Riv inte en bärande idé

Rätten att ändra kom till i början av 2000-talet. Tyvärr blev det inte riktigt som det var tänkt. Det härjas rätt fritt både inom och utanför lägenheten ofta utan att ens prata med föreningen.

Jag läste en notis för ett par år sedan om ett hus i Rom som rasat ihop därför att de boende rivit bärande väggar. Kan det vara idén om en öppen planlösning som ligger bakom detta? Utan att vara expert vågar jag påstå att risken finns även i Sverige.

Det bilas nämligen lite överallt i föreningarnas hus. Vi tycks alla vara stöpta i samma form och skapa öppna planlösningar genom att riva bärande väggar. Föreningen äger huset och i princip allt inne i huset inklusive fast inredning. Föreningen har dock i allmänhet delegerat det löpande och periodiska underhållet inne i lägenheten på medlemmen. Det finns dessutom en rätt att ändra i lägenheten vilket bygger på särskilda regler. Det bakomliggande skälet till rätten att göra vissa ändringar är att medlemmarna oftast är de stora risktagarna i föreningen och därför bör ha en rimlig rätt att utöva sin äganderätt och kunna göra anpassningar i sitt boende. Det är dock inte tänkt att övervältra problem som hotar husets goda bestånd på föreningen och dess medlemmar.

Rätten att ändra kom till i början av 2000-talet. Tyvärr blev det inte riktigt som det var tänkt. Det härjas rätt fritt både inom och utanför lägenheten ofta utan att ens prata med föreningen. Rättsfall från senare tid ger dessutom signaler att det som sker utanför lägenhetens inre gränssnitt landar i knät på föreningen och övriga medlemmar om det uppstår fel oavsett om föreningen gett tillstånd eller ej.

Justerade lagregler kommer att börja gälla från 1 januari 2023 vilka förhoppningsvis ger föreningarna bra verktyg att motverka åtgärder som man inte vill ha. En medlems rätt att ändra i lägenheten kvarstår. Observera att reglerna alltid enbart gällt rätten att ändra inne i lägenheten. Bostadsrättshavaren kan aldrig mot föreningens vilja, tillskansa sig rätten att dra rör i trossbotten. En medlem som vill göra ändringar i lägenheten ska liksom nu alltid fråga föreningen om tillstånd om arbetena innebär ändring av bland annat bärande väggar, rör- och ventilationsledningar och kulturhistoriska värden.

Föreningen kan säga nej om en åtgärd är till påtaglig skada eller olägenhet för föreningen och dess medlemmar. Ett tillstånd kan förenas med villkor. Många medlemmar har helt sonika struntat i att fråga föreningen på inrådan av lagkloka. Föreningen har inte kunnat göra någonting annat än att vidta omfattande rättsliga åtgärder under åberopande av osäkra grunder och med osäkert utfall.

En medlem som fått nej av styrelsen till en åtgärd har varit hänvisad till att stämma föreningen vid tingsrätt – en dyr och långdragen hantering. Nu införs i stället möjligheten för medlemmen att vända sig till hyresnämnden som avgör frågan. Detta är ett betydligt snabbare och i allmänhet kostnadseffektivt förfarande. Dessutom införs en ny förverkandegrund som gör det möjligt att säga upp en bostadsrättshavare som trots anmodan om rättelse fortsätter ombyggnaden utan tillstånd. Senare avgöranden i domstol har dessutom gjort klart att medlemmen innan föreningen tar ställning till en åtgärd måste förse föreningen med erforderligt underlag för bedömningen exempelvis statiska beräkningar vid rivning av bärande vägg.

Frågan är nu om dessa nya möjligheter för föreningen att agera förbättrar situationen. Jag tycker förslagen är bra. Det är lätt att glömma att det faktiskt är föreningen som äger fastigheten och ändå måste ha det slutliga avgörandet vid större ingrepp. Det kan aldrig accepteras att tekniska system störs eller att medlemmarna tvingas till annat sätt att leva på grund av förändrade sätt att nyttja lägenheten. Samtidigt bibehålls i lagstiftningen respekten för medlemmarnas rimliga förfogande över sin bostad. Medlemmarnas skyddas från övergrepp från en styrelse som utan motiv säger nej därför man är emot ombyggnader i största allmänhet. Genom förfarandet i hyresnämnden kan förhoppningsvis tiderna kortas ned jämfört med de mycket långa prövningstider som en tingsrättsprocess innebär. n