Page 1

”Ska eftermälet för Brunnsvik bli muslort på ett köksgolv?”

SFHLS

Fick 150 000 kr SMUTSIGT SLUT FÖR BRUNNSVIK LÖNESYSTEM FÅR KRITIK Kurs om politikens Kivik En stolt akademiker ÄR VIKTIGAST FÖR REKTORN

tidskrift sedan 1920

Framtidens rockstjärnor! ELLA – FEMINISTISK ROCK OCH POPLINJE

BOJKOTTADE

Vill legalisera Cannabis – Tollare avbröt samarbete UTSUDDADE

Lärarna ströks ur program om folkhögskolans framtid JÄTTEBEKLAGLIGT

Rios ordförande beklagar om strykning missuppfattas

4/2013


Det är stort att ha makt och viktigt hur vi förvaltar den Ingela har ordet FHL är på väg mot ombudsmöte, SFHL:s högsta beslutande organ, som ska ta ut riktningen för de kommande tre åren. 12-14 juni pågår mötet på Billströmska folkhögskolan på Tjörn. Det känns alltid lite spännande. Tre år har gått sedan senaste ombudsmötet där vi tog beslut om att samarbeta med Lärarförbundet. Och dessa tre år har gått såååå fort! Makt är ett ord som kommer för mig eftersom det är ombudsmötet som har makt att ta beslut i frågor som berör oss alla inom vår organisation, sfhl. Besluten som håller sfhl samman. Det är stort att ha makt och det är av vikt att förvalta den rätt. Det behövs förnuft och ödmjukhet i en klok harmoni. För det krävs det mod! Mod att våga ta beslut som kan påverka andra medlemmar i deras vardag. Beslut som är (förhoppningsvis) komna ur en demokratisk process som har börjat redan på lokal nivå. Flera motioner kommer från lokalavdelningarna på våra folkhögskolor. Ombuden är utsedda enligt våra stadgar och nomineringar till förtroendeuppdrag är från medlemmarna. Förutsättningarna är givna och vi kan gå till beslut.

S

fhl:s demokrati bygger och utgår från

Sde lokala sammanhangen, på varje folk-

högskola. Där medlemmarna har sin vardag, det är där som medbestämmandet ska börja och frågorna väckas. Det bästa för en rikstäckande organisation är när rörelsen får sin energi från medlemmarnas

2

lokala förankring. Det är den energin som ska vara synlig på ombudsmötet. På ombudsmötet tar sfhl beslut om och hur vi ska agera kring gemensamma politiska mål och villkor på folkhögskolan och dess framtid, samt hur vi ska agera mot arbetsgivarorganisationerna gällande medlemmars villkor. Vi kommer att diskutera och ventilera våra åsikter. Kompromissa för att komma fram till minsta gemensamma nämnare. Somliga av oss kommer att kämpa hårt för våra åsikter medan andra lutar sig tillbaka och funderar. Utskottsarbete och plenum om vartannat. En process i drygt två dagar som kommer att ge avtryck i hela organisationen och som ska hålla samman sfhl som organisation gentemot våra motparter och som ska ge avtryck i folkhögskolesverige. är så ordförandeklubban slår sista gången i bordet och vi åker hem är vi alla förhoppningsvis nöjda, om inte så kan vi i alla fall förlika oss med besluten. Ombudsmötet har tagit gemensamma beslut och det är dessa som ska vägleda sfhl:s alla beslutande nivåer de närmaste åren. Inte bara förbundsstyrelsen utan också varje lokalavdelning på folkhögskolorna! Ombudsmötet har makt som varje ombud bör förhålla sig till. För varje beslut är viktigt för sfhl:s medlemmar men också för folkhögskolans framtid!

N

ingela zetterberg Ordförande i SFHL Ingela.zetterberg@folkbildning.net


UR INNEHÅLLET

6

Tollare säger nej tack till centerungdomar

Centerns ungdomsförbund beslöt nyligen på sin kongress att de vill legalisera cannabis. Då avbröt Tollare folkhögskola en planerad samverkan.

Bortsuddade ur huvudmännens program

10

Ett kapitel om folkhögskollärarna ströks när Folkbildningsrådets representantskap antog ett nytt program om folkhögskolans framtid.

14

Beklagar om strykningar missuppfattas

Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation, Rio, antog nyligen ett eget idéprogram. I den fanns inte ett ord om folkhögskolläraren.

Tjejer som rockar lär sig att ta för sig

20

Ella är en pop- och rockutbildning för tjejer. De får lära sig att ta sig fram i en bransch som i huvudsak är en manlig folksport

27

Kritiserar individuellt lönesystem På sfhls ombudsmöte lär det bli debatt om individuella och differentierade löner. I en motion ifrågasätter lärare och rektorer lönesystemet.

. . Folkhögskolläraren har alltid varit en stolt akademiker.........................4 . . . Örjan Svedberg: Ska Brunnsviks eftermäle bli muslort på golvet? ...............5 NOTISER . . . Låt ungdomar kunna välja folkhögskola, smutsigt slut för Brunnsvik ..........7 SIFFROR . . . De är den viktigaste relationen för rektorerna ...............................................8 SOMMARENS KURS . . . Sommarkurs om politikens Kivik i Almedalen ..............................8 KRÖNIKA . . . Gösta Vestlund om jämlikhet och hälsa ........................................................13 MINNESORD . . . Han såg folkbildningen som ett oroselement .........................................27 DEBATT . . . Det är lärarna som är kunskapens budbärare ..............................................28 KRÖNIKA . . . Jan Hultman: ”Låt inte SFHL bli en toppstyrd organisation”....................29 BÖCKER . . . Dansk folkhögskola 2012, läsning för hängmattan ........................................30 PERSONER . . . Fick kulturpris på 150 000 kr, mitt i konfliktens Nordkorea ................31 REDAKTÖREN .

Folkhögskolan

INGÅNG

ANNONSER/PRENUMERATION:

gun.thil@larartidningar.se:

Gun Thil, Lärartidningar Produktion tel: 08-7376680, e-mail:

ANNONSPRISER

uppslag: 9 800 kr, helsida: 5 400 kr, halvsida: 3 200 kr,

kvartssida: 1 800 kr. Tilllägg för bilaga och färg: 2 000 kr. REDAKTÖR/ANSVARIG UTGIVARE/LAYOUT:

PRENUMERATION:

320 kr.

Staffan Myrbäck, Box 12 229, 102 26 Stockholm.

Tel: 070-324 97 33. e-mail: staffan.myrback@lararforbundet.se REDAKTION: Birgitta Tingdal (birgitta.tingdal@bredband.net), Holger Nilén (holger.nilen@jakan.nu) Svante Isaksson (svante@svanteisaksson.com,). TEL:

ADRESS:

08-737 67 00.

Svenska Folkhögskolans Lärarförbund (sfhl), Box 12 229, 102 26 Stockholm.

HEMSIDA:

www.sfhl.se

SISTA MANUSDAG

nr 5 2013: 10 Augusti.

UTGIVNING:

4 Sep-

tember. Folkhögskolan utkommer med 8 nummer per år. Omslag: Svante Isaksson

3


R E DA KTÖ R E N

Folkhögskolläraren har alltid varit en stolt akademiker jag var inbjuden till

Södra Stockholms folkhögskola tillsammans med Gösta Vestlund. Folkhögskolan hade öppet hus. Läsare av Folkhögskolan känner ju till att klassrummen och allmänna linjens kurser är uppkallad efter fem folkbildare. Gösta Vestlund är en av dem. I höstas invigde han "sitt" klassrum och är en uppskattad gäst. De tre timmar vi var där bytte deltagare på folkhögskolan och lärare av varann, satt ned och samtalade med honom, som vanligt nyfiken och uppmärksam, ställde frågor om deras bakgrund, vad de gjorde, diskuterade aktuella politiska frågor och folkbildningen. Några ville gratulera honom i förtid på 100årsdagen men han sa att det är upp till vår herre. I livet har vi bara tillfälligt uppehållstillstånd. Vi vet aldrig när det går ut. När jag skulle köra honom hem ville han gå de 400 metrarna till bilen. Han sa att man får passa på när det är så varmt och vackert väder. Gösta Vestlund har ju det långa perspektivet på folkhögskolan. Jag läste Folkhögskolans praktiker i för-

INSÄNT

ändring, en forskarantologi om folkhögskolan, och hittade ett citat ur en intervju med honom som jag vill dela med mig av och som ger lite perspektiv på folkhögskolläraren. Han säger: "Det är en sak vi uppmärksammar för lite, att i ett skede när vi hade en folkskola som trevade sig fram och där vi hade lärare som hade en ganska kort utbildning, så kom det plötsligt läroanstalter där du hade universitetsutbildade människor. Folkhögskolans lärare hade i regel akademisk utbildning. Flera av rektorerna hade till och med doktorsgrad. Med undantag av prästerna var det tunnsått med akademiker på landsbygden på den tiden. Folkhögskolan betydde i det sammanhanget ett överraskande tillskott till den kulturella utvecklingen i bygden. Det måste ha känts underligt och glädjande att böndernas och arbetarnas barn på så sätt kunde få del av en undervisning med akademiskt skolade lärare." Folkhögskolans lärare och rektorer var de som grundade folkhögskolan. Det var de som utvecklade innehållet och pedagogiken. De går i samma fotspår

som stolta, egensinniga och visionära akademiker som t.ex. Leonard Holmström (Hvilan), Filip Stenson (Marieborg), Karl-Erik Forslund och Uno Stadius (Brunnsvik). I detta nummer tittar vi närmare på huvudmännens skrifter och program. I Rios nya idéprogram nämns inte folkhögskollärarna och deras pedagogiska betydelse för folkhögskolan. När Rio utsåg ”spanare” som skulle spana om folkhögskolans framtid fanns ingen folkhögskollärare med bland spanarna. I det nya programmet för SKL, Rio och Folkbildningsförbundet, Vägval & Vilja, strök man ett kapitel om folkhögskollärarna. Man skriver om folkhögskollärarlyft och fortbildning kring sociala medier, naturvetenskap och teknik. Annars är folkhögskolläraren mer eller mindre osynlig när huvudmännen skriver om folkhögskolans framtid. För övrigt tar jag risken att gratulera den före detta folkhögskolläraren och folkhögskolerektorn Gösta Vestlund på hans 100-årsdag och hoppas att ”uppehållstillståndet” gäller länge till. Staffan Myrbäck

På Tidskriften Folkhögskolans facebooksida kan du kommentera artiklar i tidskriften. Vill du skriva direkt till tidningen kan du mejla : staffan.myrback@lararforbundet.se

Ska göra det folkhögskolorna klarar själva utan problem folkhögskolan nr 3 2013 skriver om hur sju folkhögskolor i Västra Götalandsregionen tvingas dra ner, när en central förvaltning bildas. Det verkar inte finnas någon återvändo. En central förvaltning, som kostar 1,5 miljoner om året, skall sparka igång redan den 1 juli i år. En regionalisering av statlig verksamhet skulle ju innebära decentralisering. Så sker också inom kultursektorn, där regioner-

4

na till viss del tar över statens roll som bidragsgivare till olika museer och kulturinstitutioner. Här går man motsatta väg. En nybildad central förvaltning tar över vad folkhögskolorna hittills klarat själva utan större problem. Västra Götalandsregionen har genomfört en liknande centralisering av ett antal museer, där ett centralt organ, som kallas Västarvet, tar på sig rollen att driva museer, som Bohusläns

Museum i Uddevalla och Västergötlands Museum i Skara. Länsstyrelsen har satt stopp för detta med motivet att det strider mot stiftelselagen. Att Västra Götalandsregionen nu fortsätter i samma hjulspår, när det gäller de egna folkhögskolorna bådar inte gott, för, som sagt, regionaliseringen skulle ju innebära decentralisering, inte motsatsen. Lars Hjertén, f.d. folkhögskollärare och rektor


KO RT O M . . .

