Tio frågor om blodgivning agneta sjödin
Hans Gulliksson är forskare vid institutionen för laboratoriemedicin, Karolinska Institutet, och områdeschef inom klinisk immunologi och transfusionsmedicin, Karolinska universitetssjukhuset.
text Cecilia Odlind
Amerikanska forskare har lyckats skapa partiklar som liknar röda blodkroppar. Vi frågade Hans Gulliksson:
När kommer fungerande konstgjort blod?
1
Hur går det med försöken att få fram konstgjort blod? – Det har pågått forskning i flera decennier inom olika företag och institutioner för att få fram konstgjort blod men hittills har forskningen inte lyckats. Ett problem har varit biverkningar. En stor svårighet är också att efterlikna viktiga egenskaper hos de röda blodkropparna, erytrocyterna. De har bland annat förmåga att vidga blodkärl för att kunna ta sig fram till kroppens alla delar, även de områden i kroppen där kärlen är mycket små. Det konstgjorda blod som man hittills tagit fram har enbart fungerat som en passiv syretransportör. Nyligen lyckades forskare i USA skapa partiklar som kan ändra form, dock inte transportera syre. Kanske kan det öppna nya möjligheter.
2
Vad skulle fördelarna med konstgjort blod vara? – Problemet med att olika blodgrupper måste matcha mellan givare och mottagare skulle undvikas. Blodet skulle därmed vara omedelbart tillgängligt för transfusion, vilket skulle vara en stor fördel i akuta situationer. Det har också längre hållbarhet, jämfört med riktigt blod. Dessutom kan risken för överföring av sjukdomar minskas.
3
Kan man odla fram röda blodkroppar från stamceller? – Teoretiskt är det troligen möjligt, även om det kan ligga långt fram i tiden innan man kan få det kostnadseffektivt och säkert.
4
Råder det brist på blod i Sverige? – Sverige är idag självförsörjande på blod. Men det finns stora utmaningar i storstadsregionerna där det ofta behövs många fler blodgivare då mycket blodkrävande specialverksamhet är samlad till universitetssjukhusen.
5
Vad är orsaken till att så få personer lämnar blod? – Vår erfarenhet är att den allra vanligaste orsaken är att det helt enkelt inte blir av. Medvetenheten om behovet av blod är också låg. Likaså är kunskapen dålig om att blod är en färskvara och hur man gör för att bli blodgivare. De som anmäler sig som blodgivare har ofta någon familjemedlem eller nära vän som ger blod eller känner någon som behövt ta emot blod.
6
Antalet blodgivningar varierar under året – varför? – Semestrar, resor och ledighet gör att det under vissa perioder blir färre som kan komma och ge blod och då riskerar det att bli brist. Även perioder av influensa och pandemier kan påverka antalet blodgivningar negativt då sjuka inte får ge blod och de som inte är sjuka måste hålla ställningarna på arbetsplatsen.
7
Hur kan man få fler att lämna? – Forskning visar att närhet till en blodgivarcentral med öppettider anpassade till storstadsmänniskans krav är en av de viktigaste
Stockholmare sämre på att ge blod • Knappt 4 procent av Sveriges vuxna befolkning är blodgivare. • I Stockholms län är procentsiffran knappt tre vilket motsvarar cirka 44 000 aktiva blodgivare. • Blod har en hållbarhet på sex veckor och så gott som allt blod som ges går åt. Här kan du läsa mer om var och hur du kan bli blodgivare: www.geblod.nu Källor: Beatrice Aspevall-Diedrich och Marja-Kaisa Auvinen, båda läkare vid klinisk immunologi och transfusionsmedicin, Karolinska universitetssjukhuset
10 M e d i c i n s k V e t e n s k ap 2 /11
förutsättningarna för att givare ska nyanmäla sig och återkomma. Det är även betydelsefullt att kommunicera behovet av blodgivare, vad blodet används till och att informera om hur du blir blodgivare. Det är också av stor vikt att blodgivarna får ett professionellt bemötande vid sitt besök på Blodcentralen för att de ska känna att de gör en värdefull god gärning och väljer att komma tillbaka.
8
Vilka risker finns med att ta emot blod? – Det som oftast nämns vid blodtransfusion är risk för blodsmitta men i Sverige är den risken låg. Sedan hiv-testen infördes 1985 finns inget fall av transfusionsöverförd hivinfektion i Sverige. Forskning pågår kring blodtransfusioners immunpåverkande effekt, det vill säga effekter på andra kroppsegna celler när blod från annan person ges och ökad infektionsrisk hos vissa patientgrupper.
9
Finns det risker med att ge blod? – Det finns en del myter om blodgivning. Vanligaste myten är att man blir trött eller dess motsats – att man får en ”kick” av blodgivning. Det mest sannolika är att du mår precis om vanligt. Däremot kan du säkert få en kick av känslan att dela med dig av något värdefullt till en annan människa.
10
Hur ser beredskapen ut inför olyckor och katastrofer? – Erfarenheter har visat att blodgivare strömmar till vid olyckor och katastrofer och problemet har då snarare varit att man tvingats be givare att inte komma eftersom det oftast inte är blod som behövs. Många är redan döda eller om det inte är fallet så är det annan humanitär insats som är avgörande och inte blod, som till exempel vid 11 septemberkatastrofen. F