Syrekänsliga celler Kroppen runt Både för lite och för mycket syre gör oss sjuka. Därför är cellernas syrekänslighet en nyckel vid många sjukdomstillstånd. Text: Ola Danielsson
ST R O K E
Syrebrist skadar hjärnan Vid en stroke går ett blodkärl sönder eller proppas igen så att delar av hjärnan drabbas av syrebrist. Behandlingen måste ta hand om den akuta blodläckan, men forskning pågår också för att ta reda på om det går att hjälpa vävnaden att bättre återhämta sig från syrebristen.
ÖGONSJUKDOM
Blodkärl stör synen Våt makuladegeneration är en synstörning som beror på att defekta blodkärl bildas i ögat. Forskare vid Karolinska Institutet har visat att regleringen av syrebrist i ögat är centralt i sjukdomsförloppet och studerar hur behandling skulle kunna riktas specifikt mot cellerna som känner av syrebristen.
N J U R SV I K T
Blodbrist minskar syretransport Vid syrebrist utsöndrar njurarna hormonet EPO som styr nybildning av syretransporterande röda blodkroppar. Vid njursvikt fungerar detta dåligt med blodbrist som följd. Flera kliniska prövningar pågår av substanser som ska motverka blodbrist genom att stimulera nybildningen av röda blodkroppar.
CA N C E R SÅR
Foto: Istockphoto
Foto: iStockphoto
Syrebrist hindrar läkning I svårläkta sår, till exempel i fotsår vid diabetes, är vävnaden ofta dåligt syresatt. En behandling är att låta patienten andas 100 procent syrgas i en tryckkammare, så att blodets syrehalt ökar. Forskning pågår också för att utveckla sårbehandlingar som riktar sig specifikt mot syremaskineriet i sårvävnadens celler.
Syreslukande celler En snabbt växande cancertumör behöver mycket syre och näring och kan utnyttja det syrereglerade maskineriet för att stimulera ökad blodkärlsbildning. Flera cancerläkemedel har utvecklats som motverkar blodkärlsnybildningen genom att påverka cancercellernas känslighet för syre.
Källor: Nobelprize.org, Oxygen sensing decoded: a Nobel concept in biology, Angiogenesis, oktober 2019, S:t Eriks Ögonsjukhus, Wound Healing Essentials: Let There Be Oxygen, Wound Repair Regen, januari 2010 Medicinsk Vetenskap №4–2019 №3–2017
9