... litorina, folkhögskolan med östersjöprofil, fyller 20 i år. 17 maj firade skolan med öppet hus, föreläsningar och konserter. Till hösten startar skolan en ny ettårig utbildning, ”Framtid i uniform och socialt arbete,” som vänder sig till dem som undrar om de passar för ett uniformsrelaterat yrke som väktare, polis eller socialt arbete. .... journalistlinjen vid Kalix folk-

högskola gör ett uppehåll i antagningen ett år och tar alltså inte in några nya deltagare kommande läsår. På hemsidan skriver skolan att man ska ägna året åt att utveckla och förnya kursinnehållet. ... tio deltagare från Sörängens folkhögskola läste prosa och lyrik i Nässjö konsthall i mitten av april. Det var ett led i skolans ettåriga utbildning på författarlinjen. .. vindelns folkhögskola startar en reklamskola. Utbildningen som startar till hösten är tvåårig och är uppdelad i två inriktningar, Art Direction och Copywriting. ... ett avsnitt i SVTs nya dramaserie ”Inte värre än andra” spelades i april in i en studio på Västanviks folkhögskola utanför Leksand med närmare 150 statister närvarande. Serien ska visas i TV under hösten. ... färnebo öppnar en filial i Gävle till hösten. Beslutet innebär att Färnebo stänger sin filial i Göteborg för att satsa helt på filialen som kommer att ligga sex mil från moderskolan, ... till hösten startar en dans och

modellinje på Hola folkhögskola där deltagarna ska få lära sig dans, hur man agerar framför kameran, olika poseringar, näringslära och fysisk träning. ... härnösands folkhögskola som i maj spelade upp Dockdoktorn, en opera för barnpublik. Det är sångstuderande från Scenisk sång vid musiklinjen Kapellsberg som varje år sätter upp en barnopera.

INGÅNG

Örjan Svedberg är linjeföreståndare på skrivarlinjen vid Brunnsvik i Ludvika där han är SFHLs representant och skolans skyddsombud. Till sommaren lämnar folkhögskolan de 107 år gamla lokalerna för gott.

Ska Brunnsviks eftermäle bli muslort? augusti 2012, augusti var frodig, björklöven mörkgrö-

na och vi samlades i idrottshallen. Jag stegade fram till talarstolen, läste några rader ur Karl-Erik Forslunds dikt, skriven till invigningen 1906. Redan då en mörknande oro i bakhuvudet. Något kröp i mig, något oidentifierat. Ännu oklart. Den nya klassen. Jag talar om folkbildning, om alla människors möjligheter, alla människors levda erfarenhet. Och värdet i denna erfarenhet livet gett, oavsett ålder. Skickar ut alla på liten skrivuppgift. Själv blir jag sittande med malande tankar: vad gör jag om det värsta tänkbara sker? Förstår att helvetet kommer att braka loss om vi tvingas flytta. Då, i augusti 2011, fanns alla möjligheter, fanns allt. Nu skulle resan in i skönlitteraturen börja och jag hade schemat färdigt. Läsåret gungade fram, krängde och svängde och i allt detta växte självkänslan, insikten om att vi var bärare av något viktigt, något avgörande, något skälvande, bärande. Mörkret sänkte sig över Wäsman i slutet av september 2012. 107 år av drömmar skulle smulas sönder till ett industriområde i Borlänge. Allt höll på att försvinna. Det var nu människans storhet trädde in på scenen. Någon sa helt enkelt: nej. Ett litet ord vände allt. Oklart, oviktigt av vem, men det uttalades. Så kom mötet i Storstugan till, unga människor tvingade fram det nakna mötet med makten. En bit in i mötet reste hon sig. Hon var smärtsamt skön, hennes förtvivlan oändligt mörk. Och ändå var hon rak i ryggen när hon uttalade de orden. – Vi har inget förtroende för er längre. I en paus rasar en ung kvinna ihop, tårarna rinner och hon frågar ”varför gör de så mot oss?”. Och jag tröstar, håller hennes ansikte mellan mina händer. Men där och då hårdnar striden, mitt i kylan föds kampen. Unga människors tro på det som är rätt placeras mitt i rummet. 17 november 2012. På morgonen sprids nyheten: skolan får vara kvar våren ut. Det gick! Jag ser elevernas raka ryggar. I deras ögon lyser triumfen. Mars månad går mot sitt slut, nu gungar vi fram igen. Undervisningen är igång, allt är skört, men vi fortsätter, vi sliter, grottar ner oss i orden igen. I maj kommer den sista förnedringen: muslort, krossat glas på golvet, smuts överallt i Storstugan. Jag stänger skolan eftersom ungdomarna inte ska vistas i ohälsa och för att de ska få mat. Ska eftermälet bli: muslort på ett köksgolv? Så sitter jag här, i ett nytt lärarrum och funderar på vad den inre drivkraften var. Orkade jag? Nej, jag gjorde inte det och det finns en bitter smak i munnen. Men det finns en sötare och ljuvare smak. Människans värdighet och drömmen om det där andra. Och fram träder tre ansikten: Gustav Ankarcrona, Uno Stadius och Karl-Erik Forslund. Brunnsviks grundare. ÖRJAN SVEDBERG

5


T I O F R ÅG O R

Centerns ungdomsförbund CUF beslöt nyligen på sin kongress att de vill legalisera cannabis. Innan dess hade CUF och Tollare folkhögskola, som ägs av nykterhetsrörelsen IOGT-NTO, inlett ett samarbete som innebar att CUF:s ledning också skulle hålla en konferens på skolan. Men då backade Tollare omedelbart ur det tilltänkta samarbetet. Tollares rektor Anders Svensson förklarar varför. Foto: Staffan Myrbäck

”Vi ansåg att det inte var lämpligt att samv Varför avbröt ni samarbetet?

– Det var en samverkanskurs och när vår lärare fick veta att CUF i princip var för att legalisera cannabis, då tänkte vi, med tanke på vår huvudman och vår inställning i den frågan, att det inte var lämpligt att samverka med CUF. Men skulle de ha varit välkomna att bara hålla sin konferens?

– Ja, absolut. Men redan före kongressbeslutet om att legalisera cannabis, så ville CUF avskaffa Systembolaget och sänka åldergränsen för alkoholinköp till 18 år. Det är ju en politik som också går emot nykterhetsrörelsens inställning. Visste ni om det innan ni inledde samarbetet?

– Dels anser vi inte att den frågan är lika central och väsentlig som när man förespråkar att legalisera cannabis, dels var det väl en viss okunskap hos oss om deras inställning, men den frågan hade inte räckt för att avbryta samarbetet. Det är digniteten av frågan som avgjorde saken kan man säga. Det är det som är skillnaden?

– Ja, det är det. Cannabis är en olaglig drog och ytterligare en drog de vill införa legalt i samhället. Digniteten på den frågan och frågan om Systembolaget är lite olika. Finns det några andra organisationer som ni inte kan tänka er att samarbeta med?

– Om du pratar om nazister och rasister för att ta ytterligheter så skulle vi aldrig kunna samverka med

6

sådana grupper. Men grupper som pratar positivt om alkohol och har konferenser på Tollare – det är något annat. Däremot när vi samverkar i kurser – då bör vi ideologiskt kunna stå för merparten av deras ideologi. Kommer ni att skärpa kontrollen nu?

– Det tror jag inte. Det här var speciellt. Men jag tror även att det som hände påverkades av att det inom nykterhetsrörelsen pågår en ganska het debatt nu, där inte alla har samma uppfattning, om till exempel Subutex och andra ersättningsdrogers vara eller icke vara på behandlingshem. Där tar vi starkt ställning emot Subutex och liknande droger. Det finns ju även andra organisationer, till exempel Liberala ungdomsförbundet, som har en liknande inställning till cannabis som CUF har. Och Vänsterpartiet vill häva förbudet mot användning av narkotika. Är inte de heller välkomna hos er?

– Skulle man gå utifrån det beslutet vi tagit nu, så skulle svaret bli ganska enkelt, men jag vill inte ensam dra upp några riktlinjer. Vi måste nu sätta oss ner tillsammans och fundera över var gränserna går. Idag finns inte några beslutade gränser som vi följer för vilka organisationer vi samverkar med eller inte. Men för oss var det väldigt naturligt att i det här fallet avbryta samarbetet när CUF så tätt inpå det hade valt att säga att man ville legalisera cannabis. Och särskilt när vår huvudlärare är så starkt engagerad i de här frågorna. Blir det en bedömning från fall till fall i framtiden?


Smutsigt slut för Brunnsvik

Om någon till exempel är för legalisering av knark – där går en gräns. Ungefär som att det idag går en gräns vid samverkan med rasister.

verka med CUF” – Nej, det vill jag inte säga, utan om någon till exempel är för legalisering av knark – där går en gräns. Ungefär som att det idag går en gräns vid samverkan med rasister. Det faller sig naturligt, dels för att vi tillhör IOGT-NTO, dels för att vi har en slags allmänmänsklig uppfattning om vad som är rätt och fel. Men det finns ingen policy idag. Kommer ni att införa någon policy med anledning av det som hänt?

– Det finns all anledning att diskutera det. När det gäller vissa grupper så kan vi inte samverka med dem. Den springande punkten är att många kan uppfatta det som att vi utesluter människor från att komma till Tollare Konferens eller liknande, men samverkanskurser är ju ett samarbete på ett annat sätt. Det är den stora skillnaden. Om man bara kommer hit för att ha en konferens, då gör vi inga principiella ställningstaganden, mer än att när man är på Tollare ska man hålla sig nykter och drogfri. På vårt område är det otillåtet att vara påverkad av något. Många folkhögskolor har ju ont om pengar och ni får ju statsbidrag för samarbeten med andra. Tror du att er hållning kan få ekonomiska konsekvenser för er?

– Det tror jag inte eftersom över nittio procent av våra samverkanskurser sker med våra syskonorganisationer. Det är ju IOGT-NTO och NBV och liknande som söker sig till oss för samverkan. Det är ganska ovanligt att vi har samverkan med andra än dem.

brunnsviks folkhögskola läggs ner efter vårterminen men slutet ser ut att bli smutsigt i bokstavlig mening. Den 15 maj stängde huvudskyddsombudet skolan på grund av allvarliga hygieniska brister runt skolans mathantering. Ludvika kommuns livsmedelsinspektör förbjöd med omedelbar verkan all hantering av livsmedel. Vid inspektionen upptäcktes muslortar i köket, gamla matrester och mögel. Dessutom har skolan inget tillstånd att hantera livsmedel. Kommunen överväger att anmäla Brunnsvik till åklagare för brott mot livsmedelslagen. – Det här är inte acceptabelt. Fixa det, punkt, säger ABF:s förbundssekreterare Annica Nilsson. Stängningen är kulmen på en rad tvister kring matleveranserna i vår mellan ABF Nordöstra StorStockholm som driver Brunnsvik och kursdeltagarna. Även den cateringfirma som anlitats fick nog och hoppade av. Skolan öppnades igen efter ett par dagar efter att huvudmannen tvingats åtgärda bristerna. Deltagarna har nu anmält skolan till SRF, studeranderättsliga rådet för bl. a. kontraktsbrott. ABF Nordöstra har under lång tid dragits med allvarliga ekonomiska problem och befinner sig på ruinens brant p.g.a sina mycket vidlyftiga affärer. Senast tvingades ABF:s förbundsledning att stötta med fem miljoner i krediter för att undvika konkurs. /SI

Ska kunna välja folkhögskola rio vill att ungdomar mellan 18-20 år ska kunna välja folkhögskola istället för gymnasium. Enligt förslaget ska skolpengen följa med. Men med det följer också ansvaret för betygen. Frågan diskuterades redan på femtiotalet och avslogs. Stötestenen var betygen som förutsatte så nogranna bestämmelser att det äventyrade folkhögskolans frihet. Betygen förde bort folkhögskolan från folkrörelserna och in i skolsystemet. Därmed, ansågs det, kunde folkhögskolan i så fall lika gärna lägga ned. Beslutet blev en medelväg – graderade omdömen som inte skulle bedöma kunskaper utan studielämplighet. /SM

Får betala central förvaltning den centralförvaltning i Vänersborg som ska leda Västra götalandsregionens sju folkhögskolor från 1 juli får 4,5 tjänster; förvaltningschef, ekonom och personalhandläggare, plus tre halvtidstjänster för IT, administration och koordination. Rekrytering görs internt. Vissa gemensamma tjänster finns redan idag, men helt nya kostnader för bland annat lokaler och 2,5 heltidstjänster ska nu fördelas på de sju skolorna, oklart exakt hur. De lokala styrelserna finns kvar åtminstone över 2014. /HD

SVANTE ISAKSSON

7


SIFFROR

11 folkbildningsrådet har fått in

elva ansökningar från föreningar som vill ha statsbidrag till folkhögskoleverksamhet. De flesta i storstäderna. Flera har ansökt flera gånger, bland annat Fryshuset. Senast Folkbildningsrådet beviljade nya folkhögskolor var 2009 och gällde Agnesbergs och Kista folkhögskolor.

