“Jag missade min första intervju – så jag ljög och sa att jag var sjuk."

Text: Ella Holmgren Warolén och Signe Vikström

“Jag missade min första intervju. Jag glömde bort att jag skulle ha den –så jag ljög och sa att jag var sjuk.”

I fjol valdes Jonathan Wikström Shemer till ordförande för skolans elevkår. Nu, ett år senare, är verksamhetsåret 23/24 över och han tar studenten om några månader, juni 2024. I en intervju om hans gymnasietid och vägen till ordförande tackar vi på KG Times honom för hans verksamhetstid.

Kåris är ett litet och hemtrevligt rum beläget vid skolans danssal. Här samlas elevkåren genom sina många visioner för skolan. Det är även här tidigare ordförande Jonathan Wikström Shemer erbjuder att intervjun, som han generöst deltar i, kan hållas. Han plockar upp sina nycklar ur bakfickan och låser upp dörren; en dörr där “KÅRIS” är skrivet med stora svarta bokstäver Medan han låser upp dörren förklarar han hur han förlorar sina “kårisrättigheter” snart därefter, när nästa styrelse tillträder.

Rummet är relativt litet Diverse föremål är staplade från golv till tak. Överallt har generationer av styrelseledamöter lämnat sina spår bakom sig; namnoch internskämt permanent skrivna med spritpenna på det avlånga bord där otaliga möten har hållits under elevkårens tid på skolan, och på en av väggarna hänger en stor whiteboardtavla vars vita färg knappt syns genom alla klottrade namn och referenser. Vi slår oss ned vid bordet.

Ska vi börja där allting började: ditt gymnasieval för tre år sedan? Hur hamnade du på just KG?

–Min brorsa gick på KG och min syrra gick på Norra Real. Jag visste från början att jag ville gå natur, och jag hade gått ut med väldigt bra betyg från högstadiet. Jag funderade mellan Viktor Rydberg Odenplan, Norra Real eller, ja, KG.

Han förklarar att han ville gå på en större skola, och att valet då stod mellan Norra real och Kungsholmens gymnasium. Det slutgiltiga valet var dock inte helt självklart.

–Jag vet typ inte varför jag valde KG över norra. Jag hade inte så mycket tanke bakom det. Det kändes som det var lite mer saker som hände på KG. Sen så bara blev det KG.

Under hans tid i grundskolan har han gått på 4-5 olika skolor. I ettan i lågstadiet gick han på en skola på Nya Zeeland eftersom hans föräldrar bodde där ett år Han beskriver det som en rolig upplevelse och att han fick lära sig mycket engelska redan vid en ung ålder.

Vad minns du av ettan, nu när du ska gå ut trean i juni? Alltså på KG, inte på Nya Zeeland!

Jonathan skrattar och lutar sig tillbaka i kontorsstolen medan han tänker tillbaka på ettan i gymnasiet. Han berättar att det han tycker är lite tråkigt med trean är att alla redan känner varandra, att man har hamnat i sina kretsar

– Så var det inte alls i ettan Alla sprang verkligen runt hejvilt. Helt hypersociala; ska säga hej till alla, och lära känna folk. Det kanske var lite utmattande i stunden, men såhär nu i efterhand saknar man det ändå

I ettan hade inte Jonathan några vidare tankar om att gå med i elevkåren Han sökte till projektutskottet höstterminen i ettan, men kom inte med.

– Fett bra att jag inte kom med, jag hade inte passat där alls Alla utskotten har lite sin egen kultur i sig, och de gör väldigt olika grejer. Jag känner att jag gillar att göra lite större projekt. Projektutskottet är snarare flera mindre projekt Jag tror jag skulle bli lite uttråkad om jag skulle sitta där som stabis.

Efter att Jonathan inte kom med i projektutskottet sökte han återigen till elevkåren vårterminen i ettan, den här gången till det sociala utskottet som är mer inriktat på större event; exempelvis karnevalen och insparken. De satt och åt lunch när hans kompis Cornelia ‘Coco’ Carlsson, som skolan senare kom att känna till som vice ordförande 23/24, lyckades övertyga honom att söka till just det sociala utskottet.

