:e kursdagen hade allmän kurs 10 945 deltagare och särskild kurs 14 282 deltagare.

18 stor frånvaro, avhopp, få som begär omdöme är några förklaringar till att bara 47 procent har fått omdöme av deltagarna i allmän kurs. Det framgår av Folkbildningsrådet rapport om studieomdöme och avbrott i folkhögskola. Läsåret 2011/2012 avbröt 18 procent av deltagarna i allmän kurs sina studier – 60 procent kvinnor, 40 procent män. Flest avhopp sker i Norrbotten där avhoppen ökat från 22 till 32 procent. Även Blekinge och Västmanland har många avhopp, båda 26 procent. Minst avhopp har Gotland med 4 procent.

8

MÅNADENS LINJE

Institution på nygammal folkhögskola teaterlinjen är något av en institution på Hampnäs folkhögskola. Nu fortsätter traditionen på den hundraåriga skolan under namnet Örnsköldsviks folkhögskola. Det gick inte att behålla namnet Hampnäs när man flyttade de sju kilometrarna från Själevadsudden i Hampnäs in till det nyrenoverade, pampiga och mer än hundraåriga Teaterlinjen på Örnsköldsviks folkhögRådhuset i centrala Örnsköldsvik. skola (f.d. Hampnäs) repeterar Anton – Även om flytten och omställ- Tjechovs Frieriet. ningen var jobbig råder det god stämning på skolan. Särskilt de som undervisar i allmän kurs tycker att det blivit bättre. De får fler deltagare från Ö-vik. Och vi har lika många deltagarveckor som tidigare, säger Tomas Larsson, lärare på teaterlinjen. Tomas Larsson har jobbat som lärare på Hampn... förlåt Örnsköldsviks folkhögskola i tio år. Han kommer från de fria teatergrupperna och har jobbat som regissör, med barnteater, amatörteater, sommarspel och brinner just för att regissera och sätta upp föreställningar. I början av femtiotalet studerade jämtingen Halvar Björk teater här och gick sedan skådespelarvägen via en rad svenska scener, TV-teater och Malmö stadsteater. Nu för tiden är teaterlinjen ettårig och även om Thomas Larsson saknar den stora lokalen ute på Hampnäs ser han också fördelarna med att vara inne i stan – det är lättare att få publik. Varje höst sätter teaterlinjen upp en pjäs som föregående årskull har skrivit. I vintras repeterade de i tre månader för årets stora föreställning, La Strada del Amore, som handlar om ett resande varietésällskap på deras allt annat än framgångsrika turné. Just nu repeterar de två enaktare som ska spelas inför publik, bland annat Frieriet av Anton Tjechov. Teatereleverna har som regel kommit från platser utanför länet och bott på internatet. I samarbete med kommunen erbjuder man nu studentrum på promenadavstånd från skolan. Det är också lättare för deltagare att dagpendla från Umeå och Härnösand, särskilt när Botniabanan börja gå. Och trots avsaknaden av internatet gör det intensiva repeterandet och spelandet att den starka gemenskapen finns kvar i teatergruppen. – Det är också fler från Ö-vik som söker jämfört med tidigare. Men vi har fortfarande deltagare från Skåne, Norrbotten, även från Finland, säger Thomas Larsson som också kan se andra fördelar med att finnas inne i stan. – Det är lätt för öviksbor att slinka in för att t.ex. lyssna på ett föredrag. STAFFAN MYRBÄCK

Valet av skola allt viktigare för att lyckas Likvärdigheten i den svenska grundskolan har försämrats visar en ny rapport från Skolverket. Sedan slutet av nittiotalet har skillnaderna mellan olika skolors betygresultat ökat kraftigt. Tidigare hade Sverige små resultatskillnader mellan skolor men vi börjar nu närma oss många andra länder. Det fria skolvalet bidrar till att studiemotiverade elever samlas i skolor där det finns många andra studiemotiverade elever.


AV LY S S N AT . . . I R I K S DAG E N

”Kulturpolitiken är ofrånkomligen en ideologisk arena” Per Lodenius (C): ”Centerpartiet värnar en stark public service med en mångfald av olika programtyper där högkvalitativa samhälls- och kulturprogram har en självklar plats i utbudet, liksom sportsändningar och breda underhållningsprogram... om uppdraget för public service skulle snävas av och man inom public service enbart skulle tillåtas att sända smala program... så skulle med stor sannolikhet färre än i dag ta del av public services utbud. Det skulle i sin tur innebära att public services folkbildningsuppdrag inte skulle gå att uppfylla på ett bra sätt.”

Anne Marie Brodén (M): ”Riksdagens beslutade 2009 att ställa sig bakom propositionen Tid för kultur. Genom detta beslut lades grunden för en ny och modern kulturpolitik... Nu handlar debatten alltmer om kulturens roll i ett öppet demokratiskt samhälle och hur en fri och obunden kultur kan bidra till tillväxt och välfärd... Selma Lagerlöfs magnifika författarskap och spännande liv lockar varje år tiotusentals turister till Sunne kommun....- Alla dessa besökare äter, dricker, bor och handlar i Sunne, vilket skapar arbetstillfällen och tillväxt.”

Annika Lillemets (MP): ”Är det tillväxt som har gett oss goda liv, eller är det strävan efter goda liv som har gett oss tillväxt? Redan Aristoteles i antikens Grekland konstaterade att pengar i sig inte ger lycka men att de kan användas så att de leder till lycka och det goda livet. Därför är aldrig pengar målet i politiken utan ett medel. Men när medel blir mål, som ekonomisk tillväxt nu har blivit, hamnar man snett.

Bengt Berg (V): ”Jag hade lyckan att göra ett studiebesök på Sveriges Radios bildarkiv som ... hyser inte mindre än fem miljoner originalbilder i pappersformat. Det är en osedvanlig bredd på dessa bilder, alltifrån skördetröskor i Stalins Sovjet till cirkusbröllop i Paris 1948, engelska kungahuset, Berlin i ruiner, svenska 50-talsidyller och Monica Zetterlund som sitter och tittar beundrande på Ella Fitzgerald i en sminkloge. Även dessa bilder digitaliseras. Ungefär 30 000 finns tillgängliga på nätet. Min fråga och min farhåga gäller dock detta arkivs framtid. Utredning pågår nämligen och en diskussion om att arkivet ska omhändertas av företaget Scanpix, det vill säga hamna utanför det public service-ansvar som Sveriges Radio står för.”

Christina Zedell (S): ”Kulturpolitiken är ofrånkomligen en ideologisk arena. Den är det av samma skäl som exempelvis arbetsmarknadspolitiken eller socialpolitiken är en ideologisk arena: Det handlar i grunden om makt och maktfördelning. Kultur har att göra med det latinska ordet cultivare, som betyder odla, förädla. I enlighet med det skulle man kunna beskriva kulturpolitik som det som har att göra med odling och förädling av tankar och känslor.” (Redigerat urval från interpellationer och debatter, april-maj 2012)

C I TAT E T ”Jag noterade att Johan Nopp (FP) i bildningsnämnden i Motala föreslagit att en av scenerna i lokverkstaden, Gamla Motala Verkstad, ska döpas till "Estelle-scenen". Det vore trevligt. Men tyvärr måste jag meddela att Johan är lite sent ute. Bona folkhögskola har lokaler i området. På sitt möte 24 februari i år utropade skolans styrelse Gamla Motala Verkstads-området till en republikansk frizon.” Thomas Holmgren, rektor Bona folkhögskola 16 maj 2012 i Östgöta Correspondenten. ”Jag är ingen principiell motståndare till privata förskolor och fristående skolor. All offentligt finansierad verksamhet behöver inte med nödvändighet drivas i offentlig regi. Olika alternativ kan utveckla och förbättra verksamheten – men det måste grunda sig i ett genuint intresse för och engagemang i den pedagogiska verksamhet det handlar om. Att släppa in renodlade ekonomiska vinstintressen – som inte bryr sig om huruvida det är i krigsindustri och vapenproduktion eller vård och utbildning kapitalet satsas – i den gemensamma välfärdssektor som har till uppgift att vårda sjuka och gamla och lära barn och ungdomar inför framtiden är inte bara djupt problematiskt. Det är på sikt förödande för legitimiteten och tilltron till hela det system som vår gemensamma välfärd vilar på.” Leif Mathiasson Chefredaktör, Pedagogiska magasinet nr 2 2012. ”Vi vet att killar generellt, men särskilt invandrarkillar, halkar efter i skolan. Men hur kommer det sig att vissa skolor lyckas bryta mönster och höja skolresultaten för alla medan andra sitter fast? ” Gunnar Strömmer SvD 2 maj 2012.

9


P RO : S F O L K H Ö G S KO L A

– Anna Struwe, längst fram, hittade Gysinge och målarkursen på nätet. Intill henne sitter Elisabeth Wachtmeister och Yvonne Johansson. Foto: Holger Nilén

Sent i livet gäller det att ha så trevligt man kan gentligen är

pros folkhögskola öppen för alla, både yngre och äldre. Men i praktiken är det nästan bara 65-plusare som går här. Det finns förstås undantag. En kvinna hade med sin dotter på en kurs. Det är något som skolan gärna vill slå ett slag för. – Tidigare har gjorts försök med generationskurser, men de har inte slagit väl ut. Nu föddes en ny idé: mamma eller pappa plus dotter eller son. Här har vi verkligen tid att tala med varandra, säger Pia Uhle Ericson, rektor sedan oktober 2011. Hon kommer närmast från Långholmens folkhögskola. Där arbetade hon med tjejer som många gånger haft det svårt i livet. Att arbeta med äldre ser hon inte som en så stor skillnad. Egentligen tycker hon inte att det behövs en särskild pedagogik för att lära ut till äldre. – deltagarna har läs- och skrivsvårigheter och svårigheter med inlärning här som där. Men våra deltagare har ett långt liv

10

Första tecknet Kursdeltagarnas egna livserfarenheter och kunskaper införlivas i alla kurser. Lärarna arbetar för att motverka känslan av att inte duga på grund av ålder. Det är huvudingredienserna i den pedagogik som används på världens enda folkhögskola som drivs av en pensionärsorganisation, PROs folkhögskola i Gysinge. holger nilén

bakom sig med arbets- och livserfarenheter, så svårigheterna blir inte lika påtagliga. Många är lågutbildade men har haft relativt kvalificerade yrken. Gästläraren Lars Hansson, själv pensionär efter att arbetat på skolan sedan 2000, protesterar mot sin rektor. Han menar att det finns en upparbetad pedagogik för de äldre. – Det handlar om tempo, att repetera och så tar allt lite längre tid. Samtidigt är här en miljö som är väl anpassad till målgruppen, säger Lars Hansson.