91 de Flesta rektorer anser att relationen till Folkbildningsrådet är viktigare än till huvudmannen för att kunna bedriva sin verksamhet. Det visar en ny rapport från Folkbildningsrådet som undersökt relationerna mellan folkhögskolorna och huvudmännen, Tradition, resurs eller nödvändighet. 144 rektorer fick ange ett värde på en skala mellan 1-6 vad som var den viktigaste relationen för att kunna bedriva sin verksamhet. 91 rektorer gav Folkbildningsrådet värdet 5 och 6. Som tvåa kom huvudmannen. Nästan lika viktig var utbildningsmarknaden. Minst viktig var relationen till andra folkhögskolor.

54 huvudmannen är den viktigas-

te relationen för identiteten svarar 91 rektorer, men så många som 54 rektorer gav Folkbildningsrådet de högsta värdena. Särskilt landstingsskolorna värderar Folkbildningsrådet högt när det gäller skolans identitet. På en skala mellan 16 ger landstingsskolorna i snitt huvudmannen värdet 5.0, Folkbildningsrådet 4,6 och utbildningsmarknaden 4,1. Bland rörelseskolorna får huvudmannen 5,1, folkbildningsrådet 3,9 och utbildningsmarknaden 3,0.

8

SOMMARENS KURS

Kurs om politikens Kivik ”folkets almedalsvecka”

är en ny sommarkurs vid Gotlands folkhögskola som äger rum 1-5 juli. Dagarna spenderas i Visby där partiledarna håller sina tal. De talen blir utgångspunkten för varje dags studier. Men kursledaren Per Stumle har även andra idéer om kursinnehållet. Per Stumle är kursledare för sommarkur– Vi tänker även stude- sen ”Folkets Almedalen,” som vill studera Almedalsveckan som ra Almedalsveckan som socialt och poliett politiskt och socialt tiskt fenomen. fenomen. Almedalsveckan är ju också något som kommunen tjänar pengar på. En del beskriver det ju som ett ”politikens Kiviks marknad”. Det är ju intressant att belysa de sakerna, säger Per Stumle. Ni ställer också frågan på er hemsida ”Är den en demokratisk mötesplats eller ett jippo för lobbyister och särintressen?” Hur ser du själv på det? – Den är både och. Det är uppenbart att det inte längre är något som bara handlar om politik och dess sakinnehåll utan även om företag som försöker påverka politiken i väldigt stor utsträckning. Det är ju väl känt att Almedalsveckan är en tummelplats för många olika intressen och också platsen för väl planerade utspel i media. En och annan ”skandal” brukar det också bli i nattens vimmel. Kursen vänder sig till de som är intresserad av politiken i Sverige och som undrar över vart Sverige är på väg. – Syftet är att i någon mening ”ta tempen på Sverige.” Intresset för kursen har varit hyfsat bra, men de är så långt inte överlupna med ansökningar, så det finns ännu platser kvar detta första år. – Vi ser kursen som en långsiktig satsning så vi är uthålliga, säger han. Vi hoppas kunna uppnå folkbildning, det vill säga att människor ska bli klokare, att de ska förstå hur politiken fungerar och vad politikerna vill. Kursens utformning och innehåll kommer i hög grad att präglas av deltagarnas eget engagemang och intresse. Just nu pågår jakten på intressanta gästföreläsare och kan tillföra fler perspektiv. Om du får drömma – vilka skulle du helst ha som gästföreläsare? – Oj vilken fråga! skrattar Per Stumle överraskat och tänker efter en stund. Jag skulle vilja har Fredrik Reinfeldt, Stefan Löven och någon från de stora lobbyistföretagen som till exempel KREAB. Nu siktade du högt. Men en mer vardaglig önskan? – Gärna någon från arrangörsledet som kan berätta hur de bygger upp veckan och organiserar det logistiskt och praktiskt. Hur det sköts av Region Gotland. Det kan vara nog så intressant med mekaniken kring veckan. SVANTE ISAKSSON


AV LY S S N AT

C I TAT E T ”En inte allt för ovanlig respons

. . . I R I K S DAG E N

”Därmed började en livslång kärlek till Aslans värld” Kerstin Engle (S): ”Vi kommer att få vårt lystmäte under året, då vi i höst också ska diskutera en ny bibliotekslag och förhoppningsvis mycket konkreta förslag utifrån Litteraturutredningen, som regeringen nu har i sin hand… Men ibland kan jag känna ett hot inför upphandlingar, privatiseringar, entreprenader och allt vad det kan vara som en uppfinningsrik kommunpolitiker eller rikspolitiker kan få för sig. Herr talman! Många bibliotek har ett stort värde. Utvecklingen med nedläggning av kommundels- och stadsdelsbibliotek är olycklig och oroar oss mycket.”

Tina Ehn (MP): ”I Litteraturutredningen föreslås det en massa intressanta åtgärder. En av dessa åtgärder kallar man för Läslyftet. I Läslyftet lyfter man också fram bibliotekarier och skolbibliotekarier. Jag kan inte låta bli att säga det här. Jag tycker att det är en av de viktigaste ingredienserna när man pratar om bibliotek. Vi pratar inte om skolor utan lärare. Vi borde inte prata om skolbibliotek utan att prata om skolbibliotekarier.” Bengt Berg (V): ”När det gäller bibliotek visar förslaget till en ny bibliotekslag på nödvändigheten av att tillföra mer statligt stöd till denna för demokratin så viktiga institution som heter bibliotek. Nyckelpersonerna i bibliotekens verksamhet är förstås bibliotekarierna, dessa välutbildade och för alla grupper i samhället så viktiga kulturförmedlare. Märkligt nog nämns knappast denna yrkeskategori i lagförslaget, och kulturministern säger sig ha tagit för givet att de finns. ”

Petter Jutterström (M): ”I det sammanhanget vill jag börja med att ta kål på ett påstående om att vi i majoriteten och i synnerhet vi moderater skulle vilja göra avgörande förändringar i den svenska biblioteksmodellen gällande huvudman och avgifter. Men det finns för den läskunnige inget i bibliotekspropositionen som skulle tyda på att vi vill ta bort det kommunala eller statliga ansvaret eller att vi vill avgiftsbelägga några bibliotekslån.”

Anna Steele (FP): ”Folkpartiet liberalerna tycker att det ska finnas utbildade bibliotekarier i skolbiblioteken. Det behövs vägledande vuxna som är duktiga på att finna ut vad som kan passa olika åldrar och intressen. Lärarna får ovärderligt stöd från utbildade bibliotekarier för att föra fram bra litteratur som passar varje åldersgrupp. Jag glömmer aldrig när jag som elvaåring kom in på skolbiblioteket på Östertälje skola och sade till bibliotekarien att jag hade läst ut mina böcker och frågade: Vad ska jag läsa nu? Hon funderade ett ögonblick och visade vägen bort till en hylla där C S Lewis böcker om landet Narnia stod. Jag började med boken Min morbror trollkarlen , och därmed började en livslång kärlek till Aslans värld. Bibliotekarier med sin specialistkunskap behövs än mer när barnens föräldrar inte har intresse av läsning och kanske inte har några böcker eller har bara några få böcker hemma. ”

(Redigerat urval från riksdagens debatt 2 maj 2013)

på det är ”ja, det är ju bra för lärare att vara ute i verkligheten också.” Vilken verklighet, undrar jag. Inom vilket yrke är jag ute i verkligheten? Att försöka trösta tjejen som nära nog kollapsar av pressen att nå högsta betyg i alla ämnen samtidigt som hon sköter sin träning på elitnivå, engagerar sig politiskt och försöker få tid över till sina vänner, är det att vara i verkligheten? Att försöka övertyga henne om att börja äta igen, är det verkligheten? Eller att prata med killen vars föräldrar ligger i skilsmässa och som oroar sig för att mamman inte ska ha råd att bo kvar i sin lägenhet. Han som får allt större frånvaro och allt sämre betyg. Är det verkligheten? Varför känns det som att jag ”bara” är lärare?” Ola Håkansson, lärare, i Dagens Samhälle 8 maj 2013.

”"På Spåret", "Konstkuppen", "Historieätarna" - tv-program av folkbildande karaktär har hittat in i många vardagsrum.... Det är bra att folkbildningen uppmärksammas och symboliseras, och att teveprofiler får agera företrädare för folkbildningen. Men det är lätt att glömma de tusentals människor som är aktiva i folkbildningsverksamheter i hela landet varje dag. Dessa verksamheter saknar motstycke vad gäller mångfald i verksamhet, spridning till olika grupper i kommunen, erfarenhet och kontaktnät. Studieförbund och folkhögskolor har möjlighet att snabbt tillgodose nya utbildningsbehov eller utveckla nya former för undervisning utifrån olika samhällstrender. ” Esabelle Dingizian, riksdagledamot (MP) och Rolf Tufvesson, Skånes bildningsförbund på Expressen.se 19 april 2013.

9


Utsudda Förr sågs folkhögskollärarna som folkhögskolans självklara företrädare. Det var SFHL som förhandlade med regeringen. Idag nämns de knappt i huvudmännens framtidsplaner. De till och med strök ett kapitel om folkhögskollärarna.

staffan myrbäck

april antog Folkbildningsrådets representantskap ett folkbildningspolitiskt dokument, Folkbildningens Vägval och Vilja, ett gemensamt dokument för de tre paraplyorganisationerna Rio, SKL och Folkbildningsförbundet som representerar de tio studieförbunden. Det är dessa tre organisationer som ytterst bestämmer förutsättningarna för hur statsbidraget ska fördelas till landets folkhögskolor och studieförbund. Varje år håller de representantskap där de utser styrelse och fattar beslut om framtida uppgifter och prioriteringar för Folkbildningsrådet. den organisation som omfattar flest folkhögskolor, 107 av 150 folkhögskolor, är Rio (Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation). Resten är landstingseller regionsskolor. I två år har de tre organisationerna diskuterat att lägga fram ett nytt dokument som stakar ut folkhögskolornas och studieförbundens grundläggande syn på folkbildningen och framtida uppgifter. Efter en remissomgång skrevs

