Tema: Adhd ulf sirborn
Henrik Larsson
– Nya resultat, som måste bekräftas i fler studier, indikerar att kopplingen mellan mammans rökning och adhd hos barnen förklaras av en gemensam bakomliggande orsak och inte rökningen i sig. Det verkar som att det finns genetiska faktorer som ökar risken både för mammans rökning och för adhd hos barnen, säger han. Henrik Larsson försöker ta reda på om samma sak gäller även andra faktorer som har kopplats till ökad risk för adhd, som låg födelsevikt. Detsamma gäller sociala faktorer, som kriminalitet och missbruk inom familjen. Henrik Larsson undersöker också hur genetiska faktorer och miljöfaktorer samspelar, ibland så att onda cirklar bildas. – Föräldrarna bidrar inte bara med gener utan också med en viss miljöpåverkan, i form av uppfostran och miljön hemma. Men föräldrarna brottas ofta med liknande funktionsnedsättning, vilket gör att de kan ha extra svårt att handskas med barnens problem. Barnen påverkar också den uppfostran de får genom att via sina beteenden utlösa reaktioner från föräldrarna. Det är viktigt att vara medveten om dessa komplexa samspel när man utformar stöd till föräldrar, säger Henrik Larsson. Vissa menar att adhd inte är en diagnos som betecknar något sjukligt. Många har ibland svårt att koncentrera sig och agerar ibland utan att tänka efter. Så vad är då skillnaden mellan det som betraktas som normal variation och en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning? Det handlar om gradskillnader, menar Henrik Larsson. Hans forskningsresultat ger stöd för synsättet att det inte finns någon ”verklig” gräns mellan personer med diagnoser och dem som anses vara normala. – Koncentrationsproblematik och hyperaktivitet kan leda till problem oavsett om de är tillräckligt stora för att ligga till grund för en adhd-diagnos. Diagnosen är ett sätt att fånga upp dem har störst problem, säger han. Sven Bölte är inne på samma linje och menar att fokus i forskningen rör sig bort från diagnoser och ”antingen-eller-tänkande” till att mer studera betydelsen av gradvisa nedsättningar i olika kognitiva funktioner. Det hindrar dock inte att diagnosen adhd har en viktig funktion. – Den avgörande frågan är om det finns problem som är så stora att det behövs hjälp. En diagnos kan då
vara viktig eftersom den ger en förklaring till problem som personen själv lider av. Den fungerar också som ett kvitto som ger tillgång till den hjälp som finns att få, säger Sven Bölte. Tidigare trodde man att adhd växer bort med åren, något som har visat sig vara helt fel. Adhd finns hos cirka två till fyra procent av den vuxna befolkningen. Här finns också fortfarande en stor kunskapsbrist på många håll, menar Sven Bölte. – Vuxenpsykiatrin ligger i allmänhet 10-20 år efter, även om det finns fler och fler duktiga pionjärer. Det behövs mycket mer forskning och kompetensutveckling när det gäller adhd hos vuxna, säger han. Susanne Bejerot, docent vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, var med och startade en av de första klinikerna för utredning och behandling av adhd hos vuxna i Sverige. Genom att patienterna från början noga registrerades och kartlades i forskningssyfte finns nu ett värdefullt material för att studera adhd hos vuxna. Ett kännetecken hos patienterna är att de fått diagnosen adhd först i vuxen ålder, trots att de flesta har haft kontakt med barnpsykiatrin under uppväxten. – För de som var barn under 1980-talet och tidigare fanns i stort sett ingen hjälp. Vi har verkligen legat efter i Sverige när det gäller att inse att det kan finnas funktionsnedsättning med i bilden, säger Susanne Bejerot. En annan lärdom är att symptomen ser annorlunda ut hos vuxna än hos barn. Den kroppsliga hyperaktiviteten tonas ner när man blir äldre. Symptom blir mer subtila som en inre rastlöshet och en ökad stresskänslighet, berättar Susanne Bejerot. Motoriska problem under barndomen är vanligt vid adhd, visar hennes forskning. Ett av de första tecknen på att barnet utvecklas annorlunda är ofta motorikstörningar, en klumpighet som Susanne Bejerot har visat ökar risken för att senare råka ut för mobbning. Många vuxna med adhd har också andra psykiatriska diagnoser, som borderline, social fobi, depression och autismspektrumstörning. Enligt Susanne Bejerot finns en viss ”diagnosröra” som beror på att olika tillstånd lätt
1986
1987
2013
Damp
Adhd
Adhd, även i vuxenvariant?
Deficits in attention, motor control and perception, damp, definieras och används främst i de skandinaviska länderna som en ersättning för MBD. I dag definieras damp som en kombination av adhd och motoriska och perceptuella svårigheter.
18 M e d i c i n s k Vete n s k ap 1/11
Uppdelningen mellan add och adhd slopas och diagnosen byter namn till adhd. Add används i dag ibland för att benämna en underkategori till adhd. I den Europeiska diagnosmanualen ICD används idag istället hyperkinetic disorder.
Inför nästa version av DSM, som beräknas komma 2013, ska adhdkriterier förändras så att de passa även vuxna. Större hänsyn ska tas till att symptom som ingår i olika psykiatriska diagnoser finns i olika grader.
Källor: NE, Socialstyrelsen, adhdcoaching.se, Adult Attention Deficit Hyperactivity Disorder: Moving Beyond DSM-IV James J. McGough et al.