16
LANTBRUK
Nummer 8 • Maj 2014 Vad vill du läsa om i Jordbrukaren? Tipsa redaktionen: ring 0141-560 03 eller e-posta till redaktionen@lanstidningen.se!
Djuren går i olika grupper och får ensilage, vete och havre. Soja förekommer inte i foderstaten, men en del mineraler.
Här i detta stall föds det upp cirka 100 köttrastjurar per år, som numera levereras till Bjursunds slakteri, Valdemarsvik.
Conny Jacobsson på Synestad Gård utanför Gamleby satsar i dubbel bemärkelse på närhet i sin köttproduktion.
Närhet i dubbel bemärkelse Nära uppfödning och nära slakt för Synestad gård GAMLEBY (JB)
På Synestad gård utanför Gamleby är närheten viktig i dubbel bemärkelse när det gäller köttproduktionen. Där föder Conny Jacobsson, med hjälp av hustrun Lena, upp cirka 100 köttrastjurar varje år. Tjurkalvarna köps ifrån gårdar i närområdet med bra djurhållning och slaktdjuren levereras till Bjursunds slakteri i Valdemarsvik.
Eftersom Lena även jobbar som distriktsveterinär har hon god koll på djurhållningen i närområdet. Hon ställer även upp och avlastar Conny, som även har ett stort jaktintresse, med flera älghundar. Om Lena tycker att Conny verkar sliten, uppmanar hon honom att ta en sväng till skogen för att jaga. – Vi har fyra ben att stå på.
Det är kött, skog, spannmål och viss entreprenadverksamhet inom skog och vallskörd. Även om inte lönsamheten är så hög, så brukar jag säga att allt går inte dåligt samtidigt, säger Conny. Det var i slutet av 1990-talet de startade med köttproduktion och dessa djur slaktades på dåvarande Farmeks slakteri i Linköping. Sen tog de hem slaktkropparna som styckades av Håkan Jonsson i Frödinge. Ica-butiker i Gamleby, Västervik och Vimmerby sålde sedan köttet. Samtidigt var Conny engagerad i ledningen för bondeägda Scan och det sågs inte alltid med blida ögon att han jobbade på det sätt han gjorde på Synestad. Han var emellertid inte positiv till den centralisering som ägde rum av slakteriverksamheten och som innebar att djur kom att transporteras 30-40 mil till slakteriet.
Ett av de fyra ben som ingår i driften på Synestad är skogen och här kommer en bil från Roséns för att hämta massaved.
– De butiker som saluförde vårt kött fick emellertid en ökning av sin totala försäljning av kött. Vi var lite av draghjälp även åt Scan, konstaterar Conny. 2008 inträffade emellertid en förändring när deras dotter, endast tio år gammal dog i cancer. Efter diagnos tog det endast 17 dagar. Detta innebar ett hårt slag för familjen och man drog ner på tempot en del. Under ett antal år skickades slaktdjuren till Blå kustens slakteri i Valdemarsvik och
eftersom Håkan Jonsson i Frödinge också slaktade sina grisar där fungerade det alldeles utmärkt med transporterna som samordnades. Men så gick slakteriet i konkurs. – När jag fick höra att Bjur-
sunds var intresserade av att ta över slakteriet, tog jag genast kontakt med Martin Johansson och sedan nästan ett år tillbaka slaktar, styckar, paketerar och sätter de på vår logga, samt kör ut till butikerna. Detta har inneburit en stor förenkling, inte minst var det en oerhörd massa papper som
skulle föras när de hade hand om en större del av kedjan själva. Nu har de istället ett tätt samarbete med slakteriet, för att synkronisera alltsammans på bästa sätt. – Vi har mest djur av så kallad tung köttras, som charolais, limousin och simmental. Dessa kan växa så att de blir tyngre, utan att därför sätta för mycket fett. Detta ger en bättre flexibilitet. Beträffande exempelvis de lättare raserna hereford, och aberdeen angus, så är det betydligt viktigare att dessa slaktas vid rätt tillfälle för att fett-
ansättningen inte ska vara för stor. Djuren utfodras med hemmaproducerat foder. Alltså ensilage, vete och havre. Sen köps mineralfoder in. – Vi väljer bort soja. Man är
inte säker på om det är genmodifierat eller inte. Jag vet inte om det är farligt, men konsumenterna är hur som helst intresserade av att slippa genmodifierat. Under årens lopp har man haft många studiebesök på gården. Allt från LRF-föreningar, till pensionärsgrup-
pet och skolklasser. Inte minst tycker Conny det är viktigt att det uppväxande släktet får möjlighet att i verkligheten se hur det fungerar på en gård. – Vi har en våtmark med en grillplats och där brukar vi grilla av våra egna hamburgare till barnen och sen under våren kan de fånga grodlarver i håvar som de får låna. Det brukar vara uppskattat och jag tycker det är roligt när man träffar dem på byn och de hejar på ”bonden”. Text och bild: HANS ANDERSSON