Vi sitter i Orangeriet, som numera är ombyggt till matsal. Det hör till herrgårdsbyggnaden till Gysinge gamla järnbruk. Utifrån ser den ut som Saltsjöbaden Grand Hotell, fast den ligger vid Nedre Dalälven. – Man har olika strategier för inlärning för olika åldrar. Som äldre har man ju ett helt liv av erfarenheter och lärande med sig i bagaget, säger Pia Uhle Ericson. Lars Hansson, som nu arbetar motsvarande en kvarts tjänst håller i föreningskurser, alla knutna till pro. Han undervisar också i data och natur. – vi jobbar med att uppleva natu-

ren. I den kursen som jag har nu, ”Fåglar”, hetsar jag inte med namn. Jag talar om artkännedom, vilka fåglar vi ser. Bävrarna är också viktiga, deras spår och hyddor och levnadssätt, och så allemansrätten. Han berättar att hans elever under förmiddagen gått tre kilometer längs älven, druckit kaffe och eldat. Kursdeltagarna trodde att de hörde ”taltrasten”, när det i själva verket var drillsnäppor som slogs om sitt revir.


P RO : S F O L K H Ö G S KO L A

– Man har olika strategier för inlärning för olika åldrar. Som äldre har man ju ett helt liv av erfarenheter och lärande med sig i bagaget, säger Pia Uhle Ericson, rektor sedan oktober 2011. Foto: Holger Nilén Vi förflyttar oss till Naturum. Lars Hanssons kursdeltagare är bara sex. En ligger och vilar efter förmiddagens promenad. En annan, Ann-Sofie Forss från Nynäshamn, säger att hon blev inspirerad att gå kursen när hon tidigare gick på skolan. Och Alf-Göran Rantzow, skåning numera boende i Nordingrå, berättar att hans fru går en målarkurs. Han gärna ville följa med så det blev kursen ”Fåglar”. inne på naturum finns 150 fågelläten att lyssna på. Lars Hansson nämner ett: – Kungsfågeln hörde vi mitt i en grandunge. Den är så liten att den är svår att se. Hälften av dem flyttar, hälften stannar. De fåglar som flyttar längst kommer från Norrland, de flyger ända ned till Afrika. Och då är lövsångaren först. I Naturum finns också en film om bäver och en skulptur av en utter. Någon hade sett och tagit bild på en stor mink, trodde man. Men det var en utter. – Det är viktigt för mig att säga att jag är naturguide och inte biolog. Vi har allting så nära i naturen men vi behöver lära oss vad vi ser och vad vi kan se. Samtidigt är vår tid

12

utmätt. Och då gäller det att ha det så trevligt som möjligt. På folkhögskolan genomförs ungefär 150 kurser om året. De flesta varar några dagar eller en vecka: Skriv ditt liv, Målarkurs, Seniordansledare, QiGongledare, Linedance, Bugg, Valberedare, Surfplattor, Luftsolfångare och mycket mera. Två tredjedelar är korta kurser och resten är en lång allmän kurs. För att få gå på pros folkhögskola behöver man inte vara medlem men medlemskap ger rabatter. Föreningskurserna är subventionerade och pro ger bidrag till resor och för vistelsen på skolan. I grundpriset ingår ett delat hotellrum. Kostnaden för en vecka är 2 200 kr. För ickemedlemmar kostar det 3 400. Undervisningen är gratis. pro köpte Gysinge Herrgård med anor från slutet av 1600talet för en hundralapp. Ett år senare, 1971, började den användas som kursgård, 1982 blev det en folkhögskol.a Hit hör också ytterligare 13 byggnader. Där ingår smedslängorna, som inhyser gästrum och bränneriet som nyttjas som hantverkslokaler. Intill ligger Centrum för byggnadsvård, ett före detta flottningsmuseum och ett vattenkraftverk från 1890.

I skolans måldokument betonas vikten av att utveckla metoder för att motverka en känsla av att ”inte duga” på grund av ålder. En del i detta är att inte ha några prov. – vi lyfter fram samtalet i inlärningsprocessen, uppmuntrar de egna möjligheterna att ta in kunskap. Samtidigt försöker vi utveckla metoden: Du måste lära dig själv, se till dina egna möjligheter och aldrig säga ”Jag kan inte”, säger Pia Uhl Ericson. Intill Orangeriet, matsalen, håller målarkursen till. Konstnären Anne-Lie Larsson Ljung är lärare här för första gången. Hon arbetar normalt på Edsviks konstskola. På Gysinge är hon i en vecka och föreläser om olika material som olja, akryl och akvarell. I hennes undervisning ingår också färglära, komposition och konsthistoria. – Deltagarna får uppgifter av mig. Men en del är obstinata och gör på sitt eget sätt, säger hon och skrattar. Hon menar bland andra Anna Struwe, Eskilstuna, 70 år: – Jag sitter gärna ute och jobbar, och så smyger jag in lite senare. Just nu målar Anna Struwe ett vattenfall hon tittat på länge


och fotograferat. Vad är det för skillnad mellan yngre elever och äldre? – De yngre eleverna reagerar direkt om de inte tycker undervisningen är bra. De vuxna är mera tålmodiga. Med dom här måste man också släppa in erfarenheten bakom, deras egna referenser i bilduttrycket, säger Anne-Lie Larsson Ljung. Har lärarens ålder någon betydelse? – Nej, definitivt inte. Det viktigaste är att hon eller han är erfaren och sprider lugn och harmoni, som Anne-Lie, säger Anna Struwe. Anne-Lie Larsson säger att hon blir glad av eleverna, när de fångar upp det hon sagt och uttrycker sig i en målning. – Alla ville att jag skulle visa mina alster redan första dagen. Men det är de som ska uttrycka sig, inte jag. Sedan kan de få se några på slutet i stället. på målarkursen går totalt 20.

Två är män. En är åldermannen 90-årige Eskil Andersson från Bromma. Han visar sina akvareller: Nattvardsvinet och Tema Ångest, som han tycker är bäst. Just nu arbetar han med ett självporträtt i helfigur. Det är han själv med gult förkläde. Anne-Lie Eva Caverin instruerar i hur man blandar färger, medan Berit Windefalk tittar på. Den ”obstinata” Anna Struwe fortsätter arbetet med torrpastell, en teknik från 1700talet. Hon försöker efterlikna impressionisterna. – Jag hittade Gysinge på nätet, för varje år vill jag åka till olika ställen. Man äter gott och kan koncentrera sig på måleriet och för ett tag glömma bort att gräsmattan behöver klippas, säger Anna Struwe.v

KRÖNIKA

Ebbe Andersson var tidigare förbundsordförande i SFHL och är numera pensionerad folkhögskollärare

Nu har Tanzania sin egen folkhögskollärarutbildning Det finns allt som oftast tankar på att exportera svensk folkbildning som den ser ut i Sverige. Inte bara begreppet folkbildning ska heta så internationellt (det går inte att översätta folkbildning begripligt till stora språk) utan även folkbildningens svenska företeelse ska införas ibland. Det brukar kallas postkolonialt tänkande med en akademisk inneterm. Folkbildning finns förvisso i stort sett överallt i världen, men den tar sig olika uttryck efter vad eget tänkande och vad kulturen ger möjlighet till. Svensk folkbildning är väldigt bra men den är nog som allra bäst på hemmaplan. Ska man ut i världen i folkbildningsärenden bör man ha ett öppet sinne för den lokala folkbildningstraditionen. nu finns ännu ett land som kan ståta med folkhögskollärarutbildning. nu har tanzanias lärare på FDc:na möjlighet att gå en distansutbildning för att bli bättre lärare på samma sätt som vi i Sverige har distansutbildning för de som redan är anställda som folkhögskollärare. FDc är tanzanias form av folkhögskola och läses Folk Development college. Det finns ett femtiotal verksamma i ett land med 40 miljoner invånare. Inriktningen är till mycket stor del yrkesutbildning för unga människor som inte kommit in på annan utbildning. Den är dock inte gratis, skolavgiften är ganska hög eftersom FDc:na inte får något statligt stöd till undervisningen. Och då måste utbildningen ha bra kvalité för att kunna rekrytera deltagare. Ett kvalitetskrav är goda lärare, vilket man till stor del har men många saknar pedagogisk utbildning. De har gott yrkeskunnande i sin bransch och är ofta duktiga lärare men har aldrig fått chansen att utbilda sig. nu får chansen när en Diplomakurs börjat på distans. Det kallas Diplomakurs efter ett välkänt begrepp i tanzania, att ta sitt lärardiplom. Distansutbildningen görs utan datorer, man träffas ofta och får uppgifter mellan träffarna och utbildningen görs av IaE (Institute of adult Education) i samarbete med Linköpings universitets Vuxenutbildarcentrum, dvs F-programmet. Grundfinansieringen kommer från Forum Syd. Det här är en av de mera lyckade insatserna Karibuföreningen i Sverige dragit igång tillsammans med Karibu i tanzania, som har sett behovet och tillsammans med Karibu i Sverige har skissat på hur en utbildning skulle kunna genomföras. Med från start fanns också SFHL och F-programmet och ganska snart lyckades man få med ansvarigt ministerium i tanzania och ttU, facket för lärare i tanzania. nu är kursen i full gång med hjälp av Karibu Sveriges biståndsarbetare, som förstås är två folkhögskollärare. Syftet är inte att överföra svensk folkbildning till tanzania. Syftet är att hjälpa till och få fram goda tanzaniska FDc-lärare på deras villkor. Därför är Diplomakursen framför allt ett tanzaniskt projekt. Det mest glädjande med kursen är att både ministeriet och utbildaren IaE är beredda att ta över den som sin egen på sikt. De folkhögskolor som är medlemmar i Karibu Sverige (www.karibusweden.se) kan känna sig nöjda och glada som varit med och stöttat ett lyckat projekt som ser ut att ge FDc-lärare en givande fortbildning. Det kommer att betyda mycket för FDc:nas utveckling som egen skolform i tanzania. EBBE ANDERSSON

