Australiensk radio om Jussi Björling Radiostationen heter 3 MBS och är baserad i Melbourne. I juni 2015 sände man ett program, där Rodney Phillips berättade om Jussi, och givetvis fanns det också tillgängligt en kortare tid på nätet. Programmet ingår i en serie kallad ”A Great Among Greats – The Jussi Björling Story” och sändes i tre delar. Australiens motsvarighet till Sveriges Radio, public service-bolaget ABC, Australian Broadcasting Company, sände också i våras ett program, där Jussi omnämndes. Det var den brittiske dirigenten Sir Andrew Davis, som tidigare bl.a. 1995–1998 haft delat ledarskap för Kungliga Filharmonikerna i Stockholm tillsammans med Paavo Järvi, som i en intervju berättade att han samarbetat med Elisabeth Söderström flera gånger, och att han hade tillbringat en kväll hemma hos henne och hennes man tillsammans med Kerstin Meyer, då de hade suttit och lyssnat till inspelningar med Jussi. Sir Andrew sa, att Jussi alltid hade varit hans favorittenor. Rättelse I höstnumret, nr 55, av Jussi Björlingsällskapets tidning, råkade flera fel insmyga sig. Artikeln Till Utah i krigstider avslutades med en förteckning över konserter, som härstammade från ett annat år (1947) – inte 1940. Listan skulle ha avslutats med ytterligare två uppgifter (efter 24 mars, Kalamazoo, Michigan): 26 mars, Saginaw, Michigan och 29 mars, Chicago, Illinois. Likaså hade författarnamnen till flera artiklar fallit bort i tryckningen. Calle Friedner var författare till artiklarna om Nicolai Gedda och ”Krokodiltårar i Opus”. ”Förteckningen över Jussis inspelningar kompletterad” skulle ha avslutats med följande rader: Till slut: jag är mycket tacksam för synpunkter liksom för uppgifter om de misstag och utelämnanden, som är oundvikliga: harald.henrysson@tele2.se. Harald Henrysson Vi beklagar felen. Notiser signeras däremot inte. Redaktionen
26
Amerikansk filmpremiär med Gustav Björling Filmen ”Hans majestäts rival” har inte blivit någon klassiker. Den spelades in 1943 och är en operettfilm med musik av Jules Sylvain och med så många som runt 60 roller, där de båda operasångarna Gurli Lemon-Bernhard och Gösta Kjellertz har huvudrollerna. Filmen visades senast i SVT år 2000. Det intressanta ur Jussi Björlingsällskapets synpunkt är att även Gösta Björling medverkar men i en biroll så liten, att han inte ens omnämns i Svensk Filmdatabas resumé av handlingen. Svensk film har alltid visats i Amerika ända sedan Stillers och Victor Sjöströms storhetstid för hundra år sedan, och även ”Hans majestäts rival” letade sig över Atlanten, där den fick namnet ”Queen for a Night”. Där recenserades den av Brooklyn Daily Eagel den 30 december 1946, och trots att Gösta Björling alltså hade en liten roll i filmen, hade tydligen namnet Björling redan hunnit slå rot i amerikanarnas medvetande. Men att det fanns mer än en sångare med det efternamnet, det hade recensenten Herbert Cohn inte upptäckt. Så här skrev han: ”Sveriges första filmoperett, ’Queen for a Night’, skulle aldrig ha kunnat bli till, om den inte hade föregåtts av en lång rad icke-svenska operetter. Den har lånat en bit här och en bit där så att, när den hade premiär i lördags på 5th Avenue Playhouse, ”Queen for a Night” såg ut och lät som en hel massa kostym-romantik-med-musik-filmer man under många år har fått se på vita duken. Den har melodier som är Gösta Björling angenäma för stunden, en sagohandling satt mot en sirlig bakgrund och aktörer, som är trevliga och behagliga. Inte mer. Gustav Björling, en av Metropolitanoperans sångare (sic!), är förmodligen en av filmens stjärnor. Om man är vaken kan man känna igen honom som den knubbige herre, som under handlingens första minuter avvisas som en nedbruten tenor av huvudrollsinnehavarinnan som (Gud hjälpe oss) heter Gurli Lemon Bernhard. Efter detta beger han sig, troligen stött, iväg till Met, för denna ’Queen for a Night’ ser inte mer till honom…” Sedan fortsätter recensenten med att kalla de övriga medverkande ”kompetenta” och menar, att Mme Bernhard har en välklingande sopran ”och sjunger för det mesta rent” … och Gösta Kjellertz, huvudrollsinnehavaren som hon föredrar framför Björling, sjunger väl om man accepterar att han sjunger höjdtonerna i falsett”. Utan att ha sett filmen är det svårt att säga, om ”den knubbige mannen” i början av filmen verkligen är Gösta Björling. Däremot är det uppenbart, att han tycker sig ha identifierat Jussi (men han är inte säker) som den stackars avvisade tenoren. Och helt olika var de ju inte.
calle friedner jussi björlingsällskapets tidning våren 2016