Nummer 17 • November 2016
9
Jordbrukaren utkommer till alla jordbrukare i Östergötland, södra Södermanland, norra Småland och Örebro län.
På driftcentralen följer man arbetet i gruvan. Erika Gillberg och Pernilla Oliv (med ryggen mot kameran) jobbar femskift och ser till att bland annat hissar och ventilation fungerar, samt har koll på var alla människor befinner sig i gruvan.
LANDSBYGD
Ljus och bra arbetsmiljö i verkstäderna. Fönster saknas dock av förklarliga skäl.
man tillhör olika koncerner. Innan undertecknad fick bege sig ner i den 1300 meter djupa gruvan blev jag utrustad med overall, hjälm, reflexväst, stövlar, ficklampa, tagg och flykthuva. Särskild anmälan på ett papper och en film om säkerheten visades. Zinkgruvan Mining är väldigt noga med säkerheten och alla som arbetar under jord i maskinverkstäderna har både räddnings- och hjärt-lungräddningsutbildning. Går larmet om skada kan vem som helst ställa upp. Särskilda räddningsfordon finns. Taggen visar var man befinner sig och kan följas på skärmar uppe på ytan i ett kontrollrum. Det är bra luft i gruvan både in – och utluft. Zinkgruvan ligger mitt i samhället så Zinkgruvan Mining är mycket noga med att jobba förebyggande med buller och damm. Färden via bilrampen gick både runt, runt höger- och vänstervarv men även via raksträckor. Ett sinnrikt komradiosystem gjorde att man höll koll på varandra och stannade vid de trafikljus som fanns. Det är annars helt omöjligt att mötas i de uthuggna tunnlarna. Första stoppet gjordes vid 650 meters nivån. Hugo Karlsson håller på att serva en Tamrocklastare. Maskinen är från 1998 och den äldsta i gruvan. Rost, fukt och bergdamm gör att maskinerna slits väldigt fort. De personbilar som används har en livstid på sex månader till fyra år. Besiktning sker var sjätte vecka. Allt för säkerheten. Man kör med dieselbilar
och den bästa rening som går att få på dessa motorer. Elmotorer fungerar inte. 225 olika maskiner finns i Zinkgruvan och varje reparation, varje besiktning förs det noga uppgifter på i datan. En väldigt imponerande verksamhet.
Jonas Johansson, betongsprutare, tar en kafferast. Han trivs mycket bra i Zinkgruvan.
Conny Werme, planerare i verkstan på 650-metersnivån berättade att man har en mängd olika maskiner. En del från 1970-talet och till dem finner man dåligt med reservdelar. – Då får man fixa dem själv, sa Conny. Eller höra med Bergströms bil och maskin i Motala. De är suveräna på att hitta diverse delar. I verkstan arbetar tio personer och där finns även matsal. Jonas Johansson från Askersund hade kafferast. Han berättade att han var betongsprutare och arbetat tio år i gruvan. – Jag trivs väldigt bra här,
vintertid är man lite seg men annars märker man inte att man är under jord. Avsaknaden av fönster men annars är jobbet som vanligt. Jag jobbar sju dagar och är ledig sju dagar så då kan man vara ute i naturen om man vill. Färden gick vidare ner till 800 meters nivån och ytterligare en verkstad. Hans Lindberg satt och beställde reservdelar. Ett riktigt detektivarbete. 21 personer arbetar på 800meters nivån. De första kvinnorna dök upp. Lena Ro-
Lena Rosén har jobbat i Zinkgruvan sedan 1970 med olika yrken.
I Zinkgruvan har man egna räddningsfordon som är redo att rycka ut vid skada.
sén fanns i förrådet och höll koll på en mängd artiklar. Hon berättade att hon börjat som städerska i gruvan 1970. Sen hade hon kört hissar och varit en ”skickare” för att sedan 1990 arbetat på förrådet. De maskiner man har från Atlas Copco har egen verkstad nere i gruvan med egen personal. Zinken som bryts har flera
olika användningsområden. Den används som rostskydd till stål och bara ett tunt skikt gör att man kan motverkar rosten i över 50 år. Den används också vid tillverkning av mässing, (det är en legering av koppar och zink) och sen är zink också ett viktig mineralämne
för både människor, djur och växter. Alla som undertecknad talade med trivdes mycket bra med att arbeta i gruvan. Kan bero på att ägarkoncernen Lundin Mining satsar både på Zinkgruvan och på sina anställda. Då Lundins har gruvor runt
om i världen, har anställda också goda möjligheter att kunna få jobb där. Man söker också hela tiden efter kvalificerad personal och med lagom avstånd från både Motala, Askersund och Örebro gör att det inte är så svårt att pendla. Text och bild: EVA CARLSSON
Gruvtornet P1. Korsvirkeshuset till vänster är från 1850talet och bland de äldsta byggnaderna i Zinkgruvan.