13


U T VÄ R D E R I N G A R

Konflikt mellan kontroll och kvalitet Det ställs höga krav på förbättringar inom folkhögskolorna. Vad de gör ska beskrivas i kvalitetsrapporter och utvärderingar från Folkbildningsrådet. Dessutom arbetar många skolor intensivt med frågorna på lokal nivå. Men till vilken nytta är det att försöka pressa in skolornas mångfald i standardformulär som har sitt ursprung i tillverkningsindustrin? svante isaksson

– Jag upplever det som att Folkbildningsrådet har bristande förtroende för oss, säger Christin Bierbrier, rektor på Nyköpings folkhögskola. Foto: Svante Isaksson 14

on är världens bästa lärare! utbrister en deltagare i kursen ”I balans” vid Nyköpings folkhögskola spontant när jag kommer in i klassrummet. Hennes bänkgranne hakar på direkt och rabblar snabbt upp några moment som ingår: yoga, mindfulness, kost och motion. – Det har förändrat mitt liv! Rektorn Christin Bierbrier står bredvid, ler och säger:. – Det är väl sådant som är kvalitet. Utanför skolan sitter en ung man med mentalt funktionshinder i vårsolen och stickar med gult garn. Han deltar i kursen ”Stick och virk”. –Det är jättekul, säger han nöjt. Och inne på Läderlinjen syr en deltagare koncentrerat på en mockasin. Bilder på vackra slöjdalster sitter på väggen, det doftar gott av lädret och stämningen är lugn och harmonisk. Gemensamt för alla dessa kursdeltagare är att de är nöjda, får det stöd de behöver, känner att de utvecklas och tar steg framåt i livet. De gör alltså

exakt det som är grundbulten i folkhögskolornas ideologi: Att växa som människor, på sina egna villkor, till att bli fria och frivilliga medborgare i ett demokratiskt Sverige. Medborgare som var och en bidrar till vårt gemensamma. Det är exakt den vägen, som också är målet, för alla folkhögskolor; själva kärnan i begreppet kvalitet i deras sammanhang. Hade det varit så enkelt hade artikeln tagit slut här. KVALITETSARBETE

Men istället har ett annat synsätt successivt smugit sig in de senaste tjugo åren. Det talas mycket om systematiskt kvalitetsarbete, om utvärderingar och om att leverera det som riksdag och regering ”beställt”. – Vi kommer inte ifrån det säger Eva Åström som är ansvarig för ”Enheten för nationell utvärdering” hos Folkbildningsrådet. Folkbildningsrådet måste utföra det arbetet, något de är ålagda att genomföra av regeringen. Rådet skickar bland annat ut en årlig enkät med frå-


Nyköpings folkhögskola fick ett lågt värde när det handlade om medvetenheten om könsroller hade ökat. När Christin Bierbrier undersökte saken berodde det på att man svarat att ”Vi var redan medvetna”. Det är svårt att öka det som är bra. Foto: Svante Isaksson

16

gor kring skolornas kvalitetsarbete samt genomför också andra utvärderingar och uppföljningar. Utifrån det materialet skrivs sedan rapporter som lämnas till departementet. – Jag vill trycka på att det i grunden är någonting bra. Det marknadsför folkbildningen och gör den synlig. Skolorna får det gratis. Jag ser det som en service” säger Eva Åström. Ett helt annat perspektiv blir synligt från Christin Bierbriers horisont. – Jag vet inte hur mycket tid det tar, säger hon. Bara att det är mycket. För det är inte bara att svara på Folkbildningsrådets enkät. Frågorna är formulerade så att de förutsätter att det finns ett organiserat och mycket systematiskt kvalitetsarbete ute på folkhögskolorna. Sammanlagt innehåller årets enkät 12 kryssfrågor och 13 frågor där man med egna ord i detalj ska beskriva sitt eget kvalitetsarbete. En av dem är: ”Använder ni er av vedertagen/standardiserad metod i ert kvalitetsarbete? (ex. Balanserat styrkort, ISO, SWOT, PCD, TQM, Ramböll Management Utvärderingsmodell)” Om en skola använder en sådan modell, vilket inte är ett krav, måste

de också motivera varför de valt just den modellen, dock med maximalt 100 ord. Förutom Folkbildningsrådets enkät svarar Nyköpings folkhögskola också på Rios (Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation) egen kvalitetsenkät två gånger per år, använder Rambölls utvärdering, gör kursutvärderingar i grupper/klasser och en självvärdering tillsammans med lärarna. Sammanlagt fyra externa utvärderingar och många fler internt. Per år. Dessutom upprättar rektor Christin Bierbrier en Kvalitetsplan som revideras varje år. Frågan ställer sig själv: Vad gör ni med all information? – Resultatet av Rios enkäter tas upp i aulan och och presenteras för deltagarna. Sedan väljer jag ut något område ur den och tar upp det i klasserna och ställer frågor kring det, samt också till lärarna. MISSVISANDE VÄRDEN

Men hon säger också att de värden som blir resultatet av frågorna kan bli missvisande. Ett exempel handlade om medvetenheten kring könsroller hade ökat. Skolan fick ett lågt värde.


När Christin Bierbrier kollade visade det sig att svaret blev: ”Vi var redan medvetna.” Det är svårt att öka det som redan är bra. Svårigheten att tolka resultaten av allt frågande och utvärderande är en akilleshäl. Vad är det man egentligen mäter? I rapporten ”Folkhögskolans kvalitet är hög, jämn och robust” diskuterar Tage Johansson de problemen: ”Folkhögskolan är en verksamhet som rymmer många perspektiv och sammansatta mål. Det är därför inte rimligt att enbart mäta kvalitet utifrån ett enda syfte eller ett perspektiv. Ändamålsenlighet i folkhögskolans verksamhet har flera dimensioner – för deltagarna, för folkhögskolan, för huvudmannen och för samhället.” Utsiktspunkten är alltså avgörande. Ett intressant mått är om kursdeltagarna nått sina mål. Hans svar är positivt. Däremot går det inte att fastställa hur det gick till. Till exempel saknar lärartätheten och arbetskulturen betydelse. Skillnaderna mellan skolorna är också statistiskt sett försumbar. Det enda som går att säga är att kvaliteten är hög och ändamålsenlig för deltagarna. MÄTA UR SAMHÄLLSPERSPEKTIV

Än svårare blir det att mäta kvaliteten utifrån ett samhällsperspektiv, det vill säga om riksdag och regering får vad de ”beställt”. Vad de vill ha anges i de fyra syften och sju prioriterade områden som ställts upp: ”Detta perspektiv skapar än större mättekniska problem än vad vi hittills skådat. Är det själva förekomsten av de prioriterade områdena i verksamheten som utgör kvaliteten? Eller är det omfattningen av dessa områden i folkbildningen som anger graden av kvalitet? Eller är det uppnådda deltagareffekter inom prioriterade områden som är den egentliga kvaliteten?” Då det är så svårt att mäta kvaliteten blir det än svårare att belöna god kvalitet. Eller ens hitta faktorer som är avgörande för god kvalitet. Inne på Christin Bierbriers rektors-

expedition ligger enkäter och andra papper i prydliga högar på skrivbordet. När jag frågar vilken nytta hon har av allt detta kvalitetsarbete tänker hon noga efter innan hon svarar: – Värdet ligger i samtalen, i självreflektionen och att man blir medveten. Men om det är det som är värdet – varför då sammanställa en massa rapporter? – Ja, det kan man fundera över, skrattar hon. Vi ska nog dra ner på det. För någon feedback från Folkbildningsrådet upplever hon inte att skolan får. Ingen de har någon användning för i alla fall. – De vill tvinga mig att medvetandegöra mig. Men det gör jag ju redan. Jag upplever det som att de har bristande förtroende för oss. ”FÅR

EXEM”

Och i vissa fall går kontroll- och styrivern så långt att hon ”får exem” som hon säger. Skolan var nyss utsatt för Folkbildningsrådets inspektion och en fråga rörde ”Riskbedömning vid användning av statsbidrag”. – Jag har en rörelsemarginal på sex promille, säger hon upprört. Jag gör ju inget annat än springer runt och kollar var vi kan spara, än här och än där. Men det där kommer väl från riksrevisionen. Av bokslutet 2011 framgår att Nyköpings folkhögskola gått med en liten vinst de senaste åren och att de har ett ackumulerat överskott. Och det är väl just där, i frågan om kontroll visavi förtroende som synsätten och uppdragen skär varandra. Å ena sidan är Folkbildningsrådet skyldiga att verkställa statens direktiv om uppföljning, utvärdering och kontroll, å andra sidan är det svårt att fånga folkhögskolornas verksamhet i ett kvalitetssystem. Och det är kanske inte så konstigt. Hela tänket med kvalitetssystem (ISO, PCDA, TQM m.fl.) har sina rötter i industrin där man arbetar med förhållandevis enkla och kvantitativa mått.