10

det ihop ett förslag till plattform som skickades ut i februari förra året. Där fanns ett helt kapitel om folkhögskollärarna och deras betydelse. Bland annat slog den fast: "Att vara ledare och lärare inom folkbildningen ställer särskilda krav. Det är cirkelledarna och folkhögskollärarna som i mötet med deltagarna levandegör folkbildningens pedagogik och människosyn." Likaså betonades den lilla studiegruppens betydelse: "Ett utmärkande drag är att lärandet sker genom samspel, dialog och gemenskap i små studiegrupper. Folkbildningen kanske visar sin allra största styrka och särställning just i den lilla studiegruppens lustfyllda och kreativa lärande." De små studiegrupperna och lärarnas betydelse anses så pass viktiga att de återkommer i punktade satser på slutet. I remissförslaget lyfts också folkhögskollärarutbildningen fram: "Folkhögskolan har en professionell lärarkår där lärarna ofta genomgått den särskilda lärarutbildningen." Likaså betonas att utbildningen kontinuer-

ligt följs upp så att den svarar mot folkhögskolans framtida behov. Men när Folkbildningsrådets representanskap skulle anta det slutgiltiga dokumentet var det helt omskrivet och det ursprungliga förslaget gick inte längre att känna igen. Hela kapitlet och skrivningarna om lärarna var strukna. Inte heller finns betoningen på den lilla studiegruppen längre med. Enda gången folkhögskollärarutbildningen överhuvudtaget nämns är som ett konstaterande att den ingår i folkhögskolans ramverk. även rio har skrivit ett eget idéprogram som antogs på Rios kongress i mars.Men inte heller där finns något nämnt om folkhögskollärarna och deras roll, Inte ens i de avsnitt som handlar om folkhögskolans pedagogiska grundsyn och miljö. I april firade Rio att man fyller femtio år i år. I sin jubileumsskrift berättar Rio om sin verksamhet under årens lopp och flera personer hade inbjudits att skriva en liten hyllningstext, bl. a. från skl, riksdagens kulturutskott osv. Däremot sak-


de! nades den organisation man växte fram ur, SFHL. Inte heller skriver man något om Rios syn på vad lärarna betytt för folkhögskolan. Den ende som talar om lärarna och folkhögskollärarutbildningen är Staffan Larsson, pensionerad professor vid Vuxenutbildarcentrum i Linköping. I en intervju säger han hur viktigt det är att satsa på folkhögskollärarutbildningen och att lärarna måste vara skolade i folkbildningens historia för att kunna föra folkhögskolans ideologi och uppdrag vidare. Ett krav som dock inte finns med vare sig i Vägval & Vilja eller i Rios idéprogram Rio tog också initiativet till en grupp på fem ”spanare” som skulle fundera på och diskutera folkhögskolans framtid. De inbjudna var ett kommunalråd, en folkhögskolerektor, Staffan Larsson, en chef för folkbildningens egen tankesmedja – Sector3, en rektor för Poppis journalistutbildning. Däremot fanns ingen folkhögskollärare med bland spanarna. tomas rosengren arbetar med

skolformsfrågorna i

sfhls för11


U T VÄ R D E R I N G Tomas Rosengren arbetar med skolformsfrågorna i SFHLs förbundstyrelse och han är rädd att osynliggörandet av folkhögskolläraren riskerar fjärma arbetsgivarorganisationerna och SFHL från varandra. Foto: Staffan Myrbäck

bundsstyrelse. Han har läst Vägval & Vilja. – De har inte glömt bort läraren. Man skriver om fortbildning och att man vill verka för ett folkhögskollärarlyft men de har tagit bort de strukturella bitarna, att folkhögskolläraren är en viktig del i hela strukturen, att det är lärarna som befinner sig i folkhögskolan. Man skriver om folkhögskolepedagogiken men inte om vem som är bärare av den. Hur ser du på att man stryker ett kapitel som just handlar om läraren och deras betydelse och att Rio inte ens nämner lärarna i sitt idéprogram. – Jag är orolig att det riskerar bli ett fjärmande mellan arbetsgivarorganisationen och lärarorganisationen, att man inte ser att båda organisationerna har ett gemensamt ansvar för skolformen. Ser man inte att utan läraren är det ingen folkhögskola? I sfhl brukar vi säga att det är vi som är folkhögskola. Det är lärarna tillsammans med våra deltagare, och givetvis våra skolledare, som är folkhögskolan. Hur ser du på att inte SFHL eller någon folkhögskollärare finns med när man utser en grupp som

12

ska spana på och diskutera folkhögskolans framtid? – Att Rio anser att man kan göra sådana här saker utan att blanda in lärarna tror jag är en farlig väg att gå för folkhögskolans framtid. Jag vet inte vilken bild av folkhögskolans verklighet ”spanarna” ska få om de inte finns i den praktiska verkligheten. Ska de bli sittande på en stol i fågelperspektiv på Folkbildningsrådet och bara se det strukturellt och inte koppla det till vår praktiska verksamhet? Det är ju en motsägelse i sig – folkbildning och folkhögskolepedagogik är ju per definition närhet. även bernt gustavsson anser att

det är anmärkningsvärt att lärarna osynliggörs. Han var tidigare professor vid Örebro universitet, numera i Trondheim, och har skrivit ett flertal böcker om folkbildning och lett forskningsprojektet Folkhögskolans Praktiker i förändring. – Det är ju lärarna som bär upp verksamheten i folkhögskolan. Men det här är väldigt tydligt i hela skoldebatten. Lärarna och eleverna är helt osynliggjorda, och Vägval & Vilja blir

tyvärr ett typiskt utslag av det. Men det är också typiskt för den här typen av dokument. De har formulerats av ”styrnivån” som lever sitt eget liv medan praktikerna, de som jobbar på basplanet, lever i en annan värld. Och den skillnaden är väldigt tydlig i Vägval & Vilja. caroline runesdotter är univer-

sitetslektor som forskat om folkhögskolornas utveckling och verksamhet, och skrivit avhandlingen I otakt med tiden? Folkhögskolorna i ett föränderligt fält. Också hon tycker att det är anmärkningsvärt att man har strukit skrivningar om en så central person i folkhögskolan som folkhögskolläraren. Men hon säger också att det är symtomatiskt i osynliggörandet av lärarna överlag, både i folkhögskolan och i den offentliga skolan. – Det har också skett en ”marknadisering” av skolan, särskilt inom vuxenutbildningen med ett system där man vill kunna krympa och utöka personalen beroende på hur mycket kurser man har. Eftersom lärarlönerna är den största utgiftsposten blir en konsekvens av


ökad andel uppdragsverksamhet olika typer av tidsbegränsade anställningar, för att snabbt kunna göra sig av med de lärare man inte behöver, när uppdragen är slut och inte ersätts av nya. Hon kopplar även samman osynliggörandet av lärarnas betydelse med avregleringen av folkhögskolorna 1991, då styrningen av folkhögskolorna flyttades från dåvarande Skolöverstyrelsen till Folkbildningsrådet. Innan dess kunde lärarna genom sfhl företräda skolformen. Folkhögskoleinspektören hämtades mestadels från sfhl som också var den naturliga samarbetsorganisationen, då den kunde företräda samtliga folkhögskolor. Med Folkbildningsrådet ändrades detta och huvudmännens organisationer, Rio och skl, företrädde folkhögskolorna, sfhl marginaliserades och lärarna förlorade såväl insyn som inflytande. Folkbildningsrådets tillkomst sammanföll också med att rektorerna fick utökade befogenheter och lärarrådets ställning, som inte längre var reglerad i folkhögskoleförordningen, försvagades på skolorna. en av dem som var med i förar-

betet till avregleringen var

sfhls tidigare ordförande, Kerstin Mustel. I sfhls historik Från rektorsförening till fackförbund skriver hon att ordförande i folkhögskolekommittén, Ulf Wennås, som ledde arbetet med propositionen, i klartext talade ”om lärarnas orättmätiga maktställning som nu äntligen skulle brytas.” Hans ord skulle visa sig bli profetiska.v Se intervjun med Rios ordförande Kent Johansson på sid 14.

KRÖNIKA

Gösta Vestlund är f.d. lärare och rektor på folkhögskola. År 1978 gick han i pension som undervisningsråd för folkhögskolorna. 15 Juni fyller han 100 år.

Jämlikt samhälle ger bättre hälsa har det någon betydelse för vår lycka att andra är

olyckliga? Den frågan har vi säkert ställt oss många gånger, men skjutit den ifrån oss av något skäl. Vi anser kanske att vi har förtjänat vår lycka, medan de olyckliga har sig själva att skylla. Men det finns också exempel på människor, som inte kan känna sig harmoniska, om de vet att någon har det svårt. Detta gäller särskilt nära anhöriga. Så långt är vi klara över beroendet av andras öde. Men kan det gälla också för hela samhället ? För några år sedan publicerades boken ”Jämlikhetsanden” av etymologerna Wilkinso och Pickett. De hade utifrån mycket omfattande statistik, bl.a. från FN och WHO, konstaterat att ”andan” i olika kulturer i hög grad berodde på graden av ekonomisk jämlikhet. I kulturer eller länder med stort avstånd mellan rika och fattiga kunde man finna fler sjuka, både fysiskt och psykiskt, än i samhällen med större ekonomisk jämlikhet. Spänningen ökade med avståndet. Både rädslan att falla till lägre ekonomi och svårigheten att stiga till bättre villkor bidrog till detta. USA befinner sig enligt statistiken i ett sämre läge än t.ex. vårt land. Denna känslighet gäller också de rikaste befolkningsgrupperna. De extremt rika i USA har alltså enligt studien en sämre hälsa än motsvarande grupp i Sverige, trots att amerikanerna lever på en betydligt högre ekonomisk nivå. Jämlikhetsanden visar alltså, att jag mår bättre till både kropp och själ om andra i min närhet också är friska. Men det gäller inte bara de närmaste. Vi påverkas av andra gruppers hälsa eller ohälsa och effekten påverkar vårt hälsotillstånd. Ja, vi påverkas av hälsotillståndet i hela landet eller kulturkretsen på ett sätt som vi tidigare inte förstått. Ju större jämlikhet desto bättre hälsa! Upptäckten av detta kollektiva samband är givetvis politiskt sprängstoff. Politiker som hävdar att stora ekonomiska skillnader är viktiga för tillväxten, misstror undersökningen. Den visar ju dessutom också att den sociala rörligheten är vanligare i jämlika samhällen. En ny intressant faktor har påvisats. Diskussionen kommer sannolikt att intensifieras, liksom forskningen, om en upptäckt som kan få dramatiska konsekvenser.

Jag mår bättre till både kropp och själ om andra i min närhet också är friska

GÖSTA VESTLUND

13


RIOS ORDFÖRANDE OM IDÉPROGRAMMET

”Jättebeklagligt om det missuppfattas” Rios ordförande Kent Johansson beklagar om Rios idéprogram kan uppfattas som att man förminskar folkhögskollärarnas betydelse och verkar mer förvånad när han får höra att det inte står någonting om lärarna i programmet. staffan myrbäck

n tidig morgon i april sitter Kent Johansson och äter frukost på Scandic Hotel i korsningen Kungsgatan-Vasagatan. Kvällen före kom han från Bryssel där han är centerns enda europaparlamentariker. Den svarta rullväskan står lutad mot en stol. Det är fullt i frukostmatsalen och ljudnivån är hög av samtalande frukostgäster,. Det här var enda möjligheten att få ett möte med Kent Johansson. Han tillhör toppskiktet i Centern. Som europaparlamentariker sitter han i flera utskott i Europaparlamentet. Förra året var han regeringens särskilda cykelutredare. Han är nyvald ordförande i den grupp som ska arbeta fram Centerns valplattform till valet 2014 – för att nämna

14

några uppdrag. Han är med andra ord en mycket upptagen man. Han är också ordförande i Rio, rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation som omfattar 107 av landets 150 folkhögskolor. Tillsammans med skl och Folkbildningsförbundet styr de över folkbildningsrådet. På det senaste representanskapsmötet antog man ”Folkbildningens Vägval & Vilja,” ett gemensamt folkbildningspolitiskt dokument för de tre paraplyorganisationerna. Det är därför vi ses. STRÖK LÄRARNA

Min huvudfråga till Kent Johansson är varför man strök bort ett helt avsnitt om folkhögskollärarna och dess betydelse i Vägval & Vilja och varför lärarna har blivit mer eller mindre osynliga i det slutgiltiga dokumentet. Han förklarar att Väg-


15


Kent Johansson är en man med många uppdrag. Bland annat är han centerns ende europaparlamentariker och sitter i flera utskott i Europaparlamentet. Förra året var han dessutom regeringens cykelutredare. Och så är han är ordförande i Rio som i mars antog ett nytt idéprogram.

val & Vilja är ett gemensamt idédokument för studieförbunden och folkhögskolorna och ska ses både som ett underlag till varför riksdagen ska ge folkbildningen mer pengar och en stimulans till idédebatten om folkbildningen. Under intervjun hänvisar han flera gånger till Rios nya idéprogram som antogs i mars. Där finns det som ströks i det gemensamma programmet, om pedagogiken och lärarna. INTE

ETT ORD OM LÄRAREN

Efter en timme inser jag att vi måste ses igen. Jag måste läsa Rios idéprogram. När jag läser programmet sker det med stigande förvåning. I idéprogrammet står det ännu mindre om folkhögskollärarna och deras roll. Eller rättare sagt. Det står inte ett ord

