Emma: ”Skolan är som en stor familj i ett stort hus.”

Text: Alexander Melander

Emma är ett välkänt ansikte på skolan som är näst intill omöjligt att missa. I hela 28 år har hon jobbat i det mysiga kaféet utanför matsalen. Sett lärare och rektorer som kommit och gått. Elever som har blivit framgångsrika journalister, läkare och skådespelare har genom åren serverats av Emma. För 28 år sedan fastnade hon här på Kungsholmens gymnasium för den unika arbetsmiljön skolan utgör.

Det är strax efter lunchtid på en tisdag som jag stiger in i kaféet och hälsar på Emma. Jag har bestämt mig för att göra ett reportage för att ta reda på mer om personen bakom kaféet Hon ler brett och hälsar mig välkommen. Men det är inget lugn jag stiger in i. Överallt hör jag bruset och pipet av maskiner och kön till kassan är ett par meter lång Under ett par minuter så försöker jag förgäves påbörja intervjun med henne. Kors och tvärs springer hon fram och tillbaka för att grilla mackor, hämta kaffe och ta emot beställningar Efter att rushen lugnat ner sig får jag äntligen chansen att påbörja intervjun.

Emma berättar att hon ursprungligen är från Manilla på Filippinerna och att hon 1985 flyttade till Sverige Hon har tidigare bott i Småland och Norrköping. Under många år har hon jobbat i kafébranschen och när hon kom till Stockholm så fastnade hon på Kungsholmens gymnasium Hon upptäckte att vår skola var unik till skillnad från andra skolor. Här var alla som en familjemedlem i en stor familj och hon märkte snabbt att hon trivdes här Eleverna var väluppfostrade, visade respekt och var lätta att konversera med såväl som personal och lärare. ”Skolan är som en stor familj i ett stort hus.” säger hon.

Enligt Emma så är det viktigaste när man jobbar att man trivs, vilket hon tycker att hon verkligen gör. Hon berättar att hon aldrig skulle lämna kaféet för pengar. ”Jag har verkligen fastnat här", säger hon med ett glatt skratt.

Återigen avbryts intervjun, ett par kunder har nyss dykt upp och ska ha den populära grillade pestomackan. Så hoptryckt vid en soptunna och en kyl står jag med mitt anteckningsblock för att inte stå i vägen för henne när hon fram och tillbaka springer mellan grillen och ett bord med mackor När mackorna väl är klara så trycker hon på ringklockan vid kassan och ropar ut beställningen.

När inga kunder längre är i sikte så fortsätter hon och förklarar till mig hur hon uppskattar att skolan har en internationell och en svensk sektion. Hon tycker att gemenskapen på skolan är ett fint exempel på hur integrationen kan fungera Hon påpekar också att det är bra att man i denna ålder kan träffa och lära känna andra människor från olika kulturer för att förstå världen bättre.

Hon har också sett att det är något speciellt med den nya generationen Z. Till skillnad från den förra generationerna så är vår generation enligt Emma mer öppen. Ettorna är inte alls lika blyga nuförtiden som de var när hon började jobba på skolan. Hon gillar verkligen denna nya generation.

Att jobba i ett kafé är något som både är psykiskt och fysiskt tungt. Det är ett stressigt jobb med många olika arbetsuppgifter. ”De enda gångerna jag får sitta ner och ta det lugnt är vid frukost och lunch ” säger hon. Det är otroligt viktigt med rutiner och stresstålighet. Att alltid ha en plan B är nödvändigt eftersom vad som helst kan hända. Att förse en skola med ett kafé kräver många förberedelser i kaféet som hon bland annat samarbetar med skolköket med. Exempelvis så sköter hon nog en av de viktigaste uppgifterna på skolan: Att brygga lärarnas kaffe på morgonen Detta kaffe lär nog vara en av de viktigaste komponenterna i lärarnas vardag och som kanske driver hela läroverket.

Slutligen så påpekar hon att det är viktigt att inte köra ut sig och vikten av att njuta av livet Att ofta gå på konserter, gå på restaurang, resa och träffa vänner och familj är något som hon älskar att göra på sin fritid.

När jag frågar henne hur hon ser på framtiden så svarar hon att hon att trots att hon är 65 år gammal så har hon inga planer på att gå i pension Hon kommer att fortsätta jobba så länge kroppen räcker, förklarar hon. "Om jag skulle bli pensionär, ska jag då bara sitta i soffan och titta upp i taket eller?” säger hon skämtsamt och avslutar med ett gott skratt Att Emma verkligen trivs här på skolan och älskar sitt jobb är det ingen tvekan om. En mer äkta KG:are kan du inte hitta.