17


Det är inte enkelt att mäta deltagarnas upplevelser av till exempel Nyköping folkhögskolas läderkurs, så att kursen verkligen svarar mot statens fyra syften och sju prioriterade områden. Foto: Svante Isaksson

Hur många skruvar det går åt för att bygga en bil är lätt att räkna. Likaså hur lång tid det tar att skruva i den. Och så vidare. Med hjälp av mätningar identifieras svagheter i produktion, leveranstider och reklamationer. Det yttersta måttet är bilfabrikens vinst. Även den är lätt att mäta och kvantifiera. På åttiotalet började det systematiska kvalitetstänkandet vinna insteg även i den offentliga och privata tjänstesektorn, vilket ledde till stora bekymmer eftersom de inte alls passade den sortens verksamhet. KVALITETSMÄTA STATENS MÅL

Även om systemen har anpassats och modifierats under årens lopp är det ändå mycket svårare att kvalitetsmäta eller kvalitetsstyra en skola än en bilfabrik, det vill säga hur väl målen med statens bidrag till folkbildningen uppnås: att utveckla demokratin, göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation, att delta i samhällsutvecklingen och att delta i kulturlivet. Eva Åström på Folkbildningsrådet anser att det inte finns några som helst band mellan de industriella kvalitetssystem (t.ex. TQM) och den enkät som Folkbildningsrådet skickat ut. Deras syfte är enbart att stödja skolorna i deras eget kvalitetsarbete betonar hon. Folkbildningsrådet lägger ner mycket tid på att sammanställa rapporter som sedan skickas uppåt, till departement och ansvariga politiker.

18

– Vi får mycket positiv respons från tjänstemän på departementet och från ministern. Det är mycket som talar till folkbildningens fördel. Till exempel har statens anslag till folkbildningen varit konstanta. Samtidigt säger hon sig förstå att skolorna ”inte ropar jippi” när kvalitetssystemen kommer på tal. – Skolorna sysslar ju med folkbildning. Allt som tar tid från det upplevs förståeligt nog som störande. Med början nästa vår ska Folkbildningsrådet genomföra ett antal seminarier och möten tillsammans med folkhögskolorna med utgångspunkt i de resultat som uppföljningen av skolornas kvalitetsarbete visar. – Det har varit en process och är en del i utvecklingen. Vi ska bidra till att stärka kvalitetsarbetet, säger hon. LEVERERA DET SOM BESTÄLLTS

Den ökade mängden utvärderingar och kvalitetsmätningarna kan också ses ur ett annat perspektiv – som ändå är rätt likt bilfabrikens: Den som beställt en bil vill ju veta att den levereras och fungerar. Idag är beställarutförarmodellen legio i den offentliga sektorn. Då vill ju beställaren (politikerna) veta att utförarna (skolorna) levererar det som beställts. Men det är som beskrivits inte alltid så lätt att få veta om en kursdeltagare blivit mer demokratiskt sinnad. – Nu är det ekonomi som gäller, säger Christin Bierbrier. Det talas nu mycket om att vara "anställningsbar.’" Det är nyttobetonat. Det pratas inte om "kritiskt tänkande och ansvarsfulla medborgare." Det är en värderingsförändring. Men jag är inte bara skattebetalare. Jag är medborgare och det är ett mycket större och vidare begrepp. Ute skiner solen på skolans spruckna fasad som håller på att repareras. Kvinnorna på kursen ”I balans” har gått hem. Av mannen som stickade något gult syns inte ett spår. Ändå finns de, fast vi inte ser dem. Och de finns också någonstans i någons dator, i ett myller av frågor, svar och siffror.


Bokmässan 27–30 september 2012

Beställ höstens schema. Nu är seminarieprogrammet klart. Temat i år är Norden med fokus på den nordiska litteraturen. Välkommen till Svenska Mässan, Göteborg. Läs gärna mer om Skolspåret och beställ seminarieprogrammet på www.bokmassan.se


K J E S ÄT E R

Offer för scouternas felsatsning Två fatala misstag blev Kjesäters öde. Scoutförbundet anställde fel rektor. Skolan drogs in i huvudmannens ekonomiska kaos. 30 anställda förlorade sina jobb. text och foto: staffan myrbäck jesäter folkhögskola i Vingåker finns inte mer. Det har gått ett år sedan den ödesdigra torsdagen, 7 april 2011, då all personal samlades i matsalsbyggnaden för den veckovisa informationsfikat. Ingen var beredd på det som skulle komma. De som höll i mötet var Helena Kaså Winqvist, Generalsekreterare i Svenska Scoutförbundet och Maria Graner, generalsekreterare i Svensk Scoutrådet, en paraplyorganisation för fem olika scoutförbund i Sverige. De var ordförande respektive vice ordförande i Kjesäterstiftelsens styrelse som var ansvarig för folkhögskolans verksamhet.. Utan förvarning eller diskussioner med personalen berättade Helena Kaså Winqvist att skolans styrelse troligen avvecklar verksamheten på Kjesäter. Folkhögskolan hade hamnat i en akut likviditetskris och en anlägg-

20

ningsutredning visade på ett stort underhållsbehov för Kjesäter på sammanlagt 14,5 miljoner kr, något Scoutförbundet inte hade råd med. Det betydde att all personal, 30 anställda, sades upp. För Camilla Lundborg kändes det overkligt. Bara en månad tidigare hade man anställt en ny vaktmästare och annonserat efter en biträdande rektor. Folkhögskolan hade funnits i nästan femtio år och var en stor och betydelsefull arbetsplats i Vingåker. Själv hade hon jobbat där i tolv år. ERKÄNDE SITT ANSVAR

Pär Lindar hade arbetat där ännu längre, sedan 1979, mer än trettio år, varav fem år som biträdande rektor. Han minns inte så många detaljer från mötet utom en sak som etsat sig fast i minnet. Det är enda gången han har hört representanter från huvudmannen erkänna sitt ansvar. Maria Graner sa: "Vi har inte haft kontroll över eko-


nomin." Men den förklaringen skulle snabbt försvinna bland andra förklaringar till varför det gick som det gick. När representanter från scoutförbundet senare förklarade bakgrunden till beslutet förlade man problemen till Kjesäter. Skolan kostade för mycket. Den hade dragits med underskott i flera år och det nämndes allt ifrån 15 till 25 år. Men Egil Boräng, som var skolans rektor åren 1983-1996, skrev att under hans år gick Kjesäter aldrig med underskott. Efterhand gled även siffran för underhållsbehovet upp, först till 18 miljoner kr, sedan ännu mer. – Man talade om ett underhållsbehov på 25 miljoner kr. Till slut gick det en mängd rykten om att Kjesäter var ett gammalt slott som höll på att ramla ihop, ruttna takbjälkar och liknade som inte hade någon substans i verkligheten, säger Pär Lindar. I besiktningsprotokollet får man

inte heller bilden av en anläggning i förfall. Besiktningsföretaget, Sjögrens Hus, skriver att "det allmänna intrycket är att Kjesäters gamla slottsanläggning, med senare komplementbyggnader, är en vacker och fungerande folkhögskola. Bebyggelsen är sammanhållen och de moderna tilläggen smälter väl in, med de vita fasaderna som gemensam nämnare."

– Jag har tänkt mycket på om vi kunnat gjort mer eller annorlunda för att rädda kvar skolan. Men Kjesäters öde kan vara viktig att lära sig av, en varning till kollegor på andra skolor att protestera och gapa högre, säger Pär Lindar.

ÖVERDRIFTER

Av besiktingsprotokollet framgår också att ledningen lade ihop kostnader för sådant som krävde akuta åtgärder med förslag på långsiktiga investeringar (utbyggnad av bergvärmeanläggningen) och förslag på kostsamma men icke nödvändiga ombyggnader. Scoutförbundet hade rätt i att underhållet var eftersatt men det handlade mycket om ytskikt som tapeter och behov av ommålning. Bland det akuta fanns frysskador på

21


– När man lade ner fotokursen, som var en välfylld kurs med internatelever, valde man att lägga statsbidraget på scoututbildningar. Det fick till konsekvens att internatet minskade med 30 procent men kostnaden för internatet minskade inte.

22

fasaden, fuktskador, avsaknad av en luftspalt i slottets tak och en vattenläcka vid entretrappan. Men det mesta kunde tas efterhand och förslagen till åtgärder, som att bygga om några rum på elevhemmen till gemensamhetslokal, var bara kostnadsberäkningar på förslag om hur lokalerna kunde användas. ”SKICKET

NORMALT”

Anläggningen har nu legat ute till försäljning i ett år och i mäklarens prospektbeskrivning syns inte ett spår av förfall och stora underhållsbehov utan "skicket bedöms huvudsakligen som normalt men med visst yttre och inre underhållsbehov". Anläggningen är värderad till 9 miljoner kr men den mäklarbyrå Scoutförbundet anlitat, Iwers mäklarbyrå, en svartlistad mäklare som blivit fråntagen sin licens och är dömd för svartmäkleri, har satt ett utropspris på 15 miljoner kr. Kjesäters ekonomiska problem var också kraftigt överdrivna. I t.ex. Scoutmagasinet sade Helena Kaså Winqvist att Kjesäter de senaste tio åren bara burit sina kostnader ett år. En granskning visar att man gick plus tre år under denna tid och de år man gick med förlust har man alltid kunnat täcka upp med egna reserver. På det hela taget har skolan aldrig kostat Scoutförbundet något. Mellan 1990 fram till och med 2007 visar Kjesäter underskott vid sex tillfällen. Från verksamhetsåret 1998/1999 till 2oo2 gick skolan med underskott tre år i rad. En viktig för-

klaring är att riksdagen i början av nittiotalet sänkte statsbidraget med 20 procent. Statsbidraget täckte inte längre kostnadsutvecklingen för folkhögskolorna i landet. I början av 2002 anställdes Magnus Måhl som rektor. Han hade suttit i Kjesäters styrelse som representant för Scoutförbundet i början av nittiotalet och hade viss insikt i skolans verksamhet. De följande åren lade han och personalen ned ett hårt arbete på att slimma organisationen. Antalet tjänster minskade från 40 till 29 tjänster. Lärare och servicepersonal bildade grupper där alla hade insyn i skolans intäkter och utgifter. Utbildningar med för få sökande lades ned och man startade nya, bland annat en fotoutbildning där så gott som alla elever bodde på internatet, vilket gav ytterligare inkomster. Våren 2008, det år Måhl lämnade sin tjänst, var Kjesäter en skola i ekonomisk balans med ett överskott på 1,2 miljoner kr. Försäljningen av en personalvilla gav ytterligare 400 000 kr i kassan. Skolan hade alltså tagit sitt ansvar och personalen borde ha kunnat andas ut. AVGÖRANDE FÖRÄNDRINGAR