16

om lärarna. Inte ens under rubriken Pedagogisk miljö och Pedagogisk grundsyn. Jag ringer Kent Johansson. Han har ingen möjlighet att träffas så vi tar intervjun via telefon: Vilken roll tycker du att folkhögskolläraren spelar på folkhögskola? – Den pedagogiska idén med folkhögskolan är grundbulten i vår verksamhet. Det är ju därför vi talar om att vi är en egen skolform. Lärarna är ju de som jobbar med pedagogiska frågor. Det är ju själva grunden för skolformen som sådan. Du talar mycket om pedagogiken och säger att folkhögskolläraren är central men i ert idéprogram tar ni överhuvudtaget inte upp folkhögskolläraren. Hur kommer det sig? – Vi tar ju upp den pedagogiska


delen ordentligt. Det står ingenting om lärarna. Det enda det står där är att det finns en särskild folkhögskollärarutbildning. Det är allt. Kent Johansson blir tyst en lång stund, vilket sker flera gånger under intervjun. Han söker efter orden. – Men jag tror att det är viktigt att se att hela vårt idéprogram bygger på de här…. det starka försvaret för… folkhögskolans pedagogiska syn… då har vi i den diskussionen haft så pass självklart att läraren … att den pedagogiska personalen är en viktig del av det… det finns ingen annan syn. FÖRVÅNAD

När jag upprepar att de inte står någonting om läraren låter han upp-

riktigt förvånad och frågar: – Menar du att begreppet lärare inte är nämnt någonstans? I Rios idéprogram, under rubriken Pedagogisk grundsyn, snuddar man vid läraren: ”Gemensamt för folkhögskolan är övertygelsen om människans formbarhet i mötet med andra och den förändringskraft som ligger i det mellanmänskliga mötet. Samtalet mellan studerande och mellan studerande och pedagoger är metoden för förståelse.” Det är det närmaste man kommer beskrivningen av läraren. I Rios, skls och Folkbildningsförbundets gemensamma dokument Folkbildningens Vägval & Vilja skriver man att det är viktigt att folkbildningsforskningen och dess resultat lyfts fram. Ett forskningsresultat som inte nämns är att relationen mellan folkhögskolläraren och deltagaren är central. Varför finns inte det med? – Det finns väl med i idéprogrammet? säger han Nej. Där finns ingenting om relationen mellan läraren och deltagaren. Kent Johansson blir tyst och säger efter en stund: – I det som står skrivet om både människosyn, den pedagogiska grundsynen, kunskapssynen och vår värdegrund, läser jag självfallet in läraren som en av de främsta företrädarna för skolan. Ni skriver om pedagogiken men ingenting om att läraren är central. – Jag har ingen annan uppfattning än att läraren är central. Inte Rio heller. Om ordet lärare inte står med tror jag man kan säga att det hela tiden varit med i diskussionen, också i de överläggningar vi haft med sfhl. Det har hela tiden handlat om hur viktigt det är att lyfta fram den särskilda pedagogiska formen och skolformen. Du talar mycket om den pedagogiska skolformen men inte om läraren. – Det är möjligt att det skulle ha varit tydligare i texterna men i vårt

17


– Även om det inte uttryckligen står om lärare i idéprogrammet kan jag säga att det hela tiden funnits med i diskussionen. Lärarna är ju själva grunden för skolformen som sådan.

sätt att uppträda och hantera frågorna tycker jag inte att man behöver vara osäker på var vi står. Men lärarna är inte bara osynliga i Vägval & Vilja, Rios idéprogram eller i Rios spanargrupp. När Rio skriver sin 50-åriga historia i jubileumsskrift saknas såväl sfhls betydelse för Rio som lärarnas betydelse för skolformen. Rio skapades av personer som var med i sfhl. Den som tog initiativet var sfhls dåvarande ordförande, Hilding Friman, rektor på Wendelsberg. Det fanns till och med tankar på att göra den till en underorganisation till sfhl för att understryka samhörigheten mellan organisationerna. – Jubileumsskriften är ju ett försök att skildra Rio som organisation. Däremot kan jag väl säga att det är olyckligt om vårt idéprogram kan missuppfattas när det är vår väldigt ärliga avsikt att just lyfta fram folkhögskolan som en egen pedagogisk form och se det pedagogiska arbetet där lärarna är en central del. SPANARNA

Rio tog ju också initiativet till en grupp ”spanare”, fem personer som skulle fundera på och diskutera folkhögskolans framtid. Jag frågar Kent Johansson varför det inte fanns med någon lärare som spanare – De vi valde stod ju utanför folkhögskolesystemet. En titt på spanarna visar dock att där fanns en folkhögskolerektor och en pensionerad professor, Staffan Larsson, som jobbat på vuxenutbildarprogrammet i Linköping. Sammanfattningsvis: ingen lärare finns med bland spanarna, lärarna nämns inte i ert idéprogram och ni tar bort ett helt kapitel om folkhögskollärarna i Vägval & vilja? Hur tror du att det uppfattas? – Det är i alla fall inte någon markering att vi skulle tycka att lärarna inte är viktiga. Tvärtom har hela diskussionen handlat om hur viktig den pedagogiska formen är. Det vi har gjort de senaste åren tycker jag inte

18

kan ses på något annat sätt än att vi tycker att lärarna är en viktig del av folkhögskolan. Kent Johansson berättar att Rio och sfhl har mycket kontakt med varandra och diskuterar gemensamma frågor. Han är mycket mån om att lyfta fram sfhl som en viktig samarbetspartner. Han säger att Rio aldrig haft så mycket kontakter med sfhl som nu. Han poängterar gång på gång att det är Rio och sfhl som representerar och utvecklar skolformen. MISSADE IDÉPROGRAMMET

sfhls ordförande Ingela Zetterberg bekräftar att man har träffats två tre gånger per termin och har ett gott samarbete. Det har väl ännu inte resulterat i så mycket konkret, utan har mest hållit sig på en ”pratnivå.” – Men jag måste erkänna att vi missade detta med Rios idéprogram, säger hon. Hon berättar också att sfhls förbundsstyrelse för två år sedan diskuterade att svara på remissen om Vägval & vilja men att den inte kunde enas om ett svar. Idag minns hon inte exakt varför det blev så. Och det slutgiltiga dokumentet, som var fullständigt omskrivet och förändrat på alla punkter, hann hon inte ens se innan det blev klart och klubbades på Folkbildningsrådets representanskapsmöte. Jag frågar Kent Johansson om man tänker göra något åt att läraren är så osynlig i deras dokument? – Är det så att det kan tolkas fel och missuppfattas beklagar jag det. Vårt syfte har ju varit att stärka samarbetet med sfhl. Jag är beredd att bjuda in sfhls styrelse så att vi reder ut detta, Det skulle vara jättebeklagligt om detta har tolkats fel med hänsyn till att våra organisationer representerar och står för arbetet att utveckla folkhögskolan som skolform och hur vi kan hitta samverkan, inte bara nationellt utan också på varje skola, så att vi verkligen slår vakt om folkhögskolan som egen skolform och vår pedagogiska tradition.v


Punkter gör skillnad. Skolan behöver inspirerade lärare. Med Skolspårskortet får du rabatt på utvalda seminarier som rör skolans värld. Kom, upplev Bokmässans olika programpunkter och låt dem locka fram nya sidor hos dig. 26-29 september, Svenska Mässan, Göteborg. Nu hittar du hela seminarieprogrammet på vår hemsida.


En två

På ett plan är musik och folkbildning samma sak, magin i prövandet, i försöken och i diffusa mål som inte enkelt låter beskrivas med matematisk precision, som hos ett band vars sväng går på slak lina, nära taktens gräns. Följ med till rock och poplinjen för tjejer på folkhögskolan i Fårösund. text och foto: svante isaksson

Genrep inför direktsändningen i radion. Hanna Westberg (t.v.) och Emma Öberg (t.h.) tänker ta plats i killarnas rockvärld. Det är grundmeningen med den feministiska rocklinjen Ella. 20

tt, två, tre, fyr. Utan att tveka slår trummisen Ilse van der Linden in de andra och låten startar unisont. Alla träffar rätt på en bråkdels sekund när. I träffen ligger en del av musikens magi. Musik är ett matematiskt exakt samspel som styrs av inexakta känslor. Därför blir det än mer magiskt när känslan tar över, som en känsla ofta gör, och rytmen går lite ur spår: En gitarr tar täten, virveltrumman slår mitt på takten och basen sackar efter. Just i det ögonblicket uppstår ett sväng som går på slak lina. Det är ytterst spännande, men nära avgrunden. Tjejerna i gruppen ”Harpya” spelar på, gungar och ler. Det är genrep inför direktsändningen i P4 Radio Gotland, bara fyra dagar kvar. De byter instrument med varandra och än sjunger den ena, än den andra. Och sedan ett nytt band, ”Hurricane Youth”. Lite tyngre, lite rockigare. Svarta nitbyxor på ena gitarristen. Rock och poplinjen ”Ella” på folkhögskolan i Fårösund har bara tjejer som kursdeltagare, tolv i ettan, sex i tvåan. Mitt i en låt flyger e-strängen på basen av, den viktigaste av alla strängar, den sträng som faktiskt är

basen i basen. Men Linnea Andersson bara spelar på, löser problemet. Efteråt får hon beröm av kompisarna när de samlas vid scenkanten. ”Klarar man det där är man fan bra.” Och de fortsätter att plussa varandra. ”Svinbra.” ”Vad bra det gick.” Det är det som är själva meningen med Ella: Tjejer som plussar tjejer. MANLIG FOLKSPORT

Mest är det ju killar som spelar. Tjejer sjunger – i den mån de överhuvudtaget rockar. Rock ’n roll är i huvudsak en manlig folksport. Ofta är det någon i killgänget som börjar spela, drar med sig några polare, fixar replokal och sedan är de igång. Att som tjej ta sig in i den gemenskapen är inte lätt. Det är en annan mening med Ella. Att lära tjejer hur man tar sig in. På pop- och rocklinjen Ella tar sig bara tjejer in. Första året lär de sig spela i olika genrer och musik från olika tidsepoker. De har sina respektive huvudinstrument men ska också prova på andra. En rocker måste också veta hur man rattar en ljudmixer, vilka mikrofoner som passar till vad och hur branschen fungerar.


tre fyr!


Med raketfart ut i rockvärlden. MaidaVale spelar in sin rockvideo i filmlinjens studio. Videon är en del i lanseringspaketet tillsammans med en EP och en turné. Det blir finalen vid Ella.

Just idag är den kommande direktsändningen i Radio Gotland mest aktuell och läraren Lotta Partapuoli förbereder deltagarna under samlingen efter genrepet. Hon är själv en av Sveriges få kvinnliga professionella rock- och bluesgitarrister och har tjugo års erfarenhet att dela med sig av. – Tänk på att ladda före så att ni har energi och närvaro när ni spelar. Sitt inte bara med en kaffekopp innan ni ska upp och tänk att ”det här var väl trevligt”, säger hon till tjejerna som sjunkit ner i några röda skinnsoffor i det militärgröna Ella-huset som en gång var det nedlagda ka3:s persedelförråd. Det kallades då allmänt ”Kalsonghuset”. Helt fel idag. Bredvid sofforna finns en tv och en video, att titta på inspelningar av sig själva ingår. Då blir det tydligt vad

22

som är bra eller dåligt, Videor är obarmhärtiga, avslöjar allt. Men invid helvetesmaskinen finns också inspiration, en ep med bandet ”Mud Walk” som består av tjejer som gick Ella-linjen för några år sedan. De har sedan dess bl.a. turnerat i usa, fått fina recensioner och lever rockdrömmen. Alldeles nyss var de här på återbesök. Efteråt skrev de på Facebook: ” Wow Gotland, vilken helg! Helt fantastisk att få hänga med alla nya, grymma elever på Ella. Tack!” DEBUT-EP

