Carl-Gustaf Elinder
Adjungerad professor i njurmedicin vid Karolinska Institutet med placering vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik. Anknytningen omfattar 20 procent under tre år och bekostas av Stockholms läns landsting. Carl-Gustaf Elinder forskar om orsaker till och konsekvenser av njursvikt. Han använder sig framför allt av epidemiologisk teknik. Ett viktigt rön som hans forskargrupp kommit fram till är att njursvikt ofta beror på summan av flera orsaker medan tidigare forskning oftast har sökt efter enstaka orsaker. Exempel på orsaker bakom njursvikt är rökning, övervikt, fet kost, miljögifter (till exempel kadmium), svampgifter och läkemedel (till exempel smärtstillande som Alvedon eller NSAIDpreparat). Att miljöfaktorer spelar en större roll för uppkomsten av njursvikt bevisas av att förekomsten av sjukdomstillståndet skiljer sig väsentligt åt mellan olika delar av världen. Förekomsten av kronisk njursvikt är betydligt lägre i Sverige jämfört med till exempel USA, som generellt sett har sämre levnadsvanor, eller Japan, som har högre förekomst av miljögifter. CarlGustaf Elinder har genom sina epidemiologiska studier identifierat en rad miljöorsaker som bidragit till uppkomsten av njursvikt. Ett annat viktigt område för hans forskargrupp är att undersöka när det är lämpligt för en njurpatient att börja med dialys. Det har visat sig att en för tidig insats snarare försämrar patientens tillstånd än förbättrar det medan en för sen insats kan vara lika förödande. Just nu planerar Carl-Gustaf Elinder att försöka ta reda på vilken miljöfaktor som kan ligga bakom en pågående epidemi av kronisk njursvikt i Centralamerika. Denna drabbar framförallt arbetare på heta plantager, till exempel under odling av sockerrör.
Martin Grann
Adjungerad professor i psykiatrisk epidemiologi vid Karolinska Institutet med placering vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik. Anknytningen omfattar 20 procent under tre år och bekostas av Kriminalvården. Martin Grann forskar kring samband mellan psykisk sjukdom och våldsbrott, både som psykolog, som konsult åt polisen och som forskare på Karolinska Institutet. En viktig fråga har varit att reda ut om individer med psykisk sjukdom är farligare, det vill säga mer våldsbenägna än andra, och i så fall vad detta beror på. I vilken mån spelar den psykiska sjukdomen in och i vilken mån andra faktorer, som till exempel personlighetsstörning, missbruk eller sociala faktorer? Martin Granns forskning har visat att det föreligger en förhöjd risk för farlighet/risk för våldsbrott hos personer med en psykiatrisk diagnos men – och det är ett av hans viktigaste rön – endast om diagnosen är kombinerad med ett alkohol- eller drogmissbruk. Hos patienter utan missbruk finns ingen ökad risk för våldsamt beteende. Martin Grann och hans forskargrupp har utifrån sina resultat identifierat olika riskfaktorer och listat dessa i en klinisk checklista, som underlättar för läkare inom psykiatrin att identifiera en patients farlighet samt i vilken mån patienten löper risk att begå våldsbrott eller inte.
FRÅN CELL TILL SAMHÄLLE 2011
61