Men under 2008 genomförde Scoutförbundet flera förändringar som blev avgörande för skolans framtid. De senaste 20 åren har scoutrörelsen i Sverige halverats till 66 000 medlemmar (2010). Svenska Scoutförbundet med sina 40 000 medlemmar är störst av scoutförbunden och den organisation som minskat mest. För att motverka nedgången ville man bland annat satsa på ledarutbildningar. Kjesäter skulle dels bedriva folkhögskoleverksamhet, dels bli navet i Scoutförbundets största utbildningssatsning någonsin, Ledarskapsakademin, med målet att utbilda 10 000 scoutledare på olika platser i Sverige. Planen var – och är – att 2015, om drygt två år, ska scoutrörelsen bestå av 200 000 medlemmar. Hittills hade Kjesäter fungerat som


en självständig verksamhet som styrdes av en stiftelse med Svenska Scoutförbundet som huvudman. Hälften av ledamöterna representerade Scoutförbundet, hälften var personal, studerande och lokala representanter från kommunen och stiftet. Scoutförbundet beslöt att styrelsen i framtiden enbart ska bestå av funktionärer och förtroendevalda i Scoutförbundets, och senare också Scoutrådets, ledning i Stockholm. Ingen representerade längre Vingåker eller stiftet. Ingen av de nya hade erfarenhet av att sköta en folkhögskola. I praktiken styrdes nu stiftelsen och Scoutförbundet av samma personer. VALET AV REKTOR

Det andra beslutet av betydelse var styrelsens val av rektor. Under våren hade man diskuterat rollfördelningen i den nya organisationen. Rektorn skulle formellt vara chef för folkhögskolan och sköta de externa kontakterna, ragga pengar till skolan och ansvara för att dra igång och utveckla scouternas ledarutbildning, Ledarskapsakademin. Pär Lindar skulle som biträdande rektor vara platschef på Kjesäter och sköta folkhögskoleverksamheten. Styrelsen val av rektor föll på en ung doktorand från Uppsala universitet, utan erfarenhet av vare sig folkhögskola eller att vara chef. Jonas Forsmark, ordförande i sfhls lokalavdelning, ställde kritiska frågor till scoutförbundets ledning om doktoranden kunde hantera personal men fick till svar att ledningen skulle tillsätta en platschef som skötte skolan och personalen. Men så blev det inte. Den nye rektorn började styra och ställa på Kjesäter och hade en helt annan ledarstil jämfört med Magnus Måhls öppna och transparenta stil. När några i personalen visade ett uppenbart engagemang för skolan talade han om att han inte ville ha deras engagemang. Vid ett möte med all personal hade Pär Lindar synpunkter på verksamheten. Den hälften så gamle rektorn tog Lindar i upptuktel-

se och sa att han absolut inte fick framföra åsikter som han inte diskuterat med honom först. Ganska snart började den nye rektorn också fatta beslut om den dagliga verksamheten på Kjesäter. Han löste upp de grupper som personalen hade skapat för att ha kontroll och insyn i ekonomin. Han köpte mobiler till personalen med dyra företagsabonnemang med fri surfning och fria samtal, vare sig de behövde det eller inte. Han kastade ut funktionsdugliga kontorsmöbler och köpte nya från ikea. Mot slutet av terminen avsatte han Pär Lindar som biträdande rektor och anställde en vice rektor som inte hade någon erfarenhet av folkhögskola. Våren 2009 beslöt rektorn att lägga ned fotoutbildningen, utan att starta någon annan kurs. Skolan förlorade statsbidrag för 22 deltagare som bodde på internatet. Inför höstterminen 2009 uppmanade han lärarna att inte ta in några internatelever. – Han verkade tro att om man krympte internatet så får man mindre kostnader. Men det bodde ju folk där så man kunde ju inte dra ner på värmen helt och hållet, säger Pär Lindar.

Jonas Forsmark var SFHLordförande i Kjesäters lokalavdelning och larmade utan framgång scoutförbundet om situationen på skolan.

TALADE FÖR DÖVA ÖRON

Hittills hade personalen talat för döva öron när de larmat om rektorn och situationen på skolan. Först när generalsekreteraren i Svenska Scoutrådet, Maria Graner, hösten 2009 blev vald till vice ordförande i skolans styrelse hittade de någon som lyssnade. Hon hade inte varit med vid anställningen av den nye rektorn. Därefter dröjde det inte länge förrän rektorn

Pär Lindar blickar ut över samlingssalen i Slottet, det som varit hans arbetsplats i mer än trettio år.


fick sluta. Officiellt hette det att han slutade då man hade skilda synsätt på hur verksamheten skulle styras. Förutom felrekrytering av rektor hade Kjesäters nya styrelse beslutat att all ekonomisk administration, dvs utskick av fakturor och betalning av räkningar, skulle skötas från kansliet i Stockholm. Skolan tappade all insyn och kontroll över ekonomin. Efterhand upptäckte personalen att fakturor saknades och hade inte skickats ut till elever som bodde på internatet. Det gick så långt att elever ringde Folkbildningsrådet och klagade på att de inte fick fakturor för rummen så att de kan betala hyran. Skolan hamnade också hos kronofogden för obetalda räkningar. När en av kurserna var på Gotland med den egna bussen och skulle betala för tankningen var skolans ok/q8-kort spärrat.

Tre kilometer utanför centrala Vingåker ligger det som en gång var Kjesäter folkhögskola. Huvudbyggnaden, ett vackert slott från mitten av 1800-talet, och de övriga 14 byggnaderna med namn som Nordan, Västan och Sunnan, Stallet, Lidret och Vita Villan, Västra flygeln och Östra Flygeln är tom på människor. Den ende som återstår är en vaktmästare som sköter underhållet och klipper gräsmattorna.

BEHÖVDE ANSTÄLLA FLER

Sommaren 2010 anställdes Urban Hermansson som rektor. Skolan hade då varit utan ordinare rektor sedan hösten 2009. Tjänsten var förlagd till Stockholm och Hermansson skulle vara rektor för såväl folkhögskolan som Ledarskapsakademin som täckte scoututbildningarna i hela landet. Han såg dock att det fanns ett behov att anställa fler lärare på Kjesäte för att kunna uppfylla skolans åtaganden men han hade lika svårt som skolans personal att få besked om skolans ekonomi. Han frågade styrelsen om det fanns ekonomiskt utrymme att anställa. Styrelsen svarade ja, ovetande om att skolans kostnader hade

börjat skena. Förklaringen till okunskapen fanns på Scoutförbundets kansli i Stockholm. Det var inte bara skolans styrelse som tappat kontrollen. I ett styrelseprotokoll från december 2010 kan man läsa att Scoutförbundets kansli, som administrerade såväl Scoutförbundets som Kjesäters ekonomi, inte fungerade. I protokollet skrev man att styrelsen utifrån det material man får från kansliet "inte kan avgöra huruvida förbundets förvaltning och bokföring sker på ett betryggande sätt." Kansliets ekonomiska rapporter och prognoser var så undermåliga att man inte längre hade kontroll över förbundets utgifter. MILJONER I UNDERSKOTT

En vecka efter mötet i Kjesäters matsal, då personalen fått veta att skolan troligen läggs ned, fick skolans styrelse en erinran från revisorerna. Sista kvartalet 2010 hade personalkostnaderna ökat dramatiskt, från 10 till 12,3 miljoner kr. Prognosen, som för 2010 var ett överskott på 689 000 kr, hade vänt till skolans största underskott någonsin, 3,9 miljoner kr. För första gången översteg underskottet skolans reserver på 1,4 miljoner kr. Under våren står det klart att även Scoutförbundets kostnader skenade och pekade mot ett underskott på 4,3 miljoner kr. Det fanns flera orsaker, framför allt det nya ekonomiska administrationssystemet, Scoutnet, som blivit mycket dyrare än budgeterat. Av årsredovisningen 2010 framgår att Scoutnet fungerade så dåligt att man tvingades köpa in externa tjänster för närmare en miljon kr för att få in medlemsavgifterna på 5,5 miljoner kr. Dessutom fick man betala 400 000 kr i externa kostnader för det gamla medlemsregistret, Melker, då det hade varit väldigt krångligt att föra över uppgifterna från Melker till Scoutnet. Sammantaget översteg Scoutförbundets underskott med råge de 2,4 miljoner Kjesäter skulle behövt av den bristtäckningsgaranti på 2,7 miljoner


som Scoutförbundets reserverat om Kjesäter skulle få likviditetsbrist Sedan Scoutförbundet felrekryterade en rektor och dragit in Kjesäter i Scoutförbundets ekonomiska administrationssystem hade skolan gått med underskott tre år i rad. Det arbete personalen lagt ned på att slimma organisationen och få kontroll på intäkter och utgifter var lagt i ruiner. FEBRIL AKTIVITET

