10
MILJÖ
Nummer 6 • April 2014 Jordbrukaren utkommer till alla jordbrukare i Östergötland, södra Södermanland, norra Småland och Örebro län.
Med bred gång och pontoner klarar denna maskin den våtaste mosse, ja till och med ren sjö.
Några av deltagarna. Annika Forsslund, ny projektansvarig, i mitten med kikare runt halsen.
Del av mossen blir våtmark igen Länsstyrelsen informerade om restaurering av Kärnskogsmossen GODEGÅRD (JB)
En solig vårdag samlades människor från naturvårdsenheten, Länsstyrelsen Östergötland tillsammans med andra intresserade vid Bergön, Kärnskogsmossens naturreservat. Mossen ligger i norra Godegård på gränsen mot Närke. Man ville från länsstyrelsens sida informera om den restaurering av myrar och våtmarker som görs på sex ställen i Östergötland under åren 2010 till 2015.
I restaureringsprojektet ingår även Jämtland, Dalarna, Västernorrland, Jönköping, Kronoberg och Skåne län. Sammanlagt kommer man restaurera 35 natura 2000områden i dessa län under projektet ”Life to ad(d)mire”. Life to ad(d)mire är en lek med ord där add betyder tilllägg, admire betyder beundra och mire är myr. Vilket betyder ungefär ”liv att lägga till”. Genom att restaurera myrarna och våtmarkerna så återskapar man miljöer för fåglar, orkidéer och andra arter som är beroende av dem. Mikael Burgman, natur-
vårdsförvaltare från länsstyrelsen, berättade att Kärnskogsmossen är den finaste orrspelsmossen i hela Östergötland och vid det lilla huset vid Bergön har man en mycket bra vy över de dansande fåglarna. Han berättade vidare om hur man i Sverige under mer än 100 år dikat ur, för att sänka vattennivån i sjöar och my-
rar. För vissa djur och växter var det inte så bra, men nu försöker man reparera lite av det. Dåtidens bristande miljöhänsyn togs dock lite i försvar. – På den tiden försökte man överleva av det lilla jorden gav och odlade överallt där det gick, sa Sven-Erik Andersson, boende alldeles intill Kärnskogsmossen. Fick inte djuren foder, så kunde inte bonden och hans familj överleva. Man kunde inte ta hänsyn till naturen då. Sven-Erik fick medhåll av flera som lyssnade och många tänkte på de små gärden som finns eller funnits runt Kärnskogsmossens område. Nu odlas det inget eller utförs någon slåtter på de områden som är aktuella för återskapande av våtmark. Vad är då en våtmark? Jo,
den definieras som ”mark där vatten under stor del av året finns nära under, i eller strax över markytan”. Den vanligaste typen av våtmarker är myrar, i vilka växtmaterial inte bryts ner, utan lagras som torv. Till våtmarkerna hör även strandmiljöer, sumpskogar och gräsbevuxna fuktängar och fukthedar. Anneli Lundgren, projektledare från länsstyrelsens naturvårdsförvaltning, berättade att man sökt EU-pengar för dessa restaureringar i många år, ty det är ett kostsamt projekt. Först ska all eventuell skog huggas ner och den brukar mest bestå av klenväxt björk i täta bestånd. När man ska dämma igen de gamla avrinningsdikena, så måste det räknas ut noga, var dämmena ska ligga för att vattennivån ska bli där man vill. Man har
Anneli Lundgren informerar om våtmarksprojektet.
inte haft riktig kunskap om detta med dämning av myrar i Sverige, utan personal har varit över i Finland för att studera. Tidigare har man bara studerat hur det blir på jordbruksmark. Kärnskogsmossen, Bredsjömossen och Fjällmossen är de första projekten som görs i Sverige. – Myren är som en tvättsvamp, sa Anneli. Den är byggd av vitmossa i olika stadium av nedbrytning och suger upp vatten olika mycket. Vi har också fått en helt ny erfarenhet av hur vattnet rinner och tar sig fram. Efter grillad korv och ham-
burgare åkte hela sällskapet ut till den plats där själva restaureringen gjorts. På ett 20 ha stort område har man huggit ner klen björkskog under vintern 2012-2013. Cirka 250 skogskubik massaved och ungefär lika mycket grot har forslats bort. Ett område skog har sparats för att ge den tre-tåiga hackspetten döende skog att häcka i. På våren blir här stora
På väg ut på det stora dämmet.
våtmarker medan det på sommaren blir torrare. I denna del av Kärnskogsmossen har man planerat 15 dämmen på en längd av två km. Dämmena ser ut som avlånga kullar men de kommer att sjunka med tiden. Ett större dämme var byggt ut till en holme i mossen. Den är till för att man om några år ska naturbränna den under kontrollerade former. I denna nya våtmark kommer förhoppningsvis ljungpipare och grönbena häcka. De vill ha öppna myrar utan träd. 2010 inventerades mossen på fåglar och det kommer man att göra 2015 igen för att se om restaureringen lyckats. Hur görs då dämmena? En
speciell flytgrävmaskin har grävt upp vallarna. Den väger hela 25 ton och har 12 meter
långa pontoner med larvband på. Den är fem meter bred men kan bli bredare om föraren skjuter isär pontonerna och även genom att sätta dit extra pontoner. Marktrycket är så lågt som 0,16 kilo per kvadratdecimeter och denna maskin är den största flytande grävmaskin i Sverige. Grävmaskinisten
Jimmy
Engström från Söderhamn berättade att han åker runt i hela Sverige och gör dessa arbeten. Maskinen kan till och med flyta på vatten! Det bevisades när grävmaskinen åkte ut i mossen. Vattnet skvätte om banden men något ”party i surhålen” blev det inte. Inte ens när ett av dämmena grävdes. Den långa grävarmen var väldigt långt ner i undervege-
tationen, men grävmaskinen stod säkert på den vattenfyllda gungande myren. Speciella skopor användes och Jimmy hade god hjälp av Rasmus Fredin som var till handa när skoporna skulle bytas, samt en massa annat runt omkring grävaren. Det är inte lätt att hoppa upp och ner i en så stor maskin. Även Rasmus kommer från Söderhamn. Anneli Lundgren som varit projektledare för Kärnskogsmossen med flera andra naturreservat, passade på att presentera sin efterträdare. Annika Forsslund tar över skötseln av reservaten och hon får se hur de nya våtmarkerna fungerar och vilka djur och växter som kommer att trivas där. Text och bild: EVA CARLSSON