Andra året hos Ella handlar mycket om kursdeltagarnas egna projekt. I den gigantiska filmstudion ”Kustateljén” ett stenkast från Ellas musikhus, spelar ”MaidaVale” in en video inför lanseringen av deras debut-ep som släpps i juni. Bandnamnet har de


kaxigt lånat från bbc:s klassiska studiokomplex i London där storheter som David Bowie, Jimi Hendrix och Led Zeppelin spelat in. De fyra bandmedlemmarna har vita blusar mot vit fond. Klappan slår och kameran går. En, två, tre, fyr. Allt blir videovitt och rocken råmar av sexti-sjuttital. Om ac/dc hade haft en lillasyster hade hon hetat MaidaVale: Det är sladd rakt in i förstärkaren, upp med volymen och inga krusiduller. Häromdagen vann de distriktsfinalen i musiktävlingen ”Livekarusellen” och i slutet av maj representerar de Gotland i riksfinalen i Malmö. Nu ska här satsas, göras video, debut-ep:n kommer i juni och sedan drar de iväg på turné. Det är ytterligare en mening med Ella. Att lära tjejer lyckas. De som gör MaidaVales musikvi-

deor är deltagarna på folkhögskolans film- och tv-linje samt storylinjen. Kave Raufi leder de båda linjerna och tycker att samarbetet med Ella är bra. – Det gynnar både oss och Ella. Tjejerna får en musikvideo när de är klara med sitt andra år. Vi får två produktioner under våren istället för en som varit det normala, säger han. De utbildar framförallt folk som ska stå bakom kameran. Vilka yrken det blir växlar år från år beroende på vilken efterfrågan som filmbranschen har. Och branschen sponsrar dem bl.a. med modern teknik. Han visar upp en walkie-talkie de fått av ett företag som hyr ut teknisk utrustning till filmproduktioner. – De har anställt sju till tio deltagare härifrån, säger Kave Raufi. Han jobbade förut själv i filmbranschen under tolv år och berättar om skillnaden mellan andra utbildningar han haft kontakt med och det han försöker göra här. – Där var lärarna frånvarande under stora delar av själva utbildningen och kom in först på slutet och bedömde slutresultatet. Jag gör tvärtom. Jag är närvarande hela tiden. Och även om jag också tänker på slutresultatet så är det vad som händer under utbildningen som är viktigast, säger han. ”HEAR

THE REVOLUTION”

Hos Ella händer mycket mer än musikvideor. Förutom folkhögskoleutbildningen finns ett skivbolag, en inspelningsstudio och de ordnar konserter och turnéer. Hela verksamheten kallas plattfomen ”Ella Music Nation”. Deras motto är ”In her voice we hear the revolution”. – Anledningen till att vi startade är att det finns en ojämställdhet i musikbranschen, säger Ellas primus motor Lise Axelson. Den teoretiska grunden läggs i det obligatoriska ämnet genuskunskap och det perspektivet vävs in i all undervisning. Ett problem är att det undervisningsmaterial som finns är

23


Hårdrockaren Kinga Bajko som spelar i Hurricane Youth, lägger feta Licks utan att skämmas. På Ella lär sig tjejerna ta plats.

starkt präglat av rockens manliga historia och tradition. – Det finns ju inte en enda kvinna i det materialet, trots att det finns många framstående kvinnor i rockhistorien. Och det är just där den manliga normen träder in. Tänker man på en rockmusiker, kommer bilden av en man upp i huvudet. Men även om kvinnor historiskt sett haft det svårt att hävda sig på grund av den manliga dominansen är det idag lätt att hitta exempel på att de också uppmuntras av män. Till exempel är tjugo av de fyrtiosex som ”gillat” MaidaVales seger i ”Livekarusellen” på Facebook killar, det vill säga nästan hälften. Många killar skriver också att de är ”sjukt bra”, ” ni är grymma, mycket bra lirat!” och liknande. De hejar på tjejerna. Som hejar tillbaks.

– Jag tog steg tillbaka när jag spelade med killar, säger Hanna. Nu kör jag på som ett tåg. De säger båda två att det är skönt med en skyddad miljö och att det är så lugnt i Fårösund. De bor på internatet där det enda ljudet är några fåglar som flyger förbi och vänslas i vårkvällen. Deltagarna sitter på sina rum och ugglar, måhända trötta i öronen efter dagar fyllda av musik. I byn en kilometer bort stannar det mesta av när sommarturisterna åkt hem. Det är tyst, det enda som hörs är någon enstaka bil och den gula vägfärjan som brummar iväg mot Fårö en gång i halvtimmen. Pizzerian stänger klockan fyra. Endast enstaka flanörer syns efter fem. Efter sex är bara ICA öppet. Efter åtta när även affären stängt är det helt dött. INTENSIV NÄRVARO

KLASSISK FOLKBILDNING

Och alla kan behöva uppmuntran, för rockbranschen är tuff och tar inga fångar. Det är som alltid en fråga om att visa upp sig, ta för sig och att jobba hårt . En rockkarriär kommer inte flygande rakt i gapet på någon. Men här skapas åtminstone grundförutsättningarna för att lyckas. Paradoxalt nog är målet med Ella att linjen ska kunna läggas ner. Den dagen branschen är jämlik vill säga. – Så är det ju, säger Lise Axelson. Men dit är det ännu en bit kvar och frågan är vad som är Ellas mål just nu? – Att våra deltagare ska utvecklas musikaliskt och personligt. Att de ska kunna gå vidare med väldigt många verktyg med sig. De ska ha möjlighet att nå dit de vill. Det låter som klassisk folkbildning? – Ja, det är det, säger Lise Axelson. I solskenet utanför Ella-huset sitter deltagarna Hanna Westberg och Emma Öberg på lastrampen och spelar gitarr och bas tillsammans. – Det är asbra att det bara är tjejer här. Man blir lätt kompgitarrist tillsammans med killar, säger Emma.

24

Fast landsbygd behöver inte betyda tristess. I långsamheten bor också en intensiv närvaro och lyhördhet för det som faktiskt ändå pågår, som i den nästan tomma bussen från Fårösund som rullar mot Visby. Den möter någon enstaka bil. I Slite stannar den, chauffören kliver ut och tar sig tid att klia en svart katt som sitter i busskuren. Han ler, gillar tydligen katter. Sedan kör bussen iväg igen. Chauffören stannar lite var som helst där folk vill kliva av eller på, hållplatser är tydligen bara en rekommendation. I detta lugn finns stora möjligheter för deltagarna att koncentrera sig på det som de är här för. Det finns inte mycket annat att göra än att ”grotta ner sig i basen” som deltagaren Hanna Westberg sa när hon satt på lastrampen. På ett plan är musik och folkbildning samma sak. Magin ligger hos båda två i prövandet och i försöken, i de till synes diffusa målen som inte enkelt låter sig fångas och beskrivas med matematisk precision. Även folkbildning är en vindlande resa intill avgrunden, som hos ett band vars sväng går på slak lina, nära taktens gräns.v


Seminarium under Almedalsveckan. Tisdag 2 juli, kl. 13–14. Direktsänds på webben.

Varför lyckas folkhögskolans lärare? Folkhögskolan visar ofta bättre resultat jämfört med andra utbildningsanordnare. Deltagare som väljer bort eller inte kommer till sin rätt i andra skolformer växer inom folkhögskolan. Många meriterar sig för fortsatta studier eller anställning och det är en viktig länk till samhällsengagemang och självkänsla. I det här arbetet är folkhögskolans lärare en nyckelresurs. Seminariet utgår från en nationell utvärdering av de kompetenser som folkhögskolans lärare har och det arbete de utför. Medverkande: Per Andersson, bitr. professor vid Linköpings universitet, Ingela Zetterberg, ordf SFHL, Matz Nilsson, ledamot i RIO och ordf i Skolledarna, med ÀHUD Plats: Sal D22, Högskolan på Gotland, Cramérgatan 3 Arrangör: Folkbildningsrådet Se seminariet i direktsändning eller i efterhand på www.folkbildning.se

En kreativ folkhögskola - genom ämnesövergripande samarbete Hur kan folkhögskolans unika bildningstradition utgöra grunden för nya arbetssätt som främjar lust, energi och kreativitet? När vi identifierar de pedagogiska idéer som leder mot målen för utbildningen kan vi skapa sammanhang som föder både motivation och engagemang. Fragment blir till helhet. Arbetar du så här underlättar du för eleverna att få syn på sitt eget lärande. Då kan de själva initiera nästa steg. Lär dig planera, genomföra och utveckla ett ämnesövergripande arbete som förverkligar folkhögsskolans intentioner. t)VSHÌSÊNOFTÚWFSHSJQBOEFMÊSBOEFUJMM t6OEFSWJTOJOHNFEUZEMJHMÊSQSPHSFTTJPO t1MBOFSBWFSLMJHIFUTUSPHOBUFNBOPDIQSPKFLU t)VSLBOWJPSHBOJTFSBTBNBSCFUFUNFMMBOMÊSBSF Målgrupp: Plats: Datum: Pris:

Lärare i Folkhögskola Stockholm Tisdagen den 12 november 2013 2 100kr exkl moms

NY KU

RS!

”Jag vet av erfarenhet att om vi jobbar utifrån verklighetens spännande projekt då olika ämnen bidrar, så ökar meningsfullheten och engagemanget hos både elever och lärare.” Jan-Olof Norell, utbildare

www.lararfortbildning.se 08-737 68 00 25


O M B U D S M ÖT E T

På ombudsmötet 2010 röstade en majoritet av ombuden för att SFHL skulle ingå i ett nära samarbete med lärarförbundet. Sedan 2010 har antalet medlemmar ökat med 600. Två förklaringar är att folkhögskolorna anställt fler lärare och att medlemmar i Lärarförbundet med automatik också blir medlemmar i SFHL. Foto: Staffan Myrbäck

SFHL-distrikt

kritisk mot individuellt lönesystem vill öka allmän kurs Öka allmän kurs till 50 procent av folkhögskolans verksamhet. Det föreslår SFHLs förbundstyrelse inför ombudsmötet i juni. En motion det kan bli debatt om är kritisk till den individuella lönesättningen och argumenterar för tariffsystemet. Ytterligare ett förslag blir historiskt för SFHL. staffan myrbäck på ombudsmötet lägger för-

bundsstyrelse fram ett förslag till åtta folkhögskolepolitiska mål. Ett av målen är alltså att allmän kurs ska utgöra minst 50 procent av verksamheten. Det framgår dock inte om det gäller varje enskild skola eller ska vara ett snitt för hela landet. Idag utgör allmän kurs i genomsnitt 43 procent av folkhögskolornas verksamhet i landet. Nytt är också förslaget till organisationspolitiska mål, t. ex.

26

att alla lärare på folkhögskola ska vara medlemmar i sfhl och att lärares löner ska stå i relation till komplexitet, ansvar, utbildningskrav och yrkets kunskapsutveckling, en formulering det kan bli diskussion om. I tidigare skrivningar har sfhl ställt krav på konkreta objektiva mätbara kriterier, som folkhögskollärarutbildningen, annan pedagogisk behörighet, ämnesbehörighet och erfarenhet. av de fem motioner som kommit in är det en motion som berör just lönefrågan, antagen på Hjälmar-Östgötadistriktets årsmöte, distrikt 5. Motionen är också undertecknad av rektorerna på Nyköpings och Stensunds folkhögskolor. Motionen lär bli en snackis och kan väcka mycket diskussioner på ombudsmötet. Motionärerna är kritiska till den individuella och differentierade lönesättningen. På skolorna i distrikt 5 har de i samförstånd med arbetsgivaren utformat ett lönesystem som premierar folkhögskollärarutbildning före

annan lärarutbildning och erfarenhet framför liten erfarenhet. De skriver att ”ett väl genomtänkt, lokalt utformat och avtalat tariffsystem bäst främjar våra skolors utveckling, de anställdas arbetsmiljö och våra medlemmars intressen.” Problemet, anser motionärerna, att detta motarbetas av förbundet. De kräver därför att sfhl inte sluter centrala avtal som omöjliggör lokalt slutna avtal. Förbundsstyrelsen svarar att avtalet idag redan möjliggör lokalt slutna avtal. en motion från Ljungkiles lokalavdelning vill att sfhl verkar för ett folkhögskollärarlyft. En motion från stockholmsdistriktet föreslår att förbundet inrättar ett beslutande avtalsråd. Vad som kan bli ett historiskt beslut är förbundsstyrelsens förslag att lägga ned rektorsavdelningen. Under många år har man försökt få liv i avdelningen utan resultat. Nu föreslår man att rektorerna i fackliga frågor tar hjälp av skolledarföreningen istället. Går förslaget igenom innebär det den definitiva punkten på sfhls utveckling från rektorsförening till fackförbund. Däremot ska den rektor som vill även i fortsättningen kunna få stöd från sfhl.v


ig d r

fö r e

ck ö B

Lektionen är helig

JOHN STEINBERG

När undervisningen står i centrum

Varför lägger skolan ner så mycket energi på kringaktiviteter i stället för att satsa på undervisningen? Här får du enkla och jordnära uppgifter i sann ”gräv där du står”-anda, som ger uppslag till övningar och diskussioner för både den enskilda pedagogen och arbetslaget. Med den här arbetsboken vill John Steinberg stärka pedagogernas självförtroende och återupprätta professionens status!