Efter beslutet om nedläggning utbröt en febril aktivitet hos personalen, hos före detta lärare, tidigare rektor och kassaförvaltare på skolan, scoutförbundare från förr som suttit både i skolans styrelse och förbundsstyrelsen och hade stor erfarenhet av att sköta en folkhögskola. De försökte övertala ledningen att låta skolan leva ett år till, för att undersöka förutsättningarna att rädda skolan. Man lade fram ett förslag på en garantiförening där Vingåkers kommun var beredd att gå in med borgen för skolan. Ett tag såg det ut som att ledningen lyssnade. Därför kom det som en kalldusch när den föreslog Scoutförbundets extra förbundsstämma i juni 2011 att lägga ned Kjesäter, ett förslag som också gick igenom. Motiveringen var att scoutförbundet inte hade råd att satsa mer på skolan. Däremot ville man behålla folkhögskoleverksamheten och statsbidraget och driva verksamheten vidare på annan plats. Förutsättningen var att 15 procent av verksamheten bestod av allmän kurs. Hade då Scoutförbundet verkligen inte råd att lägga ut pengar så att folkhögskolan i Vingåker kunde fortsätta? Svaret kom sex månader senare i ett styrelseprokoll från december 2011. Scoutförbundets styrelse sköt till 5,5 miljoner kr som nytt eget kapital i Kjesäterstiftelsen och den nya folkhögskoleverksamheten. Scoutförbundets ordförande, Erik Sillén, lämnade en rapport om Kjesäterstiftelsen. Arbetet med att rädda folkhögskoleverksamheten från nedläggning hade gått bra – man hade ordnat 15 pro-

cent allmän kurs genom att köpa in tjänsten av Fryshuset. 19 studerande deltog i den allmänna kursen på Fryshuset och det var kö till den allmänna nätbaserade kursen. SÖKER REKTOR

IGEN

Det som återstår av Kjesäters ursprungliga personal är vaktmästaren på anläggningen i Vingåker och 1,5 lärartjänst som sköter distansutbildningarna i den nya folkhögskoleverksamheten. Scoutförbundet söker nu en rektor som ska bygga upp Scouternas folkhögskola. Visionen är densamma som när man anställde en ny rektor 2008: ”Scouterna har bestämt sig för att växa och bli fler medlemmar. För att klara det räknar vi med att utbilda, fortbilda och kompetensutveckla i storleksordningen 10 000 ideella ledare, unga och äldre, varje år.” Det slaget av visioner har Camilla Lundborg och Pär Lindar redan varit med om och är anledningen till att vi nu sitter i deras tillfälliga arbetsrum i källaren på högstadieskolan i Vingåker. När Scoutförbundet beslöt att lägga ned folkhögskolan i Vingåker måste man hitta en lösning för eleverna på fritidsledarutbildningen. De hade ett år kvar av sin utbildning, så därför hyrde man in sig i högstadieskolans lokaler. Pär Lindar och Camilla Lundborg gör nu sina sista veckor som lärare för Kjesäters folkhögskola. I juni är en nästan femtioårig epok definitivt över. Och slottet på Kjesäter står fortfarande tomt.v

– Man pratar om värdebaserat ledarskap men det är ingen från Scouterna som hört av sig och frågat hur vi mår eller hur det går, säger Camilla Lundborg.

Se också intervju med Scoutförbundets ordförande, Erik Sillén, på Sid 26.

25


K J E S ÄT E R

Trodde inte på att ha folkhögskola i Vingåker På Svenska Scoutförbundets förbundsstämma 2011 beslöt man att lägga ned folkhögskolan i Vingåker med motiveringen att stiftelsen ”inte har de ekonomiska förutsättningarna.” Men ett halvår efter beslutet fick stiftelsen 5,5 miljoner av förbundet till den nuvarande folkhögskoleverksamheten. Nu säger Erik Sillén förbundsordförande att man inte trodde på att ha verksamhet i Vingåker. staffan myrbäck Varför dröjde det ett år innan ni reagerade när personalen larmade om rektorn och situationen på skolan? – Jag kommenterar inte enskilda personalärenden. När ni beslutade er för att avveckla folkhögskolan i Vingåker hänvisade ni till ett underhållsbehov av byggnaderna på först 14,5 miljoner, senare 18 miljoner, även 25 miljoner har nämts. Samtidigt går ni ut i en annons, där anläggningen ska säljas, och skriver att "skicket bedöms huvudsakligen som normalt men med visst yttre och inre underhållsbehov" Vad är det som gäller? – Jag lutar mig mot den utredning vi lät göra tillsammans med Sjögrens hus 2011, som pekade på ett väldigt stort underhållsbehov. Man skulle kunna göra som man tidigare hade gjort på Kjesäter, att bara

26

göra det som är absolut nödvändigt. Men den långsiktiga kostnaden i rapporten visar att varken Kjesäterstiftelsen eller Scoutförbundet skulle ha haft råd att ha kvar fastigheten i ett längre perspektiv. Ni har lagt ett utropspris på 15 miljoner kr på en anläggning som är värderad till nio miljoner kr, samtidigt som det enligt er finns ett underhållsbehov på mellan 15-20 miljoner kr. Hur går det ihop? – Som försäljare har man ett ansvar att försöka sälja anläggningen för så mycket pengar som möjligt. Vi är ju en ideell barn- och ungdomsorganisation som inte har några stora ekonomiska förutsättningar. I samråd med mäklare har vi satt det här utropspriset. Vi får se var det landar vid en försäljning.

När jag talar med kunniga i fastighetsskötsel anser de att kostnaden för underhållet är överdriven. Ni har lagt ihop kostnaderna för akuta skador med investeringsförslag och sådant som bara är förslag på ombyggnader och inte är akuta. – Alldeles oavsett om det är 14,5 miljoner kr eller 5 miljoner har vare sig Scoutförbundet eller Kjesäterstiftelsen pengar för att göra de investeringarna. Skolan hade inga större lån på anläggningen, en miljon kr. Personalen lade fram ett alternativt förslag som visade att man skulle klara av detta med ett lån som skulle ge skolan ett nollresultat 2011. – Visst, det fanns ett alternativt förslag till till förbundsstämman att vi skulle ta upp ett stort lån och renovera fastigheten men stämman valde att gå en annan väg. I december 2011 beslöt ni att skjuta till 5,5 miljoner kr till Kjesäterstiftelsen. Då fanns det peng-

Skeppsholmens folkhögskola

SÖKER REKTOR

Skeppsholmens folkhögskola, har en inriktning på maritim verksamhet, musik och frågor som rör nordiska och internationella förhållanden. Vi söker en rektor som i samspel med styrelse, lärare, administrativ personal och deltagare tar ett övergripande ansvar för såväl skolans pedagogiska arbete som dess administration och ekonomi samt kan driva utvecklingen av skolan. Tillträdesdag: snarast under hösten 2012 Läs mer på skolans hemsida: www.skeppsholmensfolkholskola.se eller kontakta Styrelsens ordf. Anette Svensson Clefberg 070-581 73 09 SFHL Ola Lindergård 073-356 30 29 Övriga fack Helena Flemström 08-679 28 02


ar men ett halvår tidigare sa ni att ni inte hade råd. Hur kommer det sig att ni har råd nu? – Vi har aldrig sagt att vi inte har råd. Vad det handlar om är till vilken verksamhet vi ska skjuta till pengar. Förbundsstämman beslutade sig för att vi tror inte på att stötta Kjesäterstiftelsen verksamhet i den form som den bedrevs i Vingåker. Förbundsstyrelsen fick ett uppdrag att utreda förutsättningarna för fortsatt folkhögskoleverksamhet. Om vi inte hade skjutit till 5,5 miljoner kr hade stiftelsen gått i konkurs och vi hade fått avbryta fritidsledarutbildningen och vår allmänna kurs. Ni har anlitat en mäklare som är dömd för svartmäkleri och inte är registrerad. Hur kommer det sig? – Han är med i mäklarsamfundet. Nej, det är han inte. – Det är den uppgiften jag har. Den mäklare vi samarbetar med är med i Mäklarsamfundet. Vem är det? – Iwers mäklarbyrå Han dömd för brott mot fastighetsmäklarlagen och fick sin registrering som fastighetsmäklare återkallad 1992. Jag frågar igen varför ni valt en sådan mäklare? –Jag har personligen inte varit med i upphandlingen av mäklare. Jag vet att den frågan har figurerat tidigare, att han ska vara dömd på något sätt. Vad jag förstått är det en annan man som effektuerar Kjesäter. Fotnot: Ägaren till Iwers mäklarbyrå fråntogs licensen 1992. År 2008 dömdes han för brott mot fastighetsmäklarlagen. Hans mäklarbyrå är specialiserad på att förmedla slott och herresäten. Numer använder han sig av medarbetare som är registrerade mäklare.

KRÖNIKA

Torbjörn Bergström är frilansjournalist och har arbetat som radiolärare på Strömbäcks folkhögskola.