– Jag missade min första intervju Jag glömde bort att jag skulle ha den–så jag ljög och sa att jag var sjuk. Efteråt hade jag en till intervju, och kom med. Jag blev ganska förvånad för jag hade inte lagt så mycket tanke på det egentligen Men det var jättetur faktiskt, jag har haft skitkul i elevkåren.

Hur kommer det sig att du sökte till ordförande?

– Jag började ju tänka på om jag ville söka någon post redan sommaren efter ettan, eftersom jag ändå var med i elevkåren liksom Man gör fan mycket i elevkåren. Det är sjukt det man gör. Speciellt när man får se arbetet, det är en stor organisation. Och att ändå få ta del av den, och särskilt då få leda den, man skulle få lära sig så jävla mycket

När Jonathan hade bestämt sig för att söka efter en post så började han fundera på vilken han ville ha. Trots att han varit med i det sociala utskottet så ville han inte vara socialas ordförande, han ville arbeta med saker som rör hela skolan. Han insåg att den posten som resonerade bäst med honom var just ordförandeposten

– Jag hade ju en motkandidat då också, vilket inte alla hade Men jag kände hellre att jag söker någonting som jag vill faktiskt bli än att söka någonting bara för att vara med i styrelsen. Det kändes rimligt.

I år lämnades valberedningens förslag på ordförande vakant, men förra året var det Jonathan som blev föreslagen till ordförandeposten. Han berättar att det kom som en chock.

–Man får reda på om man blir rekommenderad dagen innan årsmötet. Så man håller en hel kampanj i en månad för att sedan liksom hoppas att man också får valberedningsförslag. Jag trodde inte alls att jag skulle få det, faktiskt Andra kandidaten var med i styrelsen året innan, som generalsekreterare. Så jag blev väldigt förvånad när de valde att rekommendera mig. Man blir väldigt glad att de har det förtroendet för dig.

Jonathan beskriver hur han jobbade mycket på sin kampanj. Han ville visa att han var seriös.

– Jag blev väldigt nöjd med rollen, det kändes väldigt bra när jag väl blev ordförande. Kändes som det passade mig.

Vad gör man som ordförande?

– Det man gör som ordförande märks inte så mycket, för en stor del av ditt jobb är bara att göra så att det inte blir problem Man märker inte när det inte är problem. Det är mycket jobb man måste ta itu med som annars skapar stora problem om det inte utförs, men om du gör ditt arbete ordentligt så märks det inte av

Jonathan berättar att mycket av jobbet är avtal med Skatteverket, och med utomstående organisationer, för att få in pengar till elevkåren Som ordförande representerar man även elevkåren och ansvarar för att folk ska vilja gå med.

– Alltså, det finns vissa saker som är konkreta i mitt arbetsområde, men mitt arbetsområde är också att leda styrelsen och hjälpa deras arbete. Det är mest formalia, avtal och representation. Jag gör inte mycket med eventen, asså all cred till utskottsordförandena De gör verkligen 95 % av jobbet.

Vad har varit det bästa med att vara ordförande?

– Jag tyckte att det var så jävla roligt att få förhandla avtalen med företag. För det är något som gått väldigt bra i år. Vi har haft väldigt bra avtal. Att få sitta där och bara, "Nä, inte tillräckligt bra”. Shit, tänk att jag ändå förhandlat avtal om flera hundratusen kronor liksom. Det är fan sjukt. Jonathan lyfter fram dessa avtalsförhandlingar som viktiga erfarenheter. Han delar med sig av vad han lärde sig när det gäller förhandlingar av pengar.

– Man måste vara lite oförskämd faktiskt. Man måste det.

Det är viktigt att våga ta för sig vid avtalsförhandlingar och inte omedelbart nöja sig, menar Jonathan. Sedan finns det förstås fler saker som han gillade med att vara med i styrelsen.

– Att se allting verkställas. Det känns så sjukt ibland för det kan verkligen bara vara någon idé man har snackat om på något styrelsemöte, och sen såhär en månad efter blir det realiserat. Det är ändå en ganska kraftfull tanke att tänka liksom shit, om vi bara bestämmer oss för någonting så blir det verklighet Bara att få se processen Väldigt kul Han berättar också om ansvaret som kommer med ordföranderollen. Till exempel när man håller tal, då får man tänka på vad man säger. Jonathan skrattar och berättar om en incident från skolavslutningen inför sommarlovet 2023 Han skulle hålla tal i en kyrka och svor, utan att tänka vidare, “fy fan vad skönt” tre gånger i rad. Folk blev lite chockade, men Jonathan skämtar om att det kanske åtminstone var lite “banbrytande”.