Lektionen är helig – när undervisningen står i centrum av John Steinberg. Mjuka pärmar, 128 sidor. Pris 149 kr inklusive moms, fraktkostnad tillkommer. Erbjudandet gäller tills vidare, och så länge lagret räcker.

Hitta dina guldstunder John Steinbergs beskriver här hur vägen till pedagogisk utveckling kan gå genom handledning, och hur man kan skapa en reflektionskultur på sin arbetsplats. Exempel från verkligheten, tips och handfasta råd visar hur du som är intresserad av att utvecklas i din profession kan gå tillväga. Boken vänder sig både till skolledare och pedagoger i skola, förskola och på fritidshem.

Hitta lärarnas guldstunder – när handledning och utveckling står i centrum av John Steinberg. Mjuka pärmar, 128 sidor. Pris 159 kr inklusive moms, fraktkostnad tillkommer. Erbjudandet gäller tills vidare, och så länge lagret räcker.

Läs mer, beställ böcker och prenumerera på vårt nyhetsbrev www.lararforbundetsforlag.se Box 12239, 102 26 Stockholm


MINNESORD

Såg folkbildning som ett oroselement karl högemark, född den 9 okto-

ber 1922 avliden den 4 februari 2013. Han sörjs av sina barn med familjer, släktingar och många vänner. Karl Högemark var 1968 – 1987 rektor på Vara Folkhögskola. Dessförinnan var han rektor för Svenska landsbygdens studieförbund och folkbildningskonsulent på skolöverstyrelsen. Under åren 1973 – 1976 var han ledamot i utbildningsprogrammens folkhögskoleutredning. Han har författat en rad vuxenpedagogiska skrifter samt Vara folkhögskolas historia 1915 – 1995 i boken:” Skola i Bondeland”. Karls stund på jorden är över. Punkt är satt för hans berättelse. ”En stor humanist och folkbildare har gått ur tiden” står det i tidningarna som meddelar att han inte längre finns i de levandes land. Som sådan kände jag honom. I många av våra samtal genom

åren kom Karl ofta in på det gåtfulla i att vi är här på jorden. Gåtfullt att det finns tillsammans – vår egen tillvaro och universum. Gåtorna likställer oss, ingen är bättre än den andre i att finna svaren. Vi är lika kloka lika ovetande – gammal och ung, utbildad som högutbildad, lärare och elev. Slutklämmen i de samtalen blev ofta – därför folkhögskola. Folkhögskola, det är människor som representerar olika politiska och religiösa uppfattningar, människor som kommer från olika sociala sammanhang. Alla får uttrycka sig i en atmosfär präglad av tolerans och engagemang, trots skiljaktiga uppfattningar. Det är folkhögskolans väsen. Så såg Karl på sitt arbete i folkhögskolan. Karl hade varit elev på Axevalla folkhögskola. Året var 1943. Vi satt bänkade i samlingssalen. Rektor Per var ung, vital och optimistisk. Hans hälsningsord bars av en entusiastisk

vilja att redan från första stund göra något extra av den här kursen. Det är ofta svårt att beskriva vad trivsel är. Folkhögskoletidens trivsel var kanske vardagens rytm med växlingen mellan lektioner, raster, måltider, samkväm och sömn. I Karls och Ingrids hem var bokhyllorna många. Där kunde man spåra Karls brinnande intresse för folkbildning. Men där var det också gott om romaner och poesi. Vi förde många samtal om litteraturens betydelse i våra liv. Efter ett sådant samtal skrev jag ner några rader av Karl i min anteckningsbok: ”Romaner jag läser ger mig tillgång till upplevelser som jag inte hade kunnat få på annat sätt. De vidgar min kunskap om världen, och att jag därigenom får perspektiv på mitt eget liv och det samhälle jag lever i. Jag läser romaner för att jag vill leva mer än ett liv.” Från ett

Förmedlade kärlek och engagemang första gången maddes och mina vägar korsades var i mitten av åttiotalet. Platsen var Dalheimers hus, ett hus för den samlade handikapprörelsen i Göteborg. Jag var där i egenskap av cirkelledare och Madde arbetade där. Några år senare möttes vi igen – denna gång i folkhögskolans värld. Samarbetet mellan folkhögskolorna i Göteborg hade tagit fart och ett av det mer minnesvärda projekt vi genomförde hade arbetsnamnet ”Vad är det som är så speciellt med folkhögskolan”? Ett försök att sätta på pränt ”folkhögskolans själ”. Vi hade behov av att formulera oss kring detta för att försöka få tjänstemän och politiker i Göteborg att förstå vår pedagogik och vad folkhögskolan kan betyda för människor. Och varför man skulle upphandla folkhögskolekurser trots att våra anbud vid upphandlingar hade

28

högre pris än många andras. Vi diskuterade och våndades, slutdiskussionerna innan det avslutande seminariet hade vi i Maddes sommarhus, där vi fortsatte diskussionerna långt in på småtimmarna. Hur gick det då med projektet? Kan inte säga att vi lyckades helt – men under ett antal år var folkhögskolorna i Göteborg gemensamt en kraft att räkna med och en betydande del av det samlade vuxenutbildningsutbudet i Göteborgs kommun. När det var dags att rekrytera rektor till Kvinnofolkhögskolan i början av 2011 fick vi många ansökningar. Många av oss som kände henne blev glada när vi såg att Madde var en av dem som sökt. Vi kunde pricka av de flesta punkterna på vår kravspecifikation. Styrelsen, personal och deltagare intervjuade i omgångar de slutliga kandidaterna och i juni 2011 tillträdde Madde

tjänsten som rektor. Några veckor efter att hon börjat arbeta hos oss kom beskedet om hennes sjukdom. Det var svårt att förstå hur sjuk hon egentligen var – det syntes nästan aldrig och när hon var här var hon närvarande till 100 procent. Madde var en sann folkbildare – många av oss som kände henne sedan tidigare visste det redan – andra fick ta del av hennes folkbildararbete sedan hon börjat här på skolan. Hon brann för vad hon gjorde. Hon förmedlade kärlek och engagemang till folkbildningen. Hon hade visioner och hon inspirerade både lärare och deltagare. Madde hade lång erfarenhet av folkbildning både som deltagare och som lärare på flera folkhögskolor. Efter en sväng som rektor inom vuxenutbildningen återvände hon till folkbildningen och blev del av Kvinnofolkhögskolan. Madeleine var en


annat litteratursamtal har jag noterat ett yttrande: ”I ungdomen ger dikten mod att börja leva. På ålderdomen ger den lust att fortsätta”. På 60-talet kom vi båda att arbeta på skolöverstyrelsen i Stockholm. Karl som folkhögskoleinspektör och jag som ledare av pedagogiskt utvecklingsarbete på folkhögskolorna (PUFF). Det gav oss möjligheter att tillsammans på en rad olika folkhögskolor föra samtal om det unika med folkhögskolorna att på en och samma gång vara integrerade delar av skol- och utbildnings-Sverige, folkbildnings-Sverige och folkrörelse-Sverige. Vi var båda fulla av arbetsglädje när vi mötte våra studiecirkelledare och folkhögskolelärare och elever. Vid sammankomsterna började vi alltid med en sång gröna. Mitt liv har blivit rikt bland annat genom de många årens nära arbete och vänskap med Karl. Med humor och allvar hälsade vi ofta på varandra med orden: Folkbildning skall vara ett oroselement i samhället. Nils Zanders

Madeleine Larsson har avlidit efter en tids sjukdom. Hon var rektor för kvinnofolkhögskolan. handlingens person: Rakhet – inkludera alla och åtgärda genast! Vi är glada för att vi fick ha henne som kollega under de här nästan två åren och hon kommer att finnas med i våra tankar lång tid framöver. Gunnel Litfeldt

KRÖNIKA

Jan Hultman är lärare på Liljeholmens folkhögskola och är ordförande i SFHLs distrikt 5, Hjälmar-Östgötadistriktet

Låt inte SFHL bli en toppstyrd organisation! det är många papper att läsa... mycket att fundera

över och ta ställning till. Det handlar om framtiden – om viktiga saker. Det känns lite stressigt och otajmat så här i skolavslutningstider när det är rätt mycket att tänka på – se till att kursdeltagarna blir färdiga med sin behörigheter, göra utvärderingar och att sätta omdömen. Det handlar om SFHL:s ombudsmöte 2013 som närmar sig. Vi är nio ombud från distrikt 5. Vi har träffats för att försöka ta ett grepp på alla förslag, motioner m.m. Det är inte så enkelt – speciellt inte att läsa stadgeförslag, jämföra med nuvarande stadgar och försök att förstå styrelsens intentioner. Det tar tid att sätta sig in. Eftersom vi representerar vårt distrikt på ombudsmötet, så har vi självklart pratat en hel del om distriktens framtida roll. Vi är lite förvirrade. I stadgeförslaget tonas distriktens roll ner till en ”valkrets”. Det är distriktens enda roll framöver. Men när man bläddrar vidare i handlingarna så dyker ”Normalstadgar för distrikten” upp – oförändrade jämfört med tidigare. Där står det bl a att distrikten ansvarar för förbundets regionala arbete. Jaha? Vilket regionala arbete är det? Söker man i dokumenten på ordet ”distrikt” så dyker det upp massor av gånger i nuvarande stadgar, men bara ett fåtal i det nya förslaget. Ordförandekonferensen var tydlig om att distrikten skulle finnas kvar, och det gör de förvisso i det nya förslaget – men vilken är deras roll – förutom att utse ombud till ombudsmötet vart tredje år? Är det distrikten själva som ska definiera sin roll och uppgift däremellan? Jag tycker att det är viktigt att det finns samlingsplatser och träffpunkter inom SFHL – tillfällen då lärare från olika skolor möts, utbyter erfarenheter, pratar fackliga frågor, fortbildar sig osv. Vikten av det utbytet tror jag inte kan överskattas. Var och hur ska detta ske om vi inte har en distriktsorganisation? Om vi i praktiken avskaffar distrikten tror jag att vi tvingas uppfinna dem igen – skapa nya mötesplatser som fyller ett viktigt behov. ”SFHL är en medlemsstyrd organisation...” skriver Förbundsstyrelsen i förslaget till värdegrund. Låt då för allt i världen inte SFHL bli en toppstyrd organisation. Vi ska inte skapa ett glapp mellan lokalavdelningar, förbundsstyrelse och kansli. Men distriktsfrågan är bara en av många på ombudsmötet. Det kommer att bli intressanta diskussioner om folkhögskolepolitiska och organisationspolitiska mål, värdegrund, Fair Union, avtalsråd och många andra frågor. Vi ska staka ut kursen för de närmaste tre åren. Utmaningarna för folkhögskolan och för SFHL är många och vi ska rusta oss för att möta dem. Vi måste vässa oss och inte vara så försiktiga i våra formuleringar av målen. Om inte vi slåss för folkhögskolan – vem gör det då? JAN HULTMAN