Resa till Saraland ”de första sararesorna sålde ut på 20 minuter. Det verkar finnas ett omättligt intresse för att veta mer om våra Västerbottensförfattare”. annika Edlund, en av grundarna till kulturföreningen Pilgatan i Umeå räknar in så att alla finns med i bussen som strax ska avgå. Vi är på väg ”oppåt marka” till författarinnan Sara Lidmans hemtrakter. Det liv som Sara Lidman skildrar i sina böcker är till stor del också mitt liv tänker jag när vi susar fram längs E4:an där långbenta tranor spatserar över åkrarna. Mina föräldrar, mor- och farföräldrar och också svärföräldrar, växte upp och levde stora delar av sina liv i glesbygd. Brukade jorden, fällde timmer och drev sina småbruk. Enkla människor vars gärningar nu är glömda och överväxta. Sara gav röst åt bönderna och torparna. är det därför som Pilgatans författarresor blivit en sådan succé, tänker jag när vi stannar till i Österjörn för lunch i den gamla prästgården, bara ett stenkast från kyrkogården där Sara vilar under en enkel gravsten med uppmaningen: Lev! – Det finns ett sug efter folkbildning, säger annika Edlund vars icke vinstdrivande kulturförening har just begreppet folkbildning som portalparagraf i sin stadgar. Det här är den nionde Sararesan som annika och hennes kollegor arrangerar. Och intresset verkar inte sina. några av de andra resenärerna talar om vikten att förstå sin historia och sina rötter. Kulturföreningen har även arrangerat resor i fotspåren av de andra Västerbottensförfattarna. några av resorna har resulterat i studiecirklar kring författarnas liv och böcker. Måhända en något otidsenlig företeelse i dessa tider när kulturen förväntas drivas av entreprenörer med f-skattsedel och eget vinstintresse. För Sara fanns det en röd tråd mellan torparnas kamp för drägligare villkor och de fattiga bönderna i Indokina som blev offer för amerikanska bombmattor. redan som ung betraktade jag Sara som en frände som med sin språkkänsla och vrede placerade kampen i ett större kolonialt sammanhang. Oavsett om det gällde vreden över skogsbolagens skövlingar, eller kampen för folket i Vietnam. Vi närmar oss Missenträsk och de utdikade myrarnas land. Kalhyggena kommer allt tätare. rader av tallar står i givakt i snörräta led som en påminnelse över det moderna skogsbrukets villkor. Vi tassar omkring i Saras hus med blå skoskydd på fötterna. I kammaren står hennes skrivmaskin kvar. Det bjuds på kaffe och nybakat i huset som omges av blånande åsar och milsvida skogar. Här i den lilla byn var det inte alla som uppskattade Saras bedrifter när hon skrev på dialekt och gjorde sig till tals för de utsatta människorna. Ett öde hon delar med PO Enquist, Helmer Grundström, Kurt Salomonsson och de andra namnkunniga Västerbottensförfattarna som av omgivningen sågs som ”lite eljest”. att bli accepterad som författare i en miljö där arbetet i skogen och på gården var det som räknades var inte lätt. I den varma och ombonade bussen på vägen hem till tillväxtstaden känner jag en upprymdhet över att ha delat dagen med andra. Må många fler få ta del av Saras berättelser om förtryck, orättvisor och människoöden och om hur allting hänger ihop. I Västerbotten och världen. TORBJÖRN BERGSTRÖM

27


Het diskussion om inriktning det blev en stundtals het dis-

kussion om det folkbildningspolitiska programmet och hur folkhögskolan ska prioritera i framtiden när deltagare från sfhl-distrikten möttes på Rådgivande förbundskonferens 18-19 april på Sigtuna folkhögskola. Rådgivande behandlade två frågor, dels hur sfhls framtida distriktsindelning ska se ut, dels arbetade med förbundets folkbildningspolitiska program. De flesta ville behålla nuvarande distriktsindelning men låta skolor på gränsen till andra distrikt välja vilket de vill tillhöra. Ett av skälen till diskussionen är att enstaka distrikt har haft svårt att få ihop en distriktsstyrelse. Ett annat att i distrikt nära vandra kan t.ex landstingsfolkhögskolor från två distrikt ha samma huvudman och mer gemensamt än med skolor inom samma distrikt. De flesta ansåg att det kan lösas inom nuvarande indelning. Under konferensen arbetade man i grupper med vad som ska finnas med i Folkbildningspoli-

tiska programmet. Tonäget höjdes något när några deltagare ansåg att folkhögskolan ska ha som mål att ha 85 procent allmän kurs. Det finns skolor med tre fyra sökande till varje plats i allmän kurs men som inte får plats på grund av att man har speciallinjer. Andra menade att det inte var fackets uppgift att

ha sådana krav och S F H L att det skulle ställa lärare mot varandra och leda till motsättningar. Ett förslag till program ska ha arbetats fram till nästa utvidgade rådgivande konferens 18-19 oktober, då alla ordförande i lokalavdelningarna är inbjudna. staffan myrbäck

Rikskonferens, 20-21 september 2012 ”Heder- en fråga för folkbildningen!” Rikskonferensen är särskilt avsedd för personal inom folkhögskolor och studieförbund. Plats: Länsstyrelsen Västra Götaland, Stora Badhusgatan 2B, Göteborg Program: Föreläsningar med bl.a. Juno Blom (Länsstyrelsen Östergötland), Mikael Thörn (Socialstyrelsen, Göteborg), Machofabriken, Eva Ohlsson (SKRUVprojektet). Workshops med bl.a. KID/Kvinnofolkhögskolan, Det handlar om kärlek!/Rädda Barnen. Rundvisning, middagsbuffé och film på Kvinnofolkhögskolan. Arrangör: Kvinnofolkhögskolan i samarbete med Länsstyrelsen Västra Götaland och Länsstyrelsen Östergötland. ANMÄLAN Konferensdagarna kostar 400 kr (föreläsningar, fika, lunch, middagsbuffé) och betalas in på Kvinnofolkhögskolans kontonummer: BG 959-8194 Märk inbetalningen: ”Heder Konferens”. Anmälan är bindande. Frågor och anmälan enligt nedan skickas till Alexandra Lange. E-post alexandra.lange.kvi@folkbildning.net OBS! Sista anmälningsdag är 31 augusti 2012

Önnestads folkhögskola söker Rektor mer om tjänsten på www.onne.se sista ansökningsdag 7 juni

28


Ny

!

k bo

Status, yrkesskicklighet och framtidsdrömmar Läraren är den viktigaste faktorn för barns och ungas lärande i förskola och skola. En erfaren och skicklig lärare kan utmana och lyfta sina barn och elever – om de rätta förutsättningarna finns och läraren får möjlighet att utveckla sig i sin profession. Uppdrag Lärare är en forskningsantologi som vill bidra till att vidga och fördjupa diskussionerna om läraryrket, dess innehåll och utveckling. Texterna belyser på olika sätt lärarrollen, dess förutsättningar och möjligheter. Ett tjugotal skribenter medverkar. Boken vänder sig till blivande och yrkesverksamma lärare i förskola och skola och kan användas i både lärarutbildning och fortbildning.

Ur innehållet:

Uppdrag Lärare – en antologi om status, yrkesskicklighet och framtidsdrömmar Leif Mathiasson (red). Pedagogiska magasinets skriftserie nummer nio. Texterna, som har varit publicerade i tidigare nummer av Pedagogiska magasinet, är bearbetade och uppdaterade i boken. Mjuka pärmar, 248 sidor. Pris 195 kr inklusive moms, fraktkostnad tillkommer. Erbjudandet gäller tills vidare, och så länge lagret räcker.

Att göra skillnad Mikael Alexandersson Auktoritet är inte att peka med hela handen Anneli Frelin Learning study ger kollektiv kunskap Ulla Runesson Bryggan mellan undervisning och lärande Dylan Wiliam Den svenska bedömningskulturens framväxt Christian Lundahl Problembarn blir aldrig omoderna Karin Johannisson Framtidens kunskap är ingen snabbköpsvara Sven-Eric Liedman

Håll dig uppdaterad – prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Läs mer om och beställ alla våra böcker på lararforbundetsforlag.se Är du medlem i SFHL/Lärarförbundet? Lägg upp ett konto och registrera ditt medlemsnummer, så får du 10 % rabatt på våra böcker!

Box 12239, 102 26 Stockholm


L I T T E R AT U R

Skrivandet en mindre del av författandet det är intressant att träffa författaren bakom den bok man läst. Även om han eller hon inte alltid kan förklara varför texten har blivit si eller så. Häromdagen gjorde jag en längre intervju med Gellert Tamas, författare och journalist, som för tillfället också är gästprofessor på JMG, journalisthögskolan i Göteborg. Vi hade ett livesamtal inför en publik bestående av frilansjournalister i Stockholmsregionen. Temat för intervjun var ”Så här gör jag när jag skriver mina böcker”. Under samtalets gång blev det allt tydligare att själva skrivandet endast är en mindre del av författarskapet. En stor sak är hur man ska nå ut med sin bok, och då är det självklara första steget få sin text tryckt. Den bok som Gellert Tamas är mest känd för är ”Lasermannen” som kom ut 2002. Den handlar om John Ausonius, som sköt 11 personer, varav en dog och flera fick men för livet. Det enda offren hade gemensamt var sin mörka hårfärg. Boken känns mycket aktuell idag genom massmördaren Anders Behring Breivik i Norge och serieskytten Peter Mangs i Malmö. Tamas berättar hur han träffade lasermannen Ausonius i omkring 60 timmar vid tio besök. De sista tre gångerna hade han med sig en kameraman. Det gjordes också en dokumentär. Inte vid något tillfälle frågade Ausonius något om Tamas. Vid ett besök ville Ausonius dock ”mysa till det”. Han hade då bakat en chokladkaka till Gellert och hans TV-fotograf. Receptet till kakan hade han fått av Jackie Arklöf, som mördat en polis i Malexander. Researchen om John Ausonius tog nio månader och Tamas tvingades ta lån för att försörja sig. När det blev dags att hitta ett förlag fick han nej från sex. När Tamas arbetade med materialet blev han snart orolig för att någon annan kommit på samma idé som han. Och det var faktiskt så. Det var Stieg Larsson på Expo, känd för sin deckartrilogi. Men Larsson och Tamas kom bra överens och Larsson avstod från idén. Boken Lasermannen (Ordfront förlag) har nu tryckts i en kvarts miljon exemplar och översatts till tolv språk. Vad hans nästa bok ska handla om vill han inte avslöja. En sak verkar vara helt klar och det är att han inte vill bli spökskrivare. Men om Zlatan Ibrahimovic ställt frågan? Det är klart om Zlatan hade frågat så hade det varit svårt att säga nej för Tamas som själv är fotbollsspelare. Men egentligen vill han vara den synlige skribenten, den som själv analyserar materialet. HOLGER NILéN