Är det något som du, nu i efterhand, känner att du hade kunnat göra bättre som ordförande?

–Ah, kanske inte svära i kyrkan, men vem bryr sig. Vad jag skulle kunnat göra bättre? Om jag skulle sitta ett år till hade jag kunnat göra många saker så mycket bättre, bara för att jag har erfarenhet nu Men nånting som jag verkligen skulle ha gjort från början är nog att delegera mer till vice ordförande och operativa chefen. Det är mycket på ordföranderollen, särskilt i början, och om du inte delegerar så ger du dem inte heller chansen att lära sig och själva göra det arbetet. Så det skulle jag säga var min största tabbe, egentligen.

Jonathan anser att det har varit ett bra verksamhetsår. Styrelsen har haft vad han anser “unika förutsättningar” som har underlättat enormt, samt att de inte haft några större ekonomiska problem “Vi har varit ett väldigt produktivt gäng, alla har gjort det de ska,” säger han.

– Man är ju bara ett gäng 18-åringar. Varje år brukar det bli ett sinnessjukt stort bråk i styrelsen, vilket är rimligt faktiskt. Man jobbar mycket och man blir väldigt insatt i det man gör. Då blir man irriterad när folk motarbetar en. Det gör de ju inte med mening förstås, men ibland kan det bara bli så Vi har haft sådana incidenter också, men inte alls på samma skala som tidigare år. Det har verkligen speglat avsaknaden av problem.

Nu ska Alice ta sig an ordförandeposten, har du några råd till henne och framtida ordförande?

Som ordförande kommer man göra misstag. Föregående ordförande gjorde också misstag. Det är inte möjligt att ha ett helt perfekt år. Det är alltid någonting som man missar, eller något bråk Bara, ta inte dig själv eller föregående styrelsen för seriöst För om du gör det så tror jag att man sätter alldeles för orealistiska förväntningar.

Jonathan förklarar att det är lätt att placera ens företrädare på en piedestal, men att det är viktigt att komma ihåg att de också bara var oerfarna 18åringar, som inte gjort något liknande tidigare. Han uppmuntrar också till att våga ta egna beslut och inte fortsätta göra saker på ett visst sätt bara för att det alltid har gjorts så.

Du talar om att sätta ordförande på en piedestal. Uppmärksamheten som ordförande, har du märkt av den?

-Ja, den är väldigt påtaglig, faktiskt Extremt påtaglig Men det är ju bara i KG folk bryr sig om det också. Det kanske låter lite löjligt, men det kan ske på typ fester att man träffar några man inte känner som säger något i stil med ”Ah mr president!" Jag känner mig taskig för att jag inte vet vilka de är, och det känns som att… Jag vet inte, att det kan uppfattas som att man har hybris. Det är också inte heller “Jonathan, en skön grabb”, det är bara “han är ordförande i KG:s elevkår”.

Nu närmar sig studenten, hur känner du kring det?

– Asså så jävla skönt. Jag är jättetaggad. Jag ska på studentresa. Ska göra lumpen också, är väldigt taggad på det, och plugga.

Jonathan tänker tillbaka på sin tid på skolan och elevkåren.

– Elevkåren har varit jävligt kul och man har lärt sig så sinnessjukt mycket, men det har även varit sjukt mycket arbete som ordförande. Det känns också som att jag har lärt mig allt jag kommer lära mig på KG Jag har fortfarande några prov kvar, men det känns som att det bara är en slutsträcka till att få göra något nytt.

Att Jonathan är tacksam för sin tid i elevkåren och styrelsen, men samtidigt tillfreds med att avgå efter två år av hårt arbete, är inte något han är ensam om. Han har märkt att de andra styrelseledamöterna känner detsamma.

– I början är det nytt och spännande. Man kan fortfarande göra saker. Men de tre sista månaderna är mer att upprätthålla det som redan är, vilket inte är så jättekul. Sen ser man också all energi den nya styrelsen har när de tillträder, hur taggade de är liksom. Det är bra att man avgår eftersom den energi man hade i början kommer tillbaka med en ny styrelse.