29


L I T T E R AT U R

Några lästips om svensk folkhögskola

Dansk folkhögskola 2012 i en 180-sidig debattbok ”Hvorfor skal hverdagen ligne

en slutspurt? Höjskolen til debat 2012” (Forlaget Klim), skriver tio författare om den danska folkhögskolans historia och arvet från Grundtvig. Boken är utgiven med anledning av elevföreningens 100-årsjubileum vid Testrups folkhögskola strax söder om Aarhus på Jylland. Vi påminns om att danskheten var en självklarhet vid starten när Danmark just mist halva Jylland till Tyskland. Den danska folkhögskolan kombinerade bildning och nytta med alla sina lantbruksrelaterade ämnen. På 1900-talet kom nyttiga förberedande kurser för sjuksköterskor och lärare, dock med dominans för de historisk-poetiska, ”grundtvigska” ämnena. Det är inte utan att en svensk känner igen sig i vår blandning av ”nyttiga” ämnen och de som utgör vår honnörsprofil ”allmän medborgerlig bildning”. I dag finns 71 statsunderstödda danska folkhögskolor, jämfört med 106 stycken toppåret 1994. Med en svensk bakgrund kan man spekulera om inte tillströmningen skulle öka om man gav avkall på det danska till förmån för det internationella, och om de ganska sällsynta tvååriga kurserna blev vanligare. Bertel Haarder, f.d. undervisningsminister och uppvuxen på folkhögskola, sammanfattar betydelsen av vad eleverna fick med sig hem efter en kurs på tre till fem månader: Internatskolan som gjorde det möjligt att söka sig till andra delar av landet och få vänner för livet, en erkänsla för personliga kvaliteter framför formella meriter och att man fick uppleva något av det bästa i dansk litteratur, sång, musik och drama som man varit för omogen att ta till sig under skoltiden. Andra skribenter tecknar bilden av framtidens danska folkhögskola. En vill att Arbetarrörelsens folkhögskolor anpassas till EU och att danskheten ersätts av ett globalt sammanhang. En annan vill att folkhögskolan åter blir platsen där det experimenteras med demokratin och alternativa pedagogiker. En tredje sätter Odyssén som modell för folkhögskoleelevens bildningsresa medan en fjärde argumenterar för att folkhögskolan står öppen för dem som hamnat snett både i ungdomsskolan och vid universitetsstudierna, och en femte drömmer om att folkhögskolan blir en ”samvetsverkstad” som tränar eleverna, inte till förändrings- men till förundringsberedskap inför livet. BJÖRN HÖJER

jag insåg att jag håller på att bli en folkhögskolenörd när jag på antikvariat.net beställde Svensk folkhögskola 100 år i fyra band som gavs ut 1968. Verket är kanske inte det första man föreslår den som är intresserad av svensk folkhögskolas och folkhögskollärarnas historia. Enklast är att söka upp sajten lararnashistoria.se. Under rubriken ”Artikelpresentationer” hittar ni Kerstin Mustels översiktliga artikel om Folkhögskolan och en överskådlig och pedagogiskt upplagd tidslinje om folkhögskolan och folkhögskolläraren från 1868 till 2010. Vill man lägga iPaden åt sidan och ha en bok med sig i solstolen finns pedagogikforskaren Tomasz Maliszewskis Den svenska folkhögskolan – en betraktelse från andra sidan Östersjön från 2008 och av många ansedd som den bästa historiska boken om svensk folkhögskola. Den bygger på mångåriga och omfattande studier av muntliga och skriftliga källor både i Sverige och i övriga Europa. Bland annat skriver han att en av de viktigaste faktorerna till folkhögskolornas framgång var lärarkåren. Men vi ska inte glömma SFHLs Från Rektorsförening till fackförbund som gavs ut 2002. Den är betydligt mer spännande än vad titeln anger och berättar om folkhögskolan ur lärarnas perspektiv. STAFFAN MYRBÄCK

Kort om... Herbert Tingsten, århundradets sommar och humanismens roll Herbert Tingstens sista dagar Per Wirtén. Tillhör kategorin lustläsning. Välskrivet om en fascinerande och komplex personlighet och intellektuell. Fastnade genast och ville fortsätta. Enda irritationen är en och annan i onödan påhittad scen, Det bli inte bättre. Det skapar snarare osäkerhet om vad som är påhitt och fakta./SM

30

Århundradets Sommar Florian Illies Ett reportage om sista sommaren före första världskrigets utbrott och början på det långa århundradet, en sommar då experimentlustan och kreativiteten sjöd i världsstäderna. Illies låter ett avgörande skede i kulturhistorien återuppstå. En bok för hängmattan med skylten Stör ej./SM

Alltings mått Anders Ekström Sverker Sörlin Det sägs att humaniora är i kris men i Alltings mått hävdar författarna att humanistisk kunskap redan spelar en betydligt större roll än vad som sägs och erkänns. ”De har skrivit en rasande intressant bok” skrev svenskspråkiga finska Hufvudstadsbladets recent.


En egen kokbok för folkhögskolan i boken Mat med omtanke –

Gemenskap kring bordet på Helsjön (Argument Förlag) samlas favoritrecepten från köket på Helsjöns Folkhögskola i Horred. Under många år har vissa recept skrivits av och kopierats till förtjusta matgäster på skolan. Det fick husmor Anne Marie Hjortzberg-Nordlund och hennes kollegor i köket att fundera över om de inte skulle göra en bok av alla dessa efterfrågade recept. När Argument Förlag kopplades in blev det allvar och nu kan man följa dagen på Helsjön från frukost till lunch, middag, kvällsmat och däremellan mellanmål med grötbullar och specialmüsli, grekisk skinkstek och mangokyckling, hawaiisallad och hållbar vitkålssallad, kolasås tjinuski och kokostosca. Som en röd tråd går Helsjöns hållbarhets- och miljötänk genom recepten med information om var i grannskapet skolan köper kött och kravgrönsaker, odlingstips och information om olika miljömärkningar. Boken är smakligt layoutad med vackra bilder på maträtter och miljön kring Helsjön under olika årstider. Recepten är korta och koncisa och texten koncentrerad vilket ger intryck att det nog inte är så svårt att våga sig på dem. Man får gratulera skolan till den utmärkta idén. Visst finns det säkert på andra skolor häften på eller kopierade versioner med favoritrecept men en bok framställd av kökspersonalen har inte tidigare nått redaktionens bord, Det är bara att hoppas att andra skolor hänger på och visar fram vad en erfaren kökspersonal kan åstadkomma. För nog är det värt att lyfta fram det ofta osynliga och efter avslutad måltid snabbt bortglömda arbetet som sker bakom grytor och spisar. BIRGITTA TINGDAL

TIDSKRIFTEN

En 120-årig tidskrift kommer till Sverige jag träffade grantas dåvarande

redaktör, Bill Buford, på en resa till London 1993. Han hade just kommit ut med sitt uppmärksammade reportage där han wallraffade bland fotbollshuliganer, Among the thugs. Han följde dem, deltog på matcherna, när de medvetet startade upplopp, söp, blev slagen av polisen och mötte nationalister – städade gamla farbröder med fluga som uppmuntrade huliganernas upplopp. Grantas redaktion låg på en bakgata i ett par små rum, trångt och med de sedvanliga smutsiga heltäckande mattorna på golvet. Buford var den som återuppväckte Granta som litterär tidskrift 1979. Den grundades 1889 av studenter vid

Cambridge universitet. Tidskriften publicerade noveller och artiklar, förstlingsverk av författare som senare blev världskända. Under sextio- och sjuttiotalen somnade tidskriften in tills några före detta cambridgestudenter startade om tidningen på nytt som ett magasin för noveller och litterärt skrivna reportage, men den här gången ville man nå läsare utanför universitetsvärlden. I samarbete med Albert Bonniers förlag ger Granta nu ut en svensk version av tidskriften med både svenska och översatta texter. Man har ett liknande samarbete med ytterligare nio länder. Buford då? Han blev redaktör på The New Yorker.

Tipsa eller skriv om personer du vill uppmärksamma.

STAFFAN MYRBÄCK

PERSONER

gabriella pilcher, som

kerstin svevar, lärare

jim dawe, tidigare rek-

studerat på Ölands folkhögskola, fick fackförbundet Kommunals stora kulturpris på 150 000 kr för sin film ”Äta sova, dö.” Filmen fick tidigare i år fyra guldbaggar för bästa film, bästa manus, bästa regi och bästa kvinnliga huvudroll. Kommunals jury motiverar priset med att filmen är en modern arbetarklassskildring och ett realistiskt och smärtsamt dokument från dagens Sverige.

på Bollnäs folkhögskolas skrivarlinje, firar 20 år med utbildningen. För att fira dess existens arrangerade Bollnäs museum en vernissage och bjöd in deltagare på skrivaroch konstlinjen att ställa ut sina alster, berättar tidningen Ljusnan. Utställningen är ett samarbete mellan de två linjerna. Skrivarlinjens deltagare har gjort en egen tolkning utifrån konstlinjens olika skapelser.

tor vid Hampnäs folkhögskola (numera Örnsköldsvik), var en av fyra svenskar som befann sig i Nordkorea när det var som mest spänt mellan landets regim och USA. Jim Dawe var i landet som representant för Röda Korset, som är en viktig aktör när det gäller biståndet till Nordkorea. Sverige, Norge och Finland står för 75 procent av Röda Korsets insatser, totalt 50 miljoner kr.

31


S F H L - P O R T R ÄT T I juni är Billströmska värd för SFHLs ombudsmöte som tar emot 71 ombud plus förbundsstyrelse och gäster. Så vad kommer de att möta? – Sveriges vackraste folkhögskola. Vi är just klara med renoveringar så vi är stolta att visa upp skolan.

”Det var lite för bra för att ens ha som målsättning” Ibland är det som att någon redan stakat ut vägen, en högre makt som griper in och styr våra liv i en förutbestämd riktning. Så tycktes det vara för Pär Öjerot, lärare på Billströmska folkhögskolan. staffan myrbäck pär öjerots första gitarr var en Gerdin, en akustisk gitarr byggd i Säffle på fyrtiotalet. Logotypen såg nästan ut som och namnet nästan lät som det betydligt mer berömda märket Levin. – Det är min mormors gitarr. Jag har den kvar och tar bara hand om den. Han var sex år och drog med sig gitarren till fritids. Där fanns Ture Andersson som jobbade som fritidsledare. Han lärde Pär Öjerot att spela; ackorden, hur man slog rytmen med handen och första låten: Jag hade en gång en båt.

När han gick i fjärde klass bildade han sitt första band. Och så fortsatte det. Bildade nya band. I högstadiet och på gymnasiet åkte de runt och spelade på fritidsgårdar. Efter gymnasiet sökte han till Ljungkiles musiklinje och sen vidare till musikhögskolan. En dag för sju år sedan, tjugo år efter att han fått sin första gitarr, ringer det på telefonen. Han hade just avslutat sina studier på musikhögskolan. Det var från Billströmska. Vill han komma och jobba hos dem? Undervisa i musik! Han hade inte ens tänkt tanken. På en folkhögskola! Det var lite för bra för att ha som målsättning. sen händer det. Han kommer till skolan, och vem möter han där? Jo, Ture Andersson, fritidsledaren som lärde honom spela gitarr. Nu jobbade han som vaktmästare på Billströmska. Pär Öjerot jobbar fyra dagar i

veckan, 80 procent, dels på musiklinjen, dels som klassföreståndare för allmän linje med musikinriktning. Vi träffades på sfhl-veckan i mars där han deltog i en kurs om Allmän linje. – Det var kul att höra hur lika och olika vi är. De som arbetar på förortsskolor möter en helt annan problematik jämfört med oss landsortsskolor som har internat. när vi talas vid har han just kommit hem från ett möte där ombud och suppleanter till sfhls ombudsmöte har gått igenom och diskuterat förslag och motioner till ombudsmötet. Pär Öjerot är suppleant. – Vi diskuterade bl.a. föroch nackdelar med stockholmsdistriktets förslag om att inrätta ett avtalsråd. Det är ju också en fråga om på vad man ska lägga det fackliga engagemanget. Pär Öjerot är vice ordförande i sfhl på Billströmska. Alla medlemmar är väldigt aktiva och engagerade, både i lokalavdelningen och i styrelsen. Den tid han inte är på skolan är han frilansmusiker. Han är skolad jazzmusiker och hoppar in i olika band och spelar. Det blir mer och mer bluegrass, irländskt och akustisk country. Somrarna ägnas mycket åt turnéer. Helgen före ombudsmötet åker han till Finland för att spela. Efter ombudsmötet är det dags att packa väskan och dra ut på vägarna igen. Kanske tänker han då och då på Ture Andersson, vaktmästaren som lärde honom att spela gitarr.

Folkhögskolan 4 2013  
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you