Till försvar av mänskliga rättigheter man skulle kunna säga att för-

fattaren Lena Andersson är tuff som sticker ut hakan. Sanningen är nog att hon inte tänker så. Hon är bara mycket uppriktig när hon reder ut tankar och försvar för mänskliga rättigheter mot förtryck av alla de slag. Och som hon gör det! I Förnuft och högmod har hon samlat artiklar, prosa och pjäser. Lena Andersson skriver och tänker på ett sätt att man ofta går tillbaka och funderar ett varv till. Hon skriver om hur vi kan kritisera mullor och imamer i andra länder för förtrycket av kvinnor men skrapar med foten och hummar när samma slags förtryck avslöjas i Sverige. När särartsfeminister utesluter männen från de mänskliga rättigheterna blir de hyllade utan att någon reagerar. Lena Andersson tvingar läsaren att tänka. Hon ställer de oförytterliga mänskliga rättigheterna mot alla tankar som hotar dem. Oavsett vilken grupp vi tillhör, kvinna eller man, vänster eller höger, vit eller svart, kristen eller muslim, måste de mänskliga rättigheterna alltid försvaras mot tankar och religiösa tolkningar som innebär förtryck – även om de utsägs av så kallade ”svaga grupper” i samhället. STAFFAN MyRBÄcK

Kort om... Brasilien, Homo Economicus och kontroversiella slutsatser Brasiliens historia Dag Retsö Brasilien är ett av BRIK-länderna som tillsammans med Kina, Indien och Ryssland leder den ekonomiska utvecklingen i världen. Med Brasiliens historia ger lektor Dag Retsö den första och heltäckande historien på svenska om Sydamerikas mest tongivande land. (Historiska Media)

30

Det enda könet Katrine Kielos De senaste decennierna har den ekonomiske mannen dominerat, domderat och lagt sig i det mesta. Katrine Kielos ifrågasätter på ett lärt och lekfullt sätt de principer och förklaringsmodeller som styr våra liv – i högre grad än vad vi kanske själva inser. (Albert Bonnier förlag)

Guds utvalda art Mark Lynas I Guds utvalda art sammanfattar Mark Lynas den senaste forskningen på miljöområdet. Den har identifierat nio planetariska gränser som inte får överskridas. Lynas bok mynnar ut i slutsatsen att vi måste öka användningen av kontroversiell teknik som kärnkraft och genmodifiering. (Ordfront).


Tankar om den fjärde åldern det en verklig upplevelse att

läsa hur Diane athill ser på livet när det högst troligt återstår några få år. när hennes Någonstans vid vägen slut – Tankar om den fjärde åldern (Forum) kom ut i Storbritannien 2008 var författaren 89 år. Diane athill växte upp i välbärgad medelklassmiljö men kom att välja sin egen okonventionella livsväg. yrkesmässigt var hon förlagsredaktör och författare. Privat levde hon i okonventionella förhållanden och om än utan egna barn fick hon både barn och barnbarn genom att våga ta de möjligheter livet visar dem som vågar möta det med öppna ögon. nu på ålderns höst ursäktar hon inte sin egen motvilja mot att sköta sin åldriga mor med att mamman själv inte ville sköta sin mamma; det är ingen idé att skylla från sig längre. Hon konstaterar med sin långa livserfarenhet att ganska många människor verkar stanna inte så långt från var de en gång började. Och hon noterar också att hon inte skulle skaffa sig en valp längre – det vore orättvist mot den lilla hunden – men att det i alla fall är värt att köpa ett ormbunksträd. Visserligen kommer hon inte att få se plantan som ett färdigt träd men bara glädjen att få se det växa räcker. Det är livsinsikt, historisk tillbakablick och samhällsanalys på hög nivå från en person som inte längre har behov av att glömma, gömma eller fly undan. Förra året i London såg jag en affisch som berättade om ett kommande föredrag av Diane athill. Det gladde mig att hon fått ytterligare några goda år. BIrGItta tInGDaL

TIDSKRIFTEN

Om demokrati i miljöundervisningen i senaste numret av Alfa, en av lärarförbundets tidningar, läser jag en artikel som får mig att tänka på en sak som Gita Sen sade på ICAEs världskonferens förra sommaren. Gita Sen är lärare från indien som grundade ett nätverk för feministiska akademiker från den sydliga delen av jordklotet. Gita Sen sade att vi som lärare måste våga ta ställning utifrån den kunskap vi har idag, den slutgiltiga kunskapen kommer aldrig att infinna sig. Jag tyckte det lät bra. Men så läste jag artikeln i Alfa. En stor förändring i geografiundervisningen är att klimatförändringarna fått en tydlig roll. Anders Grahn, gymnasielärare i geografi, har forskat om hur den har förändrats. Det finns tre undervisningstraditioner i svensk skola: en faktabaserad,

en normativ och en pluralistisk. I den traditionella faktabaserade leder läraren undervisningen. Eleverna har liten möjlighet att påverka. Även den normativa, som kom i början av åttiotalet, ger litet utrymme för debatt. Läraren har bestämt vad som är den rätta lösningen. Med en pluralistik hållning får eleverna träna på att diskutera och se saker från olika håll. Sen säger Grahn det där som fick mig att tänka på Gita Sen. – Ingen lösning är mer rätt än den andra. De lösningar som verkar bäst idag kanske inte alls är det om tjugo år. Men också: – Det är viktigt att ge eleverna verktyg att själva lösa problemen. Där tror jag att Grahn har rätt. STAFFAN MyRBÄcK

PERSONER

urban hamid tar över

som huvudlärare och linjeansvarig på Ålsta folkhögskolas journalistlinje. Hamid är frilansjournalist som sedan 2003 specialiserat sig på den muslimska världen. Han var den ende journalist på plats i Bagdad under hela kriget och bevakade även folkupproren i Nordafrika förra året. Urban Hamid tilldelades 2007 priset Årets Journalist av branschorganisationen Sveriges Tidskrifter.

gunilla kolm, rektor på Västanviks folkhögskola i Leksand, firade 14 maj vad hon tycker är världens vackraste språk. Västanviks målgrupper är döva, hörselskadade, dövblinda och hörande deltagare. 14 maj är Teckenspråket dag eftersom det var den dagen för 31 år, 1981, som riksdagen erkände teckenspråket som dövas första språk. I år firade man alltså att teckenspråket i Sverige har varit erkänt i 31 år.

deidre palacios fick årets Antigonepris som delas ut av Ljungkiles folkhögskola till personer som visat civilkurage. Hon startade uppropet på facebook i protest mot kränkande kommentarer mot en kvinna som vid Melodifestivalen i Globen i mars 2012 visade sig med hår under armarna. Palacios fick utstå spott och spe men stod fast vid sin ståndpunkt och vittnade om ett starkt civilkurage.

31


S F H L - P O R T R ÄT T

– Växlingen mellan den äldre och yngre lärargenerationen har fungerat väldigt bra, säger Tomas Rosengren, lärare på Strömbäcks folkhögskola. Foto: Staffan Myrbäck

Ny generation tar över stafettpinnen i facket Det är inte bara i statistiken det blir allt tydligare med en generationsväxling bland lärarna. Trots att det bara är sju år sedan Tomas Rosengren anställdes som lärare på Strömbäck folkhögskola börjar han snart tillhöra gamlingarna på skolan. staffan myrbäck

även om det verkade som en slump var det nog självklart att Tomas Rosengren skulle bli lärare på folkhögskola. I början av nittiotalet gick han allmän kurs på Strömbäck. Senare jobbade han mycket med ledarutbildningar inom kfum, både lokalt och internationellt. I sex år, fram till 2007, var han vice ordförande i en organisation med 70 000 medlemmar. Under tiden han utbildade sig till lärare såg han till att han fick sin praktik på folkhögskola och samma sommar som han tog sin lärarexamen, 2005,

sprang han på en av sina lärare från tiden som elev på Strömbäck. Hon jobbade numera som biträdande rektor. Tomas Rosengren frågade om hon möjligen hade något jobb? – Hon svarade att hon kanske hade det. Jag fick gå in och ta en engelskakurs och bara efter en månad hade jag heltid. Han var fortfarande engagerad i kfum på nationell och internationell nivå men arbetet som lärare och tvåbarnsförälder till två småpojkar tar sin tid. Numera begränsar sig rörelseengagemanget i stort sett till det fackliga arbetet i sfhls lokalavdelning och som ledamot i förbundsstyrelsen. Sen han blev anställd som lärare har fem sex lärare gått i pension. Nu är det det bara några få kvar av den äldre generationen. På kort tid har skolan fått in många nya yngre lärare. – Men jag tycker att växlingen har fungerat bra, säger Tomas Rosengren. De äldre lärarna har varit bra förebilder. Vi pratar mycket om folkhög-

skoleanda och det folkhögskolemässiga när vi har linjeråd och lärarråd och ska besluta om någon ny inriktning på allmän linje. Hur har de nya lärarna mottagit det? – Ofta med någon slags försiktig optimism. Från början vet de inte riktigt vad det innebär men när de väl träffar deltagarna märker de att det här är något annat än gymnasiet. Vi har ju med vuxna människor att göra, mindre grupper och en annorlunda skolmiljö. generationsväxlingen påverkar

också det fackliga arbetet. På Strömbäck är det Nina Ödling som i alla år tagit ett stort ansvar för lokalavdelningen. Nu har hon lämnat över stafettpinnen till Tomas Rosengren som också sitter i förbundsstyrelsen. – Nina har varit jätteviktig och min mentor in i facket. Jag har lärt mig mycket av att jobba med henne, framför allt lokalt. I förbundsstyrelsen har jag haft min egen utveckling och klev kanske in på ett annat område än när hon satt i förbundsstyrelsen. På Strömbäck är så gott som alla medlemmar i sfhl. Sista året har man fått tre nya medlemmar. Med engagemanget är det till och från. – Så är det ju. Men dyker det upp någon fråga så kommer folk och det blir ganska intensiva möten. Vi lägger ju alltid fackmötena i anslutning till arbetsplatsträffarna. Då vet man att alla är där. Det fungerar väldigt bra.v


Folkhögskolan 4 2012